Sammanfattning
Mellan juni till slutet av oktober månad 1982, förefaller Sverige mer eller mindre kontinuerligt varit utsatt för främmande undervattensverksamhet vilket kulminerade med den så kallade Hårsfjärdsincidenten i oktober 1982. Starten på denna kontinuerliga kränkning utav svenskt territorialvatten förefaller varit ett företag riktat mot Norrlandskusten samt ett företag riktat mot Stockholms skärgård. Vid företaget mot Norrlandskusten får det ses som möjligt att främmande makt även tillgrep en mina ur en i fredstid utlagd minering i Sundsvall men även genomförde inhämtning mot det fasta kustartilleribatteriet som var under upprättande vid Holmögadd.
Analys
Månaderna innan den så kallade Operation Notvarp genomfördes i Hårsfjärden september/oktober 1982 förefaller det inträffat ett flertal incidenter utav så kallad främmande undervattensverksamhet längs den svenska östkusten.1 Detta inlägg kommer fokusera på en incident i norra Kvarken inom, vad som då benämndes Militärområde Övre Norrland, MILO ÖN ansvarsområde. Närmare bestämt kring de så kallade Holmöarna och Holmögadd, men även vissa indikationer avseende främmande undervattensverksamhet som inträffade parallellt vid den så kallade Ålandsförträngningen. Inlägget kommer även beröra incidenter innan Operation Notvarp påbörjas. Denna period får anses vara den mest intressanta att studera ur ett historiskt perspektiv. Då den generella diskussionen kring den främmande undervattensverksamheten främst tar sitt avstamp efter den så kallade Hårsfjärdenincidenten inträffade i oktober 1982.
Den 03JUN1982 observerar tre anläggningsarbetare, en självständigt och ett par, från två olika positioner vid Holmögadds fyrplats hur en ubåt passerar i farleden cirka åtta kilometer öster om Holmögadd i ytläge. Observationen genomfördes klockan två på eftermiddagen, sikten skall ha varit bra och sjön skall ha varit lugn. Beskrivningarna utav den eventuella ubåten individerna gav från de två olika platserna var samstämmiga. De grunda bottenförhållandena i området tvingade sannolikt den eventuella ubåten att gå i ytläge. Utifrån de sammanvägda faktorerna kom Chefen för MILO ÖN beordra spaningsinsats med både flyg samt helikoptrar och fartyg därtill beordrades en beredskapsstyrka ut till Holmögadd om cirka 100 soldater för bevakning efter den eventuella ubåten som antogs vara på väg mot Luleå.2
Den 04JUN1982 erhålls med tre olika former av system vid samma plats och tidpunkt en indikation att en eventuell ubåt befinner sig norr om Umeå.3 Den 07JUN1982 meddelas att spaningarna fortsätter, samt att misstänkt motorljud som kan kopplas till den eventuella ubåten initialt hörselobserverades utanför Sikeå. Därefter skall observatören med hjälp av kikare sett en ubåtsliknande farkost med torn och mast. Vilket enligt MILO ÖN indikerade att den eventuella ubåten har rört sig i en nordlig riktning, andra indikationer skall även styrkt detta antagande. Det framförs även att den eventuella ubåten kan få en problematisk återfärd med anledning utav de grunda vattenförhållandena på den svenska sidan och de ännu grundare på den finska sidan.4
Den 09JUN1982 meddelar MILO ÖN att den eventuella ubåten skall ha observerats totalt tretton gånger sedan 03JUN1982. Det rörde sig om fyra radarkontakter, en värmestrålning, total sex stycken optiska observationer varav två ansågs osäkra samt två hydrofonutslag varav en ansågs som osäker. Varvid C MILO ÖN ansåg att det skulle vara ytterst märkligt om ingen ubåt befann sig i det aktuella området. Det framkommer även att Överbefälhavaren givit order om att ubåtsincidentgruppen, dåvarande Marina Analysgruppen, skulle resa till Umeå för att bistå verksamheten. Det framkommer även att vid Holmögadd har det sedan en tid pågått byggnadsarbeten (vilket kommer beröras längre fram i inlägget).5
Den 10JUN1982 meddelar MILO ÖN att inhämtningen fortsätter i Kvarken efter en eventuell ubåt.6 Samma dag erhåller ett handelsfartyg vid Holmön radarkontakt med ett föremål som därefter plötsligt kom att försvinna norr om Holmöarna.7 Huruvida det utgjorde till exempelvis en radarkontakt med en snorklande ubåt är oklart. Den 12JUN1982 observeras ett sjömärkesliknande föremål genom kikare vid Holmögadd. Observationens följdes upp genom helikopterspaning, denna inhämtning förefaller blivit resultatlös.8 Den 14JUN1982 meddelar Försvarsstaben, nuvarande Högkvarteret, att inhämtningen mot den främmande undervattensverksamheten fortgår i Bottenviken.9 Den 29JUN1982 meddelar Försvarsstaben att ubåtsjakten i Bottenviken är avslutad.10
I en intervju i Svenska Dagbladet den 30JUL1982 framför Försvarsstabschefen, Viceamiral Bengt Schuback, att Försvarsmakten var så gott som säkra på att två främmande ubåtar sannolikt befann sig i Kvarken under juni månad 1982.11 Försvarsstabschefen framförde även att dessa främmande ubåtar skall ha lämnat området genom att förflytta sig öster om Åland. I intervjun framkommer det även att Försvarsstabschefen anser att informationsdelgivningen till massmedia hade varit för detaljrik, vilket kan ha varit till gagn för den främmande makt som genomförde kränkningen. I September 1982 utbryter dock en diskussion där besättningen på ett kustbevakningsfartyg ifrågasätter Marinens slutsats att främmande undervattensverksamhet genomförts utanför Holmögadd. Inom kustbevakningen hävdar dock piloten på ett av flygplanen som deltog i eftersökningarna att det visst förekom undervattensverksamhet.12
Således förefaller en eller flera främmande undervattensfarkoster uppehållit sig i området kring Holmö samt Holmögadd under juni månad 1982. Det framfördes även att verksamheten kan ha varit inriktad mot Luleå, dock har ingen öppen mediarapportering kunnat styrka att någon främmande undervattensverksamhet observerades i det området under den aktuella tidsperioden. Givetvis kan det inträffat och Försvarsmakten har sådana indikationer men ej redovisat dem för allmänheten. Vad kan då har varit intressant för en främmande makt 1982 vid Holmö samt Holmögadd eller i Botten-/havet/viken?
Under det aktuella året slutfördes det nya kustartilleribatteriet vid Holmögadd för att vara helt färdigt 1983. Uppgiften detta kustartilleribatteri hade var att skydda Umeå samt Umeå hamn men även spärra norra Kvarken. Kustartilleribatteriet vid Holmögadd hade även förmåga att kunna bekämpa mål även på finskt territorium i och med att batterierna hade räckvidd till de yttre öarna i Vasa skärgård.13 I boken Omöjlig ubåt, framför den numera pensionerande kommendören av 1. graden Nils-Ove Jansson att möjliga kopplingar till främmande undervattensverksamhet utav främmande makt eller makter har kunnat göras vid några tillfällen till nybyggnation utav kustartilleribatterier längs den svenska kusten.14 Vid minst ett tillfälle har det även framkommit att Sovjetunionen med en underrättelseofficer under 1980-talet genom rekryteringsförsök utav en mänsklig källa försökt klarlägga förhållanden vid nybyggnation utav kustartilleribatterier i Stockholms skärgård.15
En annan förklaringsmodell kan ha utgjorts av att ett företag var inriktat mot Töre området istället för Luleå som framfördes i massmedia utav Försvarsmakten. Denna tes kan dras utifrån den eventuella främmande undervattensverksamheten som rapporterats därifrån 1983 och 1987 samt 1989.16 Tidsmässigt under året överinstämmer dock inte ett sådant företag 1982 med de uppmärksammade incidenterna 1983 samt 1987 som inträffade under juli månad, varvid tesen skulle kunna falsifieras. Möjligheten finns dock att en främmande makt kan justerat tidpunkterna efter hand för att genomföra olika inträngningsföretag, vilket bland annat den så kallade ÖB rapporten avseende främmande undervattensverksamhet från 1987 indikerar. I vad avser prognostiseringen som låg till grund för de så kallade agerande operationerna under den senare delen utav 1980-talet.17
En annan möjligt, eller tes, utgörs av att företaget som genomfördes kring Holmön och Holmögadd i juni 1982, utgjorde sovjetisk rekognosering utav utskjutningsplatser för dess Golf II ubåtar som omlokaliserades till Östersjön under slutet av 1970-talet då denna ubåtstyp även förefaller agerat i den svenska Bottenviken under 1980-talet.18 Vad som dock talar emot denna tes är den låga bottennivån som måste passeras vid Holmögadd samt Holmöns västra och östra sida för att senare ta sig till djupare vatten.19 Vilket skulle innebära att ett strategiskt vapenbärande system skulle vara tvungen att visa sig i anslutning till en svensk försvarsanläggning innan de kan dölja sig vid djupare vatten innan de eventuellt skulle verka. Sammantaget skulle det innebära ett stort risktagande med ett strategiskt vapensystem, därmed torde denna tes kunna falsifieras avseende den främmande undervattensverksamheten kring Holmön samt Holmögadd.
Vad som framkommit i vår nutid är att det förefaller genomförts större samordnande företag i tid men spritt i rum gentemot Sveriges kust varje år under 1980-talet med undervattensfarkoster utav en eller flera främmande makter.20 Detta skulle kunna innebära att agerandet med främmande undervattensfarkoster kring Holmön samt Holmögadd utgjorde en del i ett större samordnat företag vid den aktuella tidpunkten. Vilket gör det intressant att studera vilken mediarapportering det finns avseende främmande undervattensverksamhet, dels innan juni 1982, dels under juni 1982. Avgränsning till mediarapportering utgörs av att enbart använda Tidningarnas Telegrambyrå (TT) rapportering under den aktuella tidsperioden. Detta kan givetvis begränsa mängden observationer som genomförts under den aktuella tidsperioden varvid en missvisande bild kan uppträde. Dock uppvägs det utav att TT får anses ha en hög källtillförlitlighet samt att de hade en omfattande nyhetsbevakning under den aktuella tidsperioden.
Den 21MAR1982 förefaller den första möjliga observationen för året 1982 genomföras utav en främmande undervattensfarkost. Denna observation genomfördes av ett antal hemvärnsmän i Göteborgs skärgård närmare bestämt i anslutning till Brännö.21 Den 06APR1982 observerar tre individer vad de uppfattar är en undervattensfarkost inta ytläge cirka två till fyra kilometer utanför Galtavik söder om Varberg. En helikopter fick även en möjlig hydrofonkontakt med denna undervattensfarkost.22 På kvällen den 28APR1982 gjorde, dels en svensk bogserbåt, dels personal vid Söderarms fyr en observation på eventuell främmande undervattensverksamhet. Den 29APR1982 fick en helikopter hydrofonkontakt med något cirka två till tre kilometer norr om Söderarm, detta klassificerades som en möjlig ubåt.23 Den 11MAJ1982 skall ett flertal personer observerat vad de uppfattar är en främmande undervattensfarkost i ytläge strax norr om fyren Dämman vid Öland.24
Således ett antal observationer avseende möjlig främmande undervattensverksamhet rapporterades utav tidningarnas telegrambyrå från den 01JAN1982 intill 31MAJ1982. Här kan det givetvis finnas ett mörkertal i rapporter som ej uppmärksammats på något sätt eller enbart Försvarsmakten har kännedom om. Vad som kan noteras är att tidpunkten för start av observationer väl passar in i den så kallade ÖB rapporten från 1987, där det framförs att den främmande undervattensverksamheten främst förefaller genomföras mellan april och november månad varje år på svenskt inre vatten.25 Försvarsmaktens åtgärder gentemot den eventuella främmande undervattensverksamheten förefaller varit väldigt kortvarig, utan den första egentliga större operationen som förefaller genomföras under 1982 är gentemot verksamheten kring Holmön samt Holmögadd.26
Vad hände då parallellt i juni månad 1982 utöver det som redovisats kring Holmön samt Holmögadd? Den 02JUN1982 observerar personal på sjömätningsfartyget Johan Månsson något som eventuellt var en främmande undervattensfarkost. Observationen genomfördes nordväst om Alma-grundets fyr cirka 20 km sydost om Sandhamn.27 Den 06JUN1982 rapporteras även om en misstänkt observation av en främmande undervattensfarkost utanför Sundsvall, en möjlig hydrofonkontakt rapporterades även.28 Den 08JUN1982 förefaller ubåtsjakthelikoptrar fått kontakt med en främmande undervattensfarkost cirka fyra kilometer utanför Väddö, varvid knallskott samt sjunkbomber släpptes farkosten förefaller girat öster efter vapeninsatsen. Ett antal ubåtsjakthelikoptrar samt patrull- och vedettbåtar befann sig även mellan Märket och Understen i Ålands hav.29 Den 11JUN1982 fäller en svensk patrullbåt både knallskott samt sjunkbomber mot en hydrofonkontakt mellan Märket och Understen.30
Den 12JUN1982 genomför två oberoende personer observationer som kunde tyda på främmande undervattensverksamhet i farvattnen kring Väddö. Patrullbåtar samt en ubåt påbörjade spaning utifrån observationerna, dessa blev dock resultatlösa.31 Den 14JUN1982 fälls sjunkbomber mot en misstänkt främmande undervattensfarkost i Ålands hav. Vapeninsatsen genomfördes efter en patrullbåt erhållit hydrofonkontakt.32 Den 16JUN1982 observerar ett finsk bevakningsfartyg en ubåt i den finska delen av Ålands hav varvid knallskott insätts. Enligt den finska gränsbevakningen skall ubåten varit på väg söderut från Bottenviken.33 Inga ytterligare observationer rapporteras under juni månad 1982 utav Tidningarnas Telegrambyrå.
Det förefaller vara sannolikt att det genomfördes ett företag inom MILO ÖN men även i det östra militärområdet (MILO Ö) under juni månad utanför Väddö. Möjligen kan även ett företag genomförts inom nedre Norrlands militärområde (MILO NN) utanför Sundsvall. Den finska observationen är sannolikt det som Försvarsstabschefen senare berör, vilket tagits upp tidigare i inlägget. Det är även intressant att notera Sundsvalls observationen, då det drygt ett år senare kom att genomföras en större ubåtsjaktoperation utanför Sundsvall samt i dess närområde. Där det i efterhand uppdagades att två minor försvunnit varvid en skall ha försvunnit mellan april 1982 och april 1983.34 Vilket gör observationen utanför Sundsvall i juni 1982 synnerligen intressant.
Här skulle inlägget kunnat avslutas dock blir det intressant att fortsätta med observationsbilden framtill det att Operation Notvarp påbörjas, då en intressant bild framträder som kommer beröras i slutet av inlägget, tillsammans med den mer ingångna belysningen utav Holmön samt Holmögadd. Varvid juli, augusti samt inledningen av september månad även kommer beröras nedan, utifrån samma premisser som juni månad berörts tidigare.
Den 28JUL1982 observeras två främmande undervattensfarkoster ett par kilometer nordost om Furusund i Stockholms norra skärgård norr om ön Ålandet. Ubåtsjakthelikoptrar kom att insättas samt två bevakningsbåtar och fartyg ur Kustbevakningen kom även att användas i spaningarna efter farkosterna. Observationen genomfördes av tre ungdomar samt polisen ansåg att vittnesmålen var trovärdiga. Dock framfördes det i nyhetsrapporteringen att ungdomarna hade kunnat förväxlat det hela med två fasta bojar. Marinen ansåg dock att uppgifterna som framfördes kunde vara fullt möjliga.35 Den 29JUL1982 meddelar TT att Försvarsmakten spanat efter en främmande undervattensfarkost i området kring Vässarö söder om Gräsö i Öregrunds skärgård. Observationen genomfördes inom ett militärt skyddsområde. Denna inhämtning initierades genom att flera av varandra oberoende individer rapporterat den 29JUL1982 att de observerat en främmande undervattensfarkost. En ubåtsjakthelikopter fick även en hydrofonkontakt vilket kom att antas vara en möjlig ubåt.36
Ovan är vad TT rapporterar i juli månad 1982. Vad som dock framkommit i efterhand är att den första säkra observationen utav främmande undervattensverksamhet i grunda områden genomfördes i juli månad 1982 enligt den så kallade ÖB rapporten från 1987.37 I Kommendören av 1. graden Nils-Ove Janssons bok Omöjlig Ubåt, tas även en observation från slutet av juli 1982 upp. Fyra personer, om två personer vardera, skall vid sina strandtomter krattat upp vass. Varvid det plötsligt kommer in svallvågor på sandstranden. Personerna hade varken hört eller observerat någon båt. När de tittar ut i sundet noterar de ett så kallat vågtåg röra sig österut som efterlämnar svallvågor. Detta kom föranleda ett intresse hos Försvarsmakten, då det tidigare under juli månad 1982 inrapporteras flera trovärdiga observationer av främmande undervattensfarkoster i Singö området samt Roslagen. Vittnespsykolog från polisen kom även delta vid utfrågningen av observatörerna som kom anse att de var helt tillförlitliga.38 Således får det ses som sannolikt att den främmande undervattensverksamheten även fortsatte efter juni månad och under juli mot delar av den svenska östkusten 1982.
Den 06AUG1982 meddelar den finska gränsbevakningen att de höjt sin bevakning utav Finlands territorialvatten då de misstänkte att en eller flera främmande undervattensfarkoster befann sig i farvattnet mellan Sverige och Finland i den demilitariserade zonen kring Åland. Den eller de främmande undervattensfarkosterna skulle upptäckts i slutet av juli eller inledningen av augusti månad 1982. Varningsbomber skulle även fällts utav gränsbevakningen samt fartyg som var särskilt utrustade för ubåtsjakt hade även använts utav Finland.39 Den 24AUG1982 påbörjades inhämtning gentemot möjlig främmande undervattensverksamhet i Stockholms södra skärgård. En främmande undervattensfarkost skall ha observerats utav den svenska marinen. Inhämtningen genomfördes med fartyg, helikoptrar samt flygplan. Observationen genomfördes söder och väster om Landsort inom militärt skyddsområde. Indikationerna var i slutändan så tydliga att konfidensgraden blev bekräftad ubåt. En vecka innan skall även en helikopter observerat en främmande undervattensfarkost i samma område. Kustflottan hade även påbörjat sin höstövning i det aktuella området.40 Inhämtningen kom även fortsätta under den 26AUG1982.41
Således förefaller det även under augusti månad 1982 genomförts undervattensverksamhet under en längre tid inom svenskt territorialvatten utav en eller flera främmande makter. Verksamheten förefaller likt under juli månad genomförts inom militära skyddsområden i Stockholms skärgård. Vad syftet med verksamheten var, är svårare att fastställa.
Den 10SEP1982 meddelar TT att den svenska marinen befarar att personal från de främmande undervattensfarkosterna kan ha varit i land på svenskt territorium samt att en ubåt har kunnat lokaliserats till ett område i farleden till Södertälje där det fanns en i fredstid utlagd minering. Dock kom detta att dementeras utav den svenska Försvarsstaben.42 Överbefälhavaren, General Lennart Ljung, genomförde den 22SEP1982 en presskonferens avseende den främmande undervattensverksamheten under sommaren 1982. I denna tillbakavisar han uppgifterna avseende personal som landstigit på svenskt territorium. Dock bekräftas att främmande undervattensfarkoster varit i Stockholms södra skärgård under juni månad, en undervattensfarkost i kring Landsort och Askö i Stockholms södra skärgård under augusti samt två undervattensfarkoster söder om Bråviken även i Augusti.43
Den 25SEP1982 meddelar TT att Marinen påbörjat efterforskningar utav främmande undervattensverksamhet i Haköfjorden i Göteborgs skärgård då en fiskare skall ha observerat ett föremål som liknade ett periskop.44 Den 25SEP1982 kom även marina resurser avdelas från den pågående övningen Sydfront till västkusten.45 Under September månad genomförs även förberedelser för en så kallad agerande operation i Stockholms skärgård. Ett amerikanskt flottbesök antas utav den svenska Marinen kunna utgöra ett lockbete för den främmande undervattensverksamheten och därmed skulle Marinen kunna vara proaktiv mot den främmande undervattensverksamheten. Detta kom att gå under benämningen Notvarp.46 Den 29SEP1982 gör en privatperson en observation utav en möjlig främmande undervattensfarkost utanför Gåshaga på Lidingö samt två värnpliktiga observerade den 01OKT1982 ett periskop under rörelse, vilket kom att bli starten på den så kallade Hårsfjärdenincidenten.47
Således förefaller främmande undervattensverksamhet genomförts under juni, juli, augusti, september samt oktober månad 1982 mot den svenska östkusten.48 Vilket innebär en långvarig kränkningsperiod utav svensk suveränitet under nästan fem månader. Som redovisats ovan förefaller en stor mängd rapporter utav den främmande undervattensverksamheten utgjorts utav så kallade observationer. Varvid en tes skulle kunna vara att grundstötningen utav den sovjetiska ubåten S-363 i Gåsefjärden 1981 kan ha utgjort en ökad anmälningsbenägenhet hos den svenska allmänheten och därmed givit upphov till felaktig rapportering som iståndsatt eftersökningar utav främmande undervattensfarkoster.
Dock förefaller rapporteringsbenägenheten varit låg under 1982, enbart 88 observationer kring främmande undervattensfarkoster förefaller inkommit till Försvarsmakten, trots mediarapportering om ubåtsjakt. 22 stycken av de 88 observationerna kom även ges en hög konfidensgrad och 56 stycken ansågs som möjlig ubåt. Vilket kan jämföras med året efter Hårsfjärdenincidenten, 1983, när det inkom 211 rapporter kring observationer utav möjliga främmande undervattensfarkoster.49 Varvid det får ses som mindre troligt att någon form av utbredd så kallad "periskopnoja" rådde under 1982. De efterföljande åren kan dock diskuteras.
Vad kan då syftet med den främmande undervattensverksamhet varit mot Holmögadd i juni 1982? Utgående från den så kallade hypotesprövningen som genomförs i den så kallade ÖB rapporten från 1987 avseende den främmande underrättelseverksamheten, skall syftet främst utgjorts utav så kallade anfallsförberedelser. Detta innefattade även inhämtning i olika former. Här skall tilläggas att denna hypotesprövning som genomförs i den så kallade ÖB rapporten är ur perspektivet att Sovjetunionen var den kränkande nationen.50 Ett annat syfte som framförts i debatten är att den främmande undervattensverksamheten var en psykologisk påverkansoperation utav västliga nationer gentemot Sverige. Syftande till att Sverige skulle orientera sig mer gentemot NATO och de västliga ländernas agendor med hjälp av undervattensverksamhet,51 under en av de mer spända perioderna av det kalla kriget.52 Ett tredje syfte som framförts i debatten kring den främmande undervattensverksamheten mot Sverige har varit att det kan ha utgjort praktiska och proaktiva förberedelser av Sovjetunionen för att kunna möta ett väpnat angrepp mot dem inom ramen för operation RJaN, främst vid förhöjd övningsaktivitet hos NATO anslutna länder.53 Här skall även framföras ett fjärde spår i debatten, som innefattar att det i grunden inte skedde några kränkningar, bortsett från S-363 i Gåsefjärden 1981. Utan det snarare skall ha rört sig om en omfattande mängd synvillor orsakad utav mediarapporteringen kring främmande undervattensverksamhet under åren efter S-363.54
Vad avser den första tesen det vill säga hypotesprövningen i ÖB rapporten från 1987, kan det ses som rimligt att en främmande makt genomfört rekognosering som ett led i anfallsförberedelser vilket kan ha innefattat inhämtning kring olika förhållanden på svenskt territorium. Men även att tillgripa materiel för att till exempel kunna vidta motåtgärder mot det svenska minvapnet som under den aktuella tidsperioden var ett synnerligen effektivt system.55 Som tidigare beskrivits kan även det ERSTA batteri som var under upprättande på Holmögadd 1982 även utgjort ett inhämtningsmål, framförallt då det var det enda som byggdes i norra Sverige,56 men även blev operativ 1983. Varvid det torde varit under slutkonstruktion under den aktuella perioden och därmed kunnat utgjort ett prioriterat inhämtningsmål.
Den andra tesen att den främmande undervattensverksamheten skall ha utgjorts utav västliga ubåtar kan inte förringas. Däremot har den tesen främst tagit sitt avstamp från Hårsfjärdenincidenten och framgent. Den tesen har även berört ubåtsskyddsoperationen vid Törefjärden 1987, där ett numera avhemligat fotografi har försökt härledas till att det var en Italiens undervattensfarkost som fotograferades.57 Att Italienska undervattensfarkoster skulle förekommit inom svenskt territorialvatten har dock bemöts utav den numera pensionerade Överstelöjtnanten Per Andersson i Tidskrift i Sjöväsendet. Där han framför att den svenska underrättelsetjänsten hade en god kännedom om de olika italienska system samt att dessa ej utgjorde de undervattensfarkoster som kränkte Sverige under 1980-talet samt del av 1990-talet.58 Dock kan, som tidigare skrivits, tesen inte förringas att västliga ubåtar kan agerat på svenskt inre vatten.
Den tredje tesen, att den främmande undervattensverksamheten skall ha utgjort proaktiva åtgärder utav Sovjetunionen för att möta ett upplevt hot kan möjligen styrkas. Detta med anledning utav ett antal större övningar för NATO anslutna länder i augusti till oktober månad 1982 i Östersjöregionen. Dock genomfördes ingen övningsverksamhet utav NATO i juni månad, men det kan ha krävts förberedelser utav Sovjetunionen innan själva övningsverksamheten påbörjades av NATO med anledning av den tid det tar för att till exempel förbereda specialförband och dylikt för lösande av sina uppgifter.59
Den fjärde tesen om att det enbart rörde sig om villfarelser torde åtminstone under juni månad 1982 kunna falsifieras. Däremot torde en mängd observationer efter Hårsfjärdenincidenten och framgent kunna hänföras till att observatörer tror sig ha sett något som de i själva verket inte gjort, vilket även berörs i den så kallade ÖB rapporten från 1987. Därutöver genomförde Norges Marin en studie kring förmågan hos den norska kustbefolkningen att genomföra korrekta observationer gentemot undervattensverksamhet. Deras slutsats blev att i minst hälften av alla tillfällen genomförde den bofasta kustbefolkningen längs med Norges kust helt korrekta observationer.60 Varvid den tidigare berörda statistiken kring observationer under 1982 samt den observation som genomfördes vid Holmögadd som utlöste en ubåtsskyddsoperation torde vara korrekt. Dock framgår inte om de arbetare vid Holmögadd som genomförde observationen var boende längs med kust eller i inlandet, vilket skulle kunna utgöra en felfaktor i observationsförmågan. Däremot förefaller, som tidigare berörts, det finska gränsbevakningsväsendet identifierat en främmande undervattensfarkost på dess territorium som gick i sydlig riktning från Botten-/havet/viken varvid observationen vid Holmögadd får anses ha en hög validitet.
En annan faktor som bör beaktas, utifrån senare framkomna uppgifter, är att den främmande undervattensverksamheten längs med den södra Norrlandskusten kan ha utgjort rekognosering för landstigningsområden. I samband med ubåtsjakten i Sundsvall 1983 genomfördes en tydlig observation utav en främmande undervattensfarkost som genomförde en uppstigning bredvid en fiskebåt norr Ulvön den 17 maj 1983.61 I en senare strategisk studie som bland annat omfattade landstigningsförmåga kom Försvarsmakten fram till att området nordväst om Ulvön vid Ullångersfjärden i anslutning till Europaväg 4 lämpade sig väl för landstigning. Vilket dels, förefaller inneburit tydliga konsekvenser på riksnivå vad avser lämpliga platser för landstigning i händelse av en väpnad konflikt,62 dels torde kunna förklara del av den främmande undervattensverksamheten i MILO NN.
Att genomföra någon rangordning utav teserna får ses som vådligt, då samtliga teser utom den fjärde får anses ha viss validitet för händelserna mellan juni intill oktober månad 1982. Sannolikhetsmässigt får det ses som mest troligt att syftet med den främmande undervattensverksamheten i juni månad kring Holmöarna och Holmögadd var inriktad mot inhämtning med anledning utav det kustartilleribatteri som var under upprättande. Likväl förefaller del utav den rapportering som genomförts under de efterföljande månaderna peka mot att inhämtning genomfördes i olika områden framförallt där minlinjer fanns, samt andra militära installationer inom militära skyddsområden. Denna inhämtning kan även omfattat rekognosering utav olika faktorer, såsom bottendjup, möjliga landstigningsplatser med mera.
Vilka paralleller kan då dras till vår nutid? Vad som är intressant att notera är att Försvarsmakten 1982 hade en omfattande rapportering om vad som inträffade i Kvarken, men även senare i Hårsfjärden, avseende den främmande undervattensverksamheten. På motsvarande sätt hade Försvarsmakten en omfattande rapportering i samband med Operation Örnen det vill säga den underrättelseoperation som genomfördes i Stockholms skärgård 2014. Vad som dock förefaller inträffat efteråt i de båda händelserna är att Försvarsmaktens benägenhet att delge information avtog. Vilket säkerligen kan förklaras med att informationsdelgivningen kan ha möjliggjort för en eller flera främmande makter att vidta åtgärder för att undgå påverkan utav den svenska Marinen.
Vad som dock blir problematiskt både då och nu är ett tilltäppt informationsflöde. Vilket ur ett perspektiv möjliggör att en kränkande makt ej vet om vi vet något avseende dess verksamhet, men ur ett annat perspektiv blir det svårt att motivera för en befolkning varför till exempel ekonomiska medel skall tillföras ubåtsskyddsverksamhet om det ej delges någon offentlig information om eventuella kränkningar. Här krävs det inte att geografiska områden delges för eventuella kränkningar under vattenytan, men det bör delges om kränkningar inträffat i offentliga redovisningar för varje verksamhetsår. För delges inte en eventuell hotbild, finns det heller inte en hotbild vilket även minskar motståndskraften i samhället. Vilket kan jämföras med de spartanska hotbildsbeskrivningarna som finns i till exempel olika utredningar inför ett Försvarsbeslut, som för en insatt helt klart motiverar varför en ökad försvarsbudget krävs. Men för en oinsatt kan bli svåra att förstå varför mångmiljardökningar utav försvarsbudgeten krävs.
Slutsats
Det får ses som troligt till sannolikt att en främmande makt genomförde ett inhämtningsföretag i anslutning till Holmögadd under juni månad 1982. Det får även ses som möjligt att ett annat företag alternativt samma företag omfattade Sundsvall under samma tidsrymd och där tillgreps en av Försvarsmakten i fred utlagd sjömina. Detta företag tillsammans med ett företag under samma tidsperiod i Stockholms skärgård förefaller utgjort startpunkten för en nästan kontinuerlig kränkningsperiod om fem månader gentemot Sverige 1982. Crecendot på denna kränkningsperiod utav en eller flera främmande makter kom utgöras av Hårsfjärdenincidenten med Operation Notvarp.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Försvarsmakten 1 (Svenska)
Institutt for forsvarsstudier 1 (Norska)
Kungliga Biblioteket 1, 2 (Svenska)
Kungliga örlogsmannasällskapet 1 (Svenska)
Regeringskansliet 1 (Svenska)
Tidningen Skärgården 1 (Svenska)
United Press International 1 (Engelska)
Västerbottens-Kuriren 1 (Svenska)
Agrell, Wilhelm. U 137 och ubåtskrisen. Lund: Historiska media, 2021.
Chefen för Marinen. Granskning av ubåtsjaktverksamheten mot bakgrund av händelserna i Stockholms skärgård. Stockholm: Chefen för Marinen, 1982.
Forsberg, Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2003.
Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007.
Göransson, Mattias. Björnen kommer!: om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Falun: Scandbook, 2017.
Hugemark, Bo (red). Möta, hejda, slå: så skulle Sverige försvaras. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2019.
Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014.
Nylander, Bengt. Det som inte har berättats: 25 år inifrån Säpo:s kontraspionage. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2016.
Retriever Mediearkivet.
Svensson, Emil. Under den fridfulla ytan. Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 2005.
Svenska dagbladets historiska arkiv.
Tunander, Ola. Det svenska ubåtskriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019.
Wigert, Lars (red). Sjöminan under kalla kriget. Karlskrona: Printfabriken, 2012.
Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987.
Slutnoter
1 Agrell, Wilhelm. U 137 och ubåtskrisen. Lund: Historiska media, 2021, s. 75-76.
2 Bergström, Håkan. ’Jakt på ubåtar. Pådrag i norr', Svenska Dagbladet, 5 juni 1982, s. 8.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Fortsatt spaning efter ubåt', Svenska Dagbladet, 6 juni 1982, s. 6.
Olofsson, Sune. 'Misstankar om ny ubåt', Svenska Dagbladet, 8 juni 1982, s. 6.
3 Olofsson, Sune. 'Ubåten har observerats 13 gånger.', Svenska Dagbladet, 9 juni 1982, s. 6.
4 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Intensiv jakt på ubåten', Svenska Dagbladet, 6 juni 1982, s. 1, 11.
Olofsson, Sune. 'Misstankar om ny ubåt', Svenska Dagbladet, 8 juni 1982, s. 6.
5 Olofsson, Sune. 'Ubåten har observerats 13 gånger.', Svenska Dagbladet, 9 juni 1982, s. 6.
6 Magnergård, Omar. 'Fortsatt intensiv spaning', Svenska Dagbladet, 10 juni 1982, s. 8.
7 Olofsson, Sune. '”Möjlig ubåt” bombad utan resultat', Svenska Dagbladet, 12 juni 1982, s. 6.
8 Svenska Dagbladet. 'Såg misstänkt föremål i ubåtsjakten', Svenska Dagbladet, 13 juni 1982, s. 6.
9 Svenska Dagbladet. 'Oförminskad ubåtsspaning', Svenska Dagbladet, 13 juni 1982, s. 6.
10 Olofsson, Sune. 'Ubåtsjakten slut efter 25 dygn', Svenska Dagbladet, 29 juni 1982, s. 6.
11 Olofsson, Sune. 'Fiende förbereder krig mot Sverige', Svenska Dagbladet, 30 juli 1982, s. 1.
12 Olofsson, Sune. '"Sverige bricka i maktspel"', Svenska Dagbladet, 30 juli 1982, s. 6.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 16 September 1982.
13 Västerbottens-Kuriren. Wynne, Anders. Underjordisk stad på vindpinad ö försvarade Umeå i Kvarken. 2019. https://www.vk.se/2019-12-29/underjordisk-stad-pa-vindpinad-o-forsvarade-umea-i-kvarken (Hämtad 2021-08-08)
14 Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 173.
15 Forsberg, Tore. Spioner och spioner som spionerar på spioner: spioner och kontraspioner i Sverige. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2003, s. 361.
Nylander, Bengt. Det som inte har berättats: 25 år inifrån Säpo:s kontraspionage. Stockholm: Hjalmarson & Högberg, 2016, s. 107-116.
16 Magnergård, Roger. 'Jakt på tre platser'. Svenska Dagbladet, 21 juli 1983, s. 7.
Christiansson, Lars. Magnergård, Roger. 'Försvaret har bilder på främmande ubåt'. Svenska Dagbladet, 2 juli 1987, s. 7.
Svensson, Emil. Under den fridfulla ytan. Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 2005, s. 209.
17 Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 29-31.
18 Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 33-36.
19 Magnergård, Omar. '"Vi väntar på honom"'. Svenska Dagbladet, 9 Juni 1982, s. 6.
20 Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 13.
21 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 21 mars 1982.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 22 mars 1982.
22 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 7 april 1982.
23 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 29 april 1982.
24 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 12 maj 1982.
25 Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 13.
26 Agrell, Wilhelm. U 137 och ubåtskrisen. Lund: Historiska media, 2021, s. 75.
27 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 3 juni 1982.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 4 juni 1982.
28 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 juni 1982.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 juni 1982.
29 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Åland', Tidningarnas Telegrambyrå, 8 juni 1982.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Jakt', Tidningarnas Telegrambyrå, 8 juni 1982.
30 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 11 juni 1982.
31 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Spaning', Tidningarnas Telegrambyrå, 13 juni 1982.
32 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 14 juni 1982.
33 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 18 juni 1982.
34 SOU 2001:85. Perspektiv på Ubåtsfrågan. s. 161-168.
35 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 29 juli 1982.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 29 juli 1982.
36 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 30 juli 1982.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Jakt', Tidningarnas Telegrambyrå, 30 juli 1982.
37 Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 26.
38 Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 37-38.
39 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Båt', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 augusti 1982.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåtar', Tidningarnas Telegrambyrå, 6 augusti 1982.
40 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 25 augusti 1982.
41 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 26 augusti 1982.
42 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 10 September 1982.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Dementi', Tidningarnas Telegrambyrå, 13 September 1982.
43 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ingen rubrik tillgänglig', Tidningarnas Telegrambyrå, 23 September 1982.
44 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 25 September 1982.
Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 26 September 1982.
45 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 25 September 1982.
46 Svensson, Emil. Under den fridfulla ytan. Stockholm: Marinlitteraturföreningen, 2005, s. 108-110.
47 Ibid. s. 111.
SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994. s. 140.
48 SOU 1983:13. Att möta ubåtshotet. Ubåtskränkningarna och svensk säkerhetspolitik. s. 18.
Chefen för Marinen. Granskning av ubåtsjaktverksamheten mot bakgrund av händelserna i Stockholms skärgård. Stockholm: Chefen för Marinen, 1982, s. 48.
49 SOU 1995:135. Ubåtsfrågan 1981-1994. s. 86, 175.
50 Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 49.
51 Tunander, Ola. Det svenska ubåtskriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019, s. 262-263.
52 Gustafsson, Bengt. Det sovjetiska hotet mot Sverige under det kalla kriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2007, s. 59-62.
53 Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 161-167.
54 Göransson, Mattias. Björnen kommer!: om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Falun: Scandbook, 2017, s. 204-221.
55 Wigert, Lars (red). Sjöminan under kalla kriget. Karlskrona: Printfabriken, 2012, s. 285.
56 Tidningen Skärgården. Tellström, Carin. Ersta Batteri äntligen öppet för allmänheten. 2013. http://www.skargarden.se/ersta-batteri-antligen-oppet-for-allmanheten/ (Hämtad 2021-08-08)
57 Tunander, Ola. Det svenska ubåtskriget. Stockholm: Medströms bokförlag, 2019, s. 179-204.
58 Andersson, Per. 'Bokrecension över ”Det Svenska Ubåtskriget” skriven av Ola Tunander', Tidskrift i Sjöväsendet, vol. 183, no. 1, 2020, s. 90.
59 United Press International. Joint military exercises begin this week. 1982. https://www.upi.com/Archives/1982/08/29/Joint-military-exercises-begin-this-week/5082399441600/ (Hämtad 2021-08-08)
Jansson, Nils-Ove. Omöjlig ubåt: stridsberättelser från ubåtsjakten och det säkerhetspolitiska läget under 1980-talet. Göteborg: Nils-Ove Jansson, 2014, s. 161-163, 166-167.
60 Överbefälhavaren. Undervattensverksamhet som riktas mot vårt land, läge hösten 1987. Stockholm: Överbefälhavaren, 1987, s. 12-13.
Gjelsten, Roald. Troverdige rapportører. Kystbefolkningens rapporter om ubåter i norske fjorder. Oslo: Institutt for forsvarsstudier, 2018, s. 1, 12-13.
61 Tidningarnas Telegrambyrå. 'Ubåt', Tidningarnas Telegrambyrå, 20 maj 1983.
62 Hugemark, Bo (red). Möta, hejda, slå: så skulle Sverige försvaras. Stockholm: Medströms Bokförlag, 2019, s. 140-141.
