Nyttan med allianser

av Mats Bergquist

Bild: Patrick Rolands / shutterstock.com

USA behöver allierade för att skapa säkerhetspolitiskt handlingsutrymme. Bild: Patrick Rolands / shutterstock.com

Alltsedan interventionen i Afghanistan 2001, som ju ännu pågår, och kriget mot Saddam Husseins Irak har amerikansk säkerhetspolitik åter karaktäriseras av tendenser till ”retrenchment”, av en vilja att undvika interventioner utomlands. Men positionen som det internationella systemets garant närmast påtvingar USA en roll också i konflikter som man helst skulle vilja undvika. Tendensen har emellertid under Barack Obamas presidentur varit tydlig, både i Libyen och i Syrien. Även om Obama varit mycket uppskattad i Europa vidmakthöll han också samtidigt en viss distans och skapade begreppet ”den asiatiska vändningen”.

Denna tendens har förstärkts påtagligt under Donald Trump som hela tiden betonat ”America First”. Han ifrågasatte t o m under sin valkampanj värdet av NATO och krävde i klara verba mera substantiella bidrag till alliansens gemensamma försvar. Först efter många om och men har Trump offentligt fått ur sig att USA alltfort står bakom NATO:s art 5. Sina allierade i Asien har han gett en örfil när han tidigt efter sitt tillträde aviserade att USA skulle lämna det Trans-Pacific Partnership som den förra administrationen med stor möda förhandlat fram och som var avsett att binda Stilla Havsländerna närmare varandra. Kritiken mot NAFTA-fördraget har också varit stark, ”det sämsta handelsavtal USA någonsin slutit”.

Sett över en längre tidsaxel har skriftningar av detta slag under de senaste hundra åren förekommit i amerikansk säkerhetspolitik, från ökat internationellt engagemang tillbaka till en mera återhållsam position och efter en period igen mera aktivt tillbaka på scenen. Den hållning som Donald Trump intar har denne omfattat under många år. Det är lätt att nu glömma att denne länge rört sig i politikens utmarker och redan långt före 2015 funderat på att ge sig in i kampen om presidentmakten. Han har då och då publicerat helsidesannonser i amerikansk press där han bl a menat att USA:s allierade skott sig på dess bekostnad genom för USA ofördelaktiga handelsavtal och låtit USA ta hand om notan för deras säkerhetspolitik. Således har han hävdat att NATO-länderna är skyldiga USA enorma summor, eftersom de på grund av dess engagemang kunnat nöja sig med mycket måttliga försvarsutgifter.

Det kan mot denna bakgrund av dessa tydliga tendenser till amerikansk isolationism, vara av intresse att läsa en bok av Jacob Grygiel och Wess Mitchell, ”The Unquiet Frontier: Rising Rivals, Vulnerable Allies, and the Crisis of American Power”, utgiven förra året av Princeton University Press. Grygiel är professor vid Johns Hopkins University i Washington. Mitchell, som har varit chef för en tankesmedja med Europainriktning, är nu en av de mycket få nominerade och av senaten godkända högre tjänstemännen i Rex Tillersons State Department, nu som ”Assistant Secretary for European Affairs”. Det intressanta med Grygiels och Mitchells bok är att dess budskap egentligen är svårförenligt med det som Trump ofta för till torgs och snarast skall uppfattas som en plädering för nyttan för en stormakt av politiska och militära allianser. Det skall bli intressant att se hur länge Wess Mitchell kommer att stanna på sin post.

Grygiel och Mitchell erinrar inledningsvis om att isolationismen, eller i Donald Trumps version, ”America First”, har sin bas i en övertygelse om USA:s fördelaktiga geografiska läge, om den teknologiska utvecklingens möjligheter att s a s agera från amerikansk mark, eller om en ideologisk föreställning om USA:s unika historia. I Donald Trumps fall gäller också en medvetenhet om krigströtthet och vikten av att satsa på supermaktens många inrikes problem. Författarna avvisar alla argumentkategorierna. USA är inte längre osårbart, vilket det upplevda hotet från Nordkorea tydligt visar. Att försvära sig åt begrepp som ”hemispheric security” är en farlig illusion och som de skriver med en intressant formulering, ”walls are poor offensive tools”. Eftersom Trump ogärna lär tillgodogöra sig skriftlig information, är väl risken inte så stor att han läst Grygiels och Mitchells bok.

USA har nu, konstaterar de som det förefaller övertygade realisterna Grygiel och Mitchell, att hantera två revisionistiska stormakter, Ryssland och Kina, som båda ägnar sig åt att testa USA. Ryssarna gör det mera påtagligt framför allt i de forna Warszawapaktsländerna, numera NATO-allierade, kineserna mera subtilt, inte minst i sydkinesiska sjön. Att testa den status quo-benägna supermakten USA genom nålstick, eller hot mot dess allierade kan ofta vara ett billigt och – särskilt om föremålet för testandet ligger i närheten av den revisionistiska stormakten – effektivt och mindre riskabelt sätt att inhösta politiska vinster. Man kan på detta sätt så tvivel om alliansers hållbarhet och frammana eftergiftspolitik från hotade staters sida. Man kan dessutom sända en signal till andra stater i regionen eller annorstädes om beskyddarmaktens relativa opålitlighet. För en mindre stat är det inte utan vidare naturligt att söka skydd i en maktbalanspolitik mot en närbelägen stormakt. Det krävs i så fall ofta tydliga incitament från alliansens ledande makt.

Donald Trump har ju kritiserats för att han envist framhållit sin önskan om bättre relationer med Moskva och ibland uttalat beundran för Vladimir Putin. Intressant nog återkom presidenten till detta under en presskonferens i anledning av besöket av den finske presidenten den 28 augusti där Trump hänvisade till Finlands goda relationer med Moskva och uttrycket en förhoppning om att detta också skulle kunna bli en möjlighet för USA. (Det är ganska troligt att Mitchell som har en kort redovisning av finsk försvarspolitik i boken, briefat denne om vårt grannland). Kina var däremot initialt, innan Trump träffade president Xi, fienden med stort F, framför allt därför att Peking enligt Trump lurat USA genom valutamanipulation och orimliga exportöverskott, åstadkomna genom dumping. Bakom detta tänkande rörande Ryssland ligger, förutom möjliga men ännu outredda ekonomiska intressen för Trumps hotellgrupp, en vanlig förhoppning om att det borde vara möjligt göra upp med arvfienden – ett tydligt stormaktsperspektiv. Härigenom skulle man både kunna förvandla fienden till en partner i besvärliga internationella konflikter och minska den internationella spänningen. Men Grygiel och Mitchell är inga anhängare av sådana uppgörelser med revisionistiska stormakter som tenderar att ske på bekostnad av allierade, men där frestelsen ökar med kostnaderna att upprätthålla en effektiv allians. De använder bl a Obamas strävanden att ”socialisera” Iran som exempel och pekar på den oro detta väckt i flertalet arabländer.

Den läsning som författarna till ”The Unquiet Frontier” gör av tendensen till amerikansk ”retrenchment” leder dem ibland till att övertolka politiska reaktioner bland USA:s allierade. Sålunda kan ASEAN och Gulfländernas samarbetsorgan GCC och andra regionala samarbetsmönster uppfattas som uttryck för tvivel om USA:s vilja att uppfylla sin stormaktsroll, vilket rimligen endast är en del av bilden. Men de små nya steg som EU tagit mot ökat försvarssamarbete och tämligen öppenhjärtiga uttalanden av Angela Merkel av innebörd att EU nu måste ta hand om sin egen säkerhet har givetvis ett direkt samband med Donald Trumps redovisade politik. Flera EU-länder har också under senare tid ökat sina försvarsutgifter.

Detta är inte en utveckling som Grygiel och Mitchell bejakar. De menar att man ofta bortser från de risker som denna ovan beskrivna utvecklingen innebär. Även om band med avlägsna och svårförsvarade allierade kan te sig som dåliga investeringar, måste man ha i minnet de strategiska skäl som ligger bakom en allians. Även om USA har enorma militära och ekonomiska resurser räcker de inte till att påverka utvecklingen i den för USA helt centrala eurasiska landmassan. Detta problem kan man lösa på tre olika sätt, menar Grygiel och Mitchell: genom en ”containment”-politik och hålla avsevärda styrkor i eller nära ett utsatt territorium, genom att överflytta styrkor vid behov eller genom allianser. Av dessa tre strategier föredrar de båda författarna klart den tredje. Den första kräver mycket stora ekonomiska och militära resurser. Den andra strategin, som ju tillämpats under såväl första som andra världskriget kan te sig rätt lockande men ger på sikt högre kostnader, både genom nödvändigheten av att vid behov på nytt bygga upp en närvaro och den oundvikliga tidsutdräkten innan man är på plats. Då blir militärallianser den bästa lösningen. De kostnader som dessa medför måste vägas mot möjliga besparingar både i människoliv och finansiella kostnader.

Militärallianser kan för USA ha tre grundläggande geopolitiska fördelar, menar Grygiel och Mitchell: de kan verka krigsavhållande, de kan medverka till begränsningar av andra stormakters ambitioner och de kan vinna anhängare av ett globalt status quo. Författarna målar upp en bild av Rysslands västliga grannar utan NATO, betonar alliansernas balanserande funktion och erinrar om att de utökar supermaktens strategiska optioner. De mindre allierade tar frivilligt på sig risken för konflikter mot ett garanterat stöd mot möjliga hot. Denna senare mening rymmer, som vi framhöll i förra årets rapport om Finland och NATO, den centrala frågeställningen i finsk och svensk säkerhetspolitik. Allianser kan vidare, hävdas det i ”The Unquiet Frontier”, leda till att små länder, som annars kanske skulle välja andra optioner, håller sig till en maktbalanspolitik.

De militära resurser som allierade tillför stormakten skall inte heller underskattas, liksom inte de sätt varpå allianser kan fungera som uttryck för stormaktens ”power projection”, incitament för ekonomiskt samarbete mellan parterna samt skydd för världshandelns transportvägar.

Det är uppenbart att Jacob Grygiels och Wess Mitchells bok renodlar sina argument. Det blir nästan en nödvändighet om man skall märkas i den ständigt pågående akademiska debatten om supermakten USA:s grundläggande strategi. Under senare år har vi t ex kunnat notera inlägg av Michael Mandelbaum, Joseph Nye, Charles Kupchan, Robert Art, Graham Allison, Stephen Walt, Andrew Bacevich och många andra. Dessa inlägg dyker ibland, som givetvis är författarnas förhoppning, upp i politiska kolumnisters alster. Så har fallet varit med ”The Unquiet Frontier”. Ibland resulterar böckerna i en anställning i det nationella säkerhetsrådets stab, i State Department eller Pentagon och en möjlighet att i alla fall på marginalen påverka stormaktens utrikespolitik. Det blev alltså fallet med Wess Mitchell. Också därför förlänar hans och Jacob Grygiels läsvärda bok intresse.

Författaren är ambassadör och ledamot av KKrVA.

Prolog Zapad-2017 Del 4 – De kom från havet

Sammanfattning

Troligtvis samövades en arktisk bataljonsstridsgrupp bestående av motorskytteförband, marininfanteri samt luftlandsättningsförband vid en landstigningsövning i slutet av Augusti 2017, inom ramen för den årliga arktiska seglatsen som Norra Marinen genomför. Övningsledare var chefen för Norra Marinen, möjligen indikerar detta att det var av synnerlig vikt att övningsmålsättningarna skulle uppnås eller att chefen för Norra Marinen själv ville säkerställa att bataljonsstridsgruppen kunde lösa den uppgift de tilldelats. Möjligtvis kan denna bataljonsstridsgrupp komma att delta i övning Zapad-2017 alternativt kan planerade uppgifter förövats/validerats. Värt att notera är även att ett kompani ur 106. Luftlandsättningsdivisionen nu även har förmåga att deltaga vid landstigningsföretag, därtill att 3. eller 24. Spetsnazbrigaden har förmåga att verka i arktiska förhållanden.

Analys

En av de mer intressanta övningarna, i skrivande stund skall tilläggas, inför Zapad-2017, genomfördes inom det norra militärdistriktets (MD N) område under Augusti månad. Övningen i sig är den årligt återkommande arktiska seglatsen med Norra Marinen, vilket inte är något nytt, dock innehöll den i år moment som gör den intressant. Deltagande förband skall ha varit delar ur 106. Luftlandsättningsdivisionen i Tula (ett kompani), 61. Marininfanteribrigaden i Sputnik, 80. Motorskyttebrigaden i Alakurtti samt delar ur antingen 3. eller 24. Spetsnazbrigaden från Toljatti alternativt Irkutsk inom det centrala militärdistriktet (MD C). Marinflyg ur Norra Marinen (NM) samt fartygsförband ur NM skall även deltagit i övningen. Övningsledare för övningen skall varit chefen för NM, Vice-Amiral Nikolaj Evmenov.1 Då det enbart är ett kompani som deltagit ur 106. Luftlandsättningsdivisionen är det troligtvis det särskilt utbildade kompaniet för arktisk strid som ingår i en arktisk bataljonsstridsgrupp, som förefaller vara förstärkt, tillsammans med, troligtvis, ett kompani ur 76. Luftburna divisionen i Pskov samt ett kompani ur 98. Luftlandsättningsdivisionen i Ivanovo.2

Sedan tidigare är det känt att 61. Marininfanteribrigaden, 106. Luftlandsättningsdivisionen samt 80. Motorskyttebrigaden har förmåga att verka i arktisk miljö. Varvid själva agerandet med dessa förband i arktisk miljö ej är anmärkningsvärt. Därtill har både 61. Marininfanteribrigaden och 80. Motorskyttebrigaden förmåga att delta i landstigningsföretag. Vad som dock är intressant att notera, är att antingen har 3. eller 24. Spetsnazbrigaden även förmåga att verka i arktisk miljö, vilket bör noteras. I sammanhanget är det även intressant att notera att 2. Spetsnazbrigaden inom det västra militärdistriktet (MD V) påbörjade vad som förefaller vara bergsutbildning under sommaren 2017.3 Vilket skulle kunna utgöra en del i utbildning för att kunna verka i arktiskt och/eller subarktiskt klimat. Vad som dock är något avvikande är att 200. Motorskyttebrigaden ej deltog i denna övning, då övriga förband inom 14. Armékåren förefaller gjort det.

Den 10AUG2017 delgav de ryska väpnade styrkornas presstjänst att en styrka av fartyg ur NM lämnat dess basområde i Severomorsk och detta ingick i den större övning som började den 07AUG2017. Förbandet hade uppgiften att förflytta sig till de östra delarna av Arktis. Styrkan omfattade bl.a. ubåtsjaktfartyget Severomorskoch landstigningsfartygen Kondopoga, AleksandrOtrakovskij och Georgij Pobedonosets. Därtill skulle 45. Flyg- och luftförsvarsarmén bl.a. understödja med isrekognosering. Tre minsvepare skulle även varit avdelade för att säkra utpassage och förflyttning.4 Presstjänsten uppgav även att styrkan skulle förflytta sig cirka 250 sjömil per dygn.5

Bild 1. Geografiskt område för Severomorsk.
I sammanhanget är det värt att belysa att denna övning förefaller ingått i en större övning som startade den 07AUG2017 och omfattade cirka 100 fartyg ur NM. Enligt uppgifter från de ryska väpnade styrkornas presstjänst skulle denna större övning pågå under ett antal dagar.6 Ett intressant moment som kan noteras i denna övning är att man förefaller aerosolbelagt ett område om cirka en kvadratkilometer med dimma och dolt både fartyg och NM ledningsplats i Severomorsk. Enligt de delgivna uppgifterna skall denna övning genomförts den 09AUG2017.7

Den 15AUG2017 meddelar de ryska väpnade styrkornas presstjänsten att styrkan under ledning av ubåtsjaktfartyget Severomorsk anlänt till Dudinka på Tajmyrhalvön i Krasnojarsk kraj, styrkan hade då förflyttat sig cirka 1,400 sjömil.8 Nästa nyhet kommer den 21AUG2017, då meddelas att styrkan genomfört ett landstigningsföretag mot oförsvarad kust kring Dudinka. Landstigningen skall ha påbörjats med att attackflyg genomförde attackföretag mot grupperad motståndare, terrorister enligt övningsscenariot. Därefter skall specialförbandspersonal transporterats in på djupet syftandes till att kunna agera eldledare för fartygsartilleri. Ubåtsjaktfartyget Severomorsk skall med sitt fartygsartilleri genomfört markmålsbekämpning mot grupperad motståndare. KA-27PS helikoptrar skall även utnyttjats för att genomföra markmålsbekämpning. Därefter skall ingenjörer landsatts tillsammans med marininfanteri som skyddade dess arbete och förberett för genomförandet av landstigningen. Slutligen skall landstigning genomförts från de tre landstigningsfartygen Kondopoga, Aleksandr Otrakovskij och Georgij Pobedonosets. Över 30 fordon skall genomfört landstigning ur 61. Marininfanteribrigaden, 80. Motorskyttebrigaden samt 106. Luftlandsättningsdivisionen bl.a. BTR-80A och BMD-3. Vid landstigningen övades/togs även gemensamma förfarande fram för de tre förbanden syftandes till att ta och hålla ett brohuvud vid landstigning.9

Bild 2. Geografiskt område utvisande Dudinka.
Efter genomförd landstigning skall förbandet förflyttat sig cirka 100 km, dels med egna resurser, dels med hjälp av järnväg för fältarbetsfordon. Förbandet skall haft till uppgift att skydda en industribyggnad/område, särskild vikt skall ha lagts på att utveckla metoder för antidiversionstjänst.10 Den 31AUG2017 meddelas att förbandet påbörjat lastning av sin utrustning ombord de tre landstigningsfartygen. Vid pressmeddelandet den 31AUG2017 delges även att över 50 fordon varit delaktig i övningen.11

Den 02SEP2017 kom delar av förbandet, landstigningsfartygen OlenegorskijGornjak och Aleksandr Otrakovskij samt kranfartyget KIL-164, lämna hamnen i Dudinka och påbörja seglats mot Karahavet. Resterande del av förbandet, ubåtsjaktfartyget Severomorsk och landstigningsfartyget Kondopoga, kom att lämna den 03SEP2017.12 Den 05SEP2017 meddelas att styrkan som genomfört övningen delats i två delar. Där en del innehållande delar av 80. Motorskyttebrigaden, 61. Marininfanteribrigaden samt 106. Luftlandsättningsdivisionen påbörjats seglats västerut och skulle genomföra övningar i Barentshav innan de når hemmahamn, något de även förefaller genomfört i form av landstigningsövning. Denna styrka omfattade landstigningsfartygen Georgij Pobedonosets och AleksandrOtrakovskij. Den andra delen av styrkan som även innehöll delar ur 80. Motorskyttebrigaden, skulle fortsätta sin verksamhet inom ramen för den arktiska övningen. Denna styrka bestod av ubåtsjaktfartyget Severomorsk, landstigningsfartyget Kondopoga, tankfartyget Sergej Osipov, bogserbåten Pamir och kranfartyget KIL-164.Den 09SEP2017, meddelades att förbandet med delar ur 61. Marininfanteribrigaden, 80. Motorskyttebrigaden samt 106. Luftlandsättningsdivisionen var åter till hemmahamn.13
Bild 3. Geografiskt område för Karahavet samt Barentshav.

Utgör denna övning en del i förberedelserna inför Zapad-2017? Möjligtvisgör den det, trots att övningen ingick i den årliga arktiska seglatsen. Detta utifrån att övningsområdet enligt tidigare uppgifter skall vara från Barentshav till Ukrainska gränsen.14därtill omfattades NM av Zapad-2013.15 Härvid, får det ses som troligt att NM och/eller MD N kommer omfattas av Zapad-2017. Vad gör då denna övning intressant? Inledningsvis är det värt att belysa att med ryska mått var detta en väldigt liten övning. den omfattade totalt fyra landstigningsfartyg, i sig samtliga större landstigningsfartyg i NM.16 Varav enbart tre fartyg förefaller deltagit i själva landstigningsövningen, möjligen utgjorde det fjärde landstigningsfartyget depåfartyg. Vilket innebär att det maximalt rört sig om cirka 1000 soldater.17 Således rör det sig om en bataljon alternativt förstärkt bataljonsstridsgrupp som övat, med olika ingående förmågor vars gemensamma nämnare är arktisk kompetens.

Även om det skulle röra sig om cirka 1000 soldater, så är det anmärkningsvärt att chefen för den Norra Marinen agerar övningsledare. Givetvis finns det en viss prestige i de arktiska seglatserna och att samtliga större landstigningsfartyg var involverade. Dock får man ställa sig frågan om behovet verkligen föreligger att en Amiral är övningsledare för en sådan verksamhet. Jämför vi med den ryska luftlandsättningsövningen i Pskov som berörts i ett tidigare inlägg, så blev det förståeligt att chefen för luftlandsättningstrupperna var övningsledare då det var en större och komplex övning som genomfördes, så är ej fallet med denna övning, sett till rapporteringen. Härvid finns möjligheten att övningen i sig innehöll viktigare moment.

Sett till deltagande förband så var 2/3 av markstridsförbanden inom den 14. Armékåren involverad medtruppbidrag. Detta skulle i sak kunna innebära att det var någon form av kaderövning med mindre förbandsmängd som genomfördes. Dock involverades samtliga landstigningsfartyg varvid det är troligt att det de facto var en bataljonsstridsgrupp som övade och det ej rörde sig om en kaderövning. Dock skulle det kunna vara en viktigare uppgift som övades där förmågor ur de tre förbanden krävs, för att kunna lösa den, detta skulle kunna förklara varför chefen för NM var övningsledare. Dock utifrån vad som rapporteras så är uppgiften i sig inte heller särskilt komplex, då det innebar att ta ett brohuvud något som både 61. Marininfanteribrigaden men även 80. Mekskyttebrigaden övat tidigare, därefter förflytta sig för att skydda ett objekt.

Vad som blir än mer anmärkningsvärt är uppgiften om att man övat för att ta fram metoder syftandes till att ta och säkra brohuvud vid landstigning. Något som kan förutsättas finns mer än väl beskrivit i ryska reglementen. Givetvis kan det vara så att terrängutformningen krävde särskilda metoder vilket kan ha utgjort ett särskilt övningsmoment, dock blir det då mer en momentövning, varvid det blir än mer anmärkningsvärt att en Amiral är övningsledare. Därtill är uppgiften om att metoder i antidiversionstjänst skulle tas fram, något som om man följer de väpnade styrkornas presstjänst vet att det rapporteras veckovis om att förband övat. Därvid kan det förutsättas att sådana metoder även finns framtagna.

Avslutningsvis är det mycket intressant att notera att ett kompani ur 106. Luftlandsättningsdivisionen förefaller erhållit landstigningsutbildning. Troligtvis är detta det arktiska kompaniet ur 106. som ingår i luftlandsättningsstyrkornas arktiska bataljonsstridsgrupp. Att de övar i arktiska förhållanden är inget anmärkningsvärt, däremot att de tillförs kompetens att genomföra landstigning är desto mer, då det naturliga transportsättet för dessa förband torde vara antingen med hjälp av transportflygplan och luftlandsättning eller med hjälp av helikopter. Här kan det handla om att gardera sig, så att förbandet kan utnyttjas även om väderlek bedöms som otjänlig för luftlandsättning under längre tid eller att lufttransportkapacitet ej kan avvaras.

Slutsats

Troligtvishar samövning genomförts av en utåt sett tillfälligt sammansatt stridsgrupp med förbandsenheter från 61. Marininfanteribrigaden, 80. Motorskyttebrigaden och 106. Luftlandsättningsdivisionen. Samövningen har troligtvis genomförts i syfte att lösa en uppgift i närtid eller eller på sikt, under barmarksförhållanden. Möjligen kan uppgiften i sig vara viktig, då chefen Norra Marinen utgjorde övningsledare för en utåt sett okvalificerad övning/uppgift d.v.s. han ville säkerställa att förbanden skulle kunna lösa den tilltänkta uppgiften på ett adekvat sätt. Möjligenkan det samövade förbandet komma genomföra något motsvarande under övning Zapad-2017 alternativt har en fullständig förövning/validering av någon del i en planering genomförts, vilket skulle kunna förklara deltagandet av chefen för Norra Marinen.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

BelTA 1(Engelska)
RussianShips 1, 2(Engelska)
Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16(Ryska)
Stockholm International Peace Research Institute 1(Engelska)
TASS 1(Engelska)
Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2(Svenska/Engelska)

Galeotti, Mark. Spetsnaz: Russia's Special Forces. Oxford: Osprey Publishing, 2015.
Galeotti, Mark. The Modern Russian Army 1992–2016. Oxford: Osprey Publishing, 2017.

Slutnoter

1Министерство обороны Российской Федерации. Подразделения Тульского соединения ВДВ впервые примут участие в межвидовом учении на юге полуострова Таймыр. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12139117@egNews(Hämtad 2017-09-09)
Министерство обороны Российской Федерации. На Таймыре проведено межвидовое учение с высадкой морского десанта. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12139155@egNews(Hämtad 2017-09-09)
Министерство обороны Российской Федерации. Силы Северного флота, участвовавшие в тактическом учении под Норильском, приступили к погрузке на десантные корабли в Дудинке. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12140500@egNews(Hämtad 2017-09-09)
Galeotti, Mark. Spetsnaz: Russia's Special Forces. Oxford: Osprey Publishing, 2015, s. 40.
Galeotti, Mark. The Modern Russian Army 1992–2016. Oxford: Osprey Publishing, 2017, s. 54.
Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 36.
Wezeman, Siemon T. Military capabilities in the Arctic: A new cold war in the High North?. Stockolm: Stockholm International Peace Research Institute, 2016, s. 15.
2Министерство обороны Российской Федерации. Военнослужащие ВДВ России научились десантироваться на дрейфующие льдины у Северного полюса. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12107771@egNews(Hämtad 2017-09-09)
Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 36.
3TASS. Russia's Northern Fleet Arctic brigade lands Marines on Kotelny Island for first time. 2015. http://tass.com/defense/821227(Hämtad 2017-09-09)
Министерство обороны Российской Федерации. Подразделения специального назначения ЗВО приступили к занятиям по горной подготовке. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12131299@egNews(Hämtad 2017-09-09)
4Министерство обороны Российской Федерации. Отряд кораблей и судов обеспечения Северного флота покинул Североморск и взял курс в Арктику. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12137278@egNews(Hämtad 2017-09-09)
5Министерство обороны Российской Федерации. Отряд кораблей Северного флота вошёл в Карское море. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12137617@egNews(Hämtad 2017-09-09)
6Министерство обороны Российской Федерации. Минно-тральная группа Кольской флотилии в рамках планового учения обеспечила вывод надводных сил из пунктов базирования Северного флота. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12137216@egNews(Hämtad 2017-09-09)
7Министерство обороны Российской Федерации. В главной базе Северного флота состоялась тренировка по аэрозольной маскировке военных объектов. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12137200@egNews(Hämtad 2017-09-09)
8Министерство обороны Российской Федерации. Отряд кораблей Северного флота в рамках арктического похода прибыл на рейд порта Диксон. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12137824@egNews(Hämtad 2017-09-09)
9Министерство обороны Российской Федерации. На Таймыре проведено межвидовое учение с высадкой морского десанта. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12139155@egNews(Hämtad 2017-09-09)
10Министерство обороны Российской Федерации. Морской десант Северного флота на штатной технике совершил 100-километровый марш на Таймыре. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12139354@egNews(Hämtad 2017-09-09)
11Министерство обороны Российской Федерации. Силы Северного флота, участвовавшие в тактическом учении под Норильском, приступили к погрузке на десантные корабли в Дудинке. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12140500@egNews(Hämtad 2017-09-09)
12Министерство обороны Российской Федерации. Группа кораблей Северного флота вышла из порта Дудинка. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12140721@egNews(Hämtad 2017-09-09)
13Министерство обороны Российской Федерации. Отряд кораблей Северного флота, выполняющий задачи дальнего арктического похода, разделился на две группы. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12141002@egNews(Hämtad 2017-09-09)
Министерство обороны Российской Федерации. Морские пехотинцы Северного флота десантировались на Новой Земле. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12141186@egNews(Hämtad 2017-09-09)
Министерство обороны Российской Федерации. Большой десантный корабль «Александр Отраковский» выполнил задачи межвидового учения на Таймыре и прибыл в Североморск. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/north/news/more.htm?id=12141602@egNews(Hämtad 2017-09-09)
14BelTA. Details of Belarusian-Russian army exercise Zapad 2017 unveiled. 2017. http://eng.belta.by/society/view/details-of-belarusian-russian-army-exercise-zapad-2017-unveiled-99607-2017/(Hämtad 2017-09-09)
15Norberg, Johan. Training to Fight – Russia’s Major Military Exercises 2011–2014. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2015, s. 37-38.
16RussianShips. Russian Navy 2017. 2017. http://russianships.info/eng/today/(Hämtad 2017-09-09)

17RussianShips. Project 775. 2017. http://russianships.info/eng/warships/project_775.htm(Hämtad 2017-09-09)

Bärplockare och Tavelförsäljare

Reflektion

Den 06SEP2017 publicerade tidningen Norrländska Socialdemokraten, NSD, uppgifter om att tre bärplockare, två män och en kvinna, anhållits misstänkta för spioneri alternativt olovlig underrättelseverksamhet. Vid genomförande av en utlänningskontroll, 30AUG2017, av gränspolisen fattades misstanke att oegentligheter rådde varvid en fördjupad kontroll kom att genomföras vid polisstationen i Överkalix, där det uppkom misstanke om brott. De tre kom att anhållas och fördes till polishuset i Luleå där de efter ytterligare förhör kom att släppas 31AUG2017.1Med anledning att de släpptes får det förutsättas att misstankarna ej gick att styrka.

I sammanhanget är det intressant att notera ett inslag av SverigesRadio 01SEP2017. Där det framkommer att gränspolisen under perioden V734-35 genomfört cirka 70 kontroller av bärplockare i Norrbotten, varav ett 15-tal av kontrollerna har lett till att bärplockare har avvisats från Sverige. Bärplockarna skall i huvudsak kommit från Östeuropa och Asien. Kontrollerna skall enligt polisen även lett till att annan informationframkommit, troligtvis kan ”annan information” varit de misstänkte individerna för spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet, då det passar in i tid.2

Att inhämtning genomförs av främmande makt/-ers underrättelsetjänst/-er i Norrbotten förefaller vara en realitetutifrån de uppgifter som framkommit under 2016-17. Både militär infrastruktur samt verksamhet, men även för totalförsvaret viktig infrastruktur samt verksamhet förefaller kartläggas med olika metoder. Därtill förefaller åtminstone intill hösten 2016 denna verksamhet ha ökat.3 Huruvida så även är fallet ett år senare, är oklart. Dock skulle det åtminstone kunna anses som troligt att denna verksamhet fortsatt är hög och reell, då polisen de facto fattade misstanke om att de tre bärplockarna kunde bedriva spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet. Något man kan tänka sig de ej borde gjort om det ej råder en höjd vaksamhet kring sådan verksamhet.

Kan det då finnas någon substans i att bärplockare skulle kunna utnyttjas för s.k. inhämtningsverksamhet? Hypotetiskt är det fullt möjligt, då det skulle utgöra ett utmärktalibi för att kunna vistas ute i terrängen samt möjliggöra rörelsefrihet över större geografiska ytor. Något som ej skulle uppmärksammas nämnvärt mtp. den mängd utländska bärplockare som vistas i Norrbotten under höstmånaderna. Detta skulle, troligtvis, i vissa hänseende möjliggöra att man skulle kunna komma närmre t.ex. installationer som finns i rurala områden.

Detta påminner i viss mån om det svenska modus operandi med s.k. ”resenärer”,4 under det kalla kriget. Individer som reste i intressanta områden för underrättelsetjänstens räkning och som kontaktades av underrättelsetjänsten för att genomföra inhämtning, som i praktiken var riskfri för de som genomförde den. Individen ombedes kontrollera/notera sakförhållanden inom det område som han skulle passera, för att därefter återrapportera vid hemkomst.5 Således skulle det inte ens behöva vara utbildad inhämtningspersonal som genomför inhämtningen utan individer som ombeds att mot t.ex. en ersättning kontrollera en eller flera sakförhållanden inom ett geografiskt område.

I detta sammanhang är det även intressant att notera likheterna med de s.k. ”tavelförsäljarna” som figurerade under 1970 och 80-talet i Sverige. Här förefaller verksamheten ej varit riktad mot kartläggning av piloter och höga officerare, som tidigare gjorts gällande, enligt nu avhemligade dokument. Dock gjorde Försvarsmakten bedömningen att verksamheten var säkerhetshotande. Vilket skulle kunna innebära att t.ex. kartläggning av för Försvarsmakten och/eller Totalförsvaret viktig infrastruktur genomfördes.6 Dock förefaller ejnågra uppgifter om inhämtning mot svensk infrastruktur hittats i polska arkiv,7 i skrivande stund.

Därtill finns alltid möjligheten, under det kalla kriget, att någon av Warszawapaktsländerna ”lånade” personal av ett annat lands underrättelsetjänst för att genomföra inhämtning i t.ex. Sverige. Ett exempel på detta är en underrättelseofficer som inledningsvis kom att arbete för Stasi i Sverige, för att sedan börja arbeta för den Sovjetiska militära underrättelsetjänsten, GRU.8 En annan möjlighet skulle även kunna vara att inhämtningspersonalen utger sig för att tillhöra land X medan de i själva verket tillhör land Y. Varvid begreppet ”polska tavelförsäljare” på ytan kan te sig väldigt enkelt, men då det nagelfars något blir det mer komplext.

Således, kan individer som utger sig för att vara bärplockare utgöra inhämtningspersonalen från en främmande makt? Givetvis kan så vara fallet, dock får det nog ses som sannolikt att det i sådant fall utgörs av ett fåtal individer. En kringresande turist kan lika väl vara det. Men som en täckmantel för inhämtning i vissa geografiska områden får det anses vara ett mycket klokt val, då man t.ex. under höstperioden i Norrbotten väl skulle passa in i normalbilden. Då både bofasta men även tillresta bedriver bärplockning över en stor yta och under alla dagar av bär säsongen.

En sådan metod, skulle i sådant fall utgöra en av många liknande som exemplifierats ovan, som i grund och botten, faller tillbaka på att kunna dölja sin inhämtning i en normalbild och därmed ejväcka uppmärksamhet. Vilket återigen accentuerar vikten av att bofasta invid för Försvarsmakten och Totalförsvaret viktiga anläggningar, rapporterar sådant som faller utanför eller känns falla utanför det normala. Avslutningsvis går det inte nog poängtera vikten av ”detektiven allmänheten” i dessa fall/verksamhet.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Norrländska Socialdemokraten 1(Svenska)
Svenska Dagbladet 1(Svenska)
Sveriges Radio 1(Svenska)
Sveriges Television 1, 2, 3, 4(Svenska)

Andersson, Lennart. Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström, 2016.
Frick, Lennart W. Rosander, Lars. Bakom hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige i vår tid. Historiska media: Lund, 2004.
Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Atlantis: Stockholm, 2011.

Slutnoter

1Norrländska Socialdemokraten. Engström-Andersson, Maria. Avslöjar: Bärplockare greps – misstänktes för spioneri. 2017. http://nsd.se/nyheter/avslojar-barplockare-greps-misstanktes-for-spioneri-nm4636376.aspx(Hämtad 2017-09-07)
2Sveriges Radio. Vallgårda, Per. Femtontal bärplockare avvisade från Sverige. 2017. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=6768617(Hämtad 2017-09-07)
3Sveriges Television. Larsson, Erica. Misstänkt ryskt spionage ökar i norra Sverige. 2016. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-ryskt-spionage-okar-i-norra-sverige(Hämtad 2017-09-07)
Sveriges Television. Larsson, Erica. Misstänkt kartläggning av akutsjukvård – rapporterad till SÄPO. 2017. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-kartlaggning-av-akutsjukvard-rapporterad-till-sapo? (Hämtad 2017-09-07)
Sveriges Television. Larsson, Erica. Kiruna kommun skärper säkerheten. 2017. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/kiruna-kommun-skarper-sakerheten(Hämtad 2017-09-07)
Sveriges Television. Larsson, Erica. Misstänkt kartläggning av norrbottnisk infrastruktur. 2017. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/misstankt-kartlaggning-av-norrbottnisk-infrastruktur(Hämtad 2017-09-07)
4Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 195.
5Frick, Lennart W. Rosander, Lars. Bakom hemligstämpeln: hemlig verksamhet i Sverige i vår tid. Lund: Historiska media, 2004, s. 323, 325, 327-328.
6Svenska Dagbladet. Dahlin, Oscar. Gåtan om kalla krigets tavelförsäljare löst?. 2016. https://images-3.svd.se/v2/images/0f0361b9-3b4a-4e5c-a9d4-31908a5cdda5?h=833&q=70&w=1250&s=9ba62470e557dfe07d85c15733b37811f5764a5a(Hämtad 2017-09-07)
Andersson, Lennart. Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström, 2016, s. 228, 231.
7Andersson, Lennart. Svenskt flyg under kalla kriget. Stockholm: Medström, 2016, s. 243.

8Almgren, Birgitta. Inte bara spioner: Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget. Stockholm: Carlsson, 2011, s. 129.

Har vi en ledningskris i Sverige?






Är det så att vi i en ökad utsträckning ser: radikala verksamhetsförändringar vilka ter sig som obegripliga för medlemmarna i organisationen - chefer som tar dåliga beslut därför att de inte lyssnar på personer som har till uppgift att ge dem råd - chefer som inte vågar fatta beslut ”hellre göra ingenting än riskera att göra fel” - chefer som främst ser sig som regeluttolkare istället för ledare vilka ska styra och utveckla verksamheten – chefer som tillsätts på andra meriter än professionalism - organisationskulturer där den enskilde riskerar repressalier om han eller hon påpekar oegentligheter eller framför obekväma fakta – en tendens att fatta kortsiktigt populära beslut men negligera deras långsiktiga konsekvenser – en utveckling där regler och kontroll blir viktigare än resultatet?
Det är upp till den enskilde att bedöma om han eller hon tycker sig känna igen någon eller några av dessa företeelser. Om nej – sluta läsa här. Annars.
Att det skulle gå att skapa det perfekta ledningssystemet eller att det skulle finnas en ledningsmodell som passar alla organisationer är en chimär.
Det är dock inte osannolikt att vissa grundregler för hur ledning kan och bör utövas är allmängiltiga, speciellt sådana som visat sig fungera i situationer där god ledning är en helt avgörande faktor för att nå önskat resultatet.
I boken Att leda i svåra lägen görs en analys av olika faktorer som tycks vara speciellt betydelsefulla i den svåraste och mest resultatkrävande ledningsmiljö som finns – ledning i krig.
Grundat på tjugofem militärhistoriska exempel analyseras faktorer som: hur organisationsstrukturer påverkar möjligheterna att leda, metoder för att skapa ledningskulturer som medger effektiv styrning men som samtidigt ger medarbetarna utrymme för eget handlande, vikten av en gemensam grundsyn i organisationen, chefens roll som föredöme och ledare, vikten av att förstå den egna organisationens sätt att verka samt stabers (rådgivares) roll i ett väl fungerande ledningssystem. Några exempel belyser också konsekvenserna av övermod och vådan av att inte ta åt sig information. Exemplen spänner över alla ledningsnivåer, från strategisk ledning på högsta nivå till att personligen leda praktisk verksamhet på fältet.
Exemplen kommenteras av ett tjugotal erfarna civila chefer, bl a Mikael Odenberg, Eva Hamilton, Nils Bildt, Jan Nygren, Cecilia Skingsley m fl, där de drar slutsatser om, och i så fall på vilket sätt, det som illustreras i exemplen kan ha bäring på ledning i civila sammanhang.
Sammantaget framgår att likheterna mellan god militär och civil ledning är påfallande. Något som inte borde förvåna. Ytterst är det i båda fallen en fråga om att påverka människor och att skapa en fungerande interaktion mellan människor. Att ha god kunskap om den verksamhet man ska leda skadar inte heller.
Förhoppningsvis kan exemplen i boken, och de civila chefernas kommentarer, leda såväl till eftertanke som konkreta åtgärder hos alla som på ett eller annat sätt är engagerade i ledning i dess vidaste bemärkelse. Som chefer, rådgivare, forskare, debattörer eller på något annat sätt.
                                                                 *****
P.S. Författarna till Att leda i svåra lägen deltar gärna i diskussioner/seminarier rörande exemplen och slutsatserna i boken. 


”Kärnvapnen det bästa som hänt mänskligheten!”

av Ulf Henricsson

För några år sedan gästades ett akademisammanträde av den kände israeliska militärhistorikern Martin van Creveld. En bit in i sitt föredrag sade han, ”kärnvapen är det bästa som hänt mänskligheten”. Jag märkte ingen reaktion i församlingen och inga frågor ställdes i den följande frågestunden. Höll alla med, eller kom det för överraskande? Kärnvapen är ju inget vi talar om så ofta –  de bara finns där. Och talar vi om dem handlar det om hur fruktansvärda de är och att de bör avvecklas. Så tycker uppenbarligen vår utrikesminister. Det är i alla fall inte så många som öppet håller med van Creveld. Jag gör det!
 
Foto: aisvector / Shutterstock.com

Krigsavhållande eller domedagsvapen som kan komma till användning? Foto: aisvector / Shutterstock.com


Varför? Följ EU kommissionens ordförandes, Jean Claude Junker, råd till de som tvivlar på nyttan av EU – ”besök krigskyrkogårdarna från första och andra världskriget!” Det rådet är tillämpbart även i detta ämne.

Det tredje världskriget har vi hittills sluppit. Mycket talar för att det är tack vare kärnvapnen och deras förmåga till MAD (Mutual Assured Destruction) – alla är förlorare! Krig startas för att någon anser sig ha något att vinna på det. Ingen chans till vinst – inget krig! Det är inte sant säger många – vi har ju krig hela tiden! Ja – på grund av att enskilda människor och grupper tjänar på det[1] och att vi inte är beredda att ta det ekonomiska och politiska priset för att stoppa dem. Vi förfasas över ett eventuellt kärnvapenkrig men sitter och tittar på det som händer i bl a Syrien. Är det bättre att dö av infekterade bränn-  och splitterskador än av radioaktiv strålning?

Är det ett för enkelt resonemang? – Nej, men däremot är händelsekedjorna som kan resultera i krig mycket komplicerade och svårförutsägbara. Därför blir kalkylerna ofta fel när det gäller krig med konventionella vapen. Kärnvapenkrigets resultat är enklare att förutse

Problemet är inte vapnen i första hand utan det giriga och maktlystna rovdjuret homo sapiens – vi slog ihjäl varandra innan vi beväpnade oss.

Margot Wallström skriver att kärnvapennedrustning är möjlig – ja, den dag alla stormakter också tycker det och dit är det mycket långt.  Men innan vi ändrat homo sapiens sinnelag frågar jag mig om en sådan utveckling ens är önskvärd?

Vi har ju klarat oss bra i sjuttio år under USA:s kärnvapenparaply så varför inte agera så att vi kan fortsätta med det. Använd energin på att förbättra för dem som redan lever i väpnade konflikter!

Jag travesterar min gamle historielärare som när vi kom in på parfymens historia sade; ”bra att den finns – synd att den behövs”! Detta gäller även kärnvapen.

 
Författaren är överste 1 gr och ledamot av KKrVA.

 


Not

[1] Läs gärna Mary Kaldors ”New and old wars – organized violence in a global era

Strategiskt självmål

av Lars Wedin

Tyvärr saknas det inte ämnen att ta upp i denna blogg. Ett axplock på tänkbara ämnen följer nedan.

Gällande försvarsbeslut har det blivit mera regel än undantag att mål är alltför lågt satta men ändå underfinansierade. När S + C + M kom överens härförleden så nöjde man sig som vanligt med att besluta om att underfinansiering fortfarande skall gälla – om än i mindre grad – men – också som vanligt – talade man bara i monetära termer. Vad är det man vill att försvaret inte skall göra?

Eftersom vår finansminister har annonserat att det finns 40 miljarder att spendera på reformer så kunde man tänkt sig att försvarsbeslutet 2015 skulle finansieras fullt ut. Det hade dessutom varit lämpligt att stärka detta beslut. Nu är signalen ”vi kan stärka försvaret men vi vill inte” – underförstått: ”vi blir räddade av USA/Nato”.

IT-skandalen visar att Rikets ledning inte fungerar. Mycket tyder på att Statsministern, mer eller mindre explicit, skickat signalen ”blanda inte in mig” till sin omgivning. Denna misstanke styrks av att han som en första åtgärd flyttade ut krisledningen från Statsrådsberedningen.

Terrorismen är sannolikt det idag mest akuta säkerhetshotet. Inga åtgärder verkar dock vidtas beträffande hemvändande IS-krigare. Det finns inga inrikestrupper som skulle kunna hantera ett omfattande angrepp. Det finns ingen sjukvårdsberedskap värd namnet. En attack typ Bataclan 2015 med ett stort utfall av skottskadade människor kan inte hanteras.

Försörjningsberedskapen är låg, vilket tydligt visades när Kungl. Örlogsmannasällskapet hade en konferens om ämnet i juni i år.

Polisen kan inte hantera vardagssäkerheten i våra städer. Posten kan inte skicka brev. SJ kan inte köra tåg. Sveriges viktigaste hamn, Göteborg, är blockerad av en intern facklig strid sedan flera månader. Vår cyberberedskap är allmänt låg; trenden mot ett kontantfritt näringsliv leder till risk för ekonomisk totalkollaps.

Vår örlogsflotta har en medelålder av 28 år men, bortsett från två ubåtar, finns idag ingen plan för förnyelse.

I denna blogg skall emellertid ett annat problem tas upp: det strategiska självmål som vår (uppenbarligen inte så kompetenta utrikesledning) åstadkommit genom att ansluta sig till förbudet mot kärnvapen.

Kärnvapen eller inte?

Den sjunde juli antog FN ett förbud mot kärnvapen som öppnas för ratificering den 20 september. De flesta europeiska stater har inte skrivit på. De som har skrivit på är: Cypern, Irland, Lichtenstein, Malta, San Marino, Schweiz, Sverige och Österrike. Inget av dessa är med i Nato; inget har kärnvapen.

Ett första konstaterande är att avtalet, om det blir ratificerat, inte kommer att få någon direkt effekt på kärnvapeninnehavet; detta gäller för officiella innehavare enligt icke-spridningsavtalet som exempelvis Indien eller Nordkorea. Däremot kan det skapa en hel del problem, inte minst för Sverige.

Sveriges agerande här är vad man kallar ”do-gooder” d v s ett välmenande men naivt beteende som riskerar att leda till negativa konsekvenser.

Det finns åtminstone tre aspekter på frågan:

  • Inrikespolitiskt;
  • Utrikespolitiskt;
  • Allmänstrategiskt.

Inrikespolitiska aspekter

Den svenska försvars- och säkerhetspolitiken bygger på internationellt samarbete. I praktiken innebär detta att vi förväntar oss hjälp från Nato/USA. Den svenska så kallade fredsrörelsen gillar inte detta. Massiva propaganda- och eller desinformationskampanjer pågår exempelvis nu mot höstens militära storövning Aurora. Däremot är fredsrörelsen (som vanligt) tyst om den ryska storövningen Zapad.

En svensk anslutning till ett kärnvapenförbud, som trätt i kraft, skulle sätta ett vapen i händerna på vänstern och den s k fredsrörelsen som – med viss formell rätt – skulle komma att hävda att Sverige inte bör samarbeta med stater som bryter mot internationella överenskommelser inom ramen för FN.

Den s k fredsrörelsen skulle naturligtvis inte acceptera att Sverige byter ut samarbetspolitiken mot ett kraftigt upprustat nationellt försvar (om ett nationellt försvar över huvud taget vore möjligt).

Utrikespolitiskt

Östersjöområdet utgör nu ett spänningsfält med fokus på de baltiska staternas säkerhet. Härtill kommer att Ryssland av allt att döma strävar efter att kunna etablera Östersjöområdet som ett sanktuarium – d v s ett skyddat område där man bl a kan uppträda med fartyg beväpnade med långdistansroboten SS-N-27 Sizzler.

Det råder emellertid en ömtålig stabilitet i området tack vare Natos närvaro till havs, i luften och iland i de Baltiska staterna. Sveriges strategiska roll som innehavare av Östersjöns längsta kust och Gotland – områden varifrån förbindelserna mellan de Baltiska staterna och Västeuropa samt Atlanten kan behärskas – behöver inte utvecklas här; den är väl känd. Men Sverige är också en destabiliserande faktor genom sitt svaga försvar och vacklande hållning till Nato. Om Sverige skulle ratificera avtalet så riskerar två saker att inträffa:

  • Vårt samarbete med Nato/USA försvåras dels beroende på inrikespolitiska strider (se ovan) och dels eftersom vi har biträtt ett beslut som är ägnat att försvaga alliansens försvarsmöjligheter.
  • Vi öppnar för påtryckningar från Ryssland som en konsekvens av ovan.

Det bör i detta sammanhang understrykas att Ryssland under senare år har utnyttjat kärnvapen på ett nytt sätt. De har gått från att vara rena avskräckningsvapen till att bli medel för ryska påtryckningar och hot (exempelvis hotet att förinta den danska flottan om Danmark skulle gå med i Natos försvar mot ballistiska robotar). Man rör sig fortfarande inom det strategiskt virtuella området men har övergått från en ren defensiv till en hybridstrategi av defensiv-offensiv karaktär. I en sådan utpressningssituation är Sverige beroende av att Ryssland uppfattar att Sverige sannolikt står under USA/Natos kärnvapenparaply. Skulle Sverige ratificera kärnvapenförbudet så minskar denna sannolikhet drastiskt ur ett ryskt perspektiv och Sverige står då mer öppet för hot underbyggda av kärnvapen.

Konsekvensen blir att Östersjöområdet destabiliseras och att Sverige riskerar att hamna i det som under det kalla kriget kallades ”finlandisering” – kort sagt, vi skulle förlora vår säkerhetspolitiska suveränitet.

Allmänstrategiska synpunkter

Det har skrivits många böcker om kärnvapen och deras roll. Det finns här inte plats för en ens tillnärmelsevis komplett analys (den intresserade kan exempelvis läsa François Géré och Lars Wedin, La politique, l’état et la guerre som kommer på Nuvis i höst).

Kärnvapen är ett politiskt vapen – det är inte avsett att användas i praktisk krigföring. De verkar genom sin enorma förstöringspotential. ”Strategiska spelare” som Putin och Kim Jong-Un och i viss mån Trump utnyttjar detta – något som kallas brinkmanship. Men tröskeln mellan konventionellt krig och kärnvapenkrig är ogenomtränglig; ingen stat vågar på allvar gå över denna. Kärnvapen verkar därför som ett lock på konflikter mellan kärnvapenmakter. Att det är så visas av att ingen på allvar har diskuterat Putins kärnvapenhot mot bl a Danmark och de Baltiska staterna.

Nu kan det naturligtvis sägas att en herre som Kim Jong-Un är så oberäknelig, så hänsynslös att han är beredd att offra sig själv, sin familj och resten av sitt land i en kärnvapenduell. Men det är i verkligheten knappast troligt. Om inte Sydkorea var skyddat av USAs kärnvapenparaply vore däremot risken för ett förödande krig långt ifrån försumbar.

Denna återhållsamhet speglas inte minst i den konflikt mellan Kina och USA som utspelas i, framför allt, Sydkinesiska havet. Båda parter ”gestikulerar” men är samtidigt återhållsamma. Kina använder exempelvis företrädesvis sin kustbevakning och sin fiskeflotta (en sorts fiskande milis) i konfrontationerna med US Navy, vilket ger en lägre upptrappningsrisk än Navy mot Navy.

I en kärnvapenfri värld skulle dessa återhållande faktorer inte finnas. Precis som i upptakten till första världskriget skulle upptrappning mötas av upptrappning tills det totala kriget var verklighet – Clausewitz absoluta krig som ”för begreppet krig till dess yttersta gräns”. Ett konventionellt storkrig på exempelvis europeisk mark skulle få fruktansvärda följder.

Men, säger ”fredsivraren” det skulle (nog – vi kan ju inte veta) inte bli så utan världen skulle bli fredligare. Den franske filosofen Blaise Pascal (1623–1662) diskuterade ett motsvarande problem nämligen gudstro och frälsning i det eviga livet. Om jag satsar på att Gud inte finns och det visar sig, efter ankomsten till andra sidan, att jag hade fel – Gud fanns – så har jag förlorat min frälsning. Men om jag satsar på att Gud finns så får jag alltid rätt: antingen finns han och jag når frälsningen men om så inte är fallet så gör det ju ingenting.

Nu är risken för en total kärnvapennedrustning inte särskilt stor. Det enda som kommer att hända om Sverige ratificerar avtalet är att vi riskerar att alienera våra vänner och underlätta för vår ryske granne. Vår utrikesledning riskerar också att framstå som naiv och okunnig.

Kanske kan Världen utvecklas till en punkt där det inte längre finns några krigsrisker. Då kommer kärnvapnen att försvinna som en konsekvens härav. Men dit är det just nu oändligt långt.

 
Författaren är kommendör, Directeur des études vid Institut Français d’Analyse Stratégique och ledamot av KKrVA.

Prolog Zapad-2017 Del 3 – Från hav och luft

Sammanfattning

Under V732 genomfördes en större luftlandsättningsövning i Pskov Oblast, övningen omfattade cirka 2,500 individer och 600 fordon varav 300 var pansarskyttefordon. Övningen förefaller varit inom ramen för regementsstridsgrupp och omfattat, dels att ta en infallsport, dels att nedkämpa ett högvärdigt mål för regementsstridsgruppen. Övningen har även omfattat praktiskt skenluftlandsättning samt simulerad indirekt bekämpning med Iskander system mot högvärdigt mål. Parallellt med denna övning genomfördes även en större landstigningsövning i Kaliningrad Oblast samt beredskapskontroll av 26. Markrobotbrigaden samt 1. alternativt 95. Ledningsbrigaden i Leningrad Oblast. Troligtvis har dessa parallella övningar varit synkroniserade i tid för det västra militärdistriktet (MD V) skall öva de initiala stegen av en gemensam operation. Sannolikt kommer även en större luftlandsättningsövning genomföras under Zapad-2017 eventuellt simultant med en landstigningsövning.

Analys

Allmänt.Den 07AUG2017 meddelade de ryska väpnade styrkornas presstjänst att de ryska luftlandsättningsstyrkorna, VDV, skulle genomföra en luftlandsättningsövning. Övningen skulle pågå mellan 07-11AUG2017. Geografiskt skulle övningen genomföras, enligt presstjänsten, i nordvästra Ryssland, vilket visade sig vara Pskov Oblast, övningen skulle genomföras under överinseende av chefen för luftlandsättningsstyrkorna, General Andrej Serdjukov.1Övningen skulle omfatta cirka 2,500 luftlandsättningssoldater, cirka 600 fordon varav 300 skulle vara pansarskyttefordon samt 300 vanliga fordon. Deltagande förband skulle vara delar ur 76. Gardesluftburna divisionen, 31. Gardesluftburna brigaden, 106. Gardesluftlandsättnings divisionen, 45. Specialförbandsbrigaden och 38. Ledningsbrigaden.2

Totalt skall cirka 40 luftfarkoster, flygplan samt helikoptrar, utnyttjats under övningen. Vad avser transportflyg skall IL-76MD, AN-26, AN-22 och AN-124 utnyttjats, varav de två sistnämnda enbart skall ha utnyttjats för att genomföra intransport. Vad avser helikoptrar skall MI-8 samt KA-52 utnyttjats. Jakt- och attackflygplan av modellen SU-27SM, SU-34 samt MIG-31 skall även utnyttjats under övningen.3 Enligt en uppgift skall 22 stycken av luftfarkosterna varit IL-76.4 Enligt en uppgift skall tre stycken AN-124 varit aktiva vid Pskov den 09AUG2017.5Vilket innebär att en majoritet av de luftfarkoster som utnyttjades under övningen var transportfarkoster. Lastkapaciteten hos AN-22, AN-124 samt IL-76 bör även belysas. AN-22 kan ta en last om 80,000 kg eller 175 luftlandsättningssoldater. AN-124 kan ta en last om 150,000 kg eller 320 luftlandsättningssoldater. IL-76 kan ta en last om 40,000 kg eller 140 luftlandsättningssoldater.6

I sammanhanget är det intressant att notera en artikel i RIA Novosti publicerad 13JUL2017, där stabschefen för de ryska luftlandsättningsstyrkorna, Generallöjtnant Nikolaj Ignatov, intervjuas. I intervjun framkommer det att en större övning skulle genomföras med början 07AUG2017 där BMD-4 och BTR-MDM skulle utnyttjas.7 Utöver det är det intressant att notera den större luftlandsättningsövningen som genomfördes mellan 03-07JUL2017, även denna i Pskov Oblast. Denna övning omfattade’ även, cirka 2,500 luftlandsättningssoldater och cirka 500 fordon och över 40 luftfarkoster (flygplan och helikoptrar) utnyttjades. Involverade förband i denna övning var 98. Luftlandsättningsdivisionen, 76. Luftburna division och 31. Luftburna brigaden.8 Samtidigt som denna luftlandsättningsövning påbörjades, startade även en annan övning, om cirka 5,000 soldater samt 100 luftfarkoster, i det västra militärdistriktet (MD V).9 Således var detta den andra stora luftlandsättningsövningen inom loppet av en månad.

Stridsindelning.Vad avser övningsorganisation förefaller motståndare agerats av en bataljon ur 234. Gardesluftburna regementet. 104. Gardesluftburna regementet skall agerat rysk styrka. Tillförda förmågor till 234. Gardesluftburna regementet är, bedömt förband med obemannade flygande farkoster (UAV) från 31. Gardesluftburna brigaden, hur stort förband ur 106. Gardesluftlandsättningsdivisionen som deltog i övningen är oklart. När övningen skulle genomföras med BMD-4 samt BTR-MDM, så kan det röra sig om delar ur 137. Gardesluftlandsättnings regementet. 31. Gardesluftburna brigaden har även dessa fordon, men när det nämns explicit att UAV förmågan skulle komma från 31. Luftburna brigaden, blir det mer troligt att delar ur 137. Gardesluftlandsättnings regementet deltagit i övningen. Någon storlek på deltagande delar ur 45. Specialförbandsbrigaden anges ej, deras uppgift torde främst varit av karaktären inhämtning samt invisning.10

Övningens genomförande. Enligt de ryska väpnade styrkornas presstjänst skall övningen inneburit att luftlandsättningsförbanden fick till uppgift att bekämpa en irreguljär motståndare i nordvästra Ryssland (Pskov Oblast). Därtill skulle övningen genomföras i tre skeden. Det första skedet förefaller omfattat förberedelser och utbildning inför luftlandsättning. Stor vikt skulle läggas på hur regementsstridsgruppen fungerade, uppgifterna som skulle lösas var av sådana karaktär som luftlandsättningstrupperna skall kunna lösa både i fred och krig.11 Vad de övriga två skedena i övningen skulle vara, skrivs ej ut. Troligtvis var skede två, luftlandsättning med tillhörande framryckning mot uppgiften, i skede tre lösande av uppgiften.

Den 09AUG2017 rapporteras om att luftlandsättning genomförs vid Kislovo. Uppgifterna divergerar hur många som luftlandsatt, men mellan 600-800 soldater, från 1500 m, luftlandsattes och fordon skall ha luftlandsatts, varav åtta var BMD-2, en BTR-D, fyra terränghjulingar, BMD-4 samt BTR-MDM skall även luftlandsatts. Intensiteten vid luftlandsättningen och den efterföljande verksamheten skall enligt en media källa varit den största på många år i Pskov regionen, lokalbefolkningen skall även reagerat på övningsverksamheten. Enheter ur 45. Specialförbandsbrigaden skall ha varit först med att landa i Kislovo, de skulle även använt s.k. vingskärm. Dessa skall även säkrat luftlandsättningsplatsen för de efterföljande förbanden. Här påtalas även att denna förbandstyp insätts cirka en till två dagar innan en huvudstyrkan sätts in. Intressant att notera, är även att skenluftlandsättning skall ha genomförts från AN-26.12

Efter genomförd luftlandsättning skall även vattenövergång genomförts över floden Velikaja. Vid genomförandet av vattenövergång understöddes regementsstridsgruppen av attackflyg samt av egen indirekt eld. Under den 09AUG2017 skall även regementsstridsgruppen blivit understödda vid sin strid av markrobot, enligt de ryska styrkornas presstjänst skall det rört sig om två simulerade markrobotar, markeringsmateriel utnyttjades för att simulera träff. Därtill skyddade jaktflyg luftrummet samt televapenförband genomförde elektronisk krigföring gentemot motståndaren. Efter genomförd luftlandsättning förefaller förbandet genomfört framryckning till övningsfältet Strugach Krasnych, en förflyttning på cirka 100 km.13

Den avslutande striden, vid Strugach Krasnych, förefaller genomfört mot en motståndare som hade fortifikatoriskt skydd. Även här skall flygunderstöd samt artilleri utnyttjats, därtill förefaller en mindre luftlandsättning om cirka 150 soldater genomförts.14 UAV, i form av Orlan-10, förefaller utnyttjats frekvent för att lokalisera motståndarens gruppering samt vid genomförande av striden. Vid övningens avslutande befordrades även befälhavaren för 104. Gardesluftlandsättnings regementet i förtid till överste, för bl.a. prestationerna under övningen.15

Några antaganden måste göras, då inget flygfält finns i direkt anslutning till Kislovo, får det antas att luftlandsättningen som genomfördes simulerade att ta flygfältet i Pskov, då intransport även skulle ske med flygplan inom ramen för övningen. Därtill att de efterföljande intransporterna genomfördes till den flygplatsen.

Således för att rekapitulera övningen, inledningsvis förefaller delar ur 45. Specialförbandsbrigaden luftlandsatts i syfte att påbörja inhämtning samt invisning parallellt med detta påbörjar de övriga ingående enheterna i regementsstridsgruppen förberedelser för antingen luftlandsättning eller intransport. Därefter genomförs luftlandsättning samt intransport av personal med flygplan. Därefter påbörjas förflyttning för att lösa regementsstridsgruppens uppgift. Slutligen löses uppgiften cirka 100 km ifrån den plats där, dels luftlandsättning genomförts, dels intransport med flygplan av utrustning och personal genomförts.

Ett antal moment i denna övning är värd att belysa. Inledningsvis är det intressant att notera att de ryska luftlandsättningsstyrkorna inom loppet av en månad förefaller genomfört två stycken regementsövningar. Utifrån den rapporterade mängden soldater samt utrustning som ingått i övningarna skulle det sett till äldre organisationsstrukturer utgöra nästan två regementen,16 dock får man förutsätta att delar har utgjort motståndarstyrka o.dyl. Enligt den äldre organisationsstrukturen bestod ett luftlandsättningsregemente av cirka 1,400 individer och 90 BMD. För att luftlandsätta ett regemente skulle det åtgå mellan 50-65 IL-76.17 Sett till numerärer får det anses som troligt att ett förstärkt regemente övades. Vad som även är intressant att notera är att det förefaller vara ett tillfälligt sammansatt förband, det vill säga det är olika enheter/förmågor som utnyttjats för att skapa det förstärkta regementet. Dock har 76. Luftburna divisionen samt 31. Luftburna brigaden ingått i bägge övningarna, huruvida det är samma beståndsdelar som deltagit vid de olika övningar ur de båda förbandet är oklart.

Därefter är det intressant att notera att de explicit nämner att skenluftlandsättning genomförts. Det har kunnat förutsättas även tidigare, dock är det ej vanligt förekommande att det skrivs ut. Behovet av skenluftlandsättning med fallskärm då strid genomförs mot en irreguljär motståndare, får ses som relativt lågt. Däremot får det anses vara en nödvändighet mot en reguljär motståndare. Då en luftlandsättning är som mest sårbar under de första 30-60 minuterna efter landning, utgör försvar mot luftlandsättning ett viktigt moment för en försvarare.18Varvid skenluftlandsättning kan få bort försvararen från det faktiska området och därmed möjliggöra att den faktiska luftlandsättningen kan lyckas. Dock innebär det även att luftlandsättande part, även, är beredd att offra både personal och utrustning då den väljer att genomföra en skenluftlandsättning.

Därefterär nästa intressanta moment understödet med markrobot för stridens förande. Att utnyttja markrobot i sig är inte att se som något anmärkningsvärt, vad som blir intressant i sammanhanget är de artillerijägarkompanier som respektive armékår skall upprätta för att kunna invisa markrobotsystemet Iskander.19 Antingen har de ordinarie luftburna- och luftlandsättningsdivisionerna denna förmåga, vilket får ses som troligt, och/eller 45. Specialförbandsbrigaden vilket får ses som sannolikt.

I sammanhanget är det intressant att notera hur Iskander systemet vid en övning i början av juni, 2017, lufttransporterades med AN-124 till operationsområde,20 huruvida det genomfördes nu är oklart, troligtvis var det 26. Markrobotbrigaden i Luga som övades mtp. att det förbandet är fredsgrupperade i samma geografiska område, som övningen genomfördes i. Därtill vad avser Iskander förband är det intressant att notera en övning från tidigare i sommar, 2017, då de förefaller aerosolbelagt ett större område för att dölja grupperingsplatser för Iskander förband.21

Slutligenär det intressant att notera att det var 76. Luftburna divisionens s.k. stötförband som övades.22 Dessa förband skall inneha ett högre stridsvärde än de övriga på divisionen samt generellt sett inom luftlandsättningstrupperna. Därtill att chefen för ett av dem, befordrades i förtid till Överste för sina prestationer generellt och på övningen, gör att det får ses som troligt att åtminstone 104. Gardesluftburna regementet är ett välfungerande förband. Därtill framkom det i tidningen NezavisimojGazety att 104. Gardesluftburna regementet består av kontrakterade soldater,23 något som även hade bedömts på denna blogg i ett tidigare inlägg, avseende återtagandet av stötförband.24 Vidare framkom det i samma tidningsartikel att luftlandsättningsstyrkorna ej kommer öva i Belarus under Zapad-2017 utan kommer genomföra övningsverksamhet på för dem okända övningsfält inom MD V. Enligt artikeln kommer övningsverksamheten under Zapad-2017 sannolikt motsvara den övning som genomfördes vid Pskov 07-11AUG2017.

Parallella övningar. Då luftlandsättningsförband ytterst sällan genomför en singulär egen operation, utan främst understödjer andra förband och/eller operationer och underställs staben för en strategisk riktning,25 är det intressant att titta på samtidig övningsverksamhet som pågick när luftlandsättningsövningen genomfördes. Inledningsvis är det värt att belysa att antingen 1. eller 95. Ledningsbrigaden i Leningrad Oblast påbörjade en övning den 08AUG2017. Den 1. Ledningsbrigaden är troligtvis MD V ledningsresurs, medan 95. Ledningsbrigaden är inordnad under 6. Armékåren. Det övade förbandet skulle, dels genomföra en förflyttning om 300 km, dels upprätthålla samband till högre chef och underordnade förband vid ett kontinuerligt föränderligt operativt och taktiskt läge. Ledningsplats skall även varit upprättad under den aktuella övningen.26

Samtidigt som luftlandsättningsövningen genomfördes förefaller även en landstigningsövning med bl.a. 336. Marininfanteribrigaden i Kaliningrad Oblast genomförts. Totalt skall över 2,000 soldater övats och över 20 fartyg samt 12 luftfarkoster deltagit i den övningen. Övningen förefaller till del genomförts mot försvaradkust, då beskjutning mot fortifikatoriska skydd skall ha genomförts för att understödja landstigningen, samt ingenjörsförband skall även röjt minfält. Ett annat intressant moment i den övningen är att Östersjömarinens spetsnazbrigad även förefaller varit delaktiga. De skall i ett inledande skede av landstigningsoperationen slagit ut motståndarens ledningsplats.27 Här är det värt att notera att oftast genomförs landstigningsoperationerna, utifrån vad skrivs, mot oförsvaradkust.

Utöver det skall även delar av ett luftvärnsregemente med S-400 samt S-300 i Leningrad Oblast genomfört beredskapskontroll. Förbandet skall ha övat marsch, åtgärder vid sammanstöt samt simulerade robotskott mot luftfarkoster samt ballistiska mål.28 Den 03AUG2017 påbörjades även en beredskapskontroll av 26. Markrobotbrigaden där den särskilt avdelade inspektionsgruppen inom MD V skulle utvärdera förbandets förmåga. Hur läge denna beredskapskontroll pågick är något oklart, men det får anses troligt att den även pågick under luftlandsättningsövningen.29 Utöver det så pågick även en större indirekt bekämpningsövning i flera regioner av MD V, som startade 24JUL2017 och skulle pågå under en månad.30 Denna artilleriövning är troligtvis ej knuten till den övriga övningsverksamheten.

Vad gör övningsverksamheten intressant? Inledningsvis är det värt att notera att både marininfanteriet och luftlandsättningsstyrkorna förefaller övat under samma tidsrymd, därtill att Iskander förband troligtvis även övat. Samtliga tre förband möjliggör för en högre chef att verka på, minst, det operativa djupet. De två förstnämnda förbandstyperna möjliggör även för en högre chef att öppna en ny operativ eller strategisk riktning. Vid denna övningsverksamhet får det ses som troligt att det är det är operativ eller strategisk verksamhet som övats, då fallskärmsfällning ej är att föredra vid taktiskt inriktad verksamhet maa. komplexiteten i att fälla större förband med fallskärm.

Därtill bör den genomförda övningsverksamheten vad avser luftlandsättningsstyrkornas och de övriga parallella övningarna ej ses som isolerade övningsmoment, utan snarare bör de ses som en sammansatt övning, då förbandens karaktär är av sådant art att de främst är en form av förmågeförstärkare, som möjliggör för en högre chef att agera med andra förband, främst markstridsförband. Vad som dock saknas är markstridsförbanden i övningens genomförande. Vilket gör det troligt att det var de initiala momenten i en gemensam operation som övades där marininfanteri och luftlandsättningsstyrkor utgjorde en del.

Således med samtliga övningsmoment samt deltagande förband som pågick, vad övades? Ett fullt möjligt scenario skulle kunna vara följande utifrån deltagande förband. Generalstaben avdelar luftlandsättningsresurser till MD V. Inom ramen för MD V operation skall både marininfanteri samt luftlandsättningsstyrkor utnyttjas. Specialförband innästlar 1-2 dygn innan operationens egentliga början. De marina specialförbandet slår ut ledningsförmåga, medan de markbaserade specialförbandet möjliggör luftlandsättningens genomförande genom säkring samt invisning av luftlandsättningsområdet. Antingen genomförs luftlandsättning och landstigning simultant eller förskjutet. En möjlighet är här att antingen luftlandsättningen eller landstigningen utgör vilseledning för att möjliggöra något av momenten. En ytterligare möjlighet är att skenluftlandsättningen var ämnad både för luftlandsättningen samt landstigningen. Prioriterade mål bekämpades även med hjälp av markrobot. Hela operationen leddes av MD V stab som skyddades av luftvärnsförband i form av S-300 och S-400 system. Här skall tilläggas i övningsscenariot, utspelades troligtvis momenten inom ett och samma begränsade geografiska område, ej utspritt som nu.

Slutsats

Troligtvishar de initiala stegen av en gemensam operation övats under delar av V731-32. Operationen har omfattat både specialförband och lättare mekaniserade skytteförband i form av marininfanteri och luftlandsättningsstyrkor, där troligtvis infallsportar har tagits. Övningen bedöms ej varit av karaktären att en irreguljär part utgjort scenariots motståndare utan snarare att den utgjorts av en reguljär part. Med anledning av att luftlandsättningsstyrkorna under loppet av en månad övat två större övningar med delar ur både 76. Luftburna divisionen samt 31. Luftburna brigaden, får det ses som sannolikt att både dessa förband kommer ingå i övning Zapad-2017. Därtill får det ses som sannolikt att ett större luftlandsättningsmoment kommer genomföras under övningen. Möjligen kommer både luftlandsättning samt landstigning övas simultant med större förband.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

GTRK Pskov 1, 2, 3, 4(Ryska)
Interfax-AVN 1(Ryska)
Nezavisimoj Gazety 1(Ryska)
RIA Novosti 1, 2(Ryska)
Röda Stjärnan 1(Ryska)
Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9(Ryska)
TASS 1, 2, 3(Ryska, Engelska)
TvZvezda 1(Ryska)
Twitter 1(Engelska)

Department of the Army. FM 100-2-1 The Soviet Army: Operations and Tactics. Washington D.C.: Department of the Army, 1984.
Department of the Army. FM 100-2-2 The Soviet Army: Specialized Warfare and Rear Area Support. Washington D.C.: Department of the Army, 1984
Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991.
Försvarsmakten. Utländska stridskrafter. Stockholm: Försvarsmakten, 1993.
Galeotti, Mark. The Modern Russian Army 1992–2016. Oxford: Osprey Publishing, 2017.
Hedenskog, Jakob (red). Vendil Pallin, Carolina (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2013.
Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017.
Thornton, Rod. Organizational Change In The Russian Airborne Forces: The Lessons Of The Georgian Conflict. Carlisle: The Strategic Studies Institute, 2011.
Ulfving, Lars. Rysk krigskonst: en introduktion till den ryska militärvetenskapen sedd i ett militärteoretiskt, empiriskt och historiskt perspektiv. Stockholm: Krigsvetenskapliga instutitionen, Försvarshögskolan, 2005.

Slutnoter

1Министерство обороны Российской Федерации. Десантники Псковского соединения ВДВ приступили к учению по ликвидации условного незаконного вооруженного формирования. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12136716@egNews(Hämtad 2017-08-29)
2ТАСС. Около 600 единиц военной техники задействовано на учениях ВДВ в Псковской области. 2017. http://tass.ru/armiya-i-opk/4467208(Hämtad 2017-08-29)
Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 36.
Galeotti, Mark. The Modern Russian Army 1992–2016. Oxford: Osprey Publishing, 2017, s. 51.
3ИНТЕРФАКС-АВН. В полковых учениях ВДВ в Псковской области задействовано около 40 самолетов и вертолетов - Минобороны РФ. 2017. http://www.militarynews.ru/Story.asp?rid=1&nid=458436(Hämtad 2017-08-29)
4ГТРК Псков. Более двух с половиной тысяч десантников и шестьсот единиц техники принимают участие в полковых учениях ВДВ. 2017. http://www.gtrkpskov.ru/news-feed/news/504828-bolee-dvukh-s-polovinoj-tysyach-desantnikov-i-shestsot-edinits-tekhniki-prinimayut-uchastie-v-polkovykh-ucheniyakh-vdv.html(Hämtad 2017-08-29)
5Air Force Freak. Twitter post, Augusti 09, 2017, 10:59. https://twitter.com/AlRFORCEFREAK/status/895207811789062144(Hämtad 2017-08-29)
6Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991, s. 5-232 - 5-233.
7РИА Новости. Николай Игнатов: ВДВ по команде будут в любой точке Арктики в нужное время. 2017. https://ria.ru/interview/20170713/1498419173.html(Hämtad 2017-08-29)
8РИА Новости. Учения ВДВ на северо-западном направлении: длинные руки русского десанта. 2017. https://ria.ru/defense_safety/20170707/1498098871.html(Hämtad 2017-08-29)
9TASS. Over 5,000 troops and around 100 aircraft involved in drills in Russia’s West. 2017. http://tass.com/defense/954501(Hämtad 2017-08-29)
10Красная звезда. С неба – в бой. 2017. http://www.redstar.ru/index.php/2011-07-25-15-55-32/item/34080-s-neba-v-boj(Hämtad 2017-08-29)
Thornton, Rod. Organizational Change In The Russian Airborne Forces: The Lessons Of The Georgian Conflict. Carlisle: The Strategic Studies Institute, 2011, s. 72-73.
ЗВЕЗДА. Новейшая БМД-4М «крылатой пехоты» уничтожит любой Abrams и Leopard. 2017. https://tvzvezda.ru/news/opk/content/201701251710-xbxb.htm(Hämtad 2017-08-29)
ТАСС. Первое учение ВДВ с применением новейших БМД-4М и БТР-МДМ началось в Рязанской области. 2017. http://tass.ru/armiya-i-opk/4171939(Hämtad 2017-08-29)
11Министерство обороны Российской Федерации. Десантники Псковского соединения ВДВ приступили к учению по ликвидации условного незаконного вооруженного формирования. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12136716@egNews(Hämtad 2017-08-29)
Красная звезда. С неба – в бой. 2017. http://www.redstar.ru/index.php/2011-07-25-15-55-32/item/34080-s-neba-v-boj(Hämtad 2017-08-29)
12ГТРК Псков. Атака с земли и воздуха: полковые учения ВДВ проходят с большим размахом. 2017. http://www.gtrkpskov.ru/news-feed/news/504849-ataka-s-zemli-i-vozdukha-polkovye-ucheniya-vdv-prokhodyat-s-bolshim-razmakhom.html(Hämtad 2017-08-29)
Красная звезда. С неба – в бой. 2017. http://www.redstar.ru/index.php/2011-07-25-15-55-32/item/34080-s-neba-v-boj(Hämtad 2017-08-29)
13Министерство обороны Российской Федерации. Полк ВДВ на учениях под Псковом уничтожил группировку НВФ. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12137256@egNews(Hämtad 2017-08-29)
Портал государственных органов Псковской области. Губернатор вместе с командующими ВДВ и ЗВО наблюдал за ликвидацией условного противника на полигоне в Кислово. 2017. http://www.pskov.ru/novosti/09.08.17/82338(Hämtad 2017-08-29)
ГТРК Псков. После ночного марш-броска в наступление: в Стругах Красных проходят учения десантных войск. 2017. http://www.gtrkpskov.ru/news-feed/news/504869-posle-nochnogo-marsh-broska-v-nastuplenie-v-strugakh-krasnykh-prokhodyat-ucheniya-desantnykh-vojsk.html(Hämtad 2017-08-29)
14ГТРК Псков. После ночного марш-броска в наступление: в Стругах Красных проходят учения десантных войск. 2017. http://www.gtrkpskov.ru/news-feed/news/504869-posle-nochnogo-marsh-broska-v-nastuplenie-v-strugakh-krasnykh-prokhodyat-ucheniya-desantnykh-vojsk.html(Hämtad 2017-08-29)
15Красная звезда. С неба – в бой. 2017. http://www.redstar.ru/index.php/2011-07-25-15-55-32/item/34080-s-neba-v-boj(Hämtad 2017-08-29)
Министерство обороны Российской Федерации. Завершилось показное тактическое учение с десантно-штурмовым полком Псковского соединения ВДВ. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12137425@egNews(Hämtad 2017-08-29)
16Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991, s. 4-144.
17Department of the Army. FM 100-2-2The Soviet Army: Specialized Warfare and Rear Area Support. Washington D.C.: Department of the Army, 1984, s. 2-4.
18Försvarsmakten. Utländska stridskrafter. Stockholm: Försvarsmakten, 1993, s. 46.
19Jägarchefen. Något om Iskander. 2017. http://jagarchefen.blogspot.se/2017/06/nagot-om-iskander.html (Hämtad 2017-08-29)
20Ibid.
21Министерство обороны Российской Федерации. В ЗВО специалисты РХБ защиты учились скрывать от условного противника стартовые позиции ОТРК «Искандер». 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12132369@egNews(Hämtad 2017-08-29)
22ТАСС. Около 600 единиц военной техники задействовано на учениях ВДВ в Псковской области. 2017. http://tass.ru/armiya-i-opk/4467208(Hämtad 2017-08-29)
23Независимой газеты. Мухин, Владимир. Ударные части ВДВ сконцентрируют у западных границ. 2017. http://www.ng.ru/politics/2017-08-11/2_7049_vdv.html(Hämtad 2017-08-29)
24Jägarchefen. Stötförband. 2017. http://jagarchefen.blogspot.se/2017/05/stotforband.html(Hämtad 2017-08-29)
25Ulfving, Lars. Rysk krigskonst: en introduktion till den ryska militärvetenskapen sedd i ett militärteoretiskt, empiriskt och historiskt perspektiv. Stockholm: Krigsvetenskapliga instutitionen, Försvarshögskolan, 2005, s. 195.
Hedenskog, Jakob (red). Vendil Pallin, Carolina (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2013, s. 28.
26Министерство обороны Российской Федерации. В Западном военном округе началось тактико-специальное учение с бригадой управления. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12136936@egNews(Hämtad 2017-08-29)
27Министерство обороны Российской Федерации. Масштабное учение морской пехоты Балтийского флота прошло в Калининградской области. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12137316@egNews(Hämtad 2017-08-29)
28Министерство обороны Российской Федерации. Ракетная бригада ЗВО, оснащенная ОТРК «Искандер-М», поднята по тревоге на контрольные занятия. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12136123@egNews(Hämtad 2017-08-29)
29Министерство обороны Российской Федерации. Ракетная бригада ЗВО, оснащенная ОТРК «Искандер-М», поднята по тревоге на контрольные занятия. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12136123@egNews(Hämtad 2017-08-29)

30Министерство обороны Российской Федерации. В Западном военном округе начались полевые выходы подразделений ракетных войск и артиллерии. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12134426@egNews(Hämtad 2017-08-29)

När Kina når fram till  Östersjön

av Ingolf Kiesow

Helsinki, Finland - August 2, 2017: Chinese warships visiting Helsinki, Finland August 1.-4. The picture shows the type 052D destroyer Hefei. Photo: Karis48 / Shutterstock.com

Kinesiska flottan över med Ryssland i Östersjön. Bild: Karis48 / Shutterstock.com

Krisen om Nordkoreas kärnvapenambitioner har visat hur Kinas roll i världspolitiken bara fortsätter att växa i takt med dess ekonomiska styrka. I juli 2017 deltog kinesiska stridsfartyg för första gången i en samövning i Östersjön med den ryska flottan utanför Kaliningrad. Gruppen bestod av den kinesiska flottans nyaste och största robotjagare samt en fregatt och ett underhållsfartyg. Statsminister Löfvén kommenterade den kinesiska närvaron med att säga att ”det är en sak vi får ta upp och fråga om det har någon betydelse och om det är ett nytt intresse, som vi inte vet något om”.

Förmodligen kommer svaret till Sverige att bli detsamma som har uttalats i likalydande artiklar i kinesiska media. Syftet med övningen angavs vara att ”hjälpa dem att handskas med möjliga hot, skydda fartyg och last till sjöss i framtiden i samband med utvecklingen av ”One Belt One Road” samt det tjugonde århundradets maritima sidenväg”.

Betyder detta att Kina i samverkan med Ryssland tänker skydda sina intressen med militära medel från Stilla havet till Atlanten? Det rör sig visserligen om avsikter på lång sikt, men ett sådant uttalande förtjänar ändå omgående uppmärksamhet, eftersom det rör vårt närområde.

Solid grund för rysk-kinesisk samverkan

Det rysk-kinesiska samarbetet kommer inte plötsligt. Ryssland och Kina har flera grundläggande gemensamma intressen.

För det första har de en av världens längsta landgränser mellan sig. Den både skiljer och förenar. Efter åtskilliga år av tvister och till och med väpnade skärmytslingar enades de båda länderna om att både bilägga en tvist om gränsdragningen i Ussuri-floden och att år 2001 tillsammans med övriga grannländer skapa en regional organisation för samverkan och lösande av tvister. Bl  a skall man bekämpa terrorism och separatism hos de många etniska och religiösa minoriteterna i Centralasien, Ryssland och Kina.  Den nya organisationen fick namnet The Shanghai Cooperation Organisation, och inom denna bedrivs bl a regelbundna militära samövningar till lands, till sjöss och i luften.

För det andra delar man en motvilja mot USA:s och övriga västländers dominans i världspolitiken. Tillsammans med Brasilien och Indien skapade man en informell organisation för att verka i detta syfte. Sedan även Sydafrika år 2010 hade anslutit sig fick den namnet BRICS, som är en akronym bildad på den första bokstaven i deltagarländernas namn. Dess uppgift är att ge dem mera inflytande i världspolitiken i allmänhet och FN i synnerhet samt att utveckla ekonomiska och politiska organ som alternativ till FN, världsbanksgruppen och andra institutioner som för närvarande domineras av USA, EU och Japan. Kina har inom ramen för detta arbete spelat en ledande roll för tillkomsten av en internationell  utvecklingsbank, som skall vara ett alternativ till Världsbanken.

För det tredje har båda länderna expansionistiska ambitioner, för Rysslands del bäst illustrerat med kriget mot Georgien och annekteringen av Krim-halvön samt det fortsatta stödet till ukrainska separatiströrelser. För Kinas del kan framhävas de pågående försöken att förvandla Sydkinesiska havet till ett kinesiskt innanhav och de tidvis återkommande kraven på en lejonpart av den indiska delstaten Arunachal Pradesh samt kravet på att Taiwan skall vara en del av Kina. I dessa frågor har Ryssland och Kina stött varandra med officiella uttalanden och röstande i FN:s säkerhetsråd (med undantag för en gränstvist mellan Indien och Kina, där Ryssland anstränger sig att bibehålla sin traditionella vänskap med Indien). Som en illustration till den höga graden av samordning kan nämnas att de båda presidenterna enligt amerikanska källor har haft 20 toppmöten sedan Xi Jinping tillträdde sitt ämbete som Kinas president.

Genom sina expansionssträvanden kommer båda länderna i motsatsställning till grannar, som vill bevara status quo och som stöds av västländer.

 Vad är One Belt One Road?

Syftet med samövningen i Östersjön handlar enligt kinesiska medier främst om ”One Belt One Road”(OBOR). Vad är då detta, som skall föranleda behov av militär närvaro mitt i Europa?

OBOR är en företeelse, som det är svårt att få ett begrepp om. I media och offentliga framträdanden i Kina är det ibland en målsättning, ibland ett projekt och ofta en etikett, som klistrats på ett redan pågående projekt. Det är delvis ett resultat av Kinas ständiga exportöverskott, som har skapat världens största valutareserv (omkring tre biljoner eller tretusen miljarder dollar) vartill kommer mycket stora tillgodohavanden på utlandet av privata företag. Detta är tillgångar, som anses må bättre av få arbeta utomlands än att lagras på konton. Framför allt är det dock uttryck för en ambition hos Kinas ledare att förena de olika delarna av den eurasiska kontinenten (och delar av Afrika) i ekonomiskt hänseende. Som en travestering på uttrycket att ”alla vägar leder till Rom” vill Kinas ledare att Kina skall vara navet i ett ekonomiskt nätverk. Underförstått leder detta i sin tur till politiskt inflytande.

Enorma investeringar

Idéerna om hur målen för OBOR skall förverkligas kom till ett något klarare uttryck under ”The Belt and Road Forum for International Cooperation”. Det är stora belopp, som utlovas. Kina själv skall bidra med gåvobistånd och billiga krediter. Man hoppas på deltagande i finansieringen av delprojekten av privata företag och internationella utvecklingsbanker för att uppnå investeringar på sammanlagt ett tusental miljarder dollar. En schweizisk bankgrupp har med utgångspunkt från floran av offentliga kinesiska uttalanden bedömt att Kina avser att bidra med omkring 500 miljarder dollar i investeringar i 62 länder under fem år – ett belopp som är nästan lika stort som den amerikanska försvarsbudgeten. Andra bedömare talar om dubbelt så stora bidrag.  Mycket av planerna avser fullföljande av redan påbörjade projekt.

Kina bjuder upp till dans

Europa och Afrika är slutdestination för de tilltänkta transportlederna, vilket är en naturlig utveckling som en följd av Kinas sedan länge pågående investerings- och charmoffensiv. År 2016 investerade Kina enligt Financial Times fyra gånger mera i Europa än investeringarna i den andra riktningen och betydligt mera än vad Kina investerade i USA. Den ekonomiska charmoffensiven är visserligen för Europas del uppblandad med kritik av europeiskt inflytande i Afrika och Asien i form av demokratiska och parlamentariska förebilder. Det hindrar inte att president Xi Jinping utnyttjade G-20 mötet sommaren 2017 på ett ganska oblygt sätt och förenade sig med förbundskansler Merkel i deklarationer om stöd för frihandel och kamp mot klimatförändring och global uppvärmning. Det framstod som en utmaning till president Trump´s utspel om ”America First” på handelsområdet och förnekande av människans inverkan på klimatet. Kina försöker splittra den transatlantiska länken och föra Europa närmare sig. Kina vill framstå som försvarare av gemensamma intressen men skyla över de skillnader som faktiskt finns mellan Europa och Kina ifråga om grundläggande värderingar som demokrati och mänskliga rättigheter.

Två transportleder

Även om One Belt One Road (OBOR) sett som ett allmänt begrepp är ganska nebulöst finns det en rejäl stomme av redan påbörjade eller framförhandlade delprojekt att bygga på.

Till lands skall ”Sidenvägen” bestå av järnvägar, landsvägar och gasledningar genom Centralasien och fram till Polen och Ungern med förlängning till Frankrike respektive Grekland. En helt ny järnväg skall byggas mellan Budapest i Ungern och Belgrad i Serbien. Den anknyter till en redan existerande järnväg mellan Belgrad och Pireus i Grekland, där Kina redan har övertagit driften av stadens hamn. Den avses bli en knutpunkt för sjöfarten på Medelhavet och vidare till Nordeuropas och Afrikas kuster. Från Pireus skall varor också kunna transporteras på järnväg till hela övriga Europa.

Till sjöss innebär Sidenvägen redan pågående och redan gjorda investeringar i en stor importhamn i Gwadar i Pakistan för olja från Mellanöstern. Investeringar förbereds också i en järnväg, en landsväg och en oljeledning från Gwadar till Kashgar i västra Kina. På detta sätt minskar Kina sitt beroende av transporter genom Malacka-sundet, som kan störas av indiska och amerikanska militära operationer.

En annan parallell led skall gå via Malacka-sundet och hamnar i Malaysia som Kina bygger eller investerar i, nämligen Tanjung, Port Klang och Penang. Den leden går sedan vidare ut mot Indiska Oceanen till Hambantota i Sri Lanka, där Kina har köpt en hamn.

Därefter slås de båda delarna samman, och den maritima Sidenvägen går via Gwadar till Djibouti, där Kina både har anlagt en ny hamn och byggt en örlogsstation. Den senare invigdes i juli 2017 under ivriga försäkringar om att den bara skall användas för ”defensiva ändamål”. Kina har också byggt en järnväg från Djibouti till Addis Abeba i Etiopien. Från Djibouti går leden genom Suez-kanalen till sin europeiska slutdestination i Pireus.

Kritik av projektet

OBOR framställs i Kina regelmässigt som Xi Jinpings personliga initiativ och har fått mycket lovord av internationella finansinstitut och biståndsorgan. Det har också kritiserats av afrikanska länder med dåliga erfarenheter av kinesiska investeringar i form av dålig lönsamhet, bristande respekt för lokala behov och uteslutande användning av kinesisk arbetskraft.

Andra berörda länder som Indien, Japan och Australien har uttalat betänkligheter inför kinesisk kontroll över strategiska anläggningar inom transportsektorn och även energisektorn, som därnäst tar emot mest kinesiska investeringar i OBOR-projektet. Dessa tre länder känner sig hotade av Kinas aggressiva uttalanden, växande militära förmåga och kinesisk expansion i Sydkinesiska havet samt för Indiens del av en pågående gränskonflikt, där Kina hotar med att använda vapenmakt.

Inom EU förekommer särskild kritik mot att elva medlemmar, som samtliga har varit sovjetiska satellitstater, deltar i det så kallade 16+1-samarbetet med Kina inom ramen för OBOR. Kina får enligt kritikerna möjlighet till ett splittrande politiskt inflytande. De elvas inflytande sägs ha kommit till uttryck i utformandet av EU:s officiella uttalande om utslaget av skiljedomstolen i Haag 2016 om det Sydkinesiska havet. Det kom att helt sakna kritik av Kina eller ens nämna domstolens ställningstagande. Deklarationerna från 16+1-mötena saknar vidare referenser till EU:s krav på Kina rörande ömsesidighet, transparens samt lika och rättvisa konkurrensvillkor. Kritik riktas mot utförandet av 16+1-projekten, bl a järnvägsbygget mellan Budapest och Belgrad, som kritiseras för att kringgå EU:s regler för offentlig upphandling. De fyra medlemmarna av den så kallade Visegradgruppen av länder inom EU (Polen, Ungern Tjeckien och Slovakien) spelar en ledande roll bland de 16+1. Visegradländerna är mest kända för att driva sina gemensamma kulturella och politiska särintressen inom EU samt sin vägran att efterkomma EU-kommissionens direktiv om mottagande av flyktingar. Inom 16+1 finns alltså flera splittringstendenser inom unionen, som Kina kan utnyttja för sina egna syften.

OBOR ställer Europa inför flera frågor

Det förekommer också betänkligheter inför de kinesiska investeringarna i strategisk infrastruktur i EU. EU-kommissionens hemsida redovisar en hel rad problem rörande de ekonomiska relationerna med Kina (http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/countries/china/). Kina kräver tillträde till den europeiska marknaden, men vill inte medge konkurrens på lika villkor för europeiska företag i Kina.  Frankrike, Italien och Tyskland lade i februari i år fram ett förslag till EU-kommissionen om att införa en särskild granskningsprocedur för investeringar från länder utanför unionen. Betänkligheterna har bl  a föranletts av kinesiska köp av tyska företag, som producerar strategiskt känsliga varor och IT-teknik. Det finns dock ett motstånd mot en sådan granskningsmekanism från sydeuropeiska länder med svag ekonomi som Grekland och Portugal – där Kina satsat särskilt på investeringar i strategisk infrastruktur. Även de nordiska länderna, inklusive Sverige ställer sig avvisande. EU-kommissionen bearbetar nu förslaget, och dess ordförande väntas komma med ett utlåtande inom kort.

I oktober 2017 möts det kinesiska kommunistpartiets kongress för att utkora ledare för den närmaste femårsperioden. Det mesta talar för att partiet och därmed landet kommer att fortsätta ledas av en grupp under nuvarande president Xi Jinping. Därför får man räkna med att säkerhetspolitiken kommer att fortsätta med nuvarande nationalistiska och militaristiska inriktning under de närmaste fem åren.

Sedan Ryssland samtidigt började utsättas för kännbara ekonomiska sanktioner från västländerna samt effekten av sjunkande oljepriser och europeisk ovilja att fortsätta med sitt beroende av ryska gasleveranser har den ryska utrikespolitiken fört landet allt närmare Kina, som avses ersätta Europa som avnämare av den ryska gasen. Med en travestering av talet under Barack Obama´s tid om USA:s ”omfokusering” av strategiska resurser till Asien talar man både i Ryssland och Kina om ”Putin´s Pivoting to China”. Mängder av ekonomiska och politiska överenskommelser har ingåtts. Ett militärt samarbete har intensifierats. Man utvecklar gemensamt framtida vapensystem och bedriver militära samövningar till lands, till sjöss och i luften.

Slutsatser för Sverige

Mot bakgrund av

– det allt djupare samarbetet med Ryssland på de ekonomiska, politiska och militära områdena,

– Kinas uttalade ambitioner att bli en världsmakt, som kan utmana USA,

– dess ansträngningar att vinna inflytande i Europa samt

– dess fortsatta ekonomiska och militära styrketillväxt

framstår de kinesiska stridsfartygens närvaro i Östersjön som en varning. Kinesisk militär närvaro i samverkan med Ryssland i vårt närområde kan inte uteslutas för all framtid. Därmed finns det också anledning att redan nu anlägga ett totalförsvarsperspektiv på Kinas agerande, särskilt dess förvärv av infrastruktur och företag i Europa och Sverige i synnerhet

Sverige bör sluta att opponera mot det tysk-fransk-italienska initiativet och i stället verka för ett antagande av förslaget om en obligatorisk prövning av försäljningar till länder utanför EU av företag med strategisk betydelse. Ett kinesiskt företag har redan köpt Volvo personbilar. Ericsson samarbetar till exempel med kinesiska företag inom telekommunikation. Skulle ett av dessa försöka ta över Ericsson har vi för närvarande inte någon praktisk möjlighet att motsätta oss detta. En EU-reglering skulle stärka möjligheten att anlägga totalförsvarsaspekter på en sådan beslutssituation. Sverige skulle då kunna hänvisa till EU och inte stå ensamt exponerat inför kinesiska påtryckningar.

Sedan 1989 är vapenexport till Kina förbjuden för EU-länder. Förbudet är inte sanktionerat i någon bindande reglering utan har endast uttalats som ett embargo i en deklaration av ministerrådet. Det har flera gånger väckts förslag om att avskaffa embargot. Det finns anledning att befara att försäljning av vapenteknik till Kina kan resultera i att den tekniken senare återfinns i ryska vapenplattformar. Sverige bör inte medverka till en sådan utveckling. Det kanske inte omedelbart ökar riskerna för vårt eget försvar, men väl för dem som skall rädda oss, d v s NATO.

 
Författaren är ambassadör och ledamot av KKrVA.

Okunskap om Försvarsmaktens möljighet att bekämpa grova brott




I lördags morse uttryckte jag på Twitter min uppgivenhet över att Sverige det senaste dygnet upplevt fyra allvarliga skottdåd, med två döda och fyra sårade. I minst ett fall användes automatkarbin. Jag uttryckte detta i form av en fråga: ”Vem ska ta ansvar?”

Vissa som svarade förstod frågan såsom den var avsett (Vem ska ta ansvar för att förhindra att skottdåd som dessa förekommer?). Vissa ville förstå frågan på annat sätt, vilket jag inte bryr mig så mycket om. Det som dock förvånade mig var antalet svar som ansåg att svensk militär borde sättas in för att hålla ordning i förorterna och andra platser där våld förekommer. Antalet som uttryckte denna åsikt var inte mindre efter min uppföljande tweet ovan som jag postade igår morse. Dessa åsikter visar att det finns en beklämmande dålig förståelse för svensk lagstiftning, men också för konsekvenserna av en sådan insats.


”Utgångspunkten är alltså, liksom hittills, att Försvarsmakten inte utför uppgifter som innebär användande av våld eller tvång mot den egna befolkningen.”


Egentligen skulle ovanstående ord från 2006 års proposition om Försvarsmaktens stöd till Polisen vid terrorismbekämpning räcka. Det kan ändå vara intressant att titta de närmast tillämpliga lagarna.

15 kapitlet i regeringsformen avhandlar ”Krig och krigsfara”. Här regleras hur Försvarsmakten får användas och uppdras att använda våld för att skydda riket mot väpnat angrepp och kränkningar, respektive vad som krävs för att svenska väpnade styrkor ska kunna sättas in i andra länder. Som grundlag utgör regeringensformen de yttre ramarna för hur det militära försvaret kan nyttjas.

Stödförordningen från 2002 reglerar hur Försvarsmakten ska stödja civil verksamhet. I 7§ uttrycks specifikt att ”När stöd lämnas enligt denna förordning får Försvarsmaktens personal inte användas i situationer där det finns risk för att den kan komma att bruka tvång eller våld mot enskilda.”

Försvarsmakten har dock andra möjligheter att stötta polisen, men detta gäller endast vid terrorismbekämpning. Förutsättningarna och formerna för detta regleras noga i den ovan nämnda lagen om militärt stöd vid terrorismbekämpning. (Man vill helst inte tänka på hur Sverige skulle ha agerat i händelse av ett terrorangrepp likt 9/11 innan denna lags tillkomst)

Några av kärnpunkterna i denna lag är att militära enheter som sätts in ska stå under polisiärt befäl. Vidare ska personalen ha ”lämplig utbildning och erfarenhet för uppgiften”. Personal ges då befogenheter som en polisman enligt polislagen under själva insatsen. Dessa punkter löses t.ex. genom utbildning i polismans befogenhet, vilket är något som flera personalkategorier utbildats i sedan lagens tillkomst.

Slutligen finns det sedan i år också en särskild förordning som medger att Försvarsmakten stödjer Polisen med helikoptertransporter vid polisiära insatser. Här regleras också noga formerna för stödet och uttrycks specifikt att Försvarsmaktens personal inte får användas i situationer där det kan föreligga risk att den måste bruka våld eller tvång mot enskilda.

Någon laglig möjlighet att sätta in svensk militär för att bekämpa annan brottslighet än terrorism finns därför inte. Att det sedan inte skulle vara möjligt resursmässigt är en annan faktor. Valet skulle stå mellan att bistå polisen och att ha ett militärt försvar.

Som parallell till ovanstående lagstiftning kan också nämnas att såsom lagrummet ser ut är därför också ett scenario med små gröna män likt Krim primärt en polisiär fråga i Sverige.


Mot Väpnad Konflikt VIII

Då är det dags (lite försenat) för en ny uppdatering i serien som startade 25. september 2014. För nytillkomna läsare sedvanliga förbehåll. Jag vet inte allt som händer, jag vet inte exakt hur parterna tolkar detta, jag vet inte var jag skulle starta på axeln, utan det är trenden som är den viktiga slutsatsen i analysen. Senaste alstret hittar du här.

————————-

När det gäller att forma koalitioner, så är det framförallt närmandet mellan Turkiet och Ryssland som omvärlden bör hålla ögonen på. Sen i januari har det kommit nya uppgifter om att Turkiet vill köpa moderna ryska luftvärnsrobotar, vilket Nato skulle få svårt att godkänna. Franska diplomater har klagat på att Turkiet läckt hemliga specialoperationer mot IS, för att dessa inte ska försvagas inför strider med kurdiska styrkor. Turkiet har också genomfört ett örlogsbesök i början av april, några veckor innan ett ryskt SIGINT-fartyg kolliderade med ett lastfartyg och sjönk utanför Istanbul. Efter lite inledande anklagelser från Ryssland kunde Svarta havsflottan bärga den viktigaste underrättelsekapaciteten som gått förlorad.

Erdogan har, enligt turkiska läckor/försöksballonger, planer på att gå med i den Eurasiatiska tullunionen istället för EU:s. Klart är också att Erdogan också uppmanat den turkiska diasporan i Tyskland att inte rösta på de konservativa, socialdemokraterna eller de gröna. Underförstått kan de absolut inte rösta på AfD, varför tolkningen är att valsedeln bör vikas till Die Linke, som ju naturligtvis är pro-Kreml.

Skulle det visa sig att de turk-ryska förbindelserna är djupare än vad vi ser, så har det potential att bli geopolitisk jordbävning. Särskilt farligt skulle det kunna bli i slutet av september och tiden därefter, eftersom den kurdiske ledaren Barzani fått igenom en folkomröstning om självständighet den 25. september, som en händelse dagen efter det tyska valet. För att ytterligare komplicera bilden är det väl belagt att Barzanis far, Mustafa Barzani, samarbetade med KGB under kodnamnet RAIS, vilket öppnar upp för en hypotes att det kan finnas ett ryskt inflytande kring önskan och timing kring folkomröstningen. Dessutom pågår förhandlingar mellan Turkiet och Iran om gemensamt ingripande mot PKK/YPG/PJAK.

En kolossal motgång för Ryssland var Montenegros upptagande i försvarsalliansen Nato, där de montenegrinska myndigheterna anklagar Moskva för att ligga bakom det misslyckade kuppförsöket jag skrev om i förra analysen. Med stor sannolikhet har Montenegro fått hjälp av underrättelsestjänster i Väst för att avvärja denna sammansvärjning, eftersom landet är alldeles för litet för att kunna generera den typen av förvarning.

Det politiska och diplomatiska trycket genomgick en metamorfos, när president Trump deklarerade att USA skulle lämna klimatavtalet. Det har inte direkt så mycket med spänningarna mellan Väst och de andra stormakterna, utan är mer ett uttryck för en riktning i den internationella politiken, där avtal alltmer ifrågasätts eller börjar frångås av just stormakterna. Mycket uppmärksamhet fick den tyska förbundskanslern Merkels ord om att tiden då Europa kunde förlita sig på USA är förbi.

Den 1. juni kunde TT berätta att den ryske presidenten kommenterat Sveriges relation till Nato vid ett besök i St. Petersburg. Enligt Vladimir Putin, så skulle ett svenskt Nato-medlemskap vara ett hot mot Ryssland.

I mitten av juli deklarerade ledaren för den självutropade s.k folkrepubliken i Donetsk, Alexander Zakharchenko, att Ukraina utom Krim skulle heta Malorossiya (lilla Ryssland), vilket är en provokation mot regeringen i Kiev. Detta skulle ju ingen ta på allvar, om det inte vore för att alla förstår att det är en Kremlfraktion som driver denna linje hårt.

På det ekonomiska området har det varit tydliga positionsförflyttningar. Den amerikanska kongressen röstade i slutet av juli fram ytterligare sanktioner mot Ryssland, Iran och Nordkorea, vilket presidenten var tvungen att skriva under veckan efter. Sanktionerna mot Ryssland var riktade mer mot den ryska statens kärnintressen inom sektorer som energi, försvarsmateriel och gruvdrift. Svaret lät inte vänta på sig. Den ryske premiärministern Medvedev skrev ursinnigt på sin Facebook-sida (!) att hoppet om att förbättrade relationer med USA var över och att detta var en förklaring om handelskrig mot Ryssland.

Parallellt röstade FN:s säkerhetsråd enhälligt igenom ytterligare sanktioner mot Nordkorea, riktade mot dess exportindustri. Nordkorea har också stängts av från SWIFT, vilket ju är ett slags ekonomisk blockad. Det är dock tydligt att Kina sätter press på Nordkorea, men kommer att försvara regimen om USA skulle gå till ett överraskande angrepp.

USA har nu också officiellt beskyllt Ryssland för att ha brutit mot INF-fördraget från 1987 som gäller medeldistansrobotar (se tidigare analyser om inofficiella utspel). I Representanthuset förbereds nu propositioner att USA skulle börja utveckla nya robotar, vilket skulle begrava avtalet för gott.

De ekonomiska relationernas försämring följdes snabbt av ett tillkännandegivande från Kreml att USA var tvunget att låta 755 personer vid sina beskickningar att sluta arbeta. Konsekvenserna är bland annat resevisum för ryska medborgare till USA bara kan utfärdas i Moskva, även om du råkar bo i Vladivostok. Givetvis påverkas den amerikanska underrättelseförmågan negativt av dessa restriktioner i arbetskraft, vilket ju är eftersträvansvärd effekt av Kreml. Insynen minskar och risken för missförstånd ökar samtidigt som Ryssland höjer sin militära säkerhet. Sammanlagt blir det alltså både svårare och farligare för Väst att räkna ut vad som kommer att hända.

Samtalet dessförinnan mellan Trump och Putin i enrum utan amerikansk tolk under G20-mötet känns inte lugnande, när vi betänker att det pågår flera utredningar om samarbete mellan Trumpkampanjen och Kreml.

När det gäller aktioner från politisk opposition mot respektive motståndare har det hänt en hel del saker, även om en del inte kan kopplas till den andra (eller tredje/fjärde) sidan. Detta gäller särskilt den sträng av mer eller mindre sofistikerade terrorattacker som hänt i Europa under våren och sommaren. Manchester. London. Barcelona. Åbo. Drottninggatan, även om den senare bjuder på en och annan avvikelse från andra terroristangrepp. Bland annat har inte någon tagit på sig ansvaret och desinformation mot uzbekiska regimmotståndare var väldigt snabbt ute.

Det blev också känt att de två av de dömda nazisterna i bombdåden från i vintras, hade mottagit paramilitär träning i Ryssland av den ”Ryska imperiska legionen” i St Petersburgsområdet. Vem som helst med minsta kunskap förstår att detta skett med de ryska myndigheternas implicita medgivande. Det är helt otänkbart att regimen inte skulle känna till en sådan verksamhet, i synnerhet som man är maniskt paranoid när det gäller ”utländska agenter”, dit bland annat Nordiska Rådet numer räknas.

Andra nazister slog i samband med en demonstration i Falun 1. maj sönder en pappdocka av försvarsminister Peter Hultqvist och skanderade: Folkförrädare.
Jag hoppas att Säpo kommer slå ned hårt framöver på de här elementen som inte tycks ha något emot utländskt bistånd. De svenska nazisterna har varit underskattade under lång tid liksom jihadisterna. Risken är uppenbar att dessa liksom ”anti-fascistiska” grupper triggar varandra med ökad polarisering och destabilisering som följd. Säpo varnade i början av juli för en unik situation med 3000 våldsbejakande extremister i landet.

Underskattningen var tydlig i Almedalen, där kommenderingen drogs ned utan att nazisterna trappade ned sin verksamhet. Många deltagare i veckan har vittnat om sin olust och den hotfulla stämning som uppstod i ett mindre (säkerhets)polisvakuum i slutet av veckan.

Till detta ska också läggas tre rapporterade brev med pulver till tre av Sveriges statsråd de senaste veckorna, nämligen Skog, Linde och Baylan. Här är jag optimistisk att ett väl utredande Säpo ska gripa gärningspersonen/personerna.

Andra officiellt olösta fall under våren innefattar bombhot mot stationen i Göteborg och tåg i Södertälje i början av februari liksom bombhotet mot ett flygplan i Luleå den 16. mars, som enligt SVT hade försvarsministern som passagerare.

Nazistiska stödtrupper, denna gång amerikanska, fanns även på plats vid sammanstötningarna i Charlotteville som slutade med en fasansfull ihjälkörning av en demonstrant. Tumulten ledde till politisk turbulens i den amerikanska huvudstaden, och president Trump fick utstå hård kritik och många avhopp från olika kommittéer till följd av dessa upploppsliknande scener och ond bråd död.

Nu upplevde även Moskva besvär från politisk opposition, även om den var långt ifrån aggressiv. Det stod snarare regimen i Ryssland och Belarus för under demonstrationerna i Moskva och Minsk i mars. Den ryske oppositionella politikern Navalny utsattes för en slags syraattack som gjorde honom delvis blind på höger öga vid ett senare tillfälle. De ryska protesterna har långsamt spridits, framförallt ut till mindre städer. Regimen har dock full kontroll över dessa.

Vi får heller inte glömma det avvärjda mordförsöket på Frankrikes nya president Macron, där en högerextremist greps för dessa planer.

På informationsområdet har kanske verksamheten inte blivit mer komplex, men väl mer frekvent. Precis som på terroristområdet, så kan det vara svårt att bestämma om och vem som ligger bakom en attack. Nåväl, några nedslag:

Delar av Skatteverkets hemsida försvann under flera dygn och det gick inte att deklarera skatter och arbetsgivaravgifter för företag. Hamnen i Göteborg utsattes för en cyberattack i slutet av juni och dagen efter fungerade inte SVT lokalsändningar. Öland blev utan ström 3/7 och sex dagar senare blåstes Viktigt meddelande till allmänheten (VMA) i Stockholm samtidigt som flera krisberedskapsrelaterade hemsidor inte gick att nå.

Tidigare under våren hade vi bankomatstopp i början av april och SVT hade ett inslag om tillfällen då främmande makter varit inne i våra finanssystem. Detta anser jag vara den mest underskattade risken vi har, inte minst på grund av kaskadkonsekvenser.

På den internationella nivån hade vi de stora attackerna Wannacry i maj och Petya i juni. Wannacry var ett gisslanvirus och Petya tolkades först också som ett sådant, men efteranalysen pekar mer mot att det istället tog bort spår av tidigare datorintrång. Det hindrade dock inte bland annat danska Maersk att förlora miljardbelopp på grund av attacken. Åtminstone Wannacry bedöms vara utvecklat av amerikanska NSA, men också troligen stulet av någon.

FBI började också visa intresse för Kaspersky, ett ryskt mjukvaru- och konsultbolag specialiserat på anti-virus. Det amerikanska försvarsdepartmentet deklarerade att ingen inom den egna sektorn får anlita bolaget. Amerikanska företrädare trappade också upp anklagelserna mot Wikileaks och utpekades av CIA-chefen som en rysk underrättelseorganisation. Intressant nog flyttade Wikileaks sedan sina servrar till Ryssland.

En av de mest besynnerligare episoderna under perioden var president Trumps referens till Sverige:”… you look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this. Sweden.”

Det utbröt omedelbar förvirring huruvida det hade hänt något, om han menade något annan plats eller om har med svagt talspråk refererade till ett program om Sverige som sänts på Fox News. Oavsett vilket, så var det här negativt för oss. Vi måste kämpa emot etablerandet av en negativ Sverigebild, eftersom vi förlorar säkerhet, mänskligt utbyte och investeringar om denna sätts för hårt.

Intressant nog visade det sig vara samma fotograf som hjälpt till att göra det negativa programmet om Sverige som hjälpte Ocean Explorer att sprida bilder på gamla ubåtsvrak och liknande i Östersjön för att få oss att tro att det var något annat.

Fox News gästades strax efteråt av den förmente svenske experten på nationell säkerhet, Nils Bildt. Denne dömde istället ut svensk kriminal- och migrationspolitik istället, och budskapet var svart-svart. Så småningom fick Fox News be om ursäkt för att inte ha kontrollerat upp sin gäst lite bättre, men skadan var redan skedd. Själv skulle jag bra gärna vilja veta vem det var som föreslog honom till producenterna.

I samma veva avslöjade danska Radio24syv att ungdomar i Rinkeby uppgett att ryska NTV erbjudit dem 400 kronor för att starta upplopp som kunde filmas. Det gick lite bättre för Komsomol Pravda som lyckades intervjua Nya tiders Vávra Suk utan upptäckt i förväg på liknande teman.

Det är oklart när det bestämdes, men nog torde allt detta och den ryska inblandningen i det amerikanska valet ha påverkat statsministern att först skriva artikel på DN Debatt om att skydda valet 2018 genom bland annat utbildning av partierna från Säpos sida (tänk er en sådan tanke för en generation sedan, och då var det ändå kallt krig). Därefter åkte statsministern till Gotland och lät sig filmas åkandes stridsvagn. Den sekvensen var blev riktad, medvetet eller omedvetet, mot Moskva som ju bland annat sett den krigserfarne Krustjov som ledare.

Åtgärder för strategisk avskräckning har fortsatt på olika sätt. I början av februari övade Ryssland sina kärnvapenstyrkor och USA sköt en Tridentrobot från en Ohioubåt som en styrkedemonstration. Nato började förstärka med motsvarande sammanlagt en brigad i de tre baltiska staterna och i juli förde USA dit luftvärnssystemet Patriot som ytterligare en snubbeltråd inför höstens stora ryska övning Zapad17. I början av april sköt den ryska ubåten Krasnodar kryssningsrobot mot mål i Östersjön under en övning. Långt därifrån skickade USA den 18. April upp sina F-22 för att markera mot ryska strategiska bombflygplan av typen Tu-95.

I början av juni blev avskräckningen mer konkret, när USA förde in de tre bombplanen B-1, B-2 och B-52 samtidigt för första gången till Europa. B-1-plan och B-52:or uppträdde över Östersjön och blev hårt uppvaktade av ryska stridsflygplan som markering. Några dagar (15/6) senare svarade Ryssland genom att för första gången någonsin flyga in med en rote Tu-160 över Östersjön samtidigt som SAAB gjorde första flygstarten med Gripen E.

Min bedömning är att det kan ha varit en markering mot Danmark, där Folkemoedet (ung. Almedalen) startade på Bornholm samma dag. Danmark spjärnar med amerikansk uppbackning emot NordStream2 i Östersjön. Sveriges bidrag till den debatten blev att en kommunstyrelse i Karlshamn under januari körde över regeringen när det gällde upplåtande av lagerplats till de ryska rören.

På andra sidan jordklotet gjorde USA verkställighet av hotet/löftet att flytta det långräckviddiga luftvärnssystemet THAAD till Sydkorea, något som både Kina och Ryssland fortfarande har starka synpunkter på. Systemet är i första hand till för att kunna skjuta ned nordkoreanska robotar, men har bieffekten att det även givetvis kan göra motsvarande med kinesiska och ryska.

Ryssland genomförde också en stor beredskapskontroll den 25. juli i militärdistrikten som en slags förövning till Zapad.

UPPDATERING 21/8 kl 22.36: Medan jag skrev framkom det att ryska RIA hade en stor artikel om det automatiska andraslagssystemet Perimetr (Död mans hand) som ska garantera ett ryskt svar vid ett kärnvapenangrepp från västmakterna. Eftersom information om detta system är knapphändig och dess existens inte publikt bevisad, så är min preliminära slutsats att detta är en eskalering av de psykologiska operationerna. SLUT

Det skedde också ett antal strategiska förflyttningar. De ryska 3D-robotställningen (Mark/Kust/Luftvärnsrobot) i Kaliningrad får anses vara upprättad. Den förstärktes också under högsommaren med flera stora örlogsfartyg ur Norra Marinen som gick in och ur Östersjön med fartyg som kryssarna Peter den Store och Marskalk Ustinov, vilket innebar en våldsam tillfällig förändring av de marina styrkeförhållandena i Östersjön. Mest uppmärksamhet fick däremot ballistiska robotubåten /Typhoon) Dmitri Donskoj som seglade i ytläge från Murmansk och defilerade svenska kusten utan att drabbas av ett enda ofog eller markering från de nordiska fredsrörelserna. Mindre uppmärksamhet fick däremot det nya stora landstigningsfartyget Ivan Gren som kan lasta en mindre pansarskyttebataljon ur Marininfanteriet.

Ryssland flyttade även fram ytterligare några exemplar av det nya stridsflygplanet SU-30SM till Östersjömarinen i Kalingradexklaven. Detta är ett mycket kompetent stridsflyg som kan bära mycket last/ha lång uthållighet och uppträda i flera roller. USA ville inte vara sämre och flyttade över dagen den 25. April fram en grupp F-35 till Estland som markering för första gången. En udda fågel var när USA i slutet av februari flög WC-135 Constant Phoenix i Barents hav, troligen för att fastställa normalbilden för radioaktivitet i vårt närområde.

Övningsverksamheten har också fortsatt i närområdet med oförminskad styrka under sommaren. 76. Luftlandsättningsdivisionen i Pskov genomförde nyligen bedömt fällning med nya stridsfordonet BMD-4 och förra veckan genomförde Östersjömarinen landstigningsövningar mot oförsvarad kust med ett särskilt inslag som fick mig att dra slutsatsen att man inte övade ubåtsjakt samtidigt. Finland är enda landet i Östersjön utan ubåtar och utan allians. De baltiska staterna och Danmark har inte heller egna ubåtar, men skulle kunna påräkna stöd av polska och tyska, åtminstone i teorin.

På stridsverksamhetssidan bör noteras dödshot nyligen mot OSSE-observatörer i östra Ukraina från pro-ryska separatister, vilket begränsat insynen i området. Parallellt har stridsverksamheten under våren ökat i de östra delarna samtidigt som USA öppnat för leveranser av pansarvärnsrobotar till Ukraina.

USA fällde också en gigantisk bomb med 11 tons sprängkraft i Afghanistan. I kväll ska president Trump annonsera en ny(gammal) strategi. I förhandssnacket har en del uppmärksamhet riktats mot ryskt och iranskt stöd till talibanerna – sina tidigare kontrahenter.

Annars är det främst i Syrien som det varit närmast mellan stormakterna. Som ett svar på Assadregimens stora C-angrepp mot Khan Shaykhun i början av april avlossade USA 59 kryssningsrobotar mot den flygbas varifrån attacken genomfördes. Den ryska ledningen blev ursinnig och avbröt tillfälligt all koordinering mellan de bägge länderna i Syrien. Strax före midsommar sköt sen USA ned en syrisk SU-22 som anföll SDF-ställningar. Detta var den första luftstriden sen 1999 som USA sköt ned ett plan. Ryssland svarade dagen efter här, i Östersjön, genom att flyga mycket nära ett amerikanskt spaningsplan. Veckan efter uppvaktade Ryssland också närgånget vårt signalspaningsflyg över Östersjön.

Bild1MVK VIII

—————————-

Tiden framför oss är volatil. Potentiella tysk-turkiska-kurdiska spänningar under september parat med självständighetsomröstning under oktober i Katalonien, där den spanska krigsmakten i grundlagen har uppdraget att bevara landets territoriella integritet. Till detta kommer den svårförutsägbara situationen kring koreanska halvön, där man inte kan utesluta att slutmålet för diktatorn är att överraska världen med en färdig kärnvapenrobot från ubåt, vilket kraftigt skulle försvåra skyddsåtgärderna. I övermorgon börjar USA en civil övning som heter Earth Ex 2017 som innebär en tillbakagång till elektronisk stenålder. Något sådant skulle kunna inträffa, om någon detonerade en stor elektromagnetisk puls (EMP) på hög höjd.

Det har nu gått tre och halvt år sedan Krim och fortfarande har inte den ryska ledningen vikit sig, tvärtom. Man har fortsatt i östra Ukraina, gått in i Syrien, har en flottaktivitet som är högre än under kalla kriget enligt chefen för amerikanska Medelhavsflottan samtidigt som chefen för de amerikanska flottoperationerna har beordrat en operativ paus idag till följd av att ytterligare ett amerikanskt örlogsfartyg, USS John S. McCain, kolliderat med annat fartyg. Givet den amerikanska navigationsnogrannheten, så får vi nog öppna upp för möjligheten av elektroniska angrepp mot navigationssystemen på dessa fartyg. Operativt bedömer FOI nu att Ryssland har kapacitet att genomföra två operationer med 150 000 parallellt. Förutsättningarna för en sådan kommer att finnas på plats när Zapad rullar igång om ett par veckor och tiden därefter, särskilt som det kommer finnas stora ryska styrkor i Belarus, vilket medger anfall mot Polen/Litauen liksom Ukraina. Särskilt att notera är att de ryska specialförbanden kommer dras ur övningen för att sedan fortsätta med en ny övning när Zapad slutat, enligt ryska källor.

En annan intressant operationsriktning är den nordafrikanska, där ryska fallskärmsjägarstyrkor övat alltmer med de egyptiska motsvarigheterna. Krigsherren Haftar i Libyen har besökt Moskva och jag har noterat en hel del logistikflygningar till västra Egypten. En del ur Norra Marinen som besökte Östersjön har stävat mot Medelhavet liksom signalspaningsfartyget Yantar.

————————-

I allt detta gnetar Konungariket Sverige sakta vidare. Två nya tillskott till Försvarsmakten om sammanlagt 7,3 Mdkr + 1,3 Mdkr till totalförsvaret i övrigt togs fram till 2020 i beslut över blockgränserna. En tillräckligt stor enighet för att det ska kännas bra, även om lagernivån i form av ammunition, robotar och bränsle gott kunnat ökas ytterligare. Parterna lade också grunden för utökad grundutbildning från 2020, vilket betyder ökad organisation och ytterligare resurser framöver. Att ÖB fick gehör för mycket av sina förslag indikerar ett gott och förtroendefullt samarbete mellan regeringen och Försvarsmakten.

Försvarsminister Hultqvist träffade den 19. maj sin amerikanska motsvarighet i Washington. Det tidigare avtalet bekräftades och utvecklades med den nya administrationen, vilket är vitalt för en småstat i en aggressiv stormakts skugga. Försvarsminister Mattis upprepade vicepresident Bidens budskap från augusti om stöd i händelse av en kris. De amerikanska militära chefsbesöken har också under våren stått som spön i backen och för första gången någonsin ska stora amerikanska förband öva i Sverige under övningen Aurora. De amerikanska specialförbanden har dock varit här på övning i Karlsborg fick vi veta från USA efter att övningen var genomförd.

Aktiviteten på försvarsdepartementet har varit hög under våren, vi ingick också tillsammans med Finland ett avtal om medverkan i den brittiskt ledda Joint Expeditionary Force som ytterligare väver samman oss med vänligt sinnade nationer. Försvarsministern fortsatte också under våren sin kontrapsykologiska kampanj mot desinformation, denna gång avseende övningen Aurora.

Under sommaren blev det dock tvärstopp i maskineriet, när Näringsdepartementet visade sig ha gömt huvudet under armen i samband med upphandlingen av IT-drift och förvaltning. Om detta har skrivits mycket som inte ska upprepas här. Militärt sett var skadan mindre än befarat tack vare tidigt igångsatta åtgärder med uppföljning, regeringens initiala krishantering skadade dock förtroendet på ett värre sätt för försvaret inklusive försvarsministern. Det är dock lite svårt att hänga med i svängarna, när misstroendevotumet används för att försvarsministern har skött sitt jobb. Med facit i hand kan man säga att denne ha gått upp till statsministern tillsammans med de andra statsråden, men huvudansvaret för kommunikationen med statsministern torde ju ligga hos de avgångna statsråden.

Riksdagen borde istället använda sin kraft på området att istället granska regeringens underskrivande av ett kärnvapenförbud. Detta låter fint och bra, men äventyrar enligt min analys vår säkerhet i någon omfattning. Det motverkar definitivt det arbete som försvarsdepartementet bedrivit för att stärka vår militära säkerhet.

Regeringen vill att Sverige tillsammans med Irland och Österrike som enda EU-länder skriver på ett folkrättsligt bindande dokument om att förbjuda kärnvapen. Det ska inte kunna finnas som avskräckning – mot länder som Nordkorea eller Pakistan eller Ryssland för den delen – något som vi och hela Västeuropa byggt sin säkerhet på sedan andra världskriget.

Kärnvapenstaterna är inte med i dialogen, våra nordiska grannländer vill inte ställa upp, inte heller Angela Merkel. Inte ens Japan, som är det enda landet som utsatts för ett kärnvapenanfall, tar i dokumentet med tång. Reaktionerna från våra allierade i EU och partners i USA tilltar i styrka för detta tilltag, när Gustav Adolfs torg kör ett solorace i bästa neutralitetsnostalgi som riskerar att repellera våra partners.

Ukraina, Nordkorea, Balkan, Kaukasus, Venezuela, Libyen, Östersjön och Nordkalotten. Allting hänger ihop och den geopolitiska världen skälver. Vi har de kort vi har, det gäller nu att använda dem klokt med det gemensammas bästa för ögonen. Om en månad kan vi behöva varandra, mer än vi anade.

Europas demokratier hotas av desinformation och kaos

av Magnus Sjöland

Anonyma människor. Foto: BABAROGA / Shutterstock.com

Samhället står inför en stor utmaning då det gäller utmaningen från desinformatörer. Foto: BABAROGA / Shutterstock.com

Att kunskap är makt har vi sedan länge lärt oss, men vad innebär det i praktiken? Hur länge har detta gällt? Även information är makt, vad innebär det? Det är svårt att säga när man lever mitt i någonting, men jag tror att vi just nu upplever ett skifte, någonting nytt håller på att ske mellan staterna och fundamentalt nya verktyg håller på att skapas. Det är om dessa frågor jag tänker skriva i detta inlägg.

Om vi ser så långt tillbaka som till medeltiden i Europa så fanns ingen direkt koppling mellan kunskap och teknik. Om en vetenskapsman kom på något nytt fenomen, så marginaliserades det oftast, då det inte stod någonting om detta i Bibeln. Om man undrade över något fenomen, gick man till prästen. Teknik och matematik, var ämnen långt ner i status i jämförelse med Teologi, Logik och Retorik. Om en härskare ville vinna ett krig, gick han inte till vetenskapsmän eller matematiker.

Det stora genombrottet kom när teknik och vetenskap kopplades samman. Bland annat när Francis Bacon 1620 gav ut ”Det nya vetenskapliga redskapet”, där han var först att mynta ”Kunskap är makt”. Han hävdade att det inte spelar någon roll om kunskapen inte är helt sann, utan om den gör oss mäktigare. Ingen kunskap är 100 % sann. En teori som ger oss möjlighet att tillverka nya saker är kunskap. Vetenskapliga teorier omkullkastas och nya framläggs som beskriver naturen på ett bättre sätt, men den gamla kan fortfarande vara användbar i vissa lägen. Vi lär t ex fortfarande ut Newtons teorier i gymnasiet, fast Einsteins teorier visat att de inte gäller när vi närmar oss ljusets hastighet. Även Galileo Galilei och några ytterligare vetenskapsmän på 1500- och 1600-talet, som började använda matematik som ett viktigt verktyg bidrog till att vetenskaps- och teknikutvecklingen tog rejäl fart.

Vetenskapen blir idag mer och mer matematisk, får större precision och nya framsteg sker i en accelererande takt. Många människor tycker att det är meningslöst med vetenskap som inte leder till ny teknik, och vi får allt svårare att skilja mellan vetenskap och teknik.

Under 1800-talet accelererade utvecklingen då affärsmän ville göra goda affärer och olika nationers ledare ville ha starka arméer. Idag tar vi hjälp av forskare för att lösa vitt skilda problem inom både den privata och den offentliga sektorn. Företagen avsätter idag ofta en stor del av vinsten, för att kunna förfina sina produkter eller utveckla nya produkter. Stater lägger ofta en rejäl del av sin budget på forskning och teknikutveckling. Detta har lett till en snabb utveckling av både de företag som arbetar med teknikutveckling och samhällets kunskapsmassa. Detta gäller inom många områden, allt från medicinteknik till vapenutveckling.

Världens militära styrkor finansierar och styr en icke ansenlig del av mänsklighetens teknikutveckling och vetenskapliga forskning. Om man vill jobba med den allra senaste tekniken, så är man ofta hänvisad att arbeta med militära projekt. Väldigt mycket av den civila teknik vi har idag, kan vi tacka den militära forsknings- och teknikutvecklingen för, t ex GPS, Internet, mobiltelefoner, datorer och jetflyg.

Idag styrs krigen i första hand av vilken teknik man har tillgänglig och den som har den bästa tekniken och de bästa vetenskapsmännen får ett enormt övertag. Kriget håller på att bli en forskningsprodukt. Före den industriella revolutionen betydde organisation, logistik, taktik, disciplin, uthållighet och militär skicklighet oftast mycket mer än de olika vapensystem som användes. Idag är det som sagt det omvända som gäller: ”vetenskap och teknik är makt”.

Det är ur denna synvinkel man bör förstå varför USA lägger ca 50 % av hela världens försvarsbudget på sin militär, varför Ryssland lägger en stor del av sin statsbudget på utveckling av nya vapen och varför Nordkorea lägger nästan hela sin statsbudget på vapenutveckling och krigsmakt. Dessa nationer har en ambition av att vara beskyddare av vårt befintliga system eller så vill de få ett större internationellt inflytande. De lägger stora resurser på ny militärvetenskap, ny teknik och på grundforskning.

Precis som vetenskap och teknik ger makt, ger även information makt. Denna information kan röra allt från det vi nämnt tidigare vad gäller ny teknik och forskning till att spionera på andra länders inre angelägenheter, politiker, företag, hemliga dokument och militära anläggningar. Detta har skett tidigare och fortgår alltjämt, med hjälp av spioner, ny teknik för att inhämta information och från öppna källor. Detta är inget nytt.

Det nya, som jag ser det, är att man inte verkar lika intresserad av korrekthet, utan det viktiga är att informationen ger makt och kan påverka på ett sätt så att den ger fördelar. Information tvättas och läggs tillrätta. Färre är intresserade av att det som presenteras är rätt, det är viktigare att det belägger ens egna åsikter eller ger fördelar. Detta ger paralleller till det som skedde på 1600-talet, då man kom på att vetenskapen inte alls säkert har rätt, det viktiga är att man kan dra nytta av den och bygga ny teknik som ger makt eller vinster.

Att slarva med sanningen är mycket farligt för våra demokratier i Europa som har som fundament att bygga på korrekt information. Vi har tidigare haft starka medier som granskat makten och med stora resurser undersökt händelser och skeenden. Nu när nya medier allt mer tar över och information som inte blir granskad kan få stort genomslag, byggs det upp en stor möjlighet för aktörer att lyckas med att skapa kaos och som på sikt kan få våra demokratier att falla. Befintliga medier har färre journalister och det har hänt att SVT och SR okritiskt har sänt ut information som är felaktig. Information som har sitt ursprung hos främmande makt och som vill få ut sin bild av vad som händer.

Vi ser idag att vissa stater och makthavare medvetet och på ett helt nytt sätt sprider falsk eller kraftigt vinklad information för att ibland på kort sikt, eller på lång sikt nå sina mål. Vi ser detta från Ryssland, Turkiet, Nordkorea, men även från Trumps USA. Har vi med hjälp av våra nya medier, så som bloggar, sociala medier gjort oss mer sårbara? Eller kan det vara tvärt om? Makthavare får inte stå oemotsagda, se på den arabiska våren. Dock är det så att desinformationen har blivit ett viktigare verktyg och givits nya möjligheter, med hjälp av de nya medier som vuxit fram de senaste 10 åren.

Så om vi nu ”översätter” de ca 400 år gamla tänkarna genom att byta ut kunskap mot information:

Så blir den nya informationskrigföringen:

  • Information är makt.
  • Det spelar ingen roll om informationen är sann, utan om den gör oss mäktigare.
  • Ingen information är 100 % sann, istället är det viktigare att den gör oss mäktigare.
  • Desinformation som ger oss möjligheter att nå våra mål är information.

Vi har byggt ett system där man förväntar sig att information är korrekt och lättillgänglig, och när den inte är det så hotas vårt system. Vi behöver korrekt information för att fatta rätt beslut i samhället och medborgarna behöver detsamma för att kunna utvärdera sina makthavare.

Vi har till viss del tappat vår förmåga till kritiskt granskande, då detta skötts av professionella aktörer som forskare, vetenskapsmän och journalister. Det är inte enbart främmande stater som medvetet slirar med sanningen, även inom vårt land är det många som vill sprida sitt budskap, myndigheter som ”tvättar rapporter” för att framstå i en bättre dager eller politiker som håller inne med sanningen.

Vi behöver mer kritiskt tänkande, inte aningslöst dela information på sociala media, ändra rutiner i våra media så de inte okritiskt publicerar falsarier och lära ut mer om källkritik i våra skolor. Vi bör stärka MSB och det Psykologiska försvaret, för att minska ryktesspridning. Vi bör även se över bidragssystemen till våra traditionella medier, så att de har råd att opartiskt granska olika skeenden.

 
Författaren är verkställande direktör och ledamot av KKrVA.

Prolog Zapad-2017 Del 2 – Tre öar och en vik

Sammanfattning

Möjligtvishar de ryska väpnade styrkorna genomfört landstigningsövningar gentemot de tre öarna Tyterskär, Hogland och Lövskär i Finska Viken. Troligtvis har dessa övningar genomförts med Raptor farkoster (snarlik den svenska Stridsbåt 90). Troligen omfattar denna övningsverksamhet utbildning gentemot i förväg planerade krigsuppgifter. Möjligen kan även landstigningsövningar under Zapad-2017 komma att genomföras i Finska Viken. Utifrån det faktum att övningsverksamheten framtill Zapad-2017 genomförs, är inriktad mot den övningen. Fortsatt övningsverksamhet med landstigningsfarkoster (andra än Raptor) och andra förband än 336. Marininfanteribrigaden, skulle kunna indikera en påbörjad förmågeökning avseende landstigningsförmågan hos Östersjömarinen.

Analys

Ett väldigt intressant pressmeddelande från det västra militärdistriktets (MD V) presstjänst, publicerades 02AUG2017. Meddelandet i sig förefaller inte fått något större genomslag, vilket gör det värt att belysa, då innebörden av pressmeddelandet på längre sikt skulle kunna innebära en förmågeökning hos Östersjömarinen (ÖM), vad avser dess landstigningsförmåga. Här skall poängteras att det rapporterats ytterst lite om denna övningsverksamhet, varvid ett kritiskt förhållningssätt krävs till informationen. Intressant i sammanhanget är att de ryska väpnade styrkornas presstjänst ej valde att belysa det på dess engelska nyhetsförmedling, utan nyheten finns enbart på ryska, dock återrapporterade bl.a. Interfax den.

Inledningsvis bör de ryska väpnade styrkornas amfibiska förmåga i Östersjöregionen belysas, för att kontexten skall sättas. Vad avser landstignings-/-fartyg/-båtar är dessa inordnade under 71. Landstigningsbrigaden som är baserad i Baltijsk, Kaliningrad Oblast.1 Enligt Totalförsvarets Forskningsinstitut(FOI), har ÖM fem stycken landstigningsfartyg och fem stycken landstigningsbåtar, stridsberedda, omedelbart gripbara, för att stödja försvarsgrensgemensam strid.2 Enligt Officeof Naval Intelligence skulle Östersjömarinen, i december 2015, haft fyra stycken landstigningsfartyg och två stycken landstigningsbåtar.3 Enligt skriften MilitaryBalance, skall ÖM ha fyra stycken landstigningsfartyg, två svävare, sex stycken landstigningsbåtar och en mellanstor landstigningsbåt.4 Enligt Russian Shipsskall ÖM ha fyra stycken landstigningsfartyg, två svävare samt 9 stycken landstigningsbåtar.5

Således går det att konstatera att uppgifterna divergerar avseende hur många fartyg den 71. Landstigningsbrigaden förfogar över i Östersjön. Känt faktum är dock att ÖM förfogar över svävare, varvid om vi utgår från FOI uppgifter avseende landstigningsfartyg och landstigningsbåtar samt Military Balances uppgifter om svävare som vi reducerar med en farkost mtp. underhåll/reparation motsv, så får det utgöra ett rimligt antagande avseende mängden fartyg som landstigningsbrigaden förfogar över. Vilket ger ett fartygsbestånd av fem landstigningsfartyg, fem landstigningsbåtar och en svävare.

Vad avser markstridsförband i Östersjön för att genomföra landstigning, ta s.k. brohuvud, förfogar MD V över 336. Marininfanteribrigaden i Baltijsk, Kaliningrad Oblast.6Utöver denna finns även 7. och 79. Mekaniserade brigaden i Kaliningrad respektive Gusev.7 Då de ryska marininfanteribrigaderna blivit fråntagen sina stridsvagnsförband,8som de tidigare hade,9 får det ses som troligt att åtminstone någon av de två mekaniserade brigadernas stridsvagnsbataljoner samövar med 336. Marininfanteribrigaden samt 71. Landstigningsbrigaden, för att kunna understödja stridens förande vid etableringen av ett brohuvud.

Således, de komponenter som krävs för amfibisk krigföring är baserade i Kaliningrad Oblast, utifrån den officiella fakta som finns delgiven. Därtill sett till den officiella rapporteringen från de ryska väpnade styrkornas presstjänst så förefaller de mer omfattande landstigningsövningarna som genomförs i Östersjön, ske i Kaliningrad Oblast. Vilket är full förståeligt maa. de förmågor som krävs för det, är baserade i just det aktuella geografiska området.

Därav blir det pressmeddelande som tidigare nämnts av de ryska väpnade styrkornas presstjänst daterad 02AUG2017, att motoriserat infanteri baserat i Leningrad Oblast skulle genomföra landstigningsövningar med landstigningsbåtar och farkost av Raptor klass mot oförsvarad kust vid de tre öarna, Tyterskär, Hogland och Lövskär, mycket intressant. Arméflyg samt stridsflyg skulle även understödja landstigningsövningarna, totalt skulle över 1,000 soldater och mer än 150 olika materielslag utnyttjas vid genomförandet av övningsverksamheten.10 Någon tidpunkt för när övningen skulle genomföras delgavs ej.

Vad avser landstigningstonage så har vi redan innan konstaterat att denna är baserad i Kaliningrad Oblast. Den enda, permanenta, motoriserade brigad som finns inom Leningrad Oblast är 138. Motoriserade brigaden i Kamenka,11 varvid det utifrån pressmeddelandet får anses vara sannolikt att det är denna brigad som åsyftas. Dock kvarstår behovet av landstigningsfartyg, den 30JUL2017 genomfördes firandet av Flottans Dag i St Petersburg (StP).12 Vid detta firande förefaller minst två stycken Serna landstigningsbåtar samt två stycken Ropuchalandstigningsfartyg, samt vad som förefallervara sex stycken Raptor deltagit.13 Därutöver skall även landstigningsfartyget Ivan Gren befunnit sig i StP,14dock får det anses vara tveksamt att detta fartyg utnyttjats i övningsverksamhet.

Vad avser Ropucha och Serna kan dessa bära, dels fordon, dels personal medan Raptor enbart kan bära personal.15 Således är det de två förstnämnda fartygstyperna som är intressanta om motoriserat infanteri, med fordon skall ha övat i Finska Viken, mot de tre tidigare nämnda öarna. Bevisligen har fartyg funnits på plats för att kunna öva med motoriserat infanteri, dock kräver det att antingen någon eller både av Ropucha och/eller Serna fartygen har funnits kvar vid StP efter firandet av flottans dag för att kunna genomföra dessa övningar. Det andra alternativet är att enbart personal har landsatts, då kan Raptor farkosterna utnyttjats. Dock nämner artikeln att landstigningsbåtar samt Raptor skall utnyttjats, varvid det kan vara troligt att det rör sig om Serna.

Den 01AUG2017 meddelade de ryska väpnade styrkornas presstjänst att de fartyg ur ÖM som deltagit i firandet 30JUL2017, påbörjat förflyttning åter till Kaliningrad Oblast. Dock skulle fartygen genomföra olika övningsmoment under sin återseglats bl.a. tillsammans med de fartyg ur Norra Marinen (NM) som även deltagit i firandet.16 Således finns möjligheten att del av denna övningsverksamhet under återseglatsen även omfattat landstigningsövningar. I detta sammanhang är det intressant att notera hur de ryska väpnade styrkornas presstjänst delger information om landstigningsövningar. Landstigningsverksamhet i Kaliningrad Oblast berörs under veckorna efter firandet av Flottans dag i StP.17 Dock delges ingen ytterligare information rörande den eventuella övningsverksamheten i Finska Viken.

Då ingen mer officiell rapportering från rysk sida, ej heller i västerländsk media, förefaller finnas avseende den möjliga landstigningsövningen i Finska Viken, så blir det utifrån den formen av rapportering svårt att avgöra om övningsverksamheten genomförts eller ej. Bevisligen har det funnits landstignings/-fartyg/-farkoster i området maa. firandet av Flottans Dag. Därtill finns motoriserat infanteri som det skrivs om, i närheten av StP. Således skulle det utifrån den rapporteringen kunna ses som möjligtatt övningsverksamheten genomförts.

I detta sammanhang är det intressant att notera hur rapporteringen varit från det att sommarövningsperioden, 01JUN-30NOV, inträdde.18Enligt de väpnade styrkornas presstjänst så skall en huvuddel av övningsverksamheten vara fokuserad gentemot Zapad-2017 därtill finns en särskild inspektionsgrupp för att kontrollera hur förbanden når utbildningsmålsättningar inför Zapad.19Härvid blir ett troligt antagande att en stor del av övningsverksamheten som har rapporteras samt kommer rapporteras innan övningsstart även är moment som kommer genomföras under Zapad-2017.

Vid en kontroll av rapporteringen från de väpnade styrkornas presstjänst, är det en tydlig fokusering på rapportering från den 11. Armékåren samt marina förband och flygförband i Kaliningrad Oblasts övningsverksamhet. Därefter kan det skönjas en fokusering på övningsverksamheten i de östra delarna av MD V och en mindre del i de västra delarna.20 En tydlig skiljelinje i den rapporterade övningsverksamheten förefaller finnas från StP och norrut. Nu tunnas givetvis förbanden ut norr om den positionen, men i sammanhanget är det smått anmärkningsvärt då övningsområdet för Zapad-2017, sträcker sig från Barents Hav i norr till gränsen mot Ukraina i söder.21 Därtill upprättades även den 14. Armékåren under våren 2017,22 varvid en fokusering på dess övningsverksamhet vore fullt naturlig inför Zapad-2017, men rapportering för dess ingående förband är ytterst sparsam. Sett till öppen rapportering fås uppfattningen att ytterst lite övningsverksamhet på markarenan sker inom det geografiska området.

Således trots en uttalad fokusering gentemot Zapad-2017 i sommarutbildningsperiodens verksamhet, så förefaller det vara rätt sparsamt med rapporterad övningsverksamhet inom 6. Armékårens samt vad som får antas är 14. Armékårens område,23 som i praktiken nästan utgör 2/3 av det totala övningsområdet i nord-sydlig riktning. Vilket gör att den rapporterade landstigningsövningen i Finska Viken, avviker än mer. En möjlighet avseende fokuseringen på 11. Armékåren kan vara de omfattade uppsägningar som genomfördes under 2016, en annan möjlighet kan vara att dra fokus från andra övningsområden d.v.s. dölja vad som genomförs där, en tredje och avslutande möjlighet kan vara att utnyttja det som en katalysator för maktdemonstration, då mycket av den västliga nyhetsrapporteringen fokuserar kring just Kaliningrad Oblast.

Vad skulle kunna motivera en möjlig landstigningsövning i Finska Viken? Att de tre öarna i Finska Viken torde omfattas av rysk krigsplanläggning får anses som högst sannolikt. Då Zapad-2017 scenario omfattar, sannolikt, en konflikt mellan NATO och Ryssland,24 får det antas att vissa övningsmoment även kommer genomföras, för att pröva skarp krigsplanläggning. Att då besätta dessa egna öar med militära förband i Finska Viken, under ett tidigt skede av en konflikt eller innan en konflikt startat får anses vara fullt logiskt. En annan möjlighet är även att förbandet, 138. Motoriserade skyttebrigaden har som beredd uppgift att understödja 336. Marininfanteribrigaden vid någon av dess planerade uppgifter, varvid utbildning för den uppgiften påbörjats.

En annan möjlighet till varför denna möjliga övningsverksamhet genomförts är p.g.a. ÖM återupptagande av uppgiftslösning i Atlanten.25 Vilket skulle kunna innebära att vissa uppgifter som 336. Marininfanteribrigaden haft, skulle kunna vara upphävda och de tilldelats nya. Vilket i förlängningen skulle kunna innebära att andra förband tvingats omhänderta dessa tidigare uppgifter som 336. varit planerade för. Vad som dock skulle tala mot detta är den totala mängden av landstigningstonnage som finns för ÖM samt vart den är baserad. En ökning av förband som kan genomföra landstigningar skulle antingen kräva en ökning av mängden permanent baserat landstigningstonage alternativt tillfällig överföring av tonnage från någon av de andra marinerna. Det förstnämnda ökning av tonnage är fullt möjligt på längre sikt (5-10 år), den andra skulle utgöra en tydlig varningsklocka för samtliga underrättelsetjänster i Östersjöregionen att eventuella förberedelser för antingen en defensiv eller offensiv operation är i antågande.

Har landstigningsövningen genomförts? Som jag skrev ovan så får det ses som möjligt d.v.s. den näst lägsta bedömningsgraden 5-40% sannolikhet på att den genomförts. Om den genomförts så får det ses som troligt att det är med Raptor farkoster d.v.s. enbart personaltransport och landstigning med personal har genomförts. Anledningen till varför jag anser det som troligt att det är Raptor farkoster som utnyttjats är att det får antas att utnyttjande av t.ex. Serna farkoster kräver betydligt mer utbildning än Raptor. Det skulle även kräva ett mer kontinuerligt vidmakthållande och i sådant fall även en permanent basering av landstigningsfarkoster i StP området, kontra Raptor som redan finns där.

Anledningen till varför jag sätter möjligt som bedömningsgrad och ej tveksamt, 0-5% sannolikt, är att det hela avviker så kraftfullt från den normala rapporteringen. Avvikelse dels i form av vilket förband som skall ha övat landstigning, dels i form av vart fokus kring rapporteringen från 01JUN2017 legat avseende platser där övningsverksamhet har genomförts inom MD V. Därtill avviker det hela på samma sätt som ÖM övningsverksamhet under våren 2017 i Atlanten gjorde, som senare visade sig innebära att ÖM återtagit uppgifter i Atlanten. Varvid det definitivt får ses som möjligt att motoriserat infanteri övat landstigning.

Skulle det dock visa sig att landstigningsövningarna genomförts med t.ex. Ropucha och/eller Serna fartyg/farkoster. Därtill att landstigningsövningarna fortsätter, så får det ses som möjligtatt en förmågeökning avseende landstigningsförmåga har påbörjats därtill att 336. Marininfanteribrigaden kan ha erhållit andra mer kvalificerade uppgifter, varvid t.ex. landstigningsuppgifter mot oförsvarad kust kan ha övertagits av andra förband såsom 138. Motorskytte brigaden.

Slutsats

Möjligen har motoriserat infanteri övat landstigningen i Finska Viken. Troligen genomfördes detta med Raptor farkoster. Troligen omfattar dessa landstigningsövningar en del i den ryska krigsplanläggning för att skydda StP området i händelse av en väpnad konflikt, genom att ha militära förband på de tidigare nämna öarna. Möjligen kommer vi få se landstigningsövningar i Finska Viken under genomförandet av Zapad-2017, då övningsverksamheten under sommarutbildningsperioden inom MD V är inriktad mot den tidigare nämna övningen.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

BelTA 1(Engelska)
Centre for Analysis of Strategies and Technologies 1(Engelska)
GlobalSecurity 1(Engelska)
Office of Naval Intelligence 1(Engelska)
Ośrodek Studiów Wschodnich 1, 2(Engelska)
Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9(Ryska)
TASS 1, 2 (Engelska)
Totalförsvarets forskningsinstitut 1 (Svenska)
Russian Ships 1, 2, 3, 4(Engelska)
Youtube 1(Engelska)

Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991.

Slutnoter

1Kowalczyk, Halina (red). Kaliningrad Oblast 2016: The society, economy and army. Warsaw: Ośrodek Studiów Wschodnich, 2016, s. 27.
Andrey Frolov. Russian Army in 2014 and Western Military District. Moscow: Centre for Analysis of Strategies and Technologies, 2014, s. 18.
2Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. 2017. Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 34.
3Office of Naval Intelligence. The Russian Navy: A Historic Transition. Washington D.C.: Office of Naval Intelligence, 2015, s. 16.
4The International Institute for Strategic Studies. Military Balance 2017. Routledge: Oxford, 2017, s. 219.
5Russian Ships. Russian Navy 2017. 2017. http://russianships.info/eng/today/(Hämtad 2017-08-20)
6Kowalczyk, Halina (red). Kaliningrad Oblast 2016: The society, economy and army. Warsaw: Ośrodek Studiów Wschodnich, 2016, s. 28.
7Ibid. s. 29.
8Centre for Analysis of Strategies and Technologies. Boltenkov, Dmitry. The Russian Marine Corps. 2017. http://cast.ru/eng/products/articles/the-russian-marine-corps.html(Hämtad 2017-08-20)
9Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991, s. 4-156 - 4-157.
10Министерство обороны Российской Федерации. Войска ЗВО принимают участие в масштабном учении сил ВМФ на Балтике. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12135932@egNews(Hämtad 2017-08-20)
11Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. 2017. Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 79.
GlobalSecurity. Russian Army Order of Battle. 2017. http://www.globalsecurity.org/military/world/russia/army-orbat.htm(Hämtad 2017-08-20)
12TASS. Russia’s main Navy Day parade to be held in St. Petersburg. 2017. http://tass.com/defense/958311(Hämtad 2017-08-20)
13Russia Navy Day Parade in St. Petersburg. 2017. https://www.youtube.com/watch?v=LIkRgneARQA(Hämtad 2017-08-20)
14TASS. Russia’s main Navy Day parade to be held in St. Petersburg. 2017. http://tass.com/defense/958311(Hämtad 2017-08-20)
15Russian Ships. Project 775. 2017. http://russianships.info/eng/warships/project_775.htm(Hämtad 2017-08-20)
Russian Ships. Project 11770 Serna. 2017. http://russianships.info/eng/warships/project_11770.htm(Hämtad 2017-08-20)
Russian Ships. Project 03160 Raptor. 2017. http://russianships.info/eng/warfareboats/project_03160.htm(Hämtad 2017-08-20)
16Министерство обороны Российской Федерации. Корабли Балтийского флота, принимавшие участие в Главном военно-морском параде в Санкт-Петербурге и Кронштадте, взяли курс на Балтийск. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12135793@egNews(Hämtad 2017-08-20)
17Министерство обороны Российской Федерации. На Балтийском флоте прошло тактическое учение по высадке воздушно-морского десанта. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12136190@egNews(Hämtad 2017-08-20)
Министерство обороны Российской Федерации. С морпехами Балтийского флота проведено тактическое учение. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12137195@egNews(Hämtad 2017-08-20)
Министерство обороны Российской Федерации. Масштабное учение морской пехоты Балтийского флота прошло в Калининградской области. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12137316@egNews(Hämtad 2017-08-20)
Министерство обороны Российской Федерации. В Калининградской области прошло масштабное учение морской пехоты Балтийского флота. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12138928@egNews(Hämtad 2017-08-20)
18Ośrodek Studiów Wschodnich. Wilk, Andrzej. Russian army justifies its reforms. 2013. https://www.osw.waw.pl/en/publikacje/osw-commentary/2013-06-26/russian-army-justifies-its-reforms(Hämtad 2017-08-20)
19Министерство обороны Российской Федерации. Комплексные комиссии ЗВО проверят готовность войск округа к летнему периоду обучения. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12126169@egNews(Hämtad 2017-08-20)
20Översiktlig kontroll av rubriker, kring rapportering från det västra militärdistriktets presstjänst avseende övningsverksamhet mellan 01JUN2017-10AUG2017.
21BelTA. Details of Belarusian-Russian army exercise Zapad 2017 unveiled. http://eng.belta.by/society/view/details-of-belarusian-russian-army-exercise-zapad-2017-unveiled-99607-2017/(Hämtad 2017-08-20)
22Министерство обороны Российской Федерации. Министр обороны России провел очередное заседание Коллегии военного ведомства. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12119607@egNews(Hämtad 2017-08-20)
23State Security Department of the Republic of Lithuania & Second Investigation Department under the Ministry of National Defence. National Security Threat Assessment. Vilnius: State Security Department of the Republic of Lithuania & Second Investigation Department under the Ministry of National Defence, 2016, s. 14.
24TASS. Russian defense minister says Moscow forced to take measures in response to NATO buildup. 2016. http://tass.com/politics/910178(Hämtad 2017-08-20)

25Министерство обороны Российской Федерации. Глава военного ведомства России генерал армии Сергей Шойгу провел в Калининграде выездное заседание Коллегии Министерства обороны. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12129809@egNews(Hämtad 2017-08-20)

Twitter då och nu

av Bo Hugemark


Tysklands siste kejsare Wilhelm II. Foto: Everett Historical / Shutterstock.com   Donald Trump. Foto: Evan El-Amin / Shutterstock.com

Likheter finns mellan Tysklands Kejsare Wilhelm II och USA:s president Donald Trump.

Den 6 mars i år talade på ett Frivärld-seminarium ordföranden i The International Institute for Strategic Studies, professor François Heisbourg om ett franskt perspektiv på nordeuropeisk säkerhet. Han kom naturligtvis in på Trump och hävdade att den historiska ledare denne liknade mest var Kaiser Wilhelm II. Samma impulsivitet och oberäknelighet, samma oförmåga att förstå konsekvenserna av sina uttalanden och sitt handlande. Efteråt slog det mig att det fanns ännu en likhet av rent konkret natur: Wilhelm twittrade! Hans marginalanteckningar i diplomatiska depescher – lika affekterade som Trumps – fick vittgående följder.

Den 30 juli, två dagar efter skotten i Sarajevo rapporterade sändebudet i Wien, Heinrich von Tschirschky und Bögendorff, att trådarna i mordkonspirationen enligt österrikiska regeringen löpte samman i Belgrad och att stämningen i Wien var att man nu en gång för alla skulle göra upp räkningen med serberna. Man skulle ställa dem inför en rad krav och om dessa inte uppfylldes handla kraftfullt. Tschirschky meddelade att han därvid alltid manade till lugn och varnade för överilade steg.

Detta föranledde ett kejserligt utbrott, i en marginalanteckning: vem har givit honom fullmakt till detta? det är mycket dumt! det angår inte honom, det är Österrikes sak vad det vill göra härnäst. Härnäst heter det då, om det går på tok att Tyskland inte ville [hjälpa till]!! Tschirschsky ska vara så god att sluta med dumheterna! Man måste ta itu med serberna, och det snart

Med detta carte blanche i ryggen överlämnade den 23 juli Österrike ett ultimatum i Belgrad, med krav godtagande utan förbehåll inom två dygn. Kraven gällde utredningen om attentatet, bestraffning av de skyldiga samt förhindrande av framtida mot Österrike-Ungern fientlig verksamhet.

I svaret den 25 juli accepterades alla krav utom ett, att en österrikisk kommission skulle på plats i Serbien delta i brottsundersökningen, vilket skulle strida mot grundlagen och straffprocesslagen. En viss samverkan ställdes dock i utsikt.

När Kaiser Wilhelm läste svaret skrev han entusiastiskt: En briljant prestation med en frist av bara 48 timmar. Det är mer än man kunde vänta!
En stor moralisk framgång för Wien; men nu faller varje krigsorsak bort

Men det var så dags. Ty kejsaren fick läsa svaret först den 28 juli, uppenbarligen försenat av rikskansler von Bethmann-Hollweg och utrikesminister von Jagow. Och om han velat stoppa kriget hade det varit för sent; samma dag förklarade Österrike-Ungern Serbien krig och Europas mobiliseringsmaskiner gick igång och tre kejsardömen mot sin undergång.

På slottet Haut-Koenigsburg i Alsace finns framför en öppen spis ett gnistgaller av järn med texten ”Ich habe es nicht gewollt” (”Jag ville det inte”). Det tillverkades 1917 då slottet hette Hohkönigsburg, skänkt till tyske kejsaren 1898 efter fransk-tyska kriget 1870-71 då Alsace avträddes till Tyskland och blev Elsass. Citatet syftar på en mening i tyske kejsarens proklamation den 31 juli 1915, ett år efter krigsutbrottet: ” Vor Gott und der Geschichte ist Mein Gewissen rein: Ich habe den Krieg nicht Gewollt.” (Inför Gud och historien är mitt samvete rent: Jag ville inte ha kriget). Kanske tänkte han på sin ”tweet” den 28 augusti 1914. Men det var nog snarare ett uttryck för den baksmälla som drabbat många efter krigseuforin hösten 1914. Tron på triumfatoriska segrar och på kriget som ett moraliskt reningsbad var död. Kanske han ångrade ”tweeten” av den 30 juli.

Den kejsarvansinnige presidenten Donald Trump lär knappast ångra något han twittrat; hans metod är att blåljuga om sådant han sagt som inte går hem. Och förhoppningsvis finns ingen i administrationen som tar hans tweets ad notam som grund för praktisk politik. Med sin twitterprotest mot kongressens beslut om sanktioner mot Ryssland – som han tvingats skriva under – undergrävde han än mer sin auktoritet.

Man kan glädjas åt att denne ovärdige mans makt efterhand raseras. Men man bör sörja över att världens största demokrati regeras av en man utan sans, förnuft och skam. Och att Förenta staternas makt i kampen mot demokratins fiender oundvikligen försvagas.

 
Författaren är överste och ledamot av KKrVA.

Bra att en försvarsuppgörelse träffats mellan Moderaterna, Centern och regeringen!

av Mikael Odenberg

Det är viktigt att förstå att vi har ett omfattande och mödosamt arbete framför oss för att återta en rimlig och välavvägd svensk försvarsförmåga. Därför handlar seriös försvarspolitik inte om att hälla flest miljarder på kortast möjliga tid över Försvarsmakten, utan om att långsiktigt och successivt bygga upp högre anslagsnivåer. Och detta måste dessutom göras på ett sätt som säkerställer att anslagsmedlen används på ett effektivt sätt.

Kort sagt; det finns inga quick fixes i försvarspolitiken.

Det viktiga i dagens uppgörelse är nivåhöjningen 2018 med 2,7 miljarder kronor. Vad det sedan slutligen blir 2019 och 2020 kan komma att ändras efter såväl riksdagsval som nya försvarsöverläggningar.

 
Författaren är tidigare försvarsminister och generaldirektör. Han är akademiens styresman.

Vi har en försvarsöverenskommelse

Det ska vi vara tacksamma för, men det gäller samtidigt att sätta dagens besked i perspektiv.

För det första måste man klarlägga att försvarsförmåga jämförs mot en tilltänkt motståndare. Det har varit en svensk paradgren de senaste tio åren att jämföra dagens eller framtida svensk försvarsmåga mot den egna historiska försvarsförmågan. Så länge ingen uppfinner en tidsmaskin och initierar ett historiskt inbördeskrig mot Sverige år 2006, så är den historiska jämförelsen av mycket liten vikt. När den dimensionerande motståndaren i ett decennium i mycket hög takt har ökat sin militära förmåga, samtidigt som den svenska försvarsreformen i mångt och mycket gått på sparlåga

Tittar man på den lista som redovisades under presskonferensen så är det inga nyheter någonstans. Precis som Karlis Neretnieks konstaterade i Studio Ett är dagens överenskommelse inget annat än det som beslutats i försvarsbeslutet 2015, dvs man finansierar nu en större del av det man redan beslutat. Fokus för försvarsbeslutet var den s.k. basplattan – att fylla igen hålen i Försvarsmaktens grundläggande funktioner, d.v.s. de funktioner och förmågor som allmänheten redan förväntar sig att Försvarsmakten redan har. Det är också i den trenden dagens överenskommelse fortsätter, om än med något enstaka undantag.

Det finns av naturliga skäl ett starkt politiskt önskemål att leverera så stora siffror som möjligt. Följaktligen presenterades dagens siffror som att 8,1 mdr kr skjuts till försvaret under de kommande tre åren. Av dessa skulle 6,8 mdr kr gå till det militära försvaret och 1,3 mdr kr till det civila. Läser man den faktiska överenskommelsen som finns på regeringens hemsida, så ser man 755 mkr av dessa 8,1 ska räknas bort då dessa redan var utlovade i vårändringsbudgeten. För det militära försvarets del så blir därmed överenskommelsen ca 6,3 mdr kr, vilket också var regeringens bud innan semestern. Enligt uppgifter i DN så hade Försvarsmakten begärt 9 miljarder kr.

Sparekonomer talar gärna om ränta-på-räntaeffekt, d.v.s. att en återinvestering av ränta ger en ständigt högre avkastning. På samma sätt fungerar det tyvärr med underfinansiering och underskridande av målsättningar. Om man konstant får dras med en underfinansiering som gör att man inte kan vidmakthålla sin förmåga och heller inte nå upp till sina målsättningar, så accelereras bara tappet av förmåga. Den situation vi upplever idag med ett allt större antal stora materielsystem vars vidmakthållande inte kan finansieras, parallellt med att deras operativa relevans jämfört med hotsystem är utdaterad, bygger på år och decennier av underfinansiering. I slutändan gör det att stora förmågor kommer att gå förlorade. Dagens besked räddar t.ex. flygburen radarspaning, men hur blir det med transportflygplan, ersättare till dagens korvetter, stridsvagnar, fasta radarsystem, skolflygplan, med mera, med mera? Det är ett allt större antal av de system som utgör grunden i den militära förmågan som behöver omsättas av den anledning att det inte funnits pengar att omsätta dem tidigare.

Med dagens överenskommelse hamnar den svenska militära försvarsbudgeten för 2018 på ≈1,06 % av BNP istället för strax under 1,0 % (om prognosen för svensk BNP håller). Sätter man dessa siffror i jämförelse så ska man veta att NATO-länderna är överens om en lägsta nivå på 2 % av BNP (även om flera länder inte uppfyller detta ännu). Den svenska försvarsbudgeten gick under 2,0 % år 1998.


I sammanhanget är det också märkligt att de fyra partier som driver en svensk NATO-anslutning inte har någon uttalad plan för hur Sverige i så fall ska uppnå det ekonomiska kravet.

Nu är som sagt dagens besked åtskilligt bättre än ingenting, men det är fortfarande långt ifrån någon förmågehöjning, precis som DN:s Ewa Stenberg konstaterar i sin jämförelse.

"De nya anslagen stärker förstås det svenska försvaret jämfört med utgångsläget. Men försvarsutgifterna motsvarar något över en procent av BNP nästa år, vilket är lägre än i våra grannländer. Vill man jämföra på ett annat sätt kan man säga att Sverige under åren 2000–2015 minskade sina försvarsutgifter med 14 procent. Ryssland ökade sina under samma period med 216 procent och genomsnittet i världen var en ökning med 55 procent, enligt statistik från FOI. Den skillnaden har Sverige inte på långt när utjämnat."

Gång efter gång har det utretts vad som behövs, men finansieringen uteblir. Ett konstaterande som även Aftonbladets ledarsida gör: ”I längden kan vi inte ha lägre försvarsutgifter än vår omvärld”.

Den svenska försvarspolitikens vägar fortsätter att vara kantade av allt annat än säkerhetspolitisk logik.

Vad får det säkerhetspolitiska läget kosta?

Sent på eftemiddagen kom beskedet att Kristdemokraterna lämnar förhandlingarna om ny budget för det innestående försvarsbeslutet. I de intervjuer som getts och den information som framkommit så finns det mycket att reflektera över.

För det första kan vi konstatera att regeringen med statsministern och utrikesministern i spetsen har konstaterat att försvarsministern måste sitta kvar till följd av det svåra säkerhetspolitiska läget. Trots denna svåra säkerhetspolitiska situation så är regeringen enligt SvD:s uppgifter inte beredd att finansiera hela det underskott jämfört med försvarsbeslutet 2015 som Försvarsmakten har äskat om.






För det andra kan vi i samma SvD-artikel läsa Hans Wallmark (m) uttrycka att ”Det behövs ytterligare satsningar här och nu, givet det försämrade säkerhetsläget […]”. Också detta är ett intressant ställningstagande eftersom moderaterna för tre veckor sedan inte ansåg att säkerhetsläget var så illa att det inte gick att kräva försvarsministerns avgång (vilket man fortsatt gör).

Det tredje är KD:s avhopp från budgetsamtalen. Detta var inte helt oväntat eftersom KD tillsammans med Liberalerna har stått för den ekonomiskt mest framåtsträvande försvarspolitiken i Alliansen. KD var också det parti som presenterade den mest omfattande och genomarbetade försvarspolitiska plattformen inför valet 2014 i form en av en bok om 70 sidor. Allianspartierna har varit eniga om att regeringens hantering av Transportstyrelsens IT-outsourcing var skäl för misstroendeförklaring mot tre ministrar. Frågan är hur enig man nu är om vikten av att tillföra Försvarsmakten de pengar myndigheten efterfrågat för att kunna uppfylla försvarsbeslutet från 2015.



Försvarspolitiken verkar därmed fortsätta att vara mer av ett slagträ i debatten i form av en fråga där man kan påvisa reella skillnader mellan partier, än en fråga där man sätter förmågan och resultatet främst. Det går återigen att konstatera att det rådde en bred politisk konsensus i Försvarsberedningen om hur försvaret skulle se ut i slutet av försvarsbeslutsperioden. Viljan att finansiera detta har dock inte förändrats, utan synes fortsätta att ligga långt under den gemensamma överenskommelsen.

Slutligen ska vi också komma ihåg att 6,5 miljarder kr är den öppna siffran på behoven för att nå till den nivå som beslutats i försvarsbeslutet. Vad den egentliga siffran är och vad som innefattas är sannolikt förbehållet en betydligt snävare krets. ÖB:s och Försvarsmaktens stora pedagogiska utmaning kvarstår över tid.


Uppdatering 15/8 09.30: Enligt SVT:s morgonprogram har regeringens bud i försvarssamtalen sjunkit under sommaren från drygt 6 miljarder kr till exakt 6 miljarder kr. Det får en åter att reflektera över vad det säkerhetspolitiska läget får kosta. Ovanstående till trots verkar läget ha blivit bättre under sommaren, åtminstone enligt Finansdepartementet.


Uppdatering 16/8 08.30: Enligt SR Ekot har nu regeringen närmat sig den Moderaternas linje och erbjuder 2 miljarder kr från och med nästa år. Moderaterna har enligt Ekot inte velat göra upp om resten av perioden utan ha handlingsfrihet i valet 2018. Nyss kom uppgifter från DN om att det är utlyst en presskonferens till kl 10.00 om en försvarsöverenskommelsen mellan S, Mp, M och C.



Gästinlägg: Korrigera upphandlingen av nytt luftvärn (SD)

Nedan följer ett gästinlägg från Sverigedemokraterna. 



Aster 30 / SAMP/T. Foto: MBDA


Korrigera upphandlingen av nytt luftvärn

Nytt luftvärn, ja!​
– Men, är den svenska regeringen på väg att göra ett jättemisstag i upphandlingen?

Ända sedan högkvarteret gjorde beräkningar att luftförsvaret behöver minst 60 till 80 nya Gripen E har frågan om inköp av modernt medelräckviddigt luftvärn varit en springande punkt. Det minsta tänkbara luftförsvaret kräver mycket modernt medelräckviddigt luftvärn om vi skaffar endast 60 stridsflygplan. Om vi skaffar 80 plan kan mängden luftvärn vara något lägre.

Beställningen av Gripen E bestämdes tyvärr till endast 60 plan och upphandlingen av det nya luftvärnet har tagit lång tid. Redan tidigt i samband med Luftförsvarskommitténs arbete uttalade Försvarsmakten sin åsikt: man ville ha Aster30 som medelräckviddig lv-robot kombinerad med korträckviddiga IrisT SLS.Det var en utveckling som vi gav vårt stöd. Tyvärr i upphandlingen har nu en märklig låsning uppstått där alternativen är Samp/T ställt mot amerikanska 80-talslösningen Patriot. Samp/T är en lösning som säljs av ett konsortium, Eurosam, där Aster-30 från MBDA styrs av en fransk radar tillverkad av Thales.

Problemet med Samp/T är att köp under den beteckningen kontraktsmässigt binder till den franska radarn. Saab har utvecklat en bättre radar som vi naturligtvis borde använda. Det går att köpa Aster30 utan fransk radar, man får för den ordningen skriva till Frankrike och leverantörer med villkoret att man vill ha egen radar samt hur lösningen ska utformas för att ge den svenska slutanvändaren en värdig lösning. Detta har andra länder gjort (Singapore t.ex. har på sitt försvarsdepartements hemsida en sådan lösning baserad kring Aster-30 med annan radar). Detta system är med andra ord off-the-shelf och kan levereras omgående. Den svenska radarn torde öka systemets effektiva skjutradie med Aster-30 till att bli avsevärt mycket större.

Upphandlingen borde med andra ord göras om alternativt anpassas till att innefatta system som är bättre lämpade för Sverige. Prisförfrågan till MBDA bör omfatta Aster-30-eldenheter, separata datalänkar, Aster-30 robotar, medan radarn köps i Sverige: Giraffe 4A och senare så kallad Early Warning Radar.

Saab Giraffe 4A. Foto: Saab

Så här skulle Sverige kunna bygga ett luftförsvarssystem som är flexibelt och kostnadseffektivt för framtida behov likväl som för att uppfylla en initial förmåga redan under 2020:

► För stridsflyget används redan den delvis svenska jaktroboten robot 101 Meteor med räckvidd på 100 km medan den svensk-tyska attackroboten Taurus (500 km) kan köpas in.

► För brigadluftvärnet används EldE 98 Iris-T SLS (10 km) och luftvärnskanonvagnar medan CAMM-ER (45 km) kan köpas in.

► För skydd av vissa krigsflygplatser och viss annan centralt viktig infrastruktur kan Aster 30 (120 km) och CAMM (25 km) köpas in.

► För fartygsplacering kan CAMM införskaffas som då kan skjutas ut ur Visbykorvetterna.

Aster-30 har en lång rad fördelar framför Patriot. I själva verket - när man jämför dataframstår det som att den som förordar Patriot måste ha andra skäl än tekniska eller ekonomiska. Låt Sveriges bästa ligga som grund för upphandlingen. Beslutet är viktigt och kommer påverka oss länge.

▬ Priset med Aster-30 är lägre än Patriots.

▬ Aster-30 bygger på modern utvecklingsbar teknik, medan Patriot är 80-talsteknik vid vägs ände.

▬ Bemanning med Aster-30 för gruppering är cirka en fjärdedel jämfört med Patriot.

▬ Omgruppering av Aster-30 kan genomföras snabbare än för Patriot.

▬ Saabs sensorer skulle genom ovanstående även kunna bli en del av Aster-30:s standardlösning och ge svensk del i vidare exportinkomster om exportkunder så önskar. Detta blir en bra grund för Saab och Thales diskussioner om samtal om framtidens radar, vilket kan bli en konsoliderad europeisk radarlösning.

Lägg till ett alternativ i upphandlingen: Aster-30 från MBDA med separat datalänk och med svensk radar från SAAB!


Björn Söder, säkerhetspolitisk talesperson SD
Mikael Jansson, försvarspolitisk talesperson SD
Roger Richtoff, försvarsutskottet SD

Var finns en samlad kunskap om den nationella säkerheten?

av Bo Richard Lundgren

Stockholm, Sweden - July 7 2017: Rosenbad building, the prime minister's office and the governments chancellery. Photo: Michael715 / Shutterstock.com.

Totalförsvaret uppvisar en splittrad ansvarsstruktur. Ska det fortsätta så? Foto: Michael715 / Shutterstock.com.

Boken Kan Sverige försvaras – mot vad? (Eklidens Förlag 2015) innehåller flera läsvärda artiklar. En sådan mycket intressant artikel är skriven av ledamöterna i KKrVA Helena Lindberg och Bengt Sundelius. Den har rubriken Obesvarade frågor inför en aviserad svensk säkerhetsstrategi. I artikeln hävdas att ”de professionella som till vardags sysslar med svensk nationell säkerhet och försvar vet mer om utvecklingen i andra länder än om vårt eget samhälles brister och förmågor ur ett säkerhetsperspektiv.” Vidare sägs att ”det saknas en nödvändig kunskapsplatta för att kunna genomföra en ändamålsenlig nationell försvarsplanering, utforma en kunskapsbaserad säkerhetsstrategi eller skapa politisk samsyn kring resursprioriteringar mellan hottyper och bland de verktyg som kan ge önskvärda effekter inför dessa antagonistiska hot.”

Frågan om var den samlade kunskapen finns har aktualiserats nyligen. Händelsen med det s k IT-haveriet vid Transportstyrelsen har inte skapat förtroende hos allmänheten för regeringens förmåga att hålla ihop dessa frågor.

En bidragande förklaring till att denna fråga ”gick snett” kan vara regeringskansliets mycket splittrade organisation för att hantera de nationella säkerhetsfrågorna. Några exempel:

  • Försvarsdepartementet ansvarar för totalförsvarets militära frågor och Justitiedepartementet för de civila frågorna inom totalförsvaret.
  • På den centrala myndighetsnivån finns motsvarande uppdelning mellan Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
  • Den nyligen presenterade Nationell säkerhetsstrategi togs fram inom Statsrådsberedningen.
  • Regeringens kriskansli har flyttats från Statsrådsberedningen till Justitiedepartementet.

Vad betyder då den splittrade organisationen för utvecklingen av svenskt totalförsvar?

Regeringen har förtjänstfullt beslutat att höja ambitionen i arbetet med att stärka totalförsvaret. Regeringen har också tillsatt en ny Försvarsberedning som i höst skall lämna förslag för den fortsatta inriktningen av totalförsvaret.

Men i direktiven till beredningen talas enbart om en analys av den internationella utvecklingen. Här sägs inget om en analys av det svenska samhällets sårbarhet eller förmåga att lösa uppgifterna i ett totalförsvarssammanhang, vilket styrker Lindbergs och Sundelius tes.

Man kan också fråga sig om beredningen då får tillgång till den ”kunskapsplatta” som skribenterna talar om, och som är nödvändig för att kunna göra riktiga avvägningar och lämna konstruktiva förslag för en återuppbyggnad av totalförsvaret. Vem ansvarar för en samlad bedömning?

Om vi utgår från att beredningen, trots ofullständiga direktiv, lägger kloka förslag om hur svenskt totalförsvar bör utvecklas, kan man ändå känna stor oro för hur förslagen kommer att tas om hand och förverkligas. Den ovan beskrivna splittrade strukturen kommer inte att främja ett en nödvändig helhetssyn. Den kommer tvärtom att allvarligt försvåra den samordnade planering som regeringen förordar i andra sammanhang.

Det finns nu starka skäl för regeringen att – bl a med IT-skandalen i färskt minne – se över regeringskansliets organisation och dess sätt att hantera de nationella säkerhetsfrågorna. Om detta inte görs, kommer den goda ambitionen att återuppbygga ett nytt svenskt totalförsvar inte att kunna förverkligas.

 
Författaren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.

Är det så svårt att säga “Det här blev inte så bra”?

av David Bergman

HMS Spiggen står på sin trailer bredvid sopstationen på Töre Camping. Betyg: 5 soptunnor av 5 möjliga. Foto: David Bergman

HMS Spiggen står på sin trailer bredvid sopstationen på Töre Camping. Betyg: 5 soptunnor av 5 möjliga. Foto: David Bergman

Så står jag där igen och tittar på miniubåten. Tunnorna från campingens sopstation har flyttat lite närmare. Skyltarna har fallit på sniskan och lutar mot varandra. Fartyget börjar visa spår av att stå ute i väder och vind i kombination med uteblivet underhåll. Det är milt uttryckt ingen rusning av nyfikna åskådare som trängs för att ta del av denna unika del av vårt militära kulturarv. Avsaknaden av sammanhang och underhåll samt bristerna i exponeringen gör att attraktiviteten blir låg.

Betyg: 5 soptunnor av 5 möjliga.

Jag har följt henne en stund nu. Från att jag av en slump såg miniubåten i takdroppet på tekniska förvaltningens upplag inne i Kalix till placeringen på Töre camping. Historien om hur marinens enda miniubåt skänktes bort, hamnade i Kalix Kommuns ägo och placerades på campingen innehåller många underliga turer och vändningar.

Men nu är faktumet fullbordat och givetvis är det en självklarhet att vårt militära kulturarv ska göras tillgängligt för allmänheten. Det är dock här problemet ligger. När ett fartyg tas ur tjänst men bevaras för sitt utställningsvärde finns ett ansvar hos vem som än är ansvarig att det på bästa sätt tas om hand och dess historia berättas. Jag misstror varken Kalix Kommun eller stiftelsen man lånat ut henne till. Tvärtom, stiftelsens medlemmar är eldsjälar som är kunniga på många andra områden. Men rörande HMS Spiggen måste man rimligtvis stanna upp och fråga sig: ”Blev det här verkligen så bra?”.

Under historiens gång har både Marinmuseum i Karlskrona och Föreningen Veteranflottiljen menat sig villiga att vara delaktiga i att hitta en lösning där fartyget visas för allmänheten på ett bättre sätt. Men det förutsätter att Kalix Kommun släpper prestigen och är villiga att hitta bästa möjliga lösning. Det kvarvarande alternativet är att hitta en mer hållbar utställning som bättre kan nå ut till allmänheten med den unika historia som den utgör en del av. I Karlskrona finns idag en utställningsanläggning i världsklass som visar Marinens utveckling på ett föredömligt sätt. Kanske kan historien vridas tillbaka och Spiggen få en placering tillsammans med sina systerfartyg Hajen och Neptun?

Oaktat hoppas jag innerligen att jag slipper se fartyget stå kvar vid sopstationen på campingen nästa år.

 
Författaren är major, doktorand och ledamot av KKrVA.

Tyngst om tungt vatten?

Finns det skäl att läsa ännu en bok om räden mot Hitlers tunga vatten?

Men vad nu, ännu en bok om SOE-räden mot tillverkningen av tungt vatten för Hitlers atombombsprojekt? Jo, det är sant. Finns det några vettiga skäl för en sådan bok?

Er skribent fick Neal Bascombs nya bok Operation tungt vatten först igår och kan därför ännu inte recensera den, men så mycket kan jag säga att boken börjar bra och att den bygger på den senaste forskningen i ämnet (inklusive Asgeir Uelands nyliga bok) men presenterar dramat på ett ovanligt välskrivet sätt, kanske oöverträffat? Här följer länk till en dansk respektive engelsk recension av den nya boken.

Till Pennan & Svärdets text om boken kan tilläggas att Operation tungt vatten kommer att bli en påkostad biofilm. Låt oss hoppas att regissören låter sig inspireras av nya filmen "Dunkirk" - det vore något.

För övrigt innehåller senaste Pennan & Svärdet även erbjudande om en serietidnings-inspirerad kortversion av manualen för stridsvagn 103, häftet En dag med strv 103 från 1970. Gissa tre gånger vem som lånade ut sitt original... På insidan står det ju: "Häftet skall ALLTID följa dej."