Sökresultat för ”org ny” – Sida 89

Den strategiska idén – eller avsaknad av den?

Under de senaste två veckorna har vi kunnat följa Johan Wiktorins eminenta serie ”Korridoren till Kaliningrad” där han med djup kunskap rörande såväl säkerhetspolitik, omvärldskunskap och det försvarspolitiska dilemma vi befinner i oss just nu, lotsat oss genom ett scenario innehållande både spänning och realism. Scenariot är dessutom högst trovärdigt och de problem Sverige ställs inför bedömer jag ligger oerhört nära en möjlig verklighet. Har DU inte läst serien av inlägg ännu, så är det inget att vänta på. Länkar finns i slutet av detta inlägg.

I lördags publicerade Wiseman ett gästinlägg signerat Kamrat Kalle som dels är en recension av Wiktorins serie, men även en reflektion över ”vad Försvarsmakten egentligen fyller för syfte och roll som statens resurs.” En högst befogad frågeställning!

Man kan börja med att ställa sig frågan: Hur många svenska medborgare kan ge ett svar på den frågan i dag år 2013?

För 95% av läsarna av denna blogg så bedömer jag att svaret är realtivt givet, men jag är däremot inte alls säker på att ens 50% av sveriges medborgare i dag skulle kunna ge ett svar på frågan. Här har vi ett dilemma där den grundläggande förståelsen för frågan, vilket i sin tur lägger grunden för att vi ska kunna föra en trovärdig försvars- och säkerhetspolitik, ofta börjar runt köksbordet i varje svensk familj (som så mycket annat viktigt). Köksbordsdiskussionerna föranleddes ofta av att någon i familjen hade gjort, eller gjorde värnplikten och således blev ämnet naturligt att prata om. När vi nu helt lämnat värnpliktssystemet bakom oss tror jag även att förståelsen för Kamrat Kalles frågeställning kommer att minskas i framtiden, vilket också gör det svårare att diskutera och argumentera för politikområdet.

Kamrat Kalle tar även upp en annan fråga som är ännu mer intressant att föra en diskussion runt, nämligen den strategiska idén med vårt nuvarande försvar! Han skriver: ”Vad är den nya försvarsidén för Sverige? Vilket är det nya syftet med Försvarsmaktens förmågor i vårt närområde? Vem ska debattera denna nya försvarsidé? Det görs inte ens på försvarsbloggarna.”

Det här är oerhört intressanta frågeställningar! Jag håller dock inte med om att det inte har debatterats på försvarsbloggarna. Vi har inte gjort så mycket annat än att debattera olika försvarsidéer under det senaste året (åtminstone avsaknaden av en realistisk politisk sådan).

Frågan är då om regeringen har någon strategisk försvarsidé, eller saknas en sådan?

Det som ger trovärdighet inom politiken, oavsett område, är att går från ord till handling! Nuvarande regering har inom detta politikområde, under ledning av Moderaterna, tyvärr valt att göra tvärt om. Man har gått från handling (under den epok man var ett försvarsvänligt parti) till ord, och att näst intill enbart prata om försvaret i överdrivet positiva termer.

Den nuvarande strategiska idén verkar primärt vara att Försvarsmakten ska hålla budget! Detta blev graverande redan när Karin Enström tillträdde som försvarsminister april 2012. Statsminister Fredrik Reinfeldt deklarerade under intervjuerna att ”En grundläggande uppgift för försvarsministern är att fortsätta hålla försvarets ekonomi i ordning.” Diskussioner rörande försvarets utforming, strategisk idé, försvarsförmåga eller avsaknad av sådan diskuterades inte alls. Inte runt annat än att försvarsreformen ska genomföras, varken mer eller mindre.

Den politiska nivåns verkliga strategiska idé är inte helt enkel att utläsa, men genom att titta på försvars- och säkerhetspolitiska målsättningar hämtade ur det senaste försvarspolitiska inrikningsbeslutet så kan man få en någorlunda rättvisande bild av vad regeringen vill, även om vi numera tyvärr vet att orden i flera fall inte har någon närmare verklighetsanknytning.

Det militära försvaret ska enskilt och tillsammans med andra försvara Sverige och främja vår säkerhet, både i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Hela Sverige ska försvaras.

Armé-, marin- och flygstridskrafterna ska ha en kvalificerad förmåga att genomföra strid i hela skalan från lågintensiva till högintensiva konfliktnivåer.

Förmågan till väpnad strid är Försvarsmaktens unika bidrag till Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Användbara förband med hög tillgänglighet och förmågan att genomföra väpnad strid, liksom omvärldens kunskap om detta verka konfliktförebyggande, konfliktdämpande och krigsavhållande.

Just försvarspolitiken är ett område man som politiker kan komma runt relativt enkelt genom att påstå en sak samtidigt som verkligheten är en annan vilket tillämpas allt för ofta av vissa ledande försvarspolitiker. Det enda som på riktigt skulle bevisa att målsättningar inte är i synk med verkligheten skulle vara att Sverige hamnade i krig, vilket ingen normalt funtad människa kan önska. Granskningen inom området är generellt sett för dålig då insatta journalister är för få. Först under det senaste halvåret har granskningen ökat. Dels efter ÖB nyårsintervju och dels efter den ryska påskflygningen som vi inte kunde möta. Det är dock lång väg att gå innan intresset för att granska området ens kommer i närheten av områden som vård, skola och omsorg.

Ett försvar tillsammans med andra?

Regeringen påstående att Sverige tillsammans med andra ska försvara Sverige(!) är en annan sak som aldrig ställs på sin spets, och som regeringen aldrig åläggs att förklara i detalj, d.v.s. hur man har tänkt att detta ska fungera i praktiken. Detta är något som är mycket beklämmande. Att påstå att någon annan ska bidra till med Sveriges försvar utan att ha täckning för ett sådan garanti gentemot landets befolkning kan inte annat än att än rent hyckleri.

Den finska tidningen Hufvudstadsbladet publicerar i dag en oerhört läsvärd ledare där just detta beskrivs på ett alldeles ypperligt sätt och där kärnan är att nordiskt försvarssamarbete (Nordefco) aldrig kan ersätta en försvarsallians (läs NATO).

”Annars kan någon invaggas i förhoppningen om att Nordefco så småningom kan leda till en nordisk försvarsunion eller åtminstone en skyldighet att komma till varandras undsättning i en militär konflikt.

Det kommer Nordefco inte att göra. Det finns bara en organisation som har både en uttrycklig politisk vilja och den militära kapacitet som krävs och det är Nato. Men Natos solidaritetsklausul gäller bara medlemmar och till dem räknas inte Finland och Sverige.”

Strategisk idé baserat på skalförsvar, djupförsvar eller både och?

Något som Johan Wiktorin genom sin serie påvisar vikten av för att vara krigsavhållande är till vilken nivå Sverige kan upprätthålla ett skalförsvar, något han även tagit upp i tidigare inlägg. I den bästa av världar utan ekonomiska restriktioner skulle vi givetvis både satsa på att bygga upp ett starkt skalförsvar (stridsflyg, fartyg, ubåtar, luftvärn) tillsammans med ett djupförsvar (markförband).

Ett skalförsvar har fördelen att i ett första skede vara krigsavhållande, och i ett senare skede då ett angrepp är ett faktum kan utgöra en sköld för att förvägra/fördröja en motståndare att sätta en enda känga på svensk mark. Ett relevant skalförsvar ger med andra ord även politisk handlingsfrihet, något Wiktorin med all önskvärd tydlighet påvisat kan bli ett reellt problem med dagens låga nivåer i sin serie ”Korridoren till Kaliningrad.”

Att enbart satsa på ett skalförsvar innebär givetvis en hel del risker, så som att ingående system är både dyrbara resurser, men också sårbara när de befinner sig i sin mer eller mindre oskyddade fredsbasering. Trovärdigheten med att satsa huvuddelen av resurserna på ett skalförsvar kan bara motiveras med att man samtidigt kan förvänta sig hjälp av någon annan kort efter att ett angrepp är ett faktum. Där är som sagt NATO det enda alternativet.

Avslutning

Sverige har under många år tillämpat osthyvelsprincipen när det kommer till försvarets nedmontering som nu pågått under en längre tid. Av den anledningen har vi i dag ett demonstratorförsvar med förbandstyper, allt för ofta i singular då vi hellre valt att behålla samtliga förmågor till en mycket liten numerär än att helt kapa bort något som i praktiken blir omöjligt att återta under överskådlig tid. Huruvida detta har varit rätt eller fel kan givetvis diskuteras.

Men med en försvarsbudget som utgör rekordlåga 1,15% av BNP medger inte ekonomin inget annat, och vi står nu inför det faktum att anslaget numera inte ens räcker till ett demonstratorförsvar med bibehållen förmågebredd. Att gång på gång, år efter år reducera övningsverksamheten p.g.a ekonomin är inte längre hållbart! Beställd insatsorganisation IO14 kommer aldrig att kunna intas om vi enbart fortsätter på samma inslagna väg. Något måste alltså göras, och det nyss!

Jag håller med Kamrat Kalle i det faktum att det saknas en konkret (verklighetsförankrad) strategisk idé eller uttalad inriktning för vårt försvar. Sverige är i dag inte med i någon försvarsallians, således kan vi ej räkna med hjälp från någon annan, inte ens våra nordiska grannar. Detta har vi att förhålla oss till här och nu och så länge inget annat beslut fattas.

Men när vi nu står inför det faktum att lägstanivån redan är passerad för länge sedan och att omvärldsläget förändras, är det nu dags att våra politiker sätter ned foten och presenterar en trovärdig och genomförbar strategisk idé rörande sveriges försvar! Kommer försvarsberedningen i sin andra del ta sig an den uppgiften? En sådan idé bör rimligtvis utgå från att Sverige snarast blir medlemmar av NATO och att vi utifrån detta, på riktigt, kan bygga ett försvar tillsammans med andra!

Korridoren till Kaliningrad läser du via länkarna här nedan:
Prolog
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5

Indien vill leasa ryska ubåtar

Indierna överväger att skrota alla gamla ubåtar och istället hyra/leasa nyare ryska ubåtar. Detta alltså trots förra veckan tragiska olycka med en rysk Kilo-ubåt och strulet med det gamla ryska hangarfartyget av Kidv-klass, nu omdöpt till Vikramaditya Wikipedia.

Rysslands Röst

KlartSkepp! – – . .

Prolog till Zapad’13

Detta inlägg kommer beröra vad som är allmänt känt kring Zapad’13 som går av stapeln inom 2-4 veckor beroende på när i tid man väljer att starta övningen. Analysen kommer även beröra delar av övningsverksamheten som genomförts i MD V under perioden Juni till Augusti 2013. Inlägget bygger enligt tidigare gjorda enbart på öppeninformation samt är ej knutit till någon statlig eller icke statlig organisation.

Vad avser övningsverksamheten inom MD V har jag enbart hållit mig till De väpnade styrkornas officiella hemsida, i huvudsak har nyhetsrapporteringen på denna sida omfattat marin verksamhet således kan övningsverksamheten vara missvisande, bedömt har både armé och flyg övat i lika stor omfattning under perioden som marinstridskrafterna.

Analys

Allmänt.Enligt öppna uppgifter kommer totalt cirka 13,000 man deltaga i övningen. Från de ryska väpnade styrkorna skall 2,500 man deltaga och 10,400 ur Vitrysslands väpnade styrkor. Cirka 60 flygplan och helikoptrar samt 250 stridsfordon. Övningen kommer likt Zapad’09 var uppdelad i två skeden. Vad de två skedena kommer innehålla samt något officiellt övningsdatum har ej delgivits.

Av vad som är officiellt känt kring scenariot rörande Zapad’13 är att det handlar om försämrade relationer mellan staterna i regionen på grund av etniska och religiösa konflikter samt anspråkpå territorium. Syftet är att öva de gemensamma försvarsåtagandena mellan Vitryssland och Ryssland inom ramen för CSTO. Geografiska övningsområden som Zapad’13 (eller andra övningar som genomförs samtidigt som Zapad’13) omfattar Barensregionen, Östersjön, Kaliningrad, delar av Vitryssland samt Rysslands angränsande landområdentill de tre Baltiska staterna.

Under 2009 genomfördes dels Zapad’09 dels Lodga’09 samtidigt dock som två separata övningar. Där Lodga’09 ej ingick i Zapad’09 övningen detta för att kringgå kraven kring föranmälan samt att utländska observatörer skulle få deltaga. Att man dock på högre stabsnivåer lär övat som att samtliga ingick i samma övningsmoment är mycket troligt. Likväl har man kunnat se under de tidigare beredskapsövningarna under året att i den stora övningen har man övat mindre men strategiskt viktiga förband. Så det är troligt att utanför Zapad’13 kommer det ske en till två mindre övningar parallellt.

Stabsövningarna inför Zapad’13 påbörjades redan i mars månad och kommer fortgå intill dess att övningen påbörjas. Likväl får man förutsätta att den stora mängden mindre övningar som genomförts inom MD V under sommarmånaderna hör samman med förberedelser inför Zapad’13. En intressant företeelse är att man under våren ej hade intention att bjuda in observatörer för att under sommaren ändras till att bjuda in observatörer från USA som även nu har tackat ja till inbjudan.

Vad avser datum så kan man förutsätta att övningslängden bör vara ungefär lika lång som Zapad’09 vilket var cirka två veckor. Var i tid i September månad man väljer att lägga det kan man bara sia om just nu intill dess att öppna uppgifter kommer ut. Dessa uppgifter bör komma ut i närtid. Går man på samma tidpunkt som Zapad’09 som var under de två sista veckorna i September kommer både Zapad’13 och övning ACE sammanfalla. Vad som är intressant i detta är att övningen ACE genomförs i norra Sverige samt att man från ryskt håll påtalat att delar av Zapad’13 kommer genomföras i Barens regionen.

Ser man till det geografiska området som skall utnyttjas så gör jag bedömningen att de officiella uppgifterna kring styrkedeltagandet ej håller. De uppgivna styrkeuppgifterna kan mycket väl stämma för den del som skall öva i Vitryssland och Kaliningrad. Således kan man förutsätta att man kommer upprepa mönstret från Zapad’09 och genomföra övningar ”utanför” Zapad’13 ram varvid styrkeantalet kommer växa. Storleken på övningen är svår att avgöra men en kvalificerad gissning bör vara uppemot 20,000 – 30,000 man som övar totalt under den angivna perioden.

Vad som även är intressant är att man mer eller mindre sagt att man skall öva längs hela den västra flanken av MD V. Under Zapad’09 framkom inga officiella uppgifter om att man övat i Barens regionen dock sammanföll Lodga’09 med Zapad’09 så man övade längs Finlands gräns. I år kommer således stora delar av MD V angränsade landområden mot NATO involveras i en och samma övning.

Armén.Arméstridskrafterna genomförde under mitten av Juni månad en stor sjukvårdsövning i det Västra militärdistriktet där man bl a upprättade fältsjukhus. Övergripande syftet med övningen var att pröva ny utrustning som tillförts förbanden, således en metodövning. Under ungefär samma tidpunkt genomfördes en stor logistik övning utanför St Petersburg. Vid övningen upprättades en logistikbas som hade till uppgift att kunna genomföra reprationer, förnödenhetsförsörjning, ammunitionsförsörjning, tvätt m m.

Under augusti har armén genomfört eldledningsutbildning för markpersonal i hur man skall leda in attackhelikoptrar mot markmål. Personalen har övat i hur man tar ut mål med olika hjälpmedel för att därefter anvisa in helikoptrarna mot det. Ingående helikoptertyper under utbildningen har varit MI-24 och MI-8.

Likväl under samma tidsperiod har luftförsvarsförband från Pskov regionen genomfört skarpskjutningar i Ashuluk regionen. Förbanden var utrustade med S-300 system. Övningar har genomförts mot att dels bekämpa luftfarkoster dels mot kryssningsrobotar. Enligt utsago skall övningen förlöpt väl för det övande förbandet.

CBRN förband ur MD V har i augusti genomfört en övning. Övningen har omfatatt indikering och sanering av både kemiska, biologiska och radiologiska substanser. Vad som är intressant i denna övning är att man betonar att minst hälften av övningstiden skall genomföras under mörkerförhållanden, en klar indikering på att förbanden skall ha hög duglighet i sin tjänst.

Flygvapnet.I början av Juni månad 2013 genomförde man inom flygvapnet en beredskapskontroll av delar ur luftstridskrafterna 1. PVO. Totalt deltog 20 luftfarkoster (SU-24, MI-24 och MI-8). Luftstridskrafterna som berördes var lokaliserad i St Petersburg, Karelen och Murmansk regionen. Bland annat övades omgruppering till andra flygbaser för att därifrån lösa nya uppgifter.

Under juli månad har helikopterförare ur MD V genomfört kompletterande utbildning i avancerad flygning främst i bergsterräng. Helikoptertyper som har utnyttjas under denna utbildning är MI-8 och MI-24

Under V333 genomfördes en luftförsvarsövning med dels flygförband i Karelen delsfrån Murmansk området. Övningen syftade till att påverka en motståndare som kränker ens territorium. Styrka A bestod av flygförbanden från Karelen medan styrka B bestod av förband från Murmansk. Totalt deltog över 15 st SU-27 och över 30 flygföretag genomfördes under veckan.

Marinen.Östersjöflottan skall ha genomfört över 20 stycken övningar under sommarperioden 2013, där både flottan, marinflyget samt marininfanteriet varit omfattad. Målsättningen är att samöva förbanden så att dessa skall kunna genomföra landstigningsföretag längs kust.

Norra flottan har under juni månad genomfört en gemensam övning med Norge rörande räddningsinsatser till havs. Likväl har man övat hur man skall agera i händelse av oljeutsläpp i regionen. Ingående i övningen har både fartyg och marinflyg varit. Likväl har man i Norra flottan under samma månad övat räddningsinsatser med dykare till nödställda ubåtar.

I Juni månad genomfördes även en ej planerad ubåtsjaktövning med Norra flottan. Delsdeltog fartyg dels deltog marinflyget. Syftet med övningen var att bedöma utbildningsståndpunkten hos personalen i just ubåtsjaktföretag.

Marininfanteriet ingående i Östersjöflottan har under juni månad övat med sina nya tilldelade BTR-82A. Övningarna har främst syftat till att kunna framföra fordonen i svår terräng samt genomföra eldexercis övningar med beväpningen. Likväl har simnings/vadnings övningar genomförts med fordonen. Marininfanteriet har även genomfört ordinarie stridsövningar under samma period i kompanis ram. Samma tid genomförde sjöstridskrafterna övning i bekämpning av sjö- (övning i ubåtsjakt genomfördes även) samt luftmål i Östersjön.

Östersjöflottan deltog med delar i en övning i Frankrike under månadsskiftet Juni/Juli. Övriga nationer som deltagit i övningen var Storbritannien, USA och givetvis Frankrike. Syftet med övningen var att kunna genomföra insatser i en internationell miljö under FN mandat.

I början av juli månad genomförde marinflyget i Norra flottan en flygövning, ingående flygplan var SU-33 och SU-25. Övningen syftade främst till att öva luftstrid. Vad som påpekas är att övningarna genomförs på låg till mellan höjd och att det är komplexa manöveringsmoment som genomförs samt navigering över terräng som ej har tydliga orienterings föremål.

En intressant notis som tas upp under juli månad är en rekognosering som genomförts för att öva landstigning med marininfanteri ur Norra flottan. Någon exakt tidpunkt denna övning skall genomföras delges ej. Dock skall en intensiv period av stridsträning börjas för alla ingående delar i Norra flottan under perioden Augusti-September 2013. Vad som gör det än mer intressant är att rekognoseringen genomfördes på Fiskarhalvön.

Marinflyget i Norra flottan har under V333 påbörjat en flygövning. Ingående flygplan är IL-38, IL-18, AN-12, AN-24, AN-26, Su-25 UTG, Su-27UB, Su-33, Ka-27, Ka-27PS, Mi-8. Ingående övningsmoment är bl a ubåtsjakt, transportflyget övar luftlandsättning med fallskärmstrupper ur bl a marininfanteriet. Likväl har övning i flygstrids samt understöd av markförband övats. Marinflyget skall även öva flygning under svåra förhållanden som kan uppstå i Barens regionen.

Under V332 har även två fartyg ur Östersjöflottan återkommit till Östersjön det är landstigningsfartyget Kaliningrad (Ropucha I) och tankfartyget Cola. Fartygen har genomfört en långseglats där man bl a har varit i Medelhavet och Svarta Havet.

Norra flottan har även under V333 övat ubåtsjakt med fartyg. Likväl har flottan övat luftförsvar vid utlöpning till havs och agerande mot andra sjöstridskrafter. Övningen har genomförts dels simulerad dels med skarp ammunition. Ett intressant ingående övningsmoment är även att man skall öva antisabotage åtgärder.

Sammanfattning

Vad avser de marina stridskrafterna kan vi förutsätta att landstigningsövningar kommer genomföras i Östersjön under övning Zapad med Östersjöflottan. Samt en möjlig landstigningsövning kan tänkas genomföras Barens regionen på fiskarhalvön med Norra flottan. Likväl kommer bedömt övningsmomenten vara av snarlik karaktär som genomförts under vårens beredskapsövningar. Det vill säga ubåtsjaktövningar, strid mot sjömål samt strid mot luftmål. Möjligtvis kan även luftlandsättning med fallskärm genomföras med marininfanteri i Barens regionen i och med att detta övas i skrivande stund med delar ur den brigaden.

Vad avser markstridskrafterna är övningsmomenten mer svårbedömda utifrån vad som rapporteras kring övningsverksamheten under juni-augusti. Vad som är tydligt är att logistikfunktionerna har förövats under juni och juli månad. Bedömt för att dessa ej skall utgöra en friktion i denna övning. Utifrån övningsscenariot kan vi förutsätta att det som kommer övas är fördröjningsstrid och motanfall/anfalls strid med mekaniserade förband som understöds av flygförband.

Vad avser flygstridskrafterna är det tydligt att dessa kommer öva luftförsvar samt understöd av markförband dels med flygplan dels med helikoptrar. Likväl kommer bedömt transportflyget genomföra transport av luftlandsättningstrupper. Bedömt kommer även luftvärnet övas likt tidigare scenarior på annat skjutfält under övningen för att kunna genomföra skarpskjutningar.

Vad man slås av när man läser många av artiklarna är att man tydligt påtalar att det är en hög teknologisk motståndare man förutsätts möta. Således verkar det inte skett någon förändring i inriktningen, att man inom MD V skall kunna strida mot en motståndare som har likvärdig eller högre teknisk standard än ens egna stridskrafter.

För att sammanfatta bedömningen. Vi kommer under genomförandet av Zapad’13 bedömt se övningar med sjö- och luftstridskrafter i Barens regionen att beakta att jag lägger in marininfanteriet inom ramen för sjöstridskrafterna. Vi kommer se samma övningsmoment i Östersjöregionen. Markstridskrafterna kommer i huvudsak bedömt ansamlas till angränsande områden mot Polen samt Baltikum.

Vad jag själv ser som mest intressant är att man bedömt kommer öva i Barens regionen under övningen och sammanfaller detta med övning ACE med i det förhållande stora mängder luftstridskrafter som kommer vara ansamlade i den norra regionen av Sverige så kan situationen lätt bli problematisk.

Återigen jag vill poängtera att detta är en bedömning, således kan delar i den vara felaktiga eller att man väljer av olika skäl stryka troliga övningsmoment av diverse skäl.

Edit 130818 21:17 – Glömde en vital sak som @oplatsen påtalade f.n. är två landstigningsfartyg (Ropucha klass) ur Svarta Havsflottan på väg mot Östersjön för att deltaga i Zapad’13.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

RIA Novosti 1, 2, 3, 4, 5(Engelska)

Ryska Väpnade Styrkorna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23(Ryska)

Jamestown Foundation 1, 2, 3, 4

The Lithuania Tribune 1

Transportstyrelsen 1

Änglar i luften demoner på marken

Detta inlägg kommer delsavhandla de ryska luftlandsättningstrupperna dels de ryska specialförbandens utveckling under den senaste tiden. Att hålla koll på denna utveckling är viktig ur hänseendet att det är dessa förbandstyper Ryssland kommer utnyttja i ett ”skymningsläge” innan en konflikt. Detta inlägg bygger enbart på öppna uppgifter som redovisas med länkar under källor.

Analys

Två olika kommandon har upprättas under våren dels ett för snabbinsatsstyrkor delsett för specialförbanden i Ryssland dvs spetsnazförbanden. Grunden för snabbinsatsstyrkorna kommer vara de s k luftlandsättningstrupperna (VDV). Medan spetsnazförbanden förs in under ett och samma paraply i och med att dessa förband har spretat åt många olika håll dels har enskilda förband haft sådana enheter dels har Generalstabens underrättelsetjänst (GRU) haft sådana förband. Att beakta är att man talar om upprättandet av ett nytt specialförband, vilket snarare handlar om att föra in valda spetsnazförbanden under ett och samma paraply och vidareutbilda dessa till en högre nivå.

Under vem vilka dessa två olika kommandon skall läggas har ej än fastställts. Men en trolig bedömning bör vara att spetsnazförbanden läggs under Generalstabens underrättelseavdelning iom att huvuddelen av dessa förband på ett eller annat sätt tidigare varit underställd dessa. Snabbinsatsstyrkorna bör även på något sätt även läggas under generalstaben. För en fördjupning kring diskussionen kring detta rekommenderar jag FMSO artiklar kring detta. Att observera är att här skiljer sig information åt, vissa hävdar att det redan är fastställt under vem både snabbinsatsstyrkorna och specialförbanden skall ligga medan andra hävdar att så ej är fallet.

Inrättandet av snabbinsatsförband är utifrån de offentliga uppgifterna till för internationella insatser samt insatser inom ramen för CSTO. Detta är prioriterad verksamhet vilket ger mer pengar. Därav är det inte konstigt att luftlandsättningstrupperna har stridit sig till att utgöra grunden för denna styrka. De är även ett naturligt val m h t att de är s k lätt infanteri. Det är inte stora förbandsklossar som tar tid att flytta utan de är lätt rörliga med bra effekt vilket de senaste beredskapsövningarna har visat när det kommer till utvärderingarna av just luftlandsättningstrupperna.

Att man nu även i Ryssland har inrättat ett separat kommando likt SOCOM i USA för specialförbandssystemet handlar mångt och mycket om att man måste rationalisera samt effektivisera dessa förband. Tidigare har många förband haft egna spetsnaz enheter o dyl. Dock har en stor mängd sorterat under Generalstabens underrättelsetjänsten GRU. Men att underordna del av dessa förband kring ett kommando bör ses ur perspektivet kring den reformering, man nu genomföra över hela ytan av de Väpnade styrkorna i Ryssland.

Luftlandsättningstrupperna har främst till uppgift att genomföra operationer i det av motståndarens behärskade område. Bland annat genom att störa hans ledningsförmåga, ta och förstöra gränssättande materiel, öppna ny anfallsriktning, skydda flanker m m. Således är det enbart offensiva uppgifter luftlandsättningstrupperna har i huvudsak.

Luftlandsättningstrupperna (VDV) består av cirka 35,000 man organiserade i fyra divisioner och en brigad. Man har även under sommaren låtit meddela att luftlandsättningstrupperna skall i huvudsak övergå till fast anställd personal. Cirka 80% av styrkorna skall bestå av kontrakterad personal medan 20% skall bestå av värnpliktiga. Inriktningen är att denna målsättning rörande kontrakterad personal skall vara uppnådd vid 2015. Under 2012 bestod den kontrakterade mängden personal i luftlandsättningstrupperna av cirka 9,500 soldater och underofficerare. Målsättningen är att denna siffra skall öka upptill 20,000 kontrakterade soldater och underofficerare.

Likväl meddelande man under sommaren att tre stycken luftburna brigader ur MD S (56. Brigaden) och MD Ö (11. och 83. Brigaden) skulle överföras till VDV, vilket kommer öka upp styrkeantalet markant inom luftlandsättningstrupperna. Dessa tre brigader kommer tidigast att underställas luftlandsättningstrupperna under Oktober eller November månad 2013.

Tidigare var målsättningen att man skulle uppnå 20,000 kontrakterade soldater under en 5-7 års period, att man nu skall uppnå denna siffra inom 2 år är föga troligt. Kriterier för uttagning och populationen sätter nog stora käppar i hjulen kring det frivilligt kontrakterande för dem. Men vad som är intressant i detta är den tydliga satsningen på vad som är ett renodlat offensivt truppslag. Något man ur ett svenskt perspektiv särskilt bör beakta m h t 76. Luftlandsättningsdivisionen i Pskov som inte ligger så fasligt långt ifrån varken Gotland eller det Svenska fastlandet.

Under våren meddelade man att man även införskaffat 60 stycken hästar till luftlandsättningstruppernas skola i Ryazan. Detta som ett led i förmågehöjning för att öka sin förmåga i bergskrigföring. Där klövedjur höjer ett förbands förmåga att lösa sina uppgifter främst avseende förflyttning av utrustning. Detta faller väl in i utnyttjandet av de luftburnatrupperna i delsupprorsbekämpning delssäkerhetsoperationer som man kan förutsätta har påbörjats under våren/sommaren för att skydda de olympiska spelen i Sotji och bedömt fortsätter intill dessa är avklarade. Vad som även är intressant är att man påtalar förändringen i förflyttningshastigheter även i skogsterräng samt utnyttjandet av klövedjur i skogsterräng.

Varför tar jag då upp detta med hästar? Det är intressant ur två perspektiv dels ur perspektivet att man tydligt har tagit notis om hur t ex US Army Special Forces har utnyttjat hästar, åsnor m m i dels Afghanistan men även i andra insatsområden. Dels ur perspektivet att man väljer att ta ett steg tillbaka för att bli mer effektiv. Allt handlar inte enbart om bandfordon o dyl när det kommer till truppslagen lätt infanteri, jägarförband o dyl. Hästar o dyl kräver inte drivmedel och samma tekniska kunnande som dagens fordon. Där kan de helt klart visa sig återigen vara ett effektivt transportsätt. Dock kräver hästar o dyl mat och ett stort omhändertagande vilket i längden kan minska det egna förbandets uthållighet.

Under sommaren meddelade man även att 13 stycken kvinnor hade erhållit officersexamen vid luftlandsättningstruppernas skola i Ryazan. Detta hade varit en försöksomgång för att utröna om förändringar i utbildning o dyl skulle göras för att fortsätta rekryteringen av kvinnliga officerare till luftlandsättningstrupperna. Enligt uppgift skall utfallet blivit tillfyllest och några av de kvinnliga kadetterna tog examen med beröm godkänt. Rekrytering av kvinnliga kadetter skall även genomföras till nästa officerskull vid Ryazan.

Att man har kvinnor inom Rysslands specialförbandssystem är ingen nyhet. Dåvarande Sovjet hade kvinnor inom många krävande stridande befattningar. Att nu även luftlandsättningstrupperna har det är således inget revolutionerande. Vad som ej framgår är i vilka delar av luftlandsättningstrupperna de skall verka. Om det är över hela systemet eller om de gjort en ”amerikansk” lösning att de enbart får vara i stödfunktioner framgår ej av artikeln. Men att 13 kvinnor klarat utbildningen är mycket imponerande, framför allt visar det återigen på att det enbart är urvalet det handlar om likväl som för män då det kommer till att kunna fungera inom jägar- och specialförband.

En annan intressant nyhet som kom i början av augusti 2013, var att man meddelade att man skulle upprätta ett nytt helikopterförband i Pskov regionen. Enligt uppgift skall förbandet till del kunna börja användas i slutet av augusti månad 2013. I Pskov finns ju även som är känt 76. Luftlandsättningsdivisionen. Helikopterförbandet kommer ha följande helikoptertyper, Ka-52, Mi-35, Mi-28, Mi-26, Mi-8MTV5.

Att man väljer att upprätta ett nytt och med materiel relativt modernt helikopterförband i Pskov är intressant. Detta kan tyda på en förmågeförstärkning för 76. Luftlandsättningsdivisionen att snabbt kunna genomföra luftburna operationer inom MD V främst på korta avstånd mot t ex Baltstaterna. Då ansamling av luftfarkoster för luftlandsättning med fallskärm inte är ett särskilt dolt företag, om man inte väljer att genomföra ilastning långt in i Ryssland. För att sedan utnyttja det mot något av dess angränsande länder likt hur man valde att genomföra inflygning av luftlandsättningstrupperna till Afghanistan 1980.

Under våren har även mycket intressanta nyheter kommit kring utvecklingen av det ryska specialförbandssystemet. Dels verkar förbandstyperna erhållit mycket ny och modern utrustning liknade de som västliga specialförband utnyttjar. Dels är man relativt öppen med att specialförbanden främst skall utnyttjas i utlandet där Ryssland har intressen.

Vad som är intressant i detta är att man påtalar att det är en ny förbandstyp som man tar fram. Bedömningen jag gör är att det mer handlar om att föra in del av de olika spetsnazförbanden under ett och samma paraply och därmed höja deras utbildningsståndpunkt för att kunna lösa specifika uppgifter. Att börja om från början med ett specialförbandssystem tar lång tid. Detta har troligtvis att göra med att man insett att stor del av spetsnazförbanden ej lever upp till kraven som ställs på ett modernt specialförband. Det är att jämföra med utvecklingen av svenska SOG (dåvarande SSG och SIG). Som uppstod när man insåg att de värnpliktiga jägarförbanden och befälsgrupperna började sakna kompetens jämfört med dess utländska motsvarigheter. Stor del av dagens spetsnazförband i Ryssland är att likställa med våra tidigare värnpliktiga jägarförband i utbildningsståndpunkt och utrustning.

Vad som även är intressant när man tittar på organisationsstrukturen för det nya specialförbandssystemet är att man kommer avdela en särskild flygstyrka till dem. Detta följer även västerländska mått, likt i Storbritannien och USA har man sådan styrka avdelad för att kunna genomföra avancerad och framför allt dold flygning som krävs vid specialförbandsföretag.

Likväl skall ett särskilt utbildningscentrum upprättas för att säkerställa utbildning och bedömt även då vidmakthållande av det nya specialförbandssystemet. Enligt tidigare uppgifter skall detta utbildningscentrum upprättas vid luftlandsättningstruppernas skola i Ryazan. Uppgifter sedan tidigare gör gällande att man utbildat framför allt GRU spetsnaz vid Ryazan, dock är detta obekräftade sådana.

Vad som gör hela det här intressant är att man tydligt börjat få ordning på de väpnade styrkornas utbildningsståndpunkt. Hade man inte fått ordning på detta skulle man inte ha ett brett urval att välja personal ur för att kunna ta fram ett specifikt specialförbandssystem. Utbildning genomförs inom alla specialförbandssystem i världen, men det kräver alltid en god och hög grundnivå på personalen som tas ut till det. T ex efter det att FJS omvandlades till ett Fallskärmsjägarkompani (FskjKomp) i UndBat under tiden vi fortfarande hade värnpliktiga så ha de en öppen uppgift att utbilda soldater som senare skulle kunna söka till specialförbandssystemet dvs de hade en god grundutbildning att stå på och om individen ville skulle han kunna söka till förbanden för att vidareutbildas och ingå i dess organisation, givetvis skulle individen klara av uttagningsprocessen till förbanden.

Specialförbandssystem är även mycket kostsamma det är oftast unik utrustning som krävs för tjänsten som kostar mycket samt mycket egen utveckling av utrustning genomförs. Har man inte ekonomiska medel är detta inte en förbandstyp man prioriterar. Likväl kräver det särskilda förmågor som måste övas tillsammans med förbandet för att man skall ha dessa förband snabbt gripbara. Till exempel den nu underordna flygenheten, bedömt lär någon form av vattenenhet även tillföras för understöd likt US NAVY har för att understödja dess SEAL förband.

I södra militärdistriktet påbörjade spetsnazförbanden samt luftlandsättningstrupperna under den gångna veckan (V333) en övningen som väl speglar vilka uppgifter de kan tänkas ha i händelse av en konflikt. Delsstöra ens motståndares ledningsförmåga delsta fångar för att att erhålla uppgifter rörande verksamheten och genomföra eldöverfall samt överfall i syfte att nedkämpa gränssättande funktioner för en motståndare. Under övningen deltar cirka 3,000 man delsur luftlandsättningstrupperna delsmarininfanteriet och spetsnazförbanden. Detta är klassiska uppgifter som spetsnazförbanden även hade under 1980-talet så mycket har inte förändrats likväl hade förbanden detta som uppgift redan under andra världskriget.

Likväl fortsätter man att utbilda marininfanteriet i luftlandsättningsoperationer med fallskärm. Under veckan (V333) har man med Norra flottans marininfanteribrigad övat just detta. Att man nu väljer att ge marininfanteriet fallskärmsutbildning ökar markant det truppslagets förmåga. Man minskar även friktionerna vid s k försvarsgrens gemensamma operationer. Marininfanteriet kan då på ett helt annat sätt ta ett brohuvud och hålla det kontra om man skulle vara tvungen att involvera luftlandsättningstrupperna.

Sammanfattning

Att Ryssland har satsat och satsar på dess lätta truppslag samt specialförbandssystem bör ses ur perspektivet att detta är lättrörliga förband där man snabbt kan nå effekt. Effekten kan levereras dels internet dels externt. Historiskt har Ryssland och tidigare Sovjetunionen utnyttjat dessa förbandstyper i skymningsläget innan en konflikt och i den direkta början av konflikten. Resultatet har då varit bra så det är enbart en förlängning av dess tidigare dragna erfarenheter.

Utvecklingen kring delsspecialförbandssystemet dels de luftburna trupperna i Ryssland bör noggrant följas. En tydlig satsning på denna typ av förband kan i förlängningen även tyda på ett utnyttjande av militära maktmedel som en förlängning av förd politik. Historien är full av exempel där både västliga och östligastater nyttjar dessa förband för att föra en mer offensiv utrikespolitik för att nå sina mål.

Stort tack till @oplatsen som fann fördjupningsinformation kring utnyttjandet av hästar i luftlandsättningstrupperna.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

FMSO 1, 2, 3, 4, 5

RIA Novosti 1, 2, 3, 4, 5(Engelska)

RIA Novosti 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 (Ryska)

Krasnaya Zvezda 1, 2, 3, 4, 5(Ryska)

Interfax 1(Ryska)

Jamestown Foundation 1

Ryska väpnade styrkorna 1, 2, 3

Russia beyond the headlines 1

Youtube 1, 2 (Ryska)

Gästinlägg: Recension och reflektioner om "Korridoren till Kaliningrad"

Johan Wiktorins ”Korridoren till Kaliningrad” har bidragit till att konkretisera svensk försvars- och säkerhetspolitik genom ett inte helt otänkbart scenario i Östersjöområdet. En stor fördel är att detta ger en utgångspunkt för vidare diskussion av försvars- och säkerhetspolitik. Nedan följer ett mycket läsvärt gästinlägg, vilket är en utveckling av något som först publicerades som kommentar till följetongens epilog.

För egen del planerar jag också ett inlägg om Sveriges möjligheter att effektivt ta emot militärt stöd, men det får anstå någon dag.

Wiseman
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Recension och reflektioner om ”Korridoren till Kaliningrad”

Det skönlitterära svenska politiskt-strategiska scenariot ”Korridoren till Kaliningrad” återfinns på http://kkrva.se/ och kan läsas med fördel på bloggen, då varje avsnitt innehåller intressanta läsarkommentarer.

Det är en läsvärd och lättläst berättelse om Gotlands roll för att upprätthålla en svensk solidaritetspolitik med Baltikum, kritik mot nuvarande försvarspolitik inom ramen för den uttalade säkerhetspolitiken, kritik mot nuvarande försvarsstruktur och förmåga, reklam/pekpinne för signalspaning och underrättelsetjänsten, men kanske mest intressant belyser den hur stridskrafterna i första hand används som politikens instrument – med framgång eller misslyckande.

I detta fall misslyckas man att stödja svenska nationella intressen på grund av brister i försvarsförmågan. Oförmågan att agera militärt i samverkan med allierade leder till stora svenska, och internationella, eftergifter gentemot ett Ryssland som är berett att använda det militära instrumentet för att utöva påtryckningar och genomföra sin politik. Det får naturligtvis konsekvenser för svenskt anseende och inflytande i omvärlden.

(Redan idag ifrågasätts den svenska utvecklingen av forskare i omvärlden…)

“Korridoren till Kaliningrad” inspirerar till att reflektera om vad Försvarsmakten egentligen fyller för syfte och roll som statens resurs.

Försvarsmakten – en resurs för krig eller för fred?

Faran med nuvarande utveckling av svensk försvarsförmåga som den beskrivs i scenariot är alltså inte en överhängande och sannolik krigsrisk på riktigt (även om hot om militärt angrepp används som påtryckningsmedel av motståndaren), utan att Sverige förlorar handlingsfrihet att agera utrikespolitiskt i vårt närområde för att driva svenska och allierade intressen. Vi är inte dimensionerade eller förberedda med utrustning och personal, övade eller förberedda för att möta den förmåga som motståndaren kan spela med som medel i sin utrikespolitik.

Intressant och intelligent utgångspunkt för berättelsen. Betydligt bättre än den förskolenivå som i övrigt präglar den politiska försvarsretoriken och mediabeskrivningen av försvarsfrågor i Sverige.

Vi har i Sverige till och med en statsminister som avfärdar försvarskritiken med att konstatera det uppenbara: ”Det är inte sannolikt med ett ryskt angrepp mot Sverige under överskådlig tid”. En ståndpunkt som, förutom att vara uppenbar, är helt irrelevant för sakfrågan om svenskt behov av försvarsförmåga. Förtroendet för hur landet kommer att ledas i kris blir inte stärkt när försvarsretoriken från rikets högsta ledning uppfattas som ytterligt naiv och förenklad.

”Korridoren till Kaliningrad” handlar inte om att Försvarsmakten inte klarar ett uthålligt krig på hemmaplan, vilket egentligen aldrig varit ett mål för Försvarsmaktens existens. Inte ens under invasionsförsvaret, då säkerhetspolitiken för det nationella försvaret var utformad mycket tydligare fredsbevarande och krigsavhållande än idag. Ändå lyckades SvD kicka igång en trög försvarsdebatt med just denna ”nyhet”.

Försvarsmakten behövde (åtminstone i den gamla säkerhetspolitiken) krigföringsförmåga som ett medel för att projicera en avhållande effekt – före ett krig utbryter i första hand. Om kriget är ett faktum så har både säkerhets- och försvarspolitik misslyckats. Politiken och Försvarsmakten syftar till att bevara fred och säkerhet, inte till att vinna krig (nationellt). Men, man måste trovärdigt kunna erbjuda ett så stort motstånd att verkan blir krigsavhållande. Kanske en månad räcker? Eller en vecka? Det beror på motståndaren och vilka insatser och förluster man anser det vara värt för att uppnå sina politiska mål.

Motståndaren måste i sin planering förhålla sig till risken för ett starkt motstånd och stora förluster. Gärna så stora att nackdelarna med ett militärt alternativ överväger långbänken och kompromisserna som kommer med ett diplomatiskt alternativ. Då är Försvarsmaktens nationella mål uppnått. När politikerna får möta motståndaren vid förhandlingsbordet snarare än på slagfältet. Helst med en stark förhandlingsposition, vilket i scenariot inte blir fallet. Istället tvingas man till förödmjukande eftergifter.

”Trovärdig” försvarsförmåga är inte nödvändigtvis ”användbar” eller ”på riktigt”. Särskilt om den aldrig behöver användas på riktigt (vilket var själva idén i invasionsförsvaret – att det aldrig skulle behöva användas, för då hade det varit oönskat krig istället för önskad fred och säkerhet).

Det är motståndarens uppfattning om vår försvarsförmåga som är central, och den avhållande effekten.

Därmed var försvarssekretessen ett centralt instrument för säkerhetspolitiken och försvarsförmågan (förmågan att vidmakthålla fred och säkerhet genom en krigsavhållande effekt). Om motståndaren måste förhålla sig till en viss förmåga, inte vet riktigt men vi kan möjligen ha den, så uppnås den avhållande effekten oavsett hur det verkligen ser ut i mobförråden och planerna. ”Pappersförbanden” var användbara (och billiga) och tillräckligt tillgängliga för dåtidens politik och syften. Ett internationellt insatsförsvar för riktiga insatser ”här och nu” är en annan politik med ett annat syfte för, och (dyrt) krav på, stridskrafterna.

En stark allmän motståndsvilja och förankring i samhället (totalförsvar, värnplikt) bidrog också igår till försvarseffekten – imorgon är det andra förutsättningar – man undrar hur uppgiften och lösningarna kommer att se ut.

En inkonsekvent politisk retorik och praktik – vem lever egentligen kvar i det gamla?

Idag är vi så långt från ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” som man kan vara. Regeringen har i solidaritetspolitiken tydligt deklarerat att Sverige inte kommer stå overksamma om våra grannar, inkl. baltstaterna, blir angripna. Det är raka motsatsen till att avse vara neutral i händelse av kriser mellan länder i närområdet. Vi deltar dessutom aktivt i krigföring i Afghanistan, så ett antal aktörer i världen, må vara icke statliga, betraktar oss sannolikt som krigförande på fiendesidan – ur deras perspektiv råder inte fred, utan Sverige är i krig med dem.

Låt oss minnas den gamla säkerhetspolitiken. ”Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig”. Om nu syftet inte längre är ”neutralitet i krig”, så kan man undra varför man envist hävdar betydelsen av svensk militär alliansfrihet? Varför ska vi vara militärt alliansfria om vi inte längre avser vara neutrala i händelse av konflikter i vårt närområde? Vad är syftet med alliansfriheten? Är det inte snarare skadligt att fortsätta hävda alliansfrihet när vi inte längre kan räkna med att betraktas som neutrala i händelse av en konflikt i vårt närområde? Borde det då inte vara bra med allierade, särskilt mot bakgrund av att det är grunden för den rådande försvarspolitiken och Försvarsmaktens dimensionering. Vi räknar med hjälp, men skaffar oss inga garantier i den heliga ”alliansfrihetens” namn. En alliansfrihet som egentligen inte fyller något syfte längre.

Vi har inte längre en säkerhetspolitik och försvarspolitik för neutralitet, istället är den till för multinationella säkerhetsskapande insatser (”krig”) tillsammans med andra länder (allierade, dock inte militärt…).

Försvarsmakten är inte dimensionerad för en neutralitetspolitik.

Vi har inte på många år haft råd med ett totalförsvar och en Försvarsmakt dimensionerad för en neutralitetspolitik, så en återgång till invasionsförsvar är inget alternativ. Vad svenskarna är villiga att lägga på försvar räcker idag till ca 6% av gårdagens invasionsförsvar i termer av volym. Omvärldsutveckling och modern krigföring har dessutom neutraliserat den avhållande försvarseffekten hos gårdagens försvar och krigföringsförmåga. Den typen av försvar klarar inte dagens och morgondagens militära hot och har därmed ingen krigsavhållande försvarseffekt. Men, vad är den nya försvarsidén för Sverige? Vilket är det nya syftet med Försvarsmaktens förmågor i vårt närområde? Vem ska debattera denna nya försvarsidé? Det görs inte ens på försvarsbloggarna.

De flesta politiker talar offentligt fortfarande om vikten av ”alliansfrihet”, ”militär alliansfrihet”, ”Sverige är neutralt”, m.m. De har väl själva formulerat säkerhets- och försvarspolitiken och dimensionerat försvarsförmågan därefter? Försvarsreformen är tyvärr inte offentligt debatterad eller förankrad hos väljarna, trots att den påbörjades i slutet av 90-talet. Syftet med att fortsätta tala om irrelevanta mål i förhållande till praktisk politik är nog en följd av att inte vilja reta upp väljarna. Vilket skadar svenska långsiktiga intressen och innebär en hög risktagning med vår och våra grannars säkerhet.

Svensk försvarsförmåga

Dagens försvarsförmåga är inte utformad eller dimensionerad för en krigsavhållande uppgift nationellt, utan är en slimmad organisation skräddarsydd för internationella säkerhetsoperationer. Nuvarande bud är att inriktningen från försvarsbeslutet 2009 ligger kvar, där armén i huvudsak är en organisation för internationella säkerhetsoperationer, som i värsta fall borde (?) kunna verka även hemma på samma sätt. (Låt oss påminnas om de Georgiska brigaderna som stred i Irak och inte hann hem innan kriget var slut). Marinen och flygvapnet har mer tydligt fått ett nationellt fokus, men svänger om från volymer och förmågor som tidigare också dimensionerats och utformats för att ge bidrag till internationella, multinationella säkerhetsoperationer.

Vi talar om ett ”skalförsvar” där flygvapen och marin är skalet. Vi talar inte om uthålliga strider på marken. Låt oss då fundera över den avhållande effekten. Erfarenheter från dagens operationer visar att uthålligheten på luft- och sjöstridskrafter generellt är begränsad i en försvarsroll. Anfallaren kommer ganska snart till möjligheten att påbörja en markoffensiv. Erfarenheter från de senaste markoperationerna i Irak och Afghanistan visar hur svårt det är att lyckas på marken. Det tar lång tid, kostar mycket resurser och det är mycket svårt att uppnå de politiska målen snabbt. Däremot går det fort att vinna kriget och etablera sig på territoriet. I Libyen drog man sig för att ge sig in i en markoperation, likt man gjorde de första 30 åren efter Vietnam. Dagens dyrköpta erfarenhet, i ljuset av en global finanskris, verkar vara att det är en större tröskel att tvingas till utdragna markoperationer än att skapa förutsättningar för en markoperation (territoriella påtryckningar) genom att slå ut luft- och sjöförsvar. Man kan relativt snabbt och enkelt skaffa sig kontroll över luft- och sjöarenan samt därmed möjliggöra operationer (eller hot) mot markmål med minimal hotbild. I Sverige är dessutom både luft- och sjöförsvarsförmågan kraftigt ifrågasatt, bl.a. tydligt visat i scenariot som ”Korridoren till Kaliningrad” redovisar. Därmed kan den avhållande effekten i ett ”skalförsvar” utan förmåga till uthålligt motstånd på marken eventuellt ifrågasättas baserat på erfarenheter av modern krigföring. Det är risken för att binda sig i resurskrävande och kostsamma operationer på marken under lång tid som får västmakterna idag att avhålla sig från nya markoperationer.

Försvarsstrukturen som beslutades i försvarsbeslutet 2009 finns ännu bara på papper och är i sig underfinansierad avseende bl.a. materielbehov, samt har stora problem med personalförsörjningen. Man fokuserar i första hand på att möta dessa problem och gör ingen större ändring i kursen. Därmed är scenariot som redovisas i ”Korridoren till Kaliningrad” inte orimligt.

Framtiden för svensk försvarsförmåga?

En del försvarsdebattörer i media tror att anslagen kommer att höjas. Vissa tror att försvarsfrågan till och med kan bli en valfråga. Oppositionen vädrar kanske ett politiskt sårbart område…

Vi får väl se. De politiska utspelen imponerar inte i termer av klarsyn och objektivitet. Populistiskt, mediakänsligt, och naivt i många fall.

Recensionen?

Dagens brister inom försvarspolitiken avslöjas bland annat av Amanda Wollstad i gårdagens ledare i KvP.

Scenariot ”Korridoren till Kaliningrad” är ett välskrivet, aktuellt, underhållande och lättläst politiskt-strategisk scenario för att belysa och förtydliga viktiga argument inom den svenska försvarsdebatten. Det är ett bra grepp för att ”tala till bönder på bönders vis” med adress till läsare som kanske har svårt att följa debatten när den förs på krigsvetenskapligt fikonspråk. Scenariot tillför en dimension till försvarsdebatten som jag tidigare saknat – diskussionen om Försvarsmaktens egentliga syfte, uppgifter och roll i ett nationellt perspektiv. En diskussion som hittills inte gått att föra utan att avfärdas ohörd som ”invasionsförsvarskramare”. Det är ett sakkunnigt, intelligent, för framtiden realistiskt och tydligt exempel, om än bara ett av många möjliga scenarion.

Tack, Kungliga krigsvetenskapsakademien och Johan Wiktorin, för en nödvändig vitamininjektion till försvarsdebatten. Hoppas den kan bidra till att lyfta svensk försvarspolitik och -retorik till en kompetensnivå som är värdig en stat och dess ledning.

Kamrat Kalle

F.d. officer som skriver utifrån rollen som skattebetalare och väljare med ett starkt engagemang i försvarsfrågor baserat på ett mångårigt yrkesliv inom Försvarsmakten.

Försvarsmaktens delårsrapport 2013 : Uppdaterat 19.15

I dag på eftermiddagen släppte Försvarsmakten sin delårsrapport för 2013 med vissa särskilda redovisningar. Det mest anmärkningsvärda är det fortsatta gasandet och bromsandet rörande ekonomin likt tidigare år. Den bekymmersamma konsekvensen av detta är att övningar under innevarande år kommer att både reduceras och/eller strykas då 250 miljoner kronor måste hämtas hem i liggande verksamhetsplan. Här kommer en snabbanalys av valda delar.

Försvarsmakten inleder med att konstatera att ”den främsta utmaningen är att få långsiktig balans mellan ökad övningsverksamhet, tillgänglig personal och ekonomi”. Ånyo anser jag att uttrycket utmaning missbrukas, då det egentligen handlar om ett faktiskt problem som myndigheten inte själva kan råda över om den beställda insatsorganisationen IO14 någonsin skall kunna intas. Försvarsmakten har de senaste åren alltid haft en ekonomi i balans. Däremot råder det likt tidigare fortfarande inte balans mellan av regeringen tilldelade ekonomiska medel och den verksamhet som förväntas bedrivas. Här måste myndigheten återgå till ÖB retorik som nyttjades för ett ungefär ett år sedan i stället för att snällt ta plats i korgen. Utmaningen är inte längre Försvarsmaktens, det är våra politikers!

Materiel

Försvarsmakten skriver även att ”verkställandet av materielplanen går också som planerat”. En i mina ögon mycket förenklad bild som inte gynnar myndighetens fortsatta argumentation. Går man ner på lägre nivå och tittar på enskilda materielsystem så får man en helt annan bild då det för vissa helt avgörande materielsystem som ligger i materielplanen fortfarande saknar regeringsbeslut(!) För Marinens del saknas fortfarande de mycket viktiga besluten om modifiering av två korvetter till vedettbåtar samt halvtidsmodifiering av två korvetter varav en redan är tagen ur förbandsproduktionen. Detta konstaterar Försvarsmakten mycket riktigt även längre fram i dokumentet (min fetstil).

I avvaktan på regeringsbeslut råder fortsatt osäkerhet avseende modifiering/generalöversyn av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall, vilket innebär att den operativa tillgängligheten på sikt nedgår. Likaledes avvaktar Försvarsmakten regeringsbeslut för ombyggnad av korvetterna HMS Göteborg och HMS Kalmar till vedettbåtar, vilket planeras ske 2014-2015. Vedettbåtar planeras överta rollen för bl.a. sjöövervakning när sjöstridsflottiljernas bevakningsbåtar avvecklas under 2014.

I sammanhanget använder sig tyvärr Försvarsmakten av en icke genomtänkt retorik när man i den inledande sammanfattningen av materielläget konstaterar att verkställandet av materielplanen går enligt plan, för att i löptexten sedan ta upp flera materielprojekt som kommer att innebära omfattande operativa begränsningar på grund av att regeringen inte behagar fatta helt nödvändiga beslut om sådant som redan är budgeterat och ligger i planen? Det finns givetvis fler exempel med dessa redovisas inte här.

Som en passus måste man i sammanhanget givetvis ställa sig frågan varför regeringen konstant förhalar avgörande beslut då ovanstående regeringsärenden varit kända sedan 2011? Möjliga orsaker kan vara

att regeringen inte förstår vikten av att beslut fattas i rätt tid?
att viktiga ärenden hamnar hos enskilda handläggare och försvinner i mängden?
att Försvarsmaktens underlag till regeringen är undermåliga?
att regeringen använder FM som budgetregulator och medvetet håller inne med beslut?
att regeringen anser att materielen inte är nödvändig?
att regeringen använder besluten för att påvisa ”satsningar” vid eget valt tillfälle?

Det finns säkert fler möjliga orsaker. Men det börjar tyvärr skönjas ett mönster, och det sistnämnda alternativet stämmer mycket väl överrens med regeringens och Cecilia Widegrens senaste satsning, som inte är annat än en nödvändig renovering av endast halva stridsvagnsbeståndet. En mycket oroväckande utveckling!

Personal

I delårsrapporten redovisar Försvarsmakten utvecklingen inom personalområdet på ett detaljerat sätt och inleder med att bland annat konstatera att ”arbetet med att utveckla personalförsörjningssystemet fortsätter också. Rekryteringen av kontinuerligt tjänstgörande soldater och sjömän har gått över förväntan.”

Man skriver också att ”Försvarsmakten bedömer att personalvolymsmålen för myndigheten i sin helhet under 2013 kommer att uppnås med undantag för GSS/T.”

Det är glädjande att det redovisas något bättre siffror än tidigare.

Avhoppen från såväl utbildning som att många inom personalkategorin säger upp sig fortfarande är ett mycket stort problem. Antal GSS/K (kontinuerligt tjänstgörande soldater och sjömän) som slutat sett från min horisont mycket bekymmersamt! Man har ökat volymen jämfört med tidigare år med 665 individer. Till detta skall läggas att 348 har slutat sin anställning i Försvarsmakten. Här finns också ett mycket stort mörkertal då det inte redovisas hur många GSS/K som har tjänstledigt från Försvarsmakten p.g.a. studier!

När man beskriver marinförbandens totala personalsituation så anges att ”huvuddelen av de marina förbanden har en tillfredsställande uppfyllnad.” En beskrivning som jag inte tror delas av alla aktörer.

Ekonomi

För att säkerställa balansen mellan verksamhet och ekonomi avser Försvarsmakten att under innevarande budgetår reducera kostnaderna för förbandsverksamheten med 140 miljoner och för Försvarsmaktens centrala verksamhet med 110 miljoner. Totalt 250 miljoner!

Man understryker att 250 miljoner kronor i kostnader är cirka 1 procent av Försvarsmaktens förbandsanslag vilket givetvis är helt korrekt. Vad som inte framgår är att 250 miljoner kronor är oerhört mycket pengar om detta skall sparas in på reducering av övningsverksamhet. Det bör numera vara allmänt känt att huvuddelen av förbandsanslaget är uppbundet i fasta kostnader som ej går att påverka som lokalhyror, anläggningskostnader, löner och fasta tillägg m.m. De rörliga kostnaderna för övningsverksamhet utgör således endast en bråkdel varför 250 miljoner påverkar i stor omfattning.

Man spår utöver detta ett underutnyttjande på anslaget ”fredsfrämjande insatser” om 300 miljoner kronor.

Övningar

För övningsverksamheten kommer detta att innebära att vissa övningar reduceras, två övningar kommer att utgå i sin helhet samt att flygtidsuttaget reduceras. Samtidigt säger man att ”C PROD räknar med att de viktigaste förbandsmålsättningarna nås och att det som utgår i år inplaneras under nästföljande år.”

För marinens del finns i huvudsak två större övningar kvar under året. Dessa är den internationella övningen Northern Coast samt den nationella övningen SWENEX. Den förstnämnda ligger så pass nära i tid att den sannolikt ej går att dra sig ur. Sverige är dessutom ansvarig för övningen. Då återstår rent hypotetiskt således endast en övning att spela med.

Om vi leker med tanken att Marinen inte skulle genomföra SWENEX så kommer det givetvis att påverka de marina förbandens målsättningar.. Med tanke på C PROD bedömning av att förbandsmålsättningarna kommer att nås så är den enda slutsatsen att SWENEX kommer att genomföras utan reduceringar. Annars stämmer inte uttalandet.

Vidare kan man konstatera att Försvarsmakten under året tydligen genomfört en FMGÖ (Försvarsmaktsgemensam övning). Man kan lätt dra paralleller med en FMÖ (Försvarsmaktsövning) som vi alla vet genomfördes senast 1993 (Orkan).

Den marina övningen SWENEX 13-1. Övningen har expanderats till att vara en försvarsmaktsgemensam övning (FMGÖ) med deltagande även från flyg- och arméförband. Erfarenheterna av denna första FMGÖ är övervägande positiva.

Hur omfattande deltagandet var från Marinens sida avseende korvetter bör den intresserade givetvis undersöka. Hur många och framför allt vilka Arméförband som deltog är också oklart. Hur många av våra fyra stridsflygdivisioner som deltog framgår inte heller. Att införa begrepp som kan förväxlas med FMÖ i detta sammanhang känns som att man drar på väldigt höga växlar när övningen ska avrapporteras uppåt. Skillnaden mellan FMGÖ och FMÖ är enorm!

Sammanfattning

Försvarsanslaget står inte i paritet med vad som krävs för att sätta upp och utbilda IO14. Runt detta råder det nog inga tvivel. Att behöva reducera verksamhet för 250 miljoner och ställa in övningar nr det finns en prognos om underutnyttjande på anslaget fredfrämjande insatser motsvarande 300 miljoner är märkligt. Socialdemokraterna har föreslagit att motsvarande summa skulle flyttas, förvisso till materiel, vilket Moderaterna sagt nej till. Om IO14 skall bli verklighet måste förbanden öva. Flytta då över denna summa till förbandsverksamheten och genomför planerad verksamhet!

Att beskriva att materielplanen verkställs enligt plan samtidigt som det saknas flera avgörande regeringsbeslut för att förverkliga materielplanen är en retorik som jag på sikt bedömer kommer att vara till Försvarsmaktens nackdel. Här behöver klarspråk fortsätta att talas likt vad ÖB gjort tidigare.

När C PROD talar om att inställda övningar kommer att tas igen nästa år så känns det tyvärr som en mycket förenklad bild. En inställd övning går aldrig att ta igen. Det enda som händer är att man skjuter upp förverkligandet av IO14 ytterligare. En bieffekt av detta kan i värsta fall bli att många GSS/K tappar sugen då man kanske inte får genomföra de övningar som var planerade under hösten. Det finns dessutom redan nu signaler på att 2014 kommer att bli ett ekonomiskt svårt år varför ett återtagande av förlorad övningstid inte känns realistiskt.

Delårsrapporten är i sin helhet bitvis motsägelsefull då man i varje del inleder med att konstatera att allt är frid och röjd för att i löptexten sedan ta upp avvikelser och problemområden som sammantaget inte motsvarar den inledande positiva beskrivningen.

Till detta kommer det finnas anledning att återkomma till när den faktiska innebörden av de ekonomiska reduceringarna konkretiseras.

Uppdatering 2013-08-16 kl 1915

Bloggen Aktieingenjören har också uppmärksammat Försvarsmaktens delårsrapport. Han belyser tillsammans med en del andra intressanta detaljer också det faktum att man kan läsa en rapport lite som man vill. Han visar på ett tydligt exempel hur moderaten Johan Forssell tog ut valda satsdelar efter förra årets delårsrapport för att påvisa att den moderatledda försvarsreformen fortlöper enligt plan. Något man kan diskutera djupare runt.

Detta är exakt vad som händer om man inte beskriver sakernas tillstånd för vad de är, utan inleder varje del med att beskriva hur bra allt är. Läser man bara sammanfattningen runt varje punkt får man en helt annan bild än när man läser innehållet i sin helhet. Dessutom krävs det omfattande sakkunskap för att kunna reda ut alla detaljer.

För att Försvarsmakten ska kunna erhålla nödvändiga förändringar (politiskt uppvaknande) är det således av största vikt att tydligt peka på vad som behöver åtgärdas.

För övrigt anser jag att en anslagsfinansierad verksamhet, till skillnad från en intäktsfinansierad verksamhet på den öppna marknaden, inte ens har möjligheten att leverera ett så speciellt mycket bättre resultat än vad som ligger i planen utan att erhålla extra ekonomiska medel. FM verksamhet kan således resultatmässigt nå upp till ”nollnivån” = leverans enligt plan, för att uttrycka sig krasst. Tar pengarna slut blir resultatet minus.

Länkar: Försvarsmakten 1, 2, 3

Förändrad normalbild eller?

Blir ett kort inlägg idag rörande uppgifterna som C INS lämnade rörande kräkningar av svenskt territorium. Likt tidigare inlägg bygger detta enbart på officiella uppgifter som svensk riksmedia har lämnat, således inga uppgifter som kommer från Försvarsmakten. Ett längre inlägg kommer komma till helgen dock inte om detta utan om förbandsutveckling i Ryssland.

Analys

I april i år så genomförde Försvarsmakten en presskonferens rörande SvD uppgifter kring den s k ryska påsken. Denna händelse kommer jag inte beröra i detta inlägg, utan snarare vad har hänt mellan den ryska påsken och nu.

I april menade C INS GenLt Anders Silwer att incidenter likt de som skede på långfredagen 2013 hände var 3-4 månad d v s en kalla kriget liknande incident. Idag (130814) påtalade man att man skett en ökning av aktiviteten om än från en låg nivå till 2-3 gånger per månad sker en kalla kriget liknande incident som då skedde varje dag.

Om nu C INS m fl vill påskina att det är från en lågnivå, vilket i mina ögon är en dramatisk ökning så får man nog komma med bättre argument i officiella sammanhang. För jag är förvånad att ingen journalist kollat bakåt i arkviet. För var tredje till fjärde månad till två till tre gånger per månad är en markant skillnad som man ej kan negligera.

Nu kan den förhöjda aktiviteten givetvis hänga samman med förberedelser inför Zapad’13, en generellt sett högre övningsaktivitet hos de Ryska väpnade styrkorna som även måste följas upp av de NATO anslutna länderna i Östersjön. Därav ökar mängden aktivitet. Men det man då måste reflektera över är att de ryska väpnade styrkorna de facto övar mer de flyger mer, fartygen är ute mer till sjös och markförbanden övar mer.

Att man då börjat öva mer och mer är ju i sin tur intressant. Har det skett enbart över natten så att man nu börjar från en låg nivå? Nej det har skett gradvis från ca 2006. För att ta ordentlig fart efter Georgien kriget 2008. Det vet alla som följer Rysk militär utveckling. Så återigen låg nivå i officiella sammanhang är en s k hoax. Skall man idka ”informationsoperationer” mot sin egen befolkning för att lugna den bör man göra det på ett bättre sätt t ex genom att erkänna att man gjort en total missbedömning av situationen och att man nu måste börja genomföra ett återtagande från en egen låg nivå.

Sammanfattning

Nu tror jag inte att GenLt Anders Silwer glömt bort vad han sagt i April rörande mängden aktivitet. Utan det här handlar snarare om politik, där begreppet låg nivå har hamrats in till ett mantra för det är fler än GenLt Anders Silwer som utnyttjar det argumentet inom Försvarsmakten rörande vad som sker i Ryssland. Min bedömning är att det är allt annat än en låg nivå, vilket även andra kommit fram till.

Källor

SvD 1

Expressen 1

Försvarsmakten 1

Så är vi då där igen… (uppdaterat 22.35)

Vid dagens pressträff med media angående insatser berättade Försvarsmakten att det under sommaren skett två kränkningar av svenskt luftrum och att det är en förändrad normalbild man ser över Östersjön med betydligt intensivare övningsverksamhet.

Man konstaterade bland annat att det ger en signaleffekt att Sverige övar när även andra länder övar (läs Ryssland och höstens stora övning i västra militärområdet).

”– Det ger en signaleffekt när vi övar, som förmedlar att vi vet att ni är där, vi håller koll på er och är redo att ingripa, sa Johan Fölstad, operationsledare på insatsstaben. Han förklarade att det är andra länders aktivitet som styr beredskapen.
– Försvarsmakten har hög beredskap när det behövs och lägre när det inte behövs. Det innebär att vi utnyttjar resurserna på bästa sätt.”

Man kan ju inte låta bli att fråga sig vad signaleffekten i så fall blev vid exempelvis händelsen under långfredagen?

Nåväl. Att Försvarsmakten har öppnat dörren något på glänt till incidentberedskapsverksamheten och skarpa nationella insatser är naturligtvis glädjande. Det är dock långt kvar till en öppenhet värd namnet.

Aftonbladet skriver om kränkningarna och visar bilder från pressträffen med karta från den ena kränkningen där ett flygplan kränkte svenskt luftrum utanför Blekinge och därmed nära örlogshamnen i Karlskrona och flygflottiljen i Ronneby.

Vilket land eller vilka länder som har kränkt Sverige får dock inte allmänheten veta. Det vill Försvarsmakten inte berätta. Frågan är varför detta ska vara hemligt då det kränkande landet själv lär ha mycket god reda på att man kränkt Sverige?

Ej heller får allmänheten veta något om vad den ökade övningsverksamheten består i. Hur övar man? Är det mer avancerade övningar jämfört med tidigare år? Är det i större formationer? Vad övar man mot? Förvisso kan vissa detaljer om detta falla under det som man vill hålla för sig själv då det kan avslöja vår egen inhämtningsförmåga. Det gäller dock inte allt och och framförallt inte de grova dragen. Återigen är det endast för den svenska allmänheten denna information förblir hemlig.

Till syvende och sist är det så att Försvarsmaktens gamla värdegrund ”öppenhet, resultat, ansvar” passar rätt bra. Värdegrunden syftade till att bygga en folkförankring. Är man öppen kring den skarpa verksamhet och visar vilka resultat den medför och att man tar ansvar för Sveriges säkerhet så bygger man också folkförankring – både för försvaret och för svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Märk också väl att Försvarsmaktens insatschef Anders Silwer använder sig av den moderata retoriken att Ryssland ökar sin förmåga från en låg nivå. Den låga nivån vet vi sedan uttalanden i somras att den inföll på 90-talet. Var den officellt ligger idag vet vi fortfarande inte eftersom nu varken Anders Silwer eller för den delen de som mest frekvent begagnar uttrycket, försvarsminister Karin Enström och Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren, någonsin har kommenterat samtida rysk militär förmåga. De sistnämnda har efter en månad fortfarande inte heller kommenterat sommarens mycket stora ryska beredskapsövnings innebörd för svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Den som vill ha lite kvalificerad fiktion med bäring på ovanstående bör följa Johan Wiktorins mästerliga ”Korridoren till Kaliningrad” hos Försvar och Säkerhet. Del 9 idag. Upplösningen närmar sig?

I förrgår publicerade jag ett inlägg med anlending av professor Stefan Hedlunds något märkliga debattartikel i SvD. Idag har ordföranden i Säkerhets- och försvarsföretagen en replik i SvD där han bemöter anklagelserna om att ett ”försvarsindustriellt komplex” ligger bakom att måla upp Ryssland som hot.

Uppdatering 21.10: SvD har, inte helt förvånande, något mer information än andra media om kränkningarna. Det kränkande spaningsflygplanet ”svängde åt fel håll” i närheten av Karlskrona/Ronneby och den kränkningen var alltså inte något tankflygplan som Aftonbladet uppgav. Intressant i sammanhanget blir att just en sväng är något av det bästa sättet att ta det som benämns ”oblique” i flygspaningssammanhang, det vill säga foton med diagonal aspektvinkel till skillnad från ett lodfoto som tas rakt ned.

Uppdatering 22.35: Se även Jägarchefen om hur ”var tredje månad” i samband med ryska påsken nu blivit flera gånger i månaden.

Defense News w333

Här kommer en blandning av utländska försvarsrelaterade nyheter med marin tyngdpunkt från senaste veckan.

Indiska flottan gläds just nu åt att man har sjösatt det första egentillverkade hangarfartyget INS Vikrant på 38.000 ton. Hon utgör en milstolpe då Indien nu är medlem i klubben av länder med kapacitet att konstruera och bygga hangarfartyg modell större. Fartyget kommer att påbörja provturer inom ett år och planeras att tas i operativ tjänst under 2018.

Men inte nog med detta. Indien har parallellt med att bygga detta nya fartyg även slufört merparten av modifieringar och påbörjat provturer med sitt allra första hangarfartyg, dock ej egentillverkat. Det är f.d sovjetiska hangarfartyget Baku av Kiev-klass som nu fått det nya namnet INS Vikramaditya. Fartyget genomförde den 30 juli lyckade provturer. Man var orolig över krånglande växlar samt över fartregistret. Fartyget gjorde strax under 30 knop under provturerna, vilket får anses vara mycket lyckat. Nu ombaserar man till Barents hav där flygprover påbörjas med Mig-29K och helikoptrar som ska vara slutförda i oktober. Fartyget planeras att vara operativt under de kommande 30 åren.

Vid Gibraltar (British overseas territory) är läget något bekymmersamt då Gibraltar beslutat att släppa 70 betongblock i havet för att skapa ett konstgjort rev för dykning m.m. Detta motsätter sig Spanien som anser att man inte har ”tillstånd för detta” då man enligt Spanien inte disponerar vattenområdet och att det bryter mot miljölagar. Till följd av detta har nu Spanien utökat gränskontrollen till Gibraltar och dessutom utökat avgiften vid gränspassage till 50 Euro. Som svar på detta (även om det inte är uttalat på det sättet) skickar nu Storbritannien en hangarfartygsstyrka till Medelhavet för att genomföra ”övningar” och har annonserat att man vill göra ett uppkommet örlogsbesök i Gibraltar.

Spanien säger att man överväger att ta ärendet till FN:s säkerhetsråd där källor säger att man kan söka stöd av Argentina(!) som för närvarande är en icke permanent medlem fram till 2014. En utveckling som kommer bli intressant att följa då både Spanien och Storbritannien är medlemmar av såväl EU som NATO.

I Ryssland meddelar president Putin nu att man tecknat 85% av de planerade kontrakten för att genomföra upprustningen av de väpnade styrkorna som ska vara slutförd någon gång efter 2020. Några av veckans nyheter omfattar bland annat byggstart för ytterligare en Voronezh radar i de centrala delarna av Ryssland för att utöka robotförsvaret.

När det gäller fartygsbyggandet för Rysslands räkning så har man i dagsläget planerat för att under perioden bygga 54 nya stridsfartyg och 24 nya ubåtar. Utöver detta säger man att 750 olika typer av fartyg (stora som små) har moderniserats och/eller vidmakthållits till god materiell status under året. Baksidan av detta forcerande har givetvis även baksidor i form av sämre kvalitetskontroll och materiella brister vilket nu Putin inte längre accepterar och skickar en varning till varven och industrin.

Putin gave them six months to resolve these issues, Deputy Prime Minister Dmitry Rogozin said after the meeting.

Putin has already criticized the naval shipbuilding industry this year for its poor performance. In May, he sacked the head of United Shipbuilding Corporation, Andrei Dyachkov, after just 10 months in the job, and warned the new management he expected a major shakeup in the sector.

Ryssland meddelade även i veckan att man nu startar serietillverkningen av 10 nya ubåtar i projekt 885 Yasen. En ubåt som är efterträdare till tidigare Akula-klass och har redan gjort sig känd för att vara extremt tyst.

I veckan släpptes även nyheten att Ryssland kommer att ta leverans av sitt nya stridsflygplan T-50 (femte generationens stridsflygplan) under innevarande år då även flygutprovningen kommer att starta.

Japan har under veckan sjösatt sitt senaste fartyg som man benämner som jagare(?) vilket har skapat stora rubriker. Den mest okunnige landkrabban kan bara genom att titta på fartyget, en 248 meters ”flat top” konstatera att det är ett hangarfartyg och inget annat. Varför man envisas att benämnda det för jagare har säkert sina randiga och rutiga skäl.

I Kina har det också hänt saker under veckan. Man har bland annat deklarerat för Japan att Kinesiska flottans fartygsrörelser och övningar i närheten av Japans territorialvatten nu skall ses som rutin. Något som givetvis inte uppskattas av Japan. Det kommer även uppgifter om att man nu bygger på ett nytt hangarfartyg, då bilder nu finns på vad man misstänker är en sektion till ett nytt helt egentillverkat fartyg. Vidare så kommer även uppgifter om att Kina kommer att påbörja provturer med en ny typ av kärnvapenbärande atomubåt under nästa år. Det är oklart hur många ubåtar av klassen (Type 094) som har/kommer att byggas.

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Utökad värnplikt och infokrig

Kortfilm om grundutbildningen för eliten av de norska värnpliktiga, fallskjermjegerne.

Mycket har skrivits i bloggvärlden om hur förhållandevis litet som rapporterats i Sverige kring den största övningen sedan 1967, den enorma snabbinsatsövning som skedde nu i somras i centrala och östra militärområdena i Ryssland. Minst lika anmärkningsvärd är väl dock tystnaden kring att vårt mesta grannland utökar värnplikten.

Det är ju inte bara så att Norge inför könsneutral värnplikt, man fortsätter även med ambitionen att förlänga värnplikten på vissa ställen, med flera månader. Här ett färskt norskt reportage från förbandet som först prövar detta, Norges gränsjägare.

I dagarna är det också fem år sedan Georgienkriget 2008 och var finns analyserna av detta i svensk press? Den engelsktalande kan tack och lov ta del av denna högintressanta estniska analys av det kriget, med särskilt intressanta avsnitt om informationsoperationer och att Georgien trots allt lyckades bra med en sak, stridssjukvården. Bara tre procent av de georgiska sårade avled av sina skador enligt analysen. Låter nästan för bra för att vara sant, eller?

För den som vill veta mer om cyberkrigföringen före och under augustikriget 2008 rekommenderar jag starkt Internets mörka sidor av Roland Heickerö.

P.S.
Ja, jag vet, i dagens mycket läsvärda SvD-ledare ”Inte så munter bild av försvaret” nämns i alla fall Georgienkriget.

En utlovad sammetskollaps?

På SvD Brännpunkt skriver professor Stefan Hedlund om att den svenska försvarsdebatten har fel bild av Ryssland, såväl vad det gäller den militära upprustningen som att den ryska regimen är på väg åt ett allt mer auktoritärt håll. Inte utan att man blir förvånad. Sannolikt roterar också Hedlunds gamle debattnemesis vad gäller Rysslandsfrågor, Leif Kihlsten, i sin grav.

Hedlund menar på att ett ”försvarsindustriellt komplex” har manat fram dessa budskap. Det torde i så fall vara en svensk variant av det militärindustriella komplexet. Hedlund delar sin artikel mellan det två bilder han anser vara felaktiga.

Att den ryska upprustningen är misslyckad exemplifierar Hedlund med att Putin vid ett möte i juli erkänt att militärreformen har misslyckats. Det stämmer att Putin gav förste vice premiärminister Dimitrij Rogozin (en av de nationalistiska hökarna i regeringen, tillika en av de främsta förespråkarna för eurasianismen) en ordentlig tillrättavisning vad avser den ryska militärindustrin. Rogozin är utöver att vara förste vice premiärminister också ordförande i landets rustningskommission. Det uppges vara framförallt inom skeppsbyggandet man ligger efter planen, liksom man har generella problem med kvalitetskontrollen i den ryska försvarsindustrin. Under 2012 låg 20 % av materielleveranserna efter tidsplanen.

Innan man ger Hedlund rätt bör man dock ha i åtanke att det finns en rad ryska materielprojekt där man inte ligger efter tidsplanen utan till och med före. Exempelvis vad avser leveranserna av stridsflygplan. Tittar man också närmare på det ryska fartygsbyggandet så är det inte några enstaka fartyg som sjösätts varje år utan det är stora mängder. Hedlund väljer också mycket riktigt att exemplifiera sin åsikt med ett enda materielsystem, nämligen den nya ubåtsbaserade kärnvapenroboten Bulava som dragits med en rad problem under utprovningen. Ur svensk synvinkel är det inte riktigt Bulava som är mest intressant utan snarare de resurser som i högre grad förekommer i Östersjöområdet.

Det är också på sin plats att jämföra de ryska förhållandena med svenska. Som bekant genomförde Ryssland förra månaden en mycket omfattande beredskapsövning i det östra militärdistriktet, där man nu bland annat konstaterat vissa brister som måste avhjälpas, inte minst vad avser samband och ledningssystem. Huruvida övningen verkligen omfattade 160 000 man eller betydligt mindre lär visa sig. Icke desto mindre är ett syfte med övningar av det här slaget att utröna statusen på de egna förbanden och hur militärreformen än så länge lyckats, vilket man lägger stor vikt vid. I övningen deltog också förband ur det centrala militärdistriktet, där i man i föregående beredskapsövning underkände en rad förband på vissa punkter. Nu var det upp till bevis igen.

Vän av ordning drar sig till minnes att sist en svensk övning av storlek genomfördes försvarsmaktsgemensamt var 1993. Sist man övade försvarsmaktsgemensamt var 2009 i samband med förra Zapad-övningen, varvid en rad brister upptäcktes hos såväl förband som ledningsförmåga, beredskapsplaner med mera. En av de viktigaste slutsatserna som drogs var att liknande övningar måste genomföras regelbundet och ofta. Nu har fyra år gått och rimligtvis borde en rad åtgärder ha vidtagits, men när kommer en övning som verifierar 2009 års svenska försvarsreform och som testar hur till exempel det nya personalförsörjningssystemet lever upp till måttet?

Om man ska kalla den ryska militärreformen havererad för att 20 % av materielen är försenad så är också frågan vad man ska kalla den svenska? Som bekant har Försvarsmakten idag inte en endast artilleripjäs till följd av kraftiga förseningar i Archerprojektet. Regeringens genomförandegrupp som 2008 strök ett större antal materielprojekt som därefter startats om har orsakat såväl kraftiga förseningar som fördyringar. Helikopter 14 som skulle vara levererad och förbandssatt till 2008 är förhoppningsvis förbandssatt 2018 och med ubåtsjaktförmåga runt 2020. Den insatsorganisation som man år 2009 bestämde skulle vara intagen 2014 är tidigast fullt bemannad och därmed övningsbar år 2019 (då värnpliktiga i dagsläget ej kan inkallas för repetitionsövningar), även om de mer aktuella prognoserna talat om full bemanning först år 2023. I budgeten saknas som bekant också bortåt 75 mdr kr bara för den materiel som behöver omsättas.

Jag anser det därför felaktigt att som Hedlund helt döma ut den ryska militärreformen. Större delarna av det man föresatt sig att göra hittills har man också lyckats med. Vägvalet har också varit tydligt när man dragit ner på sociala reformer till förmån för militära satsningar. Hedlund anför å sin sida att ”medel till den militära upprustningen har redan börjat dras tillbaka”. I själva verket antogs i den senaste ryska statsbudgeten från början av juli ökade försvarsanslagen från drygt 15 % till 22 %, medan man minskade utgifterna mot den sociala sektorn. Något som man därtill har stöd för hos mycket stora delar av befolkningen.

Det för oss också in på del 2 av Hedlunds artikel som menar på att den ryska regimens allt större dragning åt det auktoritära hållet är ett spel för gallerierna, vilket Hedlund illustrerar med rättsprocessen kring Aleksei Navalnyj, medan inte ett ord nämns om lagstiftningen kring medborgarrättsorganisationer, mötesfrihet eller HBTQ-frågor. Att Navalnyj skulle bli president som Hedlund diskuterar, är ännu rätt långsökt. Hedlund nämner heller inte med ett enda ord det som också svenska media i allmänhet missar. Navalnyj är inte någon liberal i europisk bemärkelse utan istället lierad med ryska nationalistiska krafter, vilket förmodligen på sitt sätt också bidragit till hans popularitet. Det fångar också något av den ryska politiska scenen som till största del delas mellan Putin med anhängare och stödpartier, nationalister i olika former och sist men inte minst kommunister. Frågan är vad som är fördelaktigast för övriga världen?

Slutligen går också Hedlund i samma fälla som försvarsutskottets ordförande och berättar att ”vi årligen spenderar 46 miljarder kr på ett försvar”. Vad Hedlund missat är att ca 4 av dessa miljarder går till MSB, Kustbevakningen och även Elsäkerhetsverket. Däremot kan man hålla med om att det uteffekten lämnar åtskilligt att önska.

Jag höll inte med Hedlund när han i maj i DN menade på att den av honom förutspådda ryska ekonomiska och politiska krisen som ska inträffa under 10-talet kommer att innebära att Ryssland inte kommer att innebära ett säkerhetspolitiskt problem för Sverige. Lika lite håller jag med honom idag om att den ryska militärreformen kan dömas ut eller att ett allt mindre demokratiskt Ryssland inte heller skulle innebära försvars- och säkerhetspolitiska problem för Sverige. Återigen verkar Hedlund ha avgränsat sig till endast Sverige och Ryssland, istället för att ta hänsyn till att Sverige i högsta grad påverkas även av Rysslands relationer till exempelvis Baltikum och Polen. Hedlund är fast i en tro på att en rysk kollaps kommer att vara fredligt koncentrerad till Ryssland. Tyvärr har historien gång efter annan visat hur sådana situationer leder till att man söker ena sitt folk mot en extern fiende.

Jag skulle också dra mig för att som Hedlund knyta fallande oljepriser till en bestämd trend. Ja, fallande oljepriser medför mindre utrymme i statliga budgetar för länder som är beroende av sin oljeexport för sin ekonomi. Dock har detta något av en självreglerande effekt. De oroligheter som mycket väl kan bli resultatet bidrar i hög grad till att åter höja priset. Under sommaren har vi sett tioprocentiga prisökningar till följd av oroligheterna i Egypten. Oroligheter i ett land med stor andel av världsmarknaden som exempelvis Saudi-Arabien eller för den delen Iran som kontrollerar Hormuzsundet, kan få oljepriserna att ta ett mycket brant skutt uppåt.

Tretton år sedan tragedin när ryska ubåten Kursk sjönk

I dag är det exakt tretton år sedan den ryska atomubåten K-141 Kursk sjönk i Barents Hav och 118 officerare och sjömän omkom i det kalla havet! Det ryska amiralitetet bidrog på Sovjetmanér till tragedin genom lögner och genom att vägra att ta emot hjälp under de första kritiska dygnen. Vissa omkom direkt vid explosionen, vissa genom drunkning, och vissa genom koldioxidförgiftning alternativt att de frös till döds. Ryssarna förnekade även att det skulle finnas kärnvapen ombord, vilket man befarade att det trots allt ändå gjorde.

Den havererade ubåten Kursk var av Oscar II klass. En mycket stor ubåt på 155 meter och 15.000 ton som när hon förolyckades enbart var sex år gammal. Ubåten var av typen SSGN, en reatordriven ubåt med kryssningsrobotar av typen SS-N-19 ShipWreck. En stygg robot avsedd för bekämpning av hangarfartygsgrupper. Roboten skjuts i salvor där robotarna arbetar i ett nätverk. En av robotarna kan gå upp på högre höjd för att uppdatera målläget till övriga robotar i salvan. Dessutom kan robotarna fördela sig till att gå mot flera olika mål i en grupp. Robotens fart ligger över långt över mach 2.0 och räckvidden är över 500 kilometer. Laddningarna kan varieras mellan ordinarie sprängladdning om 750kg, en FAE (Fuel Air Explosive) eller en 500kt kärnladdning. Kursk kunde bära 24 stycken av dessa robotar.

Kursk genomförde en övning/uppvisning i Barents Hav tillsammmans med bland andra Kirovkryssaren Peter den store när tragedin inträffade.

Den officiella teorin är att en torped exploderade ombord vilket orsakade en brand i torpedrummet, och till följd av detta exploderade fler torpeder i det stora torpedrummet som fick ubåten att sjunka. Endast 23 personer överlevde explosionen. Dessa befann sig i utrymmet längst akteröver i fartyget.

Den inofficiella teorin är att Kursk skulle genomföra vapenprov med den fruktade superkaviterande torpeden Shkval som kan uppnå ofattbara 200 knop under vattnet. Av den anledningen påstås det att två amerikanska ubåtar ska ha befunnit sig i området för att bevaka proverna. Av misstag, alternativt genom ett felaktigt katastrofalt beslut ska en av de amerikanska ubåtarna ha skjutit en torped mot Kursk. En annan teori säger att en av ubåtarna har kolliderat med Kursk och orsakat explosionen.

Torped och ubåtsexperter menar att hålet i närheten av Kursk förskepp är hålet av en torped där även skrovplåten är vikt inåt, vilket inte borde vara fallet om en torped hade exploderat invändigt i fartyget. Det läggs även fram ytterligare teorier som ska stärka den teorin.

De amerikanska ubåtarna i området ska enligt uppgifter ha varit USS Memphis och USS Toledo av Los Angeles class.

Vladimir Putin, som då var president under sin första ämbetsperiod, sägs efter olyckan ha kommit överrens med USA:s president att lägga locket på händelsen då den inte skulle vara möjlig att hantera öppet. Hur det ligger till med den saken kommer vi sannolikt aldrig att få veta.

Det vi vet är att de 23 överlevande i ubåten hade kunnat räddats om ryssarna hade accepterat hjälp från omvärlden, vilket man inte gjorde. Något som fortfarande sitter som en tagg hos många anhöriga i Ryssland.

Även svenska flottan var indirekt inblandade i Kursk-olyckan. Man erbjöd att flyga in vår egen räddningsfarkost URF, men ryssarna tackade nej då man påstod att det inte behövdes då de hade läget under kontroll… På Berga örlogsbas förberedde man ändå sig för att kunna transportera farkosten. Se Aftonbladets artikel.

För fem år sedan gjordes en dokumentärfilm ”Kursk – Ubåt i grumligt vatten” som avhandlar teorin om att Kursk skulle blivit sänkt av en amerikansk ubåt. Ett mycket sevärd dokumentär som kan ses i sin helhet här nedan. Se den och skänk en tanke till de omkomna sjömännen!

Gästinlägg: Moderaternas retorik – Ett hot mot de(m)okratin

Följer upp med ytterligare ett gästinlägg, den här gången från Boatswain, som på ett förtjänstfullt sätt lagt ner både tid och engagemang på att syna Moderaternas kort ytterligare när det kommer till försvars- och säkerhetspolitiken. Det brukar sägas att en av medias viktigaste uppgifter att granska politikerna. Men då det uppenbart råder brist på kunniga och engagerade journalister som bevakar detta politikområdet så ska vi vara väldigt glada att det finns enskilda individer som tar sig an uppgiften för att försöka bringa klarhet i vad som är sant och vad som tangerar att vara en ren lögn.

(Inlägget kan se konstigt ut i den mobila versionen av inlägget, därför läs det i webbversionen)

/ Skipper

—————————————————————————————————————

Människan ljuger aldrig så mycket som efter en jakt, under ett krig eller före ett val / Otto von Bismarck

Att moderaterna har fortsatt, på den av socialdemokraterna inslagna vägen avseende nedmontering av den svenska försvarsförmågan är en sak. Om detta kan man tycka mycket. När folket har rätt information i samband med riksdagsval och de folkvalda sedan säger att så här mycket får Försvarsmakten kosta och den här förmågan ska ni ha, ja då är det bara att acceptera den demokratiska processen. Detta förutsätter givetvis även att de folkvalda genomfört en grundlig säkerhetspolitisk analys och värderat den gentemot en acceptabel risktagning för landets säkerhet. Då måste processen accepteras även av oss försvarsvänner som önskar ökad förmåga och anslag. Däremot kan vi rösta annorlunda och fortsätta vår opinionsbildning.

Tyvärr fungerar det inte såhär inom försvarspolitiken sedan en lång tid tillbaka av alliansstyre.

Sedan länge anser jag Moderaternas retorik när det kommer till försvarspolitik och andra försvarsrelaterade frågor har passerat skamgränsen vad gäller uppenbara lögner som syftar enbart till vilseledning av det svenska folket. Nu börjar jag fundera på om inte den ansamlade mängden falsarier rentav är ett hot mot demokratin.

Om vi inte kan lita på att det våra folkvalda berättar för oss medborgare är sant, lever vi då i en demokrati? Hur ska vi då kunna stå vid valurnan och fatta ett klokt beslut utefter våra åsikter och värderingar? Ett manipulerat och vilselett folk kan inte vara grunden för en demokrati. Som politiker får man ett förtroende att förvalta av sina väljare. Med detta förtroende följer makten att styra landet. Med makt följer även ansvar, ett ansvar att utföra den politik man utlovat samt inte mindre viktigt, informera folket om den förda politiken och dess konsekvenser.

Att politiker genom tiderna slirat på sanningen lite då och då (medvetet och omedvetet) är kanske ingen nyhet. Från detta till att, likt en nordkoreansk ledare, spruta ur sig försvarsrelaterade lögner som Moderaterna gjort de senaste åren, krönt och eskalerat av Cecilia Widegren (m) den senaste veckan, i syfte att förleda väljarna att tro att något inte är vad det är kan inte liknas med annat än en diktators försök att lura sitt folk. Att Sten Tolgfors (m) blev KU-anmäld tre gånger under loppet av ett halvår kanske inte är så förvånande. När anmäls övriga kan man ju stilla undra…?

Om jag som väljare med ett intresse för att Sverige ska ha ett starkt försvar läser om alla moderata ”satsningar” och hur ”bra”, ”tillgängligt”, ”flexibelt”, ”gripbart” och ”välutrustat” det svenska försvaret är, då är det lätt att förledas att tro att det är Moderaterna som passar mig bäst. I alla fall deras försvarspolitik.

Vilseledningen är inte demokratiskt då de flesta väljare inte är insatta nog att genomskåda bluffen.

Det är lätt att genomskåda lögnerna när man är insatt i de försvarspolitiska frågorna. Som mindre insatt i övriga politikområden blir det naturligt för mig att fundera på vilka andra områden där Moderaterna försöker föra mig bakom ljuset utan att jag har kunskapen att kunna genomskåda det? Pensionerna? Vården?

Vad har då moderaterna sagt?

Moderat lögn/vilseledning

Sanningen som folket borde höra

”Flyget har fått sin uppgradering, marinen har fått sin uppgradering och nu får också armén sin uppgradering.” – Cecilia Widegren

Länk: SR P4 Skaraborg

Flyget har inte fått någon uppgradering än.

Om det avses att gå från 100 st Gripen C/D till

60 Gripen E, utan att knappt tillföra medel så

är det ingen uppgradering av förmåga relativt

omvärlden. Dessutom får andra

nödvändiga materielprojekt skjutas upp.

Om uppgradering av Marinen avser renovering

av ett antal Stridsbåt 90 är det heller ingen satsning.

Länk: Skipper

”Miljardsatsning på försvaret i Västsverige”

”Miljardsatsningar på stridsvagnar i Skaraborg” / Cecilia Widegren

Länkar: GP, SvD

Fördyrad och försenad renovering planerad sedan länge och tagen inom befintlig ram.

Länkar: Wiseman, Skipper 1, 2, Skövde Nyheter

”Den nya personalreformen går bra!” – Karin Enström

Länk: SVT

Nej det gör den inte.

Länkar: Wiseman 1, 2, 3, Skipper,
Försvar & Säkerhet

”Regeringen satsar 122 miljoner kr på försvaret i Västsverige” – Cecilia Widegren

Länk: Expressen

Ett, sedan länge ackumulerat renoveringsbehov av Karlsborgs flygplatsområde tagen inom ram är ingen satsning.

Länk: Wiseman

”Detta för att säkerställa den ambitionsökning som alliansregeringens försvarsreform innebär”
– Cecilia Widegren och Hans Wallmark

Länk: UNT

Moderaterna sysslar inte med ambitionsökningar. De sysslar med en succesiv nedmontering av svensk försvarsförmåga.

Länk: VLT, Skipper

”Den nya personalreformen går bra!” – Karin Enström

Länk: SVT

Nej det gör den inte.

Länkar: Wiseman 1, 2, 3, Skipper,
Försvar & Säkerhet

”Regeringen satsar 122 miljoner kr på försvaret i Västsverige” – Cecilia Widegren

Länk: Expressen

Ett, sedan länge ackumulerat renoveringsbehov av Karlsborgs flygplatsområde tagen inom ram är ingen satsning.

Länk: Wiseman

”Detta för att säkerställa den ambitionsökning som alliansregeringens försvarsreform innebär”
– Cecilia Widegren och Hans Wallmark

Länk: UNT

Moderaterna sysslar inte med ambitionsökningar. De sysslar med en succesiv nedmontering av svensk försvarsförmåga.

Länk: VLT, Skipper

”Vi föreslår i budgeten för 2013 en ökning om 460 miljoner på förbandsverksamheten. Detta är ett viktigt steg för utvecklingen av ett tillgängligt och användbart insatsförsvar.” – Karin Enström

Länk: Borås Tidning

De 460 miljonerna är ingen satsning utan tas inom ram från materielanslaget.

Länk: Wiseman

”Förbanden är ”välutbildade, välutrustade och har hög beredskap till skillnad från 2006” – Karin Enström

Länk: Sveriges Radio

Nej.

Länk: Wiseman

”Hela Sverige ska försvaras” – Karin Enström

Samtidigt säger Fömin att hon är nöjd med den svenska försvarsförmågan (att försvara Sverige på en geografisk plats, efter veckor av förhöjd beredskap, mot ett begränsat anfall i en vecka tidigast 2019)

Länk: Wiseman

”Med anskaffningen får vi ett modernt, kvalificerat luftvärnsrobotsystem.” – Karin Enström om Rb98 (IRIS-T)

Länk: Ny Teknik

Rb98 är inte ett kvalificerat luftvärnsystem som ersätter 20 Gripen E.

Länkar: Skipper, Wiseman

”Uppgraderingen av Gripen är finansierad.” – Karin Enström

Länk: SvD

Ja – om man stryker övriga materielinvesteringar. Annars – nej.

Länkar: Wiseman 1, 2

Fredrik Schulte (m) refererar till en hemsida som rankar Sveriges försvar som det 25:e största.

Länk: Fredrik Schulte

(Schulte gjorde senare en halvpudel efter att ha mött hård kritik)

Kommentar överflödig

”Moderaterna satsar på försvaret” och ”M tar ett samlat grepp om säkerhetspolitiken” – Hans Wallmark

Länkar: HD

Nej.

Länkar: Skipper, Wiseman 1, 2

”NATO ger Sveriges försvar högt betyg” – Sten Tolgfors, Cecilia Widegren, Karin Enström m.fl.

Länkar: UNT, Wiseman

Nej. Utvärderingen NATO gjort handlar om de försvarspolitiska målsättningarna från 2009 rörande uppsättandet av insatsorganisation 2014. En organisation som, om det tillförs mer medel, i bästa fall är intagen 2019.

Länkar: Försvar & Säkerhet, Wissman

”Ryssland rustar från en mycket låg nivå” – Carl Bildt, Cecilia Widegren och Karin Enström

Länkar: SVT1, 2, SvD

Ryssland innehar en mycket hög förmåga, stor numerär, mycket hög beredskap och väl fungerande logistik.

Länkar: SvD, SMP, Wiseman 1, 2

”Ryssland har inte förmåga att anfalla Sverige” – Fredrik Reinfeldt

Ryssland kunde invadera Georgien på en vecka och nyligen ställdes 160.000 man på krigsfot på några dagar. En munsbit för det svenska moderata försvaret?

”Personalen är försvarets viktigaste resurs” – Karin Enström

Länk: Fri värld

Minskning av personalkostnader på 500 Mkr

Länk: Wiseman

”Vår försvarsförmåga är bättre nu än för 10-20 år sedan” – Cecilia Widegren

Länkar: Cecilia Widegren på twitter, Skipper

Vår försvarsförmåga har aldrig varit så låg, varken numerärt, förmågemässigt eller relativt Ryssland – i modern tid.

Länkar: Cornucopia, Skipper, KKrVA

”………………..” – Karin Enström och Cecilia Widegren (ej lögn, endast total tystnad)

Om den oannonserade ryska beredskapsövningen som inom ett par dagar satte 160.000 man på krigsfot på ett par dagar. Samma Ryssland som Moderaterna tycker rustar från ”en låg nivå”.

Nu är det öppet mål för gammelmedia (läs. DN, SVD, Expressen m.fl.) att producera sakligt granskande artiklar. Källmaterialet finns redan på ovanstående länkar då försvarsbloggarna redan gjort ert grävande arbete.

Media har länge kallats den tredje statsmakten (efter Regering och Riksdag). Då kanske det vore på sin plats att skriva något djupare än sensationsartiklar om vem som tjänar mest i din hemkommun, årets bästa kräftor m.m. Eller är det viktigare att skriva om den akuta bristen på mjukglasströssel i Sverige (aftonbladet.se)?

Om inte de som ska granska makten agerar nu, ja då är det ett ännu större hot mot demokratin.

/ Boatswain

Pågående svenskt örlogsbesök i Ryssland!

Minröjningsfartyg typ Koster (Foto: Försvarsmakten)

Just nu pågår vad som ser ut att vara ett svenskt örlogsbesök i St Petersburg, Ryssland. Information runt detta besök, som sannolikt har varit planerad sedan en tid tillbaka står ej att finna hos varken UD, Försvarsdepatementets eller på Försvarsmaktens officiella sidor.

HMS Koster har man kunnat följa via AIS ända in till kaj i centrala St Petersburg där hon förtöjde strax efter 07.00 lokal tid tillsammans med systerfartyget HMS Ven vid Angliyskaya Naberezhnaya, där de kommer att ligga förtöjda fram till måndag. Det finns bra bilder här och här.

Det enda officiella uttrycken för att det de facto pågår ett svenskt örlogsbesök i Ryssland kom under morgonen från UD:s twitterkonto Sweden i Russia där för övrigt ovanstående detaljer framgår, på ryska. Dock framgår inget om besöket på det svenska konsulatets webbsida.

Swedish Navy visiting St. Petersburg – minehunters Koster and Ven arrived this morning at Angliyskaya Naberezhnaya pic.twitter.com/0J7CQIl4EP
— Sweden in Russia (@SwedeninRUStPet) August 10, 2013

Vän av ordning börjar givetvis fundera på varför information runt detta örlogsbesök varken framgår hos utrikesdepartementet eller hos försvarsdepartementet. Inte heller ligger det uppe som en nyhet på Försvarsmaktens webbsida. Inte ens det avsändande förbandet 4.Sjöstridsflottiljen har gjort någon notis på sin egen webbplats runt detta än så länge. Ärenden som dessa avhandlas nomalt sett alltid vid regeringssammanträden på torsdagar och tas då upp på ärendelistorna.

Anser man från myndigheternas sida att detta är en sak som inte skulle vara av intresse för allmänheten, eller handlar det enbart om brister i informationstjänsten vid fyra olika tjänsteställen samtidigt? Oavsett vilket anser jag informationstjänsten har misslyckats, under förutsättning att det inte är avsiktligt. Allmänheten bör givetvis få veta örlogsbesök kommer att ske via officiella kanaler och inte genom AIS-sidor eller ett twitterkonto i Ryssland med 184 följare. Det formella ansvaret att informera är givetvis regeringens, då det är regeringen som anvisar Försvarsmakten att med fartyg besöka Ryssland. Detta är inget som Försvarsmakten själva hittar på.

Om du skulle vara på besök i St Petersburg så kan du alltid passa på att besöka fartygen under ”open ship” på söndag 1430-1700.

Uppdaterat: 4. Sjöstridsflottiljen har nu lagt ut ett inlägg på sin facebooksida där man länkar till samma twitterkonto som beskrivits här ovan, samt att man skriver att flottiljchefen kommer att skriva blogginlägg från besöket. Första ”officiella” informationen från Sverige. Bra!

Hotbild och självbild

Varit stiltje på bloggen men nu är semestern slut så då kan man börja leverera effekt igen. Hösten ser ut att kunna bjuda på många överraskningar främst säkerhetspolitiska sådana dels i vårt närområde dels i andra geografiska områden.

Analys

Efter ett visst glapp av händelser efter den stora beredskapsövningen i MD Ö så har det bara under loppet av två dagar skett mycket intressant i Ryssland kring dess säkerhetspolitik samt utrikespolitik. Så vissa gamla ordspråk verkar stämma fortfarande. Analysen kommer främst beröra visa utrikespolitiska utspel som Ryssland genomfört men dessa bedömer jag har en åtminstone till del en inrikespolitisk fokusering.

Den 130807 meddelade Vita Huset att President Obama ställer in sitt möte med President Putin dock skall Obama fortsatt deltaga i G20 mötet som Ryssland är värd för. Anledningen är givetvis p g a de spänningar som uppstått m h t att Ryssland gett den tidigare NSA anställde Edward Snowden tillfällig asyl i landet.

Att man nu har valt att ge Snowden tillfällig asyl bör ses dels som ett inrikespolitiskt utspel dels ett utrikespolitiskt utspel från Rysk sida. Ur båda perspektiven handlar det till del om att bemöta kritiker mot de tydliga ”övergrepen” mot vad vi i väst ser som grundläggande rättigheter genom ett praktiskt utspel som visar på motsatsen. Likväl var man nog fullt medveten om att USA skulle reagera kraftigt på detta utspel. Vilket även kan utnyttjas för inrikespolitiska syften, där man återigen försöker visa på att Väst på olika sätt försöker påverka Ryssland i ur dess synsätt i en negativ riktning, vilket med fördel kan utnyttjas för att stärka sin egen position inrikespolitiskt.

Att President Barack Obama var tvungen att agera mot Ryssland på något sätt råder det inget tvivel om. Detta är ett klart inrikespolitiskt utspel m h t den stora mängd medborgare i USA som anser att Edward Snowden skall lagföras, för hans avslöjanden om NSA metoder kring underrättelseinhämtning.

Att Edward Snowden kommer genomföra, genomför eller genomfört någon form av ”avtankning” hos de Ryska underrättelsetjänsterna råder det nog inget tvivel om. Sen är frågan om vilka delar som Ryssland ej känner till kring inhämtnings metoderna. Mest troligt har de haft en relativt god insikt kring dem. Något som även FMSO berör i en artikel att man i Ryssland upptäckt skadlig programvara i utrustning som bedömt skulle lämna information till servrar lokaliserad utanför Ryssland. Vad som bedömt kan vara av intresse för Ryssland är nog hur (d v s tekniken bakom det) man genomför det.

Vad som är intressant är att Snowden trots allt väljer att söka politisk asyl i ett land som är känd för att ej behandla avhoppare från sin egen underrättelsestruktur väl. Än mindre respekterar vad vi i väst ser som grundläggande mänskliga rättigheter och om han då ser sig själv som en frontfigur för att stå bakom den lilla människan så borde ju inte Ryssland vara det första handsval man väljer att söka politisk asyl i.

Vad som bör ses som relativt säkert är att Ryssland kommer svara på något sätt diplomatiskt på President Obamas utspel. Vad det utspelet kan tänkas vara, kan vi nog bara i dagsläget sia om. Men m h t den senaste utvecklingen rent inrikespolitiskt i Ryssland bör det ses som troligt att man försöker utnyttja situationen som uppstått till sin fördel.

Vad som även är intressant i den här i historien är att President Obama väljer att åka till Sverige. Det ges just nu två versioner, den officiella från Svenskt håll är att mötet är sedan länge planerat och den andra som säges är att det är en konsekvens av Snowden affären. Mötet har bedömts planerats en längre tid precis som Utrikesminister Carl Bildt skriver på sin blogg men att det verkligen blev av beror nog till största del på just Snowden affären. Likväl har de Baltiska statscheferna bjudits in att möta President Obama strax innan G20 mötet.

Vad som är intressant av de här två händelserna är att USA tydligt tillmäter vår begränsade regionen ett visst intresse dels genom president besök dels genom inbjudan till Vita Huset. Vad som kan föranlett detta plötsliga intresse för Östersjöregionen kan man nog bara sia om, men att det lär avhandlas mer än frihandelsavtal kan man nog vara säker på. För jag har mycket svårt att se att USA är särskilt imponerad över hur Sverige tagit ansvar för säkerheten i Östersjöregionen. Framför allt när vi ansågs vara av stor vikt för säkerheten i Östersjöregionen under hela det kalla kriget av just USA.

Ett annat intressant utspel i Ryssland skede 130806 vid en tv intervju med Premiärminister Dmitry Medvedev för Georgisk tv. Där han tydligt uttalar sig mot ett Georgiskt och Ukrainskt anslutande till NATO. Likväl att Ryssland motsätter sig de Baltiska staternas nuvarande NATO medlemskap. Samt att NATO är en potentiell motståndare om vissa situationer uppstår, vilka dessa situationer skulle vara uttalar han sig ej om.

Återigen så uttrycker man tydligt från Ryskt håll att NATO skall ej göra sig besväret att försöka ansluta flera länder som gränser mot dem. Vad som är än mer intressant är att man öppet även säger att NATO kan vara en presumtiv motståndare. Att öppet säga detta är ett tydligt politiskt utspel som man vill att världen skall ta notis om. Sen vilken reaktion man vill få ut av det kan man sia om. Men en trolig reaktion är bedömt att man vill få NATO att tänka om kring Georgien och Ukraina framför allt när man väljer att påtala att vid vissa situationer kan NATO bli en motståndare.

Denna kritik bemöttes dagen efter (130808) av Litauens Försvarsminister Juozas Olekas. Där han tydligt påtalade att sitt eget lands och Baltstaternas medlemskap i NATO är inget som något annat land skall ha en åsikt eller uttala sig om. Likväl att NATO ses som en säkerhet för att de skall kunna leva och utveckla sina liv och ekonomi.

Vad som är olyckligt med den här historien är att Ryssland tydligt visar sitt missnöje med NATO i dess närområde. Med de tidigare rapporterna om utnyttjande av minoriteter i Ryssland för att destabilisera situationen i Ukraina, gör att man måste ta sådana uttalanden från Ryssland mycket seriöst. Likväl är det olyckligt om situationen mellan Ryssland och Baltstaterna börjar destabiliseras med ordväxling precis innan Zapad’13 genomförande, vilket lätt skulle kunna föranleda till att bli en än större muskelvisning än vad den redan är, vilket skulle kunna destabilisera hela Östersjöregionen på kort sikt.

Med destabilisering avser jag här att parterna mycket lätt kan hamna i en ond loop. Om Ryssland väljer att spänna musklerna under Zapad’13 kommer mest troligt NATO vara tvungen att utvidga Steadfast Jazz för att stilla dels Baltstaterna dels Polen. Detta kan göra att säkerhetspolitiska spänningar uppstår, vilket kan ge en kortsiktig destabilisering av Östersjöregionen.

Vad som är intressant är hur tydligt Ryssland försöker påverka i Europa. Men likväl så påverkan i Mellanöstern men även i Latinamerika är även ett intressant fenomen. Återigen försöker Ryssland vara en motpol mot de västliga intressena även där. Således försöker man vara en global aktör och framför allt så verkar man tydligt försöka hindra USA och andra västliga intressen att få en dominans inom dessa geografiska områden.

Att Ryssland gör på detta sätt bör nog ses ur perspektivet att man försöker minska och minimera USA makt inom vissa regioner och därmed även försöka öka sin egen globala förmåga som en maktfaktor. Likväl kan det vara för att kraftsplittra USA och de västliga intressena för att själv erhålla en starkare maktfaktor i en specifik region. Vad som även är olyckligt i det här är att Europa går mot tydligare nationaltankar och inte agerar/tänker som en samlad maktfaktor. Att den ekonomiska krisen i övriga Europa är en bidragande orsak till detta är tydligt. Men vid en sådan situation bör man istället agera mer unisont tillsammans om man nu skall ha en Europeisk union istället för att gå tillbaka till ett mer isolationistiskt nationalstats tänkande.

Är det nu ett nytt kallt krig i antagande? Vissa verkar hävda det medan vissa hävdar att så ej är fallet. Att grogrunden för ett finns där är ett faktum. Beroende på hur hårt Ryssland väljer att driva t ex sin linje i Syrien eller Iran så kan lätt situationen eskalera. Likväl hur mycket EU och NATO väljer att driva på för en anslutning av t ex Ukraina, Moldavien och Georgien in i den västliga sfären.

Däremot kommer vi nog se fler tillfällen där relationen mellan den västliga länderna och Ryssland kommer ha nedgångar vissa kortare och vissa längre. Så sett över en längre tid kommer nog relationerna försämras. Men personligen har jag svårt att se att vi skulle gå in i något som liknar situationen under t ex 1980-talet mellan öst och väst. Men en grogrund för det finns där om någon händelse/situation utvecklas på ett sådant sätt som man ej tänkt sig.

Sammanfattning

Att retoriken börjar hårdna mellan de två tidigare rivalerna under det s k kalla kriget är tydligt. Att båda parterna tidigare har fallit tillbaka till ett kalla kriget liknande förhållande har även skett. Men vad som är intressant är att både USA och Ryssland mer frekvent börjar falla tillbaka i ageranden och uttalanden som påminner om USA och Sovjets förhållningssätt till varandra under det s k kalla kriget.

Att USA fortfarande ser sig själv som den stormakt som gick segrande ur det kalla kriget är tydligt m h t dess fortsatta globala agerande. Men att nu Ryssland återigen försöker se sig själv som den stormakt som Sovjetunionen tidigare var är ur mitt perspektiv nytt. Att Ryssland börjat se sig själv återigen som en stormakt är tydligt m h t dess globala agerande samt dess till del konsekventa agerande mot USA.

Vad som är farligt i en sådan situation är att man lätt kan hamna i en s k proxy situation d v s den ena stormakten stödjer en part och vice versa för den andra. Dessa parter går ens ärenden och situationen kan lätt eskalera till att bli något som man inte planerat för. Historien från 1945 intill 1991 är full av sådana exempel när USA å ena sidan stödde en part och Sovjetunionen å andra sidan stödde den andra. Syrien just nu är ett mycket bra exempel på detta, dock så medger båda staterna öppet vilken part de stödjer vilket inte alltid behöver vara fallet och det är de fallen som är de farliga.

För övrigt kan jag varmt rekommendera Stratfor två artiklar som är länkad nedan bland källorna. Likväl tackar jag Oscar Jonsson för ett givande resonemang under den gångna veckan kring del av det ovanstående resonemanget som jag fört.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

The Wall Streat Journal 1,

Cable News Network 1

Svenska Dagbladet 1, 2, 3

Jamestown Foundation 1, 2, 3, 4, 5

Russian Government 1

The Moscow Times 1

The White House 1, 2, 3

Postimees 1

Alla Dessa Dagar 1

FMSO 1, 2

Stratfor 1, 2

Fortsatt desinfor(m)ation om stridsvagnsrenoveringen

Har försvarspolitiken kört i diket? (Foto: Försvarsmakten)

Desinformationen från Moderaterna runt försvarsfrågorna måste få ett slut. Det går inte längre att stillasittande se och höra hur allt blir till satsningar och att halveringar skulle stärka sveriges försvarsförmåga. Nu måste debatten lyftas ännu ett steg och det är dags att såväl riksmedia som de lokalmedia börjar granska retoriken och nagelfara de uttalanden som ständigt kommer. Detta måste få ett slut!

Under gårdagen fick vi veta från Moderaterna att Alliansregeringen genomför miljardsatsningar på Västsverige och Skaraborg. Något som genom gårdagens faktakoll kunde avfärda som rena felaktigheter.

I dag fortsätter Cecilia Widegren (m), den här gången i en intervju med Sveriges Radio P4 Skaraborg, att ta detta ytterligare ett steg genom nya häpnadsväckande uttalanden.

”Flyget har fått sin uppgradering, marinen har fått sin uppgradering och nu får också armén sin uppgradering”

Vad är det som avses här? Uppgraderingen av JAS 39 Gripen som innebär att 100 flygplan blir 60 kan jag relatera till, men vad är det för uppgradering Marinen har fått enligt Widegren? För det kan väl omöjligt vara det nödvändiga renoveringen av stridsbåt 90 som här avses?

I samma intervju påstår Widegren även att:

man genom satsningen på stridsvagnarna även lägger till anfallsförmåga till den förmåga som redan finns i dag som blir mer modernt och användbart i morgondagens anfallsmiljöer.

Hur detta hänger ihop är för mig fullständigt obegripligt. Anfallsförmåga är en förmågekombination av primärt eldkraft och rörlighet. Vad som hittills framkommit så kommer varken vapensystem eller stridvagnens fysiska förutsättningar för ökad rörlighet att förändras genom den planerade renoveringen, som i huvudsak går ut på att omsätta ålderstigna system samt installera ledningssystemet SLB.

I slutet av intervjun gör Widegren våld på det egna partiets historia genom att påstå att:

detta är en i raden av åtgärder som skulle göras i ett antal steg, något som Alliansregeringen planerat sedan 2009 i samband med försvarsreformen och att detta är ytterligare ett steg att färdigställa insatsorganisationen som då beslutades.

Faktum är att detta påstående är en avsevärd modifiering av sanningen då just stridsvagnsrenoveringen avbröts 2008 av sittande regering efter att den så kallade genomförandegruppen strukit ett antal materielprojekt. Den åtgärd som nu genomförs är den första på regeringen lista över avbrutna materielprojeket. Att nu hävda att detta varit planerat hela tiden är således att göra våld på historien.

Det mest oroväckande med detta är givetvis att gemene svensk förleds att invaggas i någon falsk trygghet när man hör det regeringsbärande prata om att man genomför satsningar på försvaret i tider där läget i vårt omedelbara närområde snabbt förändras. I stället är anslaget för att vidmakthålla viktig försvarsmateriel i själva verket är så pass låg att det leder till en halvering av den nuvarande stridsvagnsparken och således på sikt en reducerad försvarsförmåga.

Bloggrannen Lars Wilderäng har på ett tydligt sätt påvisat hur det hela förhåller sig genom eminent grafik.

En annan faktor man inom Moderaterna inte verkat ta hänsyn till är vilken påverkan denna ständiga skönmålning kommer att ha på partiet när allt detta kommer att uppdagas för den större allmänheten? För så blir det förr eller senare. Trovärdigheten inom området försvarspolitik kommer för de Nya Moderaterna knappast att öka med utspel som dessa. En annan intressant detalj i det hela är att det ständigt är samma personer inom ett parti som levererar dessa ”satsningar” media trots att det ägs att det är alliansregeringen som styr? Fundera gärna över varför det aldrig är försvarspolitiker som ex. Allan Widman eller Mikael Oscarsson från de andra partierna som presenterar dessa nyheter och skriver debattartiklar?

Det sägs att det fortfarande finns aktiva Moderater inom partiet som med stor avsmak betraktar detta inifrån. Frågan är varför inga åtgärder vidtas? Det måste väl framgått med all önskvärd tydlighet efter den massiva kritiken i debatten att skönmålningarna måste upphöra. Det har såväl oppositionen som allianskollegorna tydligt uttryckt, så även i riksdagens plenisal. Moderater med förnuft och samvete, ta ert ansvar!

När nu detta tagit nya höjder avser jag i kommande inlägg även göra motsvarande faktakoll på tidigare uttalade satsningar på stridsbåtar, flygplatser och lite annat. Det ser ut att behövas.

Lyssna på hela intervjun med Cecilia Widegren i spelaren här nedan.

Lyssna: Cecilia Widegren: ”Förstärker Skaraborg som utbildningsplattform”

Bloggar: Sjätte mannen, Wiseman, Cecilia Widegren, Cynismer, Cornucopia

Media: SN, GP, NK, SvD

Debatt: Skövde Nyheter (Lt Daniel Vikströms eminenta replik)

Låt er inte luras!

Moderaterna går på bred front ut och aviserar satsningar på försvaret. I media över hela Sverige skriver man om satsningar på än det ena än det andra. Senaste utspelet gäller en uppgradering av Stridsvagn 122.

Det låter ju fantastiskt bra att man äntligen gör något för det åderlåtna försvaret men vad handlar det om egentligen? Jo det är faktiskt inte någon satsning alls utan bara beslut på redan planerat materielunderhåll och det tas inom ram. Det tillförs inte en krona.

Försvaret har varit underfinansierat i många år och Försvarsmakten skjuter därför ett berg av materielunderhåll framför sig. Dessutom har tidigare beslutade materielinköp försenats av ekonomiska skäl. Några av dessa tycks nu kunna bli av. I klartext har man åkt runt med gamla substitutfordon som borde ha skrotats för länge sen och behövda uppgraderingar har skjutits på framtiden.

En satsning är när man tillför något i form av tex kraft, resurser och prioritet. Det som nu sker är bara underhållsåtgärder. Insatsorganisationen är inte uppfylld på långa vägar och läget är prekärt.
Låt er inte luras av Moderaternas fina ord om ”satsningar”, det är bara ljug.

/C

Ps. Jag har varit (m) trogna länge men det är slut med det nu. De får inte min röst i nästa riksdagsval. Dessvärre verkar det inte vara mycket bättre någon annanstans men den som överväger att marknadsföra (sd) i kommentarsfältet kan tänka om. Det är INTE aktuellt! Ds.

Mer:
Skipper
Skipper igen
Wisemans Wisdoms
Lt Daniel Vikström i Skövde Nyheter

Faktakollen – Cecilia Widegren och Stridsvagn 122

Stridsvagn 122 (Foto: Försvarsmakten)

I dag när jag vaknade till ännu en vacker dag, bryggde mitt morgonkaffe, och gjorde den sedvanliga kollen på nattens och den tidiga morgonens nyhetsflöde så fastnade jag särskilt för dessa rubriker från debattartiklar publicerade hos två lokaltidningar.

Miljardsatsningar på stridsvagnar i Skaraborg

Miljardsatsning på försvaret i Västsverige

Luttrad som man är så vet man redan innan man börjar läsa artiklarna att detta givetvis inte kan stämma. En ekonomisk ”satsning” innebär per definition att man tillför ekonomiska medel utöver det som redan är planerat. I detta fallet handlar det inte alls om att tillföra några nya miljarder till försvarsmateriel, det handlar om att regeringen fattar beslut om en nödvändig och av Försvarsmakten sedan länge planerad livstidsfölängande åtgärd med syftet att hålla vagnarna vid liv under en längre tid.

I artiklarna som är författade av moderaternas försvarspolitiker Cecilia Widegren hemmahörande i Skaraborg återfinns bland annat följande textrader utöver redan redovisade rubriker (min fetstil):

”Professionell personal och modern materiel möjliggör utvecklingen av tillgängliga förband med hög rörlighet och med möjligheter att samverka med andra länder. Den nationella försvarsförmågan stärks ytterligare och alliansregeringen fortsätter att modernisera det nya försvaret av Sverige.”

”Regeringen beslutar i morgon om en miljardsatsning på försvaret i Västsverige.”

”Det handlar om att uppgradera hela Sveriges stridsvagnsförmåga”

Faktakollen

Vad handlar då detta egentligen om? Sverige förfogar i dag över ca 120 stycken stridsvagn 122 Leopard. Dessa beställdes 1994 under regeringen Bildt. Stridsvagnarna är således i grunden en sen 80-tals produkt. Mer eller mindre all krigsmateriel går någon gång igenom en större modifiering för att produkten ska vara relevant över en längre period. Så har det alltid varit, och kommer så sannolikt alltid att vara.

När det kommer till stridsvagn 122 så har det nu blivit dags för en sedan länge planerad RENO (renovering), något som ströks av genomförandegruppen 2008, men som nu alltså ska genomföras till en större kostnad och senare än planerat.

I renoveringen ingår följande åtgärder där fokus ligger på att ersätta åldersstigna system:

Blybatterier
Vagnchefens sikte
Internkommunikation
Anskaffning av reservdelar för tre års drift

Man kommer även att installera det mycket omdebatterade stridledningssystemet SLB, som har sitt ursprung ur det nu avvecklade NBF-projektet.

På FMV webbsida kan man läsa följande om samma projekt.

Stridsvagn 122 planeras genomgå REMO i perioden från 2013. Till vilken grad modifiering kommer att ske är fortfarande inte helt klart – nuvarande ekonomi medger endast renovering. Fokus ligger på att ersätta blybatterierna, uppgradera vagnchefssiktet samt förse vagnarna med ett nytt kommunikations- och ledningssystem.

REMO blev således en RENO, en renovering av Stridsvagn 122 som från vissa håll även sägs vara hemliga. Det är givetvis helt felaktigt då dessa uppgifter är hämtade från FMV och Försvarsmaktens respektive webbsidor. Renoveringen har legat med i Försvarsmaktens materielplan under en längre tid med projektkod AA.1324001/02 där kostnaden uppskatats till mellan 900-1000 miljoner kronor.

Ännu har regeringen inte fattat beslutet om motsvarande renovering av Stridsfordon 90 vilket är märkligt då hela projektet tidigare har klustrats under samlingsbegreppet RENO 90/122 vilket man kan läsa i Arménytt från 2011. Nya ”miljardsatsningar” är möjligen att vänta från Alliansregeringen?

Antalet stridvagnar som ska renoveras enligt Försvarsmaktens plan är 56 stycken.

Ekonomisk reducering blev till satsning

Hur kan nödvändigt underhåll och renoveringar då bli till satsningar? Det beror i grunden på en anvisning till Försvarsmakten genom regleringsbrevet där Försvarsmakten åläggs att särskilt redovisa samtliga materielanskaffningar/beställning av åtgärder som överstiger 200 miljoner kronor. Dessa skall godkännas och beslutas av regeringen genom så kallade regeringsärenden. För renovering av stridvagn 122 har detta legat som regeringsärende sedan 2012 (RÄ 12/19).

På så sätt har regeringen möjlighet att helt på egen hand välja när i tid ett regeringsärende ska klubbas igenom, således när det passar regeringens olika syften. Detta har under åren medfört att många materielprojekt skjutits på framtiden i avsaknad av nödvändiga regeringsbeslut. Det har i vissa fall inneburit att Försvarsmaktens avsatta medel inte har kunnat nyttjas under innevarande budgetår samt att leveranser av nödvändig materiel blir försenad ut till förbanden.

När det kommer till regeringens finansiering av försvarsmateriel under 2013 så har man inte gjort några satsningar alls, utan snarare reducerat matrielanslaget till förmån för den så kallade ”omställningen” till ett insatt insatsförsvar (läs personalreformen).

Under 2013 har anslaget 1:3 Anskaffning av materiel och anläggningar minskas med 227,2 miljoner kronor, anslaget 1:4 Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar minskas med 109,6 miljoner kronor samt anslaget 1:5 Forskning och teknikutveckling minskas med 117,8 miljoner kronor. Total reducering om ca 450 miljoner kronor som är matrielrelaterad samt forskning runt teknikutvecklingen.

Det är av den här anledningen tillsammans med andra som det ofinansierade materielberget fortsätter att öka. Uppgifter gör nu gällande att det i praktiken handlar om en hel försvarsbudget, att det nu är nära 40 miljarder kronor som saknas för att kunna materielförsörja beslutad organisation IO14 med relevant materiel.

Regionalpolitik

På Twitter har det under längre tid skämtsamt förekommit ett begrepp som benämnts Skaraborgs försvarsmakt med hashtaggen #sbfm. Detta grundar sig i en rad debattartiklar i media där man med lite fantasi skulle kunna tro att Skaraborg har en egen Försvarsmakt, då så många satsningar verkar vara öronmärkta för just försvaret i Skaraborg – åtminstone om man läser debattartiklar skrivna av politiker från bygden.

Det är ett mycket olyckligt grepp när politiker drar in regionalpolitik i försvarsmaktsangelägenheter som i allra högsta grad i stället är nationella angelägenheter och inget annat. Man skulle kunna ana att det är ett sätt för politiker att redan nu börja positionera sig inför det kommande riksdagsvalet. Vill man bli personvald på hemmaplan så krävs det givietvis att man visar för sina egna väljare att man agerar för bygdens bästa. Om det är så i detta fallet låter jag vara osagt.

Sammanfattning

Nu har turen för livstidsuppehållande åtgärder kommit till Stridsvagn 122, och det är således ingen satsning Alliansregeringen genomför, utan en sedan länge planerad renovering av ett antal stridsvagnar.

Åtgärderna kommer inte att öka försvarsförmågan, den kommer i stället att vidmakthållas – till del. Till del – av den enkla anledningen att Cecilia Widegren glömde berätta en liten detalj i debattartiklarna. Det som glömdes bort är att det på sikt i praktiken även handlar om en halvering av stridsvagnsbeståndet, då den andra halvan successivt kommer att bli obsolet med äldre delar och kommer således inte att hålla den materiella status som kommer att krävas. Satsningen blev i praktiken en halvering.

Det tillförs inga miljardbelopp som den oinsatte medborgaren lätt kan förledas att tro, utan hela projektet tas inom ram, dvs inom befintlig försvarsbudget.

Det är varken Västsverige eller Skaraborg som får några miljarder Pengarna är redan fördelade i statsbudgeten, och de tillförs försvaret av Sverige genom den nationella myndigheten Försvarsmakten.

Textinnehållet i artiklarna får i huvudsak anses som en korrekt beskrivning av sakfrågan när det kommer till att beskriva att det handlar om enklare renoveringar med syftet att livstidsförlänga materielen.

Av den anledningen får Cecilia Widegrens debattartiklar på det hela sammantaget orange ljus i faktakollen med dragning åt det röda.

Bloggar: Sjätte mannen, Wiseman, Cecilia Widegren, Cynismer, Cornucopia
Media: SN, GP, NK, SvD
Debatt: Se Lt Daniel Vikströms emninenta replik i Skövde Nyheter

Det satsas friskt – eller … (uppdaterat 12.20)

… hur en fördyring och försening kan framställas som en satsning…

Cecilia Widegren är synnerligen produktiv även om hon inte alls vill kommentera den mycket stora ryska beredskapsövningens konsekvenser för svensk försvarspolitik. Det går knappt en dag utan att man kan läsa nya debattartiklar av henne i landsortspressen även om det ofta är samma artiklar som publiceras på olika platser. Idag lyckades hon med att samtidigt få publicerat en artikel om ”miljardsatsning på försvaret i Västsverige” i Göteborgs-Posten såväl som Hällekis-Kuriren samt ”miljardsatsning på försvaret i Norrbotten”. Den sistnämnda fick även den norrbottniske moderate riksdagsledamoten Johan Johansson vara med och underteckna för att understryka den lokala prägeln.

Vad är det då för miljardsatsning det handlar om? Läggs det en ny öronmärkt miljard på försvaret i Västsverige respektive Norrbotten då det talas om miljardsatsningar på bägge platserna?

För syns skull kan man jämföra nyss nämnda miljardsatsning med denna drygt 70 år gamla miljardsatsning på försvaret i Västsverige. Då handlade det mycket riktigt om en satsning på förmågor som tidigare inte fanns. Modernt för sin tid. Idag handlar det om av försvaret redan budgeterade renoveringar – som ofta legat budgeterade och väntat på beslut som Regeringen hållit inne med.

Vad det handlar om idag är att Regeringen slutligen fattar beslut om att genomföra de renoveringar och uppgraderingar som Försvarsmakten redan tidigare avsett genomföra. De ”satsningar” som Widegren och Johansson nu marknadsför har legat i röret länge för att inte den svenska stridsvagnsförmågan ska bli helt obsolet. En stor del av renoveringen och uppgraderingen utgörs också av ett nytt ledningssystem för stridsvagnarna.

Denna renovering och modifiering omfattar endast 48-56 av de 120 stridsvagn 122 som Sverige har. Det är nämligen allt vad den internationellt inriktade Insatsorganisation 2014 har. Detta trots det ökad fokus på nationellt försvar och trots det kostnadsneutrala förslag förre arméinspektören Berndt Grundevik lade förra våren där Arméns slagkraft skulle ökas betydligt, bland annat genom att antalet stridsvagnar i organisationen ökades till 110. De facto får alltså Armén bara hälften av sina stridsvagnar livstidsförlängda på samma sätt som Flygvapnet bara får strax över hälften av sina JAS 39 moderniserade.

Vad varken Widegren eller Johansson vill ta upp är att såväl renoveringen och modifieringen av stridsvagn 122 som ledningssystem utgör två av de 32 projekt som den av regeringen tillsatta och av Håkan Jevrell ledda ”genomförandegruppen” beslöt att stryka våren 2008 på mycket lösa grunder. Den information man hade om respektive projekt var i princip en bild och en kortfattad beskrivning om en halv A4-sida. Försvarsmakten tilläts inte ge sin syn på det hela. Idag har nästan samtliga projekt återupplivats, till dyrare kostnader och med förmågeglapp som följd. Just den av Widegren och Johansson marknadsförda ”satsningen” är ett projekten som fördyrats och där resultatet har blivit förmågeglapp. Regeringen fick förra året svidande kritik av Riksrevisionen för ”genomförandegruppen” vilken jag tidigare har kallat ”amatörernas afton” för den högst amatörmässiga processen som kostat skattebetalarna såväl pengar som försvarsförmåga.

Somliga tror dock på allvar att det rör sig om satsningar. Såväl Skövde Nyheter som Norrländska Socialdemokraten samt Norrbottens-Kurirens TV-kanal har fallit för detta, där den sistnämnda därtill intervjuar Johan Johansson framför en stridsvagn på I 19. Enligt intervjun med Johansson i Norrländska Socialdemokraten är kostnaden för uppgraderingen en försvarshemlighet, liksom vad som ingår i uppgraderingen. Den som vill veta vilka summor det rör sig och ungefär vilka uppgraderingarna är behöver dock bara läsa sidan 17 i det öppna dokumentet Försvarsmaktens materielplan.

För den som vill ta del av fler av Johan Johanssons debattartiklar i försvarsfrågor rekommenderas debatten mellan honom och löjtnanten Daniel Vikström från i vintras (del 1, del 2, del 3, del 4). Den uppmärksamme lägger märke till att några av de materielsystem som räknas upp är sådant som ingick i ”amatörernas afton” respektive den affär som gjort att Försvarsmakten sedan i vintras inte har en endaste haubits.

Härnäst skulle man kunna gissa sig till att vi kommer att få höra om hur Regeringen gör ytterligare en ”miljardsatsning” på försvaret när motsvarande renoverings- och modifieringspaket för Stridsfordon 90 offentliggörs. Dagens debattartiklar fortsätter enbart den sorgliga traditionen att presentera nödvändigt underhåll som ”satsningar”. Som vanligt tar man heller inte upp att den siffra för materielbudgeten som nämns är för såväl anskaffning, vidmakthållande och avveckling och att anskaffningsdelen stadigt sjunkit under Alliansregeringen när man istället valt att skjuta problemen framför sig. Istället har man byggt på det så kallade materielberget i form av materielsystem som inom en tioårsperiod når slutet på sin livstid och där idag ingen finansiering finns att tillgå. Däri ligger ett av de absolut största problemen för det svenska försvaret och Regeringen gör tyvärr fortfarande ingen som helst ansats att rätta till problemet. Hur stora delar av dagens ”satsning” som återfinns i budgetposten för ”vidmakthållande” av materiel respektive ”anskaffning” framgår inte.

När statliga infrastruktursatsningar presenteras kan en satsning kan vara att göra en motortrafikled till dubbelfilig motorväg med höjd hastighet till 120 km/h. Hade man tillämpat samma definition på satsningar som inom försvarspolitiken hade den dubbelfiliga motorvägen, som nu fått djupa hjulspår och potthål, gjorts enfilig och fått hastighetsbegränsningarna sänkta till 60 km/h. Det är ju dock inte möjligt att presentera som en satsning eftersom allmänheten direkt skulle klara av att syna bluffen. Tyvärr är så inte fallet inom försvarspolitiken.

Idag publicerades på Försvar och Säkerhet den andra delen i följetongen ”Korridoren till Kaliningrad”. Lika läsvärd som tidigare del samt prolog och därtill intressant att läsa i anslutning till president Obama val att besöka Sverige när besöket i Ryssland nu ställts in. (DN, 2, 3, SR, SVT, SvD, 2, Aft)

Bloggat om miljardsatsningen: 6:e mannen, Skipper (där man för övrigt kan läsa mer om renoveringens innehåll)

Uppdatering 8/8 06.35: Nu är tydligen Försvarsmakten uppgraderad när de olika stridskrafterna fått var sin ”uppgradering”. Från Sveriges Radio Skaraborg:

”Det här är ett framtidsinriktat beslut där Alliansregeringen fortsätter att modernisera Sveriges försvar. Flyget har fått sin uppgradering, marinen har fått sin uppgradering och nu får också armén sin uppgradering.”

Man häpnar.

Uppdatering 12.20: SvD intervjuar Cecilia Widegren om miljardsatsningen.

Uppdatering 18.00: SR Norrbotten talar också om ”jätteinvesteringen” som görs på försvaret. I Skövde Nyheter får Cecilia Widegren mothugg av löjtnant Daniel Vikström, som även var den som gav Johan Johansson svar på tal i vintras. Skipper har också producerat ytterligare ett inlägg i ämnet med den talande rubriken ”Fortsatt desinformation”.

En stark rekommendation (uppdaterat 6/8 06.50)

På Försvar och Säkerhet har Johan Wiktorin idag dragit igång sin följetong ”Korridoren till Kaliningrad” och idag publicerades prologen. Det är en start som lovar mycket gott och jag hyser inga tvivel om att följande delar kommer att hålla samma höga standard. Handlingen utspelar sig i våren-sommaren 2015 och berör en säkerhetspolitisk kris i Östersjöområdet. Nästa del publiceras redan imorgon så det gäller att hänga med.

Som jag konstaterat i ett antal inlägg de senaste veckorna har varken försvarsminister Karin Enström eller ordföranden i Försvarsberedningen Cecilia Widegren kommenterat den mycket stora ryska beredskapsövningens följder för svensk försvarspolitik och den rapport som Försvarsberedningen lämnade ifrån sig under tidiga sommaren. Det är svårt att tolka det som något annat än att man försöker nonchalera det faktum att detta var en övning som i högsta grad vänder upp och ner på mycket av det som utgör grunden för rådande försvarspolitik. Som tidigare berättat har Cecilia Widegren haft ett antal debattartiklar i media sedan övningen genomfördes och Karin Enström deltog under helgen i Stockholm Pride. Idag har båda två var sin debattartikel i media (Karin Enström i NWT – ”Fullfölj inriktningen för försvaret” och Cecilia Widegren i Piteå-Tidningen – ”Bostäder viktig förutsättning för försvarets nya medarbetare”. För övrigt samma artikel som i förra veckan fanns i Sundsvalls Tidning i förra veckan).

Det är med andra ord inte görligt att skylla på ledighet utan slutsatsen får tyvärr bli att man helt enkelt inte vill tala om saken.

Någon som däremot inte tvekat att ta debatten kring den ryska övningen är ledamoten av Försvarsutskottet Staffan Danielsson som skrivit om den och Försvarsberedningens rapport på sin blogg. En eloge till Staffan Danielsson för detta. Ta gärna del av diskussionen mellan oss där.

Uppdatering 6/8 06.50: Försvarsminister Karin Enström hade tydligen även en debattartikel i Norrbottens-Kuriren igår. Sverige ska ha en modern försvarsmakt, vilket är samma artikel som i NWT, men där tidningen satt en annan rubrik.