Kategoriarkiv: Kina

Inför NATOs toppmöte i Washington – NATO, NPT och Budapest Memorandum ur ett icke-spridningsperspektiv

Mycket har diskuterats och skrivits om de ökade farhågorna kring kärnvapen inom ramen för Rysslands fullskaliga aggression mot Ukraina – början på en ny strategisk era, som förmodligen är mycket mindre stabil än tidigare perioder. Oron finns också för …

50 år av krig – från Vietnam till tredje världskriget

Ett besök i Kambodjas mest ökända dödsläger bildar utgångspunkten för denna välskrivna skildring av de största krigen efter det klassiska Vietnamkriget. Det hela avslutas med en tankeväckande inblick i den militära rivaliteten mellan Kina och USA.&nbsp…

Upplysande respektive förvirrande

Den övergripande bilden av kärnvapenbalansen fram till härom året.

Dagens DN är ovanligt tung, tidningens senaste gräv indikerar allvarlig korruption i den svenska statsapparaten. Men frågan är om inte DN idag också slagit något av ett rekord i att ge för lite utrymme åt två andra nyheter, då de kan påverka allas framtid betydligt mer:

1. DN:s säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström rapporterar från Warszawa om den sannolika bakgrunden till det ryska flygvapnets uppvaktning av Sverige med kärnvapenbombare 2013, dvs den så kallade ”ryska påsken”. Kremls ökande användning av kärnvapen i både retorik och övningar intill andra stater, kopplat till ett visst ryskt övertag i antal kärnvapen, har nu fått Nato att förändra sin öppna kärnvapenstrategi. Men just efter citatet från toppmötet om förändringen är det punkt. Alltså, ingen analys av uttalandet. Frustrerande nog finns inte heller denna artikel på nätet, åtminstone inte den 11/7 klockan 15. Men, sök rätt på en papperstidning (DN 11/7).

2. Kinakorrespondenten Torbjörn Petersson sammanfattar den stora gränskonflikt i Asien som tveklöst måste anses vara den viktigaste på flera årtionden och som just imorgon, den 12 juli, kommer att nå en milstolpe i en domstol i Haag.

I övrigt anser jag att SR Ekot har skapat ett allvarligt och mycket olyckligt frågtecken kring sin trovärdighet inom säkerhetspolitik, eftersom de synpunkter som framförts av bland annat Niklas Wiklund och Jägarchefen är både relevanta och rimliga.

Dundertabbe i DN om Kinas militär

Snabb sammanfattning av Kinas stora militäruppvisning.

I dagens DN finns till slut en analys av Kinas största militära show någonsin. Den innehåller också en dundertabbe vad gäller grafiken om Kinas vs. USA:s militär.

”Så ska Kina rusta upp” är rubriken för artikeln som ännu bara finns tillgänglig på papper. Den är skriven av DN:s Kinakorrespondent Torbjörn Petersson och fångar nog en del av det väsentliga som nu framkommit. Men sen kommer missen, i grafiken påstås att Kinas aktiva militära personal skulle vara 1,4 miljoner medan USA skulle ha 2,3 miljoner. Detta understryks av att man ritat ”huvuden” som visar att Kinas militär skulle vara betydligt mindre än USA:s. Vad är då korrekt? Det är rätt enkelt – grafikern har helt enkelt kastat om USA och Kina vad gäller personal. Det korrekta är att Kina har 2,3 miljoner personer – vilket också framgår av Peterssons text – medan USA har 1,4 miljoner.

Min gissning är att DN:s utrikesredaktör hoppade över att låta grafiken kollas. Sånt kan straffa sig. DN skulle i alla fall kunna rätta grafiken innan den läggs ut på nätet.

För övrigt är Kina invecklat i något fler territoriella dispyter än vad som framgår av artikeln.

Urkatastrofen i lagom dos

Ett av bokens bästa avsnitt handlar om de första stridsvagnarna, som man kan beskåda i rörelse i Bovington (nytillverkad).

Att på ett intresseväckande sätt lyckas sammanfatta det nu högaktuella första världskriget är ingen lätt sak. Hur har Marco Smedberg lyckats med den uppgiften?

Marco Smedberg, som bland annat skapat klassiker som Om stridens grunder och Militär ledning, har med god tajming skrivit Första världskriget, som nyligen släppts. Jag tycker att det kriget med rätta ibland beskrivs som 1900-talets urkatastrof och kommer själv att syssla med det på ett lite mer filosofiskt plan i en kommande bok om en oförglömlig resa jag gjorde till första världskrigets slagfält.

Att vilja resa till platserna där en bok utspelar sig är ett tecken på en riktigt bra bok och här ska jag direkt bekänna färg och säga att Smedberg levererar. Och tack och lov har han inte grävt för mycket i västfrontens skyttegravar utan låter läsaren få komma till frontavsnitt som vi är mindre bortskämda med att få läsa om på svenska. Här tänker jag särskilt på hans skildring av alpfronten, där Erwin Rommel vann sina första segrar. Även första världskriget i Kina finns med.

I boken finns även ett kort men mycket givande avsnitt om belgiska friskyttar, en dåtida gerilla, och hur de bemöttes med tyska repressalier och en del rena övergrepp.

Jag har tidigare läst en hel del om pansar under första världskriget men aldrig tidigare läst en lika bra skildring om hur det rent konkret var att använda dessa bestar. För den som blir inspirerad att komma ännu närmare fordonen återstår bara att fara till det brittiska pansarmuséet i Bovington, se ovan.

Smedberg tar till skillnad från brittiska m fl militärhistoriker upp en del nordiska aspekter. Det kunde gärna ha fått vara lite mer om dem, men det som står är väldigt givande och jag tänker särskilt på avsnittet om Gustaf Mannerheims första världskrig i hög rysk tjänst och de känslor han då slets mellan. En annan fascinerande skildring är den om hur två ryska pansarkryssare jagade den tyska minkryssaren Albatross in på svenskt territorium vid Gotland.

Fint att författaren även tar upp efterspel, varav en del ännu pågår, som de sista veteranerna och kvarbliven ammunition. Extra plus för att Marco Smedberg har ett appendix med relevanta romaner och filmer – korta men givande recensioner.

Boken blev inte för lång, den är på 351 sidor. Inklusive bilagor, noter och register 396 sidor. Många liknande böcker är på tok för långa och blir därmed inte lästa. Många bra kartor är det också.

Vissa likheter

Om man har något intresse för säkerhetspolitik eller internationella relationer har man knappast kunnat undgå att missa att Kina förra veckan deklarerade en Air Defence Identification Zone* över internationellt hav och långt in i Japans motsvarande zon inklusive över den omstridda ö-gruppen Senkaku som varit i japansk ägo sedan 1895. Den kinesiska deklarationen har väckt ett närmast ramaskri i Ostasien och spätt på de redan ansträngda relationerna mellan bland andra Kina och Japan, men även med USA och Sydkorea. I Japan har antalet starter med jaktincidentberedskap ökat mycket kraftigt det senaste året och bara under juli till september genomfördes 80 starter mot kinesiska militära flygplan och UAV:er som flugit i närheten av de japanska öarna.

USA har reagerat kraftigt på det kinesiska inrättandet av en så vidsträckt ADIZ. Den tydligaste reaktionen hittills var att man i måndags lät två B-52 bombflygplan oanmält flyga genom den nyetablerade zonen utan att först informera de kinesiska militära myndigheterna i enlighet med de av Kina stipulerade reglerna. Kina valde dock att inte skicka upp några jaktflygplan för att möta de amerikanska flygplanen och har heller inte kommenterat händelsen. För närvarande stävar också en amerikansk hangarfartygsstridsgrupp och japanska örlogsfartyg mot den av Kina proklamerade zonen.

Det torde framgå för alla inblandade att det amerikanska agerandet handlar om att visa musklerna i de internationella relationerna i området. Samtidigt kan man inte undgå att konstatera att det återigen finns vissa likheter med flygverksamhet som försigått i Östersjön de senaste åren, inte minst i påskas.

DN, 2, 3, 4, Aft, SVT, USA Today

*En ADIZ etableras av vissa länder en bit ut i internationellt luftrum och inom egen flyginformationsregion för att kunna kontrollera och identifiera misstänkt flygtrafik. Runt USA existerar olika ADIZ långt utan territorialvattengränsen för att bland annat kunna stävja narkotikasmuggling. Det ursprungliga syftet var dock att kunna identifiera sovjetiska bombflygplan. Mer finns att läsa här om bland annat hur flygplan förväntas uppträda.

Defense News w333

Här kommer en blandning av utländska försvarsrelaterade nyheter med marin tyngdpunkt från senaste veckan.

Indiska flottan gläds just nu åt att man har sjösatt det första egentillverkade hangarfartyget INS Vikrant på 38.000 ton. Hon utgör en milstolpe då Indien nu är medlem i klubben av länder med kapacitet att konstruera och bygga hangarfartyg modell större. Fartyget kommer att påbörja provturer inom ett år och planeras att tas i operativ tjänst under 2018.

Men inte nog med detta. Indien har parallellt med att bygga detta nya fartyg även slufört merparten av modifieringar och påbörjat provturer med sitt allra första hangarfartyg, dock ej egentillverkat. Det är f.d sovjetiska hangarfartyget Baku av Kiev-klass som nu fått det nya namnet INS Vikramaditya. Fartyget genomförde den 30 juli lyckade provturer. Man var orolig över krånglande växlar samt över fartregistret. Fartyget gjorde strax under 30 knop under provturerna, vilket får anses vara mycket lyckat. Nu ombaserar man till Barents hav där flygprover påbörjas med Mig-29K och helikoptrar som ska vara slutförda i oktober. Fartyget planeras att vara operativt under de kommande 30 åren.

Vid Gibraltar (British overseas territory) är läget något bekymmersamt då Gibraltar beslutat att släppa 70 betongblock i havet för att skapa ett konstgjort rev för dykning m.m. Detta motsätter sig Spanien som anser att man inte har ”tillstånd för detta” då man enligt Spanien inte disponerar vattenområdet och att det bryter mot miljölagar. Till följd av detta har nu Spanien utökat gränskontrollen till Gibraltar och dessutom utökat avgiften vid gränspassage till 50 Euro. Som svar på detta (även om det inte är uttalat på det sättet) skickar nu Storbritannien en hangarfartygsstyrka till Medelhavet för att genomföra ”övningar” och har annonserat att man vill göra ett uppkommet örlogsbesök i Gibraltar.

Spanien säger att man överväger att ta ärendet till FN:s säkerhetsråd där källor säger att man kan söka stöd av Argentina(!) som för närvarande är en icke permanent medlem fram till 2014. En utveckling som kommer bli intressant att följa då både Spanien och Storbritannien är medlemmar av såväl EU som NATO.

I Ryssland meddelar president Putin nu att man tecknat 85% av de planerade kontrakten för att genomföra upprustningen av de väpnade styrkorna som ska vara slutförd någon gång efter 2020. Några av veckans nyheter omfattar bland annat byggstart för ytterligare en Voronezh radar i de centrala delarna av Ryssland för att utöka robotförsvaret.

När det gäller fartygsbyggandet för Rysslands räkning så har man i dagsläget planerat för att under perioden bygga 54 nya stridsfartyg och 24 nya ubåtar. Utöver detta säger man att 750 olika typer av fartyg (stora som små) har moderniserats och/eller vidmakthållits till god materiell status under året. Baksidan av detta forcerande har givetvis även baksidor i form av sämre kvalitetskontroll och materiella brister vilket nu Putin inte längre accepterar och skickar en varning till varven och industrin.

Putin gave them six months to resolve these issues, Deputy Prime Minister Dmitry Rogozin said after the meeting. 

Putin has already criticized the naval shipbuilding industry this year for its poor performance. In May, he sacked the head of United Shipbuilding Corporation, Andrei Dyachkov, after just 10 months in the job, and warned the new management he expected a major shakeup in the sector.

Ryssland meddelade även i veckan att man nu startar serietillverkningen av 10 nya ubåtar i projekt 885 Yasen. En ubåt som är efterträdare till tidigare Akula-klass och har redan gjort sig känd för att vara extremt tyst.

I veckan släpptes även nyheten att Ryssland kommer att ta leverans av sitt nya stridsflygplan T-50 (femte generationens stridsflygplan) under innevarande år då även flygutprovningen kommer att starta.
Japan har under veckan sjösatt sitt senaste fartyg som man benämner som jagare(?) vilket har skapat stora rubriker. Den mest okunnige landkrabban kan bara genom att titta på fartyget, en 248 meters ”flat top” konstatera att det är ett hangarfartyg och inget annat. Varför man envisas att benämnda det för jagare har säkert sina randiga och rutiga skäl.
I Kina har det också hänt saker under veckan. Man har bland annat deklarerat för Japan att Kinesiska flottans fartygsrörelser och övningar i närheten av Japans territorialvatten nu skall ses som rutin. Något som givetvis inte uppskattas av Japan.  Det kommer även uppgifter om att man nu bygger på ett nytt hangarfartyg, då bilder nu finns på vad man misstänker är en sektion till ett nytt helt egentillverkat  fartyg. Vidare så kommer även uppgifter om att Kina kommer att påbörja provturer med en ny typ av kärnvapenbärande atomubåt under nästa år. Det är oklart hur många ubåtar av klassen (Type 094) som har/kommer att byggas.
WebRep
currentVote
noRating
noWeight

Fattar vi hur duktiga de är?

USA har just tackat ja till att tävla i Rysslands ”stridsvagns-OS” nästa år. Här ett klipp från den pågående stridsvagnstävlingen.

Kina vann och ”Team America” kom på plats 22 vid senaste ”OS i specialoperationer”. USA:s försvarsminister har dock just tackat ja till en rysk inbjudan att delta i Rysslands OS för stridsvagnar nästa år.

Förlagan till nästa års moderna tornerspel pågår just, se klippet ovan. Tyskland och Italien har även inbjudits. Det är oklart för mig om fler västländer fått en inbjudan, någon läsare som vet mer?

Olika staters specialförband möts allt oftare inom internationella mästerskap, senast var det Warrior Competition i Jordanien. Där fanns inte något lag från Rysslands militär, bara några ryska livvakter baserade i London (några dock sannolikt med spetsnaz-bakgrund). Kinesiska staten hade dock skickat två lag, från deras paramilitära specialstyrkor. Intressant nog placerade sig dessa lag som första och andra lag medan däremot ”Team America” (officiellt listade som IDS, USA) kom på plats 22. Nu kom visserligen två andra USA-lag före ”Team America”, men bara på plats 20 och 21. För den som vill läsa ett mycket underhållande reportage om årets Warrior Competition rekommenderar jag varmt Josh Eells artikel.

Klipp från årets Warrior Competition.

För övrigt har jag ur senaste Pennan & Svärdet just beställt Anna-Lena Lauréns I bergen finns inga herrar. Boken handlar om dagens Kaukasien och inte minst augustikriget 2008. En annan bok i nya Pennan har jag redan och vill rekommendera, Lova att du kommer tillbaka av Orlando Figes. Snacka om stark kärlek…

Försvarssamarbete mellan Ryssland och Kina!




Att Ryssland för någon vecka sedan har genomförde den största militära övningen i världen sedan 1967 (Övning Dnepr i Sovjetunionen med 200.000 man var större) lär inte undgått någon. I media har det felaktigt spekulerats om att även Kina deltog i beredskapsövningen, något som är felaktigt. Det som sannolikt har förvirrat media är den Rysk-Kinesiska marina samövningen som genomfördes precis innan den av Putin beordrade beredskapsövningen i det östra och centrala militäromårdet. Om den Rysk-Kinesiska marinövningen har det inte rapporterats något om i svensk media varför det kan vara på sin plats att skriva några rader i ämnet. 

Övningarna mellan kommunistdiktaturen Kina och det under president Putin allt mer autktoritära Ryssland startade redan 2005 inom ramen för SCO (Shanghai Cooperation Organization) där även fyra ”stan-länder” ingår ( Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan.) Övningarna mellan Ryssland och Kina beskrivs av Kina på det här sättet.

Rather than being aimed at any third party, these drills are designed to strengthen ties in joint military training and improve coordination between the two countries’ armed forces, China’s General Staff chief added.


Antiterroristövningar

Till skillnad från den marina stridsövningen har alltså Ryssland och Kina sedan 2005 genomfört antiterroristövningar på land i Tjebarkul. Det var så det egentligen började. Där övar marktrupper och flyget för att bekämpa stora olagliga beväpnade grupper (benämnt terrorister). Men när militära experter studerat sammansättningen av förbanden och materielen som används under dessa övningar har man dragit slutsatser att det i själva verket handlar om förberedelser för ett lokalt markkrig och ingen egentlig terroristbekämpning


Den marina samövningen 5-12 juli

Ryssland och Kina påbörjade den marina samövningen den 5 juli i Japanska sjön mellan Ryssland och Japan. Man vill kalla dessa övningar för ”sjömilitära antiterrorövningar”. Militära analytiker från olika håll gör dock hela andra bedömningar som väcker stor oro i Asien med även i väst (dock ej i Sverige eftersom vi uppenbart inte mäktar med att bevaka militära händelser i den delen av världen…)

Cirka 20 större örlogsfartyg deltog från de båda sidorna. Jagare, robotkryssare, och ubåtsjaktfregatter samt stödfartyg har genomfört skjutningar mot såväl ytmål och luftmål samt regelrätt ubåtsjakt. Man har även genomfört gemensamma räddningsoperationer. Även flygplan och ubåtsjakthelikoptrar har deltagit.

Då Kina har köpt en stor mängd rysk materiel har tester av olika system genomförts i samverkan med Ryssland. Jagaren Shenyang  är bl.a. försedd med det rysktillverkade kraftfulla luftvärnssystemet S-300FM.

Omedelbart efter att den Rysk-Kinesiska marinövningen var avslutad drog alltså president Putin i gång den största ryska beredskapsövningen sedan 1967. Bloggrannen Cornucopia rapporterar även att mitt under den ryska beredskapsövningen så passerade kinesiska örlogsfartyg mellan Sakhalin och Japan för första gången någonsin.

Se en film inspelad under övningen här.

Redan förra året genomfördes en motsvarande övning. Beskrivningarna från denna övning, dess omfattning och momentövningarnas innehåll talar tydligt för att det inte alls handlar om någon terroristbekämpning som man officiellt vill framhäva. Behåll detta i minnet till dess att ni läser försvarsberedningens bedömning lägre ner i inlägget.

Interoperabilitet

Här hemma i Sverige brukar vi ofta ondgöra oss över interoperabilitetsproblem med NATO då vi inte är fullvärdiga medlemmar och inte har tillgång till alla system vi egentligen behöver för ett optimalt samarbete så som LINK 11,16 och 22, Secure Voice samt alla nödvändiga publikationer.

Man skulle kunna tänka sig att problemen mellan Ryssland och Kina kan vara likvärdiga, men sannolikt ännu fler. Samarbetet just nu skulle kunna jämföra med när svenska flottan för första gången deltog i Baltops 94 och var mer av banan än på. Men vi har under årens lopp blivit allt mer interoperabla, och är i dag mer kompatibla med NATO än flera fullvärdiga medlemsländer. Detta ska man ha i åtanke när man bedömmer Rysslands och Kinas interoperabilitet i dag. Den kommer med framtida övningar bara att öka.

Kina och Ryssland har dock inte ett gemensamt språk att hänga upp den militära verksamheten på. Förvisso finns ett gemensamt språk i mongolskan, men sannolikheten att ryska och kinesiska marinofficerare pratar mongolska är nog liten. Kompetensen att prata Engelska vet vi är mycket låg inom den ryska flottan, sannolikt ännu lägre inom den Kinesiska.

Inte heller lär det finnas några regelverk som styr upp standardprocedurer likt inom NATO. Det hade varit oerhört intressant att få medfölja en sådan övning som observatör bara för att se hur man arbetar, men den möjligheten är nog mikroskopisk…

Fördelarna är att man har mycket gemensam materiel, rysktillverkad sådan. Det gör att ledningssystem och sambandsinstallationer på fartygen mest sannolikt är fullt kompatibla med varandra.

Försvarmaterielexport

När vi ändå är inne på ämnet försvarsmateriel så kan vi konstatera att Ryssland redan har, och kommer att exportera stora mängder materiel till Kina. Under 2012 beställde Kina vapen och materiel för över 2 miljarder dollar. I detta ingick bl.a. 140 flygmotorer AL-31F och 52 helikoptrar av typen Mi-17.

Under 2013 spår man ett nytt rekord då Kina förväntas att köpa 24 jaktflygplan av typen Su-35S, fyra nya ubåtar Amur-1650 med kryssningsrobotar, den långräckviddiga luftvärnsroboten S-400 och transportflygplan Il-76. Enbart leveransen av Su-35 omfattar hela1,5 miljarder dollar.

Sedan tidigare har man köpt en hel del materiel som bedömarna tror kommer att moderniseras framöver. Det handlar om S-300P som ev. kommer att moderniseras till S-300PMU Favorit. Även jaktflygplan av typen Su-27 och Su-30 samt en stor mängd materiel på örlogsfartyg ska uppgraderas.

Detta stärker möjligheterna och förmågan till militärt samarbete ytterligare, och att ha gemensam materiel underlättar avsevärt, det vet alla.

Försvarsberedningens rapport

När man analyserar det Rysk-Kinesiska samarbetet så är det intressant att se vad försvarsberedningen skrev i sin rapport ”Vägval i en globaliserad värld”  som man släppte så sent som i våras. I rapporten skriver man så här om ett samarbete mellan Ryssland och Kina.

Läs mera: http://swedish.ruvr.ru/2013_02_20/Kina-bestallde-ryska-vapen-till-over-tva-miljarder-dollar-ar-2012/
Läs mera: http://swedish.ruvr.ru/2013_02_20/Kina-bestallde-ryska-vapen-till-over-tva-miljarder-dollar-ar-2012/
Läs mera: http://swedish.ruvr.ru/2013_02_20/Kina-bestallde-ryska-vapen-till-over-tva-miljarder-dollar-ar-2012/
Läs mera: http://swedish.ruvr.ru/2013_07_06/Ryssland-och-Kina-lar-sig-att-kriga-tillsammans/Försvarsberedningens rapportNär man analyserar det pågående samarbetet mellan Ryssland och Kina kan det vara intressant att återvända till försvarsberedningens rapport (Vägval i en globaliserad värld) som avhandlar omvärldsläget. En rapport som ska ligga till grund för fortsatta analys och inriktning av det framtida svenska försvaret. I sin rapport skriver försvarsberedningen följande rader om Ryssland och Kinas samarbeten.

”På den globala säkerhetshimlen syns för närvarande mest Ryssland och Kina, som båda dels rustar kraftigt, dels vill stärka sina roller som stormakter. Alla länder bör förhålla sig till detta faktum. Ett scenario som måste finnas med i varje global säkerhetspolitisk analys är risken för en militär allians mellan Kina och Ryssland, inte för att den är sannolik, utan för att den skulle kraftigt förändra det geopolitiska läget.”

Vi vet redan nu hur otroligt fel försvarsberedningen hade i sin analys rörande Rysslands förmåga att genomföra större övningar, och vi kan nu också konstatera att försvarsberedningen även hade fel rörande sin bedömning av de militära samarbeten inom ramen för SCO. Så här skrev man om detta i sin nyproducerade rapport.

”Det har varit svårt för medlemsländerna att fördjupa det ekonomiska samarbetet då inte minst Ryssland och i viss mån även de centralasiatiska länderna varit oroliga för att Kina skulle dominera detta. Länderna inom SCO har funnit det enklare att samarbeta kring säkerhet och då främst de hot man definierar som terrorism, separatism och extremism. Inom ramen för detta säkerhetssamarbete anordnas även militära övningar med SCO som samordnande ram och oftast med hot om terrorism och separatism som deklarerat scenario.”

Det visade sig alltså att försvarsberedningen hade helt fel i sin bedömning av SCO och ett Ryskt-Kinesiskt försvarssamarbete där man bedömt att det enbart skulle komma att handla om terroristbekämpning etc. Utöver de regelbundna övningarna har alltså Ryssland och Kina både i år och förra året genomfört regelrätta marina övningar med gemensamma stridsövningar i alla dimensioner. Har försvarsberedningen under sina resor till fjärran länder verkligen köpt den av Ryssland och Kina uttalade övningsmålsättningen ”antiterroristbekämpning” utan närmare analys?

Sammanfattning

Militära analytiker hävdar att genom dessa marina övningarna så demonstrerar Ryssland och Kina att en militärallians är fullt möjlig och budskapet i detta är helt klart avsett för USA och Japan.

Övningarna visar att Ryssland och Kina tänker försvara sina nationella intressen gemensamt.

Ryssland ser att Japan utövar viss påtryckning på Ryssland då Japan är bundsförvant till USA och att det finns det en stora amerikansk militära styrkor i Japan vilket även innefattar utbyggnad av robotförsvar. Även Kina har sina anledningar att se på USA och Japan med kritiska ögon då man oroar sig över kontroverser omkring de omtvistade öarna i Östkinesiska och Sydkinesiska haven samt i Malackasundet genom vilket Kina huvudsakligen får olja och gas.

I morgon är det dags igen för en nya Rysk-Kinesisk övning. Den 27 juli starar en antiterroristövning nära ryska staden Tjeljabinsk.övningarna pågår ända till den 15 augusti. Av förbandssammansättningarna kommer det bli intressant att se om det är regelrätt markstrid som kommer att övas. Detta överlämnas dock med varm hand till en annan bloggkollega att observera.

Utvecklingen är på flera sätt oroväckande när två mycket stora länder, militärt starka och ekonomiskt starka, närmar sig varandra allt mer. När ett auktoritärt styrt Ryssland och ett diktaturstyr Kina i samverkan blir en enorm maktfaktor i regionen kommer det precis som försvarsberedningen skriver – förändra det geopolitiska läget.

Kommer försvarsberedningen att bevaka utvecklingen, och kommer svensk media att börja rapportera i ämnet?
Länkar:
Rysslands röst 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Eliten i Rysslands pågående rekordövning

Rysk stats-TV:s senaste inslag om den nu pågående rekordövningen.

Igår kom nyheten om en enorm oaviserad beredskapsövning. Siffran 160,000 deltagande var dock högre än Sovjets rekordövning 1981. DN gjorde rätt i att gardera sig med att ”det uppger ryska medier”. Men Rysslands försvarsminister general Shoigu har sedan dess bekräftat siffran, som framgår av det nedre TV-inslaget.

Med modern teknik är det inte svårt att kontrollera antalet trupper, så man kan utgå från att siffran ligger någorlunda nära den faktiska. Vad gäller icke-ryska medier ser det ut som Kinas engelskspråkiga partitidning blivit först med att ta upp Shoigus uttalande. Att man i Kina har stort intresse för övningen är förståeligt inte minst med tanke på den uppgift en brigad ur de ryska luftlandsättningstrupperna (VDV) fick för några timmar sedan: att med hjälp av luftlandsatt artilleri försvara den tidigare till hälften japanska ön Sachalin.

Som Wiseman redan konstaterat kan man nu värdera den svenska försvarsberedningens ord från i våras: ”det är långt till den omfattning som övningsverksamheten hade i Sovjetunionen”. Naturligtvis kvarstår en rad problem för den ryska krigsmakten men att bortse från skalan av årets nu tredje oaviserade beredskapsövning, det kan knappast låta sig göras.

Hur länge till ska DN vara den enda svenska redaktion som rapporterat vad som hänt?

Förresten, hur långt bak i Sovjets historia måste man gå för att hitta en större övning än den nu pågående? Enligt vad jag känner till råder det koncensus om att övningen ”Zapad-81” (Väst-81), som hölls 1981, omfattade omkring 100,000 man och att ingen övning därefter varit större. Men vilken sovjetisk övning före ”Zapad-81” var större? Är det verkligen trettiotalet man måste gå tillbaka till?

General Shoigu bekräftar de ryska mediauppgifterna om övningens historiskt stora omfattning.

En nordkoreansk dröm

I veckan släpptes denna nya musikvideo i nordkoreansk TV. Ja, det är en pianoversion av ”We Are The World”.

Det är inte sällan som vanliga svenska medier tar upp Nordkoreas kärnvapenhot. Man blir avtrubbad. Icke desto mindre menar jag att det nu ser extra illa ut både på Koreahalvön och mellan Japan och Kina.

Tre omständigheter är nya:

1. Japan har skjutit upp inte mindre än två nya spionsatelliter specifikt för att kunna bevaka Nordkorea.
2. Sydkoreas truppstyrkor vid gränsen mot Nordkorea fick igår nya förhållningsorder. De ska nu genast skjuta tillbaka vid beskjutning från Nordkorea.
3. Det diskuteras nu offentligt i Sydkorea om preventivslag vid belägg för ett förestående kärnvapenangrepp mot Sydkorea.

För övrigt, igår dök det upp en intressant ny svensk blogg, Betongblandarens försvarsupplysning, som vill ”göra det komplexa och diffusa i försvarsdebatten konkret och begripligt”. Har just lagt till den till min offentliga läslista här intill.

Från ordkrig till…

Kina använder nu synnerligen krigiska termer om ötvisten med Japan. Klipp från NTD, en utlandskinesisk TV-kanal.

Kina och Japan har nu nått en extrem nivå av ordkrig och senast sades det från kinesiskt håll att om japanskt jaktflyg kommer att avlossa spårljus blir det ”inget andra skott”.

Tidningen The Economist skriver ”China and Japan are sliding towards war”. För att förstå vilka känslor som finns inblandade måste man känna till Kinas syn på andra världskriget. Jag tänker i dessa dagar mycket på en fantastisk resa jag gjorde med Pelle Mohlin för några år sedan, då jag bland annat fick gå på Marco Polo-bron, den plats där man kan säga att kriget Kina-Japan 1937-45 bröt ut. Att minnena av det kriget inte försvunnit blev tydligt för mig under den resan. Det är nog faktiskt läge att be en bön om att tvisten inte eskalerar ytterligare, för nu har ordkriget Kina-Japan gått väldigt långt.