Sammanfattning
Sedan mitten av 2010-talet har det förts en rätt omfattande debatt om ryska fastighets- och markköp i Finland kan tänkas utgöra stödpunkter för ryska militära förband. Denna debatt måste sättas in i en större kontext avseende vart ryska markstridsförband finns i förhållande till operationsriktningar något som möjligen skulle kunna indikera att ryska jägar- och specialförband utgör ett mer sannolikt handlingsalternativ i både Finland och Sverige än användande av så kallade manöverförband inom ramen för en snabbt eskalerande incident som får ses som den mest sannolika orsaken till att en väpnad konflikt uppstår i vårt närområde.
Analys
Den 02OKT2021 publicerade den finska kvällstidningen Iltalehti uppgifter att ett byggnadskomplex som ägs av en rysk oligark vid Kotasaari i Puumala kommun hade identifierats som eventuellt stödpunkt för så kallad rysk hybridverksamhet.1 Dylika nyheter har kommit löpande från Finland sedan mitten av 2010-talet,2 och i den finska säkerhetspolitiska debatten får det som utomstående betraktare anses utgöra ett kontinuerligt inslag. Iltalehti har i skrivande stund av detta inlägg publicerat ytterligare två artiklar kring den eventuella stödpunkten i Kotasaari, där den andra artikeln publicerad den 09OKT2021 kommer utgöra grunden för detta inlägg.
I Iltalehtis artikel från den 09OKT2021 framkommer det att finska militära experter analyserat informationen som publicerats. Enligt dessa experters synpunkt är byggnadskomplexet i Kotasaari uppbyggt enligt ryska militära normer och skulle kunna vara väl lämpat för att användas av ryska jägar- och specialförband i syfte att lösa uppgifter på finskt territorium. Byggnadskomplexet är även lokaliserat i anslutning till den viktigaste så kallade inre vattenvägen i Finland. Men placeringen lämpar sig även väl för att kunna agera bakom naturliga försvarslinjer som Finland eventuellt skulle kunna tänkas använda i händelse av ett väpnat angrepp från Ryssland.3
Det framkommer även i Iltalehtis artikel att delar av den ryska 2. Spetsnazbrigaden i Pskov Oblast specifikt utbildas för att lösa uppgifter på finskt territorium, delar av personalen skall även erhållit utbildning i det finska språket. Det framkommer även i artikeln hur en så kallad innästling inför en väpnad konflikt kan genomföras. Enligt artikeln kommer ryska jägar- och specialförband innästla i antingen stridspar (2 personer) eller trissar (3 personer) under täckmantel som civila ryska medborgare i form av turister. Enligt artikeln skall materiel förhandslagras i så kallade upplag på finskt territorium som dessa stridspar eller trissar kan hämta. Därefter skall de återsamlas vid en specifik plats, såsom vid byggnadskomplexet i Kotasaari, för att slutligen påbörja lösandet av sin specifika uppgifter innan de väpnande konflikten officiellt påbörjats. Intransport förutsätts även kunna genomföras med helikopter inom ramen för ett så kallat skymningsläge det vill säga precis innan en väpnad konflikt startar, vilket bland annat härrörs till hur helikopterlandningsplatsen i Kotasaari är utformad.4
Metoden att genomföra innästling såsom turister, eller motsvarande, är inget nytt i till exempel en underrättelsetjänsts repertoar än minst de ryska underrättelsetjänsterna. I sammanhanget är det intressant att belysa en uppgift som Professor Wilhelm Agrell framför i sin bok Sprickor i järnridån. I den boken framkommer det att underrättelseofficerare i den sovjetiska underrättelsereserven skulle genomföra innästling som civila genom Finland över Norrbotten eller med färja för att ta sig till Sverige alternativt landsättning med hjälp av ubåt på svensk kust. Uppgiften de hade i slutet av det kalla kriget var att inhämta underrättelser till sovjetiska jägar- och specialförband i händelse av en väpnad konflikt. För att kunna genomföra sin rapportering var underrättelseofficeren beroende av i förväg utplacerad radiomateriel. Enligt den sovjetiska källan, till den svenska underrättelsetjänsten, skulle cirka 1,000 individer ur de sovjetiska spetsnazförbanden vara avdelade mot Sverige under slutskedet av det kalla kriget.5
Ur en svensk kontext bör det noteras att minst en nedgrävd radiosändare för underrättelsesyfte förefaller hittats under slutet av 1960-talet i Sverige med koppling till Warszawapakten.6 Sovjetunionen förefaller även haft en omfattande mängd med upplag av vapenmateriel men även radiosändare utplacerade i Västeuropa och i Nordamerika, vilket framkommer i det så kallade Mitrochinarkivet vilket baseras på uppgifter från den avhoppade KGB arkivarien Vasilij Mitrochin.7 Att upplag med materiel även förutsattes vara utlagda i Sverige under 1980-talet, framkommer tydligt i bland annat boken Krig i fredstid av Charlie Nordblom.8 Vilket innebär att, dels metoden för innästling som framförs av Iltalehti kan antas vara giltig, dels att upplag som även berörs i artikeln faktiskt kan finnas i Finland utifrån ett historiskt perspektiv.
Att försöka göra en uppskattning på hur många ryska jägar- och specialförbandssoldater som kan tänkas insättas mot Finland i händelse av en väpnad konflikt, blir en gissningslek. Däremot kan en uppfattning skapas avseende hotbilden genom att belysa, dels ryska operationsriktningar, dels mängden ryska jägar- och specialförband men även reguljära markstridsförband som finns i Finlands och Sveriges närområde för att försöka tolka hur de kan tänkas användas.
Enligt den estländska underrättelsetjänsten skall det västra militärdistriktet (MD V) 2016 omfatta sex stycken operationsriktningar, bland annat en arktisk operationsriktning.9 Den lettiska underrättelsetjänsten offentliggjorde även 2016 tre stycken operationsriktningar i form av den ukrainska, belarusiska och baltiska för MD V. Där den sistnämnda operationsriktningen även förefaller omfatta delar av Finland.10 Totalt blir det fyra stycken operationsriktningar. Dock kan det utläsas som att Kaliningrad utgör en egen operationsriktning i den estländska underrättelsetjänstens årsrapport,11 vilket skulle innebära en femte operationsriktning.
Detta skulle geografiskt, och logiskt, kunna innebära att den avslutande sjätte operationsriktningen torde beröra delar av Finland. Vart en gränsdragning mellan en eventuell finländsk operationsriktning samt den arktiska kan tänkas dragits är oklar. Dock torde det upprättade norra militärdistriktet (MD N) i Ryssland,12 övertagit den arktiska operationsriktningen av MD V. Varvid det kan tänkas att den nuvarande gränsdragningen mellan MD N och MD V även kan indikera vilken del av Finland som MD V samt MD N har operationsansvar över.13 Det skulle till del även korrelera med hur det så kallade bastionsförsvaret förutsätts upprättas av Ryssland på Nordkalotten i händelse av en väpnad konflikt, för skyddet av dess nukleära andraslagsförmåga.14
MD V har således ett flertal operationsriktningar. Inom MD V finns två renodlade Spetsnazbrigader den 2. och 16. Därtill finns den 561. Marina spetsnazbrigaden inom Östersjömarinen. Inom den arktiska operationsriktningen finns enbart 420. Marina spetsnazbrigaden.15 Den 2. och 16. Spetsnazbrigaden omfattar troligtvis 500 individer vardera.16 De marina spetsnazbrigaderna förefaller även omfatta cirka 500 individer vardera.17 Det skulle teoretiskt kunna innebära att 2,000 Spetsnazsoldater kan avdelas. Dock torde inte alla individer i brigaderna ingå i de stridande enheterna, varvid mängden kan reduceras. Därutöver med tanke på den omfattande yta som operationsriktningarna täcker kan distriktet anses ha en begränsad mängd av jägar- och specialförband.
Därtill skulle det kunna antas att alla de nämnda spetsnazenheterna inte enbart inriktas mot Finland i händelse av en väpnad konflikt, då en sådan händelseutveckling torde ingå i en större kontext med flera involverade parter i både Sverige och Finlands närområde.18 Däremot bör det beaktas att centrala specialförband såsom 45. Spetsznasbrigaden inom de ryska luftlandsättningstrupperna men även de specialförband som finns hos den ryska säkerhetstjänsten samt den civila utrikesunderrättelsetjänsten även kan tänkas användas. Tillsammans omfattar de cirka 1,700 individer. Därtill finns även den ryska generalstabens specialförband SSO som även skulle kunna användas, vilket omfattar cirka 1,500 individer.19 Dock torde inte heller alla dessa individer användas enbart mot Finland i händelse av en väpnad konflikt.
För att rekapitulera, en konflikt som uppstår i Finland och Sveriges närområde kommer sannolikt involvera flera andra länder. Detta skulle logiskt sett innebära att mängden ryska jägar- och specialförband som skulle kunna insättas mot Finland, men även Sverige, utgör en marginell företeelse då de även kommer krävas på en rad andra platser. Dock skulle detta kunna vara ett felaktigt antagande, vilket kommer utvecklas nedan.
Utgående från vart den övervägande mängden markstridsförband finns inom MD V blir det tydligt att de är koncentrerade mot den baltiska, belarusiska och ukrainska operationsriktningen. Mängden förband som är direkt placerade mot en finsk operationsriktning inom MD V får anses vara marginell.20 Mängden markstridsförband gripbara för att genomföra offensiva operationer inom den arktiska operationsriktningen inom MD N gentemot Finland får även anses vara marginell.21
Här skall dock beaktas att olika typer av förband inom de ryska väpnande styrkorna snabbt kan förflyttas till andra geografiska platser för att förstärka en operationsriktning, vilket till exempel genomfördes under den ryska operativa-strategiska övningen Zapad-2017 på Nordkalotten.22 I dessa markstridsförband finns även inom MD N sex stycken och inom MD V 54 stycken bataljonsstridsgrupper,23 som kan påbörja lösande av stridsuppgifter inom 24 till 48 timmar från det att en order givits.24 Dessa bataljonsstridsgrupper får antas utgöra den främsta förmågan Ryssland har för att kunna verka i det mest sannolika konfliktscenariot i form av en incident som eskalerar utom kontroll,25 där tidsförhållandena är korta. Men de skulle även kunna användas för att genomföra ett överraskande angrepp vilket åtminstone initialt skulle kunna skapa ett övertag.
I och med att det mest sannolika konfliktscenariot utgörs av en incident som eskalerar utom kontroll skulle det vid första anblick kunna ses som att de ryska jägar- och specialförbanden sannolikt inte skulle kunna hinna agera. Detta med anledning av att reaktionstiden för dessa förbandstyper ofta är längre, i och med att taktiken som tillämpas ofta kräver mer tid än för manöverförband såsom bataljonsstridsgrupper.26
Frågan kring tidsförhållanden skulle kunna omhändertas med särskilt avdelade patruller redan i fredstid som övar mot redan fastställda mål, vilket medger en kortare reaktionstid vid uppkomna händelseförlopp något uppgifterna i Iltalehtis skulle kunna indikera är ett vägval som genomförts av Ryssland. En variant av denna metod kan även tänkas vara att höja beredskapen för jägar- och specialförbanden i syfte att förkorta reaktionstiden om det skulle kunna misstänkas att ett överraskande angrepp kan tänkas genomföras inom ramen för en omfattande övningsverksamhet, vilket Sovjetunionen tillämpande under inledningen av 1980-talet i samband med Nato övningar.27
Dock kvarstår ett avgörande problem, trots att reaktionstiden med ovanstående åtgärder kan sänkas måste personalen innästla det vill säga dolt ta sig in till den plats där uppgiften skall lösas. Utifrån den beskrivning som framkommer i Iltalehtis artikel förefaller det modus operandi som Finland ser framför sig utgöras av innästling med tillsynens civila individer. Denna metod kan tänkas fungera vid en förhandssituation det vill säga tidpunkten är vald, dock torde den vara mindre gynnsam vid en efterhandssituation det vill säga tidpunkten är ej vald för innästling. Anledningen till detta kan jämföras med vad som inom sambandstjänst benämns fyllnadssignalering. Enkelt beskrivit innebär det att man signalerar tillsynes korrekt radiotrafik, men den innehåller ingen egentlig information. Utan det kan bytas ut när behov föreligger, fördelen med detta är att en motståndare som avlyssnar ser enbart en och samma trafikbild över tiden.28
Appliceras då detta på innästling som turister, krävs det att mängden ryska turister till Finland inte faller utanför normalbilden. Normalbilden kan även tänkas omfatta ålder, kroppsbyggnad, frisyrer med mera, inträffar en kraftig avvikelse i normalbilden kan det tänkas ge upphov till att myndigheter med säkerhetsansvar i Finland noterar detta och börjar undersöka avvikelsen vilket i förlängningen kan tänkas innebära att beredskapen höjs och därmed påverka möjligheterna till framgång. Således lämpar sig en dylik innästlingsmetod främst i en förhandssituation och att den kan genomföras under en längre tid. Där tidsåtgången för att all personal skall vara på plats blir avhängt mängden individer som skall innästla och återsamla innan uppgifter skall börja lösas.
Ur det perspektivet torde snarare innästling via till exempel olika former av luftfarkoster vara att föredra. Dock identifierade redan de sovjetiska spetsnazförbanden på frontnivå, vilket till exempel 2. Spetsnazbrigaden i Pskov Oblast tillhörde, under mitten på 1980-talet att tillgången på flygplan var för begränsad för att möjliggöra innästling via fallskärm men även att det västliga luftförsvaret hade blivit för utvecklat för att kunna garantera säkerheten. Detta fick till konsekvens att de började studera alternativa metoder såsom innästling i fredstid.29 Ett annat alternativ skulle kunna utgöras av helikopter för innästling, vilket ej förefaller varit vanligt förekommande för 1980-talets spetsnazförband,30 då de kan flyga på mycket låg höjd och därmed undvika radartäckning. Vilket till exempel skulle kunna förklara helikopterlandningsplatsen i Kotasaari.31 Dock förefaller den finska radartäckningen även på lägre höjder vara god, vilket en incident från 2015 indikerar.32
Ett annat alternativ för att korta ned innästlingstiden kan utgöras av frambasering, vilket kan genomföras på två sätt. Den första metoden kan till exempel vara att marina spetsnazförband redan befinner sig på fartyg och ligger nära en gräns. Vilket stundtals förefaller varit fallet med de så kallade sovjetiska vakthundsfartyg som låg i Östersjön under det kalla kriget.33 Detta förefaller även genomförts på mark av Sovjetunionen under den mer spända perioden av 1980-talet.34 Med tanke på Finlands långa landgräns mot Ryssland och främst dess ödemark, skulle en hypotetisk metod kunna vara att till exempel patruller utplaceras nära den finska gränsen och på order genomför en dold gränsövergång och vid en punkt möts upp av personal som redan finns i Finland som sedermera förflyttar dem med hjälp av fordon.
Den andra metoden vad avser frambasering innebär att personalen redan finns på plats och är beredd att lösa sina uppgifter, det vill säga en innästling har redan genomförts innan en väpnad konflikt inträffat. Denna metod har bland annat framförts som en av anledningarna till den främmande undervattensverksamheten som genomfördes på svenskt inre vatten under framförallt 1980-talet i samband med större övningar av Nato.35 En sådan metod skulle kunna förklara byggnadskomplexen som ägs av ryska medborgare i Finland, såsom det i Kotasaari. Dock förefaller Finland ha en relativt god kännedom kring dels vilka fastigheter, dels vilka markområden som köpts av ryska medborgare vilket kan innebära en svaghet. Däremot kan det stora antalet fastigheter och mark som köpts av ryska medborgare,36 innebära en svårighet i att kunna fastställa vad som skulle kunna användas som en stödpunkt för ryska jägar- eller specialförband. Trots det förefaller tankarna kring stödpunkter vara så pass spridda i Finland att en annan möjlighet kan vara att dylika förband istället använder sig av mindre iögonfallande lösningar såsom boende på helt finskt ägda hotell eller hyrda stugor, där det sistnämnda misstänkts genomförts i Norge 2018 av rysk underrättelsetjänst under övningen Trident Juncture.37
Således i ett snabbt eskalerande händelseförlopp utifrån en incident får det ses som troligt att ryska jägar- och specialförband snabbt kan innästla med relativt kort reaktionstid. Därutöver får det ses som möjligt att dessa förbandstyper även kan tänkas framgruppera på finskt territorium i händelse av att Ryssland misstänker att västlig övningsverksamhet utgör en maskering för ett överraskande angrepp. Dock finns en avvikelse avseende det mest sannolika konfliktförloppet som ovanstående resonemang bygger på.
Enligt den estländska underrättelsetjänsten förefaller Ryssland se framför sig att Nato kan komma använda sig av infrastruktur i Sverige samt Finland vid en väpnad konflikt, och genomför därför förberedelser för att angripa mål inom de båda länderna trots de ej är medlemmar i Nato.38 Utgående från att Rysslands markstridsförmåga är kraftsamlad till den baltiska, belarusiska och ukrainska operationsriktningen måste således en annan lösning finnas hos Ryssland för att påverka finskt och svenskt territorium.
Vilket gör uppgifter från ett vittnesseminarium under 2007 avseende överraskande angrepp mot Sverige väldigt intressanta. Uppgifterna framfördes av den numera pensionerade kommendören av första graden Emil Svensson, han skall ha erhållit information från en tidigare sovjetisk Amiral att någon renodlad sovjetisk invasion mot Sverige inte var tänkt att genomföras. Utan snarare skulle sovjetiska spetsnazförband samt luftstridskrafter påverka Sveriges luftförsvar och marina stridskrafter för att, dels möjliggöra att Sovjetunionen kunde genomföra överflygning av svenskt territorium, dels att de marina stridskrafterna inte skulle kunna stödja Nato men även påverka Nato möjlighet att använda svenskt territorium.39
Ur ett sådant perspektiv blir mängden eller avsaknaden av fredsförband och därmed även bataljonsstridsgrupper i den möjliga finska samt i den arktiska operationsriktningen logisk. Det vill säga ryska jägar- och specialförband tillsammans med fjärrbekämpning i form av ballistiska missiler och kryssningsrobotar men även flygangrepp och sannolikt olika former av IT-angrepp kan tänkas utgöra den primära metoden för att kunna påverka Finland och Sverige i händelse av en konflikt i Östersjöregionen. Varvid mängden jägar- och specialförband som används kan vara större i den arktiska och finska operationsriktningen än i de övriga operationsriktningar för MD V.
Denna tes skulle givetvis snabbt kunna förändras genom förflyttning av förband till den arktiska eller finska operationsriktning. Dock kommer det sistnämnda innebära en kraftsplittring kontra kraftsamling från den baltiska, belarusiska och ukrainska operationsriktningen som får ses som det troliga till sannolika konfrontationsområde mellan Nato och Ryssland. Givetvis kan även bataljonsstridsgrupper ur det centrala militärdistriktet (MD C) används, vilket förefaller utgöra Rysslands strategiska reserv.40 Dock kan det antas att vid ett kraftigt försämrat säkerhetsläge, såsom vid en eskalerande incident, kommer underrättelseresurser prioriteras för att bevaka Ryssland. Vilket innebär att olika former av förflyttningar kan tänkas upptäckas, varvid till exempel stridsberedskap i sådant fall kan höjas men även olika mobiliseringsåtgärder kan påbörjas. Vilket kan kräva att dessa förband som förflyttas till MD V snarare blir ianspråktagna mot den baltiska och belarusiska operationsriktningen.
Avslutningsvis, det finns markant mer att teoretisera kring detta ur olika perspektiv och därmed skriva. Vad som till exempelvis inte berörts är logistik frågan för manöverförband i syfte att underbygga ovanstående tes i större omfattning, men enbart den skulle göra att detta inlägg skulle växa än mer än vad det redan gjort. Förhoppningsvis tar någon annan vid den tråden, utifrån den framförda tesen.
Slutsats
Den pågående debatten i Finland avseende ryska fastighets- och markköp bör ses i en större kontext men även diskussionen om hur ett väpnat angrepp kan tänkas utspelas. Det får ses som möjligt att i händelse av en konflikt som uppstår ur en incident med ett snabbt eskalerande förlopp kan den gestalta sig med olika former av fjärrbekämpning samt stridsföretag som genomföras av ryska jägar- och specialoperationsförband kontra manöverförband om Finland och Sverige involveras. Dock skall inte sannolikheten förbises att manöverförband kommer användas, däremot får det ses som troligt att det i sådant fall rör sig om mindre förband med begränsade uppgifter med tanke på avstånd vilket kommer påverka främst logistik och därmed uthålligheten, och i Finlands fall med en stor Försvarsmakt kan det antas att stora markstridsresurser kommer krävas för att nå ett övertag.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Center for Naval Analyses 1 (Engelska)
Central Intelligence Agency 1 (Engelska)
Finnish Institute of International Affairs 1 (Engelska)
Försvarsmakten 1 (Svenska)
House of Commons 1 (Engelska)
Lietuvos Respublikos valstybės saugumo departamentas 1, 2 (Engelska)
National Security Archive 1 (Engelska)
Nato 1 (Engelska)
Oslo Militære Samfund 1 (Norska)
Regeringskansliet 1 (Svenska)
Svenska Dagbladet 1 (Svenska)
TASS 1 (Engelska)
The New York Times 1 (Engelska)
Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2 (Svenska)
U.S. Army War College 1 (Engelska)
Valisluureamet 1 (Engelska)
Agrell, Wilhelm. Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Lund: Historiska media, 2017.
Andrew, Christopher M. Mitrokhin, Vasili. The sword and the shield: The Mitrokhin archive and the secret history of the KGB. New York: Basic Books, 2001.
Frånstedt, Olof. Spionjägaren Del 2: Säpo, IB och Palme. Västerås: Ica, 2014.
Gustafsson, Bengt. Sanningen om ubåtsfrågan: ett försök till analys. Stockholm: Santérus, 2010.
Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp: vittnesseminarium den 29 oktober 2007. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008.
Nordblom, Charlie. Krig i fredstid: Sovjets offensiv mot Norden. Stockholm: Timbro, 1988.
Slutnoter
1 Iltalehti. Nurmi, Lauri. Puolustusministeriö huolestui venäläisoligarkin jättiprojektista Saimaalla: ”Rakennushanke on seurannassamme”. 2021. https://www.iltalehti.fi/politiikka/a/892e1624-deda-4b4d-9278-a51247e84db2 (Hämtad 2021-10-26)
2 YLE. Skypo misstänker att främmande makt kan ha köpt fastigheter till soldater. 2016. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/11/01/skypo-misstanker-att-frammande-makt-kan-ha-kopt-fastigheter-till-soldater (Hämtad 2021-10-26)
3 Iltalehti. Nurmi, Lauri. Venäläisoligarkin ostaman Kotasaaren kätköissä on maavalleilla suojattu helikopterikenttä. 2021. https://www.iltalehti.fi/politiikka/a/7a654e8f-e107-4096-a608-94e10d019a3d (Hämtad 2021-10-26)
4 Ibid.
5 Agrell, Wilhelm. Sprickor i järnridån: svensk underrättelsetjänst 1944-1992. Lund: Historiska media, 2017, s. 278-280.
6 Frånstedt, Olof. Spionjägaren Del 2: Säpo, IB och Palme. Västerås: Ica, 2014, s. 204.
7 Andrew, Christopher M. Mitrokhin, Vasili. The sword and the shield: The Mitrokhin archive and the secret history of the KGB. New York: Basic Books, 2001, s. 16, 360, 364-365.
8 Nordblom, Charlie. Krig i fredstid: Sovjets offensiv mot Norden. Stockholm: Timbro, 1988, s. 224.
9 Valisluureamet. International Security and Estonia. Tallinn: Valisluureamet, 2016, s. 14, 16.
10 State Security Department of the Republic of Lithuania, Second Investigation Department under the Ministry of National Defence. National Security Threat Assessment. Vilnus: State Security Department of the Republic of Lithuania, Second Investigation Department under the Ministry of National Defence, 2016, s. 14.
11 Valisluureamet. International Security and Estonia. Tallinn: Valisluureamet, 2016, s. 16.
12 TASS. Putin signs decree to transform Northern Fleet into military district. 2020. https://tass.com/defense/1238053 (Hämtad 2021-10-26)
13 Nato. Russian Federation Military Districts. 2016. https://www.nato.int/docu/review/files/3570.jpg (Hämtad 2021-10-26)
14 Finnish Institute of International Affairs. Mikkola, Harri. The Geostrategic Arctic: Hard security in the High North. 2019. https://www.fiia.fi/sv/publikation/the-geostrategic-arctic (Hämtad 2021-10-26)
15 Westerlind, Fredrik (red). Oxenstierna, Susanne (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2019, s. 44-45.
16 Smith, Ben. Russian intelligence services and special forces. London: House of Commons, 2018, s. 10.
17 Bukkvoll, Tor. Russian Special Operations Forces in Crimea and Donbas. Parameters, vol. 46, no. 2, 2016, s. 14.
18 Prop. 2020/21:30. Totalförsvaret 2021–2025. s. 27, 39, 59, 60, 68.
19 Bukkvoll, Tor. Russian Special Operations Forces in Crimea and Donbas. Parameters, vol. 46, no. 2, 2016, s. 15.
20 Muzyka, Konrad. Russian Forces in the Western Military District. Arlington, VA: Center for Naval Analyses, 2021, s. 5.
Westerlind, Fredrik (red). Oxenstierna, Susanne (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2019, s. 44-45.
21 Westerlind, Fredrik (red). Oxenstierna, Susanne (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2019, s. 45-46.
22 Oslo Militære Samfund. Etterretningstjenestens årlige statusoppdatering - Fokus 2018. 2018. https://oslomilsamfund.podbean.com/e/oms-etterretningstjenestens-arlige-statusoppdatering-fokus-2018/ (Hämtad 2021-10-26)
23 Westerlind, Fredrik (red). Oxenstierna, Susanne (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2019, s. 36.
24 State Security Department of the Republic of Lithuania, Second Investigation Department under the Ministry of National Defence. National Security Threat Assessment. Vilnus: State Security Department of the Republic of Lithuania, Second Investigation Department under the Ministry of National Defence, 2017, s. 6-7.
25 Svenska Dagbladet. Wallberg, Peter. Must: Risken för militär konfrontation ökar. 2020. https://www.svd.se/must-risken-for-militar-konfrontation-okar (Hämtad 2021-10-26)
26 McRaven, William H. Spec ops: case studies in special operations warfare: theory and practice. Novato, CA: Presidio, 1995, s. 8-23.
27 President's Foreiqn Intelliqence Advisory Board. The soviet "War Scare". Washington, DC: President's Foreiqn Intelliqence Advisory Board, 1990, s. v.
28 Försvarsmakten. Handbok Totalförsvarets Signalskyddstjänst: Grundläggande regler för signalskyddstjänsten. Stockholm: Försvarsmakten, 2007, s. 46.
29 Central Intelligence Agency. USSR General Staff Academy Lesson: Spetsnaz Forces and Means in a Front Offensive Operation. Washington D.C.: Central Intelligence Agency, 1987, s. 9.
30 Ibid.
31 Iltalehti. Nurmi, Lauri. Venäläisoligarkin ostaman Kotasaaren kätköissä on maavalleilla suojattu helikopterikenttä. 2021. https://www.iltalehti.fi/politiikka/a/7a654e8f-e107-4096-a608-94e10d019a3d (Hämtad 2021-10-26)
32 YLE. Suomen ilmatilassa tunnistamatonta helikopteriliikennettä – matalalla lentävä voi vältellä valvontaa. 2016. https://yle.fi/uutiset/3-8616356 (Hämtad 2021-10-26)
33 Gustafsson, Bengt. Sanningen om ubåtsfrågan: ett försök till analys. Stockholm: Santérus, 2010, s. 27, 31, 342-343.
34 President's Foreiqn Intelliqence Advisory Board. The soviet "War Scare". Washington, DC: President's Foreiqn Intelliqence Advisory Board, 1990, s. v.
35 Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 166, 169, 211.
36 YLE. Rappe, Axel. Sommarstugor kan vara gömställen för utländska makter – i Kimito väcker ryskägd fastighet förundran. 2018. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/02/18/sommarstugor-kan-vara-gomstallen-for-utlandska-makter-i-kimito-vacker-ryskagd (Hämtad 2021-10-26)
37 The New York Times. Cooper, Helene. ‘Cold War’ Takes New Meaning for U.S. Marines at a NATO Exercise. 2018. https://www.nytimes.com/2018/10/31/world/europe/nato-russia-marines-cold-war.html (Hämtad 2021-10-26)
38 Valisluureamet. International Security and Estonia. Tallinn: Valisluureamet, 2016, s. 16.
39 Hugemark, Bo (red). Blixt från hotfull himmel: beredskap mot överraskande angrepp: vittnesseminarium den 29 oktober 2007. Stockholm: Kungl. Krigsvetenskapsakademien, 2008, s. 23-24.
40 Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut, 2017, s. 74.