Försvarsbloggare – Sida 137 – Sveriges bästa försvarsbloggar, i ett flöde. En tjänst av Johan Althén.

Den svenska Törnrosasömnen

Skeendet i Ukraina är under förändring sedan den ukrainska armén har gått till offensiven senaste veckan och igår tagit Slovjansk och Kramatorsk. De pro-ryska separatisterna är under omgruppering för att framförallt befästa Donetsk. En av separatistledarna, Denis Pushilin, anklagade Vladimir Putin för att ha svikit separatisterna genom sin uppmuntran.

Parallellt med händelserna på marken går de strategiska turerna vidare. Utrikesministrarna från Ryssland, Ukraina, Tyskland och Frankrike ska ha någon form av förhandling de närmaste dagarna. Bara formatet är en framgång för den ryska ledningen som istället för ett samlat EU möter länder på bilateral basis. Ukrainska uppgifter gör gällande att Berlin pressar hårt för ett nytt eldupphör, vilket kan vara negativt för den nya ukrainska ledningen som riskerar att förlora initiativet på marken.

Läget är svårbedömt. Vad vill Kreml?

Många bedömare menar att den ryska ledningen är på väg att förlora. Ekonomiska förluster och bristande stöd i östra Ukraina framhålls ofta i den argumentationen. Putin kan vilja visa en beredvillighet att förhandla och peka på att han inte längre har mandatet att genomföra militära operationer i Ukraina.

Jag är dock inte lika säker. Det finns två saker som talar emot. Det ena är de militära förberedelserna. Ryssland har just avslutat en beredskapsövning i Centrala militärdistriktet, dragit igång en stor luftförsvarsövning i Västra militärdistriktet med tolv regementen och igår startade man en stor flottövning i Svarta havet. Stora förband finns i närheten av den ukrainska gränsen. Ryssland har alltså stor handlingsfrihet militärt att påbörja operationer i sin närhet med kort varsel, samtidigt som den militära kapaciteten används som påtryckningsmedel.

Det andra skälet är starkare och av psykologisk natur på två plan. En de-eskalering skulle minska rysk prestige i grannländerna. För att hålla ihop den nya tullunionen är det viktigt att upprätthålla den ryska dominansen i Kremls ögon. Vad värre är att det finns en inte obetydlig risk att Putins regim fått en Pandoras box runt halsen. Om vi betänker den svansföring, inte minst under det stora linjetalet, som ledningen haft och vilken nationalistisk yra som annekteringen av Krim utlöste i det ryska samhället, så kan fallet kännas för stort.

Det finns ingenting som skrämmer ryska ledare så mycket som en folklig resning i Ryssland. Om den ryske presidenten och hans regering upplevs ha svikit de sina i östra Ukraina kan detta utlösa negativa reaktioner. Kreml har inte råd att upplevas som svagt internt. Därför är den viktigaste faktorn hur den ryska ledningen upplever risken för öppet ifrågasättande av sitt auktoritära styre. Eftersom repressionen är stark, Putin har haft en stark ställning samtidigt som han är en pragmatiker, så borde det objektivt kunna gå att trappa ned utan större negativa reaktioner. Men som sagt, det går inte att bortse från att även den ryska regimen ibland drivs mest av sina rädslor.

Det går heller inte att utesluta att det hela är en krigslist. All krigföring är vilseledning och få behärskar den konsten bättre än den ryska eliten. Det går att regissera provokationer som presidenten måste svara på med militära medel. I ett sådant läge skulle han kunna peka på att Ryssland har trappat ned genom de öppna tillbakadragningarna som gjordes förra månaden, det tillbakalämnade tillståndet att använda militära medel och sin vilja att förhandla med Ukraina. Den ryske presidenten sa att Ukraina skulle delas när landet skrev på avtalet med EU i slutet av juni.

……….

Om det skulle komma till öppna militära sammandrabbningar mellan Ukraina och Ryssland, så kommer västvärlden att agera med ytterligare sanktioner. I det fallet finns det anledning att fundera på hur Ryssland skulle kunna svara.

Sannolikt kommer man fortsätta att öva sina kvalificerade konventionella förband liksom kärnvapentriaden (ubåtar/flyg/marksilo) som avskräckning mot militärt anfall. Det finns en uppsjö av mer offensiva och asymmetriska aktioner som Ryssland i ett sådant läge kan göra. Jag har hittat tre särskilt intressanta och besvärliga områden för omvärlden.

Ryssland kan genom ombud genomföra cyberattacker mot ekonomiska intressen i väst. Detta innebär en viss risk, eftersom Nato häromveckan deklarerade att cyberattacker mot medlemsstaterna omfattas av artikel fem. Fjärrstyrda hackare erbjuder dock en hygglig förnekbarhet, i synnerhet om dessa verkar från andra länder än Ryssland.

Landet kan öppna andra fronter som i Moldavien, där man nu har förbjudit sändningar från den ryska TV-stationen Rossiya 24. Det finns tillräckligt med trupper i utbrytarrepubliken Transniester för att försvara denna mot Moldavien. Ett försök att destabilisera Georgien eller att manipulera relationern mellan Armenien och Azerbadijan är också möjligt. En mer avlägsen, men potentiell mycket besvärande åtgärd vore att stänga Nato:s utdragningsväg ur Afghanistan i nordlig/västlig riktning.

Givet de traditionellt goda relationerna med Tadjikistan skulle man kunna stänga gränsen förebärande lämpligt skäl. Detta skulle skapa stora logistiska problem för alliansen som skulle tappa farten och i värsta fall få lägga om transporterna till Pakistan istället.

Det sista området är det ekonomiska området, framförallt energiområdet. Ryssland skulle kunna rikta egna sanktioner mot utvalda, enskilda länder genom stoppade/förminskade energileveranser. Smala energiattacker är svåra att stå emot, eftersom det drabbade landet skulle bli tvunget att gå emot sina vänner i Europa om beroendet är stort av rysk energi.

Bortom detta och fortfarande osannolikt skulle det vara med en rysk attack mot dollarn som reservvaluta i världen. Länder som Ryssland, Kina, Iran och i viss mån handlar allt mer kontrakt i andra valutor som exempelvis Euro. En seriös attack mot dollarn skulle utlösa stora konvulsioner i världen och risken för ett större krig skulle öka markant vid en sådan utveckling.

……………………….

I vårt närområde har Rysslands agerande i och kring fått två stora konsekvenser. Dels har spänningen ökat med allt intensivare övningsverksamhet. Att Rysslands förmåga har stigit kraftigt står bortom debatt numera. Nato har ökat sin närvaro lika markant med amerikanska trupper i bland annat Estland och Polen liksom frambasering av framförallt flygstridskrafter. Parlamentet i Lettland har också godkänt en lag som innebär att försvarsbudgeten ska vara 2,0 % av BNP år 2020.

Den andra förändringen är den finska regeringens öppna positiva hållning, där försvarsminister Carl Haglund och de två senaste statsministrarna tagit ställning för ett medlemskap i alliansen. Alexander Stubb lät sig intervjuas av DN och framförde att Finland kan komma att söka medlemskap utan att invänta Sverige. En sådan utveckling skulle vara ett misslyckande för Sverige, där de stora partierna gång på gång betonat vikten av samsyn med Finland avseende fundamenta inom säkerhetspolitiken.

Realiteten är att Finland egentligen bara är ett steg från en medlemsskapsansökan. På pappret är den finska befolkningen än mer avvaktande än den svenska när det gäller Nato. Men den politiska klassen har ett helt annat förtroende på området. Därför blir resultatet annorlunda när frågan ställs i perspektivet att statsledningen förordar ett medlemsskap. Då ändras attityden till frågan och en majoritet i Finland kan då tänka sig att gå med istället. Så fort/om finska socialdemokrater och centerpartister ändrat uppfattning ifrågan kan det gå undan.

Finland har ökat sin handlingsfrihet genom att tala öppet om sin Nato-option. Genom sina uttalanden försöker den finska ledningen också att påverka den ryska och sannolikt även vår egen, fast i motsatt riktning. Till Ryssland blir budskapet:Er aggression kan driva oss in i Nato. Till Sverige är budskapet: Om det krävs kommer vi inte att vänta på er, så bestäm er hur ni vill ha det.

Jag funderar dock på om FInland vid ett eventuellt medlemskap skulle lägga begränsningar som att inte ha utländsk trupp stationerad i landet för att lugna Moskav. Med Finland i Nato skulle organisationen sitta grensle över Finska viken och hela S:t Petersburgsregionen skulle vara instängd, något som Kreml skulle finna hotande.

………………………..

Så länge den ryska upprustningen och aggressionen i Ukraina kan fortsätta, så försämras det säkerhetspolitiska läget i vår omgivning. Där går egen militär förmåga och civilförsvar före alla andra frågor på området, även Nato. Även om det var glädjande att försvarsförmågan fick plats i hälften av partiledarnas tal (bedömer att Annie Lööf inte kommer att nämna det idag), så befinner sig det officiella Sverige i stor okunskap om hur mycket resurser som skulle behövas.

Egentligen håller vi på att genomföra det som Feministiskt Initiativ föreslog i veckan. Med utgången i Schweiz och Försvarsberedningens ambitionsökningar lagda till underfinansieringen summerar nu obalansen inom försvarsförmågan om några år till ≈10 Mdr årligen.

Beroende på hur omvärlden utvecklas den kommande tiden liksom samma omvärlds värdering av den svenska försvarsförmågan riskerar drömmarna om nedrustning att visa sig vara orealistiska och oansvariga.

Det är dags att vakna, inte att bli väckt.

Almedalen: Widegren (M) och Hultqvist (S)

Torsdag var kulminationspunkten för den försvars- och säkerhetspolitiska debatten i Almedalen som i och med detta nu är slutförd. Jag avser inte skriva några separata inlägg om Moderaternas och Socialdemokraternas morgonpass, utan bakar i stället ihop detta till ett inlägg då mycket hänger samman.

Men till att börja med några rader om Moderaternas morgonpass som gästades av försvarsberedare Cecilia Widegren och reflektion över framträdandet. Jag tror nämligen att Cecilia Widegren under detta seminarium både missgynnade sin egen möjlighet att kunna betraktas som en trovärdig politiker, och jag tror även att hon missgynnade sitt eget partis redan mycket låga förtroende när det kommer till försvarsfrågan. Min bedömning är att Widegren tyvärr skadar partiet mer än gör nytta inom detta politikområde, och jag är förvånad över att det hela tillåts fortsätta.

Det var minst sagt alla taggarna utåt och allmän förnekelse över det prekära läget rörande ekonomin som Försvarsmakten måste hantera. Den eminenta moderatorn Marinette Radebo konfronterade förvisso Widegren med flera frågor som får betraktas som mins sagt jobbiga. Men en riksdagspolitiker tillika vice ordförande i försvarsutskottet samt ordförande i en försvarsberedning bör kunna besvara även svårare frågor på ett sakligt och korrekt sätt. I stället ansåg Widegren att moderatorn raljerade och la ord i munnen på henne. Spänningen i lokalen gick nästan att ta på.

Widegren menade dessutom att RB5 inte längre gäller(!) Då ställer vän av ordning sig följande fråga. Om ett regeringsbeslut inte längre anses gälla, borde då inte detta kommuniceras genom ett nytt regeringsbeslut till Försvarsmakten? För det kan knappast vara meningen att en myndighet ska förhålla sig till försvarspolitiska utspel i media och där försöka läsa mellan raderna vad det är som gäller? Om det nu är så (vilket jag inte tror ett ögonblick på) att RB5 ska betraktas som upphävt, så innebär det också att Försvarsmakten ska förpassa allt arbete man gjort med FMORG 18 till cylinderarkivet. Då finns det med andra ord inte längre något direktiv som gör gällande att 500 miljoner kronor ska sparas på personalkostnaderna. Här måste regeringen ta sitt ansvar och vara tydlig mot Försvarsmakten och allmänheten. Vad gäller?

Cecilia Widegren ställdes under seminariet även mot väggen rörande sina tidigare uttalanden och twittrande om #lågnivå, om att Europa är säkrare än på länge och att Ryssland vänder sig Österut, samt uttalandet om att svensk försvarsförmåga är bättre nu än på 20 år (med hänvisning till ÖB?). Mycket intressant blir det också när Widegren får frågan om hon anser att Försvarsmakten borde genomföra försvarsmaktsgemensamma övningar typ Orkan-93 då 20.000 man deltog. Svaret får en att häpna! Man bör se seminariet i sin helhet för att få den korrekta bilden då det är svårt att förmedla allt korrekt.

Men det allra mest intressanta sker 28 minuter in i klippet här nedan, och det rör den infekterade debatten som förevarit om finansieringen och en uppgörelse över blockgränserna som Socialdemokraterna har eftersökt genom Peter Huötqvist. Moderatorn Marinette Radebo ställer här en direkt fråga till Widegren som får följande minst sagt häpnadsväckande svar m.h.t. vad som sagts tidigare.

- MR: Så om Peter ringer till dig nu och har en finansiering, då säger du ja till förhandling?

- CW: Jajjemen, den finansieringen har jag gått och väntat på - i många veckor!

- MR: Ja men då så!

- CW: Jajjemen!

- MR: Då kan jag framföra det till Peter efteråt!

När detta någon timme senare förmedlades till Peter Hultqvist sa han "Bra! Det där ska jag följa upp". Men ytterligare några timmar senare på Moderaternas eget interna seminarium om försvar- och utrikespolitik där bara Moderater diskuterade detta så förmedlade Widegren ett helt annat budskap nämligen att det enligt henne är helt omöjligt att göra upp om försvaret över blockgränserna. Se detta 3.37.30 -- 3.39.30 i detta klipp.

Se gärna hela morgonpasset med Moderaterna här nedan, som för övrigt är det i särklass mest sedda under årets upplaga av Försvarspolitisk Arena, med mer än dubbelt så många visningar som det näst mest sedda. och åtta gånger mer visat än Socialdemokraternas motsvarighet i skrivande stund. Jag tror detta program i framtiden kommer nyttjas rätt frekvent för att hämta försvarspolitiska citat från.

Därefter var det så dags för motsvarande morgonpass med Socialdemokraterna men här var det inte så mycket nytt eller häpnadsväckande som kom fram.

Det jag har konstaterat under den gångna veckan är att Peter Hultqvist har blivit riktigt vass inom sitt område där han gång på gång uppvisar att han har satt sig in i de flesta ämnesområden och kan debattera dessa på ett sakligt och förtroendeingivande sätt. Det som haltar ordentligt är när det kommer till NATO-frågan och det nordiska samarbetet. Att det haltar tror jag hänger samman med att Hultqvist själv inte är helt övertygad om det han framför. Detta är min högst personliga bedömning skall tilläggas. Problemet är att detta är den officiella socialdemokratiska linjen och därmed ett dilemma som är svårt att hantera på annat sätt för en politisk företrädare för partiet.

Hultqvist pekade på två viktiga områden som han menade att vi måste komma tillrätta med:
-Att öka försvarsförmågan och öka övningsverksamheten där han menar att varje övning är en signal till omvärlden att vi nu ökar försvarsförmågan.
- Att få ordning på materielfrågan där underfinansieringen är omfattande.

Moderatorn menade att Hultqvist har bjudit upp till dans över blockgänderna för att komma överens avseende ekonomin. Är försvarsberedningen överspelad? Svaret blev nej, då frågorna är så pass komplexa. Han menade även att beredningen nära ett val har påverkat utgången negativt och att "krona för krona" resonemanget i beredningen har varit av ondo i det skede man befann sig i där och då.

SSU ordföranden Gabriel Wikström som också deltog ville återinföra värnplikt i syfte att få ordning på personalförsörjningen och att stärka folkförankringen samt även införa en civilplikt. Han sa också att "Alliansfrihet har ett pris, och pendeln har slagit för långt i Sverige".

Min analys av Peter Hultqvist utsträckta hand till Moderaterna grundar sig i att han vill ha detta avklarat innan den kommande regeringsbildningen. Moderaterna sätter sig på tvären och menar att en regering måtte vara överens om allt. Därmed så finns det stor risk att läget för Försvarsmakten kommer att förvärras ytterligare efter riksdagsvalet. Jag hävdar att det visst finns möjligheter att Moderaterna gör upp om försvaret med Socialdemokraterna, det handlar bara om viljan att ta ansvar för Sveriges säkerhet. Detta kommer jag att ta upp särskilt i ett kommande inlägg.

Se Socialdemokraternas morgonpass här nedan.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Försvarspolitisk Arena, Säkerhetspolitiskt sommartorg, Folk & Försvar, Allmänna försvarsföreningen samt Förvarsutbildarna för alla intressanta seminarier och arrangemang i år. Jag vet att det är fler aktörer inblandade, men det är ovanstående aktörer som har stått bakom merparten av allt intressant. Tack för i år!

Den operativa förmågan i skuggan av Ukraina

Wiseman, Skipper och jag har tidigare gjort granskningar av övningsverksamheten i de olika försvarsgrenarna.

Övningsverksamheten bygger krigföringsförmågan med ingående personal, materiel, reglementen och ledarskap bland annat. Därför tänkte jag att det skulle vara intressant att se hur Försvarsmaktens operativa förmåga har påverkats genom att gå igenom alla Försvarsmaktens årsredovisningar mellan 2001 till 2013. Från början tänkte jag att det skulle vara en enkel match att sammanställa, men det visade sig att jag glömt bort att försvar mot väpnat angrepp inte varit den genomgående formuleringen för huvuduppgiften.

Mellan åren 2001 – 2004 formulerades delförmågan: Försvara Sverige mot väpnat angrepp

För 2005 till 2009 valde jag: Förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutveckling och hot som kan drabba Sverige samt kunna öka förmåga till internationella insatser. som den mest jämförbara delförmågan.

2010 till 2012 var formuleringen: Förmåga att kunna genomföra insatser som

2013 ändrades till: Förmåga att kunna genomföra nationella operationer

Så här ser sammanställningen ut:

2001

Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgifter i nuvarande omvärldsläge inom ramen för väpnat angrepp bedöms sammantaget som
erforderlig. Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister inom följande områden utgöra de största begränsningarna; ledning, långräckviddig precisionsbekämpning, underrättelseinhämtning, logistik och helikopterunderstöd.

Dessutom bedöms uthålligheten som begränsande vid operationer i mer än en riktning. Försvarsmaktens planering förutsätter att tillräcklig säkerhetspolitisk förvarning erhålls och att successiva anpassningsåtgärder vidtas när hot om väpnat angrepp tilltar. Nuvarande låga nivå på utbildnings- och övningsverksamhet begränsar på sikt möjligheterna att med angivna tidsförhållanden uppfylla krav enligt förbandsmålsättningar. Kompetensen, främst bland yngre befäl, att leda och utbilda i förband riskerar att urholkas. Denna kompetens är grunden för att genomföra väpnad strid oavsett inom vilken huvuduppgift det sker.

2002

Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgifter i nuvarande omvärldsläge inom ramen för väpnat angrepp bedöms sammantaget som godtagbar. Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister inom följande områden utgöra de största begränsningarna;
ledning, samövning i högre förband, långräckviddig precisionsbekämpning, underrättelseinhämtning, logistik och helikopterunderstöd. Dessutom bedöms uthålligheten som begränsande vid operationer i mer än en riktning.

2003

Försvarsmaktens förmåga att i nuvarande omvärldsläge försvara landet mot ett väpnat angrepp bedöms sammantaget som godtagbar. Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister inom följande områden utgöra de största begränsningarna: ledning, underrättelseinhämtning, logistik och helikopterunderstöd. Dessutom bedöms uthålligheten som begränsande vid operationer i mer än en riktning.

2004

Försvarsmaktens planering förutsätter att säkerhetspolitisk förvarning erhålls och att erforderliga politiska beslut fattas i tid så att successiva anpassningsåtgärder hinner vidtas om och när hot om väpnat angrepp tilltar. Vår operativa förmåga är vidare beroende av att såväl personal som insatsförband kontinuerligt övas och utvecklas, samt att materieltillförsel och underhåll bedrivs i erforderlig omfattning och med tillräckligt god kvalitet.

Försvarsmaktens förmåga att i nuvarande omvärldsläge försvara landet mot ett väpnat angrepp bedöms sammantaget som godtagbar. Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister inom följande områden utgöra de största begränsningarna: Ledning, underrättelseinhämtning och logistik. Dessutom bedöms uthålligheten som begränsande vid operationer i mer än en riktning.

2005

Försvarsmaktens operativa förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutvecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser, uppvisar några brister som nedsätter
handlingsfriheten och förmågan. Uppgifterna kan med vissa begränsningar i huvudsak lösas. De krav som ställs vid ett försämrat omvärldsläge innebär inte att ny förmåga behöver skapas, men däremot kan ett försämrat omvärlds
läge medföra att en större mängd resurser måste finnas användbara direkt. Här finns vissa brister.

2006

Försvarsmaktens förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseut-vecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser, uppvisar, liksom föregående år, några brister som nedsätter handlingsfriheten och förmågan. De brister som har identifierats rör den materiella och personella
situationen hos vissa förband och funktioner, men också bristande planläggning och bristande tillgänglighet och prestanda i materielsystem. Värderingen visar dock att Försvarsmakten kan lösa de uppgifter som åligger organisationen även vid ett försämrat omvärldsläge, om än under begränsad tid och med vissa inskränkningar.

2007

Försvarsmaktens förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutvecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser, har förbättrats jämfört med 2005 och 2006. Det är till del en följd av en faktisk höjning av förmågan, men också av förändrade antaganden samt omformuleringar och omstruktureringar av regeringens krav på operativ delförmåga, som de uttrycks i regleringsbrevet.

Den höjning av förmågan som skett under 2007 avser framförallt en utvecklad förmåga avseende händelser som betingas av utsläpp av kemiska, biologiska, radiologiska ämnen samt av nedfall från nukleära insatser eller provsprängningar (CBRN). Förmågan att genomföra underrättelse- och säkerhetsoperationer har också förbättrats, främst genom fortsatt utveckling av specialförbanden. Det finns dock fortfarande vissa delar där värderingen visar att brister kvarstår. Det handlar liksom föregående år främst om det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också om bristande planläggning och bristande tillgänglighet och prestanda i vissa materielsystem

2008

Försvarsmaktens förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutvecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser kan upprätthållas över tiden, om än med i vissa delar begränsad förmåga. Det finns fortfarande delar där värderingen visar att brister kvarstår. Det handlar liksom föregående år främst om det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också om bristande planläggning och bristande tillgänglighet och prestanda i vissa materielsystem.

2009

Försvarsmaktens förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutvecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser kan upprätthållas över tiden, om än med i vissa delar begränsad förmåga. Främst rör bristerna det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men
också bristande planläggning och bristande tillgänglighet samt prestanda i vissa materielsystem.

2010

Den genomförda värderingen visar att vissa begränsningar finns i förutsättningarna för Försvarsmakten att kunna möta olika former av händelseutvecklingar och hot som kan uppstå vid ett försämrat omvärldsläge. Främst rör bristerna det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också bristande planläggning och tillgänglighet samt prestanda i vissa materielsystem.

2011

Den genomförda värderingen visar att begränsningar finns i förutsättningarna för Försvarsmakten att kunna möta olika former av händelseutvecklingar och hot som kan uppstå vid ett försämrat omvärldsläge. Främst rör bristerna det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också bristande samövning, planläggning och tillgänglighet samt prestanda i vissa materielsystem.

2012

Genomförd värdering visar även att Försvarsmakten fortsatt har begränsningar i att kunna möta olika händelseutvecklingar och hot som kan uppstå främst vid ett snabbt försämrat omvärldsläge och högre konfliktnivåer.

2013

Försvarsmakten har begränsningar i att kunna möta olika händelseutvecklingar och hot som kan uppstå vid ett snabbt och allvarligt försämrat omvärldsläge. Brister finns främst inom förmågan att med en kraftsamlad insatsorganisation verka vid högre konfliktnivåer. Samtidigt har Försvarsmakten begränsningar i att kunna ta emot militärt stöd då erforderlig planering inte genomförts.

………………

Under de första åren hade vi alltså uttalade brister inom: ledning, (långräckviddig precisionsbekämpning), underrättelseinhämtning, logistik och (helikopterunderstöd).

Det förändrades sannolikt inte under åren 2005 till 2011 utan sammanfattades troligen i följande genomgående formulering: Främst rör bristerna det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också bristande samövning, planläggning och tillgänglighet samt prestanda i vissa materielsystem.

De senaste två åren har formuleringarna kortats av och lyder nu i huvudsak: Försvarsmakten har begränsningar i att kunna möta olika händelseutvecklingar och hot som kan uppstå vid ett snabbt och allvarligt försämrat omvärldsläge. Brister finns främst inom förmågan att med en kraftsamlad insatsorganisation verka vid högre konfliktnivåer.

Bristerna att genomföra gemensamma operationer kommer av just de först nämnda bristerna i de centrala stödfunktionerna ledning, underrättelser och logistik. Trots närmare 600 miljarder under tidsperioden har vi inte åtgärdat bristerna. Hårddraget är förändringarna i den operativa förmågan att den minskade organisationen har gett oss samma brister med lägre uthållighet i allt mindre områden.

Just de operativa stödfunktionerna är desamma som Europa uppvisat så stora brister i när det gäller Libyen och Mali. De europeiska krigsmakterna är helt enkelt inte expeditionära och inte heller vår egen, fast behovet numera finns för operationer inom det egna terrioriet som exempelvis Gotland eller Norrland.

………………..

Ställ detta i kontrast till utvecklingen i Ryssland, där försvarsministern Shoigu häromdagen rapporterade till president Putin efter beredskapskontrollen av det Centrala militärdistriktet att krigsmakten klarar av att mobilisera och igångsätta operativa transporter av 65 000 soldater på 72 h.

Det är naturligtvis ingen slump att denna övning hölls eftersom detta distrikt utgör en av Rysslands strategiska reserver. Dessutom ska vi lägga till att man igår drog igång den största luftförsvarsövningen på 25 år i nordvästra Ryssland med fem flygregementen och sju luftvärnsregementen. Den ryska krigsmakten är helt enkelt på tårna.

Till detta kommer utrikesminster Carl Bildts uttalande till svenska medier att ryska förband har intagit positioner kring Ukrainas gränser igen de senaste tio dygnen. USA:s befälhavare i Europa, tillika NATO:s befälhavare, general Breedlove talade tidigare om 28 ryska bataljoner.

Den ryske presidenten har av allt att döma i veckan hastigt besökt området sydost om Ukraina (för militär konferens?) och haft samling med landets hemkallade ambassadörer för att delge förändringar i rysk utrikespolitik med anledning av omvärldens (Västs) försökt att inringa Ryssland, heter det.

En stor beredskapsövning i MD C, en stor luftförsvarsövning i MD V och uppgifterna om den strategiska ledningens agerande tillsammans med kraftigt ökad närvaro invid Ukraina är en kraftig påtryckning för de förhandlingar som pågår mellan Ryssland, Ukraina, Tyskland och Frankrike. Men det innebär samtidigt att risken ånyo har höjts för öppen militär konflikt mellan Ryssland och Ukraina.

Vi skulle i så fall få en ny vända med nya förklaringar om hur vi tagit höjd för detta skeende samtidigt som samma tungor hävdar att ingen kunnat förutse det som hände på Krim. På samma sätt målas tillståndet i vår krigsmakt upp i bjärta färger på ett sätt som ingen verksam officer känner igen från de senaste årens övningar på låga nivåer.

För att citera svärtan hos Johny Cash:

”Mr Congressman, why can’t you understand”

Det bidde inte ens en tumme

Idag är moderaternas dag i Almedalen och det är nog inte för inte som Svenska Dagbladet då väljer att lyfta den mycket intressanta rapporten från Totalförsvarets Forskningsinstitut om obalansen mellan försvarets uppgifter och dess finansiering. Det som rapporten konstaterar och som SvD lyfter är hur det "försvarsprisindex" som ska kompensera Försvarsmakten för ökade kostnader och som sätts av Finansdepartementet, i själva verket dränerar försvarsbudgeten.

Förslagsvis läser man Johan Wiktorins inlägg i frågan där han adderar detta till sina tidigare beräkningar på regeringens "satsningar" på försvaret. Det kan vara bra under dagen då moderat försvarspolitik står i fokus, att komma ihåg de 5,5 miljarder kr som kommer att omtalas som summan moderaterna skjuter till försvarsbudgeten först inträffar om 3 mandatperioder! De första pengarna i denna satsning, motiverad av Ukrainakrisen och omvärldsutvecklingen, faller ut 2018, dvs om 4 år. 4 år efter att vår säkerhetspolitiska situation i närområdet stjälpts över ända avser Alliansen och Socialdemokraterna att öka försvarsbudgeten – borträknat de negativa effekterna av försvarsprisindex.

Man kan konstatatera att av satsningen bidde det inte ens en tumme. Istället försvann tummen led för led tills det var pekfingrets tur att möta samma öde.

Uppdatering 09.40:

Med ovanstående i bakhuvudet kan det vara intressant att se utfrågningen av försvarsberednignens ordförande Cecilia Widegren och ordföranden för MUF, Erik Bengtzboe, på Försvarspolitisk Arena. Man tror man har sett och hört det mesta, men likväl häpnar man.

Försvaret – det nya 1984

I dag publicerar Svd en artikel som är en uppföljning på den rapport om försvarsekonomin som FOI nyligen gav ut. SvD reder på ett utomordentligt sätt ut det komplexa fenomenet Försvarsprisindex (FPI) och intervjuar rapporterna huvudförfattare, Peter Nordlund.

Artikeln är ingen uppbygglig läsning för partistrategerna, allra minst i regeringspartierna. De utlovade satsningarna visar sig bli minus istället för plus. Nästa år skulle försvaret få 380 MSEK mer hette det, men resultatet blir 320 MSEK mindre enligt FOI:s beräkningar.

Vid den svåraste europeiska krisen sedan 1968 är det tydligen viktigare att fullfölja nyinförda (2012) kamerala manövrar i form av försämrat index än att öka försvarsförmågan.

Den försämrade kompensationen för prisökningar på försvarsområdet ska läggas till den uträkning som jag gjorde för drygt två månader sedan. Om vi prolongerar de 700 MSEK som FOI använder för 2015, så kommer Försvarsmakten fortfarande 2018 ha lägre anslag än idag. Retoriken är att anslaget kommer att vara 1140 MSEK högre 2018 än idag, men i själva verket blir det minus 257 MSEK istället.

Detta beror på att den politiska ledningen också vill rationalisera extra i statsförvaltningen, inflationsskydda pengarna från när de tillförs samt omfördela pengar från ett anslag till ett annat hos FM och kalla det för en nettoförstärkning.

Orwell hade varit grön av avund.

Almedalen: SvD om försvarsanslaget samt torsdagens evenemang

I morgon torsdag är det sista dagen för de försvars- och säkerhetspolitiska seminarierna i Almedalen och det är många som är mycket sevärda med många deltagare.

Moderaterna har ett eget som kan bli intressant att se och höra på, i synnerhet då vad som helst kan hända. Förra året genomförde Ofog en drönarattack.... (Se klippet 21:30-24:00). Problemet var väl att ingen brydde sig, ja förutom Carl Bildt som konstaterade att det nu fanns lediga stolar längst fram då Ofogarna låg på marken. I år kanske det blir en attack med kryssningsrobotar, vem vet...

För övrigt kommer morgondagen att bli jobbig för regeringen när det kommer till försvarspolitiken då SvD presenterade siffror på det som vi andra har vetat om länge. Nämligen att anslagsökningarna som man gärna talar om som stora satsningar, inte på långa vägar täcker de årliga kostnadsökningarna, utan snarare leder till ännu större utarmning av försvarets ekonomi.

I februari presenterade jag själv uträkningar baserat på den faktiska tilldelningen av pengar till respektive förband. Dessa beräkningar visade på att Försvarsmakten har 144 miljoner kronor mindre i förbandsmedel (övningsverksamhet m.m) att röra sig med under 2014 jämfört med 2013. Satsningen blev med andra ord i praktiken en mångmiljonreducering. Först nu verkar detta komma fram till den större allmänheten, något som är helt nödvändigt.

Det ska bli intressant att se hur framför allt Peter Hultqvist kommer att använda detta i debatten mot Karin Enström och Cecilia Widegren.

Nedan följer torsdagens mest intressanta evenemang.

---------------------------

09:00-09:35

Försvarspolitiskt morgonpass med Moderaterna: Vilka är de viktigaste valfrågorna?
Under Försvarspolitiskt morgonpass kommer försvarspolitikerna tillsammans med ungdomspolitikerna att få svara på aktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor, men också blicka framåt och se hur de tror att försvarspolitiken kommer att utveckla sig.
Medverkande: Cecilia Widegren (M), Erik Bengtzboe (MUF)
Moderator: Marinette Radebo
Plats: FPA

09:45-10:15

Försvarspolitiskt morgonpass med Socialdemokraterna: Vilka är de viktigaste valfrågorna? Under Försvarspolitiskt morgonpass kommer försvarspolitikerna tillsammans med ungdomspolitikerna att få svara på aktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor, men också blicka framåt och se hur de tror att försvarspolitiken kommer att utveckla sig.
Medverkande: Peter Hultqvist (S), Gabriel Wikström (SSU)
Moderator: Marinette Radebo

Plats: FPA

10:30-11:15
Försvarsberedningens rapport - en analys och vägen framåt

Den 15 maj överlämnade Försvarsberedningen sin försvarspolitiska rapport. I uppdraget ingår att lämna förslag för perioden efter 2015, analysera det civila försvaret samt bedöma hur utvecklingen i Ukraina påverkar oss. Vad står i rapporten? I vilket sammanhang ska den betraktas? Vart är vi på väg?
Medverkande: Cecilia Widegren (M), ordförande Försvarsberedningen;
Peter Rådberg (MP), ledamot Försvarsberedningen; Torbjörn Björlund (V), ledamot Försvarsberedningen
Moderator: Lena Bartholdson

Plats: FPA

11:45-12:30
Duger det nationella försvaret? – En analys av försvarsberedningens rapport.
Riksdagen beslutade 2009 om en insatsorganisation som i huvudsak är formad för expeditionära uppgifter. För att iståndsätta denna organisation krävs en årlig anslagsförstärkning på flera miljarder. Till detta kan föras om organisationen duger i ett nationellt perspektiv, bland annat mot bakgrund av krisen i Ukraina. I maj överlämnade försvarsberedningen en rapport med förslag på försvarets långsiktiga utveckling. Detta seminarium syftar till att debattera beredningens förslag.
Riksdagen beslutade 2009 om en insatsorganisation som skulle vara klar 2014. Försvarsmakten har anmält att detta mål kan nås först efter 2020 samt att försvarsanslaget årligen behöver förstärkas med 4 miljarder kronor för att så ska ske. Cirka en miljard av dessa medel krävs för att iståndsätta det nya personalförsörjningssystemet med anställda soldater och sjömän. Ett system som för närvarande brottas med ett antal ”barnsjukdomar”. Resterande tre miljarder krävs för att täcka vissa materielbrister i organisationen och för att omsätta föråldrad materiel.
2009 års beslut var i huvudsak inriktat på att skapa en insatsorganisation med expeditionär förmåga. Sedan dess har fokus riktats mot det nationella försvaret, vilket denna expeditionära organisation har begränsad förmåga att svara upp mot. Bland annat gäller det försvaret av Gotland.
2015 kommer riksdagen att fatta nästa långsiktiga försvarsbeslut. Som underlag för detta beslut har en försvarsberedning med ledamöter från riksdagens alla partier utarbetat en rapport vilken överlämnades till regeringen den 15 maj i år.
Vilken inriktning föreslås i rapporten för det framtida försvaret? Hur kommer kraven på ett försvar med nationell förmåga att uppfyllas? Har vi framför oss en insatsorganisation som fortsatt bygger på materiel kvalitet i enlighet med vad Försvarsmakten föreslagit? Hur ska personalförsörjningen säkras? Är värnplikten på väg att återinföras?
Dessa frågor och säkert några fler ska förhoppningsvis få ett svar, vilket tre riksdagsledamöter ur beredningen är beredda att ge. Till hands finns tre ledamöter ur Kungl Krigsvetenskapsakademien, vilka har kritiskt granskat rapporten ur olika synvinklar.
Medverkande: Allan Widman (Fp), Peter Hultqvist (S), Karlis Neretnieks, KKrVA; Annika Nordgren Christensen, KKrVA; Mike Winnerstig, KKrVA
Moderator: Stefan Ring

Plats: FPA

14:00-15:00
Nytt fokus för Sveriges internationella insatser?
Hur kommer vårt framtida internationella militära engagemang se ut? Prioriterar vi rätt? Hur ställer vi oss till FN-ledda insatser kontra Nato- och EU-ledda? Med Mali och Centralafrikanska republiken (CAR) som aktuella exempel.
Medverkande: Försvarsminister Karin Enström. Peter Hultqvist (S), ordförande i försvarsutskottet, Sveriges riksdag. Aleksander Gabelic, ordförande, Svenska FN-förbundet.
Moderator: Cindy Sturesson, programansvarig Folk och Försvar.
Plats: Sommartorg

14:15-15:00

Behövs mer radikala idéer importeras från andra länder för att lösa Försvarsmaktens personalreform?

Försvarsmaktens omställning från ett värnpliktsförsvar till anställda soldater och sjömän har flera utmaningar. Personalreformen är en viktig del av försvarsreformen. Vad behöver Försvarsmakten göra och vilka vägar har andra länder valt för att anta dessa utmaningar?
Medverkande: Harri Larsson, HP; Torbjörn Björlund (V); Annicka Engblom (M); ordf. Officersförbundet Lars Fresker; Karl Hertting, Reservofficerare
Moderator: Stefan Ring

Plats: FPA

16:00 - 17:00
En utrikes- och försvarspolitik för framtiden
Nya Moderaternas eget seminarium på Moderaternas dag i Almedalen
Medverkande: Sofia Arkelsten, ordförande i riksdagens utrikesutskott. Carl Bildt, utrikesminister. Karin Enström, försvarsminister. Cecilia Widegren, ordförande i försvarsberedningen.

Moderator: Sofia Arkelsten

Plats: Moderattältet

16:45-17:30
Sverige – Ett säkerhetshål i Östersjöregionen?
På vilket sätt påverkar Sveriges försvarspolitik säkerhetssituationen i Östersjöregionen? Och hur kan det säkerhetsvakuum som många menar har uppstått täppas till? De senaste årens negativa utveckling i Ryssland som kulminerat med krisen i Ukraina har dragit frågorna till sin spets.
Medverkande: Stefan Olsson, Chef, Frivärld; Karl Neretnieks, KKrVA; Linda Nordlund, Förbundsordförande, Liberala Ungdomsförbundet.
Moderator: Katarina Tracz

Plats: FPA

17:45-18:10
Säkerhetspolitiskt Försnack med Moderaterna
Vilken är partiets säkerhetspolitiska inriktning? En företrädare från partiet får ge sin syn genom en interaktiv och rapp dialog.
Medverkande: Försvarsminister Karin Enström
Moderator: Lena Bartholdson, Folk och Försvar

Plats: Sommartorg

Försvarspolitiskt morgonpass med Centerpartiet

Andra morgonpasset för dagen gästades av Centerpartiets Staffan Danielsson och CUF ordförande Hanna Wagenius. I sin helhet var detta det mest slätstrukna morgonpasset hittills. Inga nyheter levererades.

Den positiva delen stod Hanna Wagenius för. Jag har tidigare hyllat henne och flera övriga företrädare för ungdomspartierna för tydligheten och för att man är mycket pålästa i försvarsfrågan. Wagenius, en kvinna med mycket skinn på näsan, är inget undantag.

Wagenius var tydlig. Öka försvarsanslaget och utred ett medlemskap i NATO snarast. De två mest grundläggande förutsättningarna för ett fungerande försvar och för en trovärdig säkerhetspolitik.
Wagenius sa uttryckte helt riktigt att "det är viktigt att man känner ett förtroende för försvaret och svenskarna är nog chockerade över läget i dag".

Staffan Danielsson är en herre jag gillar skarpt, men även en mycket försiktig sådan som sällan överraskar åt något håll. Staffan kör den gyllene medelvägen i det mesta som rör politikområdet.
Säkerhet ska byggas tillsammans med andra och liknande budskap som vi har hört förut.

I morgon blir det Moderaterna och Cecilia Widegren hos FPA, då blir det nog mer att skriva om.

Försvarspolitiskt morgonpass med Miljöpartiet

Dagens första morgonpass hade Miljöpartiet som gäster där försvarsutskottets Peter Rådberg gästade. Ungdomsförbunden brukar vara representerade med starka kort i form av respektive ungdomsförbundsorförande. Peter Rådberg och Miljöpartiet hade i dag valt att ta med en viss Carolina Bruseman som uppenbart inte har ägnat en sekund åt att sätta sig in i de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna.

Trots att jag egentligen vet om det så blir jag varje gång lika förvånad över hur naiva majoriteten av alla miljöpartister är, och att de i allt större omfattning glider mot vänsterkantens ytterlighet på den politiska skalan. I många frågor står de långt till vänster om vänsterpartiet. En person skrev följande på twitter om miljöpartiet i samband med seminariet.

"Allt mer udda fågel, även bland systerpartier. Tydlig Meloneffekt = grön på utsidan, röd på insidan."

Peter Rådberg pratade enligt miljöpartimanualen om "det vidgade säkerhetsbegreppet" och att Sverige behöver en ny "säkerhetsstrategi". Underförstått, omfördela pengar från försvar till andra saker. Det var precis det här som Folkpartiets Linda Nordlund varnade för, och tog tydligt avstånd för i går.

Rådberg säger absolut nej till NATO p.g.a "att man har en gemensam kärnvapendoktrin, men han ger även dubbla budskap då han säger sig vara mot försvarsallianser men samtidigt säger sig vara för ett nordiskt samarbete med Finland. Wiseman skrev träffande ang kärnvapnen... "Varför är EU bättre än NATO? EU-länder har också kärnvapen – är vi då inte med Mp-resonemang redan med i ”kärnvapenklubben”?

Miljöpartiet ifrågasätter starkt anskaffningen av JAS 39E som bygger på ett villkor om att Schweiz också anskaffar flygplanet. Den säkerhetspolitiska analysen som ligger bakom det villkoret är märklig, här håller jag med Rådberg i sak.

Det mest anmärkningsvärda var diskussionen om FN:s roll. FN står i många fall handlingsförlamade p.g.a. vetorätten, och diskussionen handlade om hur man skulle kunna stärka organisationen. Här ansåg Rådberg att det handlar om att förändra FN i grunden (att få de fem stora länderna att ge upp sitt veto) något som bara ytterligare pekar på vilken naiv syn Miljöpartiet har på sakernas tillstånd.

Carolina Bruseman från Grön Ungdom, som för övrigt är för civil olydnad visade sig vara en minst sagt udda fågel i detta sammanhang.

Hon vill på sikt (inom fyra år) avveckla det svenska försvaret, svensk försvarsindustri och vapenexport och istället satsa på bistånd, rättvis handel och demokratiutveckling. Hon vill att ingenjörerna på vapenfabriker istället ska utveckla grön teknik. Hon tycker att det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde har försämrats, men trots det ska försvaret nedrustas.

Bruseman tycker även att vi hycklar i Sverige när vi säger att vi inte har varit i krig på 200 år - samtidigt som det skjuts runt om i världen med svenska vapen "med en label där det står made in Sweden"...? Hon ansåg för övrigt att NATO är krig, kärnvapen och en klubb för inbördes beundran.

Moderatorn Stefan Ring ställde den klockrena frågan: "Varför kan ni inte ha två tankar i huvudet samtidigt, och bara titta på det vidgande säkerhetshotet och ändå inte acceptera att det kan behövas en militär förmåga i syfte att stabilisera?" Svaret från Bruseman blev att man inte tror på ett militärt försvar...

Ring fick in ytterligare en fullträff när personalförsörjningen diskuterades. Rådberg menade att det är viktigt att personalen känner förtroende för det man gör. Ring kontrade med att påpeka att det är under 1% av Försvarsmaktens anställda har förtroende för den försvarspolitik som Miljöpartiet står för enligt officersförbundets senaste undersökning...

Ovanstående talande procentsats får avsluta detta inlägg och jag konstaterar ånyo att Miljöpartiet inte är något parti att hålla sig i när mörka säkerhetspolitiska moln tornar upp över Östersjön..

Almedalen: Onsdagens mest intressanta evenemang

09:05-09:35
Försvarspolitiskt morgonpass med Miljöpartiet: Vilka är de viktigaste valfrågorna?
Under Försvarspolitiskt morgonpass kommer försvarspolitikerna tillsammans med ungdomspolitikerna att få svara på aktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor, men också blicka framåt och se hur de tror att försvarspolitiken kommer att utveckla sig.
Medverkande: Peter Rådberg (MP)
Moderator: Stefan Ring
Plats: FPA Almedalen

09:45-10:15
Försvarspolitiskt morgonpass med Centerpartiet: Vilka är de viktigaste valfrågorna?
Under Försvarspolitiskt morgonpass kommer försvarspolitikerna tillsammans med ungdomspolitikerna att få svara på aktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor, men också blicka framåt och se hur de tror att försvarspolitiken kommer att utveckla sig.
Medverkande: Staffan Danielsson (C), Hanna Wagenius (CUF)
Moderator: Stefan Ring
Plats: FPA Almedalen

10:30-11:30
Försvaret och samhället – en ny relation
Under olika tider har relationerna mellan det militära försvaret, civila organisationer och övriga samhället sett olika ut. Från allmän värnplikt till rekryteringskampanjer, från invasions- till insatsförsvar. Vad har ändrats, varför och hur vill vi ha det?
Medverkande: Erik Lagersten, informationsdirektör Försvarsmakten. Anna Ek, ordförande Svenska Freds. Irene Wennemo, ledarskribent, Aftonbladet. Christer Stoltz, Region Gotland m.fl.
Moderator: Svante Werger, kommunikationsdirektör, MSB

Plats: Säkerhetspolitiskt sommartorg

13:00-13:45
Försvarsmaktens personalförsörjning – behov av utveckling?
2009 års beslut om en ny inriktning för Försvarsmakten innebar en rad förändringar. En var personalförsörjningen där frivillighet skulle ersätta plikt. Nu fem år senare: Hur ser läget ut? Behövs revideringar? Vad händer med personalförsörjningen om vi får en ny politisk majoritet efter riksdagsvalet?
Medverkande: Karin Enström (M), försvarsminister; Stefan Ryding-Berg, särskild utredare; Peter Hultqvist (S)
Moderator: Lena Bartholdson
Plats: FPA Almedalen

15:30-16:30
Ukraina och det nya säkerhetspolitiska läget
Ryssland annekterar Krim under starkt internationell kritik. Vad hände, hur kunde det ske och hur påverkar detta Sveriges, Europas och den globala säkerheten? Hur kommer Sverige navigera i den nya säkerhetspolitiska verkligheten?
Medverkande: Försvarsminister Karin Enström. Peter Hultqvist (S) ordförande i försvarsutskottet, Sveriges riksdag. Carolina Vendil Pallin, säkerhetspolitisk analytiker, FOI. Jan Mörtberg, chef för Institutionen för säkerhet strategi och ledarskap, Försvarshögskolan.
Moderator: Lena Bartholdson, generalsekreterare, Folk och Försvar

Plats: Säkerhetspolitiskt sommartorg

Försvarspolitiskt morgonpass med Folkpartiet

Näst ut i morgonpasset hos Försvarspolitisk Arena var Folkpartiet som representerades av Allan Widman och Linda Nordlund.

Allan Widman inledde, helt enligt den folkpartistiska säkerhetspolitiska manualen, att argumentera för ett medlemskap i NATO. Här gjorde Widman en mycket intressant reflektion att ett medlemskap även skulle utgöra en "vaccinering" för att vi i framtiden inte ska hamna i en ny "strategisk time out" där hela det svenska försvaret mer eller mindre tillåts haverera.

Widman konstaterade dessutom helt riktigt att det är den så viktiga tröskeleffekten som kommer att vara avgörande i framiden. Det är när motståndare befinner sig i luften eller på havet (Sverige är att betrakta som en ö) som motståndaren är exponerad och därmed skall påverkas. Därmed ansåg Widman att Flygvapnet och Marinen är nyckeln till det svenska försvaret i framtiden, en bedömning jag helt och fullt instämmer i.

Linda Nordlund förstärkte budskapet rörande NATO, men varnade för att, om det säkerhetspolitiska läget förvärras ytterligare, så kan dörren stängas. Underförstått, gå med i NATO nu!

Nordlund varnade även för att debatten om det vidgade säkerhetsbegrepp som förs av många debattörer och partier kan användas som en ursäkt för att bakvägen urholka försvarsbudgeten. "Bygg gärna tåg, men inte för försvarsbudgeten - den vill vi dessutom öka till 2% (av BNP)" var Nordlunds budskap.

Avseende Alliansens omtalade förstärkning omfattande 5,5 miljarder, men först 2024 så menade Widman att vi inte har tid att vänta till 2024 och anslagsförstärkningen räcker inte. Widman menade även att det spända läget i Östersjön förmodligen kommer att accentueras och leda till fler allvarliga incidenter och kränkningar. Min analys av detta är att det hela visar på hur extremt lite påverkan respektive partis försvarspolitiska talesperson har på försvarsekonomin. Mikael Oscarsson (kd) ville öka med 10 miljarder, men har inte fått gehör för detta. I frågan om försvarsekonomi är det helt uppenbart finansen som styr försvarspolitiken och inte de faktiska behoven.

Linda Nordlund tog upp besparingar som RB5 som innebär att vi förlorar ännu mer förmåga. Widman menade att det inte är en besparing utan en flytt av pengar i syfte att skapa en bättre struktur. Personligen anser jag att det är en sanning med modifikation då RB5 faktiskt innebär att det skall tas bort 500 miljoner från personalkostnader oavsett kategori, därmed en besparing på personalen. Widman var kritisk mot hur Försvarsmakten har hanterat beslutet, och menade att myndigheten har kunnat hanterat det på ett annat sätt, och därmed i större grad skyddat operativa förmågor. Widman hävdade också att försvarsberedningens rapport och det framtida försvarsbeslutet per automatik kommer att "absorbera" innehållet i RB5. Personligen anser jag att det inte stämmer. RB5 måste hävas innan Försvarsmakten börjar slå sönder befintliga strukturer.

Frågan om personalförsörjningen diskuterades. Widman ansåg helt riktigt att det inte duger att FM är fullt bemannad först 2023. Han tog även upp det faktum att man dessutom planerar att reducera Armén på alla nivåer i Försvarsmaktens förslag något som Johan Wiktorin beskrev i färskt inlägg. Min analys av detta är att RB5 inte alls absorberas, detta är en direkt konsekvens i Försvarsmaktens arbete med FM Org 18 som baseras på RB5.

Moderatorn konstaterade i den senare delen att "ni blir överkörda av Moderaterna hela tiden" vilket diskuterades friskt. Angående försvarsberedningens arbete så hävdade Widman mycket glädjande att man inom ramen för arbetet så har S och FP haft väldigt lätt att komma överens, men frågan om NATO splittrar. Folkpartiet vill inte bidra till att göra det enkelt att fortsätta med den "säkerhetspolitiska verklighetsflykten". Därmed tolkar jag det som en indikation på att man inte vill samarbeta över blockgränserna efter valet.

Widman konstaterade även att en försvarsberedning som i tid ligger alldeles före en valrörelse inte har gynnat sakfrågan och har därmed varit problematisk när man ska komma överens. Tragiskt!

Se seminariet här nedan.

Försvarspolitiskt morgonpass med Sverigedemokraterna

Morgonen startade som vanligt med ett morgonpass hos FPA. I dag var det Sverigedemokraternas tur att börja, och på plats att svara på frågor fanns försvarsutskottets, och försvarsberedningens ledamot Mikael Jansson tillsammans med SDU talesperson Willam Hahne.

Budskapet från Sverigedemokraterna var inget nytt under solen. Försvarsanslaget måste ökas, och finansieringen ska primärt ske genom en minskning av kostnaderna för nyinvandring till Sverige, nej till NATO men för ett nordiskt samarbete.

Vad som var mycket tydligt i detta morgonpass jämfört med de övriga partierna, såväl i år som under förra året var ungdomspartiets representants okunskap i dessa frågor. Hahne hade sina ståndpunkter, men här framstod en tydlig naivitet jämfört med representanter från övriga partiers representanter. Hahne hade uppenbara problem att svara på de följdfrågor som moderatorn Marinette Radebo, mycket vass för dagen, ställde.

Det blev nästintill pinsamt när Hahne fick frågan hur en man kunde tänka sig att en nordisk allians med två Natoländer (Danmark och Norge) skulle se ut, samtidigt som man säger sig vilja vara alliansfria? Hahnes svar var att om ett trovärdigt nordiskt försvarssamarbete fanns, så skulle kanske dessa länder i framtiden överväga att lämna NATO.......

Mikael Jansson hade en mer saklig syn och pekade på vikten av NATO, men ifrågasatte et svenskt medlemskap och pekade istället på ett svensk-finskt försvarssamarbete. Jansson menade dessutom att USA i framtiden inte kommer att betala för Europas säkerhet i framtiden, och att Sverige måste börja betala för sin egen säkerhet, något som de flesta nog instämmer i.

Frågan om internationella insatser diskuterades, och båda deltagarna ansåg att man nu måste minska på dessa. Hahne svävade och sa att det krävdes tydliga FN-mandat medan Jansson var fullkomligt ärlig och sa att det enbart handlade om att spara pengar i syfte att öka försvarsförmågan på hemmaplan.

Jag tyckte Marinette Radebo hade en felaktig, möjligen medveten, infallsvinkel på frågan rörande internationella insatser där argumentet var att våra svenska soldater är efterfrågade och uppskattade samt frågade vad dessa individer ska göra om man nu väljer att minska på de internationella insatserna. Här anser jag personligen att man inte kan skicka trupp utomlands med dessa två faktorer som incitament. Vi kan inte leta fram insatsområden enbart för att nuvarande personalförsörjningssystem ska fungera. Då har vi gjort fel från början, och lovat för mycket till de som anställs. Här har Försvarsmakten själva en stor roll/skuld.

Även pliktfrågan diskuterades där Jansson menade att ca 20-30% av varje årskull ska tas ut till värnplikt, obligatoriskt för män och frivilligt för kvinnor. Det sistnämnda ifrågasattes av moderatorn.

Se seminariet här nedan.

Åskvarning?

Sammanfattning

Beredskapskontrollen inom det centrala militärdistriktet (MD C) mellan den 21 - 28 Juni 2014, har bedömt syftat till att dels öva förbandens förmåga till att genomföra taktisk och operativ förflyttning i en ny kraftsamlingsriktning (strategisk riktning) dels övat skyddsåtgärder på djupet. Bedömt har övningsscenariot varit riktat mot en reguljär motståndare m h t vilka förmågor som övats under beredskapskontrollen. Bedömt har Ryssland nu en mycket god förmåga till att genomföra operativa lufttransporter samt god till mycket god att leda förband inom ramen för C4ISR. Likväl har troligtvis beredskapskontrollen även syftat till att utnyttja militära maktmedel i bakgrunden för att kunna påverka händelseutvecklingen i Ukraina, något som ej lyckats mht att vapenvilan som utlystes i Ukraina upphörde 140701.

Analys

Allmänt.Den 21 Juni 2014, klockan 11:00 lokal tid (09:00 Svensk tid), beordrade President Vladimir Putin beredskapskontroll av de Ryska väpnande styrkorna i det centrala militärdistriktet (MD C), beredskapskontrollen pågick intill den 28 Juni samtliga förband skulle senast vara åter sina ordinarie freds grupperingsplatser den 1 Juli 2014. Beredskapskontrollen påbörjades dock i mindre skala redan den 20 Juni 2014, när två (2) mekaniserade brigader (MekB) försattes i högsta stridsberedskap. OSSE kom att informeras avseende övningen i anslutning till att den påbörjades.

Beredskapskontrollen har genomförts i tre, egentligen fyra, faser. Fas 1 var mellan den 16 - 20 Juni 2014. Vid denna fas genomförde utsända representanter från Försvarsministeriet uppföljning av den ordinarie verksamheten vid utvalda förband inom MD C. Fas 2 var mellan 20 - 21 Juni 2014, vid denna fas sattes 28. och 35. MekB i högsta stridsberedskap. Den tredje fasen var mellan 21-28 Juni 2014, vilket omfattade beredskapskontrollen. Den fjärde och sista fasen varade mellan 28 Juni - 1 Juli 2014 vilket omfattade återtransport av förbanden till sina fredsgrupperingsplatser.

Totalt sett skall upptill 65,000 man övats, cirka 5,500 olika fordonstyper (varav 720 stridsvagnar, 950 pansarskyttefordon, 600 artilleri- och raketartilleripjäser) deltagit, över 180 olika flygplanstyper samt cirka 60 olika helikoptertyper varit ianspråktagna för beredskapskontrollen. Beredskapskontrollens övningsmoment har i huvudsak genomförts i Samarskoy, Orenburgskoy, Kemerovskoy, Sverdlovskoy och Chelyabinskoy Oblast, främst utnyttjade övningsområden har varit Yurginskiy, Totskoye, Telemba och Chebarkulskiy. Detta är bedömt stora delar av MD C som deltagit i beredskapskontrollen utöver den mängd soldater och utrustning som tillförts utifrån, främst från luftlandsättningsförbanden.

Enligt de luftburnatruppernas chef, General Vladimir Shamanov, syftade beredskapskontrollen inom MD C bl a till att ta fram lämpliga strategier för att kunna möta ett uppstående hot utifrån det västliga trupptilllbakadragandet ur Afghanistan. Om detta enbart omfattade de luftburna förbanden eller hela beredskapskontrollen delgavs ej. Beredskapskontrollen kan även varit en förövning inför tre kommande CSTO övningar som genomförs under Juli och Augusti månad där många av de ingående förbanden i beredskapskontrollen kommer omfattas.

Förbanden inom MD C anses vara Rysslands strategiska reserv och de förband som utnyttjas för att förstärka i en strategisk riktning. Detta förfarande har övats under en längre tid att genomföra operativa förflyttningar med förbanden till ett annat militärdistrikt. Likväl finns förråd i samtliga militärdistrikt för att kunna utrusta flertalet brigader, varvid enbart personaltransport av förbanden ur MD C behöver genomföras. Vad avser predestinering av de båda Armékårerna inom MD C så anses 2. Armékåren vara avdelad till det västra och södra militärdistriktet (MD V och MD S) medan 41. Armékåren är avdelad till det östra militärdistriktet (MD Ö).

Ser man rent fakta betonat på beredskapskontrollen så förefaller uppgifterna att stämma rörande att beredskapskontrollen var ett led i prövande av planer för en förstärkning av MD Ö, framför allt i och med att 41. Armékårens stab har varit den stab som lett det praktiska övningsmomenten av beredskapskontrollen, denna armékår skall även vara den som är predestinerad till MD Ö. Dock blir bilden lite mer otydlig då RVSN (de strategiska robottrupperna) även har ingått i denna övning, likväl om det var så att övningen syftade till att möta ett hot från Afghanistan i och med NATOs utmarsch, så hade man ej behövt öva moment mot TU-22, TU-95, likväl flygbekämpning av robotbatterier, för detta är ej något som de irreguljära grupperingarna i Afghanistan förfogar över. Likväl övades RVSN under beredskapskontrollen.

Markstridskrafter.Båda armékårerna (2. och 41.) inom MD C har deltagit i beredskapskontrollen, likväl har MD C baser på utländskt territorium deltagit i beredskapskontrollen. Del av förbanden har genomfört förflyttning via järnväg (mekaniserade- och luftförsvarsförband) del av förbanden har genomfört förflyttning med egna resurser (taktisk förflyttning) till övningsområdena. Den taktiska transporten har genomförts längs fyra stycken koncentrationsvägar, inom Samarskoy, Orenburgskoy, Sverdlovskoy, Chelyabinskoy och Kemerovskoy Oblast, den taktiska förflyttningen har understöddes av MI-24 helikoptrar. Längs koncentrationsvägarna har elva (11) stycken stödpunkter funnits för att kunna genomföra reparationsarbeten, drivmedelspåfyllning o dyl. Delar av förbanden har även genomfört operativ förflyttning med hjälp av lufttransport till övningsområdena.

Ur luftlandsättningstrupperna har delar ur 98. Luftlandsättningsdivisionen från Ivanovo deltagit i beredskapskontrollen (217. Luftlandsättnignsregementet), likväl har 31. avdelta luftburna brigaden och 38. Ledningsregementet deltagit i beredskapskontrollen. Operativ förflyttning av förbanden har genomförts från ordinarie grupperingsplats till övningsområdet vid Chebarkulskom, en totalt förflyttning på cirka 1,500 km. Totalt krävdes över hundra (100) stycken flygningar för att förflytta förbandsdelarna.

För att förflytta luftlandsättningstrupperna utnyttjades upptill trettio (30) IL-76 flygplan. Ett mycket intressant moment övades vad avser ilastningen, när enheten genomförde förflyttning (100 km) från sitt grupperings- till sitt koncentrationsområde utsattes den för eldöverfall varvid man fick strida sig fram. Därefter vid koncentrationsområdet (flygplatsen) så fortsatte striderna varvid man fick vidta åtgärder för att möjliggöra själva ilastningen.

15. Mekaniserade brigaden, den fredsbevarande brigaden i MD C, har även deltagit i beredskapskontrollen. Brigaden har genomfört förflyttning med egna resurser till övningsområdet. Brigaden genomförde en 350 km lång taktisk förflyttning, för att därefter återsamla i ett koncentrationsområde. Väl återsamlade påbörjade brigaden omedelbart att lösa stridsuppgifter vid övningsfältet i Totskom. Bl a genomfördes stridsskjutningar med T-72 stridsvagnar samt BMP-2 pansarskyttefordon.

Markstridskrafterna vid 201. Militärbasen i Tadzjikistan omfattades även av beredskapskontrollen. En behovssammansatt stridsgrupp prövades vid beredskapskontrollen omfattande, mekaniserat infanteri, artilleri, spanings- och luftvärnsförband. Dessa prövades under fältmässiga förhållanden. Övningarna genomfördes i angränsning till bergsterräng och under mycket svåra klimatologiska förhållanden (hög värme).

Ett CBRN förband ur MD C genomförde en 350 km lång fordonsmarsch, väl när de anlede till övningsområdet i Chebarkulskiy påbörjade de omedelbart att lösa dekontaminieringsuppgifter. Under övningen har förbandet genomfört dekontaminering av utrustning såsom vapensystem och fordon samt indikering av kemiska och nukleära stridsmedel.

De strategiska robottrupperna (RVSN) har även deltagit i beredskapskontrollen. Dessa förband inom MD C påbörjade omedelbart stridspatrullering då beredskapslarmet utlystes inom distriktet. Utöver att genomföra stridspatrullering har även övning i åtgärder mot jägar- och specialförband övats under beredskapskontrollen. Skyddsförfarandet kring robotfordonen vid de strategiska robottrupperna förefaller vara att utnyttja UAV på ett skyddsavstånd, för att där upptäcka en annalkanade motståndare, därefter utplacera sina skyddsförband för att slutligen nedkämpa dem med Tayfun-M "Antisabotage fordon". Detta moment övades under beredskapskontrollen. Likväl har man genomfört övningsmoment i simulerad nukleär och kemisk miljö. Utnyttjandet av Tayfun-M är något som förband som uppträder på djupet av motståndarens gruppering bör ta hänsyn till vid val av metoder, för Tayfun-M kommer bedömt tillföras även andra förband än RVSN.

Vid Yurginskom övningsfält övades flertalet brigader understödda av artilleribrigader samt lednings- och logistikförband under beredskapskontrollen. Chefen för armén Generalöverste Oleg Salyukov besökte även övningsfältet för att bevittna övningar i allt från stridsvagnsförbands anfall till enskild soldats strid med pansarvärnsvapen.

Vid ett av de avslutande övningsmomenten för beredskapskontrollen luftlandsattes över 500 soldater med fallskärm och över tjugo (20) fordon. Luftlandsättningen understöddes med tolv (12) MI-24 attackhelikoptrar, över tjugo (20) attack- och jaktflygplan (SU-24, SU-24, MIG-31). Uppgiften förbandet hade var att ta en by samt slå motståndaren där. En skenmanöver genomfördes med luftburen trupp i MI-8 helikoptrar för att kraftsplittra motståndaren.

Rent övningsmässigt har markstridsförbanden övat enligt samma övningsmönster likt tidigare beredskapskontroller dvs inledningsvis grundläggande färdigheter som soldat och i sin befattning som soldat. Därefter grundläggande övningsmoment i lägre förband för att slutligen genomföra övningsmoment i större förband. Vad som dock sticker ut i denna beredskapskontroll är med vilket hastighet man har genomfört taktiska och operativa förflyttningar av förband. Vilket särskilt måste beaktas i och med att detta är 2:a echelongens förband dvs de som följer upp ett anfall eller slår en angripare. Om dessa förband snabbt och inom ett kort tidsspektrum kan förflyttas innebär det att den operativa förmågan för Rysslands väpnade styrkor ökar markant. Vad som även är intressant är att man från Rysk sida tydligen måste förutsätta att en presumtiv motståndare kommer verka på djupet för att påverka dess styrketillväxt i och med att luftlandsättningsförbanden övades i åtgärder vid strid under ilastning för att genomföra en operativ förflyttning. Detta är i sig inget anmärkningsvärt i och med om läser man äldre Sovjetiska reglementen och doktriner så förutsatte man att en motståndare skulle verka på djupet, återigen tyder detta på att övningen ej var mot en irreguljär motståndare.

Luftstridskrafter.Luftstridskrafterna inom 2. Flyg- och luftförsvarskommandot har dels övat jakt- och attackuppgifter med flygplan samt luftförsvar med luftvärnsförband. Likväl har en stor mängd transportflygsuppgifter lösts för att genomföra operativa förflyttningar av förband inom MD C under den aktuella beredskapskontrollen.

Vid beredskapskontrollens inledande skede (140621) erhöll en skvadron (6 st flygplan) SU-24M ur attackflygregemetet i Shagol (Chelyabinskaya Oblast) start order med uppgiften att nedkämpa ett fientligt robotsystem. Skvadronen anföll målet med åtta (8) stycken raketer samt sexton (16) stycken 250 kg bomber, efterföljande verkansverifiering med SU-24MR visade att målet hade nedkämpats.

Över 50 transportflygplan (modellerna AN-22, AN-26, AN-124 och IL-76) har genomfört operativa flygtransporter under beredskapskontrollen. Transportflygsresurser har tagit från flygbaserna i Tver, Pskov och Taganrog. Koncentrationsflygfält för ilastning av trupp under beredskapskontrollen har varit, Chkalovskiy, Tolmachevo, Ivanov och Ulyanovsk.

Ett annat intressant och unikt (första gången det genomförs under tillämpad övning) moment som genomfördes var operativ flygtransport av åtta (8) stycken MI-24 helikoptrar, transporten genomfördes med hjälp av AN-124 flygplan. Helikoptrarna förflyttades från Tolmachovo i Novosibirskaya Oblast till Koltsovo i Sverdlovskaya Oblast. Helikoptrarna behövdes till del demonteras för att genomföra transporten. Flygningen var tvungen att genomföras på höjd under 1,000 m för att helikoptrarna ej skulle påverkas negativt av lufttrycket.

Luftförsvarsförbanden har även genomfört robotskjutningar vid övningsfältet Telemba. Där har simulering av massiva fientliga flygangrepp genomförts varvid luftförsvarsförbanden med S-300PS har genomfört skarpa robotskjutningar utifrån övningsscenariot. Ett av övningsmomenten var att nedkämpa två (2) mål inom trettio (30) sekunder på varierande höjd mellan sju (7) till nio (9) kilometer. Likväl har Luftvärnskanonvagnar på samma övningsfält genomfört övning i luftförsvar under marsch.

Vid ett övningsmoment simulerade man anfall i form av strategiskt bombflyg (TU-95 och TU-22) i vilket flygförbanden vid Sokol, Tolmachovo och Kansk som är utrustade med MIG-31BM fick startorder och genomförde övning i luftförsvar mot den anfallande motståndaren. Motståndaren skall enligt uppgift ha nedkämpats i luftstriden. Vid ett övningsmoment har tio (10) stycken MIG-31 genomfört luftförsvarsövning i samverkan med luftvärn, övningsmomentet har förflutit utan friktioner och motståndaren nedkämpades.

Två saker är främst av intresse, vad avser luftstridskrafterna. Den första är att man börjar vara mycket duktig på att genomföra operativa flygtransporter. Dels med hastigheten förbanden kan ta sig till koncentrationsområden dels med vilken hastighet därefter ilastning samt förflyttning av förbanden kan ske. Likväl operativ luftförflyttning av attackhelikopterförband upprättar en helt ny dimension att ta hänsyn till som grannland i sin krigsplanläggning. Den andra saken är att man återigen övar luftstridskrafterna inom rum dels flyg dels luftvärn. Detta är en oerhört komplex miljö att med båda vapenplattformarna kunna verka mot en motståndare. Första tydliga rapporten kring detta kom under övningen i Kaliningrad Oblast den andra nu under Beredskapskontrollen inom MD C. Kan man nu i rum verka med dels flyg dels luftvärn samtidigt har man tagit ett oerhört stort språng framåt. Dock är rapporterna något "luftigt" skriva så några omedelbara slutsatser går ej att dra kring det, men det är en tydlig indikation.

Ledning och logistik. För att genomföra ledning av taktiska förflyttningar har man utnyttjat UAV systemet Zastava. UAV har förflyttat sig längs fordonskolonerna för att följa framryckningshastigheten samt även framför dem för att kunna genomföra marschomläggningar i ett tidigt skede i händelse av svårigheter att passera vissa punkter o dyl.

Ett intressant övningsmoment som genomförts med UAV är att man med UAV systemet Leyer-3 genomfört aktiva televapeninsatser mot en motståndare sändningar. Likväl har Orlan-10 systemet utnyttjats aktivt för att identifiera motståndarens grupperingar samt leda in indirekt bekämpning mot dessa grupperingar. Olika UAV system har även aktivt utnyttjats för att leda strid samt utvärdera stridens genomförande inom ramen för beredskapskontrollen.

Ledningssystemet "Andromeda-D" har utnyttjats fullt ut under beredskapskontrollen. Vilket möjliggör en fullständig lägesuppfattning för cheferna inom enheten. Systemet utnyttjas av det luftburna trupperna (VDV). Systemet är digitalt samt krypterat och går att utnyttja från enskild soldat nivå vidare upp till högsta ledningsnivå.

Övriga förband har utnyttjat digitalt ledningssystem som möjliggjort ledning från minsta förbandsnivå upp till högsta. Cheferna har haft möjlighet att ha kontinuerlig lägesuppdatering på ingående enheter. Sambandsförbanden har upprättat sambandsnoder inom det aktuella övningsområdet och har knutit samman den stationära ledningsmiljön med den rörliga .

Militärpsykologer vid 201. Militärbasen har även utnyttjas under beredskapskontrollen för att stärka soldaternas och officerarnas psykiska motståndskraft vid stridssituationer. Syftet med detta är stärka soldaternas och officerarnas psykiska förmåga vid framtida stridssituationer som de kan omfattas av. Den varma temperaturen (över +40 C) under beredskapskontrollen har även möjliggjort för psykologerna att påvisa saker mht truppens utmattning vid vissa situationer.

Logistikförbanden har vad avser förplägnadstjänst haft igång sextio (60) fältkök, dessa kök har förbrukat cirka 22.5 ton kött, 32 ton bröd, och 24 ton spannmålsprodukter per dygn för att distribuera mat till de 65,000 övande soldaterna. Utöver detta har över 2 ton vatten distribuerats till förbanden per dygn under övningen.

Vad avser sjukvårdstjänst har över femhundra (500) befattningshavare inom sjukvårdstjänsten övats. Ett (1) fältsjukhus har varit upprättat, tre (3) större förbandsplatser samt fem (5) mindre förbandsplatser. Fältsjukhuset har haft möjlighet att genomföra kirurgi, röntgen m m. Över femtio (50) ton medicinsk utrustning har utnyttjas under beredskapskontrollen.

Vad avser ledning är det främst två saker som sticker ut. Vad som är tydligt är att man verkligen börjar på ordning på sina digitala ledningssystem, något som var ett stort problem under fjolårets beredskapskontrollen och något som man var mycket tydlig med skulle åtgärder. Dels förefaller övningen inom Kaliningrad Oblast förfluttit friktionsfritt med systemet dels denna beredskapskontroll inom MD C. Likväl har de luftburnatruppernas ledningssystem fungerat friktionsfritt. Ett digitalt ledningssystem med uppföljning är grunden för att kunna genomföra riktig manöverkrigföring, är nu detta uppnått har man på mindre än ett (1) år markant ökat sin egen krigföringsförmåga. Nästa del är utnyttjandet av UAV system, något som uppmärksammades främst under beredskapskontrollen i MD Ö under 2013 följt av Zapad'13. Dessa system verkar man nu fullt intigrerat i ledningen av brigadsystemet, vilket markant minskar tiden för beslutsfattning men även ökar förmågan till att ha en god lägesuppfattning och därmed minskar tiden inom bekämpningsförloppet.

Slutsatser

Först och främst vad har övats? Att man skall ha övat mot en irreguljär motståndare som kan tänkas påverka Ryska intressen vid NATO utmarsch ur Afghanistan, kan till del stämma, dock anser jag att övningsmönstret generellt sett pekar på något helt annat. Det man har övat är försvar mot påverkan av 2:a echelongens operativa förflyttning mot ett nytt område. Samt man har övat förbandens förmåga att lösa stridsuppgifter när man väl är framme i detta område. Således det är mot en reguljär motståndare man har övat och ej en irreguljär sådan, vissa övningsmoment kan till del haft karaktären av att man övat mot en irreguljär men övergripande pekar övningen mot en reguljär.

Vad som även förefaller fungera med en högre grad av tillit än under 2013 är C4ISR (Command, Control, Communications, Computers, Intelligence, Surveillance and Reconnaissance) det första tecknet på detta kom under övningen i Kaliningrad Oblast 140609-20. Det andra kom nu med beredskapskontrollen i MD C. Detta ökar markant de väpnade styrkornas förmåga till offensiva och defensiva operationer samt komma innanför en motståndares beslutscykel och därmed till fulla tillämpa manöverkrigföring. Överför man då denna förmåga i symbios med Rysslands nu visade förmågor till destabiliseringsoperationer blir stridsförloppen mycket snabba och mycket komplexa att ta hänsyn till, sanningen om att inga säkra områden finns vid krig blir nu än mer sann.

Ser man då till förmåga så har Ryssland enligt tidigare bedömning nått en mycket god förmåga, angränsande till hög inom det västra militärdistriktet (MD V), liknande förmåga bör kunna tillskrivas förbanden inom MD C, vad som är än mer tydligt är att förmågan till operativ rörlighet har blivit mycket god och bör snart kunna tillskrivas som hög i takt med att fler transportflygplan tillförs. Således har nu Ryssland för första gången sedan kalla krigets slut verklig förmåga att genomföra offensiva militära operationer i en strategisk kraftsamlingsriktning i och med att 2:a Echelongens förband även har en angränsande förmåga till hög samt att den operativa rörligheten måste bedöms som mycket god angränsande till hög. Dock bedömer jag att det är främst inom MDV och inom MD S som detta är möjligt, främst utifrån att de mest teknologiskt avancerade förbandenär stationerade där.

Totalt sett så uppvisar således de väpnande styrkornas förbanden inom MD C en god förmåga till att snabbt kunna lösa stridsuppgifter. Lägg därtill förmågan att leda förbanden med en god lägesuppfattning så bör man se detta som en åskvarning, i takt med att Ryssland och EU/NATO går snabbare nedåt i säkerhetsspiralen så ökar Rysslands väpnade styrkors förmåga att genomföra komplexa operationer på samtliga arenor, detta kommer för eller senare leda till en urladdning någonstans där två parter kommer genomföra en styrkedemonstration förhoppningsvis stannar det även där.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

FOI 1 (Svenska)

RIA Novosti 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24(Ryska)

Ryska Försvarsministeriet 1, 2, 3, 4, 5,6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29(Ryska)

NG 1, 2, 3 (Ryska)

Almedalen: Tisdagens mest intressanta evenemang

Nedanstående är bara ett axplock av vad som går att följa under morgondagen. Det finns givetvis mer man borde se, men tiden räcker inte att följa allt varför vissa prioriteringar krävs. Jag kommer i möjligaste mån att försöka följa nedanstående evenemang under tisdagen. Det kanske viktigaste om man ska se en sak är evenemanget 16:30 -17:15 om läget i Östersjön.

------------------

09:05-09:45

Försvarspolitiskt morgonpass med Sverigedemokraterna

Vilka är de viktigaste valfrågorna?
Medverkande: Mikael Jansson, (SD) och William Hahne, (SDU)
Moderator: Marinette Radebo