Sökresultat för: Ledning

Moderatplakat?

Det försvarspolitiska arbete som Moderaterna inledde under Hans Wallmarks ledning i januari måste redan vara färdigt eller i varje fall så långt gånget att M nu drar slutsatsen att man vill addera två miljarder per år till försvarsanslagen 2016 – 2020 och redan i vårändringsbudgeten tilldela Försvarsmakten ytterligare 500 miljoner kronor. I samband med att den säkerhetspolitiska […]

Över ytan

Analys
Klockan 08:00 (Moskvatid) 16MAR15 beordrade Rysslands President, VladimirPutin, en selektiv beredskapskontroll omfattande delar ur Militärdistrikt (MD) Norr (N), MD Väst (V) och Luftlandsättningstrupperna (VDV). Beredskapskontrollen kommer omfatta ca 38,000 man, 41 örlogsfartyg, 15 ubåtar, 110 luftfarkoster samt 3,360 andra typer av materielslag såsom fordon, pansarskyttefordon, artilleripjäser o dyl.1
Mängden 38,000 soldater innebär i praktiken att drygt hälften av MD V har intagit stridsberedskap, då man bedömer att omobiliserat består MD V av drygt 65,000 man.2 VDV deltagande kan även innebära att övningen är större, då man hänvisar till siffran 38,000 man ur MD V, VDV som egen försvarsgren räknas ej in i MD V stridskrafter, då dessa sorterar direkt under Generalstaben och ej MD V stab. Därutöver så ingår nästintill samtligaytfartyg ur Norra marinen i övningen och drygt 1/3 av det totala ubåtsbeståndet, bedömt ligger även ett antal strategiska ubåtar sedan tidigare ute på avskräckningspatrull.3
Bild 1. Operationsriktningar inom MD V/N
Beredskapskontrollen kommer pågå mellan 16-21MAR15, inledningsvis kommer förbanden utgångsgruppera därefter kommer grundläggande färdigheter kontrolleras och slutligen kommer förbanden övas i olika taktiska situationer. Övningsmoment som kommer ingå i beredskapskontrollen är försvar av landgräns, åtgärder mot jägar-/specialförband, sjö- och luftstrid, förflyttning av specialförband över långa avstånd.4
Styrketillförsel till de arktiska baserna vid Novaja Zemlja samt FransJosefs land kommer specifikt övas under beredskapskontrollen.5 Den 17MAR15 kommer även en strategisk ledningsövning påbörjas d.v.s. de högre beslutande delarna inom de ryska väpnande styrkorna kommer övas.6Parallellt med detta delgavs även, att inom MD Ö har, 16MAR15, en större sambandsövning påbörjats som kommer täcka in stora delar av dess geografiska område.7
Kraftsamlingsriktningen förefaller vara den karelska samt arktiskaoperationsriktningen för beredskapskontrollen. Bedömt kommer luftlandsättningsförbanden vara de förband som utnyttjas för styrketillförsel till Novaja Zemlja och FransJosefs land. Luftlandsättningsförbanden kan, bedömt, som tidigast utnyttjas under det andra kvartalet 17MAR15. Övriga förband kommer bedömt påbörja taktiska övningar i förband som tidigast 18MAR15 intill 21MAR15. Vissa övningsmoment kan bedömt ske inom den baltiska operationsriktningen, då man även nämner att specifika förband inom MD V ingår i beredskapskontrollen.
En särskild faktor man bör beakta är inom MD Central (C) förra veckan, 13MAR15, påbörjades en beredskapskontroll med en reducerad mekaniserad brigad samt en reducerad artilleribrigad, varvid en reducerad brigadstridsgrupp, förstärkt med artilleri, kan finnas att tillgå i övningen.8 Därutöver har man under de senaste 7-14 dagarna inom flertalet MD genomfört luftförsvarsövningar och vissa fortgår fortfarande,9varvid man generellt förefaller höjt förmågan/stridsberedskapen under den senaste tiden inom luftförsvaret.
Samordnat eller ej med beredskapskontroll, så genomförde det Ryska Utrikesministeriet ett uttalande, 16MAR15, där man ansåg att den ökade mängden med NATO övningar i Norra Europa destabiliserar en av världens mest stabila regioner.10 Dock uttalade sig Kreml, via dess presstalesman Dmitry Peskov, att beredskapskontrollen som genomförs inom MD V/N ej har något att göra med den ansträngda situation mellan Ryssland och Väst.11
Totalt sett med dels beredskapskontrollen inom MD V dels med övriga övningar som genomförs inom de övriga MD just nu, har man höjt stridsberedskapen hos de ryska väpnande styrkorna. Detta kan antingen vara riktat som ett budskap mot Väst eller ett rent inrikespolitiskt budskap, kopplat till Vladimir Putins frånvaro i dryga två veckor, vilket skapat vilda spekulationer inom Ryssland.
En djupare analys rörande beredskapskontrollen inom MD V kommer publiceras senare på bloggen då, beredskapskontrollen är avklarad.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
BBC 1(Engelska)
RIA Novosti 1, 2, 3, 4, 5 (Ryska)
Ryska Försvarsministeriet 1, 2, 3, 4, 5(Ryska)
TASS 1, 2(Engelska)
TvZvezda 1, 2(Ryska)
Military Balance 2014. IISS. 2014.
Slutnoter
3IISS. Military Balance 2014. 2014. Sid 187
5Ibid.

Vad var det som hände?

Putin är åter och ordningen är återställd.

Under de gångna veckorna har den viktigaste oppositionspolitikern i Ryssland mördats, Putin har varit frånvarande i 10 dagar, ett kloster i Moskva har brunnit, Ryssland medgav att man hade beredskap att nyttja kärnvapen vid annekteringen av Krim (vad det nu betyder?) och idag så sätts Norra Flottan (40 000 man) i högsta beredskap i samband med en övning.

Det mesta som Ryssland företar sig följer en ganska proportionell eskalering sedan några år. Övningsomfattningen ökar, invasionen av Ukraina följer vad man skulle kunna uppfatta som en plan även om det föreligger viss osäkerhet där. Kränkningar av andra länders luftrum eller territorialvatten ökar stegvis och informationsoperationer inklusive statsmedia mot främst grannländer tilltar i styrka sakta men säkert.

På senare tid har nyckelpersoner i den ryska ledningen uttalat sig något mer spetsigt än för bara några månader sedan. De trotsar öppet USA, de underkänner EU, de pekar ut länder (t.ex. Sverige och Polen) som drivande antiryska krafter och diplomatin liknar mer och mer ett rent bedrägeri där rökridåer, lögner och brutna löften är mycket större inslag än konstruktiv förhandling. Det känns nästan som att diplomatin blir ytterligare ett psyops-verktyg.

Och just det sistnämnda kan eventuellt skvallra om vad som i själva verket är bekymret…

När Kreml vill att vi skall titta långt bort, då är det nära vi skall titta. När de vill att vi skall höja blicken, då skall vi sänka den. Detta har vi beskrivit i ett inlägg som heter ”Den store illusionisten”.

Rysk strategi är baserad på Sun Zu. För den som inte känner till Sun Zu är det läge att låna hem boken ”The art of war”. I kapitel 1 vers 18 återfinns följande strof:

All warfare is based on deception. Hence, when we are able to attack, we must seem unable; when using our forces, we must appear inactive; when we are near, we must make the enemy believe we are far away; when far away, we must make him believe we are near.

Detta är grundregeln i rysk strategi. Och inte bara i strategi, hela vägen via operation ned till taktiska förband används metoden. Många svenskar som gjorde lumpen under 70- och 80-talet fick lära sig ordet Maskirovka. Detta är den ryska termen för det som Sun Zu beskriver.

Om man då försöker omsätta de senaste veckornas utveckling med hjälp av Sun Zu så är frågan hur man skall tolka aktiviteterna? Att hota med kärnvapen och att sätta Norra flottan i högsta beredskap borde då snarare tolkas som ett tecken på svaghet – om man skall tro på Sun Zu.

Att Boris Nemtsov mördas är inte ett tecken på att regimen gör som den vill – tvärtom! Det är ett tecken på att någon gör som den vill, trots regimen. Enklare uttryckt – den som vill visa att Putin har förlorat makt genomför ett mord som normalt bara Putin med hjälp av FSB och FSO kan utföra, nära Putins arbetsplats och innanför FSO perimeter.

Att Putin är borta i 10 dagar är – om vi tänker som Sun Zu – inte alls ett tecken på svaghet. Tvärtom kan det vara ett sätt för Putin att visa att han trots händelseutvecklingen kan göra precis vad han vill, om det nu är att plastikoperera sig, vara pappaledig, rehabilitera sig eller – hemska tanke – förhandla med Iranierna om stöd till ISIS.

Han kan göra som han vill, komma tillbaks med ett leende och prata affärer med Atambayev som om ingenting hänt. Det om något är ett oerhört styrkebesked till de som eventuellt tisslat bakom hans rygg.

För slutsatsen av allt ståhej är rimligen att det pågår en maktkamp i Moskva. Nyckelformuleringen här hittar vi hos Rysslands-experten Anders Åslund.

Who is likely to lose first: Medvedev (irrelevant). Next, both Putin and coup makers. But who will win? Russian power lies in the street.
— Anders Aslund (@anders_aslund) 14 mars 2015

Makten i Ryssland finns på gatorna, ordagrant översatt. I stabila demokratier med tydliga politiska block som är vanligt i nordvästra Europa så betyder inte den typen av inrikes maktfrågor särskilt mycket. Men för ryska härskare gäller det att hålla i makten stenhårt. Den utmanas ständigt och den som inte har folket med sig har inte en chans.

Åslund målar upp en bild av en maktkamp där Putin har MVD på sin sida, Ramzan Kadyrov (Tjetjeniens starke man) och Igor Sechin mot en gruppering ledd av Sergei Ivanov påhejad av Alexander Dugin och Igor Girkin (även känd som Strelkov) och Ivanov har dessutom FSB och FSO på sin sida.

Vem är då denne Sergei Ivanov, chef för presidentadministrationen? Han var redan vid valet 2008 en av presidentkandidaterna men han blev också snuvad på premiärministerposten av Dimitri Medvedev. Han har alltså skäl att vara lite bitter. Känner sig dessutom sådana hardliners som Dugin och Girkin trampade på och har dessutom FSB och FSO:s generaler fått mindre pengar och makt till förmån för Shoigu och de väpnade styrkorna – då har vi en riktig häxblandning.

Det är bara att instämma i Åslunds beskrivning – Serious!

För övrigt anser vi att Sverige bör gå med i Nato.

Övning, Desinformation eller Inhämtningsoperation?

Sammanfattning
Den 28JAN15 meddelade det Ryska Försvarsministeriet i ett pressmeddelande att man påbörjat en större marinövning som skulle beröra mer eller mindre hela Östersjömarinen. Den övningen har därefter blivit flitigt diskuterad och till del sedd som en ”ickeövning” och desinformation. Varav ett fördjupningsinlägg krävs kring själva händelsen då debatten förefaller blivit kraftigt infekterad rörande vad som skett och icke skett. Någon form av övning förefaller genomförts av den Ryska Östersjömarinen under det aktuella tillfället, dock förefaller ingen sjöstridsövning genomförts, varav själva övningen i sig även kan ha haft ett annat syfte.
Analys
Allmänt.Den 12MAR15 beskrev chefen för det Nordamerikanska luftförsvarskommandot samt det Norra kommandot, AmiralWilliam E. Gortney, vilken hotbild som finns inom hans geografiska ansvarsområde för den Amerikanska senatens försvarsutskott. Den hotbild han beskrev omfattade dels ickestatliga hot dels statliga hot som riktas mot hans geografiska ansvarsområde.1
Vad som är intressant i denna redovisning inför senatens försvarsutskott ur ett svenskt hänseende är givetvis Rysslands agerande mot dels NORAD dels NORTHCOM. Inledningsvis konstaterar man att den ryska flygverksamheten riktad mot NORAD under 2014, varit den högsta sedan kalla krigets avslut. Därefter har man konstaterat att flygningarna ofta har genomförts i samverkan med inhämtningsresurser för att kunna lagra och bearbeta NORAD agerande mot de ryska flygföretagen.2 Avslutningsvis konstaterar man även att det Ryska agerandet även varit av sådant art som man ej sett under det kalla kriget, såsom flygning med strategiskt bombflyg i den internationella flygkorridoren över den Engelska Kanalen.3
Vad som är mest intressant ur ett svenskt hänseende i denna öppna redovisning, är utnyttjandet av inhämtningsresurser parallellt som man genomför flygföretag med de strategiska bombflyget längs med USA luftrum. Detta innebär rent praktiskt att varje övning Ryssland genomför kan i sig även vara till del en inhämtningsoperation, i syfte att klarlägga olika former av informationsbehov, i allt från utnyttjande av tekniska system till en presumtiv motståndares agerande i olika skeden.
Den 28JAN15 meddelade den ryska marinen att man skulle påbörja en större övning, informationen delgavs bl.a. på det ryska Försvarsministeriets hemsida,4 denna nyhet slogs upp snabbt och stort, troligtvis p.g.a. att den s.k. ”RyskaAdventen” fanns färskt i minnet hos de flesta som följer de ryska väpnande styrkornas utveckling.
Omfattningen av marinövningen skulle bl.a. vara: förberedelser förstrid, skadekontroll, åtgärder motsabotageförband detta skulle genomföras i hamn. Därefter skulle fartygen löpa ut i Östersjön för att genomföra sjöstridsövningar. Både marinbasen i Kaliningrad, Baltijsk, men även i St. Petersburg, Khronstadt, skulle beröras av övningen uppgav man, från Försvarsministeriets sida.5
Enligt det Ryska försvarsministeriet skulle hela Östersjömarinen delta i övningen,6 vilket skulle inneburit en återupprepning av den s.k. ”Ryska Adventen” i storlek av flottövningen. Vad som dock talade mot en återupprepning av den övningen, var det vinterinryck av värnpliktig personal som hade genomförts några månader innan.7 Vilket i praktiken innebar att personalen vid den aktuella tidpunkten för övningen, som mest hade påbörjat sin befattningsutbildning.
Relativt omgående när övningen påbörjades fångade privata signalspanare upp radiotrafik från Östersjömarinen, totalt identifierade man tjugotvå (22) anropssignaler som är knutna till den Ryska Östersjömarinen.8 Vilket blev ytterligare en indikator på att den annonserade övningen ej berörde hela Östersjömarinen.
Vad som hände senare var att några större fartygsformationer förflyttade sig ej ut i Östersjön, den första egentliga bekräftelsen på att Ryska örlogsfartyg fanns i Östersjön blir 06FEB15 då en ubåt samt ett fartyg identifieras tio (10) nautiska mil från Lettisk territorialvatten.9 Viss rysk flygverksamhet förekom dock mellan 28JAN15 intill 06FEB15.10Dock gjorde den Litauiska Försvarsministern, Juozas Olekas, ett uttalande 01FEB15 att man hade kontroll över vilken verksamhet som Ryssland genomförde inom ramen för den annonserade övningen, vilket i sig talar för att någon form av övningen genomfördes, vilket man utannonserat.11
Därefter har man dels inom Försvarsmakten dels från Försvarsmakten tydligt preciserat att någon marinövningen genomfördes ej i Östersjön, utan det hela var de facto desinformation, för att nyttja ett ordval. Vilket blir själva essensen i detta inlägg, var det desinformation, var det en övning eller var det möjligtvis en inhämtningsoperation som genomfördes av Ryssland under några dygn i slutet av januari 2015?
Övning.Inledningsvis bör det klarläggas, var det en övning som genomfördes eller ej? Studerar vi det första uttalandet från Östersjömarinen så är man tydlig med att delge att övningen dels skall ske vid kaj dels i ett senare skede, ske till havs. Litauens Försvarsminister förefaller anse att en övning har genomförts, några omfattande flottrörelser genomfördes dock ej, varpå det förefaller enbart vara det första skedet som genomfördes av övningen.
Ser man till radiotrafiken under den aktuella perioden så förefaller man som minst övat sambandstjänst, varpå det logiska blir att man övat grundövningar vid kaj, vilket man även skriver man skall öva, för att i ett senare skede kunna gå till sjöss. Då den vinterinryckande personal precis bör har varit klar med sin grundläggande utbildning vid den aktuella tidpunkten, är detta logiskt att man då påbörjar sin befattningsutbildning med olika former av grundövningar vid sina respektive fartyg till kaj.
Fortsätter man att studera original uttalandet, så specificeras inte i tid närfartygen skall gå till sjöss, utan enbart när dess övningar, vilket bör läsas som grundövningar, är klara så kommer fartygen släppas ut till sjöss för olika former av stridsövningar. Det mest troliga svaret blir, ja en övning genomfördes, dock vid kaj för att öva grundläggande färdigheter med nya besättningar för att i ett senare skede kunna gå till sjöss med en fungerande besättning.
Dock finns ytterligare en faktor som kan ha förorsakat att man ej gick till sjöss, under den aktuella perioden var det stundtals dåligt till mycket dåligt väder, varvid man helt enkelt kan ha valt momentet med att gå till sjöss p.g.a. utbildningsståndpunkten hos besättningarna kopplat till vädret.12 Det intressanta är dock att detta uttalande förefaller utlöst ett antal reflexivabeteenden, vilket kan ha varit ett bakomliggande syfte till publiceringen.
Desinformation.Var det desinformation som Ryssland genomförde med sin publicering avseende marinövning den 28JAN15? Först och främst måste man ha klart för sig att för att en lögn, vilket i grunden desinformation är, skall fungera så måste den innehålla en hög grad av sanningar, annars genomskådar mottagaren av lögnen det relativt omgående, därefter måste det finnas ett syfte med desinformationen.
Vad var sanningarna då i detta pressmeddelande? Den första sanningen förefaller vara att man de facto genomförde någon form av övningsverksamhet vid fartygen som låg vid kaj, den andra är att radiotrafiken tilltog under den aktuella tidpunkten, vilket i sig kan styrka att någon form av övningsverksamhet genomfördes. Vad var lögnen i sådant fall? Det var att fartygen ej gick till havs.
Vad var syftet i sådant fall med denna desinformation? I grunden syftar desinformation till att förleda en motståndare, i detta fall skulle inte det troligtvis upptäckas förrän efter något dygn då inga fartyg gick till sjöss, då bör syftet med denna desinformation i sådant fall varit att studera vilka åtgärder vidtar man i händelse av att vi går ut med sådan här information.
Återigen krävs det att man studerar uttalandet, vill man hårdra det hela så är det snarare hur vi i väst valt att tolka ett pressmeddelande, hade man från rysk sida istället skrivit ”när besättningarna behärskar dessa grundövningar kommer fartygen släppas till sjöss för att påbörja stridsutbildning, vilket är om drygt en månad”, då hade ingen höjt på ögonbrynen.
Det som skede nu, var att man förefaller utlöst ett antal reflexivabeteenden dels hos media dels hos Försvarsmakterna runt Östersjöregionen med detta pressmeddelande. Jämför vi med den ”Ryska Adventen” då inget pressmeddelande gick ut kring övningen från det Ryska Försvarsministeriet förrän drygt en vecka efter övningen hade avslutas,13 så blev effekten betydligt större denna gång rent massmedialt.
Var det då desinformation? På det blir svaret både jag och nej. Ja vid en hastig genomläsning av pressmeddelandet så kan man se det som det, då man får uppfattningen att flottan skall gå till sjöss efter grundövningarna är genomförda. Nej då man de facto inte skriver någon tidpunkt för att man skall gå till sjöss, förutom att när grundövningarna är genomförda så kommer man påbörja stridsövningar, vilket kan vara från det att pressmeddelandet gick ut intill tids ände.
Inhämtningsoperation.En inhämtningsoperation syftar främst till att besvara en frågeställning som uppstått inom sin organisation. Metoden man väljer för att besvara denna frågeställning är själva inhämtningsoperationen, dessa metoder kan variera både i storlek och om det sker öppet eller dolt. Denna form av operationer genomförs av alla och har genomförs under en lång tid så det är inget nytt eller unikt.
Det mest kända exemplet, post kalla kriget i Sverige, vad avser inhämtningsoperation, inträffade 2011 vid en svensk flygflottilj som även vid det aktuella tillfället ansvarade för incidentberedskapen. En utländsk militärattaché hade fattat posto vid den aktuella flottiljen, samtidigt påbörjade främmande makt anflygning mot Svenskt luftrum, beslut om insättande av incidentroten fattades, varvid den lyfte, parallellt med detta bedrev även främmande makt signalspaning inom det aktuella geografiska området.14
På detta sätt klarlade främmande makt troligtvis ledtider, d.v.s. hur lång tid tar det från det att svensk förvarning i form av radar upptäcker ett företag, till det att stridsledning fattar beslut om insättande av incidentrote till det att incidentroten är luftburen och kan avvärja en kränkning. Likväl kartlades med stor sannolikhet även s.k. sambandsvägar, d.v.s. hur radiotrafiken till ansvarig flottilj vidare till incidentroten går tillväga, till hur signalmeddelandena är uppbyggda.
Då den s.k. ”Ryska Adventen” inträffade, genomfördes ett antal beredskapsåtgärder hos staterna runt Östersjön, bl.a. Sverige ökade sin inhämtningsförmåga under den aktuella tidpunkten både till sjös och i luften för att följa den ryska verksamheten,15 Litauen höjde sin markstridsberedskap hos de förband som är predestinerade att inneha en snabbare reaktionstid mot hot,16 alla dessa åtgärder grundades troligtvis på informationsinhämtning på ett eller annat sätt mot Ryssland för att anpassa sin egen beredskap. Vilket i sig, ej är konstigt, Ryssland agerar på liknande sätt då länder i dess närområde genomför olika former av övningar.
I en intervju med den tidigare chefen, Amiral IgorKasatonov, för Svartahavsmarinen i RIA Novosti, 13MAR15, så kommer annekteringen av Krimhalvön upp i intervjun, varpå han menar att den till stor del möjliggjordes tack vare att man lyckades dupera NATO underrättelsetjänst, läs även övriga västliga underrättelsetjänster, genom att man med olika metoder lyckades dölja förberedelserna samt agerandet.17
I händelse av en konflikt mellan Ryssland och någon nation i Östersjöregionen, krävs likt på Krimhalvön en förmåga att dolt kunna genomföra sina förberedelser, i Östersjöregionen i en än högre grad än vad som var fallet på Krimhalvön mot Ukraina. Förmågan att dolt kunna genomföra dessa förberedelser kan enbart byggas upp genom att studera hur en presumtiv motståndare reagerar på olika former av agerande och därmed kan metoder utvecklas för att dölja förberedelserna.
Likväl kan man dupera sin motståndare till att vidta felaktiga åtgärder om man känner till hans åtgärder i olika skeden, s.k. reflexivkontroll. Men för att man skall kunna agera dolt, dupera sin motståndare m.m. så måste man iscensätta olika former av ”övningar” i olika storlek för att kunna observera och inhämta information kring hur en presumtiv motståndaren agerar.
Genom att öppet gå ut med att man skulle genomföra en flottövning med stora delar av Östersjömarinen dels vid kaj dels till havs, drygt två (2) månader efter man genomfört en i storlek liknande flottövning samt påbörjade omfattande signalering med sina fartyg, så utlöste man mest troligt ett antal åtgärder hos samtliga Östersjöstater som man kunde studera. Såsom vilka beredskapsåtgärder vidtas, hur snabbt agerar man, hur inhämtas information rörande vår verksamhet såsom HUMINT, SIGINT, OSINT m m.
Slutsatser
Vad blir slutsatsen då av allt detta?
  1. Bedömt genomfördes en övning, dock genomfördes enbart delar av vad som sas skulle övas, i det pressmeddelande som gick ut via det Ryska försvarsministeriet, anledningen till varför samtliga delar ej genomföras kan vara många.
  2. Planerat eller oplanerat fick ryska underrättelseorganisationer troligtvis en god insyn i vilka åtgärder Östersjöstaterna avser vidta i händelse av ett liknande agerande som under den ”Ryska Adventen” d.v.s. ett snabbt kraftsamlat agerande av de ryska väpnade styrkorna, utifrån det pressmeddelande man skickade ut 28JAN15.
  3. Samtliga Östersjöstater förefaller på ett eller annat sätt reagerat på det pressmeddelande som släpptes av det Ryska Försvarsministeriet, varpå man troligtvis startat ett antal reflexmässiga beteenden för ett agerande i sådana situationer som pressmeddelandet beskrev. Genom att studera dessa reflexmässiga beteenden kan man i ett senare skede utöva reflexiv kontroll.
  4. Bedömt fick ryska underrättelseorganisationer även en god insyn i vilka förmågor Östersjöstaterna förfogar över att genomföra inhämtning mot de ryska väpnade styrkorna i Östersjöregionen, varpå metoder kan utvecklas för att dupera dessa förmågor som Östersjöstaterna förfogar över.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
CNN 1(Engelska)
DELFI 1, 2(Engelska)
Försvarsmakten 1, 2(Svenska)
Lettlands Försvarsmakt 1, 2, 3(Engelska)
RIA Novosti 1(Ryska)
Ryska Försvarsministeriet 1, 2, 3(Ryska)
Senatens Försvarsutskott 1(Engelska)
SvD 1(Svenska)
TASS 1(Engelska)
Weather Underground, 12(Engelska)
Slutnoter
1Senate Armed Services Committee. Statement of Adm William E. Gortney. 2015. Sid 4
2Senate Armed Services Committee. Statement of Adm William E. Gortney. 2015. Sid 5
5Ibid
6Ibid
8Delgivet underlag av privata signalspanare, vars uppgifter under lång tid visat sig vara korrekta, såsom under den Ryska Adventen, då dessa uppgiftslämnare långt innan officiella bekräftelser delgav flygningar med TU-22/95 i Östersjön.

Fortsatt underfinansiering, ubåtsjakt och Gotland

En av Försvarsmaktens BevB 80 som FM vill avveckla, men som regeringen nu vill rädda för att öka ubåtsjaktförmågan.



Sveriges försvar har aldrig tidigare varit så litet som det är idag. Försvarsförmåga är dessutom alltid relativ, och relativt vår dimensionerande motståndare så är vi nu nere på en absolut bottennivå avseende försvarsförmåga. Jag kan även konstatera att i stort sett samtliga politiska partier, efter Rysslands pågående härjningar i Europa, ställt stora krav på ökad försvarsförmåga.  Nuvarande regeringspartiet Socialdemokraterna likaså. När DN häromdagen kunde avslöja att tillskottet endast blir 6,2 miljarder under en femårsperiod varav 4,2 miljarder är nya friska disponibla medel så tar man sig för pannan. Det här är en smärre katastrof som tyvärr ånyo visar på den politisk oviljan att betala för ett trovärdigt försvar.

Jag konstaterar att regeringen och Försvarsmakten står mycket långt ifrån varandra när det kommer till finansieringen. Man har enbart löst ca 20% av det som Försvarsmakten har begärt. Det är ett  framställt behov som redan från början är lågt satt i förhållande till de verkliga behoven. Försvarsmakten har begärt 4 mdr/år eller 16 miljarder under perioden 2016-2019. Regeringens bud uppgår endast till 6,2 mdr varav 2 miljarder är en omfördelning från internationella insatser till nationell verksamhet samt täckning för ökade hyror och arbetsgivaravgifter. Således blir det endast +4,2 miljarder i nya friska pengar under de kommande fem åren.


Regeringens bud innebär i snitt ett årligt tillskott om 840 miljoner. Utfallet blir således endast 20% av den lägstanivå som Försvarsmakten begärt!

Vi har således här ett dubbelfel. För det första finns det ett enormt glapp mellan de verkliga försvarsbehoven och den försvarspolitiska ambitionen utifrån försvarsberedningens förslag. Dessutom så finns det även ett glapp mellan den försvarspolitisk ambitionen och politisk betalningsvilja när det väl kommer till kritan.

Andra prioriteringar

Regeringen har i två avseenden dessutom gjort helt andra prioriteringar än Försvarsmakten. Det rör primärt frågan om Gotland, men även ubåtsjaktförmågan. Man går helt enkelt mot ÖB:s bästa råd genom att prioritera annorlunda. Om man ska dra det hela till sin spets så har regeringen i praktiken underkänt delar av Försvarsmaktens underlag och rekommendationer.
En anledning till detta kan vara att den ”basplatta” i fem steg som Försvarsmakten har begärt finansiering för INTE tillför någon ny eller utökad förmåga. Den fyller enbart (till del) de befintliga luckorna i det militära försvaret. Försvarsmakten har valt att prioritera finansieringen för det som allmänheten redan förutsätter fungerar, d.v.s. det som beställdes av riksdagen 2009.

Regeringens nya bud tillför till del utökad förmåga, primärt inom området ubåtsjakt vilket är glädjande. Men det sker på bekostnad av att andra problemområden förblir olösta och i det stora hela så innebär detta i praktiken att försvarsförmågan kommer att fortsätta att reduceras, inte ökas.

Ubåtsjaktförmåga

Att stärka ubåtsskydd- och ubåtsjaktförmågan är helt nödvändigt. Vi har haft en konstaterad kränkning av minst en, kanske flera ubåtar så sent som i oktober förra året. Ett sådant offensivt och provokativt uppträdande har vi inte sett sen kalla kriget. Jag är mycket förvånad över att Försvarsmakten inte redan tidigare har prioriterat om vissa resurser för att stärka ubåtsjaktförmågan. En förmåga som till stor del är helt nedmonterad efter de katastrofala försvarsbesluten 2000 och 2004, något som myndigheten själva konstaterat i ett antal tidigare rapporter till regeringen. Bland annat i de öppna budgetunderlagen.
Försvarsmakten har nyligen sagt att en högre prioritering av ubåtsjaktförmågan inom nuvarande ekonomisk ram, skulle leda till lägre operativ effekt och försämrad förmåga att möta ett väpnat angrepp. Här anser jag att man är från Försvarsmaktens sida har intagit ett mycket farligt förhållningssätt. Att skydda territoriet mot kränkningar – även under vattnet – är en del av förmågan till att kunna möta ett väpnat angrepp. Nu har man i praktiken skalat bort detta faktum.

men oavsett det, så måste grunden ändå vara att vi inte kan acceptera att annan makt kränker vårt territorium utan att vi gör något åt det. Vi bör dessutom överväga hur vi kommunicerar. Att använda begreppet ”underättelseoperation”anser jag är fel. En kränkande ubåt måste jagas med alla till buds stående medel, även om det finns brister i förmågan. Således anser åtminstone jag att vi bör bedriva ”ubåtsjaktoperationer” varje gång vi får indikationer på främmande undervattensverksamhet. Den skillnaden sänder nämligen viktiga signaler till den kränkande nationen.

Men för att återgå till det faktum att inga konkreta, åtminstone inga kända åtgärder, har vidtagits för att redan nu öka ubåtsjaktförmågan så kan man dra en intressant parallell här. Om vi leker med tanken att utländska stridsflygplan hade kränkt svenskt luftrum och flugit runt över centrala Stockholm så hade det direkt ställts oerhörda krav på snabba åtgärder för att med alla till buds stående medel förhindra detta. De flesta minns ”Ryska Påsken” när Ryssland enligt uppgift övade anfall mot Sverige, och vi inte kunde skicka upp våra egna flygplan. Då blev det en omfattande storm i media, och då handlade det inte ens om någon kränkning, utan övning i internationellt luftrum. Nu har vi konstaterat att vi har en främmande makt som opererar långt INNE på svenskt territorium. Ända inne i Stockholms stad enligt minst två oberoende observationer. Detta utan att några större åtgärder har skett. Jag vill dessutom hävda att främmande undervattensverksamhet är betydligt farligare än att Ryskt bombflyg övar mot oss. Detta eftersom det finns ett syfte med att befinna sig i våra vatten. Ett syfte som vi inte känner till, och med en målsättning som kan vara mycket farlig. 
Men regeringen gör nu alltså en annan bedömning och verkar ta detta på stort allvar. Under presskonferensen efter Operation Örnen i oktober så lovade statsministern att ubåtsjaktförmågan skulle stärkas. Nu uppfyller man detta löfte, även om vi ännu inte vet i vilken exakt detaljeringsgrad det kommer att ske. Det här är bra och helt nödvändigt.

Gotland

När det kommer till permanenta förband på Gotland så är det i grunden ett mycket bra förslag och helt i linje med vad många militära experter påtalat under en längre tid. Men problemet är att satsningen är alldeles för liten. Ett kompani är inte alls tillräckligt, och har inofficiellt redan fått det mindre smickrande namnet ”kamikaze-kompaniet”. Ett minimum hade givetvis varit att inledningsvis basera en bataljon på ön. men till det räcker inte pengarna på långa vägar.

Men vill man se positivt på det hela så kan åtgärden betraktas som ett första steg på vägen mot att – på riktigt – återmilitarisera Gotland. Det som verkligen hade behövs på Gotland för att åstadkomma nödvändig försvarsförmåga är luftvärn och kustrobotar. Redan 2012 skrev jag ett förslag på vad jag då ansåg skulle behövas i en Gotlandsbrigad, och förra året skrev jag om vilken tröskeleffekt ett kustrobotbatteri på Gotland skulle kunna åstadkomma med relativt små medel. Jag kan dessutom ånyo konstatera hur fullkomligt idiotiskt det var att avveckla det toppmoderna tunga kustrobotbatteriet i samband med att KA 2 lades ned. I skrivande stund ligger de gamla robotbilarna till försäljning på blocket med tillägget – NYSKICK – i rubriken. Mätarställningen är 1474 mil…. Man tar sig för pannan över vad som tillåtits ske! 

När det kommer till Gotland så har regeringen även här gjort en helt annan bedömning än vad Försvarsmakten flera gånger tidigare har redovisat. ÖB menar att han inte vill binda upp resurser på Gotland och att investeringarna i infrastruktur skulle bli för dyra. Moderaterna har tidigare varit av samma uppfattning. Man har hävdat att förband ska transporteras till Gotland vid behov.
Men enligt många experter så kommer det bli svårt att hinna transportera förband till ön i tid samtidigt som det i ett krisläge skulle binda upp näst intill hela Marinen och även delar av Flygvapnet för att säkert eskortera en transport över havet.
Anledningen till att regeringen kan ha gjort en annan bedömning är den omfattande kritik som förts fram av andra grannländer. Sverige är tidigare utpekat som ett säkerhetshål i Östersjön av Estlands president, som uttryckt att ett oförsvarat Gotland oroar de baltiska staterna. Förutom att Gotland är en del av Sverige som vi givetvis måste kunna försvara så är Gotlands läge i Östersjön av stor militärstrategisk betydelse. Den som sitter på Gotland kan kontrollera Östersjön, och om Ryssland skulle ”låna” Gotland så omöjliggör man för NATO att förstärka ex. Baltikum

Sammanfattning

Vad som i sammanhanget är anmärkningsvärt är att regeringen nu går in och detaljstyr prioriterade områden och materielanskaffningar. Min uppfattning är att ju mindre försvaret blivit, destå mer har detaljstyrning från våra politiker ökat. Möjligen är det möjligheten till överblick som har möjliggjort det. Antalet förband och materiel är helt enkelt mycket begränsade.

Det positiva i sammanhanget är att regeringen nu är mycket tydlig med att det nationella försvaret nu måste stå i fokus. Efter FB04 var det uttalat att Försvaret primärt skulle verka utomlands, nu vänder man på den steken igen. Regeringen ökar i samband med det även överföringen av medel från anslaget för internationella insatser till nationell verksamhet. Medel som tidigare varit helt låsta, och som under Alliansregeringen gick tillbaka till statskassan..

Ökning av ubåtsjaktförmåga och att återmilitarisera Gotland är helt nödvändigt. Dels med tanke på omvärldsläget i stort, men också på grund av det som har skett i vår skärgård. Vissa bedömare anser att det dessa åtgärder enbart vidtas för att samla politiska poäng hos väljarna. I den bedömningen håller jag inte alls med.

Det stora problemet är dock anslagsnivån. Att skjuta till 20% av de äskade 4 miljarderna är dock ytterst ansvarslöst. Att regeringen dessutom gör en annan prioritering än Försvarsmakten innebär att de tidigare stora hålen från försvarsbeslutet 2009 kommer att finnas kvar, och på sikt kommer de att växa ytterligare samtidigt som den totala försvarsförmågan urholkas allt mer.

Man undrar vad som ska krävas för att politiken ska förstå att det är allvar nu?

Kommentarer


I tordags intervjuades jag och Wiseman kort i SR ekot. 

I fredags deltog jag och Annika Nordgren Christensen i en längre intervju i SR Studio1 där vi fick kommentera regeringens bud. Inslagen finns här nedan. Inledningsvis intervjuas försvarsminister Peter Hultqvist, och från 09:30 in i klippet kommentarar jag och Annika.

Politikens kommandotaktik

Mina högt värderade blogg- och försvarstwitterkollegor har redan gått igenom de ekonomiska aspekterna av gårdagens försvarsekonomibud från regeringen, med varierande entusiasm över förslagen, t.ex. Wiseman på sin blogg, Brix och Oscar Jonsson, så jag tänkte detta inlägg ska handla om annat än vad det reella tillskottet egentligen kan tänkas bli, hur det står sig gentemot […]

Regeringens ambition stannar vid något minskad försvarsförmåga (uppdaterat 13/3 08.00)

DN meddelar nu att Regeringen kommer att anslå 6 miljarder kr till Försvaret de kommande fem åren. För den oinvigde innebär detta en stor satsning, men för den insatte identifieras det snabbt som ett mycket stort tillkortakommande.

Summan 6 miljarder kr är nämligen mycket långt ifrån den summa som krävs för att realisera den ”basplatta” som varit regeringens försvarspolitiska ambitioner. ”Basplattan” är inte något som tillför någon ny förmåga, utan i själva verket att man försöker täta luckorna inom de områden i det militära försvaret som allmänheten redan förutsätter fungerar – och det i den organisation som beställdes av Riksdagen 2009, men som levereras först ca 2023 (om pengar finns). 

”Basplattan” handlar om basala saker som personlig utrustning (uniformer, hjälmar, skyddsvästar), ammunition, radioapparater, lastbilar med mera. Kort sagt fullständigt grundläggande områden där det idag råder brister antingen i antal eller på grund av att materielen håller på att bli för gammal och måste ersättas eller renoveras. I dagsläget finns också en reparationskö om ca 1000 fordon som står i väntan på pengar.

Försvarsmaktens svar till regeringen i januari (villkorat till 2019, ej 2020) var att det behövs 4 mdr kr/år för att genomföra åtgärderna enligt basplattan. Det vill säga inte att höja någon förmåga, utan att täta luckorna i den beställning som Riksdagen lade 2009. För 2020 som inte ingick i regeringens fråga får behovet förutsättas vara detsamma eftersom Försvarsberedningen inte tog upp bottenplattan.

Under den period som Regeringen nu talar om skulle i så fall underskottet för att uppnå 2009 års beställning bli inte mindre än 14 miljarder kr. 70 % av finansieringen saknas med andra ord.

Uppdaterad bildtext: 6,2 mdr netto. Av dessa ska räknas bort 300 mkr som är omfördelning, 1,2 mdr i höjda arbetsgivaravgifter och 500 mkr i höjda hyror till Fortverket

Sedan 2009 års försvarsbeslut har världen och framförallt Europa blivit åskådare till ett paradigmskifte i säkerhetsordningen i och med Rysslands annektering av Krim och krigföring i Ukraina. Fokus för den ryska upprustningen ligger just nu utöver Krim på Östersjön och Barentsområdet, det vill säga två områden som involverar Sverige.

Många hade säkert trott att det nya försvarsbeslutet skulle innebära en höjd svensk ambition och försvarsförmåga gentemot det tidigare beslutet som togs i en annan tid och med ett annat fokus, men så blir alltså inte fallet.

Två positiva saker går dock att utläsa i det som läckt om Regeringens förslag till försvarsbeslut. Det ena är att Gotland åter får en permanent militär närvaro, om så bara med ett kompani. Detta ökar både svensk beredskap på ön samtidigt som det höjer tröskeln för en fiende att angripa. Det andra är att korvetterna Gävle och Sundsvall får genomgå renovering och modifiering för att fortsatt kunna användas för bl.a. ubåtsjakt. Tyvärr nämns inget om att korvetterna Stockholm och Malmö får dela denna framtid, då dessa just nu är tänkta att bli av med sin ubåtsjaktförmåga.

Vad som bekymrar är också regeringens prioritering och ambitionsförändringar jämfört med Försvarsmaktens kalkyl i den mening att något annat kommer att få stryka på foten. Det eventuella uppsättandet i Stockholm av en åttonde manöverbataljon enligt DN, kommer att kosta ordentligt i verksamhetsbudgeten på både löner och för övning, för att inte nämna fordon till bataljonen. Eller är det så att en annan bataljon kommer att läggas ner för att ge plats? Frågan blir dock allmänt med tanke på underskottet vilka soldater som inte ska få fullständig personlig utrustning? Vilka blir utan fordon? Vilka förband blir utan ammunition?

Utöver den omtalade summan som enligt DN verkar vara helt vikt till det militära försvaret återstår frågan vad som avsätts till det civila försvaret, då samhällets uthållighet mot påfrestningar är en lika stor komponent i vår försvarsförmåga mot utländska militära påtryckningar som vårt militära försvar.

Ett lands försvarsambition brukar mätas i procent av BNP. Här låg Sverige på 2,5 % 1989, 2 % vid millennieskiftet och med dagens uppgifter och förväntat BNP-ökning kommer Sverige att ligga runt 1,1 % de kommande åren. Försvarsalliansen NATO:s rekommendation är ≥2 %.
Det är med anledning av ovanstående svårt att se regeringens ”tillskott” som något annat än ytterligare ett svenskt haveri i försvars- och säkerhetspolitiken. Indikator på indikator har under de senaste åren visat att vägen är på vägen åt helt fel håll, särskilt i vårt närområde där Rysslands besked om CFE-avtalet i förrgår hör till de allvarligaste (som om det inte vore nog med anfallsövningar mot svenskt territorium, ubåtskränkningar och hot och invasioner av grannländer…). Likväl låter nu regeringen fallet i försvarsförmåga att fortsätta eftersom man inte en finansierar lucktä. Frågan blir vad som ska behövas för att Finansdepartementet ska vakna?

Läs även Officersförbundets ordförande Lars Freskers kommentarer till försvarsdebatten
Återblick till 2009 och min debatt med dåvarande försvarsministern

Den försvarspolitiskt orienterade grodan i kastrullen

av Lars Holmqvist Som de flesta vet har den svenska försvarsförmågan stadigt minskat sedan det kalla krigets slut. Utvecklingen har inte på något vis varit spontan, utan är en följd av en ordnad politisk process, där de styrande försvarsbesluten har haft bred förankring i sittande riksdagar. Några av de senaste försvarsbesluten har dessutom föregåtts av […]

Vart tog pansarofficerarna vägen?

av Olof Santesson Det är mycket möjligt att vi borde förbereda oss för ett nytt slags försvar i hybridkrigets tid och/eller mot sjätte generationens krigföring. Frågan är i så fall vad vi först ska skrota av dagens försvarsmakt. På Krim hade Ukraina onekligen föga nytta av sin reguljära armé mot Putins ”gröna män”. Men sedan […]

Gästinlägg: Uniformen står för säkerhet

I förra veckan sändes reportaget Hotbild mot försvaret i Sveriges Radio. I detta uppgavs en hotbild föreligga mot personal inom Försvarsmakten och att de anställda fått instruktionen att ”tänka efter” om de ska uppträda offentligt i uniform. Som bakgrund hänvisades till en intern diskussion mellan överbefälhavaren och förbandscheferna. Den efterföljande debatten föranledde ett förtydligande från Försvarsmakten angående att bära uniform på allmän plats. Men frågan är tyvärr varken ny eller avslutad.

Även om hotbilder kan variera så vittnar debatten om en splittrad bild inom olika delar av Försvarsmakten, både avseende det faktiska läget samt hur detta skall bemötas. Att från myndigheten säga: ”Nej det saknas specifik hotbild, men ja det kan vara farligt” är i sig motsägande. Att sedan inte konkretisera hotbilden mot medarbetarna men samtidigt råda dem att avgöra själv är olyckligt. Om inte ens våra högsta chefer entydigt kan säga vilken hotbild vi ska bemöta och hur, kan vi då verkligen förvänta oss att enskilda medarbetare skall kunna göra det?

Ett annat argument som stundtals hörs är att enskilda eller grupper kan ”störa sig” eller bli provocerade av att se människor i uniform. Denna del av reportaget togs bort från Sveriges Radios hemsida under onsdagen, men det är tyvärr inte första gången det framförts. Även om det är oklart varför någon skulle bli provocerad av att se sitt eget lands soldater är det desto tydligare att det inte kan vara en anledning för försvaret att anpassa sig.

Det finns två centrala aspekter av uniformsfrågan. Den första rör det faktiska läget. Vi har inte råd att vara naiva, vår personal och vår verksamhet är av intresse både för främmande nationer och för andra grupperingar. Men att gömma sig för hot är inte rätt väg att gå. Tvärtom borde förstärkt skydd av våra anläggningar eller att åter beordra nyckelpersonal att förvara sitt tjänstevapen i hemmet vara mer självklara åtgärder.

Den andra aspekten är en effekt av den första, och ur flera hänseenden ännu viktigare; vilka signaler vårt agerande sänder. Den österrikiske psykologen Paul Watzlawick, en legend inom kommunikationsteori, sade de bevingade orden ”Man kan inte inte kommunicera”. Han underströk att alla former av agerande (eller frånvaron av det) sänder signaler, både inom den egna organisationen men även till allmänhet och omvärld.

Att inte bära uniform offentligt på grund av att rikets fiender kan komma att försöka göra dig illa är en farlig del av en Nederlagsdoktrin. Signalen till omvärlden riskerar att bli ödesdiger; om bara antydan om ett hot är tillräckligt för att skrämma svenska soldater ur sina uniformer, hur ska de då reagera vid en verklig konflikt? Och om försvaret viker sig för hot, hur kan vi då förvänta oss en hög försvarsvilja bland den civila befolkningen?

Vi lever i en tid av oro där det är avgörande att våra soldater och sjömän utstrålar styrka, säkerhet och trygghet. Rådet till de anställda borde varit omvänt: Bär uniform ofta och med stolthet. Ni utgör den yttersta garantin för landets säkerhet, ju sämre läget i nationen blir desto viktigare är det att ni fortsätter bära uniformen rakryggat.

David Bergman
Kapten / doktorand i psykologi

Se upp!

Med anledning av dagens ”Twitter-debatt” eller kanske snarare ”drev” mot Sven Hirdmans minst sagt olämpliga artikel och Bo Theutenbergs avslöjande om att han rakryggat avgick som UDs folkrättssakkunnige i protest mot ”Sovjetpolitiken” på UD under sent 80-tal så är det på sin plats att fundera på vem som säger vad.

Alla har en agenda. Glöm aldrig det. Det spelar ingen roll om man ser sig som en altruistisk kämpe för Sveriges frihet och eviga fred och om man, när man talar i sin sak, anser att en feministisk utrikespolitik är det främsta vapnet eller om det är 30 (eller 100?) miljarder till stridsflygplan, korvetter, ubåtar och stridsvagnar som är den viktigaste faktorn.

Ovanstående är det viktigaste skälet till att vi lagt ut våra faktasidor. För att balansera agendor och för att idka källkritik i strävan efter objektivitet. Man kommer aldrig att nå objektivitet i säkerhetspolitisk och försvarspolitisk debatt. Men man kan sträva dit. Och det gör man bäst genom att ta del av sakkunniga personers kunskaper och insikter. Man gör det också genom att läsa nyheter och ta del av ett brett nyhetsflöde samtidigt som man tillämpar källkritik. Man kan också påverka journalister direkt genom att kontakta dem t.ex. via Twitter och därmed dels visa att man läser vad de skriver, dels också ge konstruktiv kritik om man tycker att de har fel i sak eller att de vinklar nyheter på ett olämpligt sätt.

Det är också – med anledning av diskussioner på Twitter idag – otroligt viktigt att ange vem man är och vilken agenda man har. Att vara anonym är sämre än att inte vara det. Men kanske än viktigare är att ange från vilket håll man kommer. Sven Hirdman mörkar totalt vilka ärenden han går. Tvärtom så framställer han sig utan att skämmas som sakkunnig och expert när han i själva verket driver en rent försvarsfientlig agenda. Många tycker sig också uppfatta att Hirdman går Moskvas ärenden.

Det är precis lika viktigt att de som eventuellt driver en USA eller NATO-vänlig agenda förklarar att de gör det och ibland även varför. Det är också oerhört viktigt att de som går försvarsindustrins ärenden meddelar det. Vårt lands säkerhet, vårt folks frihet och vår välfärd är alldeles för viktig för att köras i diket av särintressen.

Läs gärna våra tidigare inlägg ”För Sverige i tiden” del 1 och del 2. I del 2 ställs några, för våra politiker, synnerligen obekväma frågor. Dessa frågor kommer vi sannolikt aldrig få svar på. Läs även ”Mediaklimatet och säkerhetspolitiken” samt gästinläggen från Prof Bo Theutenberg, Lars Nicander (FHS) och Fredrik Konnander (MSB).

Slutligen – och viktigast – så kan man ta kontakt med och ge feedback till våra politiker. Genom att vara aktiv på Twitter eller om så behövs, maila direkt till politiker, så meddelar du som väljare vad du anser vara viktigt och vilka åsikter du har. Använd dig av vår sida om Försvarspolitik redan idag.

Om politiker aldrig möter väljare utan bara enbart journalister, proffstyckare, PR-folk och lobbyister så blir deras världsbild förvrängd. Genom sociala media som Facebook, Twitter och bloggar eller via mail så kan de få väljarnas och skattebetalarnas syn på världen.

Det är inte klockrent men det är bra mycket bättre. Mindre teknokrati, mer demokrati. Mindre av särintressen, mer av allmänintressen.

För övrigt anser vi att Sverige bör gå med i Nato! (se där – en agenda)

(Vår agenda? Vi som skriver här är svenska reservofficerare som anser att Sverige skall ha ett väl avvägt finansierbart försvar som möter hotbilden och vi tror inte att det går med mindre än att vi ingår i den för oss lämpligaste försvarsalliansen vilket vi har förklarat och kommer att förklara igen. Vi strävar efter att vara rationella men är medvetna om att det är en utmaning. Vi vänder oss kraftfullt mot propaganda särskilt den dolda, dvs. inflytelser, påverkan, vilseledning och subversion.)

Saudiarabien och vår moral

Saudiarabien är ett land som vi inte delar många värderingar med. Faktum är att vi anser dem vara fullständigt barbariska med vidrig prygling för aktiviteter som väst betraktar som mänskliga rättigheter. Att Saudiarabien är en diktatur i praktiken är en aspekt. En diktatur i den bemärkelsen att det inte finns fria val och att en elit styr…

Förmågeökningen som uteblev?

Senaste veckan har en hel del intressanta dokument i Försvarsmakten fastställts och distribuerats. Försvarsmaktens årsredovisning för 2014, verksamhetsstyrningen för 2015 och budgetunderlaget för 2016. I dessa dokument kan en hel del intressanta saker utläsas för den som orkar plöja igenom flera hundra sidor myndighetstext.

Årsredovisningen för 2014

Till att börja med så kan vi titta på årsredovisningen som innehåller en hel del intressant. Försvarsmakten konstaterar att uppbyggnad av insatsorganisationen, vilket inkluderar övningar, personalförsörjning lider av begränsningar. Framför allt när det kommer till materiel. ÖB har också fastställt att verksamheten lider av begränsningar ”särskilt vid högre konfliktnivåer”. Han säger också att försvaret haft uthållighetsproblem vid långvariga påfrestningar. Det här är givetvis extremt allvarligt, och det är ett mysterium att detta kan tillåtas fortgå när omvärldsutvecklingen blir mer och mer oroväckande för varje dag som går.

Jag har tidigare analyserat gångtidsuttag på fordon och fartyg från 2001 och framåt baserat på alla tidigare årsredovisnigar. Wiseman har tidigare gjort motsvarande för flygstridskrafterna. Nu kan vi lägga till ytterligare ett år till den grafen. Som vi kan se så har gångtidsuttaget för Marinens vapenbärande system (korvetter och ubåtar) ökat med totalt ca 1000 timmar sedan förra året. Vi når således återigen över 10.000 timmar. Det här är ett trendbrott som är mycket bra. Räknar man bort 2006 och 2009 som då drogs upp av insatserna ML i Libanon och ME i Adenviken, så har vi inte haft 10.000 gångtimmar sedan tiden runt FB-04.

Men om man fördjupar sig lite i den genomförda verksamheten under 2014 så kan man konstatera att ökningen beror på två faktorer. Det ena är den utökade verksamhet som genomfördes under sommaren och hösten. Den genomfördes med hjälp av ett tillskott från regeringen omfattande 100 miljoner kronor med anledning av det försämrade omvärldsläget. Inom ramen för detta så genomfördes även en eskort av förband till Gotland. Detta innebar ett utökat gångtidsuttag på fartygen.
En annan faktor som har påverkat ovanstående graf är givetvis Operation Örnen i oktober förra året då främmande undervattensverksamhet pågick långt inne i Stockholms skärgård. Genom ett enkelt överslag kan jag konstatera att dessa två uppkomna verksamheter under året är det som har inneburit att gångtidsuttaget har ökat. Utan det extra tillskottet om 100 miljoner och uppkommen ubåtsjakt så hade gångtidsuttaget (baserat på ursprunglig budget) med stor sannolikhet legat på samma nivå som under 2013.

Skogsbranden i Västmanland som jag skrev mycket om när den pågick kostade Försvarsmakten 30 miljoner kronor.

Det finns väldigt mycket mer att skriva om årsredovisningen, men jag stoppar där och hänvisar i stället till GP ledarblogg och Csaba Bene Perlenberg som gjort en riktigt läsvärd sammanställning. Läs den här!

Verksamhetsmedel 2015

I Försvarsmaktens styrning till de enskilda förbanden som nyligen fastställts så kan man också utläsa en hel del intressant när det kommer till ekonomin för innevarande år. 
Förra året skrev jag ett mycket uppmärksammat inlägg med titeln när sanningen kryper fram. Här sköt jag hål på dåvarande alliansregeringens ständiga påståenden om att regeringen stärkte försvarsförmågan trots att de anställda i Försvarsmakten upplevde en helt annan verklighet. Jag räknade då ut att rörliga disponibla medel för förbandsverksamheten till skillnad från Moderaternas prat om ökningar istället hade minskat med 144 miljoner.
I år har jag gjort motsvarande jämförelse, och jag har för enkelhetens skull använt 2013 som referensår. De summor som är redovisade är alltså förbandens rörliga andel av anslaget. D.v.s. pengar avsedda för övningar (övnings- och sjödygnsersätning, drivmedel och ammunition). Förbanden har ytterligare en pott med pengar som är bundna i fasta lönekostnader, lokal- och anläggningshyror. Den delen är lika stor oavsett om personalen sparkar kottar hela dagarna, d.v.s. ej förmågerelaterad, ej påverkbar och därför ointressant att jämföra.
Med anledning av det kraftfullt försämrade omvärldsäget, som accelererade i början av förra året när Ryssland tog Krim, så hade man kunnat förvänta sig att ökningen åtminstone till del speglade utvecklingen. Men icke.

OBS! Tabellen avhandlar endast insatsförband. Underlag för I 19 saknas och kommer att kompletteras senare.

Enligt ovanstående tabell så kan vi konstatera att det har skett en ökning jämfört med 2014, men ökningen jämfört med 2013 är enbart 58 miljoner kronor. Då kan man fråga sig hur försvarsförmågan vid insatsförbanden ska kunna öka i paritet med omvärldsutvecklingen om anslagsnivån ligger på i stort sett samma som under 2013? Det är för mig helt obegripligt!

Vi kan också konstatera att vissa förband har erhållit en lägre summa för verksamheten jämfört med 2013. P 4 i Skövde sticker ut mest då man erhåller hela 93 miljoner mindre än 2013. Men även F 17, Hkpflj och LSS uppvisar röda siffror, dvs en minskning jämfört med 2013. Det här speglar den politiska oförmågan att se på omvärldsutvecklingen med klarsynthet och gå från ord till handling.

Vad som ovanstående tabell också pekar på är hur förhållandevis liten del av det totala försvarsanslaget som går till verksamhet vid insatsförbanden, dvs det som ger ökning av försvarsförmåga. Det handlar endast ca 6 miljarder av det totala försvarsanslaget som omfattar ca 41 miljarder, vilket ger 15%. Det är också därför som reduceringar under innevarande år, något som tidigare var mer regel än undantag, ger så oerhört stora negativa effekter på verksamheten eftersom det enbart är dessa utgiftsposter som går att reducera. Allt annat är redan bundet i fasta löner, internationella insatser, lokalhyror, materielunderhåll och materielbeställningar.
När det kommer till budgetunderlaget för 2016 så återkommer jag till detta i ett kommande inlägg. Men till dess så rekommenderar jag att ni läser Wiseman som redan skrivit mycket klokt i ämnet. Åderlåtningen av operativ förmåga fortsätter med oförminskad kraft.

För övrigt så är 58 miljoners ökning på insatsförbandens verksamhet givet ett försvarsanslag som omfattar ca 41 miljarder en satsning som motsvarar 0,15%….

  

En viskning från förr

Sammanfattning
Under det kalla kriget, genomförde Sovjetunionen omfattande krigsförberedelser med sina underrättelseorganisationer dels i Västeuropa dels i Nordamerika för genomförande av sabotage av kritisk infrastruktur, så skede även i Sverige. Den Svenska säkerhetspolisen har uppgivet att den Ryska underrättelsetjänsten genomför krigsförberedelser i Sverige, den Tyska säkerhetstjänsten, uppger att man ser framför sig att den ryska underrättelsetjänsten kommer genomföra en återgång till gamla KGB metoder. Varav sabotageförberedelser är ett mycket troligt område, utifrån betoningen i den ryska operationskonsten på dolda insatser med bl a specialförband innan en konflikt öppet utbryter.
Analys
Allmänt.Enligt Reuters, 25FEB15, så har den Tyska säkerhetstjänstens, Verfassungsschutz, chef, Hans-Georg Maaßen, påtalat att Rysslands underrättelseinhämtning har ökat i kölvattnet av händelseutvecklingen i Ukraina. Vad som är oroväckande i hans uttalande är att den tyska säkerhetstjänsten ser framför sig en återgång till användandeav gamla KGB metoder i Rysslands utrikes underrättelsetjänst. Varav han belyser de två mest kända metoderna, riktaddesinformation för att påverka beslutsfattare och stöd/infiltration av olika grupperingar för att destabilisera ett land.1
Vad är det då den Tyska säkerhetspolisens chef avser, då han säger att man kommer se en återkomst av gamla KGB metoder? Vad som förefaller ha skett efter Sovjetunionens sönderfall och under Boris Jeltsins tid som President, är att residenturena både de legala och illegala kraftigt skurits ned, i vissa länder så har t ex GRU enbart bestått av en militärattaché.2 Denna nedskärning framtvingande troligtvis en tydlig prioritering, vilket kom att bli strikt inhämtning inom områden som Ryssland hade behov av såsom teknik- och industrihemligheter o dyl.
Då Rysslands nuvarande President, Vladimir Putin, kom till makten vid sin första mandatperiod, ökade de ekonomiska ramarna markant för de ryska säkerhets- och underrättelsetjänstorganen.3 Troligtvis det den Tyska säkerhetstjänstens chef avser är att underrättelseorganisationerna nu har övergått till krigsläge, vilket innebär att man påbörjat krigsförberedande åtgärder, något som bekräftas indirekt av den svenska säkerhetspolisen (SÄPO).4 De krigsförberedande åtgärderna bör ha varit en av de saker som tydligt bortprioriterades då de ekonomiska ramarna var mindre och den säkerhetspolitiska situationen mer stabil.
Men vad innefattar då krigsförberedelser för en underrättelseorganisation, om vi bortser från de två ovanstående exemplen av den tyska säkerhetspolisens chef, så innefattar det inhämtning av information för att kunna föra strid inom det aktuella landet dels med konventionella resurser såsom flygplan, markrobotar o dyl dels med okonventionella resurser såsom specialförband, sabotageförband o dyl.
Detta inlägg kommer beröra de okonventionella resurserna, dvs de enheter som Sovjetunionens underrättelsestrukturer förfogade över för att genomföra sabotage i händelse av en konflikt. Inledningsvis måste man få klart för sig att både KGB utrikesdirektorat samt GRU genomförde dessa förberedelser, oftast utan samordning trots ett skrivet direktiv från 1960, kring samordning av dessa operationer,5vad avser GRU förberedelser finns ytterst lite bekräftad dokumentation, KGB förberedelser för sådan verksamhet finns dock relativt utförligt beskrivet i det sk Mitrokhin arkivet.
Skede då planering av sabotage mot mål i Sverige av den sovjetiska underrättelsetjänsten? Ja enligt Mitrokhin arkivet skedde det.6 När planeringen aktivt påbörjades framkommer ej, men mest troligt i mitten på 1950-talet, då t ex i ett flertalet övningsscenarion från Warszawapakten under 1950-talet så ingår Sverige som stridande part med NATO och i ett scenario från 1958 så inleds konflikten mellan NATO och Warszawapakten med att en flottstyrka från NATO löper ut från Karlskrona.7 Men dessa scenariobilder, blir 1950-talet en trolig startpunkt för omfattande sabotageförberedelser i Sverige av den Sovjetiska underrättelsetjänsten.
Finns det då ett behov av denna typ av krigföring fortfarande? Onekligen är det så, dock inte i samma omfattning som under det kalla kriget, då många sabotage numera kan genomföras genom elektroniska attacker antingen via nätverk eller på annat sätt. Dock så kommer det fortfarande finnas mål som fysiskt måste påverkas och sett till nuvarande ryska operationskonst som betonar utnyttjande av specialförband o dyl så ligger det än mer i tiden än under det kalla kriget.
Hur var då denna organisation för sabotage uppbyggd? Den förefaller vilat på tre ben, en inhämtningsdel, en stöddel och en verkansdel. Två delar var verksamma redan i fredstid, detta var inhämtningsdelen samt stöddelen. Huruvida verkansdelarna övades i fred, är oklart, men att rekognosering av verkansdelarna av dess mål kan ha sett i fredstid, är fullt möjligt.
Stödorganisation.Till verkansdelarna, fanns en lokal stödorganisation bestående av stödagenter, dessa var bofasta medborgare i de aktuella länderna. Personen man sökte skulle helst vara mellan 20-45 år gammal. Vederbörande skulle helst jobba som elektriker, mekaniker, kemist, ingenjör, tekniker och liknande arbete. Vederbörande skulle helst inneha ett rörligt jobb, dvs resa mycket i tjänsten, äga ett eget hus, sommarstuga eller äga mark. Personer man ej inriktade sig mot inom denna kategori var, djupt kristna, aristokrater, konservativa, personer med alkoholproblem eller sexuella avvikelser. Vederbörande förefaller även vara delaktig i själva operationen utifrån beskrivningen.8
KGB rekrytering av stödagenter blir ett direkt motsatsförhållande till hur GRU rekryterade stödagenter till de professionella spetsnazförbanden, enligt Vladimir Rezun mer känd under synonymen Viktor Suvorov. Enligt honom skulle stödagenten helst vara en person i åldern 55-65 år gammal, inte ha genomfört någon militärtjänstgöring, ej tillgång till hemlig information, äger ej vapen, ingen politisk anknytning, ej träffat Sovjetiska medborgare och helst lever ett ensamt liv. Vederbörande tillförs medel så att t ex ett avsides hus kan införskaffas, där förvaras, mat, drivmedel, vatten o dyl, personen fungerar således som en stödpunkt.9
Vad som framkommer utifrån Mitrokhins uppgifter och Rezun beskrivning är att det mest troligt fanns inom stödorganisationen två typer av stödagenter, den ena som var mer aktiv i en operation dvs en aktiv stödagent den andra fungerande mer som en stödpunkt dvs en möjlighet för enheten att dolt återhämta och höja stridsvärdet s.a.s. en passiv stödagent. Detta styrks även till del ur Rezun beskrivning där han påtalar att vissa stödagenter även skulle kunna spela en mer aktiv roll,10då är åldersspannet 55-65 ej troligt utan mer troligt blir 20-45.
Varken i Mitrokhins uppgifter eller Rezuns beskrivningar, förefaller stödorganisationen aktivt tilldelats några former av vapen eller sprängmedel, utan all denna hantering genomfördes av residenturen i det aktuella landet. Utan stödorganisationen skulle i olika grader stödja verkansdelarna då dessa skulle lösa sina uppgifter. Den aktiva stödagenten kan då t ex stöttat med förflyttning mellan olika punkter, hjälpt in verkansdelarna till sina mål och andra likartade uppgifter.
Detta ger även en tydlig sektionering i händelse av att säkerhetstjänsten i det aktuella landet skulle erhålla indikationer kring en agent i stödorganisationen, likväl om agenten skulle avslöja sitt dolda värv för det aktuella landets säkerhetstjänst, blir skadorna minimala, verkansdelarna kan fortfarande lösa sin uppgift, då enbart en del av den totala planen har avslöjats.
Inhämtning.Denna del för sabotagenätverken löstes både av den legala och illegala residenturen i landet. Tre typer av uppgifter kan man spåra i Mitrokhins uppgifter, den första är klassisk inhämtning av mål genom information och planering, den andra är rekognosering av innästlingsvägar och den tredje avslutande är praktisk underhållstjänst för verkansdelarna vilket främst omfattande upprättande av upplag.
Inhämtningav information för planering av sabotage, genomfördes både med öppna och dolda metoder. Vad avser öppna metoder utnyttjandes officiella studiebesök antingen vid sabotageobjektet eller likartat objekt,11 för att få fram information om sårbara delar för att möjliggöra ett sabotage. Vad avser doldametoder förefaller både illegalister och agenter utnyttjats för att erhålla adekvat information för sabotageplanering.12
Den sammanställda informationen bearbetades därefter och sammanställdes till en uppgiftsfolder, jmf engelskans targetpack. Det objekt som skulle utsättas för sabotage fotograferades oftast i flertalet vinklar, den sårbara delen markerades tydligt, skyddsåtgärder kring objektet beskrevs i detalj, lämpligaste inmarsch- och utmarschvägar till objektet markerades m m. Informationen sammanställdes därefter på mindre kartor som verkansdelen kunde utnyttja.13
Denna inhämtning, bearbetning och planering, tog oerhört lång tid, som ett exempel kan nämnas operation KEDAR, som var täcknamnet på sabotage förberedelserna i Kanada, förberedelserna för detta tog hela tolv (12) år, de inledes 1959 och var färdiga 1971.14Därefter får man förutsätta att planerna reviderades efterhand då nya mål tillkom eller försvann. I Sverige skulle residenturen, genomföra planläggning mot fyra (4) till sex (6) större mål varje år, med större mål avses troligtvis ledningsplatser, hamnar, raffinaderier o dyl.15
Rekognosering av innästlingsvägar genomfördes dels av illegalister dels av civila stödagenter eller Sovjetiska medborgare som fått möjlighet att genomföra en utlandsresa. Innästlingen av verkansdelarna föreföll antingen ske via fallskärm eller från havet via ubåt eller motorbåt. Rekognoseringen som genomfördes kring dessa innästlingsvägar var mycket omfattande.16
Landstigningsplatserna för innästling via vatten, undersöktes noggrant, information rörande tidvatten, bottenförhållanden, möjligheter för antingen ubåt eller motorbåt att utnyttjas på platsen, här får förutsättas dolt, inhämtades.17 Vad avser landsättningsplatser via luften, skulle det vara ett öppet område minst 1,5 km långt och 0,5 km brett, ingen bebyggelse fick finnas i anslutning till platsen.18 Vad avser luftlandsättningsplatser så ger de måtten både möjlighet till fallskärmsfällning eller landning med flygplan, här skall särskilt beaktas att under hela sovjettiden hade man bl a kvar ett stort antal AN-2 flygplan.
Objektet som skulle utsättas för sabotage fanns inom en radie av 120 kilometer (km) från innästlingspunkten, oftast fanns flertalet andra högvärdiga mål (HVM) inom samma område, varvid verkansenheten troligtvis hade en huvuduppgift och ett flertal beredd uppgifter. Kartor framställdes över alla HVM inom denna radie för verkansenheten. Upplag placerades alltid i anslutning till innästlingspunkten.19
Vad avser underhållstjänsten, förefaller det ålegat residenturen att upprätta upplagen samt upplagsnycklarna,20själva intransporten av materielen till upplagen, beskrivs inte i Mitrokhin arkivet, varpå det antingen smugglats in illegalt eller via diplomatpost. Detaljerade upplagsnycklar upprättades för varje upplag.
Upplagen som upprättades av residenturen, placerades i närheten av innästlingspunkten, de bestod oftast av tre beståndsdelar, radio, vapen med sprängmedel samt pengar. Dessa förefaller placerats på tre olika platser dock i närheten av innästlingspunkten. Upplagen förefaller varit försåtsminerade för att inga bevis skulle kunna finnas i händelse av avsiktlig eller oavsiktlig upptäckt, minst ett radioupplag har sprängts då polis försökt omhänderta upplaget under slutet av 1990-talet.21
En annan mycket intressant sak som framkommer i Mitrokhin arkivet, är hur både residenturen i Västtyskland och Italien, instrueras i att införskaffa uniformer till verkansenheterna. Uniformerna är inte enbart kopplad till de respektive ländernas försvarsmakter, utan även andra statliga verksamheter, såsom tillsyningsmän, järnvägspersonal, polis o dyl.22
Har det då funnits liknande upplag likt de ovan beskrivna i Sverige? Några vapenupplag har officiellt ej hittats dock har man i Sverige upptäckt och omhändertagit radioupplag, detta skede dock innan Mitrokhin arkivet avslöjades, dessa har upptäckts i södra Sverige närmare bestämt i Skåne. Så att upplag likt ovanstående har funnits i Sverige även med vapen och sprängmedel, är nog inte otroligt.23
Verkansdelarna.Ytterst lite är beskrivet kring verkansdelarna i Mitrokhin arkivet, de går under benämningen DRG, diversionnyye razvedyvatelnyyegruppy, vilket på svenska blir ungefärligt, sabotage- och spaningsgrupper.24 I en utvärdering från 1969, förefaller man vara mycket nöjd med statusen på dessa delar då utbildningen har utvärderats.25 Utöver detta framkommer det att verkansdelarna i ett område i USA, efter genomfört sabotage skulle ta sin tillflykt till bergsområden.26Detta är dock explicit det enda som nämns om dem bortsett från inhämtningsdelarna och stöddelarna kring dessa sabotage- och spaningsgrupper.
Kopplat till utrustningsdetaljer o dyl så kan vi dock förutsätta att dessa grupper som minst bestod av tre (3) till fyra (4) individer. En chef, en signalist och en fältarbetsspecialist och troligtvis en sjukvårdare. Mest troligt behärskade minst en i gruppen det språk som var aktuellt i det land de skulle verka i, detta utifrån det faktum att i minst två länder har residenturerna införskaffat lokala uniformspersedlar.
Slutsatser
Ser vi till hur den nuvarande Ryska operationskonsten betonar vikten av utnyttjande av underrättelsedrivna operationer samt utnyttjande av specialförband i de förberedande skedena inför en konflikt kan ett antal slutsatser dras av den sovjetiska underrättelsetjänstens tidigare verksamhet, då de nuvarande ryska är direkt arvtagare till dem.
  1. Sannolikt har sabotageförberedelser påbörjats vad avser inhämtning, bearbetning och planering, utifrån ovanstående genomgång, då SÄPO explicit nämner att Rysk underrättelsetjänst genomför krigsförberedelser i Sverige. Vad som dock ej kan klarläggas är om Rysk underrättelsetjänst fortfarande förfogar över liknande grupper såsom DRG eller om man numera enbart delger informationen till det nya ryska specialförbandskonceptet.
  2. En högre grad av medveten och vakenhet krävs av det svenska samhället i dagsläget, mycket åligger SÄPO, Polismyndighet och Försvarsmakten, om att upplysa samhället återigen kring detta. Då man explicit har betonat att krigsförberedelser genomförs, då den nya typen av rysk krigföring tydligt använder sig av ett liknande koncept, så krävs vaksamhet hos ”detektiven allmänheten” för att kunna motverka förberedelserna av denna verksamhet.
  3. Uppbyggnaden av dessa sabotageförberedelser är i sig mycket enkla, men enkelheten gör att de med hög sannolikhet hade lyckats. Dagens öppna gränser och möjlighet till rörlighet, ökar sannolikheten till att ett liknande koncept, har en än högre grad av möjlighet att lyckas.
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Foregin Policy 1(Engelska)
Reuters 1(Tyska)
SR 1(Svenska)
Oxford Analytica 1(Engelska)
Andrew, Christopher. Mitrokhin, Vasili. The Sword And The Shield. 2001
Holmström, Mikael. Den Dolda Alliansen. 2011
Suvorov, Viktor. Spetsnaz. 1989
Jansson, Nils-Ove. Omöjlig Ubåt. 2014
Frånstedt, Olof. Spionjägaren Del 2. 2014
Slutnoter
5Andrew, Christopher. Mitrokhin, Vasili. The Sword And The Shield. Sid 361
6Ibid. Sid 364
7Holmström, Mikael. Den Dolda Alliansen. 2011. Sid 255-256
8Andrew, Christopher. Mitrokhin, Vasili. The Sword And The Shield. Sid 360-361
9Suvorov, Viktor. Spetsnaz. 1989. Sid 116-117
10Ibid. Sid 119
11Andrew, Christopher. Mitrokhin, Vasili. The Sword And The Shield. Sid 360
12Ibid. Sid 360, 366
13Ibid. Sid 364
14Ibid. Sid 364
15Ibid. Sid 364
16Ibid. Sid 360
17Ibid.
18Ibid. Sid 365
19Ibid.
20Ibid. Sid 360, 364
21Ibid. Sid 364-365
22Ibid.
23Jansson, Nils-Ove. Omöjlig Ubåt. 2014. Sid 176
Frånstedt, Olof. Spionjägaren Del 2. 2014. Sid 204
24Andrew, Christopher. Mitrokhin, Vasili. The Sword And The Shield. Sid 359
25Ibid. Sid 377
26Ibid. Sid 364

Fortsatt långsam åderlåtning av operativ förmåga

”Regeringen vill understryka att den föreslagna utvecklingen mot ett mer tillgängligt försvar bara kan ske i den takt som ekonomin medger.”

Igår släpptes Försvarsmaktens budgetunderlag för 2016 och perioden där bortom. Som väntat var det ingen munter läsning. Även om ett nytt försvarsbeslut ska komma under våren har Försvarsmakten fortsatt att planera utifrån de tidigare ekonomiska ramarna och anvisningarna, innebärande en fortsatt åderlåtning av organisationen. Det finns helt enkelt inte ekonomiskt utrymme att öka förmågan annat än på pappret. Försvarsmakten brottas nu både med problemet att lönemedlen inte räcker för personalramarna samt att inga pengar finns att omsätta all den materiel som i den kommande tioårsperioden når end-of-life. På personalsidan föreligger fortsatt kravet att minska lönekostnaderna för Försvarsmakten, varvid hela organisationen kommer att behöva minskas och ger därmed upphov till den nya försvarsmaktsorganisationen som efter många turer nu bytt namn till just ”Organisation Ny” (tidigare namn FM ORG18, FM ORG16).

I sin kommentar till budgetunderlaget konstaterar Officersförbundet att det går att fråga sig om Försvarsmakten kommer att klara av att reproducera sig själv med den nya grundutbildningen och den nya personalorganisationen. Det är en högst motiverad fråga inte minst med tanke på att Försvarsmakten till exempel endast har råd att beställa 150 utbildningsplatser på Officersprogrammet, medan det årliga behovet för att hålla igång den nya organisationen (med reducerade behov jämfört med tidigare) är över 200 nya officerare per år.

Antalet platser i underlaget där man kan utläsa en ambitionshöjning eller reell förmågeökning är få. Ett av undantagen är införandet av den nya jaktroboten Meteor som kommer att innebära en rejäl höjning av den tröskelskapande förmågan då den ger helt andra möjligheter till slåss om kontrollen av luften i krig. Tyvärr finns andra faktorer som istället påverkar negativt och man måste påminna om att  återigen handlar det om system av system. En annan ljuspunkt är att fler besättningar nu sätts upp för Flottans fartyg.

I underlaget finns dock gott om poster där förmågan reduceras, med korvettsystemen som ett tydligt exempel. Av de sex äldre korvetterna från slutet av 80-talet och början av 90-talet är två av de senast levererade nu helt avvecklade. De två Stockholmsklass-korvetterna som under hösten deltog i ubåtsjakterna, ska nu modifieras (rättare sagt snöpas) till vedettbåtar, där man bl.a blir av med släpsonar, varvid ubåtsjaktförmågan nedgår kraftigt. Ett beslut som känns tveksamt i takt med tiden, men däremot ekonomin. Man kan heller inte låta bli att fundera över innebörden av ”Luftförsvarsförmågan vid korvettdivisionerna vidmakthålls i huvudsak på nuvarande nivå”, när inga nya luftförsvarssystem tillförs. Inom Armén tillkommer flera nya kompanier och stridsvagnskompanierna är inte längre fristående. Instinktivt låter detta bra och det ökar den relativa slagkraften, men känner man till att effekten åstadkoms endast genom att personalorganisationen skärs på ett annat sätt, nyanseras bilden. Att investeringarna i ny materiel under den redovisade perioden minskas med 20 %, visar den problematik Försvarsmakten står inför. Särskilt med tanke på att kronan nu tappat 30 % mot dollarn på ett år.

Vid dödens kaj ligger Göteborg och Kalmar två korvetter med förmåga till ubåtsjakt i malpåse! #svfm pic.twitter.com/D4vaubGaL1
— Didrik Forsberg (@DidrikForsberg) 18 oktober 2014

Gråzoner och övningsförutsättningar i en ny organisation
Att genomföra en omorganisation under parollen att fokusera på krigsförbanden och krigsplacering av all personal i krigsförband, låter naturligtvis slagkraftigt och det är ju också meningen. Tänker man ett steg längre inser man att det egentligen innebär att det inte finns några resurser över för att bedriva utbildning och den dagliga stödverksamheten som inte kan upphöra förrän landet är i ett fullskaligt krig. Ta t.ex. en stab där endast en mindre andel av bemanningen har sin grundplacering där i fred, medan övriga som är krigsplacerade i staben jobbar med andra funktioner till vardags. Hur långt ska en kris gå innan dessa kallas in och skapar den kompetensbredd och den uthållighet som staben behöver för att hantera en kris eller ett gråzonstillstånd? Samtidigt faller den ordinarie verksamheten, när staben fullbemannas och det är sådan verksamhet som fortsatt måste bedrivas under ett utdraget krisförlopp. Man skapar härmed ytterligare en sårbarhet för just den typ av gråzonskrigföring vi bevittnat i Ukraina.

Frågan är också vem som ska öva krigsförbanden när all personal tillhör krigsförbanden. Tidigare var fredsförbanden bemannade på ett sådant sätt att man hade mer personal än det krigsförband som just då utbildades. Idag har förbandet bara sin egen personal, om ens det med tanke på alla bemanningsuppdrag som ska skötas runtom i organisationen. Ett kompani som ska övas måste då ta hjälp av grannkompaniet för att utgöra övningsledning, i bästa fall också fiendestyrka.

Det här går naturligtvis igen inte bara i personalen utan även i materielen. När antalet förband och enheter av materielen är så lågt, går det heller inte att avdela någon fiendestyrka som kan representera ett trovärdigt hot. Marinen lider starkt av detta problem redan idag och blir beroende av att annan nation, t.ex. Finland kan uppträda som motståndare (om de finska skattebetalarna vill betala för det). Flygvapnet har hittills haft fördel av utbildningsdivisionerna på F 7 Såtenäs med att vara motståndare under de nationella flygvapenövningarna. Nu försvinner dessa i och med omdaningen till en ny organisation med 3 stridsflygdivisioner istället för 4+2 divisioner. Följden blir att hela Flygvapnet aldrig kommer att kunna övas. Har man ett flygvapen bestående av flera flygkommandon och 10 divisioner är detta inget problem. Har man ett flygvapen bestående av 3 divisioner och ett av Europas geografiskt största ansvarsområden blir det mycket problematiskt.

Ökad förmåga?
Frågan är på vilket sätt en reducerad personalram och en minskad materiell numerär egentligen ökar den operativa förmågan? Det korta svaret är att det gör det inte.

Det enda som ökas är förmågan relativt den enskilda materielenhet som ersätts (soldat vs soldat, stridsvagn gammal vs stridsvagn ny etc.), dvs en internt och lokalt ökad förmåga egentligen innebärande ett vidmakthållande av förmåga. Som hel organisation kan i bästa fall den operativa förmågan ökas internt, men det skulle samtidigt tyda på att man begått mycket allvarliga fel tidigare. Man ska också bära i åtanke att den teknik som är överlägsen idag, är morgondagens standard, varvid det är farligt att borträkna variabeln kvantitet.

De ovanstående jämförelsemåtten är dock totalt irrelevanta sett till operativ förmåga. Operativ förmåga kan endast mätas på ett sätt och det är egen förmåga relativt typmotståndaren. Om typmotståndaren i det här fallet ska sägas vara Ryssland blir därmed frågan om det svenska försvaret 2009 (när båda ländernas försvarsrefomer inleddes) var sämre på att möta de ryska väpnade styrkorna 2009 än vad det svenska försvaret kommer att vara på att möta samma motståndare 2019?

Om svaret blir att ”ja, det svenska försvaret årgång 2019 har bättre förmåga att möta de ryska väpnade styrkorna årgång 2019, än motsvarande förhållande år 2009” (eller för den delen år 2000), så är Sverige på rätt väg.

Blir svaret istället nej så har svensk försvars- och säkerhetspolitik mycket allvarliga problem.

Läs nu återigen citatet längst upp från 2009 års försvarspolitiska inriktningsproposition och fundera över vad som har hänt i världen sedan dess och hur det svenska försvaret har utvecklats och nu avses utvecklas.

Påverkanskampanjer och psykologiskt försvar

Användning av informationsarenan för att uppnå en stats mål och syften är en väl prövad och effektiv metod som har använts under lång tid. Det ryska agerandet i konflikten i Ukraina visar tydligt på moderna användning av information som maktmedel där bilden av kriget är avgörande för att nå framgång.

Den ryska invasionen av Krim doldes effektivt av en dimma av falsk och vilseledande information, både från rysk statsledning och i rysk media, för att skapa osäkerhet och villrådighet för att sedan kunna ställa både Ukraina och det väst inför fullbordat faktum. Den ryska inblandningen i striderna i östra Ukraina och de medföljande påverkanskampanjerna i både traditionell och social media har effektivt flyttat fokus från den illegala annekteringen av Krim till ett oklart och till del svårförståeligt spel i östra Ukraina.

Det ryska agerandet i Ukraina har av vissa kallats för hybridkrigföring eller icke-linjär krigföring men handlar ytterst om en effektiv samordning av en stats maktmedel för att uppnå sina mål och syften. Informationsmaktmedlet spelar här en avgörande roll.

Informationsarenan kännetecknas av ett stort antal offentliga, privata och enskilda aktörer med skilda intressen som verkar bl.a. för att informera och påverka individer, beslut och opinioner. Teknikutvecklingen och sociala medier har gett den enskilda individen möjlighet att verka som en effektiv opinionsbildare. Hastigheten i informationsspridningen är mycket snabb vilket ställer nya och höga krav på både media och informationskonsumenten.

Informationsarenan är också under kontinuerlig förändring vilket ställer nya krav på psykologisk försvarsförmåga.

Psykologiskt försvar har, sedan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) skapades 2009, bedrivits i annan form än som den gjordes under den tid Styrelsen för psykologiskt försvar fanns. Eftersom vår omvärld har förändrats har det funnits ett behov av att även förändra psykologiskt försvar. Behovet av stora trögrörliga mobiliseringsorganisationer har försvunnit och ersatts av ett behov av snabba och kontinuerligt verkande psykologiska försvarsförmågor.

På informationsarenan råder ett permanent konflikttillstånd vilket för psykologiskt försvar innebär att verksamheten behöver bedrivas kontinuerligt. Detta ställer bl.a. krav på att ständigt följa utländsk informationsverksamhet som kan riktas mot Sverige i syfte att påverka svenskt beslutsfattande och opinionsutveckling.

För att bedriva psykologiskt försvar mot främmande makts påverkanskampanjer krävs förmåga att identifiera, förstå och möta dessa. Tvärsektoriella konsekvensanalyser som belyser målen för Sveriges säkerhet måste stå i centrum för verksamheten. 

 

MSB verksamhet inom psykologiskt försvar riktas mot perspektiven identifiera, förstå och möta.

Identifiera

Identifiera-perspektivet innebär åtgärder för att säkerställa informationsförsörjning för att tidigt kunna detektera påverkanskampanjer mot Sverige

Vi kan konstatera att verksamheter för att identifiera påverkanskampanjer riktade mot Sverige eller svenska intressen kommer att beröra ett flertal samhällssektorer. Ingen enskild aktör kommer att kunna sitta på den fullständiga bilden. Detta kommer ställa krav på en samordnad och ömsesidig informationsförsörjning mellan olika aktörer inkl. offentlig och privat sektor

En antagonists påverkanskampanjer kan komma att ställa krav på utveckling av underrättelseförmågor för att även identifiera dolda påverkanskampanjer där en antagonist använder sig av förnekbara åtgärder för att påverka svensk opinion och beslutsfattande. 

Förstå

Förstå-perspektivet är den process där påverkansanalys genomförs för att bedöma om, hur och varför påverkanskampanjer är riktade mot Sverige eller svenska intressen. Påverkansanalys skapar förståelse för hur information används som enskilt maktmedel eller som en integrerad del av andra maktmedel för att påverka beslutsfattande och opinion.

Påverkansanalys sker idag integrerat med MSB operativa uppdrag och fokuserar på att identifiera konsekvenser för Sverige, våra intressen och målen för Sveriges säkerhet

Eftersom information som maktmedel används kontinuerligt för att påverka målgrupper måste även påverkansanalys genomföras kontinuerligt för att tidigt kunna förstå konsekvenser för Sveriges säkerhet och möjliggöra ett snabbt och effektivt mötande med korrekt information

Möta

Grunden för att möta påverkanskampanjer ligger i den enskilde individens förmåga att navigera i informationssamhället och att själv kunna identifiera sann, missvisande och falsk information. Denna förmåga måste skapas i unga år och kontinuerligt utvecklas bl.a. med stöd av det svenska utbildningssystemet. Ett sunt källkritiskt tänkande mot all information är det psykologiska försvarets första försvarslinje.

Självfallet har även myndigheter ett ansvar i att motverka vilseledande eller falsk information. Ur MSB perspektiv sker det när målen för Sveriges säkerhet är hotade.

För att effektivt möta och motverka påverkanskampanjer måste kommunikation ske tidigt. Det är av vikt att snabbt sända koordinerade budskap med korrekt information. Vilseledande och oriktig information får inte så oemotsagd. Detta måste ske inom ramen för samverkan mellan olika aktörers kommunikativa funktioner.

I möta-perspektivet ligger även åtgärder som möjliggör en självständig och granskande media som har förmågan att förmedla saklig och korrekt information oavsett omvärldsläge. MSB stöd till detta ligger inom området medieberedskap och samverkansforumet Mediernas beredskapsråd.

Det finns vid MSB en grundlagd förmåga att bedriva ett modernt strategiskt psykologiskt försvar men som alla verksamheter måste även denna utvecklas för att kunna möta de krav en föränderlig omvärld ställer i en osäker tid.

Fredrik Konnander

MSB

 

 

 

 

BLT Krönika: Integrera Kustbevakningen i Marinen

I dag skriver jag en krönika på BLT ledarsida som avhandlar samverkan mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen, eller rättare sagt avsaknad av tydliga riktlinjer för samverkan.

Under året är det planerat att Försvarsmakten och Kustbevakningen ska öva tillsammans. Det är ett steg på rätt väg, men det krävs betydligt mer än så för att på ett effektivt sätt samordna statens maritima resurser på ett optimalt sätt. Redan idag så finns viss samverkan mellan Kustbevakningsflyget och Marinen, men även detta skulle kunna utvecklas ytterligare. I dag är Marinen och Kustbevakningens i stort sett obefintlig. Man saknar gemensamma lednings- och sambandssystem vilket att all eventuell samverkan kommer att ske på talat radiosamband. Ohållbart om det ska fungera i högre konfliktnivåer.

I Almedalen sommaren 2012 presenterade utredaren Jan Hyllander sin utredning Maritim samverkan (SOU 2012:48). Då hölls också ett intressant seminarium där både Försvarsmakten och Kustbevakningen deltog. Kustbevakningens representant var inte alls nöjd med utredarens förslag. Inte heller senare när ledande befattningshavare intervjuades så uttryckte man sig särskilt positivt.

Utredaren Jan Hyllander kom i sin utredning fram till samma slutsats som jag själv kommer fram till. Så här sammanfattas ett av förslagen.

Förslaget innebär att skapa ett samlat Sjöförsvar som inkluderar både Kustbevakningen och Marinen. Mot bakgrund av omvärldsutvecklingen, bedömningar av utmaningar och hot, myndigheternas näraliggande och delvis överlappande uppgifter, likartade resurser samt utvecklingspotentialen i myndigheternas samverkan, är det utredarens bedömning att statens maritima verksamhet på sikt kan bedrivas mer effektivt om Kustbevakningen och Marinen integreras till ett samlat Sjöförsvar inom ramen för en myndighet.

Tyvärr finns det ett stort motstånd till alla sådana förslag inom KBV. Ur en aspekt är det fullt begripligt, men det kan inte finnas ett självändamål att vara fristående. Som skattebetalare så kan jag tycka att ett ökat krav på samordning är fullt naturligt, för att på sikt följa utredarens råd och skapa ett samlat sjöförsvar.

Skev maktbalans i Europa

av Mats Bergquist Maktbalans och maktgemenskap (”community of power”) är två termer som brukar ställas mot varandra i den internationella politiken. Det förra systemet, med något slags jämvikt mellan ett begränsat antal stormakter, har dominerat genom historien. Perioderna av något slags effektiv maktgemenskap har varit korta och inträffat efter stora konflikter som Napoleonkrigen, första och […]

Gästskribent – Professor Bo Theutenberg



Aktiva ”försvarstwittrare” har inte kunnat undgå de initierade och välformulerade tweets som professor Bo Theutenberg bidragit med i den ständigt pågående #säkpol-debatten. Idag agerar han gästskribent på Reservofficers blog.

Ett ”så machiavelliskt fräckt dubbelspel” att det nästan ”förtjänar en eloge i sin totala skrupelfrihet”!

Så betecknar UD:s tidigare Folkrättsakkunnige professor BO J THEUTENBERG den
socialdemokratiska ”dubbelpolitiken” och det dolda samarbetet med NATO under det Kalla kriget i
sin nyutkomna VOLYM 2 av DAGBOK FRÅN UD – med underrubriken  – NEUTRALITETEN – NATO; I KOMMUNISMENS MOSKVA – KGB (ISBN 9789198079029).

Theutenberg var inte bara UD:s Folkrättssakkunnige utan även ÖB:s folkrättslige rådgivare med över 25 års tjänst i såväl Flygvapnets incidentberedskap som på Försvarsstabens Operationsledning, Sektion 2, som på den tiden även hade hand underrättelsefrågorna. 

I boken berättar han även om den påtagliga infiltration som ägde rum från underrättelsetjänsterna KGB:s  och CIA:s sida. Vilken roll spelade Olof Palme i allt detta?

Utdrag ur dagbok – volym 2:

I början på 1950-talet hade nämligen statsminister Tage Erlander, understödd av
försvarsministrarna Torsten Nilsson och Sven Andersson, hemligen börjat inrikta Sverige och
svensk försvarsindustri på samarbete med USA och andra Atlantpakts-länder, den grupp som
senare gick under beteckningen NATO (North Atlantic Treaty Organisation). Alltså en helt
sensationell sak – om den hade blivit känd – vill säga. Här kommer vi in på det andra stora
paradigmskiftet i svensk försvars-och säkerhetspolitik, nämligen Sveriges nära anknytning till
NATO. Som ytterligare ”triggade” hemlighetsmakeriet och dubbelspelet.

Atlantpakten/NATO hade bildats den 4 april 1949. Det amerikansk-svenska samarbetet var
nödvändigt för att bygga upp en effektiv svensk krigsmakt/ försvarsmakt som kunde inge
respekt för den neutralitetspolitik som Sverige trots allt bestämde sig för efter det att
förhandlingarna mellan Sverige, Norge och Danmark om ett ”neutralt” nordiskt
försvarsförbund hade brutit samman 1949. Finland hade redan 1948 låsts upp på den
sovjetiska sidan genom den s k VSB-pakten, en för Sveriges säkerhet ”direkt farlig sak”.

Men istället för militärt samarbete med Sverige valde Norge och Danmark istället att 1949
säkerhetspolitiskt inlemmas i Atlantpakten/ NATO, alltså lämnande Sverige som en ”neutral
ö” på den Skandinaviska halvön med det perenna problemet att dels utforma ett adekvat
neutralitetsförsvar dels ett effektivt invasionsförsvar. Det svenska valet att stå utanför
Atlantpakten/NATO är, enligt min mening, det största misstaget i svensk efterkrigshistoria.
Och som ännu 65 år senare dominerar Sveriges försvarsdebatt.

Ett stort misstag, eftersom valet att stå utanför den skyddande militärpakten Atlantpakten/
NATO de facto lämnade Sverige totalt militärt oskyddat vid ett sovjetiskt angrepp. Den
svenska försvarsmakten kunde aldrig dimensioneras upp till nivån att på egen hand motstå ett
angrepp eller en invasion. Ett massivt angrepp på Sverige kunde aldrig någonsin den svenska
försvarsmakten klara av.

I praktiken löste Socialdemokratin detta dilemma genom ett ”magnifikt dubbelspel”, ett
”både-och”! Sverige var både ”neutralt och paktanslutet”. Ett ”så machiavelliskt fräckt
dubbelspel” att det nästan ”förtjänar en eloge i sin totala skrupelfrihet”!

Spindeln i det hemliga socialdemokratiska spionnätet ”Grupp B”/IB inne i självaste
Försvarsstaben var alltså Birger Elmér. Men än intressantare är faktiskt att parallellt med
Elmér fanns på underrättelsesidan i Försvarsstaben Olof Palme, som den 24 juli 1953
förordnades till förste byråsekreterare vid Försvarsstabens underrättelseavdelning.

Det var främst p g a Erlanders närmande till USA/NATO i tekniska och andra hänseenden vid
1950-talets början som överhuvud ”Grupp B”/IB hade tillkommit. Och där redan 1955
NATO:s Europachef hade utsetts till USA:s kontaktman med Sveriges överbefälhavare. Det
är vid 1950-talets början som Palme engageras hos Erlander. Alltså i en påtagligt positiv
”USA/ NATO- atmosfär”, vilken 1963 eskalerat till Sveriges kompakta inlemmande
i NATO:s krigsorganisation . Palme har också känt till det hemliga militära samarbete Sverige
drev med USA/NATO alltsedan början på 1950-talet, vilket mentorn Tage Erlander själv var
upphovsmannen till och som måste ha legat honom varmt om hjärtat.

Till detta kom Birger Elmérs/IB:s nära kontakter med den amerikanska underrättelsetjänsten
CIA, vilka – som jag förstått – Olof Palme var underkunnig om. Och inte hade något emot!
Tvärtom!

Egentligen, skulle man kunna sammanfatta, var Palme ”mer en CIA-man”! Absolut inte en
”KGB-man”, vilket han p g a sin de facto genomförda politik ofta beskyllts för. Vilken politik
starkt lutade till Sovjets och t o m till den internationella kommunismens fördel (Vietnam,
Cuba, marxistiska befrielserörelser i södra Afrika mm), men där IB gick till sitt yttersta för
bekämpa och nedgöra den inhemska svenska kommunismen. I denna slutsats ligger den
”oerhörda paradoxen” dels gällande personen Olof Palme dels gällande hela den svenska
efterkrigstidens utrikes- och säkerhetspolitik dels också gällande den svenska inrikespolitiken.
”Man ville ett men gjorde något totalt annat”! Hur går detta ihop? Går det överhuvud taget
ihop? Ett gigantiskt machiavelliskt dubbelspel? En balans på knivseggen! Som till slut gick
överstyr den där kalla februarikvällen, den 28 februari 1986, på Sveavägen? Någon fann till
slut ”dubbelspelet” alltför grovt och gigantiskt? Och satte stopp för det? Detta var vad som
slog mig när jag på radion hörde om mordet morgonen därpå, nu för 28 år sedan.

—-
I kapitel 37 drar Theutenberg ett ”slutstreck” för den ännu pågående ubåtsdebatten. Var det
Sovjetunionen eller Väst/NATO som kränkte svenska vatten1981 och 1982? Efter ingående
och detaljerad redogörelse för tidigare ej kända fakta fastslår Theutenberg att Sverige hade
100 %-iga bevis att det var sovjetiska ubåtar – inte Väst eller NATO. Den pågående debatten
skulle därmed kunna avslutas. I detta sammanhang måste man också beakta den tidens
påtagliga infiltrations- och desinformationsaktiviter från Sovjetunionens/KGB:s sida, säger
Theutenberg.

Hotbilder och Spegelbilder – Del 3

Sammanfattning
Den bedömt låsta förkonfliktsituation som kommer uppstå mellan Väst och Ryssland i Östersjöregionen går att härleda till det nära utlandet, den geostrategiska triangeln, ett mentalt förkrigstillstånd och växelverkan mellan två antagonister där den enes handling får ett svar, vilket ger en negativ nedåtgående vandring i säkerhetsspiralen. Bedömt kommer vi Östersjö- och Barentsregionen under 2015 se tydliga motövningar och i vissa fall offensiva motövningar i samband med övningsverksamhet.
Analys
Allmänt.I detta sista och avslutande inlägg i serien om ”Hotbilderoch Spegelbilder” kommer en hypotes läggas fram som kan utnyttjas som en prognostiseringsmodell för hur Ryssland kan agera säkerhetspolitiskt i vissa specifika situationer. Modellen i sig är mycket grov och är en avskalning av en mer utvecklad modell. För att förstå helheten och sambanden, bör man läst det förstaoch andrainlägget i serien ”Hotbilder och Spegelbilder”.
Bild 1. Det nära utlandet och den geostrategiska triangeln.
Om vi förutsätter utifrån det tidigare resonemanget att Rysslands säkerhetspolitiska tyngdpunkt i dagsläget dikteras av den geostrategiska realiteten kring dess ”nära utland”, som i grunden syftar till att säkerställa egen säkerhet mot Väst. Kan vi konstatera att två områden i det nära utlandet omfattas av den tidigare nämnda, geostrategiska triangeln, nämligen Baltikum och Ukraina.
Dessa två områden är även de områden i dagsläget där friktionen mellan Väst och Ryssland blir som tydligast, det tredje området i den geostrategiska triangeln, Arktis/Barentsregionen, är på väg att bli en friktionsyta mellan Väst och Ryssland. Varav det är Östersjöregionen som bedömt kommer hamna i en låst förkonfliktsituation under den andra halvan av 2015. Med låstförkonfliktsituation avses här ett säkerhetspolitiskt läge som liknar det under kalla kriget, då förband stod mer eller mindre öga mot öga, i hög till mycket hög beredskap för att kunna övergå till väpnad strid med mycket kort varsel.
Risken för en låst förkonfliktsituation förefaller vara reell, då under februari månad dels NATO f.d. generalsekreterare Anders FoghRasmussen1 dels Storbritanniens Försvarsminister Michael Fallon2 varnat för risken att Ryssland kan påbörja offensiva påverkansoperationer mot de baltiska staterna. Rasmussensuttalande grundar sig bedömt på sin kunskap under tiden som generalsekreterare för NATO varvid den är några månader gammal, medan man bör fästa mer vikt vid Storbritanniens Försvarsministers uttalande, likväl som det bör ses som ett officiellt uttalande/ståndpunkt, som bör grundas på aktuella underrättelser och bedömningar.
NATO som organisation förefaller även se risken för en konflikt med Ryssland som reell. Den ställföreträdande chefen för NATO stridskrafter i Europa, General Sir Adrian Bradshaw, uttalade sig den 20FEB15, kring risken för en konflikt mellan Ryssland och NATO som möjlig. Han såg antingen en konflikt som utnyttjar hybridkrigföring som en möjlighet men även en konflikt med reguljär krigföring som ett alternativ.3
Ytterligare en indikator kring NATO oro för Rysslands agerande, är upprättandet av de staber för dess nya snabbinsatsstyrka som upprättas i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien. Likväl blir själva inrättandet av den nya snabbinsatsstyrka i brigadstorlek, 5,000soldater, en indikator sig. Syftet med dessa staber är dels att möjliggöra ett snabbt mottagande av truppförstärkningar dels organisera NATO övningar o dyl i de aktuella länderna. Utöver detta upprättas även en ny regional NATO stab för de nordöstra NATO länderna i Polen.4
Det vi kan se under Februari månad 2015, är en ytterligare negativ utveckling i den säkerhetspolitiska situationen mellan Ryssland och NATO, där ett av de tydligaste fokusområdena är Östersjöregionen. Detta ställer situationen på sin spets för de två militärt alliansfria länderna, Finland och Sverige, i regionen dvs den säkerhetspolitiska dimensionen kan ej längre ”sopas under mattan” i den vardagliga politiken.
Bild 2. Oppinionsundersökningar.
Mentalt förkrigstillstånd. Under en längre tid har man i media rapporteringen kunnat läsa om vanliga ryska medborgare samt intellektuella i Ryssland, som uttalat sig om att en form av förkrigstillstånd råder i Ryssland. Dock har dessa uttalanden varit begränsade till enstaka individer som intervjuats,5under Februari månad 2015 har dock två intressanta opinionsundersökningar publicerats, den ena av Levada Center och den andra av VICIOM, dessa två ger en tydlig bild kring hur den Ryska befolkningen ser på den aktuella säkerhetspolitiska situationen mellan Ryssland och Väst.
Levada Center, som anses vara det mest oberoende opinionsundersökningsinstitutet, genomförde under perioden 23-26JAN15 en undersökning rörande synen på de internationella relationerna i Ryssland. Undersökningen omfattade 1,600 respondenter i 46 regioner både i städer och landsbygd, den statistiska felmarginalen överstiger ej 3,4%.6
I en opinionsundersökning genomförd av Rysslands opinionsundersökningscenter, VICIOM, publicerad 20FEB15, ställdes ett antal försvars- och säkerhetspolitiska frågor bl a rörande synen kring en möjlig militär konflikt. Undersökningen genomfördes 14-15FEB15, antalet respondenter var 1,600 personer i 46 olika regioner i Ryssland, den statistiska felmarginalen överstiger ej 3,5%.7
Varför är dessa undersökningar viktiga? Framför allt visar det på att den Ryska befolkningen befinner sig mentalt i ett förkrigstillstånd, det är inte enbart enskilda individers uttalande rörande den säkerhetspolitiska situationen mellan Ryssland och Väst längre utan stora delar av befolkningen har en mycket negativ bild av Väst.8Likväl förefaller den ryska statsledningen befinna sig i ett liknande mentalt förkrigstillstånd.9
Detta mentala förkrigstillstånd är troligtvis en av de enskilt största faktorerna till att vi bedömt kommer se en låst förkonfliktsituation i Östersjöregionen under andra halvan av 2015. Båda antagonisterna, Ryssland och NATO, har redan sen tidigare hamnat i en negativ säkerhetsspiral, vilket bedömt kommer accelerera under första och andra kvartalet 2015.
Växelverkan.Utifrån resonemanget kring det mentala förkrigstillståndet, den geostrategiska triangeln samt ”det närautlandet”, bör några särskilda faktorer belysas i den nya antagna militär doktrinen för den Ryska Federationen. Då dessa kan få direkt avgörande konsekvenser för hur Ryssland väljer att agera utifrån de tidigare nämnda faktorerna.
Nedan följer bedömt de fem mest markanta faktorerna som kommer påverka händelseutvecklingen under 2015 mellan Väst och Ryssland:10
  1. En tydlig försämring av den militär-politiska situationen i de mellanstatliga relationerna som kan resultera i utnyttjande av militära maktmedel.
  2. Uppbyggnad av militära förband i anslutning till Ryska Federationens gränser eller dess allierade.
  3. Styrkedemonstrationer vid övningar i anslutning till den Ryska Federationens gränser eller dess allierade.
  4. Mobilisering av resurser i individuella stater eller av en allians av stater.
  5. Överraskande angrepp
Den militär-politiska situationen förefaller hos båda parter hamnat i ett sådant läge att utnyttjande av militära maktmedel inte längre kan uteslutas, varvid den faktorn bör tas med i det fortsatta resonemanget kring de övriga punkterna. Fortsätter vi med den fjärde punkten, mobilisering, så ges inget entydigt svar till vad det innebär i den antagna militär doktrinen.
Då många av huvudpunkterna i den nya militär doktrinen går att spåra till President Vladimir Putins tal, 24OKT14, vid Valdaiklubben, så kan ett svar finnas på vad mobilisering av en stat innebär som hot mot Ryssland, då Rysslands president explicit berör det ämnet i sitt tal. Utifrån det resonemanget som förs i talet, förefaller mobilisering innebära, en statlig påverkan av de civila aktörerna, läs företag o dyl, för att påverka ett annat land dvs hela samhällets resurser utnyttjas offensivt.11
Vad avser uppbyggnad av militära förband, kommer Ryssland troligtvis se de staber som NATO upprättar för mottagande av förband i de östliga medlemsländerna som ett sådant agerande. Dock är det semantik, då respektive stab består av cirka 50 personer,12 vilket på intet sätt kan ses som ett reellt hot, men bedömt kommer man se det som ett hot. Vad som bedömt kommer kunna ses som ett hot är styrkeuppbyggnad vid större övningsverksamhet i Rysslands närområde.
Bild 3. Större övningsverksamhet under KV I-II 2015.
Uppbyggnad av militära förband/förmågor i Rysslands närområde, tangerar även övningsverksamhet som kan utgöra maktdemonstrationermen även som ett led i förberedande av ett överraskandeangrepp.13 Varvid dessa tre faktorer är tätt sammanbundna, vilket innebär att vi bedömt kommer få se prov ett ryskt motagerande vid NATO övningar och andra större bilaterala övningar under 2015 i både Östersjö- men även i Barentsregionen.
Historiskt har Ryssland och före det Sovjetunionen sett med misstro på större övningar i dess närområde. Detta exemplifierades bra under övning ACE’13, Arctic Challange 2013, där man påtalar att styrkesammansättningen i övningen mycket väl skulle kunna vålla en oförberedd motståndare stora förluster vid ett angrepp.14
Vilket för oss in i nutid, under Februari månad 2015, har Rysslands Ambassadörer i Finland och Sverige genomfört förfrågningar15rörande den flygövning som Finland, Sverige och Förenta Staterna kommer genomföra under veckorna 513-516 i Bottenviken.16Dessa förfrågningar bör ses ur perspektivet kring en rädsla, detmentala förkrigstillståndet, för ett överraskande angrepp av Väst mot Ryssland. Då dess förfrågningar främstbör ses som ett sätt att bekräfta information man redan tillgodogjort sig på annat sätt.
Denna rädsla att Väst förbereder ett överraskande angrepp mot Ryssland är inget nytt, den går att härleda till det överraskande Tyska angreppet mot Sovjetunionen 1941, senast denna rädsla inträffade var under början av 1980-talet, då KGB under ledning av JurijAndropov, hävdade att Väst förberedde ett överraskande angrepp, inför Leonid Brezjnev oro, då USA ändrat sin säkerhetspolitiska agenda med Reaganadministrationen inträde.17Vad som dock skiljer situationerna är, under 1980-talet var det främst den politiska ledningen som befann sig i ett mentalt förkrigstillstånd,18 nu förefaller hela det Ryska samhället befinna sig i ett sådant tillstånd.19
Det som föranledde den Sovjetiska krigsrädslan under den första halvan av 1980-talet var psykologiska operationer av Förenta Staterna längs Sovjetunionens gränser, som även syftade till att inhämta underrättelser som svagheter i det Sovjetiska försvaret.20Detta kom att föranleda att Sovjetunionen vidtog motåtgärder, beredskapshöjningar, parallellt med USA och NATO övningar, varav det mest kända exemplet är vid ABLE ARCHER’83 då världen var mycket nära en kärnvapenkonflikt.21
Finns det då några likheter mellan 1980-talets första hälft och vår nutid? Inledningsvis så kan vi konstatera att en krigsrädsla finnsdenna bör även vara lika utbredd inom statsledningen som hos den vanliga Ryska befolkningen, dock finns ingen renodlad opinionsundersökning i dagsläget om det politiska ledningen ser samma hotbild som den ryska befolkningen, däremot kan man anta det, då befolkningen måste fått den uppfattningen av något, vilket blir en likhet mellan nu och då.
Därefter vad avser flygningar som var en del under 1980-talet, så har enligt det Ryska flygvapnet antalet flygningar längs Rysslands landgräns av Västliga statsluftfartyg ökat exempelvis anger man att under 2013 genomfördes ca 125 flygningar och under 2014 över 200 spaningsflygning.22 Totalt så skall det röra sig om över 300 tillfällen som Ryskt flyg har gått upp mot NATO flyg.23Vilket i sig även blir en liket mellan nu och då, dock har även Ryssland ökat sin flygverksamhet i anslutning till NATO länderna,24som förefaller hamnat i samma rädsla som Sovjetunionen gjorde under 1980-talet.25
Slutligen blir det svårt att spåra retoriska likheter mellan nu och då, då Sovjetunionen och Ryssland rent ideologiskt skiljer sig åt. Dock förefaller bilden av ett Väst som försöker kväva Ryssland finnas kvar,26 samt att man befinner sig i en geopolitisk konflikt med Väst.27 Sen finns det enskilda individers uttalanden, dock så är de två nämnda, de genomgående retoriska likheterna mellan nu och då.
Ser man till den antagna militär doktrinen, så förefaller Ryssland se framför sig mycket korta tidsförhållanden mellan fred och krig i händelse av en konflikt.28 Det enklaste sättet för att uppnå detta, är övningsverksamhet, då man dels kan koncentrera trupper till ett geografiskt område dels föröva delar av den kommande striden. Det andra sättet är att genomföra beredskapskontroll som övergår till ett strategiskt överfall. Ryssland förefaller ta denna form av hotbild på allvar.
Utifrån det tidigare resonemanget, om den geostrategiska triangeln, det nära utlandet, det mentalaförkrigstillståndet och en misstro mellan två antagonister, kan vi förutsätta att vi nu befinner oss i ett tillstånd av ”växelverkan”. Där den ena partens handling får en respons, responsen är avhängt vilken storlek handlingen har. Växelverkan beror främst på att båda parterna ser framför sig en aggression av varandra, såsom exempelvis ett överraskande angrepp.
Bild 4. Modell för prognostisering.
Vad kan vi då förutsätta? Bedömt kommer vi under 2015, se en tydlig motövningsverksamhet från Rysk sida då NATO genomför större övningar i dess närområde. Vi kan alltså säga att vi ser en återupprepning av historien, OP RyAN, graden av åtgärder Ryssland kommer vidta är svårt att spekulera i, dvs. om man kommer gå lika långt som under OP RyAN. Motåtgärderna kommer dock vara en respons på att man ser framför sig ett möjligt överraskande angrepp av Väst mot Ryssland.
Prognostisering.Förutsätter vi att vi har hamnat i en säkerhetspolitisk situation med växelverkan, en handling ger en konsekvens, så finns bedömt en möjlighet att prognostisera Rysslands agerande. På bild 4, har 20 faktorer valts ut, samtliga faktorer är tagna är den nya ryska militär doktrinen och är vad man ser som möjliga hot. Några av faktorerna är redan i kryssade, såsom externa politiska och ekonomiska påtryckningar, försämrade mellanstatliga relationer och utbyggnad av militär infrastruktur i närområdet. Detta är faktorer som redan inträffat, varvid de har försämrat den säkerhetspolitiska situationen.
Ett antal faktorer är pendlande, dessa har skiljetecken som markering, vilket innebär att de kommer och går men är mer eller mindre närvarande över tiden. Om vi förutsätter att vi använder oss av en tiogradig skala i prognostiseringen där respektive faktor har ett värde av 0.5 och indelar prognostiseringen i fem nivåer, nivå 1 är obetydliga spänningar, nivå 2 genererar motövningar, nivå 3 offensiva motövningar, nivå 4 fullständigakrigsförberedelser och avslutningsvis nivå 5 är krigsrisk.
Detta skulle innebära att större övningar generar motövningar då vi redan nu passerat obetydliga spänningar, detta korrelerar väl mot den verksamhet som vi sett under 2014 i Östersjöregionen, med motövningar och stundtals offensiva motövningar. Det skulle således innebära att t ex under övning JOINT VIKING 15, ACE’15, BALTOPS’15 m fl under 2015 så kommer vi få se dels klassiska motövningar dels offensiva motövningar. Beroende på hur det säkerhetspolitiska läget utvecklas finns givetvis även risken att vi vandrar längre åt höger i skalan.
Slutsatser
Faktorerna det nära utlandet, den geostrategiska triangeln i samverkan med ett mentalt förkrigstillstånd som påverkas av en växelverkan mellan två antagonister är vad som kommer leda fram till en låst förkonfliktsituation i Östersjöregionen. Som den säkerhetspolitiska utvecklingen sker just nu så ser inte situationen ut att stagnera utan snarare vecka efter vecka förvärras mellan de två antagonisterna.
Som tidigare nämnts så ställer denna situation saker på sin spets rent säkerhetspolitiskt för de två militärt alliansfria nationerna Sverige och Finland. Det går på intet sätt längre att blunda för de säkerhetspolitiska realiteterna. Att då som i Sverige komma med något som kan ses som ett skambud i mäklar sammanhang till Försvarsbudget från den nu sittande Regeringen förefaller ytterst märkligt, för situationen kommer inte sluta utvecklas bara för att svenska riksdagspolitiker hoppas på det, den påverkan har aldrig och kommer aldrig Sverige ha på världspolitiken. Utan för att citera Winston Churchill ”Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.”
Have a good one! // Jägarchefen
Källförteckning
Bloomberg 1(Engelska)
CIA 1(Engelska)
Expressen 1, 2(Svenska)
Finlands Försvarsmakt 1(Engelska)
Levada Center 1(Ryska)
NATO 1(Engelska)
Radie Free Europe 1(Engelska)
Reuters 1, 2(Engelska)
Rysslands President 1, 2(Engelska)
Rysslands Röst 1(Svenska)
Sputniknews 1(Engelska)
SvD 1, 2(Svenska)
The New York Times 1(Engelska)
The Telegraph 1, 2, 3(Engelska)
The Wall Street Journal 1(Engelska)
Tvzvezda 1(Ryska)
VICIOM 1(Ryska)
VPK 1(Ryska)
YLE 1(Svenska)
Slutnoter
10Voyennaya doktrina Rossiyskoy Federatsii. 2014. Sid 5, 7-8
13Voyennaya doktrina Rossiyskoy Federatsii. 2014. Sid 5, 7-8
17Center For The Study Of Intelligence. Ben B. Fischer. A Cold War Conundrum. 1997. Sid IV, 4-5
18Center For The Study Of Intelligence. Ben B. Fischer. A Cold War Conundrum. 1997. Sid 6, 11
20Center For The Study Of Intelligence. Ben B. Fischer. A Cold War Conundrum. 1997. Sid 6-7, 10
21Center For The Study Of Intelligence. Ben B. Fischer. A Cold War Conundrum. 1997. Sid 24-25
28Voyennaya doktrina Rossiyskoy Federatsii. 2014. Sid 8