Kategoriarkiv: försvarsmakten

SOG och spetsnaz

Emblem för arktisk spetsnaz-avdelning.

Det stora DN-reportaget om SOG (Särskilda operationsgruppen) uppmärksammas nu i riksdagen, vilket man kan läsa om i dagens DN. Även ryska spetsnaz är aktuella i västmedier, men ännu inte i några svenska.

Efter att ha läst dagens DN-artikel om SOG, ”Bråk om Sveriges insatser i Afghanistan”, undrar jag bara vad man sysslar med inom försvarsutskottet. Att den SOG-ansvarige brigadgeneralen Urban Mohlin verkar ha specificerat antalet av SOG dödade afghaner till ”några dussin” är nytt, men förändrar inte det faktum att det dödliga våldet varit känt i åratal och godkänt av riksdagen. Att Mohlin angav ett ungefärligt antal är alltså en nyhet men inte i närheten av att vara så viktig som den nu mycket gamla nyheten att svenskar involverats i regelrätta strider i Afghanistan. Antalet dödade tyder dessutom på ett begränsat stridsdeltagande.

Det man möjligen kan kritisera Försvarsmakten för är att sekretessen kring svenska SOG fortfarande är större än vad den är kring USA:s specialförband, något som DN:s Ewa Stenberg också tar upp i sin analys idag. Men det kanske finns skäl för viss extra sekretess i ett litet land som Sverige – tänker då särskilt på personsekretess och inte budgetfrågor. Varför inte budgeten är mer öppen är väl en berättigad fråga, men knappast en fråga till Försvarsmakten.

Andra operatörer som nu är aktuella är de som i nästa vecka ska skydda OS-deltagarna och OS-publiken, inklusive många mycket kända svenskar. Jag syftar givetvis på spetsnaz-förbanden. Läs mer om dem i min artikelserie MILITÄRT! och utländsk press. Missa för allt smör i Småland inte detta spetsnaz-reportage i den engelska upplagan av Spiegel.

En försvarspolitik enligt minsta motståndets lag

På söndag drar Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen igång. Det är som bekant valår, vilket innebär att ingen partiledare åker dit utan ett genomarbetat besked om vad som är partiets försvars- och säkerhetspolitiskt viktigaste budskap inför valet. Allt kan förändras av stora händelser och nya besked, men alla inblandade är väl medvetna om att […]

2013, året då…

För mig var 2013 året då:

-Statens viktigaste uppgift, att skydda medborgarna, definierades som ett särintresse av regeringen.

-Konsekvenserna av de senaste decenniernas vanskötsel av försvaret kom upp i dagsljus. ÖB la korten på bordet och berättade att Försvarsmakten kan försvara Sverige i max en vecka OM medel tillförs. Det har inte skett.

-En kurskamrat och ytterligare en missions-kollega valde att ta sina liv. Hemskt. Jag kan förstå vägen dit, även om jag inte samtycker till beslutet. Det militära livet kan vara tufft och det är tämligen många som stundtals mår dåligt. Jag lider med de anhöriga.

-Den ryska kapacitetsuppbyggnaden och nygamla modus tydliggjordes under bland annat påsken då ryskt flyg övade mot Sverige.

-Omvärlden tittade på inbördeskriget i Syrien utan att intervenera.

-Sveriges deltagande i internationella insatser var som vanligt spretigt. Armén med understöd av amfibiekåren reducerade i Afghanistan, flygvapnet avslutade den 13 år långa markinsatsen i Kosovo och flottan genomförde ännu en insats i Adenviken. Alla fick vara med.

-Bloggen nedprioriterades till förmån för jobb, familj och Twitter.

-Övningar och uppgifter för förbanden ströks av ekonomiska skäl.

-Personal, framförallt civil, sades upp i FM-org 13. Konsekvensen av det är ännu mindre stöd för förbandsproduktion. Stödet är nu under minimi-nivå och produktionen haltar betänkligt.

-Media sjönk ännu djupare i sensationsjournalistiken och torgförde anklagelser mot bland andra FRA för brott. Några undantag i journalistkåren vill jag uppmärksamma: Terese Cristiansson, CB Perlenberg och Mikael Holmqvist. Dessa är hedervärda företrädare för journalistkåren.

-Wiseman röjdes av Ofog (som en maktdemonstration) och jag samt några andra bloggare/twittrare valde att lätta på anonymiteten som stöd till Wiseman. Ofogs metoder ger jag inte mycket för.

-De första Regements-/Flottiljförvaltarna utnämndes. Specialistofficerarnas varande går sakta framåt. Arbetsuppgifter och befattningar fylls med rätt kompetens men oron är stor i specialistofficersleden.

-Jag sa upp mig som yrkesofficer, ett beslut jag hittills inte ångrat en dag. Det var många turer som ledde fram till att jag slutligen accepterade ett bud från ett civilt företag. Tjänstledighet för prov av annan anställning godkändes inte av organisationsenheten så jag fick drastiskt säga upp mig. Det känns som ett bra beslut och jag får kanske anledning att skriva ett inlägg om hur det var att hänga av sig uniformen.

Sammantaget var 2013 ännu ett turbulent år som för mig fick ett mycket gott slut. Jag önskar forna kollegor att 2014 blir bättre än prognosen anger.

/C

”Lägg en rökgranat i dammen!”

Bosnien 1993, enkelt och utan speaker men mycket sevärt.

Generöst av Johanne Hildebrandt att ge bort Krigare i pdf-form. Minnesgoda bloggläsare minns att jag tyckte att det var årets bok 2011, dvs av de militära böcker skrivna på svenska som jag läst.

Vad gäller den svenska militära bokskörden 2013 var När Balkan brann! av Ulf Henricsson den bok som gav mig mest. Största anledningen till att jag blev så förtjust i den är nog att den både handlar om individer, skarpt ledarskap och dessutom fått med den stora bilden – i det här fallet att den omfattande svenska insatsen på Balkan till stor del blev av för att betala Sveriges ”EU-biljett”.

Filmklippet ovan kompletterar boken rätt bra. Två minnesvärda citat från klippet: ”Lägg en rökgranat i dammen!” och ”Det ska inte behöva till ett världskrig för att köra ut mjöl till behövande människor”.

På min lite mer personliga blogg avser jag att imorgon sammanfatta det säkerhetspolitiska året ur min synvinkel samt komma med några gissningar om 2014.

Vilja, mod och uthållighet

”Löpar-Larsson” vet en del om motivation.

Ibland känns det tungt. Personligen har jag nog tagit på mig lite för många projekt och därav har denna blogg inte uppdaterats på länge. Men det jobbigaste just nu är nog något annat.

Vad jag syftar på är att försvarsfrågan trots en rad allvarliga varningssignaler inte vill lyfta rejält. Därtill kommer nya kallduschar som den tvåsidiga (!) guiden ”Höstens nedskärningar” i senaste numret av Tidningen Hemvärnet. Tidningen är dock, tack och lov, inte bara en dokumentation över borttagna respektive minskade övningar. Förutom en massa goda insatser för vårt samhälle i nutid så får man genom tidningen lära känna riktigt inspirerande människor. Nu i senaste numret är det en person jag nämnt i en tidigare bok men som jag inte haft förmånen att träffa. En levande legend med vpl-bakgrund i skolan med valspråket ”Vilja, mod och uthållighet” (Fallskärmsjägarskolan): Rune Larsson, känd som Löpar-Larsson.

När man tar del av Runes liv och grundattityd blir man helt enkelt stärkt. Så här berättar han om varför han nyligen gick med i hemvärnet: ”Jag gick med i hemvärnet av tre orsaker. Den första är det ska finnas ett hemvärn och man kan inte förvänta sig att någon annan ska göra det”. Läs nu hela intervjun med Rune Larsson. Tack Rune, för att du är den du är.

Trettio flygsekunder från Ryssland

Den senaste trailern inför Steadfast Jazz 2013.

Enligt Polens näst största tidning kommer en del av den stora Nato-övning i Nordeuropa som inleds denna vecka att genomföras trettio flygsekunder från Ryssland.

Övningen Steadfast Jazz 2013 blir den största hittills för Nato Response Force (NRF). Antalet aviserade övningsdeltagare är 6,000, inklusive några svenska stabsofficerare. Siffran framstår dock inte som särskilt imponerande om man jämför med septembers rysk-belarusiska Zapad-övning som inklusive de samtidiga beredskapsövningarna i området omfattade 50,000 enligt Försvarsmaktens analys. Zapad 2013 skulle ursprungligen innebära 13,000 soldater.

Steadfast Jazz 2013 drar formellt igång nu på lördag den andra november och håller på under en vecka.

ÖB och spetsnaz

Sveriges ÖB i Murmansk på Zvezda-kanalen.

Två nyheter som svenska medier hittills inte tagit upp är ÖB Sverker Göransons visit i Ryssland denna vecka, trots att det är hans första i landet, samt att Ryssland idag firat den nationella spetsnaz-dagen.

Man får söka sig till Försvarsmaktens hemsida eller den ryska militärkanalen Zvezda (se klippet ovan) för att få ta del av ÖB-besöket i Ryssland. Formuleringarna om besöket skiljer sig åt en del. En nyckelformulering i Zvezdas skildring av det rysksvenska militära toppmötet var ”med gemensamma krafter stå emot terroristhotet”. Försvarsmakten sammanfattar besöket så här: ”Huvudfokus under resan har legat på erfarenhetsutbyte kring Sveriges respektive Rysslands försvarsreform, samt möjligheter till fördjupat samarbete mellan Sverige och Ryssland särskilt vad gäller maritim säkerhet i Östersjön och Arktis.”

Vad gäller att stå emot terrorister och diversanter (jägarsoldater/operatörer) så handlade ett av dagens ryska TV-reportage om spetsnaz om det. Som framgår av min och Joakim von Brauns bok Ryska elitförband införde president Putin 2006 en särskild minnesdag för de väpnade styrkornas spetsnaz-förband den 24 oktober – till minne av att Sovjets dåvarande försvarsminister den 24 oktober 1950 skapade de första spetsnaz-förbanden av modernt snitt. Sedan 2006 är det därför också naturligt nog extra uppmärksamhet på spetsnaz i ryska medier just denna dag. Klippet nedan sändes idag och visar några nyheter inom spetsnaz.

Mer ansiktsmasker verkar vara en trend inom spetsnaz.

I klippet syns ett nytt PDSS-förband, ett marint förband mot terrorister och diversanter som också benämns som spetsnaz (i detta fall inom stillahavsflottan). Man tänker enligt reportaget införa hästar bland sina vanliga transportmedel och har därför nyligen infört ridutbildning, med viss civil assistans.

Låt oss så avsluta med ett annat spetsnaz-klipp från idag som visar spetsnaz inom armén:

Som sagt, masktrend.

Det rör sig om ett ospecificerat spetsnaz-förband i Tambovområdet. Men med hjälp av Ryska elitförband kan man räkna ut att det torde röra sig om den 16. spetsnaz-brigaden.

Sovjets hemliga kartor över Sverige

Spetsnaz från Örebro är ett av de musikhistoriska inslagen i nya boken.

En av de aspekter med nya boken Ryska elitförband som väckt uppseende är de hemliga sovjetiska kartorna över Sverige. Att Sovjetunionen skapade extremt detaljerade kartor över andra länder, som Sverige, har länge varit känt men mycket om dessa kartor är ännu okänt.

En av de kartor över Sverige som min medförfattare Joakim von Braun och jag inte hade studerat när vi skrev vår bok var den över Sundsvall, som är lite extra intressant på grund av vissa objekt. Men tack vare den fenomenale Bo Sunnefeldt, känd från inte minst Pennan & Svärdet, kommer här med Bos medgivande ett komplement till vår bok om just Sundsvallskartan:

”Särskild färgsättning har gjorts av militärt intressanta objekt och samhällsviktiga installationer, till exempel hamnanläggningar, SJ:s lokstallar, det dåvarande luftvärnsregementet, oljedepåer, större industrier, post, telegrafstation med mera. Även terrängen – inklusive avgränsande vattendrag, höjdförhållanden, vattendjup samt till och med trädens höjd (!) – beskrivs noggrant.

På kartan finns också i princip all terräng och infrastruktur (med årstidsvariationer!) av militärt intresse komprimerat beskriven. Trots att texten saknar militär analys och slutsatser framgår det tydligt att underlaget är anpassat för en militär planläggning. Exempel på detta är beskrivningen av tidpunkter för besvärlig våghöjd, isläge, grynnor/grund, kajlängder, kranar, vattendjup och varvskapacitet. Större förrådsutrymmen jämte olje- och bränsledepåer i hamnområdet, även underjordiska, anges med bedömt innehåll. Inte bara flygplatsens läge i förhållande till staden framgår, utan även banans längd och beskaffenhet samt bedömd storlek på flygbränsledepån (cirka 20 ton).”

Sunnefeldts bedömning av kartans tillblivelse: ”Detaljeringsgraden har krävt manuell rekognoscering”. Nu vill du säkert se kartan ifråga och bäst är ju då att få se den i full storlek och det kan du göra på Karlsborgs fästningsmuseum som även har en tillfällig specialutställning som du nog vill se, ”Specialförband i världen”.

En debatt för närmast sörjande

Det är lätt hänt att man drabbas av tunnelseende när man intresserar sig för försvars- och säkerhetspolitik. Om man t.ex. har skaffat sig ett gediget Twitterflöde genom att följa personer med samma intresse inbillar man sig tillslut att debatten och diskussionen svallar hög i offentligheten. Och så tycker man ju gärna att det inte finns […]

Hjältarna som far till helvetet

Den nu ofta nämnda nervgasen Sarin/GB är ett arv från Tredje riket.

Skulle du frivilligt fara till Syrien för att syssla med att försöka avlägsna vapen som det räcker med en droppe av för att dödas under stora plågor? Märkligt nog finns det dock dylika frivilliga, även från Sverige.

Som de flesta nog redan känner till har Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW, igår fått Nobelpriset och det har fått världens medier att skriva mer om kemiska vapen. DN tar idag (ej online) därför upp något som sällan nämns, att det finns kvar stora mängder kemiska vapen i både Ryssland och USA. Nu har ju tack och lov dessa länder lovat förstöra det som de har kvar. Men det har inte gått särskilt fort, för löftena avgavs 1993. Av 40,000 ton kemvapen har Ryssland sedan dess förstört 75% och USA har av sina 27,600 ton förstört 90%. Många har nog antagit att man på 20 år skulle ha hunnit göra sig av med allt.

Hur många ton beräknas då Syrien ha? Uppskattningsvis 1000 ton. Två av stridsgaserna man har, Tabun/GA och Sarin/GB, uppfanns i Tredje riket. Först med att använda kemiska vapen var dock inte Tyskland, som dagens DN antyder. Ja, tyskarna blev 1915 först med att sätta in renodlad stridsgas. Men som jag tog upp i en not i Svenskar i krig satte Frankrike 1914 in tårgas. Inte alls lika farligt som senapsgas, Sarin etc men tårgas kan dock brukas militärt, vilket fransmännen också gjorde.

Mer brittiskt i svenska armén

Hela ”Ouvertyr 1813” om slaget om Leipzig uruppförs nu på lördag.

Höjdpunkterna i 200-årsminnet av det största slaget i Europa före 1914 är bara några dagar bort. I brittiska armén kommer detta att uppmärksammas, men hur blir det med svenska statens närvaro i Leipzig 2013?

Vid Royal Horse Artillery kommer man i nästa vecka ha en högtidsmiddag med anledning av dess Rocket Troops deltagande under svenskt befäl vid slaget om Leipzig. Faktum är att Rocket Troop ständigt påminns om sin tid under Sverige genom att man inkorporerat den svenska flaggan i sitt emblem. För att citera från den just länkade sidan: ”Rocket Troop, commanded by Captain Richard Bogue, played a most distinguished part in the in the Battle of Leipzig in October 1813 as the only unit of the British Army present, and was attached to the Bodyguard of the Crown Prince of Sweden”.

Kapten Richard Bogue fick den svenska medaljen För tapperhet i fält och har ett fint minnesmärke samt en gata uppkallad efter sig.

Får man hoppas att någon läsare av denna blogg hör av sig med upplysningar om svenskt statligt deltagande i 200-årsminnet. Eller är det så att allt numera hänger på ideella krafter? Obetalda entusiaster i all ära, men borde inte svenska staten på något sätt finnas med i Leipzig de närmaste dagarna och hedra inte minst de där stupade svenska soldaterna? Kanske jag bara inte har upptäckt något? Upplys mig och bloggens läsare.

Apropå brittiskt i svenska armén fick jag nyligen bilden nedan av fallskärmsjägare Stig Sune Blomqvist via hans dotterson Felix Blomqvist Brännström. Studera detaljerna.

Svenska frivilliga paratroopers kort före de ska fällas över Normandie?

Var Blomqvist en av de svenska frivilliga i brittisk uniform 1944 undrar kanske någon. Han bär ju en brittisk Denison-smock och ser ut att förbereda sig för ett hopp över Normandie eller Arnhem. Alla som läst Svenskar i krig vet att flera frivilliga svenskar hoppade i allierad tjänst under andra världskriget. Men nej, detta är helt enkelt den brittiska look som Fallskärmsjägarskolan (FJS) hade de första åren, bilden är tagen 1954 någonstans i trakten av FJS/K 3. Tack för bilden, Felix!

Det svenska samförståndet

Oavsett vilken regering som har regerat har den framhållit att man söker breda majoriteter för viktiga försvars- och säkerhetspolitiska beslut. Det sägs om samförståndsandan ungefär som med den militära alliansfriheten – den har gagnat oss väl. Men sedan några år tillbaka framstår det som om hela havet stormar, både mellan partier, inom partier och mellan […]

Sveriges stora krigstida allierade: Ryssland

Hur viktigt var det brittisk-svenska raketartilleriet vid slaget om Leipzig 1813? Det utreder Rocket Troop Leipzig 1813.

Om en vecka är det dags, det blir då precis 200 år sedan det största slaget i Europa före 1914. Hur kommer det att uppmärksammas i Sverige? Vi deltog ju, med raketartilleri och allt.

Det finns många märkligt okända aspekter av slaget vid Leipzig, inte minst att en av Sveriges stora allierade då var Ryssland och att en brittisk raketartillerienhet ingick i de svenska styrkorna (se klippet ovan). Men i oktobernumret av Militär Historia presenteras slaget på ett pedagogiskt sätt av historikern och författaren Olle Larsson. Vad gäller vad som nu kommer att ske under de närmaste dagarna med anledning av 200-årsminnet så har en vänlig läsare av mitt inlägg ”Vårt krig mot Napoleon” kommit med ett kreativt förslag: att starta en tråd på Twitter om svenska aspekter av Leipzig 1813-2013. Jag följer Staffan E:s råd och börjar ikväll twittra med #Leipzig1813SE

För övrigt ger nya numret av Pennan & Svärdet en andra chans till dem som missade flygboken Lucky Strike, som just utnämndes till Årets flygbok. En annan bok som jag varmt vill rekommendera i nya Pennan är T-kontoret av Sam Nilsson, som handlar om vår underrättelsetjänst under det klassiska kalla kriget och innehåller hemliga agenters bilder och annat ovanligt spännande.

Ett rop på hjälp

Igår redovisade Försvarsmakten den perspektivstudie regeringen beställde i regleringsbrevet för 2013. För en försvarsintresserad person är den sprängfylld med politisk dynamit. Försvarsmakten gör helt enkelt kaos med halvkvävda försköningar eller tillrättalagda beskrivningar om problem (och utmaningar) och den övergripande slutsatsen är att hela dokumentet är ett rop på hjälp – eller i alla fall ett rop på […]

Till vad ska vi ha försvaret?

Igår hade jag glädjen att medverka i ett seminarium under rubriken ”Till vad ska vi ha försvaret?” arrangerat av Folk och Försvar. Mitt enkla och raka svar är att vi ska ha det till att kunna ha ihjäl de som politiken bestämmer. Det är just detta som är Försvarsmaktens yttersta existensberättigande. Allt annat kan andra […]