Kategoriarkiv: Sverige

Sveriges stora krigstida allierade: Ryssland

Hur viktigt var det brittisk-svenska raketartilleriet vid slaget om Leipzig 1813? Det utreder Rocket Troop Leipzig 1813.

Om en vecka är det dags, det blir då precis 200 år sedan det största slaget i Europa före 1914. Hur kommer det att uppmärksammas i Sverige? Vi deltog ju, med raketartilleri och allt.

Det finns många märkligt okända aspekter av slaget vid Leipzig, inte minst att en av Sveriges stora allierade då var Ryssland och att en brittisk raketartillerienhet ingick i de svenska styrkorna (se klippet ovan). Men i oktobernumret av Militär Historia presenteras slaget på ett pedagogiskt sätt av historikern och författaren Olle Larsson. Vad gäller vad som nu kommer att ske under de närmaste dagarna med anledning av 200-årsminnet så har en vänlig läsare av mitt inlägg ”Vårt krig mot Napoleon” kommit med ett kreativt förslag: att starta en tråd på Twitter om svenska aspekter av Leipzig 1813-2013. Jag följer Staffan E:s råd och börjar ikväll twittra med #Leipzig1813SE

För övrigt ger nya numret av Pennan & Svärdet en andra chans till dem som missade flygboken Lucky Strike, som just utnämndes till Årets flygbok. En annan bok som jag varmt vill rekommendera i nya Pennan är T-kontoret av Sam Nilsson, som handlar om vår underrättelsetjänst under det klassiska kalla kriget och innehåller hemliga agenters bilder och annat ovanligt spännande.

Putin talar svenska

Putin talar mer engelska inför kameror, får vi höra hans svenska snart?

President Putin ”utbyter fraser på svenska” med Sergej Ivanov, presidentadministrationens chef. Det skriver idag The Moscow Times och citerar Ivanov, som liksom Putin är tidigare officer i KGB-FSB (generalöverste).

Som jag igår tog upp så händer det att Putin själv talar engelska. Men den ryska presidentadministrationens chef Sergej Ivanov berättar i dagens The Moscow Times att Putin med honom ibland faktiskt övar sig i att tala svenska: ”Presidenten kan tyska bra, och jag kan engelska. Svenska är någonstans mittemellan”.

Enligt Ivanov är det Putin som inleder övningarna i svenska: ”Han säger något på svenska och därefter svarar jag på samma språk”. Att Ivanov talar en del svenska är välkänt sen flera år, han var en tid baserad i Helsingfors. Men Putins intresse för svenska har hittills varit okänt.

Sergej Ivanov blev under 90-talet en av de yngsta generalerna inom SVR, utrikesunderrättelsetjänsten (f.d. PGU inom KGB) och mellan 1998 och 1999 var han nummer två inom FSB. Mellan 2001 och 2007 var han Rysslands försvarsminister.

Uppställning!

”Thank you for coming” säger Putin vid 3:54 i Zapads finalklipp ovan.

Militärövningen från Polen till Ishavet, Zapad-2013, har avslutats och slutsatser börjar dyka upp, se blogglistan intill. Vill här dock främst flagga för en artikel från i lördags, om att Rysslands statsledning nu kraftigt signalerar till det ryska näringslivet att man förväntar sig att det ställer upp för ett trovärdigt ryskt totalförsvar.

Totalförsvar är något som rätt sällan tas upp i svensk försvarsdebatt. Vilket kanske inte är så märkligt. Under det klassiska kalla kriget hade vi förutom Försvarsmakten även en myndighet för ekonomiskt försvar, en för psykologiskt försvar och en för civilförsvar. Den 20 maj 2008 röstade riksdagen igenom ett regeringsförslag om att det som fanns kvar av myndigheterna skulle läggas ned och ersättas av en ny myndighet utan försvar i namnet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Även svenska medier som DN börjar nu ta upp den dragkamp mellan Ryssland och EU som pågår sedan en tid: ”Vapnen är övertalning, sanktioner och hot. Segraren vinner inflytandet över sex östeuropeiska länder”. Man får verkligen hoppas att vi får veta mer om vad som nu pågår mellan EU och Ryssland (hallå, public service?). Sen får man väl hoppas att dragkampen inte resulterar i våldsamma konflikter.

Men helt oavsett nya europeiska energi- och handelskrig och risken att de urartar till något värre (särskilt i Ukraina) har vi nu en ny och mycket allvarlig FN-rapport att ta ställning till.

Kort sagt, kanske dags att damma av totalförsvaret?

Eskilstunas elit

Kent, Eskilstunas största band, sjunger ”Elite” med spansk undertext.

Idag kan man läsa i två tidningar om olika svenska frivilliga för Sovjetunionen som lyfts fram i min och Joakim von Brauns nya bok Ryska elitförband.

Tidningen Folket i Eskilstuna tar idag upp vår boks mest sensationella frivillige, Arthur Adams, född och delvis uppvuxen i Eskilstuna. Det var den 17 juni 1999 som Adams utnämndes till Rysslands hjälte, ett datum då den ryska säkerhetstjänstchefen var en då mycket okänd Vladimir Putin. Det är alltså först nu som detta blir känt i Eskilstuna, eller kanske man nu borde säga Gorod Geroj Eskilstuna (Hjältestaden Eskilstuna). Apropå Eskilstuna publicerades igår nya uppgifter och foton om Byringelägret inklusive en bild av en tidigare sovjetisk marinofficer, i svenska hemvärnets tjänst på vakt utanför slottet i Stockholm! För mer om sovjetiska soldater i Sverige under kriget se min tidigare bok Tyskar och allierade i Sverige.

I norra landsändan fokuserar Norrbottens-Kuriren idag istället på två män som efter sprängutbildning i Boden vid ingenjörtrupperna (Ing 4 som döptes om till Ing 3) blev frivilliga i Spanien, men inte i de välkända Interbrigaderna utan istället inom vad de själva kallade ”Specialtjänsten” eller partisanerna och deras sovjetiska chefer kallade för spetsnaz. Kuriren har bara tagit med några uppgifter ur vår bok. En av dem som inte kom med och som jag själv finner rätt spännande är att deras närmaste chef fick Östtysklands högsta utmärkelse. Mer om den och sovjetiska & ryska dekorationer och specialmärken finner man i Ryska elitförband, som släpps inom SMB till ett särskilt bra pris om några veckor.

Miniubåtar, smygflyg och krigsbrudar


Den bandgående miniubåten Seeteufel tillverkad av Lennart Alvhult.

Världshistoriens märkligaste vapensystem finns nu samlade i en bok på svenska. Tredje rikets miniubåtar, monsterstridsvagnar, helikoptrar och smygflygplan – alla finns de med och jämförs även med senare tiders vapen.

Boken är premiebok i nya Pennan & Svärdet och heter Hitlers hemliga vapen, skriven av David Porter. Jag finner boken mycket värdefull eftersom den dels innehåller en stor mängd för mig helt nya uppgifter, dels jämför prestanda på ett grafiskt smart sätt. Boken ger nya insikter i den enorma satsning Tyskland gjorde i form av otaliga miniubåtar och dykarfarkoster, en satsning som inte minst ett visst land i öst tog över.

Det enda jag ogillar med Hitlers hemliga vapen är omslaget eftersom det inte gör boken rättvisa. Av bilderna på fram- och baksidan skulle man kunna tro att det är en bok enbart om raketer och kanoner. Så är inte fallet, boken är betydligt intressantare än omslaget. Apropå bokens avsnitt om Hitlers smygflygplan har en vänlig bloggläsare i Sollentuna hört av sig per e-post med vad som nog är en viktig men okänd pusselbit i historien om Hitlers smygflygplan. Den fick mig att helt tappa hakan. Stay tuned…

På tal om okänd historia är den andra boken i P&S som jag vill rekommendera den nya boken om amerikanska flygare i Sverige under andra världskriget. I sin nya bok Lucky Strike berättar Jan-Olof Nilsson om svenska krigsbrudar, krigsbarn och allierade flygare med hjälp av en massa tidigare opublicerat stoff.

Tycker du Lennart Alvhults scratchbyggda Seeteufel ovan i skala 1/100 ser spännande ut? Då vill du nog spana in ett axplock av hans andra marina modeller. Det är inte så konstigt att Lennart anlitas av stora svenska företag för att bygga modeller och dioramor. Och om du bor i Skåne vill du sen nog även besöka C4-Open, där jag kommer att finnas med i form av ett pris, boken Spökpatrullen till bästa bidrag med tema specialförband.

Sov Obama i Pattons rum i Stockholm?

Klipp som jämför den berömda Pattonfilmen med verklighetens Patton.

Inatt har president Barack Obama sovit på Grand Hotel i Stockholm. Svensk press har missat en historisk aspekt av detta. Förra gången Stockholm hade ett så stort amerikanskt besök så sov gästen på samma hotell, kanske till och med i samma VIP-rum?

Förra gången är nu så gott som bortglömd verkar det som, det var då general Patton 1945 var på besök i stan. Jag har intervjuat en av de svenska officerare som då pratade med Patton och samlat på mig allt jag kunnat om besöket, som jag redovisat i Tyskar och allierade i Sverige.

Till saken hör att Obama vid flera tillfällen stolt påpekat att hans morfar marscherade med Patton. Kanske någon nu skulle kunna berätta för presidenten att han just bott på Pattons hotell?

P.S. En till amerikansk president har besökt Sverige, George W. Bush, men han besökte inte Stockholm. Några amerikanska vicepresidenter har dock besökt Stockholm, men de slår inte riktigt general Patton. D.S.

Utökad värnplikt och infokrig

Kortfilm om grundutbildningen för eliten av de norska värnpliktiga, fallskjermjegerne.

Mycket har skrivits i bloggvärlden om hur förhållandevis litet som rapporterats i Sverige kring den största övningen sedan 1967, den enorma snabbinsatsövning som skedde nu i somras i centrala och östra militärområdena i Ryssland. Minst lika anmärkningsvärd är väl dock tystnaden kring att vårt mesta grannland utökar värnplikten.

Det är ju inte bara så att Norge inför könsneutral värnplikt, man fortsätter även med ambitionen att förlänga värnplikten på vissa ställen, med flera månader. Här ett färskt norskt reportage från förbandet som först prövar detta, Norges gränsjägare.

I dagarna är det också fem år sedan Georgienkriget 2008 och var finns analyserna av detta i svensk press? Den engelsktalande kan tack och lov ta del av denna högintressanta estniska analys av det kriget, med särskilt intressanta avsnitt om informationsoperationer och att Georgien trots allt lyckades bra med en sak, stridssjukvården. Bara tre procent av de georgiska sårade avled av sina skador enligt analysen. Låter nästan för bra för att vara sant, eller?

För den som vill veta mer om cyberkrigföringen före och under augustikriget 2008 rekommenderar jag starkt Internets mörka sidor av Roland Heickerö.

P.S.
Ja, jag vet, i dagens mycket läsvärda SvD-ledare ”Inte så munter bild av försvaret” nämns i alla fall Georgienkriget.

Ökenkriget i Sverige

En samling färgbilder från Nordafrika 1943.

Barnen och jag besökte härom dagen Flygmuseet F 21 i Luleå. Det finns så mycket att se där att man alltid upptäcker nya saker vid varje besök. Vilket väl också beror på att museet utvecklas. Men denna gången gjorde jag en pinsam upptäckt.

Trots att jag skrivit böckerna Tyskar och allierade i Sverige och Spökpatrullen (med Karl-Gunnar Norén) har jag lyckats missa att Flygmuseet i Luleå har en märklig allierad lämning från Nordafrika 1941-43. Det rör sig om en liten behändig brittisk radarstation använd i Libyen fram till 1943, som såldes till Sverige. Modellen hette i brittisk tjänst AMES type 6 Mk III. Inte mindre än 28 stycken fick köpas av Sverige. De första fem levererades redan sommaren 1944. Ytterligare ett konkret bevis på de hemliga banden mellan Sverige och de västallierade, som fanns redan i början av kriget och blev konkretare efter krigsvändningen 1943.

Det finns många skäl att besöka Flygmuseet F 21 i Luleå, förutom alla möjliga svenska flygmaskiner finns i samlingen även en mängd utländsk materiel. Utöver nämnda radarstation flera delar av västallierade, sovjetiska och tyska flygplan som av olika skäl hamnat i Sverige och Finland. Är det någon här som lagt märke till två Hampden-delar som nyligen inkommit? 😉

För övrigt innehåller senaste numret (4/2013) av tidskriften Soldat & Teknik ett sex sidor långt bildreportage om min medförfattare Karl-Gunnar Noréns 380 mil (!) långa egyptiska jeep-expedition 2012 i Spökpatrullens spår.


Den brittiska radarstationen från ökenriget som nu är en del av F 21:s flottiljmuseum. I svenska flygvapnet fick den beteckningen ER III b.

Jägarchefen och bredsida från Småland

Ett tåg kommer lastat, och inte bara ett tåg.

Jag är störtimponerad av Jägarchefens analys av rekordövningen, den som just håller på att avslutas. Min enda kritik skulle vara att han missat att illustrera med klippet ovan från rysk militär-TV.

I övrigt kan jag bara hålla med om hur läsvärd den polska analysen är, trots att den alltså skrevs före senaste beredskapsövningen. Bara ett kort utdrag: ”They have no precedent in Russia’s recent history in terms of the size of the forces involved, the measures employed, the territorial span, the number of exercises, or the scheduling and mode of carrying out the drills […] at least some parts of the Russian army have reached the expected level of permanent readiness.”

Sist men inte minst ett citat ur Smålandspostens senaste ledare: ”grundantagandena för det senaste årtiondets försvarspolitiska beslut gäller inte längre”.

Putins tålamod inte precis stort

Artigheterna avklaras på 14 sekunder, sen är det upp till bevis. Putin på Sachalin vid Japan efter att nyss ha suttit i miniubåt vid Hogland i Finska viken.

Idag kom nyheten ut på allvar, att den nu pågående ryska beredskapsövningen i Centrala och Östra militärområdena är historiskt stor. Efter några dagars tystnad rapporterar nu medier som BBC, CNN, TIME, SvD och AB om övningen. En liten detalj i den kanske dock väger mer än alla deltagande stridsvagnar?

Jag hade idag förmånen att i Studio Ett få delge min medförfattare Joakim von Brauns slutsats att vad gäller tiden efter 1945 är den nu pågående övningen endast överträffad av 1967 års Dnjepr-övning (Lars Wilderäng kom också fram till Dnjepr). Mellan den nu pågående och 1967 års alltså ingen militärövning som varit större. Joakim har kommit fram till fler slutsatser men jag hade inte möjlighet att i radion redogöra för alla. Så låt mig här berätta om en till, Vladimir Putins väpnade styrkor har nu inte bara kommit upp i sovjetisk övningsstorlek, de har även nått en övningsfrekvens som är minst lika god som den sovjetiska.

Väl att märka är att övningen 1967 inte var någon oförberedd övning. Bara i år har Ryssland alltså satt igång tre stora beredskapsövningar. Mer om Joakims och mina rön om förmåga till snabba insatser i vår kommande bok Ryska elitförband, som släpps i höst.

För att återvända till den nu pågående övningen tror jag bestämt inte på ABC:s/AP:s påstående om 5000 deltagande stridsvagnar. Här spökar det klassiska felet att kalla alla pansarfordon för stridsvagnar. 1000 stridsvagnar och 4000 övriga pansarfordon är imponerande nog. Men kanske viktigare än dessa är något som filmklippet ovan tydliggör. Det är väl ingen nyhet att Putins tålamod inte är särskilt stort men genom att i ena stunden utforska Finska viken i miniubåt och i nästa inspektera rekordövningen på Sachalin, intill Japan, visar Putin att hans rastlöshet inte minskat. Artigheterna vid hans inspektioner har väl aldrig avklarats så snabbt som idag. Det dröjer bara några sekunder efter ankomsten (sätter fot på marken 0:36), så sätter han igång (0:50) som en otålig rektor förhör sina elever. Presidenten frågar inte om tjafs, han vill ha militära detaljer, genast. Kanske borde man ha denna otålighet i åtanke när man betänker Putins militära och geopolitiska mål?

I övrigt har Wiseman redan tagit upp hur underskattad den logistiska sidan av sådana här övningar är och som bonus får man en sammanfattning av ”ryska påsken”. Slutligen, här är källan till försvarsminister Carl Haglunds citat från förra veckan: ”Finlands väg är inte den svenska. Utan en värnpliktsarmé skulle vi också i Finland vara i en kaotisk situation.”

Största slaget i Europa före 1914

Mindre än ett år efter invigningen av slaget vid Leipzigs enorma monument utbröt första världskriget.

Minnet av det största slaget i Europa före 1914 är inte särskilt stort i Sverige. Vi närmar oss dock med stormsteg dagen då det blir exakt 200 år sedan.

Det är vårt krig mot Napoleon vi talar om. Men ingenting, mig veterligen, tyder ännu på att svenska medier insett hur enormt slaget var och hur viktigt det anses vara i många av Europas länder. Tysklands främsta militärhistoriska tidskrift har givetvis slaget vid Leipzig som största aktualitet. Nog kunde vi svenskar, som också direkt deltog i slaget, ägna det åtminstone en tanke?

För aktuell info om alla händelser kring 200-årsminnet av slaget vid Leipzig, se slagets hemsida.

Tung varning till Sverige

Institutet som nu starkt kritiserar Sverige.

Dagens osedvanligt skarpa brittiska kritik mot Sverige har avlossats av Royal United Services Institute for Defence and Security Studies (RUSI). Hur viktigt är då RUSI?

Undertecknad stiftade bekantskap med RUSI för över tjugo år sedan genom att jag hade förmånen att bli publicerad i en tidskrift knuten till RUSI (Armed Forces). RUSI är visserligen ett fristående institut som även omtalas som framstående think tank, världens äldsta med militär profil. Men, samtidigt ligger RUSI i det brittiska regeringskvarteret och som lite övertydligt framgår av kortfilmen ovan så är RUSI ett mycket speciellt säkerhetspolitiskt forum.

Sannolikt har kritik i stil med den i kommande numret av Newsbrief redan framförts muntligt till svenska diplomater och politiker, men inte renderat några vettiga svar. Därför kommer nu kritiken öppet.

Minst TVÅ frivilliga i livet

Herman Berglund på NF-uppdrag i Saar, med cykel framför förläggningen i Beckingen.

Det blev flera reaktioner på mitt inlägg ”Är Berndt den siste frivillige?”. Jag blev glatt överraskad att få höra av Staffan Berglund att hans far Herman även han var med i Saar som sjukvårdare och ännu lever.

Dessutom kunde Staffan Berglund berätta att han själv gjort FN-tjänst (FN-bat 24) i en radioterrängbil med en kille vars pappa också tjänstgjort för NF i Saar. Snacka om märklig slump! Herman Berglund fyller 100 år den 12 juli. Får jag passa på att önska honom en härlig födelsedag och flera år till? Vill fler gratta honom offentligt går det bra här under genom att lämna en kommentar.

Lida? Ah, Lida!

Ryska Odnakos syn på Eurasiska unionen, med engelsk översättning.

Amerikanska Stratfors syn på Eurasiska unionen.

Oplatsen har tagit upp placeringen för Rysslands första permanenta militärbas i Vitryssland/Belarus. Ortnamnet är Lida. Hmmm, Lida. Just det ja, Lida! Det var ju där en vän stötte på en krigsveteran som var svensk. Frågan som jag tyvärr aldrig fick besvarad var om han var estlandssvensk, ukrainasvensk eller rent av varit svensk medborgare.

Som läsare av Svenskar i krig kanske minns så var det flera hundra svensktalande på östfronten. En av dem slog sig alltså ner i vitryska Lida. Men för att nu byta perspektiv från mikro till makro, vad handlar egentligen militärbasen i Lida om? Varför sker detta nu? Närheten till Nato-landet Litauen är givetvis intressant, mindre än fyra mil och till Polen tio mil, men jag skulle även som en del av en förklaring vilja nämna ett av Vladimir Putins absolut största och mest ambitiösa projekt, den i svenska medier nästan aldrig omnämnda Eurasiska unionen (EAU).

Apropå nya militärbaser offentliggjorde Ryssland igår att man totalt ska bygga hundra nya baser av olika slag.

Första doppet för Rysslands första Mistral

Festligt i flottan igår.

I oktober är det meningen att Rysslands första Mistral-fartyg ska vara komplett, ett delmål dokumenterades igår, se ovan. I Sverige har TV4 visat två intressanta inslag om Rysslands upprustning. Klippet om en rysk reaktion på Nato-utvidgning har redan kommenterats i finsk svenskspråkig press.

Det andra TV4-inslaget tyder på att man på TV4 tydligen inte har koll på vare sig svenskt artilleri eller antalet ryska divisioner. Slutligen närmar sig öppnandet av den första permanenta ryska militärbasen i Belarus/Vitryssland.

Är Berndt den siste frivillige?

Svenska brigadens marsch, för de finlandsfrivilliga 1918.

Internationella brigadens marsch, för de spanienfrivilliga 1936-39.

Jag fick ett fint tips från en läsare av denna blog (tack, OH). Det finns alltså en svensk kvar i livet från den frivilligstyrka som 1934 for ner till Saar som en dåtida svensk FN-trupp. Nästa år är det 80 år sedan denna episod utspelade sig.

Att någon från Saarbataljonen ännu skulle finnas kvar hade jag ingen aning om. Berndt Enström är nog inte bara den siste från sin bataljon, jag skulle säga att han sannolikt är den siste svensk i livet från någon utlandsinsats före andra världskriget. Som ni kanske redan vet finner jag dessa insatser minst lika intressanta som striderna vid Stalingrad och Bastogne och ägnade därför flera år åt att forska i svenskarna i krigen 1914-1939. Räknar mig som väldigt lyckligt lottad som hade möjlighet att på 1980-talet träffa och intervjua flera svenska frivilliga från dessa år. Som ”ljudillustration” spelar jag här ovanför marscherna för de två största frivilligkontingenterna före andra världskriget.

Ha en trevlig nationaldag förresten!

EFTERLYSNING: vems bandvagn?

Vad är det för Hägglunds-liknande bandvagnar som Rysslands försvarsminister just fick se? Original eller kopior?

Imorgon ska försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport släppas, den senaste gjordes 2007. Inför upploppet har i alla fall en bloggkollega tagit upp att Polen just rekordhöjt sina försvarsambitioner. I vanliga svenska medier är Polens beslut så vitt jag vet ännu orapporterat.

En till efterlysning, är det någon som sett minsta notis i rikssvenska medier om att Finlands statsminister vill se mer Nato-debatt och att en av landets f.d. försvarsministrar förordar en försvarsallians Finland-Sverige och har målat upp en vision av en finsk-svensk försvarsmakt. Någon?

Polens upprustning och brittisk invasionsplan

Made in Poland/UK, bandkanonen KRAB.

Att Polen tänker genomföra den största ökningen i militära utgifter någonsin är en nyhet som tydligen inte anses vara av något intresse i Sverige.

Kan Polens målsättning möjligen ha något att göra med utvecklingen i närområdet och den ökande globala rivaliteten?

På den militärhistoriska fronten händer det i veckan två saker i Stockholm: på tisdag 28/5 presenteras operation ”Catherine”, Churchills plan att erövra malmgruvorna i Norrbotten. Jag tog kort upp den i Slaget om Nordkalotten men nu finns det tydligen mer att berätta och jag skulle bra gärna själv vara på plats och lyssna. Direkt efter detta släpps Bengt Liljegrens nya bok om just Churchill, presenterad i senaste Pennan & Svärdet. Det är fri entré och platsen är Armémuseum.

Zapad och jägarchefen

Senaste ryska höjdarklippet visar ett nytt spetsnazförband direkt under försvarsministern. Viss mtrl har amerikanskt och danskt (?) camomönster.

Huvudsyftet med den kommande storövningen ”Zapad-2013” (”Väst-2013”) blir enligt estniska försvarsexperter att ”hålla Nato-förstärkningar borta från regionen”. Tre verktyg nämns för detta: luftvärnssystem, ryska baltflottan och markrobotar.

Dessa uppgifter har på något sätt missats i den senaste vågen av svensk säkerhetsdebatt. Lite trist, eftersom nästa drag i Östersjön kanske borde vara viktigare än att ”Sverige har tappat ansiktet”. Andra uppgifter som svenska medier hittills (rätta mig om jag har fel) inte tagit upp är denna om Zapad-2013 och Öresund (svårt tro på den, men att Öresund tas upp – vad innebär det?) och etableringen av en första rysk flygbas i Vitryssland/Belarus med start i år.

Rysk TV om etableringen av rysk flygbas i Vitryssland/Belarus med start i år plus överföring av mer luftvärn. Klippet har engelsk textning, som dock behöver aktiveras under bilden.

Sist men inte minst vill jag uppmärksamma att det finns en ny högintressant blogg i listan till höger, Jägarchefen.

”Stank som ett slakthus”

Tirpitz från luften.

Nya rön om Hitlers största slagskepp och det svenska nazistpartiet SSS. Jag syftar på två av vårens stora boknyheter, som jag just nu läser samtidigt.

Miniubåtsattacker och legendariskt svåra RAF-uppdrag är de huvudsakliga ingredienserna i varje skildring av Hitlers största slagskepp. Men tack och lov har Patrick Bishop inte glömt bort de norska agentbidragen till sänkningen av Tirpitz och det är även gott om svenska kopplingar i hans Uppdrag Tirpitz, premiebok inom SMB. Bishop glömmer inte heller att berätta det där jag särskilt uppskattar, alltså hur det gick sen och i det sammanhanget påminner han om hur Tirpitz på grund av alla lik även efter krigsslutet ”stank som ett slakthus”. Kort sagt är Uppdrag Tirpitz synnerligen läsvärd, särskilt inför en resa till Tromsö eller Alta, hennes sista ”hem” och bägge med mycket sevärda Tirpitz-muséer (olika är de också).

Nya rön finner man även i arkeologen Magnus Alkarps första bok om Sverige under andra världskriget, Fyra dagar i april. Fokus för denna bok är de våldsamma men märkligt bortglömda påskkravallerna i Uppsala 1943, med nazistpartiet Svensksocialistisk samling som motor och tysk militär uppladdning i Norge i bakgrunden. Men varför en arkeolog? Jag är som ni kanske vet lite svag för arkeologi, både Härskarplanen (inte min bok men skrev förordet) och Spökpatrullen vittnar väl om det. Men det finns också direkta orsaker varför det var lämpligt att en arkeolog skulle ta sig an påskkravallerna i Uppsala 1943. Svenska arkeologer och tyska försök att infiltrera den svenska arkeologin är en del av dessa händelser.

En sak jag har invändningar mot är inte specifikt riktad mot Magnus Alkarp. Hur Alkarp och många andra uttyder SSS: Svensk socialistisk samling. SSS:arna själva skrev Svensksocialistisk samling (ibland Svensk-socialistisk samling) i SSS-pressen och på affischer. Jag tycker det finns en poäng med SSS:arnas eget skrivsätt eftersom de inte bekände sig till socialismen som sådan utan svensksocialismen, deras svar på nationalsocialismen. Det var väl ett inte särskilt övertygande sätt att markera självständighet gentemot Tredje riket och NSDAP, men icke desto mindre förordar jag att inte särskriva.