Sökresultat för ”Org 18” – Sida 28

Sveriges politiska ledarskap under press

av Lars Holmqvist Ingen kan ha undgått nyheterna om de stora flyktingströmmar som rört sig genom Europa under sommaren och hösten. Frågan har belysts utifrån många synvinklar, allt från flyktingströmmarnas orsaker, över statistik till gripande nyheter om enskilda människors öde. Detta är inte rätt plats att diskutera flyktingfrågan som sådan, den dryftas i många andra […]

Nato och utveckling av Försvarsmakten

Den senaste tiden har det varit en livlig debatt i media, men framför allt på olika bloggar, om hur avväga olika funktioner inom Försvarsmakten. I försök att inom en alltför liten ekonomi hitta lösningar på hur Sverige ska kunna försvaras har ”skalförsvar” ställts mot ”ytförsvar”, förmågan till ”signaleffekter” mot reell krigföringsförmåga, ”lätta” förband mot ”tunga”, ”fjärrbekämpning” mot förmåga att återta terräng, mm.

Till detta har kopplats olika teorier om det framtida krigets karaktär och därmed vilka egenskaper hos Försvarsmakten som mest skulle avskräcka en eventuell angripare. Inte sällan, om man vill vara lite elak, har angriparens uppträdande och resurser beskrivits på ett sätt som passar mot de förmågor som man föreslår i sin lösning. Här kan man i och för sig fråga sig vad som är hönan eller ägget, synen på angriparen eller de system som förespråkas, det har inte alltid framgått helt klart.

Den tråkiga verkligheten är att det med nuvarande försvarsanslag inte går att utforma en Försvarsmakt, som på ett rimligt sätt, har förmåga att försvara ens de mest utsatta delarna av Sverige. Det hur man än rör om i grytan. Men även om vi satsade avsevärt större ekonomiska resurser på försvaret så skulle det inte medge att vi kunde skapa den förmågebredd som krävs för att undvika allvarliga luckor som en angripare skulle kunna utnyttja. Vore det rimligt, eller ur operativ synvinkel ens möjligt, att vi själva bekostade och drev t ex olika typer av satelliter eller system för att bekämpa ballistiska robotar?

Detta är inget nytt problem. Även under det Kalla kriget, när vi satsade i storleksordningen 3 % av BNP på försvaret så lämnade vi medvetet luckor i vår militära förmåga i hopp om, eller i förlitan på, att USA och andra Natomedlemmar skulle fylla dem. Den mest uppenbara är att vi avstod från egna kärnvapen, något vi allvarligt övervägde att anskaffa. Men även när det gällde t ex sjöfartsskydd så satte vi vår lit till att andra skulle sköta det, åtminstone fram till i närheten av Sverige, d v s till i höjd med Natomedlemmarna Norge och Danmark. I utbyte, om man vill kalla det så, bidrog vi till försvaret av Östersjöutloppen och höll ”ryggen fri” för Norge. På den tiden två vitala intressen för Nato. Denna informella arbetsfördelning grundade sig till stor del på en analys av var Nato och Sverige hade sammanfallande intressen.

Det är därför förvånande att så få debattörer gör en liknande analys när det gäller att utforma det framtida svenska försvaret. Det speciellt som Nato idag, jämfört med tidigare, har ett avsevärt större behov av att kunna bedriva operationer i hela Östersjöområdet. De baltiska staternas medlemskap i alliansen, och Natos behov av att kunna försvara dem, har i grunden förändrat förutsättningarna för svensk försvarsplanering. Något som rimligtvis också borde påverka de prioriteringar som kan och bör göras när det gäller Försvarsmaktens förmågor.

Några frågor som bör ställas är därför:

– När, hur och med vad, kan Nato förväntas agera under en kris eller vid ett krig i vårt närområde,

– Hur kan, eller snarare kommer, vi att bli påverkade (då även av vad Ryssland kan tänkas vidta för åtgärder),

– Vilka svenska förmågor skulle bäst bidra till att Nato framgångsrikt kan försvara Baltikum, eller utryckt på ett annat sätt, hur kan vi bidra till att Natos trovärdighet som säkerhetsgarant för de baltiska staterna ökar och därmed risken för kriser och konflikt i vår del av världen minskar,

– Kan det ligga i Natos intresse att understödja Sverige på något vis för att underlätta alliansens operationer till stöd för Baltikum, i så fall med vad och i vilka tidsskeden av en kris eller konflikt?

För att slutsatserna från en sådan analys skall ge fullt genomslag när det gäller Försvarsmaktens utveckling krävs att vi har full insyn i Natos planering och att vi kan påverka den, d v s vi måste vara medlemmar i alliansen. Dock tror jag att Natos och Sveriges sammanfallande intressen i många avseenden redan nu är så tydliga att vi bör se Försvarsmakten som en komponent i ett större sammanhang, och utforma Försvarsmakten därefter.

*****

Finland i den svenska NATO-debatten

av Mats Bergquist Anhängarna av ett svenskt medlemskap i NATO betonar så gott som alltid att en svensk ansökan bör ske i samråd med Finland eller mera precist tillsammans med Finland. Dessa uttalanden kan emellertid inte dölja att många av dem som gör denna närmast rituella referens har ganska vaga uppfattningar om förutsättningarna för en […]

Vem förmedlar desinformation?

Mot bakgrund av dagens stora nyhet – att MSB äntligen offentliggör sin antipsyops-verksamhet – så bör man ställa sig frågan: Vem förmedlar desinformation?

Alla som läser detta blogginlägg har minst en gång, sannolikt hundratals gånger förmedlat desinformation. Utan att veta om det. Är man en s.k. ”nyttig idiot” för det? Nej, självklart inte.

Och – ja – vi har också förmedlat desinformation. Och defaitism. Men blivit klokare!

En nyttig idiot är per definition någon som manipuleras medvetet av en tredje part för att sprida desinformation. Det bygger också på att tredje part har ett klart uttalat syfte med att få just den personen att sprida desinformationen.

Vad Ryssland gör och vilka resurser de har framgår tydligt i gammelmedia just idag. DN, SvD och Aftonbladet skriver mer om detta fenomen på en dag än vad de gjort på flera år.

Åter till frågan: Vem förmedlar desinformation? Svaret är helt enkelt: Den okunnige.

Alla som har kunskap och vetskap om att det florerar rikligt med medvetet spridd desinformation kommer att undvika att delta i spridningen av den.

Problemet är bara det att de som skapar och sprider desinformationen alltid tar vara på befintliga åsiktsströmmar, gärna åsikter som baseras på känslor, inte förnuft. Ingen skulle sprida desinformation som uppenbart känns orealistisk. Utom den 1 april. Däremot delar man gärna med sig av sådant man känner igen sig i t.ex. rädsla för sin egen trygghet och hälsa.

Idag förekommer en hel del främlingsfientlighet, något som nyttjas i ryska påverkansoperationer. Det förekommer också en stor portion defaitism, alltså ett ”accepterande av förlust utan kamp”. Ett bra exempel på defaitism är när personer med extrema eller populistiska åsikter talar om landets förestående undergång. Eller bara spyr ur sig negativa omdömen om landet, staten, myndigheter eller media. Detta är utmärkt grogrund för spridande av desinformation.

Den 7 oktober skrev mediadebattören Anders Mildner en utmärkt artikel på DN Kultur där följande citat är hämtat:

”Vi lever i en tid som blir allt mer polariserad. Traditionella medier har i hög grad bidragit till utvecklingen. Tyckonomin, där starka svartvita åsikter värderas högre än lågmälda insikter, har fått ett enormt genomslag i en nyhetsförmedling som tack vare konkurrensen från realtidsmedierna sätter allt mer fokus på nuet.”

Detta sammanfattar skälet till att massmedia (gammelmedia) i många fall blir ett utmärkt verktyg för den som vill sprida desinformation. Massmedias aktörer, journalister, redaktionschefer och ansvariga utgivare, har därför ett särskilt ansvar.

Nyligen citerade Expressens journalist Niklas Svensson den väl ansedda nyhetsbyrån AP. Citatet handlade om att Ryssland i Syrien endast bekämpar ISIS. CNN gick också i fällan. Senare visade sig detta inte alls stämma men målet var nått, många fick uppfattningen att Ryssland nog ändå var i Syrien för att bekämpa ISIS och det är väl bra? När väst påpekar detta går den ryska informationsapparaten till angrepp genom metoden ”whataboutism” – men ni då?! Ni har också bombat fel mål! Och så har fokus flyttats bort från den aktuella frågan.

Politiker blir också lätt nyttiga idioter eller desinformationsspridare. Särskilt politiker i extrema eller populistiska partier. Många av dem tjänar också personligen på att desinformationen sprids.

En gammal KGB-metod för desinformation kallas med ett engelskt uttryck för ”framing” som enkelt översatt handlar om att ”smeta ner” en person eller organisation med negativa omdömen. Illasinnad falsk ryktesspridning helt enkelt. Detta var en av KGB:s viktigaste metoder, långt viktigare än underrättelseinhämtning. Metoden användes flitigt av Stalin och Andropov och sannolikt utförde Putin många sådana uppdrag i Dresden på 80-talet. Idag använder FSB och SVR metoden för att smeta ned personer och organisationer i väst. Allt från att påstå att Obamacare är kommunism till att Carl Bildt är CIA-agent.

Att Ryssland genomför en framing-operation på svensk välfärd är fullt rimligt. Det leder till destabilisering och minskar vår motståndskraft. Det gör oss mer mottagliga för ryska narrativ. Och i slutänden kanske vi överger TTIP, NATO/PfP, Schengen och slutligen EU. Därmed blir vi en solitär som på individnivå (politiker och företagare) mycket lättare kan påverkas att köpa gas, olja och varför inte vapen från Ryssland eller undvika konflikter med Ryssland även om det skulle innebära att vi sviker Finland och Baltikum.

Nästa gång du läser om den förestående systemkollapsen eller att hela myndigheter slutat fungera – innan du delar det – se till att först skaffa dig bevis för att det som skrivs faktiskt är sant. Om du tror att polisen som helhet sluta fungera, ta dig till närmsta polisstation och försäkra dig om att så är fallet. Om du tror att det stämmer att Sverige inte har något försvar – åk till ett regemente och kontrollera. Om sjukvården är otillgänglig som det skrivs – ta dig till vårdcentralen och se om att det stämmer.

Men du vet ju redan att det inte riktigt är så illa. Kanske det då är bättre att lägga sin kraft på att bidra till att Sveriges problem får en lösning? Den enda som gynnas av att desinformationen leder till destabilisering och rentav subversion är – angriparen.

Vi har ju trots allt ett demokratiskt, öppet, politiskt system i Sverige som är skyddat av våra grundlagar. Den vägen får alla vara med och påverka. Och den 9 september 2018 är det val igen – då är det bara att rösta på dem som föreslår den bästa lösningen.

Om Ryssland lyckas med sitt uppsåt att destabilisera Sverige och våra grannländer så kan vi lova dig en sak: Du kommer att längta tillbaks till den dag du satt på bussen med din smartphone och delade domedagsprofetior…

ArtE 740 – en toppmodern sensors uppgång och fall

Det här inlägget kommer att avhandla det avvecklingsbeslut som har drabbat det toppmoderna radar och eldledningssystemet ArtE 740, något som jag noterat att Kristdemokraternas Mikael Oskarsson har uppmärksammat och ifrågasatt genom en interpellation till försvarsministern. Men innan jag ska gå in på detaljer runt detta så tänkte jag inleda med att sätta detta beslut i ett sammanhang.

Ända sedan ryska påsken, långfredagen 2013, då Ryssland övande kärnvapenanfall mot Sverige så har alla varit överens om att svensk försvarsförmåga måste öka. Ingen har varit emot, inte ens vänstern och miljöpartiet. Denna enighet växte till nya propotioner efter att Ryssland gick in med militär trupp och tog Krim från Ukraina. I arbetet med det nya försvarsbeslutet fortsatte denna enighet. Ingen nämnde avveckling. Folkpartiet har dessutom gett uttryck för att det borde läggas ett förbud mot att avveckla fullt fungerande försvarsmateriel.

Artilleriradarenhet ArtE 740

Innan försvarsbeslutet 2000 slog sönder stora delar av vårt försvar så planerade dåvarande Kustartilleriet för att anskaffa en toppmodern radar och eldledningsplattform. Utvecklingsarbetet ledde fram till ArtE 740. Ett terränggående fordon, som snabbt kunde förflyttas, snabbt kunde grupperas, och som skulle ha ett toppmodernt radar och ledningssystem för att kunna leverera mål till diverse system inom Marinen. Tung Kustrobot RBS-15, Sjöfrontsartilleri 12/80, RBS-17. Dessutom så skulle det kunna leverera måldata in i Marinens samlade sjölägesbild vilket gjorde att robotbärande fartyg skulle kunna nyttja mållägen från en ArtE 740 i framskjutet läge, exempelvis på Gotland.

Radarn är en PS-740, en radar i Ericsons giraffe-serie. Samtida med den toppmoderna UndE 23 i svenska luftvärnet och PS-201 som sitter på våra Viskykorvetter. Således ett mycket kompetent och toppmodernt system.

Men sedan kom försvarsbeslutet 2000 och raderade ut både tung kustrobot och sjöfrontsartilleri 12/80. Kustartilleriet omorganiserades till Amfibiekåren och målbilden var då att sätta upp Amfibiebrigad 2004. I denna vision hade ArtE 740 fortfarande sin plats. På Försvarsmaktens webbsida skriver man fortfarande idag (2015-10-25) följande:

Artilleriradarenhet 740 bygger på den nya generationen av spaningsradar och kan med hög precision skilja mellan såväl stora och små mål som vattenkaskader.

Den här enheten utgör kärnan i amfibiebrigadens spanings- och ledningssystem för spaning mot mål både i luften och på vattenytan. Den har också möjlighet att samverka med sensorer som ingår i andra typer av förband.

Radarsystemet monteras i splitterskyddade terrängfordon, och kännetecknas av den höga rörligheten i kombination med starkt skydd mot olika former av vapenverkan och elektroniska störningar.

Systemet färdigställdes. Fem fordon med radar byggdes av industrin och levererades till FMV. Jag har inte sett någon kostnad för systemet, men med tanke på dess moderna radar- och ledningssystem samt kringutrustning så lär det inte ha varit särskilt billigt att anskaffa.

Men tyvärr kom ett nytt katastrofalt försvarsbeslut, och amfibiebrigaden blev aldrig uppsatt. Det blev bara ett stort luftslott som aldrig kunde uppnås på grund av försvarsavvecklingen. Nu återstod endast en enda amfibiebataljon som dessutom började omorganiseras mot markoperativ rörlighet.

Den nylevererade och toppmoderna ArtE 740 blev således en udda fågel i det allt mer internationaliserade försvaret. Man visste inte riktigt vad man skulle göra med systemet, det fanns inget förband att leverera systemet till och det förblev således stående under FMV rådighet. Men systemet har hela tiden tagits väl omhand av kvalificerad personal och är enligt uppgift fortfarande i näst intill nyskick.

Pendeln svänger igen. Från internationellt till nationellt fokus.

Nu svänger pendeln tillbaka. Georgien, Ryska Påsken och Krim tillsammans med rysk upprustning, ruska beredskapsövningar och ett nytt kallt krig i vårt närområde gör att det nationella försvaret snabbt hamnar i fokus igen. Men nu är det mesta man skulle behöva tyvärr avvecklat.

Många politiker efterfrågar kutrobotar och kustartilleri igen. Ett axplock.

Försvarsminister Peter Hultqvist, Kungliga Krigsvetenskapsakademien 3 december 2014:

Utöver detta bör man även pröva möjligheten samt den operativa effekten av att det inom ramen för anskaffning av en ny sjömålsrobot kan vara möjligt att del av denna blir tillgänglig som markbaserad förstärkning på Gotland i form av kustrobot.

Motion till riksdagen: 2014/15:3094 av Jan Björklund m.fl. (FP)

En nationell, svensk försvarsförmåga måste också bygga på att hindra en motståndare från att stiga iland. Med ett brohuvud blir angriparen väsentligt svårare att handskas med. Folkpartiet anser därför att vid en eventuell extra anskaffning av haubitsar till det svenska försvaret bör en del av dessa tilldelas marinen som kustartilleri. Moderna haubitsar med dito granater har idag förmåga att bekämpa mål på avsevärda avstånd. Tillsammans med tung kustrobot kommer de att verka starkt avhållande mot försök till landstigningar på svensk kust.

När Försvarsmakten senare får uppdraget att inkomma med underlag till försvarspolitisk inriktningsproposition 2015 så tar man särskilt upp detta. Men man är av någon outgrundlig anledning inte alls positiva. Man ser mest problem med detta förslag. Men extra intressant blir det när man använder motargument så som att ett kustrobotsystem skulle kräva ledning, samband och sensorer….

Införandet av ett kustrobotsystem skulle innebära att förbandet blir ett singulärförband vilket försvårar samordning med annan verksamhet. Därtill krävs utöver robotsystemet som sådant även nya krav på ledning och samband, sensorer och skydd. Den personal som krävs för att driva förbandet behöver därutöver tas från andra krigsförband för att bibehålla en neutral per- sonalmängd i Försvarsmakten. Försvarsmaktens bedömning är att fokus bör vara att förstärka försvaret av Gotland och att detta kan lösas på andra sätt, exempelvis genom ökad närvaro i området.

Ett toppmodernt system i förråd

Vad Försvarsmakten helt tycks ha glömt bort när man svarar regeringen, är att man faktiskt förfogar över precis det man använder som argument mot en återanskaffning av ett kustrobotsystem.

De fem förrådsställda och toppmoderna ArtE 740 är ett enhetsfordon med:
– En toppmodern sensor med radarn PS-740
– Har ett inbyggt ledningssystem SAAB Safir
– Har alla standardiserade marina sambandslösningar för att bara kunna jacka in i befintligt nät
– Fordonet är dessutom splitterskyddat

En ArtE 740 kan således skapa målläge genom egen radar, bearbeta målläget i det inbyggda ledningssystemet, och distribuera målläget, antingen in i den gemensamma marina lägesbilden eller direkt till vapenbärare så som fartyg, eller till det av politikerna efterfrågade kustrobotbatteriet via olika sambandslösningar.

Enligt Wikipedia är fordonen utrustade med ledningssystemet Safir tillverkat av SAAB, kommunikation via 8000-format, all marin standardutrustning så som kommunikationssystem ISIS, Ra180, Ra611, Ra812, modem typ HARRIS, DT135, DT143, POS samt marinens televäxel 500.

Radarn finns i två olika utföranden 2D och 3D.

Leasing till Australien

Då Försvarsmakten inte hade behov av systemet under den strategiska time-outen, så leasade FMV ut ett (möjligen två) av Försvarsmaktens fordon ut till Australien som använde systemen i Afghanistan.

Fordonet anlände till Afghanistan i december 2010 och har nyttjats för övervakning av luftrummet runt bas.

Leased from Sweden, the Giraffe 740 is the title of the distinctive Counter Rocket Artillery and Mortar (C-RAM) radar system that has been providing a reliable indirect fire warning to Multi-National Base Tarin Kot since December 2010.

Australien ansåg att systemet var så bra att man köpte ett eget motsvarande från SAAB, och när detta senare levererades så återlämnades Arte 740-systemet till FMV.

Avvecklingbeslut

I november 2012 fattade Försvarsmakten beslut om att ArtE 740 och övriga fordon av typen MOWAG PIRANHA 10X10 skulle totalavvecklas genom försäljning. Detta med motiveringen av att behovet av ArtE 740 har upphört i Försvarsmakten.

Detta sker således ganska exakt en månad innan ÖB deklarerar att Sverige endast kan försvaras på en vecka, på en plats mot ett begränsat anfall.

Upphävande av avvecklingsbeslut

Drygt två år senare, närmare bestämt i maj 2015 så upphävs ovanstående avvecklingsbeslut. Som tur är har tydligen inte avvecklingen genomförts, och man kan nu hoppas på att insikten har kommit att det är en ytterst kvalificerad spanings och ledningsplattform det handlar om som år 2015 borde ha en given plats i ett försvar som åter går mot ett tydligt nationellt fokus.

Men upphävandet handlar om något helt annat.

Under 2014 har Försvarsmakten beställt nya telekrigsystem men saknar erforderliga bärare för denna materiel. Man har då kommit fram till att alternativet MOWAG PIRANHA, d.v.s fordonen som den toppmoderna ArtE 740 sitter på idag som den mest lämpliga och kostnadseffektiva lösningen.

Upphävandet av avvecklingsbeslutet rör således enbart fordonen. Radarsystem ArtE 740 skall demonteras och avvecklas.

Sammanfattning

Det tycks i vissa fall inte alls finnas någon logik när det kommer till vårt försvar. Man skulle kunna tro att den enda handen inte alls vet vad den andra gör. Omvärldsläget försämras i stadig takt. Politikerna är överens om att försvarsförmågan måste öka, och samtidigt avvecklar Försvarsmakten fullt fungerande toppmodern materiel med motiveringen att det inte finns behov.

Men runt denna paradox ska man också vara väl medveten om att våra poltikar som talar om ökat hot och behovet av ökad försvarsförmåga inte alls vill betala, inte ens i närheten av vad ett någorlunda trovärdigt försvar kostar.

ÖB flaggade för att det finns stora brister i den så kallade basplattan. Standardfordon var en av de punkter som man tillsammans med så enkla saker som uniformer och ammunition pekade särskilt på. Men inte ens detta var våra politiker beredda att betala för när det senaste försvarsbeslutet fattades. Man betalade hälften av Försvarsmaktens minimikrav samtidigt som man ökade organisation och uppgifter. En omöjlig ekvation.

Försvarsmakten saknar så enkla saker som ett mindre antal fordon pga underfinansiering, och väljer att skrota ArtE 740 för att kunna använda på annat håll. Det är ytterst beklämmande särskilt då ja bedömer att själva bärarfordonet av ArtE 740 utgör max 20% av den totala anskaffningskostnaden av systemet. Resterande 80% går nu således till skrot. I grund och botten landar detta i underfinansiering.

Men det är ändå för mig obegripligt att Försvarsmakten ens övervägde att avveckla ArtE 740. Detta system hade precis som så många andra marina system kunnat leverera operativ effekt i både fred, kris och krig.

I fredstid som ”gapfiller” åt sjöinformationsbataljonen. Dvs placeras ut som mobil radar där den behövs som mest och bäst och leverera sjöläge in i det marina nätet. Detta har tidigare utprovats med framgång.

I kristid som mer permanent ersättare vid exempel sabotage av fasta anläggningar för att snabbt kunna återta förlorad förmåga i kritiska områden.

I krig för att leverera målläge till robotbärande fartyg och flygplan, för artilleri typ Archer och i framtiden möjligtvis också för det kustrobotbatteri som så många politiker har efterfrågat under flera år.

Men nu tycks denna möjlighet ha försvunnit för gott genom ett i mina ögon olyckligt avvecklingsbeslut, även om jag till del förstår hur Försvarsmakten ser på saken. Om ett kustrobotbatteri skall återanskaffas i en nära framtid, så kommer det precis som Försvarsmakten skrev i sitt svar inför försvarsbeslutet, att krävas anskaffning av sensorer och system för ledning och samband, d.v.s en ny motsvarighet till ArtE 740.

Mera om försvarsproblemen kring Gotland – Nato agerande

av Helge Löfstedt Krigsvetenskapsakademien har vid några tillfällen redovisat och diskuterat operativa spel med fokus på Gotland. Diskussionerna avser då behovet av åtgärder för Sverige att politiskt och militärt agera i säkerhetspolitiskt spända situationer som utgår från ryska aktioner i någon eller flera av de baltiska staterna. På bloggsidan har också ledamoten Frank Rosenius i […]

NATO-debatten: 2 %

Sedan det förra inlägget om NATO-debatten skrevs så har både Centern och Kristdemokraterna på sina partistämmor beslutat att man ska verka för ett svenskt NATO-medlemskap. Därmed är hela Alliansen för ett svenskt NATO-medlemskap och i valet 2018 så blir NATO-medlemskap en fråga som skiljer blocken åt. Något senare under hösten kommer även Sverigedemokraterna att hålla sin partistämma och jag tror inte att man redan i år kommer att svänga till att förespråka ett NATO-medlemskap, men det är definitivt inte långt borta. Redan i början av året visade opinionsundersökningarna nämligen att betydligt fler av partiets väljare var för ett medlemskap än emot, och det vore med tanke på omvärldsutvecklingen märkligt om trenden mattats. För Socialdemokraternas del bedömer jag att det krävs ett val emellan innan partiet byter linje, för även där växer sig ja-sidan starkare.

I förra inlägget avhandlade jag myterna kring innebörden av artikel 5 samt NATO:s beslutsmodell. Med facit i hand från förra söndagens partiledardebatt kan man konstatera att ingen av partiledarna hade torrt på fötterna vad gäller kunskaper kring NATO. Istället var det återigen känslor och ren okunskap som tilläts dominera debatten. Hade man som partiledare uppvisat motsvarande kunskapsbrister i andra sakfrågor hade man blivit mosad av sina motståndare. Här räddades dock alla av kunskapsbristerna så att säga gick både över blockgränser såväl som partigränser.

En annan vanlig fördom i NATO-debatten rör 2 %-nivån, d.v.s. att medlemsländerna förbinder sig att avsätta 2 % av BNP i försvarsutgifter. Det är den nivån som organisationen bedömer vara en trovärdig och realistisk ekonomisk nivå för att respektive land både ska kunna ha en trovärdig försvarsförmåga och därtill kunna bidra till andras säkerhet. Som jämförelse ligger den svenska försvarsbudgeten idag på drygt 1,1 % av BNP med en prognos på ca 1,0 % av BNP till 2020, även inräknat det nya försvarsbeslutet.

Här häpnar jag gång efter annan åt naiviteten i den svenska NATO-debatten, där diverse politiker och debattörer försöker slänga in 2 %-nivån som ett argument mot att gå med i NATO. Den senaste i raden som jag stött på är centerpartisten Håkan Larsson som i Tidningen Syre, där Larsson som så många andra argumenterar mot ett NATO-medlemskap, eftersom Sverige då skulle behöva öka sina försvarsutgifter. Jag finner argumentet smått fantastiskt. Vi befinner oss i en omvärldssituation som är på väg åt helt fel håll där gränser flyttas i Europa, vårt land befinner sig det hetaste området av Europa och majoriteten av våra grannländer är helt beroende av Sverige för sin säkerhet. Därtill tror jag inte det finns någon som uppfattar att Sverige idag inte är helt beroende av internationellt stöd i händelse av krig i närområdet.

Att då tro att Sverige i ett försämrat omvärldsläge eller för den delen i händelse av krig skulle klara sig bättre på ensam hand och med en försvarsbudget som är hälften av det andra nationer har som därtill kan förlita sig på varandras stöd och samarbete i händelse av krig – är enligt mig en argumentationskedja som saknar logik.

Under toppmötet i Wales förra året enades NATO:s medlemsländer om att varje land på 10 år ska få upp sin försvarsbudget till 2 %-nivån efter att många, precis som Sverige, tagit 90-talet och Kalla Krigets slut som intäkt för att genomföra en omfattande fredsdividend. Här är nu Norge på god väg mot 2 % liksom och Frankrike. Storbritannien och Estland är redan där liksom Polen. Övriga stater som upplever en utsatt säkerhetssituation rör sig också snabbt mot målet (intas på några år) för att inte kunna anklagas för att vara friåkare. (Som jämförelse: 2015 års siffror via Wall Street Journal)

En liknande brist på logik som den ovan nämnda, uppvisas även hos allianspartierna som förespråkar ett NATO-medlemskap. Man förespråkar ett medlemskap, men nöjer sig med en försvarsbudget som går åt helt fel håll jämfört med Wales-överenskommelsen, trots att denna stod färdig långt innan vårens försvarsbeslut.

I nästa del avhandlar jag NATO:s andra medlemskrav. Det kan bli knepigare för Sverige att klara än budgetnivån.

Arga Akademikern – Certifieringshysteri

av David Bergman Datasalen på kasernens vind är varm och kvalmig. Vi har suttit här länge och jag är otålig. Någonstans därute övar en kollega med mina soldater, jag borde vara med dem istället för att sitta framför en dator. Men ordern från kompani- och bataljonschefen har varit lika tydlig som obeveklig: Alla officerare på […]

Den dubbla planeringen

av Stefan Forss USA:s försvarsplanering för Baltikum går längs två spår. Det kommer att direkt påverka Finlands och Sveriges faktiska säkerhetspolitiska status. I september i fjol upprepade president Obama i Tallinn att USA:s förpliktelse till kollektivt försvar inom försvarsalliansen Nato är ”obrytbar, orubblig och varar för evigt. Estland kommer aldrig att stå ensamt.” Samma starka […]

Frivillig!

ÖB lyfte i fredags på sin sista försvarsmaktsledning, FML, sina intryck från sitt besök, tillsammans med kungen och rikshemvärnschefen, på Södermanlands Hemvärnsbataljon. Under ett av momenten förvisades en insatspluton i övning med skarp ammunition. ÖB konstaterade att om man inte … Continue reading →

Lagt kort ligger

Reflektion

Att den svenska Försvarsmaktens numerär är allt annat än adekvat anpassat för nationellt försvar, är de flesta försvarsdebattörer överens om. I en studie av Kungliga krigsvetenskaps akademin, som delar av redovisats i ett inläggav Frank Rosenius, delges en väldigt avgörande slutsats kring Gotland. För att kunna uppnå någon form av avskräckningseffekt, eller kunna försvara Gotland, krävs minst att halvaarmén samt hela marinen utnyttjas.

I sig är detta ingen nyhet, då numerären är så liten, men exemplet med Gotland, tydliggör problematiken som både Försvarsmakten men i synnerhet den politiska ledningen måste hantera. Vilken ytterst begränsad geografisk del av Sverige skall man välja att försvara? För det är vad det handlar om. Likt väl blir konsekvenserna väldigt tydliga, där man väljer att placera någon del av armén, så blir det en ”lagt kort ligger” konsekvens.

Vad avser jag då med ”lagt kort ligger”, flyttar vi t.ex. över förband till Gotland vid ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge kring Östersjön, så har man lagt sitt kort, de förbanden kommer inte snabbt kunna flyttas tillbaka över till fastlandet. Flyttas någon av brigaderna i en riktning, så är den i den riktningen, under en mycket lång tid, då resurserna för att kunna förflytta förband o.dyl. är så begränsade.

Vad som kanske är mest allvarligt, är utifrån den begränsade numerär som Försvarsmakten består av i dagsläget, så blir man mycketsårbar för vilseledning. Lyckas en motståndare förleda oss till att tro att en militär operation skall påbörjas i en riktning som är falsk men vi flyttar våra förband dit, så har han troligtvis stora möjligheter att lyckas lösa militära operationer i andra delar av Sverige. Detta kan även föranledda passivitet från vår sida, vi väntar för länge att placera ut våra förband, varpå effekten blir densamma som om vi skulle blivit vilseledda.

Nu är ju inte kvantitet allt, men sett till Sveriges geografiska yta, så krävs en viss kvantitet av förband, det är inte heller någon form av ”invasionsförsvars nostalgi” utan ett faktum. Man kan inte tro att man, snabbt, skall kunna samla våra två (2) brigader som i sina ordinarie grupperingsplatser är utsprida över hela Sveriges yta, till ett kraftsamlingsområde. Därtill så kan man inte tro att man skall kunna flytta dessa brigader snabbt i en ny riktning om det är så att kraftsamlingsområdet visar sig vara fel, de resurserna finns helt enkelt inte i dagsläget, lägg därtill de friktioner som uppstår i en konflikt, så har vi återigen ”lagt kort ligger” konsekvensen.

Detta ger som tidigare nämnts, strategiska och operativa, konsekvenser. Tar vi då åter Gotland som ett exempel, så har politikerna på det strategiska planet varit väldigt tydliga i den antagna försvarspolitiska inriktningen, att Gotland har ett stort strategiskt värde, utifrån KKrVA spel, så vet vi att minst halva armén d.v.s. en (1) av två (2) brigader måste avdelas till ön för att uppnå någon trovärdighet. Skall det då finnas någon trovärdighet i våra folkvaldas antagna inriktning, så måste Gotland försvaras, varpå en brigads storleken blir trolig. Det innebär, utifrån det förda resonemanget, att övrigaSveriges yta, skall försvaras med en (1) brigad. Givetvis finns hemvärnsbataljonerna men de är varken utrustade eller inriktade mot renodlade anfalls och försvars uppgifter mot en kvalificerad reguljär motståndare.

Vart någonstans skall då denna enda brigad som är kvar på fastlandet placeras i händelse av en konflikt? Vilken del av det svenska fastlandet är värd att försvara? Frågor som inte går att besvara, vänder man på myntet, så blir det än mer obehagligt, skall vi undvika att förstärka försvaret av Gotland i händelse av ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge? Som ni förstår så befinner vi oss i ett moment 22, oaktat hur man väljer att ”lägga sina kort” kommer det få oerhörda konsekvenser p.g.a. en numerär som ej är adekvat anpassat mot en reguljär motståndare.

Utifrån denna låga numerär så blir det mer eller mindre omöjligt att ta fram strategiska riktlinjer och utifrån det operativa planer. Givetvis kan man planera, men det blir enbart planer, som mest troligt inte går att realisera utifrån den numerär som Försvarsmakten idag består av. För återigen numerären ligger oss i ”fatet”, där vi väljer att placera ut våra kort kommer korten ligga.

Här är oftast motargumentet, att vi står inte ensamma, Sverige kommer inte ensidigt dras in i en konflikt i Östersjöregionen m.m. Helt korrekta antaganden, men att få någon hjälp i händelse av en konflikt, bedömer jag att vi kan avskriva helt inom den närmsta fem (5) års perioden. Då krigsspel visarpå att NATO själva ej kan försvara de baltiska staterna, så blir det väldigt naivt att tro att man kommer ha förband över till att understödja ett militärt alliansfritt land såsom Sverige, då man själva just nu saknar förmågan att effektivt försvara sina egna medlemsländer.

Inom vissa NATO länder förefaller man även se hybridkrigföring som den enda formen av krigföring man kan tänkas möta, vilket medfört att satsningar på konventionella förmågor uteblir, vilket är en grundförutsättning för att kunna försvara de baltiska staterna,då dessa är dyrare än satsningar mot hybridkrigföring. Tendenser till en liknande debatt finns även i Sverige, att hybridkrigföring är det nya allena rådande konceptet, vilket skulle kunna försvara vår låga numerär.

Att se hybridkrigföring som den enda formen av krigföring, är ett mycket vanskligt antagande, ffa. då ryskt operativt tänkande tydligt visar på att reguljär krigföring alltid kommer ske i en konflikt, vilket även är det man främst övar, manöverkrigföring med stora förband i samverkan med flyg- och sjöstridskrafter, däremot kan inledningsskedet av en konflikt vara av en okonventionell karaktär.

Våra folkvalda står således inför två val, antingen låter man den låga numerären kvarstå och chansar på att de säkerhetspolitiska spänningarna kommer avta, dock med Sveriges oberoende som insats. Eller så väljer man att öka försvarsförmågan, vilket måste innebära, fler brigader, fler ytstridsfartyg och fler stridsflygplan.

Have a good one! // Jägarchefen

Tsentr-2015

Sammanfattning

De kommande två veckorna (V537-38), 07-20SEP2015, kommer bedömt innebära en markant förhöjd övningsaktivitet i Sveriges närområde, då både Unionsskölden-2015 och årets strategiska övning, Center-2015, för de ryska väpnande styrkorna genomförs samtidigt. Övningsaktiviteten kommer vara av karaktären reguljär krigföring, med tyngdpunkt på manöverkrigföring, där både mark-, luft- och sjöstridskrafter ur de ryska väpnande styrkorna kommer övas. Beroende på karaktären av övningsverksamheten kan länder angränsande till Ryssland vidta beredskapshöjande åtgärder, utifrån det nu, negativt rådande säkerhetspolitiska läget.

Analys

Rysslands Försvarsminister, Sergej Shoigu, gjorde den 31AUG2015 ett uttalande¹ som tyder på att årets strategiska övningen, Center-2015, för de Ryska Väpnande styrkorna, kommer omfatta, både det västra militärdistriktet (MD V) samt det centrala militärdistriktet (MD C). Enligt Shoigu, så skall förberedelserna för övningen genomförts under perioden 24-29AUG2015.

Något exakt datum, förefaller ej vara publicerat för Center-2015, dock är de inkallade reservisterna, som omfattas av Center-2015, enbart inkallad intill den 20SEP2015.² Ett troligt datum mtp. reservisterna utryckningsdatum blir då att övningen hålls parallellt med ”Unionsskölden-2015” d.v.s. 10-16SEP2015, detta skulle ge fyra (4) dagar för demobilisering av reservisterna, vilket är en rimlig tid mtp. vård o.dyl. av materiel. Likväl stärks denna tes av Shoigus uttalande, avseende MD V deltagande i Center-2015.

Vad som är intressant att notera, är de omfattande logistik förberedelserna som genomförts inför årets strategiska övning. Under perioden 24-29AUG2015 genomfördes broläggningsförberedelser dels för fordon dels för järnväg, förberedelser för fordonsmarscher d.v.s. upprättande av trafikplatser o.dyl, fält förråd, fältflygplatser m.m. har förberetts.³

Vad som är mycket intressant kring logistiken, är att man förefaller ska öva förfarandet med underhållstjänst från de statliga reservlagren, Rosrezerv,⁴ den närmsta svenska jämförelsen hade varit ett utnyttjande av det numera avvecklade svenska civilförsvarets förhandslagringar, i form av olika varor såsom drivmedel, mjöl o.dyl. som fanns intill 1990-talet.

Således finns det i dagsläget bedömt en väl fungerande logistikkedja upprättad för olika former av transporter mellan MD C och MD V och vice versa inför Center-2015. Här skall särskilt beaktas att förbanden inom MD C, ses som Rysslands strategiska reserv,⁵för att kunna förflyttas till andra militärdistrikt (MD), i händelse av en konflikt. Detta skulle kunna innebära att vi kommer få se övning i förstärkningsåtgärder från MD C till MD V.

Intressant att notera är även den civila administrationens deltagande i den strategiska övningen,⁶ detta var något som belystes under 2014 av det Ryska Försvarsministeriumet, som en tydlig utvecklingspunkt.⁷ Något man med denna strategiska övningen förefaller omhänderta, om än på länsnivå, detta tillsammans med utnyttjandet av reservlagren, tyder på att det är en reguljär konflikt mot en annan stat man kommer öva och öva, stora delar av samtliga nivåer i Ryssland, inom ramen för övningen.

Då MD V även kommer omfattas i Center-2015 och det bedömt innebär att Unionsskölden-2015 genomförs som en del i Center-2015, så bör scenariona vara desamma. Övningsscenariot i Unionsskölden är mot en reguljär motståndare, där manöverkrigföring kommer övas.⁸Vad avser mängden övningsdeltagare är det svårt att spekulera i, Unionsskölden skall enligt uppgift uppgå till cirka 8,000 övningsdeltagare.⁹ Men troligtvis kommer dessa två (2) övningar, tillsammans bli en av de större Ryska övningarna hitintills i vårt närområde, utifrån det nu rådande säkerhetspolitiska läget. Då t.ex. Zapad-2013, som var den strategiska övningen 2013, bestod av långt fler övningsdeltagare än de första uppgifterna, så är sannolikheten hög, för att så även blir fallet, med denna övning.

Ser man till fjolårets strategiska övning, Vostok-2014, så inleddes denna med en beredskapskontroll,¹⁰ för att därefter övergå till den strategiska övningen. Motsvarande koncept skedde även under Zapad-2013, då var det inrikesministeriets förband som omfattades av en beredskapskontroll. Då inga egentliga datum förefaller framkommit för Center-2015, så finns möjligheten att även denna års strategiska övning inleds med en beredskapskontroll, för att därefter övergå till den egentliga övningen.

Utöver det självklara att mark- och luftförband skall ingå i övningen, då MD C ej har några marina förband, så är det intressant att notera, den Kaspiska flottiljen, som tillhör det södra militärdistriktet (MD S), även omfattas av Center-2015.¹¹ Östersjömarinen förbereder sig även för en större övning, i närtid – bedömt inom ramen för Unionsskölden-2015, som bl.a. skall omfatta landstigning.¹² Det maritima övningsscenariot förefaller vara likartat för både Östersjömarinen och den Kaspiska flottiljen.

Om förstärkningsåtgärder från MD C till MD V kommer övas, så kan detta bedömt utlösa någon form av motåtgärd antingen av enskilda länder angränsande till Ryssland, likt Litauens beredskapshöjning¹³under den s.k. ”Ryska Adventen”, eller inom NATO som försvarsallians, då det säkerhetspolitiska läget ej har stabiliserats mellan Ryssland och Väst.

Slutsatser

Tre generella slutsatser:

Bedömt genomförs Unionsskölden-2015 parallellt eller inom ramen för årets strategiska övning – Center-2015, övningen genomförs bedömt mellan 10-16SEP2015.
Utifrån de tidigare två (2) årens strategiska övningar, så är det troligt att årets strategiska övning inleds med någon form av beredskapskontroll antingen inom MD C, mest troligt, eller inom MD V.
Troligtvis kommer årets strategiska övning, än tydligare än tidigare, vara ett scenario som omfattar en konflikt mellan statliga aktörer, d.v.s. reguljär krigföring, manöverkrigföring kommer troligtvis övas i stor omfattning.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

DELFI 1(Engelska)

FOI 1(Svenska)

Jamestown Foundation 1(Engelska)

Krasnaya zvezda 1, 2, 3(Ryska)

Minoborony Rossii 1(Ryska)

RIA Novosti 1, 2, 3(Ryska)

RT 1(Engelska)

Tsentral’nyy Voyenno-Morskoy Portal 1(Ryska)

Tv Zvezda 1(Ryska)

Slutnoter

¹RIA Novosti. Komandno-shtabnyye ucheniya ”Tsentr-2015” proydut v Rossii v sentyabre. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20150831/1218692978.htmlHämtad 2015-09-06

²Tv Zvezda. Tsentr-2015 mobilizoval voronezhtsev. 2015. http://tvzvezda.ru/news/forces/content/201508250915-1hf6.htmHämtad 2015-09-06

³Krasnaya zvezda. Biryulin, Roman.. Polnaya tylovaya gotovnost’. 2015. http://www.redstar.ru/index.php/news-menu/vesti/v-voennyh-okrugah/iz-tsentralnogo-voennogo-okruga/item/25521-polnaya-tylovaya-gotovnostHämtad 2015-09-06

⁴Krasnaya zvezda. Voronin, Nikolay. Ucheniya Tyla Vooruzhonnykh Sil RF. 2015. http://redstar.ru/index.php/news-menu/vesti/tablo-dnya/item/25405-ucheniya-tyla-vooruzhjonnnykh-sil-rfHämtad 2015-09-06

⁵Hedenskog, Jakob. Pallin Vendil, Carolina (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – 2013. FOI, 2013, 41.

⁶Krasnaya zvezda. Tikhonov, Aleksandr. Zotov, Igor. ”Tsentr-2015”: stepen’ gotovnosti. 2015. http://www.redstar.ru/index.php/news-menu/vesti/v-voennyh-okrugah/iz-tsentralnogo-voennogo-okruga/item/25465-tsentr-2015-stepen-gotovnostiHämtad 2015-09-06

⁷RT. DM Shoigu asks Putin to launch obligatory military training for all Russian governors. 2014. http://www.rt.com/politics/208551-russia-governors-military-training/Hämtad 2015-09-06

⁸RIA Novosti. Belorussiya i RF provedut ucheniya ”Shchit Soyuza-2015” s 10 po 16 sentyabrya. 2015. http://ria.ru/defense_safety/20150616/1072121758.htmlHämtad 2015-09-06

⁹RIA Novosti. Boleye 8 tysyach voyennykh primut uchastiye v ucheniyakh ”Shchit Soyuza-2015”. 2015.http://ria.ru/defense_safety/20150826/1208111807.htmlHämtad 2015-09-06

¹⁰Jamestown Foundation. McDermott, Roger. Vostok 2014 and Russia’s Hypothetical Enemies (Part One). 2014. http://www.jamestown.org/single/?tx_ttnews%5Btt_news%5D=42859&no_cache=1#.Vew_RmztmkoHämtad 2015-09-06

¹¹Tsentral’nyy Voyenno-Morskoy Portal. Kaspiyskaya flotiliya v khode ucheniy ”Tsentr-2015” provedet vysadku morskogo desanta. 2015. http://flot.com/2015/%D0%9A%D0%B0%D1%81%D0%BF%D0%B8%D0%B9%D1%81%D0%BA%D0%B0%D1%8F%D0%A4%D0%BB%D0%BE%D1%82%D0%B8%D0%BB%D0%B8%D1%8F25/Hämtad 2015-09-06

¹²Minoborony Rossii. Morskiye pekhotintsy Baltiyskogo flota gotovyatsya k zachetnomu ucheniyu po vysadke morskogo desanta. 2015. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12054963@egNewsHämtad 2015-09-06

¹³Delfi. Lithuania’s standby army units put on higher state of preparedness. 2014. http://en.delfi.lt/lithuania/defence/lithuanias-standby-army-units-put-on-higher-state-of-preparedness.d?id=66617938Hämtad 2015-09-06

Det sårbara samhället – vad hände med Totalförvaret?

Detta inlägg publicerades första gången i november 2014. Tidsangivelser är uppdaterade så att de stämmer med dagens datum. Tråkigt nog är inlägget lika aktuellt idag. Lite har dock hänt, mer om det i slutet på inlägget.

När man idag söker efter begreppet ”Totalförsvaret” så hittar man på Försvarsmaktens hemsida följande definition: ”Totalförsvaret är de organisationer och myndigheter som ska hantera Sveriges territoriella försvar. I totalförsvaret ingår Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarets materielverk, Försvarshögskolan samt räddningstjänst, polis och sjukvård.”

På Wikipedia hittar man en rätt vinglig definition och på Försvarsdepartementets hemsida hittar man ingen definition alls. På MSB:s hemsida hittar man några bildspel som ger träff på ”Totalförsvaret” men ingen definition.

Bäst definition hittar man på Säkerhetspolitik.se: ”Totalförsvaret ska kunna möta alla de hot som kan uppstå mot Sverige, bidra till att hantera och förebygga kriser i omvärlden och hävda vår territoriella integritet. Totalförsvaret ska också försvara Sverige mot väpnat angrepp, värna civilbefolkningen och säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna vid ett väpnat angrepp eller krig. Det civila försvaret omfattar hela samhället med alla dess funktioner som måste fungera under kris och krig. Kommuner, landsting, länsstyrelser, statliga myndigheter, många företag och organisationer har viktiga uppgifter inom det civila försvaret.”

Ibland verkar det som att personalen på de myndigheter som lever närmast krig och kris, alltså Försvarsmakten och MSB har svårt att se helheten. Allt för många anställda är på tok för djupt nere i detaljnivån för att uppfatta interdependensen mellan samhällets sårbarheter.

Angreppet

Föreställ dig att en annan stat vill angripa Sverige. Det måste inte vara ett fullskaligt militärt angrepp, tvärtom är s.k. asymmetrisk krigföring förmodligen lämpligare och mer sannolik. Den som är ansvarig för det angreppet skulle förmodligen få ett tydligt avgränsat uppdrag. Det uppdraget kan lyda något i stil med ”projicera makt och generera destabilisering i sådan omfattning att Sverige väljer att stå utanför NATO samt lämna EU”. Det är inte ett orimligt mål för angriparen – som självklart inte kan vara något annat land än Ryssland.

Vilken metod väljer man? Är det verkligen lämpligast att slå mot det angripna landets allra spetsigaste och hårdaste delar? Kanske, om det krävs för att uppfylla omfattningen på den maktprojektion man anser sig behöva.

Men är det inte enklare, billigare och snabbare att försöka påverka det politiska beslutsfattandet och beslutsviljan genom att vända sig emot de mjukare delarna? Allra helst de som är helt oskyddade. Det kan röra delar av Försvarsmakten, försvarsnära myndigheter och försvarsindustrin men främst delar av det civila samhället och särskilt logistik och försörjning, inte minst energiförsörjning.

Och är det inte allra bäst om det inte märks att det är Ryssland som ligger bakom aktiviteterna? Det är rimligen lättare att gömma sig i civilsamhället och skapa passande identiteter och avsändare än att ta sig genom filter och förbi paranoida individer på militära förband och staber eller försvarsnära myndigheter.

I Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin från 2011 beskrivs begreppet ”hybridkrigföring” – något som blivit närmast ett mediabuzzword efter invasionen av Ukraina. I doktrinen betonas ”globaliseringens betydelse för influenser, kommunikation, ledning och stöd”. Ha det med dig när du läser nedanstående.

Försvaret

I Försvarsmakten finns FMLOG. Denna organisationsenhet utgör gränsytan mellan Försvarsmaktens förbandsdelar och FMV inklusive de civila leverantörerna (privata företag). FMLOG har närmare 2000 anställda och finns överallt där Försvarsmakten bedriver verksamhet plus ett antal andra ställen där man bedriver förråds- och depåverksamhet.

I FMV återfinns sedan årsskiftet 2012/2013 alla verkstäder som Försvarsmakten använder, ett stort antal förråd, bl a centralförrådet i Arboga med den gamla reservmaterielförsörjningen som varit ute i industrin och vänt men nu är åter i FMV.

Detta är exempel på mjuka delar inom försvarsfamiljen och till detta kommer vapen- och ammunitionsindustri.

Men kanske är det ännu intressantare att titta närmare på fyra andra områden, samtliga tillhörande det civila samhället — nämligen traumasjukvården, livsmedelsförsörjningen, transport- och åkerinäringen samt drivmedelsförsörjningen.

Trauma- och akutsjukvård

Arméöverläkare Magnus Blimark publicerade i maj 2014 en uppsats som beskriver den svenska sjukvårdens förmåga att hantera akut skadade. Och för drygt två år sedan gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra den s.k. traumautredningen eller ”Regeringsuppdrag – Traumavård”. En delredovisning av utredningen genomfördes i juni i år och slutredovisningen kommer i juni 2015 (tillägg: vi har ännu inte sett någon publicering). Försvarsmakten deltar. Det är främst Breivik-händelserna i Norge som triggat uppdraget.

Sammantaget kan man skönja en förfärande bild av kapacitetsbrist inom landstingen vad gäller förmåga att hantera ett stort skadeutfall. Ett krig som skulle innebära stora skadeutfall på flera platser i landet kan redan nu avfärdas som en omöjlig uppgift. I personaltabellerna på stabsplatser runt om i riket skulle statusen mycket raskt övergå från skadad till död.

Ja, du läste rätt. 469 operationssalar totalt i riket! Efter mobilisering – 475. Tillhör du också dem som inte visste att Sverige inte längre har några fältsjukhus? Försvarsmakten kan sätta upp två större förbandsplatser med kapacitet enligt ovan.

Livsmedel

Officeren Filip Båverud skrev under officersprogrammet en uppsats om den svenska livsmedelsförsörjningen.

På de inledande sidorna kan man läsa följande: ”Sverige har försatt sig i en sådan situation att Sverige inte längre kan försörja sin befolkning i händelse av kris/krig. Det vill säga att om Sveriges gränser stängs, har Sverige ej förmåga att försörja sin befolkning mer än några dygn.”

På några decennier har Sveriges livsmedelsproduktion minskat med en tredjedel. Sverige producerar drygt hälften av det livsmedel Sverige konsumerar. Efter EU-inträdet avvecklades livsmedelsberedskapen. I förtexten till lag om ransonering och prisreglering (2009:69) framgår att det har bedömts som osannolikt att Sverige skulle utsättas för ett enskilt militärt angrepp inom överskådlig tid. EU-samarbetet och unionens utvidgning ökar säkerheten i Europa. Det globala ömsesidiga beroendet samt den omfattande internationella handeln ger goda möjligheter till tämligen ostörd handel, skriver man…

Försvarsmakten i sin tur är helt beroende av den civila försörjningskedjan från producent till förädlingsindustri, packning och fram till avlämningsplats. Fältkok finns i bra omfattning men hjälper föga om livsmedlen inte kommer fram.

Olja

Energimyndigheten har ansvar för att övervaka lagring och distribution av drivmedel och bränsle för Sverige som nation. Importörer, säljare och förbrukare av olja (d v s oljehandeln samt större industrier och kommunala kraftvärmeverk) är enligt lag skyldiga att hålla beredskapslager för att trygga tillgången under svåra försörjningskriser för olja.

Men hur är det ställt med det egentligen? 1985 togs beslut att beredskapslagren skulle avvecklas. Redan 1998 upphörde myndigheten Statens oljelager. 2006 fanns bara ett 40-tal kvar att lägga ner och 2009 var samtliga anläggningar avvecklade. Kravet enligt Energimyndigheten är att Sverige skall hålla 90 dagars lager. Men de få bergrum som fortfarande är i drift är privatägda och rymmer definitivt inte 90 dagars oljeförbrukning. De tre tankarna i Brofjorden rymmer totalt 2,3 miljoner m³, men används idag bara till 20%. Var finns Sveriges beredskapslager av drivmedel? Om svaret innehåller meningen ”rullande lager” så blir det underkänt. Varför? Fortsätt läsa…

(Tillägg – för att bättre förstå hur dagens beredskap är uppbyggd – läs Mikael Tolls inlägg här på Reservofficersbloggen)

Transporter

Transportstyrelsen, Trafikverket och Åkeriföretagen har under senare år i varierande grad börjat studera transportnäringens betydelse för samhällets robusthet. En sammanställning som vid det här laget börjar bli en klassiker är den som Sveriges Åkeriföretag gjorde 2011 som beskriver i stort vad som skulle hända Sverige om alla lastbilar slutade rulla. Här finns den i sin helhet. Notera särskilt konsekvenserna dag 4 och 5.

Sammanfattning:

Dag 1
• Mjölk och färskt bröd tar slut
• Morgontidningen uteblir för många
• Sjukvården får brist på rena textilier
• Avfallshanteringen blir problem inom sjukvården
• Brev och paket kan inte skickas
• Brist på vissa läkemedel på apoteket
• De flesta varorna i Systembolagets sortiment tar slut
• Värmeproduktionen upphör
• Industriproduktionen tvingas stänga
• Kommunens anläggningsarbeten stannar
• Äldreomsorgen får problem att ordna mat

Dag 2
• Apoteket stänger
• Färskvaror tar slut i livsmedelshandeln
• Brist på diesel på tankstationerna
• Restauranger får problem med sopor
• Risk för störningar i kollektivtrafiken

Dag 3
• Avloppsslam blir ett problem
• Mjölken kan inte längre tas om hand ute på gårdarna
• Brist på drivmedel börjar märkas på bensinstationerna
• Hotellgäster kan inte räkna med rena lakan
• Skolmaten består nu av rester och torrfoder
• Lärarna uppmanar barnen att ta med egen mat

Dag 4
• Allt drivmedel är slut på tankstationerna
• Busstrafiken ställs in
• Flygtrafiken ställs in
• Sopor på gatorna

Dag 5
• Dricksvattnet blir otjänligt
• Brist på livsmedel
• Många fordon får ställas i brist på drivmedel
• Hotellen stänger i brist på insatsvaror
• Skolmaten är nu helt slut
• Industriproduktionen står stilla

Ovanstående drabbar naturligtvis även Försvarsmakten. Leveranser av drivmedel, livsmedel, reservdelar och utbytesenheter till Försvarsmakten genomförs av civila transportörer oavsett om det är fred, kris eller krig. Vad händer om en chaufför eller ett åkeri inte vågar köra fram förnödenheter till Försvarsmakten?

Informations och kommunikationssystem

Utöver eländet ovan så tillkommer naturligtvis konsekvenserna av bortfall i våra informations- och kommunikationssystem. Vad händer om internet och mobiltelefoni lägger av? Fast telefoni, GPS och den nationella elförsörjningen är stabilare system men lokala elavbrott påverkar annat än hushållen. Det är väsentligt för vatten- och drivmedelsförsörjningen och ett stort antal stödsystem.
Beställningar av läkemedel, hantering av kontanter, transaktionsinformation, koordinering av transporter etc är idag beroende av att internet och mobiltelefoninätet är igång. Hur länge är en mobilmast igång utan elström? Har varje mast ett reservkraftverk?

Vad gör politiker och statens olika myndigheter med beredskapsansvar?

Du som svensk skattebetalare har rätt att kräva att politiker och myndigheter tar ansvar för skyddet av dig och din familj. Detta är grunden i relationen mellan medborgare/skattebetalare och politiker/stat. Dina förfäder överlät skyddet av dig till staten en gång i tiden. Det är sannolikt väsentligt mycket bättre än att få ”skydd” av krigsherrar, klanledare och stormän. Men det bygger på att staten levererar sin del. Annars urholkas statens legitimitet. Och vem tjänar på det? (Rätt svar: Putin)

Fundera nu ett varv till. Om du är politiker och vet om ovanstående – hur mycket maktprojicering och destabiliserande aktiviteter från rysk sida krävs för att du skall överväga att inte ta beslut som riskerar att öka den ryska maktprojiceringen och destabiliseringsaktiviteterna?

I morgon när du vaknar har ännu ett oförklarligt strömavbrott gjort att tåget mellan Stockholm och Göteborg stått stilla i sex timmar. Eller så har Försäkringskassans hemsida legat nere några dagar så att folk inte får ut sin sjukersättning eller pension. Eller så har det inte gått att beställa läkemedel pga. problem med Apotekstjänst server. Eller så har kryptosporider upptäckts i grundvattnet utanför någon större svensk stad. Eller så har en mindre sprängladdning detonerat i en förort till Stockholm. Eller så har någon förirrat sig in på ett skyddsobjekt. Eller så… etc.

Och detta utöver ryska kränkningar av svenskt luftrum och svenska farvatten, omfattande militära övningar i Östersjön, övning av kärnvapentriaden, jätteövningar med ryska förband i Asien där man excellerar i att på dagar förflytta trupp med järnväg kors och tvärs över Ryssland.
Det krävs modiga politiker för att våga fatta beslut i den här politiska miljön.

TILLÄGG 2015-09-04

Vad har hänt under de ca 10 månader som passerat sedan inlägget publicerades?

Inte så mycket tråkigt nog. Däremot har risken för en nationell kris ökat markant. Vi har beskrivit hur en sådan kris skulle kunna te sig i ”Omfall EDMUND”. Det inlägget har nu lästs av fler än 10 000 personer.

MSB fick regeringens uppdrag att utreda hur staten skall kunna hålla samman krisberedskaps och krigsplaneringsfrågor med alla berörda myndigheter utspridda på så många departement. De fick uppdraget i april 2013 och delredovisade utfall i september 2013. Av MSB delredovisning framågår:
– hur arbetet inom samverkansområdena enligt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap bedrivs och kan utvecklas med avseende på de i förordningen angivna bevakningsansvariga myndigheternas planering och andra förberedelser inför höjd beredskap,
– förutsättningarna för statliga myndigheter att lämna stöd till Försvarsmakten inom ramen för arbetet med totalförsvaret, samt
– hur planeringsarbetet inom områdena samhällets krisberedskap och civilt försvar bedrivs och kan utvecklas med fokus på samverkan mellan de berörda myndigheterna och Försvarsmakten.

Men detta verkar inte ha lett någonstans. På ett seminarium i våras visade FOI nedanstående nedslående slides. Klickar du på bilderna så ser du att det ordagrant står: ”Få (om ens några) myndigheter och länsstyrelser har genomfört planering för krigsorganisering av sin verksamhet” och sedan (ännu värre!): ”Begränsad planering i fråga om antagonistiska hot generellt”.

På bild nr 2 står det ”ingen styrning eller uppföljning trots att uppgifter och ansvar aldrig försvunnit”.

I den försvarspolitiska inriktningspropositionen som kom i våras återfinns den vaga formuleringen: ”En sammanhängande planering för totalförsvaret säkerställs genom planeringsanvisningar till berörda myndigheter”. Var finns dessa planeringsanvisningar? Vem ger ut dem? Ingen som vet…

Förslagsvis går vi med i NATO och lär oss t.ex. något av NSPA (Nato Support Agency) om hur man kan tillmötesgå näringslivets önskemål för att uppfylla kraven på förmågan som skattebetalarna förväntar sig – utan att det kostar särskilt mycket mer. Även britterna har modeller för det.

Detta och mycket annat arbetar vi med i Totalförsvarsstudien som i bästa fall publiceras till jul.

Hultqvistdoktrinen

Det började med en debattartikel av socialdemokraterna Åsa Lindestam (S) och Olle Thorell (S) i VLT den 18 augusti. En ny S-linje i Nato-frågan lanserades lite försiktigt, med ledamöterna i Försvars- och utrikesutskottet som förtrupp. De slog direkt mot moderaternas kvardröjande akilleshäl: Det som hände respektive inte hände under den moderatledda regeringen: Regeringen utvecklar samarbetet […]

Nordkalottens mest okända krigshistoria

En av flera fysiska påminnelser om att första världskriget även utspelade sig på Nordkalotten. Denna skylt till minne av 27. jägarbataljonens stigar finns mellan finska Rovaniemi och svenska Övertorneå.

Krigsfångars flykt från Kolahalvön och tysk sabotageverksamhet i Tornedalen är två av ämnena under det seminarium om första världskriget i norr som undertecknad deltar i nu på lördag den 29 augusti.

Det är nog ingen överdrift att påstå att Nordkalottens, inklusive Norrbottens, roll under första världskriget är ännu mer okänd än vad som skedde i området under andra världskriget. Få har hört talas om det ryska spionaget mot Boden före första världskrigets utbrott, eller den brittiska militära hjälpen till Ryssland via en nordnorsk hamn (Skibotn) som gick intill svenska gränsen från 1915, liksom de tyska hemliga operationerna för att stoppa britternas hjälp.

Under seminariet kan man bland annat lyssna på professor Matti Lackman som har forskat i jägarrörelsen och infört nya synvinklar till ämnet. Den senaste boken i hans omfattande produktion är en bok om fångarnas flykt från järnvägsbygget på Kolahalvön till Sverige och Norge. I sin föreläsning kommer Matti Lackman att belysa de nästan 1000 tyska och österrikiska soldaternas flykt, samt ge bakgrund till ”jägarrörelsen”.

I detta inslag idag i Radio Norrbotten berättar jag om både sommarens fynd i fjällen av föremål från andra världskriget och 1800-talet, liksom om det seminarium som alltså går av stapeln nu på lördag på Seskarö i Norrbotten. För den som inte vill lyssna utan direkt vill se bilderna av sommarens fjällfynd så kommer denna länk direkt till bilderna.

Om seminariet på Seskarö: det kostar 150 kr inkl kaffe med smörgås. Vid intresse kontaka genast Tapio Salo på Haparanda kommun: tapio.salo@haparanda.se
tel +46 70 587 25 39

Om vårt stöd till VRR

Det har i olika forum, framför allt på Facebook, ställts frågor och formulerats kritik om varför Försvarsmakten inte mer aktivt och formellt stödjer den kamratverksamhet som går under namnet VRR. Det finns därför anledning att kommentera och förklara skillnaden mellan myndighetsutövning och … Continue reading →

Hur utveckla armén?

I ett tidigare inlägg, ”Behövs armén?”( http://kkrva.se/behovs-armen/) förde jag en diskussion om arméns roll sett i ett försvarsmaktsperspektiv. De styrande slutsatserna där blev:

”Det dimensionerande hotet bör i dag vara en angripare som snabbt försöker ta begränsade delar av svenskt territorium och där hans övergripande operativa/strategiska mål är att försvåra för Nato att bedriva operationer i Östersjöområdet och/eller att skapa ett skydd för andraslagsförmågan i Murmanskregionen”.

”Det är inte osannolikt att en angripare kan skapa ”tidsluckor” där han kan genomföra såväl tämligen omfattande luftlandsättningar som landstigningar. Möjligheterna för honom att över tiden underhålla och förstärka operationer på svensk mark är dock begränsade. Det förutsatt att vi utformat våra sjö- och luftmålssystem så att de kan ”komma igen” efter en förbekämpning, och att Natos efterhand överlägsna resurser kan komma till verkan. En angripares initiala framgångar får därför inte leda till att han når sina operativa mål”.

”Har armén förmågan att allvarligt hota, d v s slå, sådana styrkor som en angripare tidigt kan sätta in för att ta ett vitalt område ökar kraven på tillförsel över havet eller genom luften drastiskt. Angriparen hamnar i en ond spiral – behov av mer styrkor för att möta ett hot på marken – leder till större, mer tidskrävande och sårbarare tilltransporter – vilka kräver mera skydd – operationen blir än mer tidskrävande och komplicerad – hotet från olika ”anti-accessystem” blir alltmer svårbemästrat. Det samtidigt som han kämpar mot klockan – målet är ju att tidigt kunna hindra Nato att operera på och över Östersjön”.

”Skulle vi hamna i en situation där angriparen trots allt lyckats att föra över tämligen stora resurser, och där den fortsatta striden ska föras med stöd av tillförda Natoförband, så kommer det bero på oss (Sverige) om vi under tillräckligt lång tid kan förhindra en angripare att ta de områden där hjälpen kan tillföras”.

Avsikten med detta inlägg är att mot bakgrund av ovanstående slutsatser diskutera en tänkbar inriktning för arméns utveckling mot år 2030.

Jag vill påpeka att jag inte ser det som ett axiom att försvarsbudgeten är statisk. Vore det så borde diskussionen om Försvarsmaktens (och arméns) framtid istället föras i termerna ”vilka ytterligare av dagens (otillräckliga) förmågor ska vi avstå ifrån?”. Utan att ha gjort några detaljerade beräkningar bedömer jag att de olika inriktningar jag skisserar på nedan borde kunna inrymmas i en försvarsbudget på omkring 1,5 % av BNP, och där försvarsgrenarnas proportionellta andelar är ungefär de samma som idag.

Strukturer

Det finns ingen i alla avseenden optimal arméstruktur – alla tänkbara hot kan inte elimineras. Dessutom förändrar sig hotbilden över tiden, det måste ske en kontinuerlig anpassning. Ett sätt att försöka hitta en lämplig framtida inriktning och avvägning är att analysera för och nackdelar i utrerade alternativ. Metoden ger möjligheter att hitta luckor och styrkor i olika lösningar, och därmed få en fingervisning om hur de bör och kan kompletteras eller kombineras för att ge största totala effekt.

Dessutom, jag anser att försvarsmakter bör utvecklas evolutionärt. Revolutionerande patentlösningar har sällan klarat konfrontationen med verkligheten.

Som en utgångspunkt i resonemangen värderas därför två principiellt olika arméstrukturer vilka bygger på redan idag kända och tillämpade principer, men vilka självfallet kan och kommer att utvecklas:

– En organisation med tonvikt på ”fjärrbekämpningsförmåga”,

– En organisation med tonvikt på mekaniserade anfallförband.

Att alternativet ”stor yttäckande infanteriorganisation” inte finns med grundar sig på den inledningsvis redovisade slutsatsen från det tidigare inlägget ”Behövs armén?”. ”Det dimensionerande hotet bör i dag vara en angripare som snabbt försöker ta begränsade delar av svenskt territorium…”. Förband som främst lämpar sig för fördröjningsstrid och tämligen statiska försvarsuppgifter skulle ha begränsade möjligheter att möta ett sådant hot även om de var många. Inte ens Kalla krigets drygt halva miljon armésoldater räckte till för att initialt avvärja angrepp överallt – inte ens i de viktigaste riktningarna.

Organisation med tonvikt på ”fjärrbekämpningsförmåga”

Det som främst konstituerar strukturen är ett tämligen stort antal långräckviddiga vapensystem av typen MLRS och markrobotar stödda av obemannade flygande spaningssystem och ”jägarförband” för målidentifiering och eldledning – ”artilleribrigader”. Det på bekostnad av stora delar av dagens ”konventionella” markstridsförband. Grundtanken i konceptet är att att genom eld göra det omöjligt, eller åtminstone avsevärt försvåra, för en angripare att utnyttja tagen terräng för gruppering av sådana vapensystem som kan ha en avgörande betydelse för att nå det för honom avgörande målet – att försvåra för Nato att genomföra operationer i Östersjöområdet.

Värdering

Modellen innebär att problemet med Sveriges stora yta kopplat till få människor (glest med förband) till del minskar – systemen kan verka på långa avstånd, behovet att kraftsamla personal och materiel geografiskt nedgår. Den innebär att det, i många situationer, finns goda möjligheter att påverka en angripare i mycket tidiga skeden av hans operation – när han är som sårbarast. Det vore sannolikt mycket svårt, om ens möjligt, för en angripare att t ex utnyttja en flygplats eller en hamn så länge anläggningen kan utsättas för bekämpning från den här typen av system. Det förutsatt tillgång på lämplig ammunition som mineringsgranater, yttäckande och målsökande stridsdelar etc (vanlig spränggranateld har erfarenhetsmässigt visat sig ha en tämligen begränsad verkan för att över tiden hindra en given verksamhet).

I vad mån tillgången på denna typ av system framtvingar en stor resursinsats i form av omfattande överskeppningar och luftlandsättningar hos en angripare, och därmed ökar våra marin- och flygstridskrafters möjligheter att verka, är tveksamt. Konceptet bidrar därför antagligen ganska lite till att öka synergieffekterna i Försvarsmakten sedd som en helhet.

En organisation där effekten i huvudsak bygger på långräckviddiga system av den här typen är tämligen känslig för förbekämpning och sabotage. Hypotetiskt: om ryggraden i konceptet (d v s arméns främsta sätt att verka) skulle bestå av t ex tre ”artilleribrigader” med vardera tre bataljoner skulle det innebära totalt 96 utskjutningsanordningar, förutsatt ”fyrpjäsbatterier”. Det skulle innebära ett måttligt antal mål för en angripare att bekämpa för att slippa allvarlig motverkan på marken. Systemen skulle också, på samma sätt som t ex luftvärnssystem (och flygbaser), vara i behov av skydd mot en rörlig angripare på marken.

Systemen har också begränsad förmåga att understödja egna förband i omedelbar stridskontakt med fienden, bekämpa rörliga mål eller genomföra ”graderade” insatser. Det senare är en allvarlig begränsning då det inte är osannolikt att en angripare kommer att utnyttja bebyggelse för att dölja/skydda sina system – områden där det antagligen finnas civilbefolkning.

Två faktorer som inte alltid tas med i bedömningen av dessa system är det mycket stora ammunitionsmängd som krävs för att kunna verka över längre tid, och deras beroende av väl fungerande informationsöverföring. En illustration avseende ammunitionsförbrukningen kan vara att ett MLRS-förband (kompani) med 4 utskjutningsanordningar förbrukar ungefär 15 ton ammunition i en salva (en minut). Uppgifter från de pågående striderna i Ukraina talar för att det finns goda skäl att ta rysk telekrigföringsförmåga på större allvar än vad vi kanske hittills gjort. Ett allvarligt hot mot alla typer av system som är starkt beroende av väl fungerande trådlösa sambands/IT-förbindelser, speciellt om de skall verka över längre avstånd.

Slutsatser

Konceptet kan, i tidiga skeden (timmar) av ett ”konventionellt” angrepp, utveckla mycket hög effekt. Verkan avtar dock efterhand som en angripare kan sprida sina förband över ett större område, konsolidera sig i ett taget område och börja operera med rörliga förband på marken. Det är också tveksamt om det kommer att framtvinga en så stor resursinsats hos en angripare att Marinen och Flygvapnet kan utveckla hög effekt i situationer när deras insats blir fördröjd p g a tidig bekämpning, eller av andra anledningar . Konceptet har påtagliga svagheter om det måste genomföras strid i områden där det finns civilbefolkning eller där egna förband är i nära kontakt med fienden. Likaså saknas förmågan att återta terräng som en angripare har tagit. Även möjligheterna att möta olika typer av kuppföretag är begränsad. Modellen saknar redundans i fall angriparen t ex skulle kunna påverka de informationssystem som krävs för att systemen skall komma till verkan. Det är också uppenbart att de långräckviddiga systemen är beroende av andra typer av system för egenskydd – kvalificerat luftvärn och skydd mot rörliga markstridsförband.

Mekaniserad organisation med ”anfallsförmåga”

Det som främst konstituerar organisationen är att den i huvudsak då, år 2030 och därefter, består av moderna mekaniserade förband med nödvändiga stödsystem. Stridsfordonens skydd har utvecklats i takt med vad tekniken erbjuder, t ex aktiva motmedel mot olika typer av pansarvärnssystem etc. Ytterligare stridsfordon anskaffas för någon eller några brigader. Här kan det i det aktuella tidsperspektivet finnas inslag av obemannade stridsfordon med extremt hög skyddsfaktor och andra effekthöjande egenskaper. Syftet med organisationen är att fysiskt kunna återta terräng, med följdeffekten att angripare måste tillföra omfattande kvalificerade resurser såväl i ett tidigt skede som över tiden för att kunna möta ett sådant hot – något som skulle ge Marinen och Flygvapnet ökade möjligheter at verka.

Värdering

Modellen innebär att problemet med landets stor yta kombinerat med ett begränsat antal förband kvarstår, det trots ett ökat antal förband. Möjligheterna att initialt bekämpa en motståndare i de skeden när han är som sårbarast, landstignings- eller luftlandsättningsfasen kommer att vara begränsade. I alla fall om angreppet sker i områden där förbanden inte är utgångsgrupperade – vilka kommer vara få. Sannolikheten att angriparen inledningsvis kommer att lyckas ta ett begränsat område är stor.

Dock, att en angripare i ett senare skede måste räkna med att han kommer behöva möta en kvalificerad motståndare på marken, eller försvara tagen terräng mot starka angrepp, tvingar fram en stor resursinsats, och därmed en tids- och resurskrävande styrketillförsel. Förutom att det skulle ge våra sjö- och flygstridskrafter ökade möjligheter att verka över tiden så innebär det också att ett överraskande anfall kommer att bli svårare att genomföra. Enbart de resurser som han kan sätta in överraskande kommer inte vara tillräckliga för att uppnå de operativa målen. Dessutom kan en angripare hamna i ett resursavvägningsproblem. Kan han avdela tillräckliga resurser till ett större upplagt angrepp mot Sverige samtidigt som han skall hantera det hot som Nato (antagligen) utgör.

Sammanfattande slutsatser

Båda koncepten har avgörande svagheter. Samtidigt är det uppenbart att en kombination av modellerna skulle ge stora, mycket stora, synergier.

Den bild som i grova drag växer fram, utgående från dagens organisation och hur den kan och borde utvecklas (det är enligt min mening orealistiskt att i ett femtonårsperspektiv bortse från det organisatoriska och materiella arvet och rimliga antaganden om ekonomi – i detta fall försvarsanslag på cirka 1,5 % av BNP) är:

– Att dagens mekaniserade förband borde organiseras i tre mekaniserade brigader (i stället för två) och där i dag befintliga stridsfordon modifieras efterhand för att motsvara hotbilden. Dessa brigader kommer visserligen ha färre stridsfordon än gårdagens (dagens?) men det finns många andra skäl varför antalet brigader bör vara tre istället för två – utbildning, rekrytering, befälsförhållanden, samövning, utgångsgruppering mm (jag återkommer eventuellt i den frågan i ett senare inlägg). Den begränsade utökning av organisationen som krävs för att skapa tre fungerande brigader rör, förutom att bemanna en tredje bataljon per brigad (stridsfordonen finns i huvudsak), främst stödfunktioner som artilleri, ingenjörsförband och logistik.

– Att ett mindre antal (3-4?) bataljoner med långräckviddiga bekämpningssystem, typ MLRS, tillförs som en ny komponent i arméorganisationen.

– Att dagens organisation av special-/underrättelseförband utökas och utvecklas med tillförsel av olika tekniska hjälpmedel, bl a kvalificerade drönare, för att kunna vara de långräckviddiga systemens ”ögon”,

– Att luftvärnsfunktionen avsevärt förstärks (här kan man överväga om inte ett framtida långräckviddigt luftvärn borde vara en del av Flygvapnet).

– Att förmågan att möta olika telekrigshot, genom såväl offensiva som defensiva åtgärder, ökas avsevärt.

– Att Hemvärnet, eller om man så vill territorialförsvarsfunktionen, utvecklas i en riktning där förbanden får förmåga att för kortare tid (timmar-dag) försvåra en angripares utbredning i anslutning till ”infallsportar”(därmed skapas mål för de långräckviddiga systemen). Hemvärnet bör också bli en integrerad del av eldledningsorganisationen för de långräckviddiga systemen (gärna med förmåga att även leda in eget och eventuellt allierat attackflyg).

Som läsaren observerar är förslaget tämligen ”fantasilöst”. Det utgör i grunden en utveckling av dagens organisation, dock med den stora, och avgörande, skillnaden att armén ges fjärrbekämpningsförmåga mot markmål. En komponent som armén (och försvarsmakten) alltid saknat – ett avgörande handikapp för ett land med stor yta men med få människor (förband). Att denna komponent även kan utnyttjas för understödjande eld i samband med mekaniserade förbands strid är av utomordentligt värde då artillerifunktionen i övrigt ensam är för svag för att tillåta kraftsamlade anfall med markstridsförband.

Självfallet finns det mycket mer att önska. I det fall ännu mer pengar stod till förfogande (mer än 1.5 % av BNP till Försvarsmakten) skulle antagligen införandet av attackhelikoptrar, eller kanske än hellre beväpnade drönare, vara nästa önskvärda steg i arméns utveckling. Det t ex innan antalet brigader utökades (utöver de tre förslagna).

Slutligen något om personalförsörjning. Ovan skisserade modell innebär en ökning av antalet människor i arméns krigsorganisation. Fjärrbekämpningssystemen måste bemannas, specialförbanden utökas, brigaderna kompletteras mm. Sammantaget en utökning med kanske 7000 personer.

Att döma av dagens rekryteringsproblem något som sannolikt vore svårt att åstadkomma inom ramen för ett system som helt bygger på frivillighet. Någon typ av plikt är antagligen nödvändig.

Den kanske intressantaste aspekten på pliktpersonal i den ovan skissade modellen är inte antalet personer som krävs, utan den typ av människor som behövs. Dagens redan relativt högteknologiska organisation skulle bli än mer högteknologisk. Med ett väl utformat pliktsystem, främst med goda inbyggda incitament, skulle det skapas möjligheter att till stor del bemanna organisationen med kompetenser som Försvarsmakten annars skulle ha mycket svårt att attrahera i någon större utsträckning (eller ha råd att avlöna). Blivande (med tiden färdiga) civilingenjörer, kvalificerade datatekniker m fl. Personer som finns i det civila samhället och som Försvarsmakten redan i dag behöver, och än mer så i framtiden, men riskerar att stå utan.

*****

Gästinlägg: Bör minnesmonument respekteras?

Det är tredje året jag uppmärksammat om ovarsamheten om vårt veteranmonument men inget tycks hända. pic.twitter.com/wLl7flFE88

— Peter Larsson (@Herravaldet) 16 augusti 2015

Bör minnesmonument respekteras? Frågeställningen är relevant efter att Dagens Nyheter arrangerade sin årliga konsert i anslutning till veteranmonumentet vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Enligt Blekinge Läns Tidning har monumentet använts som läktare och avlastningsplats under konserten. Arrangören har därutöver haft den goda smaken att positionera bajamajor 40-45 meter ifrån monumentet.

Det är förståeligt att intresseorganisationen Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna (SVF) reagerade kraftfullt mot vad de beskriver som en återkommande kränkning av monumentets värdighet, för tredje året i rad. Underlåtenheten att respektfullt uppehålla sig i anslutning till monumentet fordrar en tydligare inramning av hedersplatsen, ett förslag SVF framförde redan 2013 till Försvarsmakten och Kungliga Djurgårdsförvaltningen som upplåter marken.

Hanteringen av svenska utlandsveteraner har varit och är fortsatt undermålig. Den politiska uppbackningen av riksdagsbeslut är närmast obefintlig. Inte nog med att folkvalda underlåter att nämna varför svenskar skickas till oroshärdar, Stockholm stad går steget längre med offentliggörandet av en handlingsplan där inkluderande strategier arbetas fram för människor som kränker mänskliga rättigheter men inte för de utlandsveteraner som värnat dem. Genom tiderna har över 100 000 svenska män och kvinnor tjänstgjort i fredsfrämjande insatser. Det minsta man kan begära är att hedersplatsen som sedan 2013 utgör en plats för veteranernas samlade erfarenheter och upplevelser, behandlas med vördnad och respekt.

Bild från 2013

Men detta verkar vara för svårt. Kungliga Djurgårdsförvaltningen upplåter marken. Utlandsveteranernas minnesmonument hanteras därefter skrupelfritt när kommersiella tillställningar och publika evenemang använder platsen som läktare och avlastningsplats, ofta med nedskräpning som följd. Vid flertalet tillfällen har fotavtryck påträffats på de bänkar som bär, för veteraner och deras anhöriga, laddade budskap. För veteransamhället medger de ingraverade förkunnelserna en stunds reflektion och åminnelse kring de uppoffringar det svenska riksdagsbeslutet att värna mänskliga rättigheter utanför Sveriges gränser fordrar.

Det är inte Dagens Nyheters fel att Kungliga Djurgårdsförvaltningen så omdömeslöst upplåter marken kring och runt minnesmonumentet. Däremot torde en av Sveriges inflytelserikaste morgontidningar kunna uppbringa tillräckligt med tankekraft för att inte vanära en hedersplats. Tanken var aldrig att monumentet skulle utgöra läktare eller avlastningsplats. Inte heller var avsikten att monumentet skulle fullgöra en transportsträcka till bajamajor 40-45 meter ifrån monumentet, vilket blir följdeffekten när platsen nyttjas som läktare.

Granskar man den grafik Dagens Nyheter publicerade inför konserten framgår det att flertalet bajamajor var placerade strax utanför Sjöhistoriska museet. Varför det fanns ett påtryckande behov att även placera bajamajor i närheten av monumentet är höljt i dunkel, särskilt då det uppenbarligen redan fanns en lämplig och förmedlad plats för buktömning.

Kungliga Djurgårdsförvaltningen och Dagens Nyheter är skyldiga veteransamhället en ursäkt. Det är inte att behandla vare sig veteraner eller deras anhöriga på ett respektfullt sätt, det talar snarare för det motsatta. Är det rimligt att använda veteranmonumentet som läktare eller avlastningsplats? Dagens Nyheter är svaret skyldig.

(Wiseman anmärkning: Även Dagens media uppmärksammade i veckan kritiken mot DN)

Callis Amid
Afghanistanveteran och konsult inom systemanalys

Bilhandlare, Sommarstugor och Skärgårdsöar

Reflektion

En av de saker som förefaller dyka upp titt som tätt, när det gäller kalla krigets historia och spionage i Sverige, är historien om det Sovjetiska företaget MATRECO. Svenska Matreco AB grundades 1963, som bilföretag förefaller Matreco ej varit en framgångssaga, utan låga försäljningssiffror kombinerat med förluster förefaller varit ett stående inslag.¹

Bild 1. Matrecos spridning i Sverige.

Trots det kom företaget, som hade sitt huvudkontor i Bromma, öppna filialer i bl.a. Gävle, Luleå, Göteborg, Malmö, Lund, Storå och Sundsvall, utöver det kom företaget att etablera ett välutbyggt nät av service- och återförsäljarplatser över hela Sverige.²Här slutar troligtvis likheterna med en ordinarie bilfirma, då service- och återförsäljningsplatserna, men även filialerna, i huvudsak var lokaliserad vid militärstrategiskt känsliga områden samt i anslutning till militära installationer såsom krigsflygbaser, krigsförtöjningsplatser, gemensamma ledningsplatser för totalförsvaret, staber m.m.

I en tid när mobiltelefoni ej fanns, så valde Matreco att upprätta radioanläggningar på dels sitt huvudkontor dels ute vid sina filialer, med det uttalade syftet att man på detta sätt skulle hålla kontakt med varandra.³ Dock utnyttjades denna radiotrafik även till att dirigera inhämtningsresurser inom Sverige, i form av den s.k. TIR lastbilsverksamheten men även inhämtningsverksamhet till havs. Radiotrafiken från Matreco kom även att bli ett problem, för både den civila och militära flygtrafiken.⁴

Ser man till den bifogade kartan där de gula prickarna är platser som Matreco hade filialer vid, så sammanfaller de med militärstrategiskt känsliga områden och platser där förband, staber m.m. fanns. Ser man till de blåa och orangea, som är återförsäljnings- och serviceställen, så sammanfaller de i de flesta fall med staber, förband, ledningsplatser, krigsflygbaser m.m. Detta går i nutid att klarlägga då hemligstämpeln släppts kring mycket av dessa geografiska platsers militära installationer, med den omfattande avveckling som skedde under 90- och 2000-talet. De svarta prickarna är platser där militär verksamhet i någon form ej gått att klarlägga, men återförsäljnings- och serviceställen fanns. De svarta ”stråken” är koncentrationsvägar.

Ett annat intressant fenomen man kan se är hur väl service- och återförsäljningsställena som Matreco hade runt om i Sverige, sammanfaller med de koncentrationsvägarna. Dessa vägar var transportleder som skulle utnyttjas för att smidigt kunna förflytta förband inom Sverige, främst i Nord-Sydlig riktning, dels vid en mobilisering dels under krig. Ur ett inhämtningsperspektiv är dessa punkter väl placerade, dels vid ett skymningsläge då mobilisering påbörjats dels vid krig, för att erhålla information om trupprörelser.

Var nu alla hos Matreco involverade i någon form av underrättelseverksamhet? Mycket tveksamt, däremot medgav både filialernas placering samt service- och återförsäljningsställena en god möjlighet till förflyttning över ytan i Sverige, för de som var involverad i underrättelseverksamhet. Man fick s.a.s. ett giltigt skäl att bege sig till områden som var av vikt för totalförsvaret. Därmed möjliggjordes underrättelseverksamhet i olika former.

Men varför en sådan stor satsning på inhämtningsverksamhet utsprid över hela ytan? Mest troligt var det Sveriges placering under det kalla kriget som avgjorde det hela, för att Sovjetunionen och Warszawapakten skulle kunna påverka framförallt Norge, så krävdes en god uppfattning om vilken verksamhet som kunde tänkas pågå inom Sverige. Då Sovjetunionen och Warszawapakten var beroende av att förhindra styrkeöverskeppning från USA till Europa i händelse av en konflikt, krävdes det att Norge till del eller huvuddel var neutraliserat som ett hot, för att de Sovjetiska flott- och flygstyrkorna skulle kunna påverka USA styrkeöverskeppning. Därav krävdes en omfattande inhämtningsverksamhet, samt förberedelser för att kunna övergå till en illegal inhämtningsverksamhet i händelse av en konflikt mellan Sovjetunionen/Warszawapakten och NATO.

Matrecos verksamhet förefaller i samband med Sovjetunionens kollaps, gått samma öde tillmötes, att säkerhetspolisen under huvuddelen av tiden, hade en uppföljning och relativ god uppfattning om vad verksamheten syftade till och försökte påverka den, vittnar den f.d. chefen för det svenska kontraspionaget, Olof Frånstedt, om.⁵Huruvida kontraspionaget hade någon insyn i hur verksamheten hade tänkt bedrivas i händelse av ett skymningsläge, finns det inga offentliga uppgifter om, detta kan vi enbart spekulera kring.

I Finland förefaller en liknande debatt som pågick kring Matreco i Sverige under 1970- och 80-talet nu påbörjats i skuggan av den väpnade konflikten i Ukraina. Elisabeth Braw, har skrivit en lång artikel kring detta, i Foreign Affairs, huruvida det nu finns någon substans i de Ryska köpen av främst sommarstugor, privat inköpta, i anslutning till känsliga militära områden, råder det stor oklarhet kring.⁶

Bild 2. Det transparenta röda området visar Södra Karelen.

Huvuddelen av dessa sommarstugor, förefaller köpts i Södra Karelen och i gränstrakten till Ryssland. Under 2013 var 89% av alla köpen gjorda av Ryska köpare i det området, jämfört med 46% under 2004. Således en dubblering på nästan tio (10) år, den Ryska ekonomiska expansionen hos främst dess medelklass pågick i huvudsak mellan 2004 intill 2013, varav siffrorna kan förklaras, genom det. Teorierna varierar dock kring de ryska inköpen av dessa sommarstugor i allt från legitima köp, till penningtvättför avslutningsvis dolda militära syften.

Bild 3. Geografisk placering av stugor/tomter i Åbo skärgård.

En kanske mer intressant historia är den om ett rysk stött turistföretag, i Finland, som inhandlat tomtmark och stugor, i Åbo skärgård, men även utrangerade örlogsfartyg av den finska Marinen.⁷ Företaget har sedan det grundades 2007, ständigt gått i förlust, detta har dock ej hindrat inköp. Totalt sett äger man åtta (8) tomter, med stugor, i Åbo skärgård. Varav tre (3) är placerad längs den större inseglingsrännan till Åbo.⁸

Ser man till Åbo, så är det en för Finland viktig handelshamn, likväl finns det en örlogsbas i Pansio, som ligger vid Åbo,⁹varpå köpet av två (2) utrangerade örlogsfartyg, med bibehållen originalmålning,¹⁰ samt innehavet av tomter längs den större farleden in i Åbo, så kan man lätt få uppfattningen att verksamheten har kopplingar till underrättelseverksamhet, i någon form.

Dock har vi här ett problem, varje sansadunderrättelseorganisation oaktat nation, gör precis som kriminella organisationer, man försöker undvika att spår går att finna till ens egen verksamhet. Varpå man t.ex. utnyttjar skalbolag o.dyl. samt ”målvakter” vid inköp. Att man hade svårigheter under tiden för kalla kriget, jmf. med Matreco, med detta, är förståeligt, då Sovjetunionen och Väst var mer eller mindre avskurna varandra. Dock fr.o.m. Sovjetunionens upplösning intill dags datum bör inte detta varit något problem för Rysk underrättelsetjänst att genomföra dolda inköp och transaktioner, som ej går att spåra åter till Ryssland, svårigheter kan dock ha uppstått nu, utifrån konflikten i Ukraina.

Å andra sidan, sett till försiktigheten som Finland dels intog gentemot Sovjetunionen dels haft gentemot Ryssland, så skulle ett sådant agerande med en mycket svag täckhistoria för inköpen av stugor och mark, mycket väl kunna vara gångbart i Finland, utifrån dess historik. På samma sätt som Matreco och liknande händelser, har bemöts med stor skepsis i Sverige, som går att spåra tillbaka till de s.k. ryska ”sågfilarna” som reste kring i Sverige, i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, så skulle en svag täckhistoria vara gångbar.

Men ytterst handlar underrättelsetjänsters inhämtning och krigsförberedelser om att säkerställa att dels inhämtningen kan genomföras dels att förberedelser och inhämtning ej upptäcks, varpå täckhistorier för verksamheten som ej går att spåra åter till ursprungssändaren oftast är det man eftersträvar. Således, är troligtvis huvuddelen, av den rapporterade verksamheten i Finland, ej någon form av illegal underrättelseverksamheten, ytterst små delar kan vara det och det är i sådant fall ej någon del som massmedia rapporterat om, men majoriteten av verksamheten har troligtvis ingen anknytning till underrättelseinhämtning.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Arbetarbladet 1(Svenska)

Foreign Affairs 1(Engelska)

Ilta Sonomat 1(Finska)

Iltalehti 1(Finska)

Walther Blaadh. Sovjetisk invasion av Sverige. Lettland: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag, 2015.

Dragan Jovius. Sovjetspionage i Sverige. Avesta: Eric Jannersten Tryckeri AB, 1978.

Olof Frånstedt, Spionjägaren Del 1. Falun: ICA Bokförlag, 2013.

Slutnoter

¹Dragan Jovius. SovjetspionageiSverige. Avesta: Eric Jannersten Tryckeri AB, 1978, 57

²Dragan Jovius. SovjetspionageiSverige. Avesta: Eric Jannersten Tryckeri AB, 1978, 57, 62

Walther Blaadh. Sovjetisk invasion av Sverige. Lettland: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag, 2015, 140

³Walther Blaadh. SovjetiskinvasionavSverige. Lettland: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag, 2015, 140

Olof Frånstedt, Spionjägaren Del 1. Falun: ICA Bokförlag, 2013, 83

⁴Olof Frånstedt, SpionjägarenDel1. Falun: ICA Bokförlag, 2013, 83

⁵Arbetarbladet. Nilsson, Ulf Ivar. SpionernaiStrömsbro. 2013. http://www.arbetarbladet.se/allmant/spionerna-i-stromsbroHämtad 2015-07-22

⁶Foreign Affairs. Braw, Elisabeth. BacktotheFinlandStation. 2015.https://www.foreignaffairs.com/articles/finland/2015-06-18/back-finland-stationHämtad 2015-08-22

⁷Ibid.

⁸Ilta Sonomat. Beach, Niko. Honkamaa, Antti. Venäläiset ostivat Suomen saaria tärkeältä väylältä. 2014. http://www.iltasanomat.fi/kotimaa/art-1288743085702.htmlHämtad 2015-08-22

⁹Foreign Affairs. Braw, Elisabeth. BacktotheFinlandStation. 2015.https://www.foreignaffairs.com/articles/finland/2015-06-18/back-finland-stationHämtad 2015-08-22

¹⁰Iltalehti. Tuula, Malin. Varustamovälittiarmeijanaluksetvenäläisfirmalle. 2015. http://www.iltalehti.fi/uutiset/2015020819157278_uu.shtmlHämtad 2015-08-22

One ping only…

Reflektion

Bild 1. Bedömt område för upptäckt av system enligt HS.

Få saker förefaller, ”kittla” det mänskliga sinnet, så mycket som undervattensverksamhet, något som nyhetsrapportering kring fyndet, av en rysk ubåt från första världskriget, visar på. En intressant nyhet, inom samma ämnesområde, som dök upp lika snabbt som den försvann, var upptäckten, av vad som förefaller vara ett hydrofonsystem utlagt i Finländsk ekonomisk zon som tidningen Helsingin Sanomat (HS) rapporteradeom den 11JUN2015. Upptäckten genomfördes vid prospektering för utläggning av en telekommunikationskabel.

Sveriges innehav av ett fast hydrofonsystem, SOSUS, (System 4), är sedan tidigare känt och klarlagt av bl.a. programmetReportrarna (50:06), men även Mikael Holmströmi sin bok ”Den dolda alliansen” och även kommenteratav Konteramiral (PA) Göran R. Wallén som var militär expert i den senaste statliga utredningen, SOU2001:85 Perspektiv på ubåtsfrågan, rörande ubåtskränkningar av svenskt vatten. Likväl har det förekommit uppgifteratt Finland, samtidigt som Sverige, skall ha erhållit ett liknande system av USA.

Bild 2. Principuppbyggnad av Amerikanska SOSUS systemet.

Värdet av ett SOSUS system, utlagt i Östersjön, har diskuterats flitigt, då det främst är ett system som utnyttjar”ljudtunnlar” som uppstår i de stora haven, därmed även gör att man kan höra ljud, över stora avstånd. Sovjetiskt spionage gjorde även att, SOSUS systemets, verkningsgrad nedgick kraftigt, vilket kom att föranleda en vidareutvecklingav systemet. Denna vidareutveckling blev sensorkedjor som främst kunde detektera undervattensfarkoster i dess omedelbara närhet, således ett liknande system, men mer avancerat, än det, den svenska marinen hade utlagtvid Mälsten, vid tidpunkten för ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982.

Ryssland har haft och innehar givetvis liknande system som det amerikanska SOSUS, 2014, kunde man läsa att hydrofonsystem för detektering av under- och övervattensfarkoster skulle placeras ut i Barentshav, som ett led i den Arktiska strategin. Systemet förefaller vara”MGK-608E”, detta system förefaller vara anpassat för verkan i anslutning till kust, som längst 200 km ut i havet. Sett till Barents hav och Arktis är detta avstånd förståeligt, då störande istäcken blir mer och mer troligt desto längre ut från kust man kommer, vilket kommer försvåra och i vissa fall omöjliggöra inhämtning med hydrofonsystem.

Finlands utnyttjande av system för detektering av undervattensverksamhet, kommenteradessenast under den rapporterade ubåtsjakten (APR2015), där man från finsk sida, klarlade att man vid samtliga djuprännor som en undervattensfarkost kan tänkas utnyttjas, har system för detektering utplacerad. Den finländska undervattenstopografin, begränsar kraftigt undervattensfarkosters möjligheter till förflyttning, vilket möjliggör utplacering av en sådan sensorkedja d.v.s. det rör ej stora områden.

Huruvida det nu är ett hydrofonsystem, för detektering av bl.a. ubåtar man har funnit, har inte framkommit, men en intressant sak som kan noteras är att själva dragningen av kommunikationskabeln, har fått ändras ett antal gånger innan upptäckten gjordes. Utifrån direktiv av den Finska Försvarsmakten, vilket kan berott på deras egna utlagda system. Detta bör begränsa sannolikheten att det är finska sensorsystem som upptäckts.

Legitimiteten i utplacering av sensorsystem i en annan stats ekonomiska zon kan givetvis även diskuteras, havsrättenstipulerar att en annan stat har rätt att lägga ut undervattensledningar/-rör i en annan stats ekonomiska zon, ett sensorsystem är i princip en ledning, om än att man då kanske ”töjer” på skrivelserna. Utplacering av sensorsystem på internationellt vatten eller i en annan stats ekonomiska zon, blir således fullt tillåtet enligt nu gällande internationell rätt. Så i grunden är den nu över två (2) månader gamla nyheten, i sig inget häpnadsväckande, men vad den, återigen, främst visar på, är att Östersjön i sig, inte är ett så ”lugnt” geografiskt område rent säkerhetspolitiskt, som kanske många dels tror dels försöker ge sken av.

Bild 3. Område för Rysk provtursverksamhet med ubåtar.

Båda parter, Ryssland och NATO, i Östersjön har intresse av att utplacera hydrofonsystem för att följa undervattensrörelser. Ser man till de delgivna punkterna, så är placeringen gynnsam för båda parter. Ryssland som ofta genomför provtursverksamhet med nya ubåtar öster om Gotland, kan tänkas vilja ha kännedom om västliga ubåtars rörelser i området samt om någon västlig ubåt är på väg in i Finska viken. NATO å andra sidan kan tänkas vilja ha kännedom om ryska ubåtsrörelser ut ur den Finska viken, samt i Östersjön.

Återigen är detta i sig inget häpnadsväckande, men lägger man samman bilden med dels förhandslagringav försvarsmateriel i de baltiska staterna dels en ökad rysk militarisering av det västra militärdistriktet – från en redan hög nivå skall sägas, så visar detta fynd av ett hydrofonsystem tillsammans med de övriga delarna på en tydlig militarisering av Östersjöregionen som helhet.

Have a good one! // Jägarchefen