ÖB och spetsnaz

Sveriges ÖB i Murmansk på Zvezda-kanalen.

Två nyheter som svenska medier hittills inte tagit upp är ÖB Sverker Göransons visit i Ryssland denna vecka, trots att det är hans första i landet, samt att Ryssland idag firat den nationella spetsnaz-dagen.

Man får söka sig till Försvarsmaktens hemsida eller den ryska militärkanalen Zvezda (se klippet ovan) för att få ta del av ÖB-besöket i Ryssland. Formuleringarna om besöket skiljer sig åt en del. En nyckelformulering i Zvezdas skildring av det rysksvenska militära toppmötet var ”med gemensamma krafter stå emot terroristhotet”. Försvarsmakten sammanfattar besöket så här: ”Huvudfokus under resan har legat på erfarenhetsutbyte kring Sveriges respektive Rysslands försvarsreform, samt möjligheter till fördjupat samarbete mellan Sverige och Ryssland särskilt vad gäller maritim säkerhet i Östersjön och Arktis.”

Vad gäller att stå emot terrorister och diversanter (jägarsoldater/operatörer) så handlade ett av dagens ryska TV-reportage om spetsnaz om det. Som framgår av min och Joakim von Brauns bok Ryska elitförband införde president Putin 2006 en särskild minnesdag för de väpnade styrkornas spetsnaz-förband den 24 oktober – till minne av att Sovjets dåvarande försvarsminister den 24 oktober 1950 skapade de första spetsnaz-förbanden av modernt snitt. Sedan 2006 är det därför också naturligt nog extra uppmärksamhet på spetsnaz i ryska medier just denna dag. Klippet nedan sändes idag och visar några nyheter inom spetsnaz.

Mer ansiktsmasker verkar vara en trend inom spetsnaz.

I klippet syns ett nytt PDSS-förband, ett marint förband mot terrorister och diversanter som också benämns som spetsnaz (i detta fall inom stillahavsflottan). Man tänker enligt reportaget införa hästar bland sina vanliga transportmedel och har därför nyligen infört ridutbildning, med viss civil assistans.

Låt oss så avsluta med ett annat spetsnaz-klipp från idag som visar spetsnaz inom armén:

Som sagt, masktrend.

Det rör sig om ett ospecificerat spetsnaz-förband i Tambovområdet. Men med hjälp av Ryska elitförband kan man räkna ut att det torde röra sig om den 16. spetsnaz-brigaden.

Svensk varning från Baltikum

Kommande Nato-övningen i närområdet presenterad av Nato.

I senaste numret av Vårt försvar finns flera högintressanta artiklar om säkerhetsläget i Nordeuropa, men priset tar Jonas Öhman, som är synnerligen baltiskt erfaren.

Vill bara varmt rekommendera alla att ladda ner senaste numret av Vårt försvar och särskilt läsa Jonas Öhmans och Bo Hugemarks analyser av läget i Östersjöområdet just nu.

Pansarfestens facit

Atom, en Mistral på land. Kamouflagemönstret ser lite bekant ut.

Nyligen premiärvisades det rysk-franska stridsfordonet Atom, liksom uppföljaren till stads-stridsfordonet Terminator.

Knappt hade jag skrivit klart min artikel för serien MILITÄRT! om bakgrunden till stads-stridsfordonet Terminator, så avtäcker man en moderniserad version, Terminator 2, se klippet nedan. Notera att statsministern hjälper till med marknadsföringen. Vid samma vapenmässa fick statsministern och andra VIP även en exklusiv titt på Rysslands kommande huvudstridsvagn, Armata. Den som var ett av Putins vallöften i det senaste presidentvalet och som ska ha tillverkats i 2,300 exemplar om sju år (så lyder ännu löftet). Tyvärr släpptes inga bilder av Armatan men här bekräftas en del tidigare påståenden om den. Uppenbarligen kommer Armatan inte vara en upphottad T-90 utan något nytt.

Apropå ryska revolutioner läser jag för närvarande Ryska revolutionen 1900-1927 av Robert Service, hans helt reviderade sammanfattning av de händelser som än idag kastar sin starka skugga över Ryssland. På omslaget står Lenin passande nog på en pansarbil, dock inte med syftet att marknadsföra pansar. Jag har inte läst ut boken men kan konstatera att det är en mycket god investering för 98 riksdaler, som är priset inom SMB, det är månadens premiebok.

Terminator 2 presenterad av statsminister Dmitrij Medvedev.

”Sveriges avsked till kriget?”

Så här var det ifjol dessa dagar i Leipzig.

Imorgon är det exakt 200 år sedan inledningen av det största slaget i Europa före första världskriget. Mig veterligen har riksmedierna ännu inte tagit upp detta (rätta mig gärna om jag har fel) men…

I Uppsala har i alla fall historikern Anders Björnsson tagit till orda under rubriken ”Sveriges avsked till kriget?” och skriver bland annat att genom ”slaget lades grunden för svensk freds- och neutralitetspolitik under närmare två hundra år” samt att slaget ”befäste Rysslands roll som en spelare i europeisk politik”.

Hjältarna som far till helvetet

Den nu ofta nämnda nervgasen Sarin/GB är ett arv från Tredje riket.

Skulle du frivilligt fara till Syrien för att syssla med att försöka avlägsna vapen som det räcker med en droppe av för att dödas under stora plågor? Märkligt nog finns det dock dylika frivilliga, även från Sverige.

Som de flesta nog redan känner till har Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW, igår fått Nobelpriset och det har fått världens medier att skriva mer om kemiska vapen. DN tar idag (ej online) därför upp något som sällan nämns, att det finns kvar stora mängder kemiska vapen i både Ryssland och USA. Nu har ju tack och lov dessa länder lovat förstöra det som de har kvar. Men det har inte gått särskilt fort, för löftena avgavs 1993. Av 40,000 ton kemvapen har Ryssland sedan dess förstört 75% och USA har av sina 27,600 ton förstört 90%. Många har nog antagit att man på 20 år skulle ha hunnit göra sig av med allt.

Hur många ton beräknas då Syrien ha? Uppskattningsvis 1000 ton. Två av stridsgaserna man har, Tabun/GA och Sarin/GB, uppfanns i Tredje riket. Först med att använda kemiska vapen var dock inte Tyskland, som dagens DN antyder. Ja, tyskarna blev 1915 först med att sätta in renodlad stridsgas. Men som jag tog upp i en not i Svenskar i krig satte Frankrike 1914 in tårgas. Inte alls lika farligt som senapsgas, Sarin etc men tårgas kan dock brukas militärt, vilket fransmännen också gjorde.

Sveriges stora krigstida allierade: Ryssland

Hur viktigt var det brittisk-svenska raketartilleriet vid slaget om Leipzig 1813? Det utreder Rocket Troop Leipzig 1813.

Om en vecka är det dags, det blir då precis 200 år sedan det största slaget i Europa före 1914. Hur kommer det att uppmärksammas i Sverige? Vi deltog ju, med raketartilleri och allt.

Det finns många märkligt okända aspekter av slaget vid Leipzig, inte minst att en av Sveriges stora allierade då var Ryssland och att en brittisk raketartillerienhet ingick i de svenska styrkorna (se klippet ovan). Men i oktobernumret av Militär Historia presenteras slaget på ett pedagogiskt sätt av historikern och författaren Olle Larsson. Vad gäller vad som nu kommer att ske under de närmaste dagarna med anledning av 200-årsminnet så har en vänlig läsare av mitt inlägg ”Vårt krig mot Napoleon” kommit med ett kreativt förslag: att starta en tråd på Twitter om svenska aspekter av Leipzig 1813-2013. Jag följer Staffan E:s råd och börjar ikväll twittra med #Leipzig1813SE

För övrigt ger nya numret av Pennan & Svärdet en andra chans till dem som missade flygboken Lucky Strike, som just utnämndes till Årets flygbok. En annan bok som jag varmt vill rekommendera i nya Pennan är T-kontoret av Sam Nilsson, som handlar om vår underrättelsetjänst under det klassiska kalla kriget och innehåller hemliga agenters bilder och annat ovanligt spännande.

40 nya ryska brigader

T-90 från den återuppståndna Kantemirov-divisionen. Det här har jag också övat, men det var under förra seklet.

Jane´s gick i tisdags ut med att Ryssland vill skapa 40 nya brigader till 2020. Detta var en lite väl hög siffra tyckte jag och har avvaktat med att ta upp den. Men efter att nu ha kollat en mängd ryska medier inklusive statliga är det bara att konstatera att ambitionen stämmer.

Förutom att skapa 40 nya brigader kommer man kanske att återuppliva ”ett par” divisioner nedlagda 2009. Minnesgoda läsare minns kanske att en vink om fler divisioner gavs i maj i år då två klassiska sovjetiska divisioner gjorde comeback tillsammans med två av Peter den stores elitregementen.

Men hur i hela fridens namn har man tänkt gå tillväga för att skapa 40 nya brigader och ”ett par” divisioner på bara sju år? Att skruva upp upprustningen – se gårdagens besked om ökad vapenmodernisering – är inte tillräckligt.

En annan nyhet i samma artikel från Jane´s är att det högteknologiska soldatsystemet Ratnik ska köpas in redan nästa år. Här ett klipp om Ratnik med engelsk undertext:

Fallskärmsrekord och ny anslagshöjning

De första kvinnliga VDV-officerarna kommer nu ut på förbanden.

Under denna månad (oklart exakt när) ska de ryska luftlandsättningstrupperna VDV fallskärmsfälla 6,000 soldater, vilket innebär 2,000 fler än under övningen 2010 som var den största fallskärmsövningen sen Sovjetunionens fall. Samtidigt kungjordes att det totala materielanslaget ska justeras upp.

Sammanlagt ska VDV under denna månad genomföra över 26,000 fallskärmsfällningar. Om det blir så att 6,000 VDV-soldater fälls mer eller mindre samtidigt (ännu oklart) så slår de med råge USA:s fallskärmsrekord från 1989, som var 5,000 under invasionen av Panama. Man får i så fall söka sig tillbaka till 1967 för att finna en större fallskärmsfällning, övningen Dnjepr-67, då 8,000 fälldes – som innebar den ännu största fallskärmsfällningen sen andra världskriget.

Fram till maj i år var det övergripande moderniseringsmålet för Rysslands vapenarsenal att år 2020 ha åstadkommit en 70-procentig modernisering av alla vapensystem. I maj justerade statsminister Medvedev detta mål så att det nya blev en 75-procentig modernisering. Men i helgen kungjorde ryska statsmedier även på engelska att målet justeras igen. Det nya målet är en 80-procentigt ny arsenal 2020.

Putin talar svenska

Putin talar mer engelska inför kameror, får vi höra hans svenska snart?

President Putin ”utbyter fraser på svenska” med Sergej Ivanov, presidentadministrationens chef. Det skriver idag The Moscow Times och citerar Ivanov, som liksom Putin är tidigare officer i KGB-FSB (generalöverste).

Som jag igår tog upp så händer det att Putin själv talar engelska. Men den ryska presidentadministrationens chef Sergej Ivanov berättar i dagens The Moscow Times att Putin med honom ibland faktiskt övar sig i att tala svenska: ”Presidenten kan tyska bra, och jag kan engelska. Svenska är någonstans mittemellan”.

Enligt Ivanov är det Putin som inleder övningarna i svenska: ”Han säger något på svenska och därefter svarar jag på samma språk”. Att Ivanov talar en del svenska är välkänt sen flera år, han var en tid baserad i Helsingfors. Men Putins intresse för svenska har hittills varit okänt.

Sergej Ivanov blev under 90-talet en av de yngsta generalerna inom SVR, utrikesunderrättelsetjänsten (f.d. PGU inom KGB) och mellan 1998 och 1999 var han nummer två inom FSB. Mellan 2001 och 2007 var han Rysslands försvarsminister.

Uppställning!

”Thank you for coming” säger Putin vid 3:54 i Zapads finalklipp ovan.

Militärövningen från Polen till Ishavet, Zapad-2013, har avslutats och slutsatser börjar dyka upp, se blogglistan intill. Vill här dock främst flagga för en artikel från i lördags, om att Rysslands statsledning nu kraftigt signalerar till det ryska näringslivet att man förväntar sig att det ställer upp för ett trovärdigt ryskt totalförsvar.

Totalförsvar är något som rätt sällan tas upp i svensk försvarsdebatt. Vilket kanske inte är så märkligt. Under det klassiska kalla kriget hade vi förutom Försvarsmakten även en myndighet för ekonomiskt försvar, en för psykologiskt försvar och en för civilförsvar. Den 20 maj 2008 röstade riksdagen igenom ett regeringsförslag om att det som fanns kvar av myndigheterna skulle läggas ned och ersättas av en ny myndighet utan försvar i namnet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Även svenska medier som DN börjar nu ta upp den dragkamp mellan Ryssland och EU som pågår sedan en tid: ”Vapnen är övertalning, sanktioner och hot. Segraren vinner inflytandet över sex östeuropeiska länder”. Man får verkligen hoppas att vi får veta mer om vad som nu pågår mellan EU och Ryssland (hallå, public service?). Sen får man väl hoppas att dragkampen inte resulterar i våldsamma konflikter.

Men helt oavsett nya europeiska energi- och handelskrig och risken att de urartar till något värre (särskilt i Ukraina) har vi nu en ny och mycket allvarlig FN-rapport att ta ställning till.

Kort sagt, kanske dags att damma av totalförsvaret?

Eskilstunas elit

Kent, Eskilstunas största band, sjunger ”Elite” med spansk undertext.

Idag kan man läsa i två tidningar om olika svenska frivilliga för Sovjetunionen som lyfts fram i min och Joakim von Brauns nya bok Ryska elitförband.

Tidningen Folket i Eskilstuna tar idag upp vår boks mest sensationella frivillige, Arthur Adams, född och delvis uppvuxen i Eskilstuna. Det var den 17 juni 1999 som Adams utnämndes till Rysslands hjälte, ett datum då den ryska säkerhetstjänstchefen var en då mycket okänd Vladimir Putin. Det är alltså först nu som detta blir känt i Eskilstuna, eller kanske man nu borde säga Gorod Geroj Eskilstuna (Hjältestaden Eskilstuna). Apropå Eskilstuna publicerades igår nya uppgifter och foton om Byringelägret inklusive en bild av en tidigare sovjetisk marinofficer, i svenska hemvärnets tjänst på vakt utanför slottet i Stockholm! För mer om sovjetiska soldater i Sverige under kriget se min tidigare bok Tyskar och allierade i Sverige.

I norra landsändan fokuserar Norrbottens-Kuriren idag istället på två män som efter sprängutbildning i Boden vid ingenjörtrupperna (Ing 4 som döptes om till Ing 3) blev frivilliga i Spanien, men inte i de välkända Interbrigaderna utan istället inom vad de själva kallade ”Specialtjänsten” eller partisanerna och deras sovjetiska chefer kallade för spetsnaz. Kuriren har bara tagit med några uppgifter ur vår bok. En av dem som inte kom med och som jag själv finner rätt spännande är att deras närmaste chef fick Östtysklands högsta utmärkelse. Mer om den och sovjetiska & ryska dekorationer och specialmärken finner man i Ryska elitförband, som släpps inom SMB till ett särskilt bra pris om några veckor.

Signalspaningsfartyg i Östersjön tillhör normalbilden!



I går kunde vi läsa på SvD i en artikel signerad Mikael Holmström att Ryssland uppträder aktivt med signalspaningsfartyg i Östersjön och i synnerhet under den nyss avslutade marina övningen Northern Coast där Sverige deltog tillsammans med andra enheter under två veckors tid.

Det som Holmström har grävt fram den här gången är absolut inget nytt under solen. Att ryska signalspaningsfartyg uppträder i Östersjön är en del av vardagen där ute. Lika naturligt som att övriga Östersjöländer gör detsamma. Även Sverige har ett fartyg dedikerat för exakt samma uppgift, nämligen HMS Orion.

Att det ryska signalspaningsfartyget Fedor Golovin är aktivt under en stor internationell marinövning relativt nära ryskt territorium är mer en självklarhet än något märkligt. Fartyget är det första av sju fartyg av Vischnya-klassen varav två numera ingår i ryska Östersjömarinen. I signalspaningsdivisionen baserad i Baltijsk (Kaliningrad) ingår totalt fyra signalspaningsfartyg.

Det är bra att detta kommer upp till ytan av flera anledningar. För det första så kan nu ämnet diskuteras i kontexten att det de facto pågår underrättelseinhämtning mot svenska intressen från havet utan att någon kommer viftandes med hemligstämplar och liknande. Att detta i intervjun bekräftas av Marininspektören är bra! För det andra så är det även bra att försvarspolitiker får detta sig till livs (även om man får särskilda dragningar) vilket gör det svårare för dem att ständigt återkomma till låg nivå.

Marininspektören tar upp den viktiga delen att de ryska signalspaningsfartygen inte sedan kalla kriget uppträtt väster om Gotland. Den detaljen är mycket anmärkningsvärd tillsammans med andra delar
som dock inte nämns i reportaget.

Det bekymmersamma i det hela är att vi helt uppenbart saknar kvalificerade journalister i Sverige som kan dessa frågor. Som vanligt är det Holmström som levererar, och de andra tidningarna hakar på och skriver om samma artikel med andra ord helt utan att tillföra något nytt. De som tillförde något nytt var Aftonbladet, men där handlar det enbart att skapa rubriker, gärna genom att komplettera med ett hittat youtube-klipp. Låg nivå!

Aftonbladet använder ord som ”spionfartyg” och är allmänt förvånade att fartyget Feodor Golovin på bilderna uppträder så nära Malmö så att man kan se Turning Torso. Reportern verkar vara helt omedveten om att Öresund är ett utlopp från Östersjön vilket alla fartyg, även ryska örlogsfartyg, har rätt att nyttja för att ta sig in och ut. Aftonbladets reportrar bör ta sig en titt på ett sjökort över Öresund och läsa dokument som Öresundstraktatet och havsrätt. Det är inte krångligare än så.

Att bedriva underättelseinhämtning genom signalspaning är inte olagligt. I synnerhet inte om det bedrivs från fartyg på internationellt vatten eller från flygplan i internationellt luftrum. Spioneri däremot, ordet som Aftonbladet slänger sig med, är i de flesta fall olagligt och därmed straffbart.

I Aftonbladets TV-repotage avslutar speakerrösten med att säga ”Det ryska fartyget Fjodor Golovin ska ha vänt kusten söderut” sannolikt menade hon ”kursen” men sa ”kusten”. Hela repotaget känns föga trovärdigt och det andas enbart dålig kvällstidningsjournalistik!

Länkar: SvD 1, 2Aftonbladet 1 2, DN, Expressen

WebRep
currentVote
noRating
noWeight

Oklar flygincident på Nordkalotten

Notera flera bandvagnar med välbekant utseende.

Som norska medier igår kväll började rapportera så inträffade igår en flygincident över Nordkalotten. I brist på vidare information om den kan vi dock studera ett nytt teveinslag från Kotelnyjön i Norra ishavet som visar med vilken fart en ny bas i Arktis kan byggas.

Ni som är bättre på bandvagns-ID än undertecknad, visst är väl minst en av bandvagnarna man ser av svenskt fabrikat?

Jakt på jägarförband

Ett nytt moment har nu lagts till Zapad-övningen.

Som Jägarchefen tog upp igår har nu jakt på jägarförband lagts till militärövningen Zapad, som formellt startar nu på fredag. Special- och jägarförband skall nu bekämpas av VV-trupper, dvs. inrikestrupper.

Inrikestrupperna, förkortade VV, lyder under inrikesministeriet MVD och inom VV finns både reguljära förband och egna elitförband inklusive specialförband. I det nya klippet ovan ser vi det som Jägarchefen tagit upp.

En streckad röd linje

Utvecklingen kring Syriens kemiska vapen är i högsta grad anmärkningsvärd. Det hela har tagit en vändning som få kunnat förutspå tidigare. Vad vi ser nu är ett USA som plötsligt blivit uppsnurrat av Ryssland hur mycket än den amerikanska administrationen försöker få det att framstå som att det nuvarande läget varit det eftersträvade.

Huruvida utrikesminister John Kerrys öppning för Ryssland var en groda eller inte lär vi aldrig få reda. Klart är i vilket fall som helst att det öppnade för Ryssland och president Putin att ta initiativet i Syrienfrågan.

Vad är då det anmärkningsvärda? Jo, att den amerikanska feta röda linjen plötsligt blivit en tunn streckad linje. Användande av kemiska stridsmedel i Syrien har sedan tidigare uttryckts av president Obama som en skarp gräns som skulle trigga en amerikansk militär intervention. Plötsligt är den borta till följd av såväl skickligt ryskt manövrerande, men också en mycket krigstrött amerikansk opinion. Hemmaopinionen har svårt att se på vilket sätt det syriska inbördeskriget och eventuellt användande av kemiska vapen där skulle vara ett hot mot USA eller en moralisk fråga som är värd att offra amerikanska soldaters liv för och att öka på ett redan monumentalt amerikanskt budgetunderskott.

USA har från början målat in sig i ett hörn genom hotet om en intervention, men utan en tydlig politik som underbygger hotet. Precis som Ivar Arpi i SvD och Stephen M Walt i Foreign Policy skriver, är det svårt att motivera en intervention i Syrien utifrån de tydliga kriterier som den så kallade Powell-doktrinen ställer upp. Det finns också all anledning att fundera över vilka kedjereaktioner ett amerikanskt militärt ingripande i Syrien hade medfört.

Oavsett vad nu nästa steg blir, om Syrien destruerar sina kemiska vapen eller ej, så är vad vi hittills bevittnat att en tydlig amerikansk röd linje i utrikes- och säkerhetspolitiken blivit till en streckad linje. Detta är något att fundera över för mindre stater som byggt sin suveränitet på amerikanskt stöd. Hur långt är USA villigt att gå för att stötta ett Ukraina som utsätts för starka ryska insatser med framförallt soft-power eller för den delen en liknande situation i Baltikum? Det samtida USA:s utrikes- och säkerhetspolitiska agerande påminner nu i allt högre grad om 30-talets appeasementpolitik.

Vi har nu nått en situation i Syrienfrågan som Ryssland redan för två år sedan hade kunnat uppnå på egen hand om man hade varit intresserad av en sådan lösning. Den syriska regimen har alltid varit och förblir beroende av ryskt stöd, varvid Putin om han hade velat redan tidigare hade kunnat pressa Assad till att förstöra de kemiska vapnen. I och med den velande amerikanska inställningen fanns dock plötsligt ett gyllene tillfälle som erbjöd hög avkastning i världspolitiken.

Frågan är på vilket sätt de senaste veckorna påverkat Syrienkonflikten, annat än att påvisa att amerikanska röda linjer numera har vissa mellanrum. Detta faktum är något vi måste ta med oss till den svenska säkerhetspolitiska debatten.

Läs gärna Jenny Nordberg i SvD, Johan Wiktorin på Försvar & Säkerhet och gärna också Anders Lindbergs ledare i Aftonbladet om rysk desinformation.

Media: Svd, 2, DN, 2, 3, 4, 5, 6, SVT, 2, SR, 2, 3, 4GP, 2, 3

Kalla krigets största marinsabotage?

Det marina specialförbandet såg sig som den återfödda eliten av Roms legioner, därav legionärerna i början av klippet.

Nya uppgifter om kalla krigets kanske största marina sabotageräd väcker stor uppmärksamhet i Ryssland. Kanske så pass att det påverkar relationerna mellan Ryssland och de eventuella sabotörernas hemland: Italien.

Som denna blogg tidigare tagit upp var Italiens marina specialförband fruktade pionjärer. Bloggaren ”Brezjnev” upplyste för några veckor sedan om att förbandet uppmärksammats i Ryssland eftersom en tidigare attackdykare, Ugo d’Esposito, uppgett att det var kamrater ur hans forna specialförband, Gamma-gruppen av X Flottiglia MAS, som sänkte ett sovjetiskt slagskepp 1955 genom en sabotageräd. Slagskeppet ifråga var tidigare italienskt och bar namnet Julius Caesar. Huvudmotivet för italienare att tio år efter 1945 sänka henne skulle ha varit hämnd – just Mussolinis marina specialförband var Caesars elitlegion Legio X i modern form. Slagskeppet Novorossijsk (f.d. Julius Caesar) sjönk och över 600 sovjetmatroser dödades, vilket bland annat resulterade i att marinchefen avskedades. Det första erkännandet av Ugo d’Esposito för några veckor sedan gjorde avtryck i både rysk press och rysk TV men detaljerna var knapphändiga. Nu har d’Esposito lämnat några till uppgifter. Det har blivit ytterligare ryska TV-inslag och de överlevande från slagskeppet ville redan efter det första erkännandet se en ny utredning om fartygets undergång.

Att i fredstid spränga ett slagskepp låter som ren galenskap. Icke desto mindre har många sovjetveteraner aldrig trott på den officiella sovjetiska olycksteorin och de har nu fått vatten på sin kvarn. Om man vill vara konspiratorisk kan man även fästa sig vid att slagskeppet gick under på årsdagen av Mussonlinis ”marsch mot Rom”, den 29 oktober. Det var därtill 1955 tio år efter kriget och både Caesars elitlegion och specialförbandet bar numret tio, X.

Joakim von Braun och undertecknad tar i vår kommande bok Ryska elitförband upp denna händelse.