Försvarsbloggare

Idag var det dags för nästa seminarium vid Folk och Försvar om försvarsgrenarnas effekt, denna gång om markstridskrafterna. Upplägget följde samma som för flygvapnet. Först redogjorde Lars Ekeman för de fattade besluten 2009 och 2020 som syftade till att få insatsorganisationen i huvudsak komplett till utgången av 2014.

Därefter gav Arméinspektör, generalmajor Anders Brännström, sin bild av arméns läge och förutsättningar. AI betonade genomgående valet av kvalitet som en viktig ledstång. Vi fick också ta del av Arméns målbild, där en brigad ska finnas övad i hög duglighet 2016 och två brigader 2019. Då kan dessa enheter slå en reducerad brigad. Mycket talar dock för, enligt generalen, att dessa tidpunkter blir försenade med ett år vardera. 2017 skulle då landet ha en gripbar och övad brigad.

Jag började med att klä några storleksperspektiv på hur liten armén blivit. Vi ska inte ha ett invasionsförsvar, utan inriktningen är ett insatsförsvar. I ett nationellt perspektiv ett slags rörligt försvar?

Därefter gjorde jag en bedömning på markstridskrafterna och vad vi är på väg in i för förmåga. Perspektivet jag valde var de olika basförmågorna för att kunna se en sammanhållen operativ effekt. Förmågan Skydd fick Väl godkänt i betyg, medan däremot Uthålligheten fick underkänt för armén. Ledning och Verkan godkänt och Rörlighet samt Underrättelser knappt godtagbart för de övriga faktorerna. När det gäller Uthålligheten är bristerna en sammanvägning av förmågan när det gäller teknisk tjänst, förnödenhetstjänst och sjukvård tillsammans med kvantiten.

Sedan visade jag på den bristande uthålligheten i förhållande till omvärldens förmåga att stödja oss med stridskrafter. Jag utgick från NATO:s förstärkning av det turkiska luftförsvaret med sex Patriotbatterier, en process som tog 86 dagar. Denna process snabbade jag sedan på och gjorde en fiktiv liknande förstärkning av det svenska luftförsvaret, där resultatet blev 2-3 veckor. Detta är minst dubbelt så långt som den uthållighet ÖB har talat om i det försvar, som i bästa fall är klart 2020 – om pengar tillförs. Även om Storbritannien skulle skicka förband, så skulle vi i bästa fall få några lätt beväpnade fallskärmsjägarbataljoner inom den stipulerade tiden.

Slutligen visade jag på skrivningen i perspektivstudien om operativ idé Aktiv, där markstridskrafterna skisseras till en brigad, låt vara av hög kvalitet. Slutsatsen, enligt mig, är att den då måste ställas i Mälardalen för skydd av huvudstaden.

Det reser många frågor som: vad gör armén för huvuddelen av Sveriges befolkning då? Vad händer med den inre trovärdigheten, när uthålligheten är svag? Vad händer med handlingsfriheten för den politiska nivån? Vilken trovärdighet har vi bland grannarna med den mycket reducerade förmågan? Och när går omslagspunkten till att byta dimensionerande stridssätt, från anfalls- till fördröjningsstrid?

Du kan se seminariet här: Del 1 – Inledning av generalsekreterare Lena Bartholdsson, Lars Ekeman och generalmajor Anders Brännström. Del 2 – min genomgång och frågestund.

Häromdagen genomförde New York Times en intervju med Edward Snowden, som nu fortsätter att trassla in sig i en härva av lögner. Superhjälten som tidigare har försäkrat oss att han har läst igenom alla dokument för att värdera skaderisken, lämnade sedan ut allt till några journalister, vars omdöme han trodde på. Frånsett förmågan att i verkligheten bedöma risker associerade med underrättelseoperationer, så är ju läshastigheten fenomenal. Bara de brittiska 58 000 dokumenten tar ju en liten stund att läsa igenom, även om man är några stycken.

I intervjun med NYT är nu inga dokument medtagna till Ryssland, fast det bara är tre månader sedan han försäkrade motsatsen. Då hade han full koll på sitt stulna material. Dessutom har vi tidigare genom the Guardian fått veta att Snowden har krypterat sin dator, så att ingen kan låsa upp den. Åtminstone inte MSS i Kina eller FSB i Ryssland, eftersom Edward är listigare än dem och deras superdatorer. Om det inte vore så allvarligt, så skulle det vara en lustifikation med detta tusenkonstnärskap. Det som började som en heroisk visselblåsaraktion är mer troligt en makalös rysk informationsoperation.

Genom att starta med gamla bilder från utbildningar före 2009, när reglerna för NSA ändrades, kunde bilden sättas för världen. Allt talar för att NSA:s verksamhet med stöd av Patriot Act gick alldeles för långt när det gäller intrång på hemmaplan innan reglerna skärptes. Sedan har det fortsatt med ”avslöjanden” hur NSA arbetar i den internationella kontexten. En hel del av Snowdens uppgifter var redan kända genom exempelvis amatörhistorikern Matthew Aid och journalisten Marc Ambinder.

Denna historia kommer att fortsätta med många förvånade utrop, eftersom många tycks ha glömt bort att Internet är ett militärt forskningsprojekt från USA. Är det då viktigt att veta vem som eventuellt är bakom sådana som Snowden eller Assange?

……….

I torsdags höll statsministern ett mycket skickligt upplagt tal inför ombuden på sitt partis arbetsstämma. Han började i en oväntad ände och la ut långa linjer i historien om svenska fenomen och erfarenheter. Ett ”galet kvartssekel” som han inte hade med i talet var den så kallade stora frihetstiden i mitten av 1700-talet, då Hattar och Mössor var understödda av främmande makter. Frankrike stödde Hattarna och Ryssland Mössorna. Genom ekonomiska bidrag försökte dessa vinna inflytande över främst svensk utrikespolitik.

Det är ett känt modus operandi hos Ryssland att arbeta med fronter, och i det ryska tänkandet är ett av de viktigaste medlen att öka misstron mot konkurrenternas underrättelse- och säkerhetssystem i motståndarnas befolkning. För Sverige som småstat med Tyskland och Ryssland som grannar liksom vårt stora handelsberoende är ett fungerande underrättelse- och säkerhetssystem en omistlig del för vår säkerhet.

………

Och just Tyskland och Ryssland var den stora luckan i statsministerns tal om handel istället för krig. Den grundläggande tanken att vi ska bygga vidare på vår förmåga att handla med omvärlden är rätt, och lätt att sympatisera med. Men, tyvärr är det en tung erfarenhet för Sverige att vi två gånger de senaste åttio åren har haft brutala och stora diktaturer som grannar, som överfallit sina grannländer. Där är framförallt en underrättelsetjänst av stort värde för att ge den politiska nivån underlag för beslut, bland annat om militär styrketillväxt.

I det sammanhanget kan det vara värt att påminna om den försvarssekretess vi hade under kalla kriget. Det var precis som signaturen Kamrat Kalle kommenterade här med anledning av Korridoren till Kaliningrad, sekretessen skapade en osäkerhet hos omvärlden om vår reella förmåga kopplat till tid och rum.

Till del kan det arvet nu vara ett problem i den meningen att det försvårar den politiska insynen i försvaret. Med tiden har det blivit en vana att regeringen/försvaret släpper relativt lite med sekretessklassificerad information till Riksdagen. Här har många andra länder en annan ordning, där parlamentariska utskott på ett helt annat sätt styr processen. Det som på ytan kan upplevas som bekvämt – att sköta sig själv – bidrar samtidigt att det blir svårt att utkräva ansvar bland de folkvalda.

Genom att utbilda ordentligt och bättre ordna för hanterande av information som är sekretessklassificerad för de folkvalda i Försvarsutskottet, så skulle vi kunna vinna två saker samtidigt. Riksdagen skulle få axla ett större ansvar för försvarsförmågan och vi skulle få en ökad medvetenhet om den desinformation som vi utsätts för i allt ökande grad.

Serien med intervjuer av partiernas försvarspolitiska talespersoner i samband med deras riksting (motsv.) fortsätter idag med Mikael Oscarsson (Kd). Nästa helg med statsrådet Karin Enström m a a den här helgens partistämma för moderaterna.

- Vad är kristdemokraternas försvars- och säkerhetspolitik?

Först vill jag slå fast att för Kristdemokraterna är försvarsfrågorna inget särintresse, det är ett allmänintresse. Det är något av det mest elementära som folket, varje medborgare, kan kräva av sin stat, Sverige. Det är ett skydd mot yttre hot. Vi kristdemokrater är ju kända för att tala om trygghet i familjen och också på gator och torg. Men vi tror också att det är viktigt med trygghet mot yttre hot.

Vi har gjort en försvarspolitisk rapport som heter Försvar och säkerhet – ett allmänintresse. Vi går igenom vad det finns för möjliga hot. Precis som Försvarsberedningen måste vi ta höjd för att det inte bara blir lättare och smidigare i framtiden, utan vi måste kunna ta höjd för en tuffare miljö. Vi ser det som hände under påsken, och vi har ÖB:s uttalande om en-veckasförsvar. Det inskärper ju allvaret.

Vi har beskrivit – osminkat – Försvarsmaktens situation och vad vi tror att vi måste göra i närtid och på längre sikt. Vi tror på att vi ska ha ett försvar som folk ska känna trygghet i kan försvara Sverige. Vi säger att vi måste kunna möta angrepp från två håll samtidigt och vi måste särskilt stärka försvaret av Stockholm. Vi måste också återskapa en militär närvaro på Gotland, och där bygga upp en bataljon. Den som har kontrollen över Gotland har kontroll över Östersjön.

- När bedömer du att IO 2014 är införd – fullt övad med sin materiel?

Där är det ju en besvikelse att det har dragit ut så på tiden. Det heter ju insatsorganisation 2014, och det var först sagt att den skulle vara införd då. Sen så har ju Försvarsmakten flyttat fram datumet hela tiden. Så nu är det ju inte 2019, utan beyond. Så det är svårt att ge ett exakt datum. Vi har ju beställt insatsorganisationen, och då är det ju viktigt att göra de investeringar som krävs i materiel och övningar. Då kommer det krävas mer pengar.

- I händelse av en väpnad konflikt i vårt närområde i framtiden, vilket eller vilka områden i Sverige bedömer du skulle då vara mest utsatta?

Det har vi redan varit inne på. Jag tror ju att det är huvudstaden och Gotland som är särskilt utsatta. I vår rapport pekar vi på behovet av luftvärn, ett kvalificerat långräckviddigt luftvärn för att skydda mot ballistiska robotar och kryssningsrobotar. Det behövs också särskilda förband för att skydda Stockholm.

- Hur ska vi förhålla oss till de ryska satsningarna på sina militärutgifter?

För det första måste vi beskriva dem som de är. Här är det tal om från en del håll att Ryssland ökar från mycket låga nivåer. Nu har de precis avslutat Zapadövningen, och det kom fram i Svenska Dagbladet att det kan ha varit upp till 70 000 personer, så då kan vi ju helt och hållet avskriva det här talet om de låga nivåerna. Det var tio år sen, tvärtom har man nu visat att man har en förmåga att göra rejäla operationer.

De har ju en plan att 70-75 % av materielen ska vara omsatt 2020. Det sägs ofta, vi får se….energipriserna…men, de kan gå upp också. Det finns faktorer som pekar på det. Till dags datum har de uppfyllt allting de har sagt, lite bättre på vissa områden. De har ju ökat anslagsdelen också.

Men, därmed inte sagt att vi säger att de är ett hot, vare sig idag eller övermorgon. Men det finns anledning att ta på allvar den oro som Estlands president och Lettlands försvarsminister talat om. Det hänger ihop, ett hot mot Baltikum är ett hot mot Sverige. Då skulle vi kunna bli indragna. I Försvarsberedningen tror vi inte på ett enskilt angrepp mot Sverige, men vi kan bli indragna. Och vi ska inte göra som vi historiskt kanske gjort, dra oss undan. Vi har sagt att vi ska både kunna ge och ta emot hjälp.

Då är det viktigt att kunna se kombinationen av ökade anslag och en auktoritiv ledning, det är en utveckling som går åt fel håll. Vi måste kunna se det och dra slutsatserna. Försvarsförmåga är ett långsiktigt arbete.

- Ni har haft en stor inflytandemakt halva tiden av 2000-talet. Vilket är det sämsta beslut ert parti har tagit eller medverkat i under den tiden?

…..Det finns alltid saker som…vi har tagit bra beslut…vi är på väg…

Vi tog ju beslutet om att gå från värnpliktig till anställd personal. Där tycker jag det var dåligt att vi inte redan från början inte såg att ett nytt system…länder som har infört det här har haft morötter, bonusar, riggat färdigt systemet. Det var ju pinsamt hur lång tid det tog, innan det ens var klarlagt, den juridiska processen.

Det tog många år som Försvarsmakten tappade tid. Det var dåligt att inte den största förändringen på 100 år var förberedd. Det tycker jag skulle vara bättre gjort, och vi skulle också skickat med till Försvarsmakten, att ska vi införa det här, man ska ha bonusar, ett genomtänkt system, what’s in it for me, så att vi får soldaterna att stanna kvar 6-8 år. Gör vi inte det nu, kan vi se i stjärnorna efter det här, och vi ser redan hur det hoppar av fler än vi tänkt. Och det blir jättesvårt att rekrytera de tidvis tjänstgörande, och det är något vi måste tänka över. Kanske ta bort kravet på utlandstjänstgöring.

- Om ni skulle få lika stort inflytande igen efter valet 2014, vilken är den viktigaste ändringen ni vill göra av den nuvarande politiken?

Jag tror det är farligt att rycka i Försvarsmakten som om det vore en växelspak. Jag tror det finns en berättigad trötthet i att politikerna har puffat på strategiska time-outer, och nästan black-outer, och ändrat om. Jag tror det viktiga nu är att den insatsorganisation vi faktiskt beställt får resurser som krävs och att vi tar beslut om luftvärn.

Det är ju katastrofalt om vi har ett flygvapen för 90 miljarder och vi har fartyg, och så har vi inte vapen och inte har övningar. Det är ju elementärt att Försvarsmakten består av personal – där har vi problem med rekryteringen – och materiel – där ligger vi efter – och övningar. Det är det som talar om för omvärlden att vi har en Försvarsmakt värd namnet.

Och där tycker jag kanske att i den rapporten som ÖB lagt fram, att det är lite för lite betoning på den saken.

- I samband med er rapport om försvarspolitiken uppstod viss förvirring. Ni hade en arbetsgrupp som presenterade ett förslag som kanske skulle kosta 10 mdr mer per år, vissa säger mer. Samtidigt var partistyrelsen ute och sa att den stod bakom regeringens budget. Vilken förankring i partiet har den försvarspolitik som gruppen driver?

Vår rapport är grunden för kommande ställningstaganden i bland annat Försvarsberedningens arbete. Partistyrelsen tog några dagsaktuella ställningstaganden.

Vi har ju gått från att inte vilja gå med i NATO till att vi driver på att vi ska göra en utredning. Det slås också fast att vi ska kunna möta på två fronter, och det här med Stockholm och Gotland.

Sen följdes det upp i Almedalen av Göran Hägglund. Jag tror han var den ende partiledaren som talade sig varm för försvarsfrågan, betydelsen av den.

- Det är ju stora problem att fylla organisationen med deltidstjänstgörande, var går er omslagspunkt för att ändra politik, och satsa mer pengar eller väcka delar av den vilande värnplikten?

Kravet på utlandstjänstgöring tycker jag man ska titta på. En ytterligare åtgärd skulle kunna vara att samla ihop en bataljon, så att vi kan öva. Det är viktigt för officerskompetensen. Få av våra bataljonchefer har truppfört en fältstark bataljon. Vi sa att det skulle vara kontrollpunkter, det viktiga är nu att införa bonusar, paket, att man kan få utbildning under tiden för att göra det mer attraktivt. Sen behöver man kanske titta på Danmark och Norge.

- Om Sverige skulle gå med i NATO i framtiden, hur stor andel av BNP bör Sverige då lägga på sitt försvar?

ÖB:s perspektivstudier kokar ju ned till att det krävs stora anslagsökningar eller att vi gör oss beroende av andra när det gäller nyckelförmågor eller att vi gör klart för svenska folket att Försvarsmakten inte ska ha i uppgift att försvara hela landet.

Vi är av uppfattningen att det bör göras en förutsättningslös utredning, och sen är det ingen hemlighet att jag, Alf Svensson och samtliga tidigare talespersoner tror att det väger över för NATO.

Mindre pengar är helt uteslutet! Det är uteslutet att tro att vi skulle ha någon fribiljett. Vi kanske borde börja se att vi är en lead-nation, borde vara i alla fall, i Norden. Då måste vi ju ta vårt ansvar. Förr i tiden satsade vi 2,5 %, och ser vi på våra grannländer ligger de kring 1,5 %. Nu har vi ökat 200, 300, 400, 500 miljoner, och det måste fortsätta.

- Försvarsmakten har anmält att budgeten går ihop till 2015, men att underskottet bara på materielanslagen uppgår till nästan 4,5 miljarder/år 2019. Om ett decennium motsvarar de materiella bristerna cirka 50 miljarder enligt FM, vad vill kristdemokraterna göra åt detta?

Det första är att jag välkomnar transparensen. Vi måste tala om som det är. Vi måste tala om försvarsförmågan. Allt som är toppen, mitten och botten. Vi kan inte mörka att det finns en prislapp, att vi kan göra allt gratis. Och då måste Försvarsmakten vara så vänliga att också öka transparensen.

Kan vi få fram ett budskap att vi har beställt insatsorganisationen och hur den ska fungera, då tror jag vi kan få folket med oss på en stegvis höjning. Att vi ska ligga kvar på samma nivå och låtsas att Försvarsmakten ska trolla med knäna går inte. Utredningen visar ju att med samma anslag får det stora konsekvenser, och det måste vi ha en offentlig diskussion om. Vi kan heller inte runda NATO-frågan, då måste vi kunna prata om den frågan, hur vi ska ha det.

Vi är världens mest aktiva partner och vi säger att vi ska ha ett fördjupat samarbete med omvärlden. Det finns bara en organisation till buds stående. Norge och Danmark, Polen, Tyskland, Estland, Lettland, Liauen är redan medlemmar. Finnarna är inte det, men här måste vi ta steget. Kristdemokraterna vill ta oss ur den här låsningen att inte ens kunna lyfta på alla stenar.