Anfallskrig kontra försvarskrig

av Per Blomqvist

Om problemet vore att anfallskrig stod emot försvarskrig, så skulle debatten kunna bli enkel och tydlig. Men såväl USA som Ryssland har förklarat att de är beredda att gå i krig, om något av deras vitala intressen står på spel. Krigsöppningen bestäms av respektive president i Washington och Moskva.

Både Carl Bildt som en tidigare inflytelserik politiker och Mikael Holmström, reporter i mycket inflytelserika Dagens Nyheter, vet att USA/Nato inte vill vara tvåa i Norden med sin krigsmakt, eftersom Norden är ett vitalt intresse.

USA/Nato planerar sålunda ett öppet anfallskrig här. Ändå menar dessa kunniga debattörer och deras supporters, att USA/Nato är en försvarsmakt. Är det hederligt? Om jag frågar mina militära vänner i USA: är USA berett att gå i krig för fria vattenvägar, blir svaret omedelbart: Javisst! Om jag frågar är USA berett att hjälpa Sverige, svarar de: Försvara er själva, USA följer sina intressen. Hederliga svar med möjlighet för en hederlig planläggning mot krig för fred!

De skickliga och kunniga debattörerna Carl Bildt och Mikael Holmström, båda ledamöter i akademien, vill ansluta Sverige till USA/Nato. Innebörden blir då inte bara att USA/Nato ska hota Ryssland med anfallskrig, utan Sverige ska förstärka detta hot om anfallskrig mot vår granne. Ett ökat hot mot Ryssland leder ofelbart till att Ryssland dels slår ut stridsmedel som hotar Ryssland från svenskt territorium, dels säkrar vårt territorium som skydd åt Rysslands vitala delar, från Moskva och västerut.

Hot om krig är enligt FN-stadgan inte tillåtet.

Författaren är överste 1 ge och ledamot av KKrVA.

Gästinlägg hos Säkerhetsrådet

Idag gästspelar jag med ett inlägg hos SvD:s ledarblogg Säkerhetsrådet. Där skriver jag om behovet av man förstår och ytterligare belyser Försvarsmaktens personalförsörjning när man nu är helt överens om behovet av ett större och starkare försvar. Materiel är förhållandevis lätt att anskaffa, medan personal tar betydligt längre tid att rekrytera och framförallt att utbilda.

Den som följt bloggen troget, trots dess numera låga frekvens i nya inlägg, känner igen problematiken från några av 2018 års inlägg.

Bättre priskompensation för försvaret

Av Helge Löfstedt

Ett nytt försvarsbeslut förväntas under 2020. I detta inlägg argumenteras för att det försvars­prisindex (FPI) som används vid den årliga uppräkningen av försvarsanslaget på ett bättre sätt anpassas till de pris- och löneökningar som används i Försvarsmaktens verksamhet. Väsent­ligt är då att de anspråk på rationaliseringar som ingår i FPI på ett rimligt sätt tar hänsyn till de förutsättningar som råder.

Tidigare konstruktioner av FPI innebär stor risk för att försvaret inte fullt ut kompenseras för kostnadsökningar. Detta medför att den ekonomiska delen av försvarsbeslutet urholkas. Till exempel har det i dagarna redovisats att armén får svårt att uppfylla målsättningen i nu gäll­ande försvarsbeslut. Mycket tyder på att försvaret i nästa försvarsbeslut får en utveckling av det årliga anslaget från dagens nära 50 miljarder kr till  70 miljarder  år  2025.  Ett exem­pel: om de i försvarsbesluten angivna årliga anslagen i de kommande årliga uppräkningarna underkompenseras för kostnadsökningarna med någon procent innebär detta en ackumulerad urholkning med omkring 20 miljarder under den femåriga försvarsbeslutsperioden.

I det följande visas här nytt underlag som bör påverka konstruktionen av FPI. Detta både med avseende på kompensation för kostnadsutveckling och det produktivitetsavdrag som ingår. Slutsatsen blir att det är svårt att utforma ett ”rättvisande” FPI grundat på ekonomiskt statis­tiskt underlag. Även i omvärlden har flera försök gjorts men taken har övergivits. Man nöjer sig där med räkneregler som utgör en kombination av politiska ambitioner och ekonomiskt underlag.

Kompensation för kostnadsutveckling

I en FOI-rapport[1] delas orsakerna för kostnadsutvecklingen för försvarsmateriel upp i två delar. En består av priser på de resurser som behövs för produktionen. Den andra delen består av ökning av prestanda och som beror av strävan efter att hålla jämna steg med den internationella utvecklingen där också en potentiell motståndare kan återfinnas. FOI studien konstaterar att de svenska försvarssystem som behandlats visar samma resultat som i internationella studier, nämligen en kostnadsutveckling per enhet på 3-4 % över KPI (Kon­sumentprisindex). Därav är i genomsnitt närmare hälften ren prisutveckling. Resten, d v s drygt hälften, är då prestandarelaterad kostnadsutveckling.

I rapporten beskrivs också hur prisutvecklingen för försvarsmateriel påverkas av de pris- och indexklausuler som upprättas och gäller i de kontrakt som FMV upprättar vid inköp av ma­teriel.[2] Där framgår också att kontraktsindex under de senaste decennierna varit närmare en procent högre än den allmänna prisutvecklingen enligt KPI. Därutöver nämns att den modell för prisomräkning av anslagen för försvarsmateriel som infördes år 2012 innebär väsentligt lägre kompensation än vad KPI skulle ha gett. År 2012 togs också i FPI bort de specifika omräkningsprinciper som inkluderade valutaeffekter. Sådana har åtminstone tidigare haft betydande inverkan på försvarskontraktens prisutveckling. Hur mycket har inte kunnat beräknas i rapporten eftersom kontrakten är sekretesskyddade. Försvarsindustrin har vidare andra förutsättningar än de flesta andra industriföretag. Andelen FoU (forskning och utveckling) är väsentligt högre. Vidare har beläggningen under några decennier varit låg för att sedan kraftigt öka så att det nu stärkt säljarnas position på marknaden. Sammantaget leder ovanstående till att priserna på försvarsmateriel pressas uppåt. Observera att här inryms flera orsaker än ”teknisk utveckling” som ibland diskuterats.

Ökad produktivitet

I konstruktionen av FPI ingår vidare ett så kallat produktivitetsavdrag. Detta beräknas på följande sätt. Lönekostnaden inom försvaret räknas först upp med arbetskostnadsindex enligt lämpligt jämförelseobjekt, som åtminstone tidigare var arbetskostnadsindex för tjänstemän inom tillverkningsindustrin. Det värde som då erhålls reduceras i nästa steg med ett produk­tivitetsavdrag som åtminstone tidigare satts lika med värdet på motsvarande utveckling inom privata tjänster.

Här finns vad jag förstår ny information. I artiklar i DN och Ekonomisk Debatt[3] presenteras

ekonomiskt forskningsunderlag som är av intresse. Det som där framförs gäller effekter vid  olika produktivitetsutveckling inom offentlig verksamhet och med främsta exemplifiering i vård och välfärd. Men underlaget bör principiellt äga tillämpning även på försvaret.

Bakgrunden är att i samhället har produktionen per arbetad timme stigit – i många fall med flera procent per år. Men denna produktivitetstillväxt har varit obalanserad. Vissa sektorer har mekaniserats och automatiserats i snabb takt, medan andra sektorer inte kunnat spara på arbetskraft. I flera delar av den offentliga välfärdssektorn har dock motsvarande produktivi­tetstillväxt visat sig svåruppnåelig. Exempel på detta är att om en skolklass på 1950-talet bestod av 20-elever hade den idag behövt ha 100 elever om lärartjänsten hade genomgått samma produktivitetsökning som näringslivet, d v s en femdubbling under ca 60 år vilket motsvarar närmare 3 % i genomsnittlig årlig ökning.

Till bilden hör då rimligtvis att ovanstående exempel avser arbetsproduktivitet i snäv bemär­kelse. Man efterfrågar då förändringar som innebär att givna arbetsuppgifter utförs av färre anställda. Här måste dock beaktas att skolklasser inte kan göras så stora som exemplet anger. Detta utgör då ett exempel på institutionella hinder som påverkar möjligheterna att öka arbets­produktiviteten

När det gäller försvaret börjar jag med ett exempel som synes visa på möjligheter att öka pro­duktiviteten i verksamheten. Under 1970-talet ersattes närmare 300 attackflygplan typ A 32   av ca 100 flygplan av typ AJ 37.  Med antagande att attackförmågan upprätthölls på samma nivå kunde den kraftigt minskade organisationen med attackflyg trefaldiga arbetsproduktivi­teten.  Detta utgör dock en förenkling. Här finns också institutionella omständigheter som motverkar utveckling av arbetsproduktiviteten. De färre attackflygplanen hade ett lika stort behov av stöd- och basorganisation som de många äldre. Detta bland annat för att minska effekter av en motståndares förbekämpning, liksom för att öka den egna förmågan till insats i olika riktningar. Det innebär att AJ 37 hade behov av flera baser i förhållande till antalet flygplan än vad A 32 hade. Därmed kunde personalen vid attackflygets organisation inte minska i den takt som antalet flygplan minskade.

Ett andra exempel på förhållanden som minskade möjligheterna till ökad arbetsproduktivitet var att värnplikten d v s att alla (dugliga män i 20-47 års ålder) skall deltaga i försvaret. Därmed var försvaret inriktat på att hålla en stor organisation, vilket försvårade förbättrad arbetsproduktivitet genom materielanskaffning och de möjligheter till organisationsminskning som därigenom kunnat skapas.

Men om man i skolexemplet även beaktar att det som lärs ut har ökat över tiden från 1950-talet till idag så inses att produktiviteten för lärare i vid mening har ökat även i det fall antalet elever per klass är det samma idag som på 1950-talet.  Något som inte beaktas om man nöjer sig med att betrakta arbetsproduktivitet. På liknande sätt finns i dagsläget möjligheter att öka försvarets produktivitet i vid mening. Detta genom att öka organisationens krigsduglighet med avseende på beredskap och uthållighet. Både flygvapnet och marinen avser öka antalet baser från vilka de operativt direkt verkande systemen skall verka. Det innebär att de personella resur­serna måste ökas, både för att betjäna flygplanen och för att skydda baserna. Även vid mark­stridskrafterna torde behov finnas att öka den territoriella yttäckningen. Sammantaget kommer dessa åtgärder att kunna ses som sänkt arbetsproduktivitet eftersom mer personal behövs i relation till antalet operativa ”symbolstridskrafter”. Sett till operativ förmåga innebär detta dock ökad produktivitet genom att högre operativ förmåga erhålls för de stora grundinves­teringarna i dessa ”symbolstridskrafter”.

Fleråriga försvarsbeslut

I sammanhanget bör också beaktas att försvarets utveckling regelmässigt styrs genom åter­kommande fleråriga politiska försvarsbeslut. Ett arbetssätt som skiljer sig från offentlig verk­samhet i övrigt. I försvarsbesluten anges försvarsorganisationens utveckling, de utgifter som behövs för att driva organisationen samt ett antal investeringar som erfordras. I försvars­be­sluten gjordes också under kalla kriget ett antal nedskärningar i försvarets organisation och personal. Detta kunde då, förenklat, ses som medförande ökad arbetsproduktivitet eftersom operativ förmåga erhölls med färre anställda personer.

I bedömningen av produktivitetsavdraget i FPI gjordes, vad författaren har sett, inte någon bedöm­ning av i vilken mån strukturella ändringar som gjordes i försvarsbesluten skulle ”räknas till godo” och minska produktivitetsavdraget i FPI. Det innebär då i många fall dubbla anspråk på rationaliseringar som i realiteten bidrog till att operativ förmåga i minskade i förhållande till omvärlden.

Till bilden hör då att de ”snåla” varianter av FPI som förekom under kalla kriget kan ha ut­gjort ett av flera sätt att reducera försvaret under senare halvan av denna period. När nu för­svaret åter skall öka sin förmåga är det snarare lämpligt att vara försiktig så att inte orealis­tiska anspråk på arbetsproduktivitet läggs in i FPI. Rationaliseringar får ske på annat sätt –  bland annat i form av ytterligare ökad förmåga hos beslutad organisation. Något som inte syns i en enkel betraktelse av arbetsproduktivitet.

Slutsats

Det här framförda leder således till att om inte sättet att göra anslagsuppräkning görs om kom­mer de nya försvarsmiljarderna att till väsentlig del ätas upp av prisökningar och inte fullt ut omvandlas till ökad militär förmåga. När nu den politiska viljan finns att öka försvarsförmå­gan så är det rimligt att även förnya priskompensationen. Vidare pekar det som här behandlats på att FPI inrymmer komplexa frågeställningar. Det finns då anledning att beakta att man i de flesta länder övergivit tanken att kunna konstruera ett ”rättvisande” index byggt på strikta eko­nomiska och statistiska jämförelser. I stället görs politiskt en enklare sammanvägning och med enkla tumregler. I något fall finns också tydligt uttalat att anslagsuppräkningen skall bidra till att försvarsutgifterna når 2 % av BNP[4]. Produktivitetsambitionen får då förverkligas på annat sätt- t ex genom upprätthållande av kunnig revision.

Författaren är överingenjör och pensionerad operationsanalytiker från FOI samt ledamot av KKrVA.

Noter

[1] Kostnadsutveckling för försvarsmateriel av Nordlund, Peter mfl; FOI-R-4634-SE, Oktober 2018

[2] Dessa indexklausuler syftar till att ersätta industrin för prisförändringar i insatsvaror samt löner under avtalet gång. Inte ovanligt är kontrakt med incitaments inslag där leveran­tören skall stå för delar eller hela risken för merkostnader  utöver grundpris. Rimligen finns här också visst utrymmer för omförhandling i de fall industrin utsätts för ”onormala” prischocker.

[3] Politiker blundar för orsaken till välfärdens ökade kostnader, i DN söndag 14 oktober 2018 och

Välfärden, skatterna, Baumoleffekten och högerpopulismens framväxt i Ekonomisk Debatt nr 7 2018, båda av Lindmark, Magnus och Andersson, Lars-Fredrik.

[4] Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar av Nordlund, Peter mfl; FOI-R-3901-SE, Juni 2014

Något om Arktis och Nordkalotten

Reflektion

Den klimatförändring som nu genomgås i Arktis,1 kommer påverka omvärldsutvecklingen men även svenska förhållanden på ett flertal sätt. Den kanske tydligaste förändringen är möjligheten för sjötransporter som öppnas längs den s.k. "Nordostpassagen" maa. istäckets reducering i Arktis.2Den andra tydliga förändringen är möjligheten som öppnas för utvinning av de naturresurser, främst fossila bränslen, som finns i Arktis. Där ca. 13 respektive 30 procent av världens oupptäckta olje- och gasfyndigheter finns i Arktis.3 Dessa två förändringar påverkar även de militärstrategiska förhållandena. Där den kanske tydligaste förändringen är den pågående ryska militära återuppbyggnaden av infrastruktur i dess nordliga område.4

Dessa tre faktorer är inget nytt för de som följt utvecklingen kring Arktis och de militärstrategiska implikationer detta kan få i framtiden. Vad som dock förefaller skett under, dels 2017, dels 2018 är en möjlig försämring av säkerhetssituationen där den främst accentueras på Nordkalotten. Där katalysatorn kan antas vara, dels Rysslands annektering av Krimhalvön, dels den pågående klimatförändringen som redan i närtid kan komma att påverka militära förhållanden i Arktis och därmed indirekt på Nordkalotten.

Den första tydliga ryska förändringen kom i slutet av 2014 när Ryssland upprättade ett nordligt militärdistrikt, MD N, omfattande Kolahalvön och område öster därom, Novaja Zemlja, Franz Josef, Srednyj och de Nysibiriska öarna. De huvudsakliga uppgifterna för MD N torde vara att säkerställa den ryska ubåtsbaserade andraslagsförmågan möjlighet att verka, samt säkerställa luftförsvaret över det ryska Arktis. Samma år upprättades även den 80. Motoriserade brigaden i Alakurtti.5 Ryssland förefaller även accelererat uppbyggnaden och förbättringarna av infrastruktur i Arktis och på Nordkalotten från 2014 och framgent.6Planerna för denna återuppbyggnad av militär infrastruktur m.m. förefaller till del lagts tidigare än 2014.7

Därefter förefaller säkerhetsutveckling på Nordkalotten gått i en negativ riktning. Norge kom under 2016 ingå ett bilateralt avtal tillsammans med USA om tillfällig basering av amerikanska marinkårssoldater under 2017, vilket kom innebära att för första gången sedan andra världskriget skulle utländsk trupp vara baserade i Norge.8Cirka 300 marinkårssoldater kom att påbörja sin tjänstgöring i Norge den 16JAN2016.9 Detta beslut kom även förlängas för att omfatta 2018.10 I båda fallen kom Ryssland att ifrågasätta Norges beslut.11 Därefter kom Norge under 2018 hemställa om ytterligare amerikanska marinkårssoldater baserade i Norge från 330 stycken, till 700 stycken. Detta beslut kom av Ryssland att benämnas som "klart ovänligt".12Den förstärkta amerikanska marinkårs närvaron i Norge kom påbörjas f.r.om. den 02AUG2018.13 Storbritannien kom även i september 2018, meddela att de skulle påbörja en roterande truppbasering med en kombinerad marinkårs och armé styrka om 800 personer i Norge f.r.om. 2019. Detta förband skall befinna sig i Norge under vinterhalvåret under de kommande decenniet, enligt nuvarande planering.14

Vad avser Storbritanniens och USA basering av förband i Norge, framhävs utbildning som en viktig del. Dock får det anses vara en mindre del av de hela, utan snarare rör det sig om en säkerhetspolitisk markering och en s.k. "snubbeltråd" gentemot Ryssland, likt baseringen av förband i t.ex. de baltiska staterna. Ett intressant faktum är att mängden personal har ökat över tiden. Vad kan då föranlett denna gradvisa ökning av förband på norskt territorium? Samt vad som förefaller vara ett försämrat säkerhetsläge?

Den 25DEC2014 kom Ryssland anta en ny militärdoktrin, där framkom att en av de ryska väpnade styrkornas huvuduppgifter är att kunna skydda ryska nationella intressen i Arktis. Den ryska maritima doktrinen från 2015 sätter även en stor vikt på att öka den ryska militära förmågan i Arktis. Där Arktis tillsammans med Atlanten utgör de två viktigaste maritima områdena för Ryssland, maa. NATO ökade närhet till Rysslands gränser.15 Dock torde även klimatförändringen och därmed det minskande istäcket även spela en stor roll i detta. Där möjligheten öppnas för påverkan av Rysslands nordliga område, när andra staters militära fartyg kan patrullera utanför den ryska sjögränsen. Här torde framförallt den möjliga påverkan avseende Rysslands andraslagsförmåga men även dess luftburna kärnvapenförmåga, eventuellt utgöra en hotbild Ryssland ser framför sig. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att beakta den tyngdpunkt Ryssland sätter på sin kärnvapenförmåga. Det arktiska området blir då särskilt intressant maa. Ryssland har över hälften av sina ubåtsbaserade kärnvapen baserade vid Kolahalvön, samt nyttjar de arktiska farvattnen för dess patruller.16

Vad avser Rysslands övningsverksamhet på Nordkalotten och i Arktis förefaller den även tilltagit från 2014 och framgent. En omfattande övningen genomfördes 2015, där tillförsel av förband från andra militärdistriktet till MD N genomfördes.17Inom ramen för Zapad-2017 förefaller även ett större övningsmoment genomförts på Kolahalvön. Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall Ryssland för första gången sedan det kalla krigets slut genomfört en större förbandsförflyttning till Kolahalvön under Zapad-2017, bl.a. förflyttades markrobotförband av typen Iskander i nära anslutning till den norsk-ryska gränsen.18 I sammanhanget är det värt att notera, att under samma år i april upprättades även den 14. armékåren i MD N.19 Möjligen utgjorde Zapad-2017 ett övningstillfälle för den nyupprättade kårstaben.

Enligt den norska militära underrättelsetjänsten skall även ryska luftstridskrafter genomfört tre stycken simulerade angrepp under det första halvåret av 2017 mot norska mål.20 I sammanhanget med den norska militära underrättelsetjänstens uppgifter kring Zapad-2017, är uppgifter som framkommit i den tyska tidningen Bild intressanta. Tidningen skall erhållit uppgifter från västliga underrättelseanalytiker. Dessa analytiker menar att den ryska övningsverksamheten på Kolahalvön under Zapad-2017, innehöll övningsmoment som kunde tyda på ett väpnat angrepp mot Finland och Norge.21

Under 2018 genomförde NATO sin största övning på över 20 år i Norge.22 Ryssland kom både retoriskt och i praktiskt handling visa sitt missnöje kring övningen. Retoriskt uttalade sig bl.a. det ryska utrikesministeriet kring övningen, som en destabiliserande verksamhet av NATO och motåtgärder skulle vidtas av Ryssland.23 I praktisk handling avlyste Ryssland områden på internationellt vatten för genomförande av övningsverksamhet, dessa områden var placerade inom Trident Junctures övningsområde på internationellt vatten.24Därutöver förefaller både Finland och Norge anklaga Ryssland för att genomfört störning mot det satellitbaserade navigeringssystemet NAVSTAR (populärt benämnt GPS) under övningen.25

Under 2018 har även den norska marinen men även dess utrikesminister och under inledningen av 2019 dess försvarsminister uttryckt en oro kring Ryssland,26 vilket kan antas vara avhängt utvecklingen av säkerhetsläget på Nordkalotten. Rysslands Försvarsminister, Sergej Sjojgu, kom även beröra Arktis vid det utökade försvarsråds mötet den 18DEC2018 där Rysslands President, Vladimir Putin, även närvarade. Nästintill omedelbart kom Försvarsministern beröra Arktis med anledning av aktivering av den amerikanska andra flottan. Denna flotta har enligt den ryska försvarsministern som en av sina huvuduppgifter att utöka amerikansk närvaro i Arktis.27

Under 2019 har även Ryssland annonserat att den årliga operativa-strategiska övningen som i år genomförs i det centrala militärdistriktet, MD C, under namnet Tsentr-2019, kommer omfatta övningsverksamhet i Arktis. Övningsområdet förefaller vara från Novaja Zemlja i väster till de Nysibiriska öarna i öster. Övningen förefaller även kunna utgöra ett fullskaligt test av den ryska förmågan att genomföra militära operationer i Arktis.28Storbritannien förefaller påbörja året med övningsverksamhet i Norge, för dem den största på decennier. Där cirka 1,000 marinkårssoldater kommer öva försvar av norskt territorium i inväntat på brittiska och amerikanska förstärkningar anländer.29Den övningsverksamhet som tilltagit under de senaste åren på Nordkalotten, förefaller även fortsätta under 2019.

Således, dels den militära verksamheten i Arktis och på Nordkalotten tilltar, dels förefaller säkerhetsläget försämrats under de senaste åren. Här bör särskilt den faktor Ryssland fäster vid dess kärnvapenförmåga beaktas. Upplever Ryssland att den balansen rubbas finns en risk att motåtgärder kan tänkas vidtas från rysk sida. På motsvarande sätt som agerandet på Krimhalvön 2014, i mångt kan tänkas skett för att skydda dess flottbas där och därmed sin förmåga att agera, dels i Svarta Havet, dels i Medelhavet. Varvid säkerhetsläget torde kunna försämras och den militära verksamheten tillta i en än större utsträckning än vad vi redan sett i Arktis och på Nordkalotten.

I den allmänna säkerhetspolitiska diskussionen ses dock Nordkalotten och Arktis fortsatt som ett sidoområde, vilket skulle kunna involveras i en konflikt som startar annorstädes. Dock skulle jag vilja påstå att det tankesättet kan vara farligt. Återigen, den vikt Ryssland sätter vid sin kärnvapenförmåga bör ejnegligeras. Påverkas denna förmåga, kommer de agera på ett eller annat sätt. Därmed blir det norra strategiska området för både NATO och Ryssland ett särskilt viktigt område, där potentialen trots allt kan finnas för att en konflikt kan tänkas starta. Vilket kommer påverka Finland och Sverige, då både NATO och Ryssland kommer behöva nyttja dessa områden för att påverka varandra med olika stridskrafter.

Avslutningsvis, detta är några av de faktorer som låg till grund för mitt ställningstagande i årssummeringen av 2018. Där jag ansåg att i händelse av en expandering av den svenska armén bör förbands- och förmågeuppbyggnad av de nordliga förbanden vara särskilt prioriterade och ske i ett tidigt skede av denna expandering. Då det tydligt går att se en försämring av säkerhetsläget på Nordkalotten samt i Arktis och eventuellt en kommande försämring.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Bild 1(Engelska)
Daily Mirror 1(Engelska)
Foregin Policy 1(Engelska)
Izvestija 1(Ryska)
House of Commons 1(Engelska)
Regjeringen 1(Norska)
Reuters 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7(Engelska)
Russian strategic nuclear forces 1(Engelska)
Rysslands Försvarsministerium 1, 2(Ryska/Engelska)
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut 1(Engelska)
Svenska Dagbladet 1(Svenska)
Sveriges Television 1, 2, 3 (Svenska)
TASS 1(Engelska)
Totalförsvarets forskningsinstitut 1, 2, 3(Svenska/Engelska)
The Moscow Times 1(Engelska)
The Telegraph 1(Engelska)
U.S. Department of Defense 1(Engelska)
U.S. Marine Corps 1(Engelska)
Verdens Gang 1(Norska)

Slutnoter

1Sveriges Television. Olsson, Jonas. Militär upprustning i Arktis när isen smälter. 2018. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kapprustning-i-arktis-nar-isen-smalter(Hämtad 2019-01-13)
2Ibid.
3U.S. Energy Information Administration. Arctic oil and natural gas resources. 2012. https://www.eia.gov/todayinenergy/detail.php?id=4650(Hämtad 2019-01-13)
4Foregin Policy. Gramer, Robbie. Here’s What Russia’s Military Build-Up in the Arctic Looks Like. 2017. https://foreignpolicy.com/2017/01/25/heres-what-russias-military-build-up-in-the-arctic-looks-like-trump-oil-military-high-north-infographic-map/(Hämtad 2019-01-13
5Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 80-82.
Svenska Dagbladet. Holmström, Mikael. Ny rysk militärbas nära Finland. 2014. https://www.svd.se/ny-rysk-militarbas-nara-finland(Hämtad 2019-01-13)
Sveriges Television. Isberg, Catharina. Ny rysk bas 30 mil från svenska gränsen. 2014. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/ny-rysk-bas-nara-finland(Hämtad 2019-01-13)
6The Moscow Times. Russia Starts Building Military Bases in the Arctic. 2014. https://themoscowtimes.com/articles/russia-starts-building-military-bases-in-the-arctic-39173(Hämtad 2019-01-13)
Foregin Policy. Gramer, Robbie. Here’s What Russia’s Military Build-Up in the Arctic Looks Like. 2017. https://foreignpolicy.com/2017/01/25/heres-what-russias-military-build-up-in-the-arctic-looks-like-trump-oil-military-high-north-infographic-map/(Hämtad 2019-01-13
7Wezeman, Siemon T. SIPRI Background Paper: Military capabilities in the Arctic. Stockholm: Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, 2016, s. 14-15.
8Reuters. Some 330 U.S. Marines to be temporarily stationed in Norway in 2017. 2016. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKCN12O2DM(Hämtad 2019-01-13)
9Reuters. Hundreds of U.S. Marines land in Norway, irking Russia. 2017. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKBN1501CD(Hämtad 2019-01-13)
10Reuters. Norway-Russia relations to deteriorate following U.S. Marines' base extension: Russian embassy. 2017. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia-idUSKBN19F0AL(Hämtad 2019-01-13)
11Ibid.
Reuters. Some 330 U.S. Marines to be temporarily stationed in Norway in 2017. 2016. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-military-idUSKCN12O2DM(Hämtad 2019-01-13)
12Reuters. More U.S. Marines to train in Norway, closer to Russia. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia/more-us-marines-to-train-in-norway-closer-to-russia-idUSKBN1L017F(Hämtad 2019-01-13)
13U.S. Marine Corps. 3rd Battalion, 8th Marines deploys to Norway as Marine Rotational Force Europe. 2018. https://www.marines.mil/News/News-Display/Article/1651097/3rd-battalion-8th-marines-deploys-to-norway-as-marine-rotational-force-europe/(Hämtad 2019-01-13)
14The Telegraph. Malnick, Edward. UK sending 800 troops to Arctic in warning shot to Russia. 2018. https://www.telegraph.co.uk/politics/2018/09/29/uk-sending-800-troops-arctic-warning-shot-russia/(Hämtad 2019-01-13)
15House of Commons. On Thin Ice: UK Defence in the Arctic. London: House of Commons, 2018, s. 19.
16Granholm, Niklas. Arktis under förändring: standardbilden utmanas. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2016, s. 23-24.
Russian strategic nuclear forces. Strategic fleet. 2017. http://russianforces.org/navy/(Hämtad 2019-01-13)
Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Stockholm: Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 36.
17Carlsson, Märta, Granholm, Niklas, Korkmaz, Kaan. The big three in the Arctic: China's, Russia's and the United States' strategies for the new Arctic. Stockholm: FOI, 2016, s. 33.
18Verdens Gang. Johnsen, Alf Bjarne. E-sjefen: Russland øvde på angrep mot Nord-Norge. 2018. https://www.vg.no/nyheter/innenriks/i/1kye4W/e-sjefen-russland-oevde-paa-angrep-mot-nord-norge (Hämtad 2019-01-13)
19Министерство обороны Российской Федерации. Министр обороны России провел очередное заседание Коллегии военного ведомства. 2017. https://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12119607@egNews(Hämtad 2019-01-13)
20Ibid.
21Bild. Röpcke, Julian. Putin's Zapad 2017 simulated a war against NATO. 2017. https://www.bild.de/politik/ausland/bild-international/zapad-2017-english-54233658.bild.html(Hämtad 2019-01-13)
22U.S. Department of Defense. Commander Describes Exercise Trident Juncture Effort, Planning. 2018. https://dod.defense.gov/News/Article/Article/1547736/commander-describes-exercise-trident-juncture-effort-planning/(Hämtad 2019-01-13)
23TASS. Moscow to respond to NATO’s increased presence in Norway. 2018. http://tass.com/politics/1023984(Hämtad 2019-01-13)
24Sveriges Television. Olsson, Jonas. Ryssland planerar robottester nära Natoövning. 2018. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/ryssland-planerar-robottest-nara-natoovning-i-norge(Hämtad 2019-01-13)
25Reuters. Adomaitis, Nerijus. Fouche, Gwladys. Joining Finland, Norway says Russia may have jammed GPS signal in Arctic. 2018. https://www.reuters.com/article/us-nordic-russia-defence/joining-finland-norway-says-russia-may-have-jammed-gps-signal-in-arctic-idUSKCN1NI267(Hämtad 2019-01-13)
26Reuters. Saul, Jonathan. Norway worried by intensified Russian naval activity. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-russia-security/norway-worried-by-intensified-russian-naval-activity-idUSKCN1IP335(Hämtad 2019-01-13)
Reuters. Fouche, Gwladys. Solsvik, Terje. Russian buildup worries Norway before big NATO military exercise. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-arctic-nato-russia/russian-buildup-worries-norway-before-big-nato-military-exercise-idUSKCN1MC123(Hämtad 2019-01-13)
Regjeringen. Forsvarsministerens nyttårstale i Oslo Militære Samfund. 2019. https://www.regjeringen.no/no/aktuelt/forsvarsministerens-nyttarstale-i-oslo-militare-samfund/id2624220/(Hämtad 2019-01-13)
27Ministry of Defence of the Russian Federation. Supreme Commander-in-Chief of the Russian Federation attends extended session of the Russian Defence Ministry board session. 2018. http://eng.mil.ru/en/news_page/country/more.htm?id=12208613@egNews(Hämtad 2019-01-13)
28Известия. Круглов, Александр. Рамм, Алексей. В Арктике будет жарко: войска испытают Крайним Севером. 2018. https://iz.ru/822691/aleksandr-kruglov-aleksei-ramm/v-arktike-budet-zharko-voiska-ispytaiut-krainim-severom(Hämtad 2019-01-13)
29Daily Mirror. Hughes, Chris. Myers, Russell. Prince Harry's secret role with 1,000 British troops in show of strength against Russia. 2019. https://www.mirror.co.uk/news/uk-news/prince-harrys-secret-role-uks-13814164(Hämtad 2019-01-13)

Använd medarbetarnas tid bättre – med uppdragstaktik istället för New Public Management

av Fredric Westerdahl
Ledning av förband är kärnan i officersprofessionen. Foto: Mats Nyström, Försvarsmakten.

Ledning av förband är kärnan i officersprofessionen. Foto: Mats Nyström, Försvarsmakten.

Försvarsmakten existerar för att försvara Sverige – vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer. Många svenska medborgare och politiker har tagit vår frihet att själva välja för given. Många människor, inte minst i våra grannländer, har tyvärr däremot minnen av hur friheten tagits från dem. Ryssland använder militärt våld mot grannländer, varför även vi i Sverige behöver stärka vår försvarsförmåga.

När försvaret saknar förutsättningar att lösa sin huvuduppgift med den ambitionsnivå svenska folkets Riksdag beslutat, så behöver förutsättningarna förändras. Försvarets ekonomiska ramar beslutas av Sveriges folkvalda. Vi som arbetar i försvaret bär dock ansvar för hur vi använder tilldelade resurser. Försvaret består av människor som ställer upp och ger sin tid. Människor vilka är beredda att strida för Sverige. De resurser vi har – materiel, ekonomi och inte minst vår tid – behöver användas klokt.

Försvarsmakten hämmas för närvarande, likt annan offentlig förvaltning, av s k New Public Management. I verksamheter vilkas kvaliteter är svåra att mäta, har professionernas kompetens underminerats och tilliten undergrävts. Sjukvården och Polisen är andra exempel på drabbade verksamheter, där de negativa effekterna av New Public Management belysts av företrädare för de berörda professionerna. New Public Management har medfört en övertro på att genom mätande försöka uppnå kontroll.

Försvarsmakten har länge haft en stark grund i ledarskap byggt på tillit, förtroende och personligt ansvar. Uppdragstaktik är vårt signum – att styra mot mål som ska nås och låta de som ska lösa uppdrag avgöra hur de når uppsatta mål. Med mer uppdragstaktik istället för New Public Management, i såväl fred, kris och krig, kan vi uppnå mer med de begränsade resurser vi ändå har.

Det vore därför klädsamt om styrningen till myndigheten Försvarsmakten vore lagom detaljerad, istället för påtagligt mer detaljerad än styrningen till andra myndigheter. Detaljstyrning och krav på detaljerad rapportering till försvarsdepartementet bidrar till detsamma inom myndigheten. Interna regelverk, influerade av New Public Management har resulterat i motstridiga styrsignaler, onödig administration och missriktat fokus på överdriven dokumentation och detaljkontroll.

Försvarsmakten ska som myndighet skötas förvaltningsmässigt rätt och riktigt enligt Sveriges lagar. Mängden arbetstimmar Försvarsmaktens tusentals anställda ägnar åt administration behöver däremot minskas, så att mer tid kan ägnas åt att skapa och öva de förmågor som finns  för att försvara Sverige. Personalens tid är en av våra mest gränssättande tillgångar och borde användas bättre. Antalet officerare minskar och kommer tyvärr sannolikt fortsätta att minska till följd av att de ökande officersavgångarna är fler än tillskotten av nya officerare. Officerarnas arbetsinsatser behöver därför prioriteras till de uppgifter vilka enbart kan utföras av just officerare.

De ökande administrativa bördorna, vilka är resultatet av New Public Management, leder till att officerskåren avprofessionaliseras. Medarbetare med kvalificerad militär utbildning lägger nu alltför mycket tid på administration, vilken skulle kunna lösas av administrativt specialiserad personal utan lång militär utbildning. Mycket administrativt arbete skulle sannolikt även kunna rationaliseras bort, om kraven på detaljerad kontroll och rapportering minskades, såväl internt inom Försvarsmakten som från försvarsdepartementets sida. Mycket administrativt detaljarbete utförs idag utan att det är uttryckligen föreskrivet i lag eller förordning. Mycket registreras, rapporteras och sammanställs utan att detta i sig ökar vår försvarsförmåga. Det knappas och skrivs så mycket mer än det läses.

Byråkratiseringen har negativt påverkat officersyrkets attraktivitet. Människor med initiativkraft och vilja att agera uppfinningsrikt för att lösa uppdrag, trivs sällan i administrativt stelbenta byråkratier. När vi inte lyckas rekrytera och behålla officerare så hotas vår försvarsförmåga. Våra nyutbildade officerare bör fokusera på att leda sina förband, och i mindre omfattning än nu på att utföra administrativ rapportering. Mycket administration kan ske mer rationellt av specialiserade administratörer istället för av chefer i linjen.

Att chefer fattar beslut är bra. Att samma chefer sedan även själva har att administrera sina beslut, när administrationen skulle kunna skötas mer effektivt av specialiserade administratörer, är inte bra. Ökad rollspecialisering behövs därför. Den HR- och chefstransformation som genomförts i Försvarsmakten har lett i fel riktning och förändringar behövs, vi behöver möjliggöra för chefer att kunna fokusera på att göra ”rätt saker” istället för på att ”göra saker rätt”. Att göra rätt saker för chefer i försvarets förband borde vara att leda förbandets personal och verksamhet – ytterst i syftet att kunna vinna den väpnade striden.

Det tar många år att utbilda officerare. Bristen på officerare kan till del avhjälpas med att specialiserade administratörer övertar uppgifter vilka inte måste, och därför inte heller bör, lösas av officerare. Vi behöver förändra det administrativa arbetet till att i större utsträckning genomföras av administrativa specialister istället för generalister, i syfte att frigöra officerarnas arbetstid till att leda och utbilda våra förband.

Vi behöver lita på varandra att agera med gott omdöme och ta ansvar för beslut. Uppföljning och kontroll är bra, men blir kontrollstegen överdrivna så hämmas verklig effektivitet och uppbyggnaden av våra förmågor begränsas. Vi behöver därför öka vår tillit inom områden såsom logistik, personaltjänst, ekonomihantering och inte minst utbildning. Brist på tillit, manifesterad i överdrivet detaljerad kontroll och tidsödande administration kostar mycket kraft och tid – arbetstid. Experter inom olika administrativa områden bygger ut de regelverk de ansvarar för, vilket leder till ökade administrativa bördor för medarbetarna i organisationen. Sammantaget blir effekten av alla olika regelverk och manualer en onödigt tidskrävande administrativ börda, vilken tar kraft från försvarets huvuduppgift.

Försvarsmakten behöver fokusera på det som är verkligen viktigt och prioritera bort, ytterst rensa ut, annat. Att ursäkta växande regelverk och byråkratisering med att världen blivit mer komplicerad håller inte. En mer komplicerad omvärld är ett bra skäl för att öka fokus på kärnuppdraget – att försvara Sverige. Vi har tillåtit, medvetet eller omedvetet, att genomförande av verksamhet gjorts mer och mer omständligt. Volymerna av de interna regelverken har vuxit exponentiellt. Allt mer arbete, och många heltidstjänster, åtgår för att hantera själva regelverken.

Försvarsmaktens förband behöver ökad förmåga och samövning, och vägen dit kan inte vara mer certifieringar av individuella utbildningar. Förmåga är vad en organisation kan göra tillsammans och är större än summan av individuella certifikat. Samövade grupper bildar bra förband – tillsammans – och där skapas försvarsförmåga.

Central administration tenderar med New Public Management att generera omfattande processbeskrivningar, föreskrifter och manualer, allt för att kunna styra verksamheten mer i detalj. Med New Public Management som outtalad ledningsfilosofi hamnar fokus främst på förvaltning och ekonomi. Central administration genererar krav på uppföljning och tidskrävande återrapportering och leder ofta till än mer detaljerade styrningar. Allvarligast är när viljan att ta initiativ kvävs hos medarbetarna. Försvarsförmåga skapas i våra förband, för vilka administrationen ska vara ett stöd. Administration finns för att stödja vår kärnverksamhet – skapande och vidmakthållande av förmåga att försvara Sverige.

Vi bör aktivt identifiera och prioritera bort, eller åtminstone förenkla, administrativ rapportering vilken inte ökar försvarsförmågan. Vi bör kritiskt granska vilken administration som ger ett faktiskt mervärde för vår försvarsförmåga. Vi bör handlingskraftigt förenkla våra interna regelverk och arbetssätt så att tidsåtgången för administration blir rimlig och medger att vi kraftsamlar till att skapa försvarsförmåga.

Tilliten behöver öka – i både stort och smått – för att vi ska kunna bygga upp vår försvarsförmåga. Vi behöver möta utmaningarna som kommer av en krympande officerskår genom att tydligt prioritera vad vi ägnar vår tid åt och vad som kan prioriteras bort. Vi kan alla hjälpas åt att identifiera detaljstyrning och detaljrapportering som vi kan klara oss utan. Genom att tillämpa en på tillit byggd uppdragsstyrning, kan vi bättre leverera ökad försvarsförmåga för Sverige.

Spridningen av New Public Management in i Försvaret har medfört ökad byråkrati och försämrad styrning. Låt oss hjälpas åt att frigöra de fantastiska krafterna hos alla medarbetare genom att uppriktigt leva som vi lär – med utvecklande ledarskap och uppdragstaktik.

Författaren är överstelöjtnant, MMAS och Fil Mag.

Bland tryckpressar och binärkod

Reflektion

Den 27DEC2018 infekterades det amerikanska företaget TribunePublishings datornätverk med ett datorvirus av typen "malware" (malicious software d.v.s. skadlig programvara), i detta fallet med syftet att få en lösensumma s.k. "ransomware". Detta kom minska företagets förmåga för tryckning av ett antal dagstidningar på den amerikanska västkusten. Därutöver kom även Los Angeles Times, San Diego Unionen Tribune men även The New York Times och The Wall Street Journal västkustupplaga att påverkas som trycks vid Los Angels Times Olympic tryckeri. Försök gjordes att begränsa spridningen av viruset i datornätverket, vilket misslyckades.1 Varvid det kom krävas alternativa lösningar för tryckningen av dagstidningar den 29-30DEC2018.2

Enligt nu, 09JAN2019, publicerade uppgifter förefaller det inte finnas någon konkret information kring vem den skyldige var, förutom att angreppet förefaller initierats utanför USA. Viruset har identifierats som "Ryuk", vilket är en variant av viruset "Hermes" ett virus som skall härstamma från Nordkorea.3Angrepp med "Ryuk" viruset skall vara av mindre skala, men vara tydligt riktade och planerade angrepp med ett noggrant genomfört bakgrundsarbete d.v.s. ingen blir slumpmässigt angripen av detta virus. Angreppen förefaller främst vara riktade mot företag eller verksamhet med låg tolerans för störningar, där enbart viktiga tillgångar och resurser blir smittade. Det sker genom att filer krypteras, i det angripna nätverket. Därefter meddelas den angripne om hur de kan återfå tillgång till sina filer/system, genom en inbetalning med Bitcoin.4

Detta angrepp var således mer riktat och i en betydligt mindre skala än det s.k. "NotPetya" viruset som bl.a. USA och Storbritannien hävdar att Ryssland spred.5 Det viruset kom under sommaren 2017 slå väldigt hårt mot bl.a. logistikföretag, men även kärnkraftverket i Tjernobyl påverkades.6Varken "Ryuk" eller "NotPetya" var skräddarsydda virus för att genomföra ett specifikt angrepp, gentemot något objekt eller struktur som t.ex. "StuxNet" viruset var. Där själva viruset skrevs för att påverka ett specifikt föremål och rent fysiskt förstöra materiel.7 Däremot kom både "Ryuk" och "NotPetya" påverka fysisk verksamhet såsom tidningsproduktion och godstransporter och i fallet med "Ryuk" kan det varit syftet för att kunna få ut en lösensumma maa. att de var ett mer riktat angrepp kontra "NotPetya".

Vad har då detta för krigsvetenskaplig och säkerhetspolitisk bäring? Att krigföring även genomförs på den digitala arenan är känt. Krigföringen på den arenan kommer sannolikt bli allt viktigare i framtiden. Dock får de anses att vi fortfarande står i en formativ period kring denna form av krigföring, där själva potentialen samt när, var och hur den kan användas kan te sig svåröverblickad. Framförallt när en stor del av arenan krigföringen kan utkämpas på, likt den fysiska världen, delas med samhället i övrigt. Vilket onekligen öppnar upp möjligheter för en angripare.

Att statliga aktörer har uppfattat potentialen med den digitala arenan råder det nog inga tvivel om.8 I svensk kontext accentueras det bl.a. i de uppgifter som framkommit om statliga aktörer som genomfört förberedelser, för digitala angrep mot det svenska elnätet.9 Sårbarheterna kring elförsörjningen kan till del motarbetas genom reservkraft, vilket medger viss drifttid, men enbart den drifttid som batterisystem har eller av den mängd drivmedel som finns att tillgå för ett elverk. Vad som även bör beaktas är att verksamheter med reservkraft, även kan utsättas för digitala angrepp mot dess datorsystem, innan, under eller efter ett avsiktligt elavbrott. Vilket torde vara ett troligtangreppsförfarande av en statlig aktör.

Vad har då ett virusangrepp mot tryckerier på den amerikanska västkusten att göra med svensk säkerhetspolitik? Förmågan att kunna förmedla information till det svenska samhället i händelse av en väpnad konflikt eller utdragen gråzonsproblematik får anses vara av yttersta vikt. Redan nu förefaller det finnas ett intresse av att påverka svensk nyhetsförmedling. Vilket kanske främst accentuerades vid det överbelastningsangrepp som genomfördes mot ett antal svenska nyhetsbolag i mars 2016.10 Detta överbelastningsangrepp misstänks Ryssland genomfört, enligt det amerikanska utrikesministeriet.11

Att den internetbaserade nyhetsförmedlingen kan utsättas för olika former av angrepp säger sig självt. Vilket inte minst visade sig vid det ovan beskrivna tillfället. Däremot bör "ransomware" angreppet mot de amerikanska tidningstryckerierna utgöra en tydlig varningssignal. Framförallt utifrån perspektivet vad en statlig aktör skulle kunna göra mot de traditionellt "analoga" strukturerna, som har en "digital" anslutning. Överbelastningsangreppet 2016 hade likväl kunnat följas upp av ett digitalt angrepp mot svenska tidningstryckerier. De svenska tidningstryckerierna torde vara minst lika sårbara som de amerikanska i detta hänseende. Ett sådant "dubbelangrepp" mot svensk nyhetsförmedling hade möjligen kunnat orsaka oro i det svenska samhället maa. av reaktionerna efter sabotaget mot radio och tv-masten utanför Borås och andra incidenter under våren 2016.12

Utifrån perspektivet väpnat angrepp förefaller den troliga formen av angrepp gentemot Sverige, utgöras av ett strategiskt överfall med en s.k. operativ chock.13 Den operativa chocken syftar troligtvis till att initialt förlama samtliga delar av det svenska samhället. Inom ramen för denna förlamning torde bl.a. nyhetsförmedling i dess olika former vara intressant att påverka. Vilket ytterst kan syfta till att skapa en kognitiv avreglingav det svenska samhället, helst under den tidsrymd som krävs för att uppnå de ställda målsättningarna. Genomförandet av en sådan påverkan mot olika nyhetsförmedlingar och andra för totalförsvaret viktiga strukturer torde ej vara särskilt svår att genomföra, då de ofta nyttjar internet som informationsbärare.

Många av de statliga myndigheternas digitala system, Försvarsmakten inräknad, torde dock ha en högre motståndskraft gentemot detta, då de i vissa fall utgörs av slutna system som ej går att nå utifrån via t.ex. internet. Dock utgör alltid människan den svagaste länken, även i slutna system. Ofta nyttjas ovetande individer som infallsport för att få åtkomst till system som går att nå via internet.14 Denna princip torde ej gå att nyttja i huvuddelen av fallen, för åtkomst till slutna system. För åtkomst till de slutna system krävs det troligtvis en fysisk kontakttagning, där en individ antingen rekryteras eller utsätts för någon form av påtryckning för att lösa en uppgift för en statlig aktör. Sett till mängden försök som genomförs via internet att nå system,15 torde även denna fysiska variant genomföras för att nå åtkomst till slutna system.

Nerdragningen av Försvarsmakten under de senaste 20 åren, har även ökat kravet på ledningsförmåga. Med anledning av de stora ytor förbanden skall kunna täcka, men även förflytta sig inom Sverige. Detta utifrån det faktum att förbanden numera ej har en geografisk anknytning som för, utan förband skall i huvudsak kunna verka över hela Sveriges yta. Denna minskning av förband har även inneburit en ökad grad av centraliserad ledning, därmed ett ökat behov av fungerande ledning över hela Sveriges yta. Detta torde även innebära att rekryteringsförsöken via fysisk kontakttagning gentemot olika befattningshavare som driftar Försvarsmaktens informationssystem och informationsstrukturer har ökat.

Avslutningsvis, krigföringen på den digitala arenan har många likheter med de övriga arenorna samt de förberedelser som genomförs redan i fredstid. På liknande sätt har den digitala underrättelseinhämtningen många likheter med hur den traditionella inhämtningen genomförs. Vad som dock skiljer sig är effekten som kan uppnås med relativt små medel, vilket gör denna form av krigföring och inhämtning kostnadseffektiv. Ytterligare en skillnad är den samordning i tid som kan uppnås över en stor yta på den digitala arenan, kontra de övriga arenorna.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

British Broadcasting Corporation 1, 2, 3, 4 (Engelska)
BuzzFeed News 1(Engelska)
CBS News 1(Engelska)
Check Point Software Technologies 1(Engelska)
Försvarsmakten 1(Svenska)
Los Angeles Times 1, 2(Engelska)
Reuters 1, 2, 3, 4, 5(Engelska)
The Times 1(Engelska)
Sveriges Television 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

Slutnoter

1Los Angeles Times. Barboza, Tony, James, Meg. Reyes, Emily Alpert. Malware attack disrupts delivery of L.A. Times and Tribune papers across the U.S. 2018. https://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-times-delivery-disruption-20181229-story.html(Hämtad 2019-01-09)
Reuters. Cyber attack hits U.S. newspaper distribution. 2018. https://www.reuters.com/article/us-cyber-latimes/cyber-attack-hits-u-s-newspaper-distribution-idUSKCN1OT01O(Hämtad 2019-01-09)
2Reuters. 'Workaround systems' help print U.S. newspapers hit by cyber attack: source. 2018. https://www.reuters.com/article/us-cyber-latimes/workaround-systems-help-print-u-s-newspapers-hit-by-cyber-attack-source-idUSKCN1OU11C(Hämtad 2019-01-09)
3CBS News. Malware that disrupted newspapers identified. 2019. https://www.cbsnews.com/video/computer-virus-that-halted-tribune-publishing-newspapers-identified-as-ryuk-ransomware/(Hämtad 2019-01-09)
4Check Point Software Technologies. Ryuk Ransomware: A Targeted Campaign Break-Down. 2018. https://research.checkpoint.com/ryuk-ransomware-targeted-campaign-break/(Hämtad 2019-01-09)
Los Angeles Times. Dean, Sam. What is Ryuk, the malware believed to have hit the Los Angeles Times?. 2018. https://www.latimes.com/business/technology/la-fi-tn-ryuk-hack-20190101-story.html(Hämtad 2019-01-09)
Los Angeles Times. Barboza, Tony, James, Meg. Reyes, Emily Alpert. Malware attack disrupts delivery of L.A. Times and Tribune papers across the U.S. 2018. https://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-times-delivery-disruption-20181229-story.html(Hämtad 2019-01-09)
5Reuters. Volz, Dustin. Young, Sarah. White House blames Russia for 'reckless' NotPetya cyber attack. 2018. https://www.reuters.com/article/us-britain-russia-cyber-usa/white-house-blames-russia-for-reckless-notpetya-cyber-attack-idUSKCN1FZ2UJ(Hämtad 2019-01-09)
British Broadcasting Corporation. UK and US blame Russia for 'malicious' NotPetya cyberattack. 2018. https://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-43062113(Hämtad 2019-01-09)
6Reuters. Auchard, Eric. Prentice, Alessandra. Stubbs, Jack. New computer virus spreads from Ukraine to disrupt world business. 2017. https://www.reuters.com/article/us-cyber-attack/new-computer-virus-spreads-from-ukraine-to-disrupt-world-business-idUSKBN19I1TD(Hämtad 2019-01-09)
Reuters. Saul, Jonathan. Global shipping feels fallout from Maersk cyber attack. 2017. https://www.reuters.com/article/us-cyber-attack-maersk/global-shipping-feels-fallout-from-maersk-cyber-attack-idUSKBN19K2LE(Hämtad 2019-01-09)
British Broadcasting Corporation. Global ransomware attack causes turmoil. 2017. https://www.bbc.co.uk/news/technology-40416611(Hämtad 2019-01-09)
7British Broadcasting Corporation. Fildes, Jonathan. Stuxnet virus targets and spread revealed. 2011. https://www.bbc.co.uk/news/technology-12465688(Hämtad 2019-01-09)
British Broadcasting Corporation. Timeline: How Stuxnet attacked a nuclear plant. 2015. https://www.bbc.com/timelines/zc6fbk7(Hämtad 2019-01-09)
8The Times. Hookham, Mark. Shipman, Tim. Wheeler, Caroline. UK war-games cyber attack on Moscow. 2018. https://www.thetimes.co.uk/edition/news/uk-war-games-cyber-attack-on-moscow-dgxz8ppv0(Hämtad 2019-01-09)
9Sveriges Television. Nylander, Jan. FRA: IT-spioner förbereder attack mot elnätet. 2017. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/it-spioner-forbereder-attack-mot-elnatet(Hämtad 2019-01-09)
10Sveriges Television. Juhlin, Johan. Flera stora nyhetssajter kraschade. 2016. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/stora-nyhetssajter-har-kraschat(Hämtad 2019-01-09)
Sveriges Television. Flera mediesajter överbelastade. 2016. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/flera-mediesajter-overbelastade(Hämtad 2019-01-09)
Sveriges Television. Larsson, Thomas. Samma gärningsman tros ligga bakom IT-attackerna. 2016. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/samma-garningsman-tros-ligga-bakom-it-attackerna(Hämtad 2019-01-09)
11BuzzFeed. Collier, Kevin. Leopold, Jason. Russian Hackers Targeted Swedish News Sites In 2016, State Department Cable Says. 2018. https://www.buzzfeednews.com/article/kevincollier/2016-sweden-ddos-expressen-hack-russia-cables(Hämtad 2019-01-09)
12Sveriges Television. Säkerheten höjs på alla master i landet. 2016. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/efter-misstankt-sabotage-sakerheten-hojs-pa-samtliga-master-i-landet(Hämtad 2019-01-09)
Sundberg, Marit. von Heijne, Thomas. MSB: Allvarligt att driftstörningarna ökar. 2016. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/handelser(Hämtad 2019-01-09)
13Försvarsmakten. Militärstrategisk doktrin. Stockholm: Försvarsmakten, 2016, s. 53.
14Sveriges Television. Nylander, Jan. Människor den svaga länken vid IT-attack. 2017. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/manniskor-den-svaga-lanken-vid-it-attack(Hämtad 2019-01-09)
15Sveriges Television. Nylander, Jan. Utländska IT-spioner bakom 100.000 nätattacker förra året. 2017. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utlandska-it-spioner-bakom-100-000-natattacker-forra-aret (Hämtad 2019-01-09)
Sveriges Television. Olsson, Jonas. FRA: Cyberangrepp mot Sverige ökar. 2019. https://www.svt.se/nyheter/fra-cyberangreppen-mot-sverige-okar(Hämtad 2019-01-09)

Gotland utan sjöräddningshelikopter under tre månader!


Igår stängdes Sjöfartsverkets helikopterbas på Visby ner. Det är dessvärre något som börjar bli mer regel än undantag. Men nu stängs basen ner i hela tre månader under den kallaste och därmed mest farliga tiden under hela året.

Sjöfartsverket stänger ner basen på Visby för att kunna flytta helikopter till Kiruna för att öva i fjällmiljö. Man prioriterar således övning i fjällmiljö framför att upprätthålla beredskap för att så effektivt som möjligt lösa den skarpa uppgiften som handlar om att rädda liv.

Jag förstår att man även behöver öva i fjällmiljö, men frågan är om konsekvenserna för denna övningsverksamhet inte blir för stora när det handlar om så lång tid?

Men inte nog med detta. Sjöfartsverket fortsätter att förmedla en bild som inte alls stämmer överens med verkligheten. I en artikel i dag i helagotland säger Mattias Hyllert att förmågan till sjöräddning inte kommer att påverkas(!)

"Han menar att sjöräddningsförmågan runt Gotland inte kommer att påverkas av när ön står utan räddningshelikopter"
"- Området täcks från baserna i Norrtälje och Karlstad. Vid behov kan vi med kort varsel ombasera en räddningshelikopter från fastlandet till Visbybasen ... Det är också viktigt att komma ihåg att de flesta räddningsinsatser runt Gotland sker med båtar och den förmågan är god."

Att sjöräddningsförmågan inte skulle påverkas av en stängd bas på Visby behöver nog inte ens kommenteras.

Att de flesta insatser runt Gotland har skett med båtar har till stor del sin naturliga förklaring i att helikopterbasen på Visby endast har varit sporadiskt öppen sedan 2013. Innan dess var det i huvudsak helikopter som stod för SAR enligt initierade källor.

Men det största problemet är ändå att man envist hävdar att båtar skulle vara ett alternativ.
Ja, så kan det vara i vissa fall, men långt ifrån vid alla tillfällen. Vattnen runt Gotland är oskyddade och svårt utsatta för väder i form av vind och våghöjd. Nedanstående bild visar på våghöjden runt Gotland för några dagar sedan. Alla sjömän vet att i sådant väder tar sig inga båtar ut på ett säkert sätt. Skulle man mot förmodan ändå göra det, så skulle det innebära livsfara för den nödställde att befinna sig i vatten bredvid ett fartyg eller båt som hissar i sjögången. Dessa svårigheter/risker uppstår redan vid våghöjder från cirka två meter, något som är vanligt förekommande under den period då Visby nu kommer att stå utan helikopter. Vid sådana förhållanden är helikopter det enda alternativet!




Jag har dessutom tidigare skrivit ett längre inlägg om vad det innebär rent tidsmässigt när en bas stänger ner. Det får givetvis konsekvenser. Nedan redovisas konsekvensen av att basen på Visby är stängd. Att inte sjöräddningsförmågan skulle påverkas negativt är således ett helt felaktigt påstående.


Täckning från KRISTIANSTAD och NORRTÄLJE när basen på VISBY är stängd. Cirkeln motsvarar hur långt en helikopter tar sig inom 1 timme (baserat på 15min till start och 45min flygtid med en fart av 145 knop).

Jag har tidigare pekat på att om en myndighet som inte löser sitt uppdrag bör meddela sin uppdragsgivare. Detta i syfte att problematiken ska kunna åtgärdas. Det gäller för övrigt alla som har ett uppdrag oavsett verksamhetsområde. Detta har nu Sjöfartsverket gjort genom en rapport, vilket är bra! I ett pressmeddelande framför man bland annat följande.


Ett utökat helikoptersystem enligt Sjöfartsverkets förslag skulle också innebära att förmågan att stötta Försvarsmakten med flygräddningsresurser förbättras. Den nuvarande organisationen utgår från sju helikoptrar fördelade på fem baser. Försvarsmaktens behov av yttäckning för flygräddning är inte fullt tillgodosett genom nuvarande organisation.
 
- I nuläget har vi för få helikoptrar och för glest mellan baserna i norra Sverige för att fullt ut tillgodose Försvarsmaktens behov. I praktiken befinner sig alltid en av de sju nuvarande helikoptrarna på tungt underhåll, vilket innebär att systemet är känsligt för störningar. Detta förhållande kan förbättras genom vårt förslag som innebär att en sjätte helikopterbas etableras i Norrlands inland, säger Katarina Norén.

Här bekräftas således att yttäckningen är för dålig fär Försvarsmaktens behov, och den blir inte bättre av att basen på Visby nu kommer att vara stängd under tre månader. Nästa från är vad konsekvensen blir när helikoptrarna på baserna Norrtälje och Kristianstad tas ur beredskap för avhjälpande eller planerat underhåll? Det tål att funderas på.

Situationen är minst sagt problematisk för yrkessjöfarten och den militära verksamheten som är helt beroende av en fungerande sjö- och flygräddning. Det tål dessutom att ånyo påminna om de tragiska händelserna med Estonia och Scandinavian Star!

Använder vi resurserna där de bäst behövs?

av Magnus Sjöland
Foto: Privat.

Stryktålighet erfordras hos många samhällsfunktioner, inte minst gäller det elnätet. Foto: Privat.

Jag sitter strömlös med tända stearinljus i mitt hus och skriver på denna artikel. För fyra dagar sedan blåste stormen Alfrida över Roslagen och många är ännu utan el, i skrivande stund 10.000 hushåll. De system vi bygger upp är idag i första hand optimerade för normaldrift och för att minimera kostnader, inte för att maximera driftsäkerhet.

Detta gör att jag har några funderingar runt resiliens och om vi använder våra resurser på bästa sätt. Hur trygga kan vi vara idag? Använder vi våra skattemedel på bästa sätt för att trygga våra medborgare?

Vi lever i ett öppet och demokratiskt samhälle där de flesta kan röra sig helt fritt, besöka de platser som önskas och få den information de efterfrågar. Om främmande makt vill kartlägga oss, är det enkelt att vandra runt i våra skogar och våra städer och göra egna kartor och planer. Det är svårt att hindra i ett öppet samhälle, polisen är ansvarig men har svårt att stoppa fientliga aktiviteter. Vi medborgare i Sverige vill leva i ett fritt land, röra oss fritt, ha en fri yttranderätt och vi vill inte leva i ett kontrollsamhälle med en stark kontrollapparat. Detta är en svår nöt att knäcka, avvägningen mellan frihet och kontroll. Då det finns de som vill förstöra för oss, som måste övervakas och gripas, samtidigt som den stora majoriteten skall få leva fritt med en hög grad av integritet.

De flesta fastigheter står vem som helst fritt att förvärva. Dessa kan sedan anpassas efter fientliga planer. Detta har börjat uppmärksammas i Finland och jag hoppas att vi också börjar se över lagstiftning och policy. I några fall har vi sagt nej till att utländska intressen köper strategiskt viktig infrastruktur, men mer behöver göras. Exempelvis bör vi sätta in begränsningar för hur stor andel som utländska aktörer har rätt att köpa in sig i strategiskt viktiga företag. Om en fientligt inriktad aktör äger sådana företag kommer de åt känslig information, kan lägga ner verksamheten eller exempelvis avlyssna eller göra påverkansoperationer utan att bryta mot lagen. Tyskland har nu börjat lägga in begränsningar i sin lagstiftning, vi bör följa efter.

Vi har de senaste åren byggt upp ett samhälle som bygger på just-in-time och/eller slimmade system med väldigt få lager och depåer, och liten redundans, där det mesta tillverkas och transporteras när det finns en efterfrågan. Det är enkelt för en fientligt inställd organisation att kartlägga dessa flöden och hitta sårbarheter.

Detta gäller genomgående för nästan alla våra system, både de offentliga som de privata. För att nämna några:

  • Kommunikationssystem
  • Telenät
  • Livsmedel
  • Energi
  • Betalningsmedel
  • Transportsystem

Vi bygger ett samhälle som är ultraeffektivt i ekonomiska termer, men inte tillräckligt resilient och slagtåligt om det uppstår oförutsedda händelser eller ofred. Vad menar jag med resilient? Jo, ett system som tål en hel del störningar innan det kollapsar. Ju mindre resiliens desto enklare är det att rubba systemet så att det slutar att fungera. Om ett system är resilient kan det attackeras på en hel rad områden utan att det märks så mycket, det tar mycket längre tid innan det kollapsar.

Vi kan med relativt små medel från staten se till så att de kommersiella system som byggs upp blir många gånger mer resielienta, exempelvis kan ett telesystem byggas rent kommersiellt för att maximera vinsterna till operatören vid normala driftsituationer. Men om vi bygger in resiliens med hjälp av statliga pengar, eller med tuffare lagstiftning, så behöver det inte kosta så mycket mer om det sker vid konstruktion och uppbyggnad. Det kan räcka med några % i extra kostnad för att kunna tåla rejäla påfrestningar från exempelvis terroristdåd, ofred eller andra onormala påfrestningar, som stormen Alfrida. Detta gäller i princip alla system, om man från början konstruerar systemen för att vara mer resilienta, så kostar det inte så mycket som om det måste läggas in senare.

Detta gäller inte bara krav på resiliens. Jag skulle vilja hävda att det är en naturlag för nästan alla system och nästan alla krav, att om man i ett tidigt skede i utvecklingen av ett nytt system ställer krav så kostar det inte så mycket att införa denna funktionalitet. Om det i stället kommer nya krav efter det att ett system är färdigt, kan det bli väldigt kostsamt att införa ny funktionalitet. Ibland kan det till och med bli dyrare än att införskaffa ett helt nytt system, där de nya kraven är tillgodosedda.

Då vi nu behöver öka vår motståndskraft och satsa på ett starkt totalförsvar bör vi snabbt sätta in åtgärder för att minska våra kritiska systems känslighet, mycket skulle kunna göras på frivillig väg eller med hjälp av lagstiftning.

Staten bör utföra olika studier för att möta de nya krav vi sätter på robusthet inom totalförsvarskonceptet. Vi bör då sätta upp minst en ny organisation med analytiker, och eller förstärka de redan befintliga. Dessa bör jobba tvärvetenskapligt med moderna verktyg och metoder, som exempelvis operationsanalys, modellering, simulering och AI (artificiell intelligens), för att optimera vårt samhälle så att det blir mer resilient.

Vi måste prioritera om våra resurser och satsa mer aktivt på ett totalförsvar. Vad skall prioriteras och vad kommer de olika alternativen att kosta? Då kommer vi förhoppningsvis kunna utnyttja våra resurser där de bäst behövs.

En liten storm med byar på upp till drygt 30 m/s skall inte behöva göra att 20.000 människor skall behöva frysa i sina hem, vara utan vatten, kyl, frys och matlagningsmöjligheter. I skrivande stund är det minusgrader ute och det kan ta minst en vecka till innan de flesta fått strömmen tillbaka. När vi nu skall lägga mer resurser på totalförsvaret av Sverige, måste vi börja med att tillfredsställa de mest basala behoven: mat, värme, skydd, vatten och el.

Författaren är vd och ledamot av KKrVA.

Prolog: Rikskonferensen 2019

Om lite drygt en vecka öppnas den 73:e Rikskonferensen – en institution i det försvarspolitiska Sverige. Söndagen den 13 januari har cirka 350 deltagare transporterats till Sälens Högfjällshotell och tagit plats för att klockan 1230 se Folk och Försvars ordförande Göran Arrius och generalsekreterare Maud Holma von Heijne öppna årets konferens. De kommer lämna över till Eva Hamilton, som modererar konferensen för första gången – det är ingen enkel uppgift att efterträda utomordentliga Pernilla Ström, som under många år med varm och fast hand manövrerat konferensens tre dagar från start till mål.

Årets konferens har underrubrikerna Sverige och världen (söndag), Militärt och civilt försvar (måndag) och Skydd av vår demokrati (tisdag). Under dessa rubriker ryms bland annat relationerna med USA och den transatlantiska länken, försvarssamarbetet inom EU, Kinas säkerhetspolitiska ambitioner, svenskt militärt försvar, nordiskt perspektiv på försvarssamarbete och totalförsvarsutveckling, hoten mot Sverige, artificiell intelligens (AI) och klimatförändringarnas konsekvenser för krisberedskap och säkerhetspolitik.

Som en övergripande reflektion kan jag konstatera att det över tid försämrade säkerhetspolitiska läget präglar konferensen mer och mer för varje år – liksom inrikespolitiska utmaningar. Allt annat hade naturligtvis varit anmärkningsvärt, och man kan med fördel lägga tidigare års konferensprogram vid sidan av varandra för att få denna utveckling tydligt illustrerad genom ämnesval och rubriker på programpunkter. De som vill beforska svensk försvars- och säkerhetspolitisk utveckling, och vad som har varit på tapeten i den försvarspolitiska offentligheten genom decennierna, har en skatt att utforska i dessa program.

Söndag

Klockan 1235 kliver försvarsministern i övergångsregeringen, Peter Hultqvist (S) upp på scenen och levererar Sveriges säkerhetspolitiska prioriteringar.  Han kommer av nödvändighet vara lite tillbakablickande och återge vad som åstadkommits under föregående mandatperiod, helt säkert med betoning på de bilaterala samarbeten som fördjupats. Möjligen kommer han också varna för eventuella borgerliga äventyrligheter (ur hans perspektiv) i NATO-frågan, om det blir regeringsskifte framöver. Jag hoppas på en gedigen programförklaring när det gäller S ambitioner gällande den nuvarande utvecklingen inom försvarsområdet i Bryssel – och hur han ser på svenska och finska olikheter i det avseendet, med tanke på det nära samarbetet mellan Stockholm och Helsingfors. Min gissning är också att han kommer uppehålla sig vid försvarsekonomin på så sätt att han vill inskärpa vikten av att hålla hårt i de pengar man tilldelar Försvarsmakten framåt – eller med andra ord skuldfördela lite mellan politiken och Försvarsmakten när det gäller att fatta beslut på rätt underlag.

Efter Hultqvist (1255) är det Ulf Kristersson, partiledare Moderaterna, som under 20 minuter redovisar Vårt alternativ för svensk säkerhetspolitik. Han kommer helt säkert framhålla enigheten inom alliansen när det gäller att tilldela försvaret pengar – och att Sverige på sikt ska bli medlemmar i NATO. Det ska bli särskilt intressant att höra hur han i den kontexten väljer att uttrycka sig om de transatlantiska relationerna och den nuvarande amerikanska administrationen, men lika intressant är hur han formulerar sig om ambitionerna inom ramen för EU. Att förvänta är också en insatt del om hur vi bör förhålla oss till Kina.

1315 blir det Transatlantic Relations: Challenges and Opportunities Ahead, förmedlade av Eric D. Chewning, Deputy Assistant Secretary of Defense for Industrial Policy, USA. Ett symptomatiskt val av talare från den amerikanska sidan. Nej, jag är inte ironisk, det är helt rätt, särskilt som nästa programpunkt (1340) lyder USA och Sverige – från papper till Patriot. Här medverkar Karin Olofsdotter, Sveriges ambassadör i USA Mike Winnerstig, enhetschef Säkerhetspolitik Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Elisabeth Braw, Associate Fellow, Director of the Modern Deterrence project, RUSI.

1440 inleds ett block om försvarssamarbetet inom EU med Katarina Areskoug Mascarenhas, chef EU-kommissionens representation i Sverige Hennes anförande följs upp med en paneldiskussion om Försvarssamarbete i Europa – behovet av en svensk strategi, där Göran Mårtensson, generaldirektör Försvarets materielverk (FMV), Niklas Alm, strategichef/stf generalsekreterare Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF), Johan Svensson, chef Produktionsledningen Försvarsmakten, Bodil Valero, europaparlamentariker (MP) och Gunnar Hökmark, europaparlamentariker (M), medverkar. Detta är en programpunkt där rubriken så att säga säger allt. Behovet av en strategi är stort och akut, om Sverige som samlad kraft ska kunna agera på ett konstruktivt sätt som också ger egen nytta. Önskan är således att diskussionen inte stoppar vid att uttrycka själva ambitionen, utan hur en sådan strategi bör se ut (och vad som vore kontraproduktivt på kort och lång sikt). Vi behöver också någon/något som får ett utpekat ansvar att leda – inte bara att samverka – på myndighetssidan, tätt sammankopplad med regeringskansliets tänkare inom området. Det vore uppfriskande om Göran Mårtensson plötsligt sade att han tar befälet.

Efter EU blir det Kina. 1605 talar Ola Wong, journalist med fokus på Kina om landets (större) ambitioner. Därefter följer FOI:s forskningsledare Jerker Hellström och Klas Eklund, Senior Economist Mannheimer Swartling, om Kinas politiska prioriteringar. Därefter (1635) utbryter Hård och mjuk makt – svensk-kinesiska relationer – en debatt mellan Kristina Sandklef, oberoende Kinaanalytiker Sandklef Asia Insights, Malin Oud, kontorschef Peking och Stockholm, Raoul Wallenberginstitutet, Philip Botström, förbundsordförande SSU och Joar Forssell, förbundsordförande LUF.

Söndagens program avrundas med svensk utrikespolitik. Under rubriken Sveriges utrikespolitik: ett verktyg för stabilitet talar Annika Söder, kabinettsekreterare Utrikesdepartementet och Hans Wallmark, ordförande i Utrikesutskottet (M). Diskussionen kommer troligen omfatta Sveriges tid i FN:s säkerhetsråd, men förhoppningsvis inte enbart utan även vara framåtblickande. En önskan här är hur svensk självbild påverkar både vårt agerande och eventuell fördröjning av åtgärder som borde vidtas om vi inte ska möta verkligheten i ett plötsligt, bryskt uppvaknande och finna att våra tankar om oss själva och vår betydelse internationellt är gällande just på ”planeten Sverige”, men inte någon annan stans. Vad ska vi investera i, prioritera och samla oss omkring för att garantera inflytande om, säg 10, 30 och 50 år?

Möjligen kommer P J Anders Linder, chefredaktör Axess och Anders Lindberg, politisk chefredaktör Aftonbladet, ta upp några sådana trådar när de avslutar den första konferens dagen med Utrikespolitiskt perspektiv.

Måndag

Dagen inleds (1230) med fyra nordiska försvarsministrar på scenen under rubriken Nordic defense capabilities, nämligen: Peter Hultqvist, Sveriges försvarsminister, Claus Hjort Frederiksen, Danmarks försvarsminister, Jussi Niinistö, Finlands försvarsminister och Frank Bakke-Jensen, Norges försvarsminister. Det kommer bli en uppvisning i samstämmighet och nordisk beslutsamhet, vilket fyller sin funktion, men jag hoppas att de fyra lättar hjärtat lite och även vågar närma sig områden där det skaver. Då kommer vi längre.

Klockan 1340 är det ÖB Micael Bydéns tur att tala om Svensk försvarsförmåga som stärker stabiliteten i Europa. Jag tror man kommer kunna sammanfatta talet med att han är stolt, men inte nöjd. ÖB har en utmaning att samtidigt beskriva den lättnad som det senaste ekonomiska tillskottsbeskedet innebär (särskilt för 2019), men samtidigt vara tydlig med att dessa pengar inte medger några som helst nya satsningar. Han kommer behöva kommunicera för att framförallt få politikens förståelse för detta – nämligen att den nya ekonomin innebär att Försvarsmakten får möjligheter att nå redan beslutad målbild fram mot 2020, samt att man kan undvika det förmågetapp efter 2020 som han har varnat för under lång tid, men att pengarna alltså inte ger några som helst tillskott i förmåga eller kapacitet utifrån dagens omvärldsläge och kapaciteten hos andra i närområdet. Detta är svårsmälta budskap för alla som (rättmätigt) ser 18 miljarder som mycket pengar, men som kanske har glömt hur försvarsbudgeten såg ut när det säkerhetspolitiska läget bedömdes som allra ljusast.

Efter ÖB kommer chefen för Högkvarteret, tillika chef ledningsstaben, Jonas Haggren, Fredrik Ståhlberg, chef armétaktisk stab, Mats Helgesson, flygvapenchef och Jens Nykvist, marinchef tala om Försvarsförmåga idag och imorgon. Vi får se hur min gissning i julsagan faller ut när det gäller deras budskap…

Klockan 1450 har jag förmånen att kommentera Försvarsmaktens budskap och läge tillsammans med Linda Nordlund, ledarskribent Expressen.

Dagen övergår sedan till totalförsvarsperspektiv. Generaldirektören för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Dan Eliasson, inleder med Att skapa ett säkrare Sverige. Han får sedan sällskap på scenen av sina nordiska kollegor, de danska, norska och finska generaldirektörerna från motsvarigheterna till MSB, som ger sina perspektiv på nordisk beredskap: Cecilie Daae, generaldirektör Direktoratet for samfunnssikkerhet og beredskap, Norge, Kimmo Kohvakka, räddningsöverdirektör inrikesministeriet, Finland och Henning Thiesen, direktör Beredskabsstyrelsen, Danmark.

En viktig utredning som pågår är Näringslivets roll i totalförsvaret samt försörjningstrygghet i fråga om försvarsmateriel (och som för övrigt tillsammans med utredningen Hälso- och sjukvårdens beredskap och förmåga inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap behandlas på Försvarskonferens 2019 i april) och nästa programpunkt handlar om detta centrala område i totalförsvarsplaneringen. Under rubriken Offentlig-privat samverkan i en ny tid: innebörd och samhällsnytta framträder Karl Lallerstedt, ansvarig säkerhetspolitik Svenskt Näringsliv och Åsa Sundberg, VD Teracom.

Klockan 1720 får konferensen en lägesbild om Svenskt totalförsvar i norr genom Björn O. Nilsson, landshövding Norrbottens län, Ulf Siverstedt, chef norra militärregionen Försvarsmakten och Anna Lindh-Wikblad, biträdande kommundirektör Luleå. Därefter ställs en av konferensens viktigaste frågor, nämligen Varför ska vi ha ett totalförsvar? – förankring och försvarsvilja och det är Jenny Deschamps-Berger, sektionschef för analys vid centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan (FHS), Patrik Oksanen, politisk redaktör MittMedia, Benjamin Dousa, förbundsordförande MUF och Hanna Lidström, språkrör Grön Ungdom, som tar sig an detta ämne innan middagen.

Måndagen avslutar med ett långpass om Säkerhet i en osäker värld med Elisabeth Braw, Associate Fellow, Director of the Modern Deterrence project, RUSI, Ewa Skoog-Haslum, vice rektor Försvarshögskolan (FHS), Margareta Wahlström, ordförande Svenska Röda Korset, Åsa Wikforss, professor iteoretisk filosofi vid Stockholms Universitet och Rosaline Marbinah, ordförande Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer.

När det gäller de två ovanstående panelsamtalen ger tidigare erfarenheter från Rikskonferensen vid hand att intressanta sammansättningar av paneler som diskuterar stora frågor, ofta blir höjdpunkter. Sällan något som kommenteras i uppföljande artiklar, men minnesvärt för de som lyssnar.

Tisdag

Den sista konferensdagen inleds av Morgan Johansson, justitie- och inrikesminister i övergångsregeringen. Han talar under rubriken Trygghet och säkerhet –prioriteringar. Jag tror att han kommer tala om att säkerhet nu måste få kosta pengar, till skillnad från att säkerhet inte får kosta, fördröja eller förhindra olika projekt i rationalitetens namn. Han kommer berätta om åtgärder som genomförts och (ur hans perspektiv) synder den tidigare alliansregeringen begick. Mord och mordförsök på gator och torg – de så kallade ”skjutningarna” – lär av nödvändighet ta en del av talet, liksom efterföljande diskussioner under dagen.

Klockan 1255 blir det inrikes och utrikes perspektiv på Hoten mot Sverige – internationella drivkrafter och nationella konsekvenser, genom Gunnar Karlson, chef militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) och Klas Friberg, säkerhetspolischef på Säkerhetspolisen. Gunnar Karlson är i slutet av sin gärning inom MUST medan Klas Friberg är relativt ny som säkerhetspolischef – utomordentliga personer att lyssna till båda två och alla som är intresserade av gråzonsproblematik ska zooma in denna programpunkt eftersom det lär bli fokus på det.

Därefter kommer den tidigare säkerhetspolischefen, nuvarande rikspolischef Anders Thornberg att, tillsammans med riksåklagare Petra Lundh, berätta om Hoten mot Sverige – rättsstatens förutsättningar och utmaningar innan konsekvenserna för individ och samhälle behandlas av Ulf Merlander, lokalpolisområdeschef storgöteborg nordost och Erik Wennerström, generaldirektör Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). Därefter kommenterar Magnus Ek, förbundsordförande CUF, Martin Hallander, förbundsordförande KDU och Henrik Malmrot förbundsordförande Ung Vänster.

1545 handlar det om Artificiell intelligens – en pågående revolution? Det är Sara Mazur, Director Strategic Research, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, styrelseledamot SAAB, Magnus Sahlgren, senior forskare Research Institutes of Sweden (RISE) och Joel Brynielsson, biträdande forskningsledare, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som framträder. Därefter (1615) kliver Marika Ericson, doktorand Försvarshögskolan (FHS), Sara Wrige, präst i Svenska kyrkan och doktor i fysik, Niklas Karlsson, ordförande i försvarsutskottet (S) och Allan Widman, ledamot i försvarsutskottet (L), upp på scenen och diskuterar Artificiell intelligens – potential och risker. 

Rikskonferens 2019 avslutas med ett block om klimatförändringarnas konsekvenser inom två olika områden. Först Klimatförändringar – samhället och säkerhetspolitik, med  Malin Mobjörk, Director of Climate Change and Risk Programme Stockholm, International Peace Research Institute (SIPRI) och Mikael Granberg, föreståndare för Centrum för klimat och säkerhet vid Karlstads Universitet och därefter  Klimatförändringar – naturkatastrofer och den moderna frivilligheten med Ylva Jonsson Strömberg, enhetschef Krishantering och beredskap, Svenska Röda Korset, Malin Dreifaldt, ledamot i centralstyrelsen för Bilkåren, Daniel Bäckström, ledamot i försvarsutskottet och Försvarsberedningen (C) och Hanna Gunnarsson, ledamot i försvarsutskottet (V).

1810 är det slut för dagen och sista kvällen med gänget bryter ut.

Programmet inklusive samtliga starttider finner du här. Diskussionerna på scenen i Sälen kommer att kunna följas direkt på Folk och Försvars hemsida och på FoF:s Youtubekanal. SVT Forum kommer också sända, liksom SR:s Studio Ett som brukar vara på plats. På sociala medier följer man lämpligtvis konferensen genom #fofrk

Patrik Oksanen kommer spela in och lägga ut ett samtal mellan honom, Oscar Jonsson och mig varje konferensdag i år också. After #sakpol-podden återkommer således och jag ser mycket fram emot våra samtal om vad som utspelat sig på scenen (och inte) under dagarna på Högfjällshotellet!

sälenpodd

 

 

 

Något om okonventionell påverkan

Reflektion

Bakgrunden till detta inlägg är en intressant diskussion som företog sig på det sociala mediet Twitter, om det är möjligt eller inte att påverka ett fartyg med grovkalibriga vapensystem såsom det svenska automatgevär (AG) 90. Därav tillkomsten av detta inlägg, när Twitter i sig begränsar textmassa m.m för att kunna beskriva ämnesområdet lite mer utförligt. Inledningsvis skall dock poängteras att detta inlägg kommer vara allmänt hållet och baseras på sådan information som kan tillgodogöras i helt öppen litteratur. Inlägget kommer av lättförståeliga skäl ej gå in på tekniska, stridstekniska och taktiska detaljer. Inlägget är en översiktlig hotbildsdiskussion.

Det skall även poängteras vad jag valt att benämna okonventionellpåverkan kan vara en rad olika metoder med olika medel, där det i grund och botten handlar om att lösa en uppgift på ett sätt som inte anses vedertaget. Varvid ett av de mer kända exemplen är överfallet mot det Belgiska fortet Eben-Emael 1940. Inom ramen för detta begrepp faller t.ex. metoden att nyttja grovkalibriga vapensystem mot fartyg, där det primärt är ytstridsfartyg som kan anses utgöra målet.

Ett öppet underlag kring detta går att finna i den tidigare brittiske prickskytten och prickskytteinstruktören Mark Spicers bok "Illustrated manual of sniperskills", totalt berör han det på 15 sidor i sin bok. En kort bakgrund kring Speicer är att han bl.a. driver företaget Osprey Group USA. Han har även utbildat svenska prickskytteinstruktörer, han var även kallad som expertvittne av FBI vid rättegången 2002 gentemot den s.k. ”Beltway prickskytten”.1 Huruvida Spicers underlag i ämnet är adekvat eller ej, är upp till envar att bedöma.

Vad som går att konstatera på de 15 sidorna är utifrån vilken typ av fartyg, hur det är konstruerat m.m. ges ett flertal olika möjligheter för påverkan med grovkalibriga vapen. Fartygets material kan t.ex. ge möjligheten att penetrera det. Utvändiga system, såsom sensorer eller vapen, går att påverka m.m.2Således krävs det underlag kring vart dessa system är placerade på fartyget samt vilken påverkan ett frånfall något av systemen får på fartyget.3 Därutöver är det främst ammunitionstyper med sekundäreffekter, som bör användas.4

Innan vi fortsätter måste några grundprinciper kring denna form av strid beröras. Först och främst handlar det primärt om hur duktig skytten bakom vapnet är. Det avgör vilken form av målyta den kan träffa på olika avstånd. Desto bättre skytt desto mindre yta av ett mål på desto längre avstånd. Därav avgör skyttens förmåga att träffa en yta, vilka målval som kan vara aktuella. Dock kompliceras detta med faktorer som ljusförhållanden (dag, skymning, mörker), vind, rörelse, sjöhävning, avståndet i sig, förslitning av vapnet (påverkar t.ex. höjdspridning), stöd i eldställning för korrekt eldgivning m.m. Är t.ex. målet under rörelse minskar avståndet bekämpningen kan genomföras på men även storlek av målyta, kontra ett statiskt mål, och i vissa fall kan bekämpning under rörelse omöjliggöras.

Således krävs det att målytan är gripbar, s.k. "försvarbara skjutavstånd" måste uppnås, för en eller flera skyttar. Det mest optimala för skytten/skyttarna är givetvis att fartyget ligger förtöjt.5 Är fartyget under rörelse krävs givetvis kunskap om vald färdväg för att vara placerad på rätt plats. Platsen måste även vara på ett sådant avstånd där fartyget har en sådan hastighet att avsedd målyta kan träffas. Därmed, om fartyget är under rörelse begränsas platserna där det kan påverkas,6 dock går det att finna dylika platser i t.ex. den svenska skärgården.

Alla faktorer användas för att approximera vilken del av fartyget som främst bör påverkas s.k. målanalys. Den kanske mest kända metoden för en sådan analys är den s.k. CARVER matrisen,7vilket även går att använda i andra sammanhang och inte enbart med grovkalibriga vapen mot olika mål. Striden i sig är att betrakta som eldöverfall, där i huvudsak samma stridstekniska och taktiska principer går att nyttja för genomförandet, då det som tidigare beskrivits primärt är en yta som skall träffas.

Är det då möjligt att påverka ett ytstridsfartyg med grovkalibriga vapensystem? Utan tvivel är det de, ett antal effekter kan troligtvis uppnås vid beskjutning. Den kraftigaste påverkan är troligtvis om träff och sekundäreffekter efter träff mot ammunitionseffekter kan uppnås på ett fartyg.8Beroende på vilket ballistiskt skydd fartyget har kan invändiga system påverkas,9 dock får träffsannolikhet anses låg på system som skyls, om det inte är av större karaktär, såsom helikoptrar i fartygshangarer eller andra större invändiga detaljer.10 Det kommer dock kräva ökad ammunitionsinsats för att nå verkan. Tekniska system kan även påverkas, vilket kan få sekundära effekter såsom att eldgivning mot olika mål med fartygets vapensystem omöjliggörs.11

Utgör dettaen konkrethotbild? Påverkan mot den svenska flottans fartyg med direktriktad eld förefaller setts som en hotbild under åtminstone 1990-talet med anledning av att det belyses i Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband från 1994. I reglementet skrivs bl.a. följande, ”Exempel på möjliga medel – metoder vid insatser genom specialoperationer: Bekämpning av mål (fartyg och/eller uh-installationer) på avstånd med psk-vapen, pv-vapen, pv/lv-robotar”.12 Varvid en hotbildsbedömning måste kommit fram till att det, åtminstone då, trots allt sågs som en möjlighet att med direktriktad eld påverka fartyg.

Denna hotbild torde, då liksom nu, främst varit riktad mot fartygen när de var förtöjda och i en mindre utsträckning när de rörde sig. Bekämpning under rörelse får dock anses vara fullt möjlig, varvid möjligheten ej skall förringas. Hotet torde varit som störst under ett s.k. skymningsläge då en motståndare är i en förhandssituation samt dess handlingsfrihet är som störst. I vår nutid skulle detta även kunna utgöra ett fullt realistiskt hot inom ramen för en utdragen gråzonsproblematik. Då en statlig aktör t.ex. kan ge sken av att vara en irreguljär aktör och tillämpa det som en metod. Är det då en primär form av strid? Nej det torde de ej vara, utan det är en av många metoder som kan tillämpas. Den är inte okänd, men det är inte heller en metod som frekvent berörs i hotbildsdiskussioner.

Således, beroende på skyttens förmåga att träffa med rätt ammunitionstyp kan olika grader av verkan uppnås. Dock får det ses som mindre troligt att ett fartyg skulle sänkas, det behöver heller inte vara de primära. Givetvis finns det även risker för de som skall genomföra denna typ av strid. Beroende på utbildningsståndpunkt, förmåga till stridsteknisk anpassning, handhavande av egen utrustning m.m. kan skytten/skyttarna röjas varvid bekämpning av dem möjliggörs.

Är då detta något vi själva skulle kunna tillämpa, givetvis är det de. Dock utifrån mängden kombinerade automatgevärs- och prickskyttar som utbildas per år inom Försvarsmakten, får dock effekten av en sådan strid ses som ringa samt sannolikheten att dessa finns på rätt plats vid rätt tidpunkt som låg. Därutöver bör helst ett renodlat grovkalibrigt prickskyttevapen nyttjas vilket skulle höja effekten vid dylik strid, mtp de begränsade målytor som då skulle kunna bekämpas på längre avstånd.13Trots det bör metoden inte förringas ffa. i en längre utdragen konflikt, där störstrid blir mer avgörande för att påverka en motståndare.

Avslutningsvis, att dylika okonventionella metoder skulle kunna nyttjas av en statlig aktör får ses som troligt. Ytterst få såg framför sig de tyska fallskärmsjägarnas agerande 1940 gentemot det belgiska fortet vid Eben-Emael, eller t.ex. det ryska agerandet på Krimhalvön 2014. Varvid inga åtgärder, förståeligt, vidtogs mot metoderna innan de tillämpandes. Lika lite som den samlade västvärlden inte såg framför sig en rad av de olika metoderna som irreguljära aktörer tillämpat under de senaste två decennierna, men som nu motarbetas. Därutöver behöver inte metoderna vara med kinetisk verkan, utan som på Krimhalvön kan det röra sig om icke-kinetisk. Dock handlar det om att bedöma vad som är ett realistiskt hot och inte, för det går ej att skydda sig mot allt.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Facebook 1(Engelska)
Osprey Group USA 1(Engelska)
The Globe and Mail 1 (Engelska)

Försvarsmakten. Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband. Stockholm: Försvarsmakten, 1994.
Michaelis, Dean. Complete .50-Caliber Sniper Course: Hard-Target Interdiction. Paladin Press, 2000.
Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006.

Slutnoter

1Osprey Group USA. Mark Spicer. 2018. http://www.ogroupusa.com/instructorprofiles/mark-spicer/(Hämtad 2019-01-03)
Facebook. 1st Battalion The Princess of Wales's Royal Regiment. 2015. https://www.facebook.com/1PWRR/posts/one-of-the-common-misconceptions-about-life-in-the-infantry-is-that-it-doesnt-pr/817650181640226/(Hämtad 2019-01-03)
2Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006, s. 79, 83, 88.
3Ibid. s. 80.
4Ibid. s. 85.
5Ibid. s. 84.
6Ibid.
7Michaelis, Dean. Complete .50-Caliber Sniper Course: Hard-Target Interdiction. Paladin Press, 2000, s. 374-376.
8Spicer, Mark. Illustrated manual of sniper skills. St. Paul, MN: Zenith Press, 2006, s. 85, 90-91.
9Ibid. s. 79, 88.
10Ibid. s. 91-92.
11Ibid. s. 87, 89-90.
12Försvarsmakten. Taktiskt reglemente för marinens bassäkerhetsförband. Stockholm: Försvarsmakten, 1994, s. 60.
13The Globe and Mail. Fife, Robert. Canadian elite special forces sniper makes record-breaking kill shot in Iraq. 2017. https://www.theglobeandmail.com/news/politics/canadian-elite-special-forces-sniper-sets-record-breaking-kill-shot-in-iraq/article35415651/(Hämtad 2019-01-03)

Måste allting utredas en gång till?

av Bo Richard Lundgren

Regeringen har beslutat att utreda näringslivets roll i totalförsvaret. Denna roll har tidigare varit mycket omfattande och viktig fram till den olycksaliga ”strategiska time-outen” för cirka tjugo år sedan. Innan jag diskuterar utredningen, vill jag kort påminna om hur rollen i stort sett ut i ett hundraårigt perspektiv bakåt.

Det startade med Det ekonomiska försvaret under och efter första världskriget. När andra världskriget bröt ut var detta någorlunda uppbyggt, och vi erinrar oss Per–Albin Hanssons ord Vår beredskap är god, som enligt moderna forskare syftade på just det ekonomiska försvaret.

Under andra världskriget användes organisation och metoder hämtade från tidigare erfarenheter. Hit hörde förstås lagring, ransonering m m. Vi hade också en tid ett Folkhushållningsdepartement och en Folkhushållningsminister.

När systemet med funktionsansvar infördes i det civila försvaret år 1986 blev det ekonomiska försvaret i huvudsak ersatt av en funktion med beteckningen Försörjning med industrivaror. Ett omfattande system hade byggts upp med krigsviktiga företag s k K-företag och det fanns en statligt styrd lagringsverksamhet i förrådsbyar och bergrum. Denna verksamhet byggde på samverkan och avtal med näringslivet. Vid försörjningskriser och krig skulle också en Försörjningskommission kunna träda in. Den bestod av representanter för den offentliga sektorn och näringslivet. Under höjd beredskap blev denna kommission en statlig myndighet. Näringslivet har alltså haft en omfattande och viktig roll inom totalförsvaret.

Efter Berlinmurens fall lades hela systemet ned och hamnade i malpåse. Den idag yrkesverksamma generationen har därför liten vana och erfarenhet av att arbeta tillsammans i totalförsvarsfrågor. Men nu har den politiska nivån lyckligtvis kommit på andra tankar. Den nya inriktningen blir också mycket tydlig i den parlamentariska Försvarsberedningens senaste rapport Motståndskraft. Här finns en bra analys och en heltäckande beskrivning av vad som behöver göras för att näringslivet åter ska kunna spela en nödvändig roll inom totalförsvaret. Tyngdpunkten flyttas också något från rena försörjningsfrågor till säkrandet av samhällets viktiga infrastruktur jämfört med tidigare

Efter det att rapporten hade landat på regeringens bord i december 2017 dröjde det cirka ett halvår innan det kom ytterligare ett utredningsuppdrag från regeringen som specifikt ska behandla detta område. Direktiven är skrivna, och en utredare är utsedd. Utredningen ska lämna sitt resultat senast den 1 december 2019.

Jag har läst direktiven noga. Man kan lugnt säga att utredaren fått en mycket omfattande uppgift. I princip handlar det om att lägga fram förslag på hur man åter bygger ett ekonomiskt försvar eller en industriell försörjning, men utifrån de förutsättningar som nu gäller i ett modernt högteknologiskt välfärdssamhälle.

Jag citerar nedan några av uppgifterna i regeringens direktiv (i förkortad form). Utredaren ska

  • Se över regelverket (lagstiftningen),
  • Lämna förslag på vilka krav som ska kunna ställas på näringslivet
  • Lämna förslag på hur totalförsvarsviktiga företag ska kunna leverera varor
  • Belysa konsekvenserna av Sveriges medlemskap i EU inklusive EU-rätten
  • Analysera konsekvenser av utländskt ägande

Ovanpå detta gedigna frågekomplex har regeringen dessutom lagt ytterligare en omfattande uppgift. Utredaren ska nämligen också

  • Lämna förslag på åtgärder för att stärka försörjningstryggheten i försvarsmaterielförsörjningen

Mot bakgrund av denna läsning gör jag tre reflektioner. (Det går att göra fler, men jag begränsar mig till de här.)

  1. Varför måste flera av de här frågorna utredas en gång till? Regeringen förfogar ju över ett antal kompetenta medarbetare i Regeringskansliet (RK); många med erfarenhet av att samverka med näringslivet. Dessa tjänstemän är ju rekryterade för att just kunna ta hand om utredningsförslag och omvandla dessa till propositionstext eller i regleringsbrev till myndigheterna. Också berörda myndigheter besitter kompetens att kunna ta hand om förslag och göra om dem till skarp verklighet. Varför i hela friden ska stora tunga frågekomplex behöva klumpas ihop och läggas i knät på en enmansutredares? Dessutom i en utredning som får minimalt med tid på sig?
  2. En annan reflektion infinner sig också. Två frågor är av strikt juridisk karaktär. Den ena handlar om behovet av att revidera lagstiftningen på området. Den andra handlar om relationen till EU-rätten. RK har gedigen juridisk kompetens. Denna finns rikligt företrädd inom de olika departementen. En väldigt naturlig modell hade väl varit att förlita sig på denna kompetens och direkt ge berörda jurister i uppdrag att belysa och lösa frågorna i samverkan med näringslivet och skriva propositionstext om så behövs.
  3. Den tredje funderingen, som jag har, handlar om försvarsmaterielfrågornas koppling till de andra uppdragen. Visst, det finns ett samband. Men just dessa frågor hanteras ju av Försvarets Materielverk, FMV. Verket ska ju, enligt sin instruktion, se till att Försvarsmakten har materiel och logistiktjänster som den behöver för att kunna utföra sitt uppdrag. På FMV finns 3400 anställda. Som lekman inom området – och som skattebetalare – undrar jag nu: Har inte FMV klart för sig hur man ska stärka försörjningstryggheten i Försvarsmaterielförsörjningen? Om så, mot förmodan, inte är fallet, skulle inte några av dessa 3400 kvalificerade tjänstemän kunna avdelas för att ta itu med de frågor som nu enmansutredaren har fått på sitt bord?

En slutsats är att näringslivet fortsatt måste ha en nödvändig och viktig roll inom totalförsvaret. Vi har en nästan hundraårig tradition av samverkan mellan offentlig sektor och näringslivet inom området. Denna erfarenhet och kunskap finns tillgänglig och går att stöda sig på.  I Finland finns en bestående kompetens att samarbeta med näringslivet och erfarenhet av att beakta EU-dimensionen. Försvarsberedningen har också talat om vad som i allt väsentligt behöver göras. Det innebär att fortsatt utredande kraftigt bör kunna begränsas. Det som nu behövs är istället ”mindre snack och mera verkstad.”

Jag har tidigare på denna blogg efterlyst en statsman av Axel Oxenstiernas kaliber. En person som vågar peka med hela handen och som vill – och kan – rätta till saker som gått fel. På det här området skulle det vara mycket angeläget.

 
Författaren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.

När fundamenten sviktar

av Stig Rydell

Den relativa avspänningen under 1990-talet, manifesterade i långtgående internationella avtal har sakta eroderats. Inlägget tar upp några viktiga exempel på avtal, hur de påverkat omvärlden och det egna nationella ansvaret.

Den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) markerade i Helsingforsavtalet 1975, på sitt sätt, ett visst samförstånd mellan NATO och Warszawapakten. Deltagande stater förband sig till att avstå från hotet om eller användning av makt, att gränserna var okränkbara och även staternas territoriella integritet. Vidare garanterades rätten för staterna att själva besluta om sin tillhörighet i militära allianser eller att stå utanför. [1]

Några år efter Helsingforskonferensen, 1979, fattade NATO sitt dubbelbeslut som en reaktion på Sovjetunionens utplacering av kärnvapenbärande medeldistansrobotar (SS-20) i Europa. Roboten kunde bära tre kärnstridsspetsar á 150 kt och var med en räckvidd på ca 5000 km [2] ett stort hot mot NATO:s europeiska stridskrafter samt kunde nå alla europeiska huvudstäder.

Det ena beslutet omfattade utplacering av 572 medeldistansrobotar i Europa.

Det andra beslutet, innebar att NATO erbjöd att dra tillbaka denna utplacering, om Sovjetunionen gjorde samma sak. [3]

Åtta år senare, 1987, gav NATO:s strategi utdelning när INF-avtalet [4] undertecknades av presidenterna Reagan och Gorbatjov.

Båda sidorna åtog sig att skrota drygt 2700 markbaserade medeldistansrobotar med räckvidder mellan 500–5500 km, oavsett om de var beväpnade med konventionell eller nukleär stridsdel.[5] ”Att Ryssland kom att förstöra mer än dubbelt fler vapensystem än USA har av ryska militären och andra upplevts som orättvist och förnedrande”. [6]

1990 undertecknades CFE-avtalet [7] av 23 länder [8] inom ramen för ESK, ett avtal som skulle eliminera ”… the capability for launching surprise attack and for initiating large-scale offensive action in Europe.” [9]

I likhet med Helsingforsavtalet mm konfirmerades ländernas territoriella integritet, politiska oberoende och att avstå från hotet om eller användning av makt. CFE-avtalet omfattade inte marina stridskrafter och innehöll också särskilda bestämmelser om flankerna. Avtalet innebar att en stor mängd militär materiel skrotades.

Samma år skapades, även detta inom ESK ram, Wiendokumentet där transparens och förtroendeskapande åtgärder var några av ledorden för de 36 [10] staterna som undertecknade dokumentet. Där redovisades årligen och öppet uppgifter om militära förband, ledningsorganisation, övningar mm som tidigare varit omgärdade av strikt sekretess [11]. Dessutom inarbetades en funktion för verifiering.

I början av 1990-talet minskade dessutom både USA och Ryssland antalet taktiska kärnvapen. USA har sedan mitten av 1990-talet inga av dessa i mark- eller sjöstridskrafterna.[12]

1994 utarbetade OSCE [13] ”Code of Conduct on Politico-Military Aspects of Security” som bland annat underströk det individuella ansvaret för militär personal att följa såväl nationella som internationella lagar. I klartext kunde, t ex, en officer inte skylla en illegitim gärning på order från överordnade.

Sammantaget innebar 1990-talet en period av relativt samförstånd. Rysslands dåvarande president Jeltsin yttrande t o m en tanke (!) om framtida medlemskap i NATO. [14]

Det finns också en annan viktig aspekt, d v s att avtalen har ingåtts när Sovjetunionen/Ryssland varit svagt och USA/NATO starkt.

Sprickorna i fasaden

Redan 1987, samma år som när INF-avtalet tecknades, fanns det t o m en debattör som hävdade att Sovjetunionen egentligen var svagt och skulle upphöra att existera om ett antal år.[15]

På 1990-talet inleddes den ”strategiska timeouten” i Sverige, militära konflikter sågs inte som sannolika och det militära försvaret reducerades synnerligen radikalt. Samma utveckling drabbade också de civila delarna av totalförsvaret.

Helsingforsavtalet [16], med budskapet om staternas territoriella integritet mm, respekterades inte av Ryssland i samband med interventionen av Georgien 2008. Invasionen av Krim och den senaste tidens operationer 2018 i östra Ukraina, i Kertjsundet, förstärker ytterligare bilden av ett Ryssland som inte tar hänsyn till Helsingforsavtalet. Det finns därför all anledning att vara observant på liknande tendenser på andra platser, inklusive Östersjön.

2007 [17] tillkännagav Ryssland att landet inte längre avsåg tillämpa CFE-avtalet. Landet har sedan dess i praktiken inte efterlevt det – vilket skedde redan i kriget mot Georgien 2008.

Det har varit en hörnsten i ett Europa som under 1990-talet präglats av nedrustning och med en optimistisk syn på framtiden. Avtalet som mödosamt mejslats fram och med i högsta grad vällovliga ambitioner förlorade delvis sin aktualitet. Samtidigt är det viktigt att notera att avtalet under 1990-talet verkligen medförde en kraftig reduktion av de militära styrkorna.

INF-avtalet, som tecknades 1987, fungerade som avsett de första 20 åren [18].

Någonstans 2008 började amerikanarna misstänka att Ryssland bröt mot avtalet, genom att testskjuta ett markbaserat system med den förbjudna räckvidden. Först i slutet av 2011 hade USA tillräckligt med bevis, åtminstone för att övertyga sig själva, om att Ryssland bröt mot avtalet. [19]

Numera har Ryssland kärnvapen på alla nivåer: ”Kärnvapen för alla räckvidder finns tillgängliga – från kortdistansvapen för slagfältet, över medeldistans till mycket långa interkontinentala räckvidder.”[20]

Se nedan ang Kalibr och Iskander. [21]

I oktober 2018 meddelade USA:s president sin intention att lämna INF-avtalet, men att någon tidtabell ännu inte existerade.[22] Den återstående typen av kärnvapen, d v s de strategiska, omfattas av Start-avtalet, som förfaller 2021.[23] Ryssland avböjde redan 2010 fortsatta förhandlingar för såväl strategiska som taktiska kärnvapen.

Det finns fler områden som bör uppmärksammas.

Under årens lopp har USA:s roll och kostnadsfördelningen ”burden sharing” diskuterats mellan USA och de europeiska medlemmarna i NATO.NATO har successivt anpassats till utvecklingen i omvärlden, t ex när kalla kriget upphörde i början av 1990-talet och har utvidgats i olika omgångar sedan 1952, senast 2017 med Montenegro.[24]

Sedan 2014 [25] har organisationen ökat förmågan med bildandet av en snabbinsatsstyrka, ”VJTF”, och har sedan 2016 [26] beslutat öka den militära närvaron i Polen, Estland, Lettland och Litauen.På senare tid har USA:s president gjort uttalanden som medfört osäkerhet bland övriga medlemmar kring tillämpningen av NATO:s kollektiva självförsvarsparagraf Art V. [27] [28]

Andra uttalanden från den amerikanska administrationen tonar ned retoriken och rimligen gäller Art V som den var tänkt att göra. Sannolikt medför det ökade trycket från USA att de europeiska medlemmarna kommer att satsa mer på försvarsutgifterna, mot målet på 2 % av BNP.

Fungerande sjötransporter för tyngre materiel mm från USA till Europa är fortsatt av fundamental betydelse för den praktiska innebörden av Art. V. Betydelsen har troligen ökat, p g a de stora styrkereduktioner som genomförts i Europa sedan murens fall.

Det kalla krigets SLOC [29] har fått en renässans och är återigen aktuella.

Europa är dessutom synnerligen beroende av USA:s strategiska transportflyg, förmåga till lufttankning samt strategisk underrättelsetjänst.

Inom EU [30] har ambitionsnivån höjts och en militär lednings- och planeringsfunktion skapats. Tankarna kring en europeisk försvarsfond för förmågeutveckling och forskning är aktuella och den civila krishanteringsförmågan förbättras. I november 2017 undertecknade ett antal länder inom EU, inklusive Sverige, en gemensam avsiktsförklaring kring ett permanent strukturerat samarbete ”PESCO” [31] som kan förändra EU:s roll på sikt.

EU och NATO har 2016 undertecknat en deklaration [32] om utökat samarbete, bl a för gemensamma åtgärder avseende hybridhot och cyberhot. Storbritanniens kommande utträde ur EU försvagar EU:s militära handlingsmöjligheter redan inom några år och utvecklingen är högst osäker.

EU har ännu inte utvecklats som militär aktör i linje med tidigare förväntningar. Flertalet EU-länder är medlemmar i NATO och ser sannolikt inte behovet av ytterligare en militär aktör. I framtiden kan detta förändras med det tidigare nämnda samarbetet, ”PESCO”.[33]

Både EU och NATO har utvecklat snabbinsatsstyrkor, som med relativt kort varsel kan sättas in. Speciellt gäller detta NRF [34] som sedan starten 2002 utvecklats till en trovärdig och kapabel styrka, operativ sedan 2006.  Däremot har, såvitt författaren känner till, NRF aldrig använts i militära operationer.

Snabbinsatsstyrkorna är, precis som namnet säger, avsedda för snabba insatser med begränsad varaktighet och inom ett begränsat område. En militär operation över ett större område och med längre varaktighet behöver därför tillföras substantiella resurser, bland dessa tung utrustning, robotar mm. Sannolikheten att resurserna finns i USA är fortsatt stor och sjötransporter tar, nu som tidigare, avsevärd tid.

Utrymmet i tid mellan snabbinsatsförbandens uthållighet och tillförsel är därför en ytterst stor utmaning, eller synnerligen problematiskt för att vara direkt.

Sverige har under senare år tecknat en mängd avtal, både bilaterala och andra, med olika aktörer. Bland dessa kan exempelvis avtalet mellan USA, Finland och Sverige nämnas, där förutsättningarna för ytterligare fördjupat samarbete och gemensam säkerhet stått i fokus.  Ett annat exempel är det samarbete som utvecklats mest, både till bredd och djup, med Finland.

I SOU 2016:64 [35] utvecklas detta till:

… förberedelser för ett gemensamt användande av civila och militära resurser i olika scenarier. Exempel på detta kan vara hävdande av respektive lands territoriella integritet eller utövande av rätten till självförsvar enligt artikel 51 i FN:s stadga. Sådan planering bör vara ett komplement till, men skilt från, respektive lands nationella planering. Samarbetet innebär en möjlighet till gemensamt agerande, men inte några utfästelser.

Utvecklingen har, trots radikala framsteg som ovan, drabbats av sprickor i fasaden när tidigare stabila fundament sviktar.

Återuppbyggnaden

Sverige är, som en av de mindre nationalstaterna, starkt beroende av ett fungerande internationellt system, där avtal mellan stater, små som större, både kan upprättas och bibehållas med en hög grad av tillförlitlighet och förutsägbarhet. I artikeln tas flera exempel upp där ingångna avtal, speciellt efter kalla kriget, eroderas och minskar i betydelse. De organisationer som tagits, mer eller mindre, för givna har utsatts för prövningar. Det gäller såväl NATO, EU och OSSE samt andra organisationer.

Ryssland har, efter en period av ett visst samförstånd med övriga Europa/USA i början av 1990-talet, utvecklats till en allt större osäkerhetsfaktor. Det finns en monumental skillnad mellan hur landet agerade som en militärt svag aktör, när nästan samtliga avtal som nämnts tidigare ingicks och hur Ryssland agerar från en styrkeposition idag. Det väcker många frågor: Vilket blir nästa steg? Kan situationen liknande den i östra Ukraina överföras till området runt Östersjön? Vilka andra avtal kommer att överges?

USA:s agerande avseende Art V väcker frågor, kanske farhågor? Blir det annorlunda på sikt, kanske i konkurrens med landets intressen i Asien eller andra områden än Europa?

Samtidigt är Art V ett uttryck för vikten av den transatlantiska länken, såväl för USA:s inflytande i, som för ett Europa med en – än så länge – bristande militär förmåga. Därför är det av största vikt att transporter av tyngre materiel till sjöss, i luften och på marken fungerar, både till och inom Europa. Transporterna till sjöss tar, precis som tidigare nämnts, lång tid (månad-månader) varför den egna tillgängliga militära förmågan bland de europeiska länderna bör anpassas till detta.

Den egna tillgängliga militära och civila förmågan bör alltså vara i fokus.

De avtal som tecknats mellan Sverige och andra säkerhetspolitiska aktörer underlättar självfallet samarbete, men de innebär ingen garanti för militär hjälp. Det finns också en risk i att fokusera på att ta emot hjälp, det är naturligtvis viktigt att göra det omvända också. Varje samarbete eller avtal föder förväntningar från den/de som har signerat avtalet.  Därför behövs också andra åtgärder från svensk sida som snabbt och långsiktigt understödjer ett fortsatt fördjupat samarbete med andra aktörer, främst Finland och NATO.

En säker väg till ökad säkerhet är ökade egna satsningar på det militära och civila försvaret. Den egna tillgängliga militära och civila förmågan måste vara i fokus, den ökar vår trovärdighet och visar att vi tar säkerheten på allvar – gräv där du står!

När fundamenten sviktar gäller det att själv bygga en stabil grund – då undviker man åtminstone sprickorna i den egna fasaden!

Det är ingen annan som bygger grunden åt oss.

 
Författaren är RO/överstelöjtnant i Flygvapnet och har tidigare bl a varit strategilärare vid den svenska, norska och finländska försvarshögskolan samt tjänstgjort inom Nato. (Varmt tack till kallade ledamoten av Kungl Krigsvetenskapsakademien professor Stefan Forss för värdefulla synpunkter och bidrag)

 


Noter

[1] Den nyligen avlidne amerikanska presidenten George H.W. Bush var en centralfigur då ESK i slutet av 1980-talet drev på den s k Parisstadgan (Paris Charter for a New Europe) som godkändes 1990. Där, liksom även i Istanbuldokumentet 1998, formulerades den nya säkerhetsordningen enligt de riktlinjer som även Ryssland godkände efter murens fall.

[2] Wikipedia, RSD-10 Pioneer (https://en.wikipedia.org/wiki/RSD-10_Pioneer). Se även MilitaryRussia.ru, RSD-10 Pioneer – SS-20 Saber (http://militaryrussia.ru/blog/topic-381.html).

[3] Utförliga amerikanska intervjuer med ryska militära nyckelpersoner i början på 1990-talet visade att just hotet mot de europeiska huvudstäderna var ett centralt inslag i den sovjetiska militärledningens operativa planer på 1980-talet för att hålla en eventuell militär konflikt mellan Nato och Warszawapakten på konventionell nivå. Ryska simuleringar av operationer med tidig, massiv kärnvapeninsats mot särskilt Natos flygbassystem pekade starkt på väldiga kontraproduktiva följder. Västliga vindar skulle ha omintetgjort den sovjetiska massiva ”motoffensiven” och förorsakat de sovjetiska pansararméerna så svåra förluster p g a strålningsskador att offensiven skulle ha strypts av sig själv. (Stefan Forss, Russian Nuclear Policy, Doctrine and Strategy, i Russia’s Military Strategy and Doctrine, Matthew Czekaj & Glen E. Howard, eds., Jamestown Foundation, Washington D.C., 2018).

[4] U.S. Department of State, “Treaty Between The United States Of America And The Union Of Soviet Socialist Republics On The Elimination Of Their Intermediate-Range And Shorter-Range Missiles (INF Treaty)”, (https://www.state.gov/t/avc/trty/102360.htm)

[5] https://www.foi.se/press–nyheter/nyheter/nyhetsarkiv/2018-11-07-experternas-syn-pa-inf-avtalet.html

[6] Stefan Forss, december 2018

[7] Conventional Armed Forces in Europe

[8] https://www.osce.org/library/14087?download=true

[9] Ibid

[10] https://www.osce.org/fsc/41245?download=true

[11] Sverige redovisade också tidigare sekretessbelagda uppgifter. Wiendokumentet uppdateras fortfarande, se WD 11 https://www.osce.org/fsc/86597?download=true

[12] Hur Reagans och Gorbatjovs vision dog, Stefan Forss, Hufvudstadsbladet 2018-11-21

[13] Organisation for Security and Cooperation in Europe från 1 jan 1995, fd ESK

[14] https://www.nytimes.com/1991/12/21/world/soviet-disarray-yeltsin-says-russia-seeks-to-join-nato.html

[15] Överstelöjtnant Leif Kihlsten (d. 2006), Försvarshögskolan, nämnt i samband med en övning i Södra flygkommandot 1987.

[16] Inkl efterföljande avtal, se not 1.

[17] https://www.svd.se/ryssland-drar-sig-ur-cfe-avtalet

[18] https://www.foi.se/press–nyheter/nyheter/nyhetsarkiv/2018-11-07-experternas-syn-pa-inf-avtalet.html

[19] Ibid, uttalande av Fredrik Westerlund, FOI.

[20] Se not 12.

[21] Iskander M ballistisk missil med räckvidd 500 – 700 km, Iskander K kryssningsmissil med räckvidd 1000 – 1500 km. Den senare är i praktiken en kortare version av Kalibr-NK med uppgiven räckvidd på 2000 – 2500 km. Iskanderbrigaderna uppgår fn till 12 – 13, vardera med 12 lavetter med två missiler var och två i reserv. Källa: Stefan Forss 2018, se not 3. Se också Stefan Forss, The Russian Operational-Tactical Iskander Missile system, National Defence University 2012 http://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/84362/StratL4_42w.pdf?sequence=1&isAllowed=y

[22] U.S. Plans to Leave Russian Nuclear Deal, but Is Still Consulting Allies, Official Says, Wall Street Journal, 2018-12-03. Kort tid därefter meddelade dock USA:s utrikesminister Mike Pompeo vid Natos ministermöte i Bryssel, 4 december 2018, att USA drar sig ur inom 60 dygn såvitt Ryssland inte backar. Nato anslöt sig till USA:s uppfattning. https://www.nato.int/cps/en/natohq/official_texts_161122.htm

[23] Se not 12.

[24] https://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_52044.htm?selectedLocale=en

[25] Very High Readiness Joint Task Force, multinationell brigad. Se not 5.

[26] Enhanced Forward Presence, fyra bataljonsstridsgrupper. Se not 5.

[27] https://www.nytimes.com/2018/07/18/world/europe/trump-nato-self-defense-montenegro.html

[28] https://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_110496.htm?selectedLocale=en

[29] Sea Lines of Communication

[30] Försvarsberedningens rapport, ”Motståndskraft, Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025”, december 2017

[31] Permanent Structured Cooperation, Se även http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/11/eus-forsvars–och-utrikesministrar-diskuterade-permanent-strukturerat-samarbete/

[32] Ibid

[33] Ibid

[34] Nato Response Force

[35] SOU 2016:64 Sveriges försvarssamarbeten sid 38-40

Mest läsvärda under 2018

En bild jag tog under hemvärnsinsatsen i Jokkmokk sommaren 2018.

När jag blickar tillbaka på 2018 tänker jag spontant på skogsbränderna, sannolikt eftersom jag själv fick uppleva något av dem inom hemvärnet. Men, vilka böcker under året var hetast?

Inom de områden jag själv arbetar som författare, modern (militär)historia och säkerhetspolitik, har jag väl en viss koll och det är därför bara bland böckerna inom dessa kategorier som jag tycker till här. Mest läsvärda boken på svenska under 2018 var enligt min åsikt Patrik Oksanens Skarpa skärvor - om det ännu pågående informationskriget, som inte lär bli mindre aktuellt under det kommande året. Har du inte läst boken under 2018 så bör du beväpna dig med den under 2019.

Vad gäller rent militärhistoriska böcker utgivna på svenska i år anser jag att Lapplandskriget av Mika Kulju sticker ut, särskilt om man har minsta intresse för striderna på Nordkalotten. Tilläggas kan att boken utkom på finska 2014 men på svenska först i år.

Går jag utanför min "traditionella" boksfär (men inte helt, med tanke på 9 april-kapitlet) vill jag var varmt rekommendera Sebastian Staksets Bara ljuset kan besegra mörkret.

Vad gäller årets mest läsvärda bok på engelska, liksom årets film och årets låt (!) så hänvisar jag till senaste inlägget på min andra, engelskspråkiga, blogg.

GOTT NYTT ÅR!

Public Service självskadebeteende




Jag är en stark vän av Public Service i avseendet statligt finansierade media. Delvis för att jag är mån om att det ska finnas journalistik och program av hög kvalitet, men också för att dessa media fyller en mycket viktig roll i totalförsvaret. Av denna anledning så upplever jag det idag mycket beklämmande att se hur lättvindigt Public Servicebolagen nu tar på sina uppdrag och genomför detta. Framförallt utgör den ständigt sjunkande kvaliteten i nyhetsrapporteringen ett självskadebeteende som lämnar utrymme för andra, mindre välvilliga aktörer att få fotfäste och därför också sprida sina narrativ – inte sällan finansierade/understödda av främmande makt.

Jag har tidigare flera gånger kritiserat SVT och SR (men även övriga media) för deras haltande rapportering av kriget i Ukraina, men även andra ryska förehavanden. De mest märkliga vinklingar framkommer, inte sällan tagna direkt från statliga ryska kanaler. Sannolikt i en kombination av att nyhetsredaktionen inte förstår bättre och dessutom känner en stress över att snabbt lägga ut.



Tyvärr står det inte alltid mycket bättre till hos Sveriges Radio och Ekot.



Detta är mycket bekymrande eftersom SVT:s nyhetsprogram och Ekot ska vara landets spjutspetsar i nyhetsrapportering i händelse av en kris eller krig. Uppenbarligen är SVT:s vd Hanna Stjärne inte omedveten om det rasande informationskriget, men jag har ännu att se aktion från företaget sedan Stjärnes debattartikel i GP våren 2017.

Igår ledsnade jag på SVT:s refererande till sprängdåd runtom i Sverige som ”sprängningar”, och gjorde därför en tweet-serie där jag visade på skillnaden mellan just sprängningar och sprängdåd.


Jag vet att jag inte är ensam om att reagera över detta snuttifierande nyspråk som dykt upp i media. Härom veckan reagerade också en av Sverige främst brottsmåladvokater, Johan Eriksson, i SvD över snuttifieringarna i media: ”vi ska sluta kalla det för skjutningar – det är brott, mord eller mordförsök”.

Reaktionerna på min tweet igår var intressanta, men inte oväntade. Jag fick medhåll från en rad etablerade debattörer och politiker, men också från en stor andel twitter-konton som förmodligen skulle beskrivas av många som avgrundshöger eller hatsvans. De sistnämnda ser agerandet från SVT och övriga media som ett samordnat agerande för ett högre syfte, motsatt ”folkets intresse”. Jag finner sådana konspirationsteorier motbjudande. Jag uppfattar snarare att det handlar om språkligt oförstånd och, hos vissa individer, ett obehag för att världen faktiskt är hemsk, våldsam och full av död och förintelse. Vi må födas oskyldiga, men alla människor vill faktiskt inte gott.

Oavsett vilket så blir resultatet detsamma. Här kan man rasa så mycket man vill över att ”troll” från höger och vänster angriper SR och SVT, men även de privata medieföretagen, för så länge man lämnar målet vidöppet så kommer man att förlora det slaget. Värst är att man sänker sin egen trovärdighet. Gemene man i Sverige förstår att det är skillnad på skjutning och mordförsök, respektive sprängning och sprängattentat. Detta gör att ”alternativmedia” vinner allt större förtroende hos allmänheten när de rapporterar om dylika händelser med ett tydligare språk. De må ha rätt i vissa av sina artiklar, vilket då i sin tur skapar större legitimitet för de artiklar där man avsiktligt slirar på sanningen – eller utelämnar denna. Samma effekt får etablerade media uppleva. Har man fel avseende  vissa nyheter, eller bara ”omformulerar” (snuttifierar) dem, så kommer det automatiskt att sänka trovärdigheten i den övriga rapporteringen.

Det är här informationskrigaren frodas och tar initiativet. Så kan vi inte ha det. Media med Public Service i spetsen måste upphöra med sitt självskadebeteende.

Säkerhetskonsekvenser av den fjärde industriella revolutionen

av Mats Olofsson

Du kommer till jobbet en gråmulen vinterdag 2024. Där får du beskedet att arbetsgivaren beslutat om införande av ett AI[1]-baserat system för att sköta dina arbetsuppgifter och att många i personalen kommer att sägas upp p g a arbetsbrist. Tyvärr kan man inte erbjuda dig något alternativt arbete, eftersom din kompetens­profil inte matchar vad man behöver för de nya utvecklingsområden man vill expandera inom.

Eller så arbetar du i logistikkedjan, där man köpt in ett helt robotiserat system för lagring, plockning, packning och distribution av alla komponenter. Endast en handfull personer blir kvar för att serva maskinparken och de har en annan kompetens än du.

Detta är exempel på något som har seglat upp som orosmoment för många människor, tillsammans med klimathot, ökad segregation och annat elände som fyller nyhetssidorna.

Har vi kvar våra jobb om 10 år, eller har robotisering och automation tagit över alla vanliga arbets­uppgifter och gjort mänskligheten till en växande grupp av sysslolösa ”navelskådare”? Ska vi förvänta oss massutslagning av traditionella jobb, ersatt av depression och social oro? Och kommer sådan oro att leda till säkerhetsrelaterade konsekvenser?

Mitt bestämda svar är att för komplexa uppgifter, inte minst i kris och krig där själva syftet från en motståndare är att skapa kaos och förvirring, behövs mänskligt beslutsfattande och mänskliga fysiska insatser i fortsatt stor omfattning. Men förändringar avseende kompetenskrav kommer att resultera i utslagning för många samtidigt som de erbjuder nya möjligheter för andra. De negativa momenten kommer dock att få säkerhetskonsekvenser, vilket behöver lyftas in i debatten om och påverka utformningen av framtidens totalförsvar.

Men först en förklaring till rubrikens begrepp: Den första industriella revolutionen anses vara införandet av ångmaskinen och därtill hörande mekanisering av industriproduktionen. Den andra kom med elektriciteten, som skapade förutsättningar för massproduktion. Den tredje uppstod då elektronik och IT innebar en ökad automatisering av processer. Nu står vi en bit in i den fjärde, som tar avstamp i digitaliseringen av varje ingående komponent och påföljande uppkoppling av produktionens samtliga delar och delmoment. Då kan styrning och uppföljning automatiseras och processerna analyseras i realtid och systemen kan lära sig själva av tidigare arbetscykler och genom smarta algoritmer successivt optimera produktionen. I sådana processer blir människan ganska överflödig, sannolikt i en majoritet av stegen från råvara till färdig produkt.

I höstas kom en rapport från World Economic Forum (WEF), The Future of Jobs Report 2018, som gjort ett intervjustudie av mer än 300 globala storföretag angående hur de planerar framtiden. Företeelser som artificiell intelligens (AI), Internet-of-Things, 3D-printing, nanoteknologi, materialteknik och självkörande fordon är alla exempel på teknologier som drastiskt kommer att förändra traditionella förutsättningar för mänskligt arbete.

I rapporten förutspås att det globalt till 2025 kommer att försvinna (lågt räknat) 75 miljoner arbetstillfällen på grund av robotisering och automation. Dessa jobb återfinns främst i tillverknings­industrin, men berör i hög grad också tjänstemän inom handel, redovisning, finansanalys, bank och liknande sektorer med ganska förutsägbara arbetsuppgifter, eller som innebär kalkylering och jämförelser med siffror som grund.

Men rapporten bedömer samtidigt att det kommer att skapas 133 miljoner nya jobb, d v s totalt sett fler än de som försvinner. Utmaningen är att det gäller arbetsuppgifter som kräver helt annan kunskap, ofta baserad på högre utbildning, än de som automatiseras bort. Bedömningen är således att vi står inför en gigantisk omskolningsutmaning, om samhället på ett strukturerat sätt ska kunna ta hand om sina medborgare och undvika social utslagning. Det krävs fantasi för att ”uppfinna” dessa nya arbeten som kan förbättra vår tillvaro. Och det krävs planering och ledarskap för att förbereda samhället för konsekvenserna.

Det går att skriva förhoppningsfulla artiklar om ett framtida bättre liv för envar, med samhällslön och möjlighet till ett liv med välstånd, utrymme för självförverkligande och socialt umgänge fullt av kultur och upplevelser. I detta samhälle är det de automatiserade fabrikerna som sköter produktionen och genererar skatteintäkter (robotskatt m m) och statsfinanserna fylls inte främst på genom inbetalning från lönearbete utan genom beskattad produktion och konsumtion.

Det dystopiska alternativet är skrämmande, med ökande mängder av arbetslösa som migrerar på jakt efter inkomster och som en följd av klimatkatastrofer, en exploderande cyberbaserad kriminalitet samt korrupta statschefer eller ligister som använder nya metoder för att expandera sitt inflytande i syfte att komma åt viktiga mineraltillgångar, dricksvatten och andra resurser som blivit bristvara. Mot en sådan relief kommer det framtida totalförsvaret – det vi nu ska bygga upp med medel som t v helt saknas – behöva utformas baserat på ett nytt, gärna tvärvetenskapligt, tänkande för att kunna möta en delvis ny hotbild.

En mera balanserad prognos borde kunna skrivas med bedömningen att väldigt många jobb som innehåller repetitiva moment eller olika typer av kalkyler inom tio år kommer att vara ersatta av robotar eller av datorsystem med enorm beräkningskraft och artificiell intelligens. Även jobb som att bedöma ansökningar o dyl kan komma att skötas av AI, eftersom man då slipper de fördomar och känslomässiga skiften som varje mänsklig intervjuare någon gång uppvisar. Styrande kommer vara om det är ekonomiskt attraktivt och långsiktigt förmånligt, jämfört med att ha människor i loopen.

Men för arbeten som kräver empatisk förmåga och svarar upp mot mera ”mjuka värden” (t ex sjukvård och undervisning) är det troligt att vi inte kommer att betrakta som tillräckligt att det är tekniskt möjligt att automatisera en process. Förmåga till komplext tänkande och kreativitet är egenskaper som kommer att efterfrågas. Hoppet kan sägas stå till att demokratiska värderingar och det gamla uttrycket ”människan lever inte av bröd allena” kan skapa grund för en mängd nya företag och servicenäringar. Förutsättningarna för detta får nog anses vara bäst i länder som redan ligger högt på välståndsskalan.

Det viktiga, som WEF framhåller i sin rapport, är att företag och myndigheter tidigt sätter in åtgärder för att ”reskill and upskill” sin personal. Jag hittar inga lika bra ord på svenska, men det kommer behövas ett framsynt och innovativt ledarskap för att besluta om satsningar på om- och nyskolning och kompetenshöjning. För det är ganska uppenbart att det inte bara går att flytta individer från de gamla processjobben till de nya arbetsuppgifter som kommer att bli relevanta.

Hotet mot samhällets stabilitet är att stora grupper av människor kommer att uppleva sig som överflödiga om inte åtgärder sätts in. Vad det kan leda till ser vi redan tecken på i många (även europeiska) länder, även i sådana som inte hemsöks av krig eller naturkatastrofer, med bl a ökad nationalism och främlingsfientlighet. Exempel på missnöjesströmningar som mycket väl kan sprida sig ser vi i de nu aktuella händelserna i Frankrike. Och det är i detta ljus vi måste betrakta den säkerhetspolitiska utvecklingen. I länder med sämre förutsättningar än våra kommer utslagning och missmod med stor sannolikhet att accelerera, vilket ökar risken för konfrontationer såväl inom dessa länder som över nationsgränser

Vad ska man då förvänta sig om man är anställd i Försvarsmakten? Jag kan här bara ge min egen bedömning, grundad främst på studier av teknik- och omvärldsutveckling. Inget trovärdigt nationellt försvar kan byggas bara med fjärrövervakning, långräckviddiga precisionsvapen och cyberförmåga. Den militära befälhavaren, som har att fatta beslut i komplexa lägen under press, där motståndarens syfte är att vara irrationell och överraskande, behöver vara välutbildad och välövad och han/hon kan inte ersättas av AI. I alla fall inte om det är människor som ska ledas i samordnade insatser. Soldater på marken, till sjöss och i luften kommer att krävas, om än i samverkan med en ökande mängd obemannade system. Militära styrkor behöver kunna möta angrepp mot territoriet, försvara centrala intressen men också ge och ta emot hjälp vid konflikter med andra (partner)nationer inblandade.

Och forskare, planerare, beredskapssamordnare, sjukvårdspersonal och förbandsstödjare av olika slag behövs i hög grad även i framtidens totalförsvar. Men inom logistik, olika ekonomi- och analysfunktioner samt en hel del annan administration ser jag inte att försvarsmyndigheterna har möjlighet att ”ställa sig vid sidan om” i det nyligen inledda paradigmskiftet.

 
Författaren är överste, fil.lic. och ledamot av KKrVA. Han har också varit delprojektledare inom KV21[2].
 


Noter

[1] Artificiell intelligens

[2] Projektet Krigsvetenskap i det 21 århundrade, ett av Kungl Krigsvetenskapsakademien drivet, framtidsrelaterat projekt.

Hundens år

Reflektion

Under de sista dagarna av 2018, skall året i vanlig ordning summeras på denna blogg. Detta år har enligt den kinesiska tideräkningen benämns som hundens år. Hundens år skall bl.a. innebära att konflikter mattas av eller avslutas. Huruvida detta varit fallet under 2018, summeras i slutet av inlägget. Inlägget kommer genomföra nedslag på ett antal händelser under detta år. Antalet viktiga händelser är fler än vad som berörs, dock får händelserna anses som signifikanta för året och de kommer även påverka utvecklingen under 2019.

Vi inleder resumén av året med de säkerhetsskapande avtalen, där ett av avtalen kom inleda årets säkerhetspolitiska prövningar redan den 01JAN2018. Under fjolårets två sista kvartal samt dess sista skälvande dagar kom det s.k. Open Skies avtalet återigen vara i blåsväder. Upptakten till detta var att Ryssland bl.a. 2014 hade infört en längdbegränsning, om 500 km kontra de 5,500 enligt avtalet, vid flygningar över Kaliningrad Oblast.1 Det Amerikanska gensvaret till detta kom bli att begränsa i längd hur långa flygningarna fick vara per tillfälle över Hawaii, till 900 km, samt att två amerikanska flygbaser ej längre fick nyttjas av Ryssland vid Open Skies flygningar.2 Ryssland kom den 27DEC2017 meddela att de skulle införa motåtgärder fr.o.m. den 01JAN2018.3

Den ryska motåtgärden kom bli att stänga tre flygbaser för övernattningar vid amerikanska Open Skies flygningar över Ryssland, vilket meddelades av det ryska utrikesministeriet den 28DEC2017.4Under 2018 kom även USA initialt avhålla sig från att godkänna ny rysk dokumentationsutrustning för genomförande av Open Skies flygningar, USA kom dock senare godkänna den.5 Efter den s.k. "Kersjincidenten" kom USA genomföra en Open Skies flygning över Ukraina den 06DEC2018 i närheten av Krimhalvön, syftande till att bekräfta USA åtagande för Ukraina. Under 2018 förefaller varken Ryssland eller USA genomfört några flygningar över respektive land, inom ramen för Open Skies avtalet.6

Sedan 2013 har USA anklagat Ryssland för att bryta mot det s.k. INF-avtalet.7 Varvid själva avtalet mer och mer börjat ifrågasättas. Ett amerikanskt ultimatum kom att lämnas den 04DEC2018 till Ryssland där USA kräver att Ryssland inom 60 dagar åter börja följa avtalet, annars kommer USA ev. påbörja en process för att lämna det. Enligt USA skall Ryssland även ha flertalet bataljoner med ett markbaserat kryssningsrobotsystem som bryter mot INF-avtalet, något som tillbakavisas av Ryssland.8Ryssland å sin sida hävdar fortsatt bl.a. att USA bryter mot INF-avtalet med dess antimissilsystem som finns operativt i Rumänien och på sikt i Polen samt nyttjandet av beväpnade obemannade flygande farkoster.9 Rysslands President, VladimirPutin, genomförde även den 20DEC2018 ett utspel i frågan, där han menar på att USA ökar risken för ett kärnvapenkrig genom sitt agerande.10

USA ultimatum till Ryssland, föranledde ytterligare en reaktion från Ryssland. Den ryske utrikesministern, SergejLavrov, kom den 07DEC2018 påtala att USA agerande kunde vara ett sätt för att lämna det nya START-avtalet.11 Något Rysslands President även kom att beröra den 20DEC2018, med att inga bilaterala samtal hade påbörjats kring förnyande av avtalet som går ut 2021.12 Här skall dock beaktas de inviter som genomfördes av USA under de inledande åren av 2010-talet för ytterligare förhandlingar, ffa. kring taktiska kärnvapen som Ryssland motsatte sig.13 Därutöver har t.ex. den amerikanske försvarschefen, General Joseph F. DunfordJr., uttryckt tveksamheter att avtalet kommer kunna förnyas.14Vilket kan tyda på att även det avtalet är i farozonen.

Således förefaller de konfliktdämpande säkerhetsavtalen fortsatt vara i gungning. Det får just nu ses som troligt att INF-avtalet mellan Ryssland och USA, kommer upphävas under 2019. Det får även ses som möjligt att ytterligare försämringar inom Open Skies avtalet kan inträffa under 2019 mellan Ryssland och USA. I förlängningen kan detta komma påverka avtalets andemening, vilket även kan påverka övriga signatärer till avtalet. Vad avser det nya START-avtalet kan 2019 mycket väl bli något av en vattendelare. Påbörjas inga förhandlingar under det kommande året kommer 2020 bli ett mycket intensivt år för de båda signatärerna, om de har för avsikt att bibehålla avtalet. Vad som även bör beaktas är att under 2020 är det valår i USA vilket kan komplicera dylika förhandlingar.

Likvideringsförsöket med det kemiska stridsmedlet Novitjok gentemot den till Storbritannien utväxlade ryske spiondömde G(R)U översten SergejSkripal den 04MAR2018, får anses utgöra en av de större säkerhetspolitiska händelserna under 2018. En händelse som troligtvis kom försämra relationerna markant mellan Ryssland och de västliga länderna. En konsekvens av detta likvideringsförsök blev att Storbritannien förklarade 23 ryska diplomater persona non grata samt 29 andra länder i solidaritet med Storbritannien kom förklara totalt 145 stycken ryska diplomater som persona non grata och NATO förklarade 10 stycken ryska representanter som icke önskvärda vid dess högkvarter.15 Dessa diplomater hade troligtvis bedöms vara ryska underrättelseofficerare av de 29 länderna, av de 145 diplomaterna var 60 stycken placerade i USA.16

Här kan det ses som möjligt att en konsekvens utav likvideringsförsöket samt de västliga ländernas agerande mot ryska underrättelseofficerare, kom utgöra ett första steg i en mer enad front gentemot ryska underrättelseoperationer.17Huruvida denna front kommer stå enad under en längre tid återstår att se. En annan möjlig slutsats blir även att Skripals fortsatta värv inom underrättelseskrået,18 kan visa på att under den främst retoriska konflikten mellan Ryssland och de västliga länderna pågår ett fullt utvecklat underrättelsekrig. Vilket om det skulle stämma, visar på en mer allvarlig konflikt, under ytan, än vad som generellt belyses i den offentliga och dagliga säkerhetspolitiska debatten.

Nästa stora händelse kom i juli månad 2018, när USA President, DonaldTrump, dels deltog i ett NATO möte under inledningen av juli, dels mötte Rysslands President under mitten av juli. Innan NATO mötet kom en oro sprida sig inom de europeiska NATO länderna att den s.k. transatlantiska länken skulle försvagas i och med detta möte. En oro som troligtvis bidrogs av den amerikanska presidentens olika uttalanden före och strax innan NATO mötet.19

Vad avser själva NATO mötet, förefaller USA President ansett det utgjorde en framgång för sin agenda. Emedan andra statsledare inom NATO ej ansåg de gick den amerikanska presidenten tillmötes, utöver de inom NATO antagna kraven från mötet. Dock förefaller det funnits en tydlig motsättning mellan den amerikanska presidenten och de övriga statsledarna under det aktuella mötet. Vilket kanske tydligast accentuerades av att NATO Generalsekreterare, JensStoltenberg, kom begära särskilda diskussioner bakom lykta dörrar, de första på ett decennium inom NATO.20

Mötet mellan USA och Rysslands President i Helsingfors, hade något av en ödesmättad stämning innan dess genomförande. Mötet förefaller setts som en möjlig Jalta konferens, om än ingen trodde de skulle bli utfallet.21 Det faktiska utfallet av mötet verkar ej varit till gagn för någon av de båda ledarna,22om än att nu röjd diplomatisk trafik inom EU ansåg att Rysslands President var den som i slutändan vann något av mötet i Helsingfors.23 Där en möjlig vinst för Ryssland var att de kunde ses som en jämbördig "spelare" till USA.24 En annan möjligvinst för Ryssland är att vid de båda mötena som USA President deltog i, diskuterades den s.k. transatlantiska länken flitigt i media sammanhang. Rapporteringen kring den transatlantiska länken var fokuserad på hur den kunde försvagas, genom den amerikanska presidentens ev. ageranden. Något som visar på en genuin oro, vilket troligtvis skulle kunna exploateras av Ryssland i något hänseende.

Detta år förefaller även varit det år när Kina och USA gick in i en mer tydlig konflikt med varandra. Året har, dels inneburit en handelskonflikt, dels inneburit en ökad militär kraftmätning mellan de båda nationerna.25 Ur svenska förhållanden kan det säkert te sig irrelevant för de flesta. Det moderna samhällets uppbyggnad, gör dock att både den ekonomiska konflikten och den militära kraftmätning som pågår, kommer få och redan får påverkningar för Sverige.26 Därutöver är Kinas ökade intresse för den s.k. nordostpassagen och försök till inköp av t.ex. faciliteter på Grönland,27 något som kan få inverkan i vårt närområde.

Vad avser nordostpassagen och Arktis, var 2018 troligtvis året som dessa områden övergått från en diskussionsfråga till en militärstrategisk realitet, där den säkerhetspolitiska utvecklingen förefaller gå väldigt raskt fram. Till detta bör även nordliga Sverige räknas in.28 Vad skedde då? Norge kom under 2018 begära en ökning av amerikansk truppnärvaro på sitt territorium, ett beslut som troligtvis har en säkerhetspolitisk bakgrund. I sammanhanget är det även värt att notera den amerikanska marinkårens beslut att fokusera sin verksamhet från Svarta Havet till de nordliga breddgraderna.29Detta följdes upp av ett brittiskt beslut att årligen under det närmsta decenniet basera trupp på norskt territorium under vinterhalvåret.30 Återigen, även där ett beslut som troligtvis har en säkerhetspolitisk bakgrund. Inom ramen för 2019 års ryska operativa-strategiska övning, Tsentr-2019, kommer en tyngdpunkt finnas på agerande i den nordliga delen av det centrala militärdistriktets område d.v.s. dess arktiska område.31

Den 25NOV2018 inträffade den s.k. Kertjincidentent i Svarta Havet mellan Ryssland och Ukraina. Resultatet av denna incident, just nu, blev att Ryssland beslagtog två Ukrainska patrullfartyg och en bogserbåt samt håller 24 sjömän fängslade.32 Denna incident får anses vara den första öppna väpnade incidenten mellan Ryssland och Ukraina i jämförelse med agerandet på Krimhalvön 2014,33och fortsättningen i östra Ukraina,34 där ett försök till dolt agerande eftersträvades och fortsatt försöker eftersträvas av Ryssland.35 Detta har givit upphov till en rad spekulationer om en möjlig eskalering i konflikten mellan Ryssland och Ukraina.36 Givetvis kan en sådan eskalering vara möjlig, dock skall det vägas mot att Ukrainas strategiska värde främst var och är baseringen av den ryska Svarta havs marinen (SvHM). Således har Ukrainas strategiska värde nedgått sedan annekteringen av Krimhalvön 2014. Att bibehålla Ukraina utanför EU och NATO möjliggörs genom den lågintensiva konflikten som nu pågår, varvid en öppen väpnad konflikt och totalt övertagande av Ukraina ej torde krävas. Därmed utgör Ukraina fortsatt ett buffertområde till Ryssland utan en eskalering krävs i den pågående konflikten, vilket ur ett ryskt perspektiv torde ses som det primära.

Vad avser Ukraina men även de nordliga förhållandena kan den amerikanske försvarsministerns, James Mattis, beslut den 20DEC2018 att han avgå från sin post,37 få konsekvenser. Beslutet förefaller tagits, dels efter den amerikanska presidentens beslut om tillbakadragande av samtlig militär personal i Syrien samt nedtrappning av dess militära engagemang i Afghanistan, dels utifrån att den amerikanska försvarsministern och presidenten ej förefaller ha samsyn kring utförandet av den nuvarande amerikanska utrikes- och säkerhetspolitiken.38Processen kring den amerikanska försvarsministerns avgång verkar även påskyndas av USA president.39 Den amerikanska försvarsministerns avgång förefaller även skapat en påtaglig oro hos USA allierade.40

Den amerikanske försvarsministerns avgång verkar även skapat oro inom den svenska säkerhetspolitiken.41 Sedan den ryska militära operationen på Krimhalvön 2014, har Sverige bundit sig till USA i en allt större omfattning. Detta har kanske tydligast accentueras i två uttalanden, dels av den tidigare amerikanske vicepresidents, Joe Biden, 2016,42dels av den nuvarande amerikanske försvarsministern 2017.43Där budskapet var att i händelse av en väpnad konflikt som involverade Sverige, skulle USA komma att stödja Sverige. Huruvida dylika uttalande kommer ske i framtiden av någon representant i den nuvarande amerikanska administrationen, återstår att se. Sverige har dock sedan 1950-talet haft ett djupt säkerhetssamarbete med USA,44 som klarat sig igenom diverse problematiska situationer.45 Varvid det historiskt långvariga samarbetet kan vara en form av garant för dess fortlevnad, ffa. då det vilat på en bilateral basis, om än väldigt dold, utanför NATO. En organisation som förefaller vara något av en "käpphäst", för den nuvarande amerikanska presidenten.46

Således, 2018 förefaller ej varit ett år där konflikter mattas av. Utan snarare har det varit ett år där positionerna allt mer frysts mellan ett flertal antagonister och de tidigare säkerhetsskapande åtgärderna har allt mer utarmats. Sannolikheten för en lokal eller regional konflikt i vårt direkta närområde får dock fortsatt anses som låg. Oroväckande är dock att ingen ljusning förefaller finnas i de intressekonflikter som råder. Varvid sannolikheten ökar för var månad och år som går att en lokal eller regional väpnad konflikt kan inträffa. Där en sådan väpnad konflikt troligtvis skulle starta p.g.a. en incident som sedan eskalerar utifrån den misstro som såtts genom åren.

Utöver utarmningen av de säkerhetsskapande avtalen, utgör även den s.k. transatlantiska länken en viktig faktor att ta i beaktande. Den oro som funnits under 2018 kring den transatlantiska länkens vara eller icke vara, förefaller vi även gå i 2019 med. Där oron inte avtagit utan snarare tilltagit. Vilket i sig kan utgöra en form av utarmning kring tilltron på denna "länk", som i slutändan gör att den brister. Vilket särskilt bör beaktas ur svenska förhållanden då vi historiskt men även nu avhängt mycket av vår säkerhet kring just denna länk.

Ur svenska förhållanden bör även ökningen av de amerikanska och tillkomsten av de brittiska förbandsrotationerna till Norge beaktas. Detta i förhållanden till planen för en ökning av den svenska armén.47 Samtliga delar i den planen kommer ej kunna exekveras samtidigt, varvid politiker och försvarsmaktsledning kommer vara tvungen att prioritera. Där bör förmågeuppbyggnaden av armén i norra Sverige prioriteras, utifrån den nuvarande säkerhetsutveckling. Men även utifrån de långa förbindelseavstånd som råder till och från Norrland, med ett flertal möjliga hindrande terrängavsnitt i händelse av en väpnad konflikt. Varvid det krävs att samtliga förmågor fysiskt finns på plats i norra Sverige för att kunna möta en väpnad konflikt.

Avslutningsvis, 2018 var ett år vi gick in i med en ryggsäck av säkerhetspolitiska händelser från 2017, 2019 kommer vara likadant. Vad resultatet kommer bli i slutet av 2019, är svårt att sia om. Framförallt när mängden variabler som påverkar utvecklingen inte minskar för var år som går, utan snarare ökar. Dock torde som tidigare nämnts 2019 inte utgöra året när den negativa säkerhetstrenden vänder, utan snarare kommer det negativa säkerhetsläget bestå och i vissa hänseende bli något sämre.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

British Broadcasting Corporation 1, 2, 3(Engelska)
Cable News Network 1, 2(Engelska)
Dagens Nyheter 1, 2, 3(Svenska)
Izvestija 1(Ryska)
Marine Corps Times 1(Engelska)
NATO 1(Engelska)
Reuters 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17(Engelska)
Rysslands Utrikesministerium 1, 2, 3(Engelska)
Svenska Dagbladet 1(Svenska)
Sveriges Regering 1(Svenska)
Sveriges Riksdag 1(Svenska)
Sveriges Television 1, 2(Svenska)
The Guardian 1(Engelska)
The New York Times 1, 2, 3(Engelska)
The Telegraph 1, 2(Engelska)
The Wall Street Journal 1, 2, 3(Engelska)
U.S. State Department 1(Engelska)

Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011.

Slutnoter

1The Wall Street Journal. Forrest, Brett. U.S. to Curb Russian Military Flights Over American Territory. 2017. https://www.wsj.com/articles/u-s-to-curb-russian-military-flights-over-american-territory-1506402871(Hämtad 2018-12-27)
U.S. State Department. 2018 Report on Adherence to and Compliance With Arms Control, Nonproliferation, and Disarmament Agreements and Commitments. 2018. https://www.state.gov/t/avc/rls/rpt/2018/280532.htm(Hämtad 2018-12-27)
2The Wall Street Journal. Forrest, Brett. Hodge, Nathan. In Tiff With Russia, U.S. Moves to Restrict International Military Flights Over Hawaii. 2017. https://www.wsj.com/articles/in-tiff-with-russia-u-s-moves-to-restrict-international-flights-over-hawaii-1506613705(Hämtad 2018-12-27)
U.S. State Department. 2018 Report on Adherence to and Compliance With Arms Control, Nonproliferation, and Disarmament Agreements and Commitments. 2018. https://www.state.gov/t/avc/rls/rpt/2018/280532.htm(Hämtad 2018-12-27)
3Reuters. Russia to limit U.S. military observation flights: RIA. 2017. https://www.reuters.com/article/us-russia-usa-openskies/russia-to-limit-u-s-military-observation-flights-ria-idUSKBN1EL0UT(Hämtad 2018-12-14)
4The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Briefing by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova, Moscow, December 28, 2017. 2017. http://www.mid.ru/en/press_service/spokesman/briefings/-/asset_publisher/D2wHaWMCU6Od/content/id/3012378(Hämtad 2018-12-27)
5Cable News Network. Hansler, Jennifer. US changes course to allow Russian surveillance flyover. 2018. https://edition.cnn.com/2018/09/20/politics/open-skies-russian-plane-certified/index.html(Hämtad 2018-12-27)
6The Wall Street Journal. Youssef, Nancy A. U.S. Military Plane Flies Over Ukraine in Warning to Russia. 2018. https://www.wsj.com/articles/u-s-military-plane-flies-over-ukraine-in-warning-to-russia-1544136754(Hämtad 2018-12-14)
7U.S. State Department. 2018 Report on Adherence to and Compliance With Arms Control, Nonproliferation, and Disarmament Agreements and Commitments. 2018. https://www.state.gov/t/avc/rls/rpt/2018/280532.htm(Hämtad 2018-12-27)
8Reuters. Emmott, Robin. U.S. gives Russia 60 days to comply with nuclear treaty. 2018. https://www.reuters.com/article/us-nato-russia-pompeo/u-s-gives-russia-60-days-to-comply-with-nuclear-treaty-idUSKBN1O32C3(Hämtad 2018-12-27)
9The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Deputy Foreign Minister Sergey Ryabkov’s briefing on developments involving the INF Treaty, Moscow, November 26, 2018. 2018. http://www.mid.ru/en/foreign_policy/news/-/asset_publisher/cKNonkJE02Bw/content/id/3420936(Hämtad 2018-12-27)
10Reuters. Nikolskaya, Polina. Osborn, Andrew. Russia's Putin accuses U.S. of raising risk of nuclear war. 2018. https://www.reuters.com/article/us-russia-putin-nuclear-idUSKCN1OJ11R(Hämtad 2018-12-27)
11Reuters. Russia: U.S. protests over INF treaty pave way to end of START pact. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-russia-missiles-start/russia-u-s-protests-over-inf-treaty-pave-way-to-end-of-start-pact-idUSKBN1O614O(Hämtad 2018-12-27)
12Reuters. Nikolskaya, Polina. Osborn, Andrew. Russia's Putin accuses U.S. of raising risk of nuclear war. 2018. https://www.reuters.com/article/us-russia-putin-nuclear-idUSKCN1OJ11R(Hämtad 2018-12-27)
13Svenska Dagbladet. Forss, Stefan. Nukleär nedrustning ligger inte i Putin intresse. 2018. https://www.svd.se/nuklear-nedrustning-ligger-inte-i-putin-intresse(Hämtad 2018-12-27)
14The New York Times. Broad, William J. Sanger, David E. A Cold War Arms Treaty Is Unraveling. But the Problem Is Much Bigger. 2018. https://www.nytimes.com/2018/12/09/us/politics/trump-nuclear-arms-treaty-russia.html(Hämtad 2018-12-27)
15British Broadcasting Corporation. Russian spy poisoning: What we know so far. 2018. https://www.bbc.co.uk/news/uk-43315636(Hämtad 2018-12-27)
16Reuters. Holden, Michael. Rampton, Roberta. U.S., EU to expel more than 100 Russian diplomats over UK nerve attack. 2018. https://www.reuters.com/article/us-britain-russia-usa/u-s-eu-to-expel-more-than-100-russian-diplomats-over-uk-nerve-attack-idUSKBN1H21MR(Hämtad 2018-12-27)
17Cable News Network. Polglase, Katie. Smith-Spark, Laura. Netherlands officials say they caught Russian spies targeting chemical weapons body. 2018. https://edition.cnn.com/2018/10/04/europe/netherlands-russia-gru-intl/index.html(Hämtad 2018-12-27)
18The New York Times. Barry, Ellen. Schwirtz, Michael. Sergei Skripal Was Retired, but Still in the Spy Game. Is That Why He Was Poisoned?. 2018. https://www.nytimes.com/2018/05/14/world/europe/sergei-skripal-spying-russia-poisoning.html(Hämtad 2018-12-27)
19Reuters. Emmott, Robin. Wroughton, Lesley. Transatlantic ties hang in the balance as Trump comes to Europe. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-europe/transatlantic-ties-hang-in-the-balance-as-trump-comes-to-europe-idUSKBN1JY059(Hämtad 2018-12-27)
Reuters. Chiacu, Doina. Trump scolds NATO members days ahead of summit. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-europe/trump-scolds-nato-members-days-ahead-of-summit-idUSKBN1JZ242(Hämtad 2018-12-27)
20Reuters. de Carbonnel, Alissa. Emmott, Robin. Mason, Jeff. Trump claims NATO victory after ultimatum to go it alone. 2018. https://www.reuters.com/article/us-nato-summit/trump-claims-nato-victory-after-go-it-alone-ultimatum-idUSKBN1K135H(Hämtad 2018-12-27)
NATO. Brussels Summit Declaration. 2018. https://www.nato.int/cps/en/natohq/official_texts_156624.htm(Hämtad 2018-12-27)
21The New York Times. Higgins, Andrew. MacFarquhar, Neil. Just Sitting Down With Trump, Putin Comes Out Ahead. 2018. https://www.nytimes.com/2018/07/15/world/europe/trump-putin-helsinki-summit.html(Hämtad 2018-12-27)
The New York Times. Landler, Mark. In Meeting With Putin, Experts Fear Trump Will Give More Than He Gets. 2018. https://www.nytimes.com/2018/06/28/us/politics/trump-putin-meeting.html(Hämtad 2018-12-27)
22The Guardian. Wintour, Patrick. Helsinki summit: what did Trump and Putin agree?. 2018. https://www.theguardian.com/world/2018/jul/17/helsinki-summit-what-did-trump-and-putin-agree(Hämtad 2018-12-27)
23Reuters. EU investigates hacked diplomatic communications. 2018. https://www.reuters.com/article/us-eu-cyber-trump/eu-investigates-hacked-diplomatic-communications-idUSKBN1OI0IF(Hämtad 2018-12-27)
24Reuters. Osborn, Andrew. For Putin, Helsinki talks with Trump a win before he even sits down. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-russia-summit/for-putin-helsinki-talks-with-trump-a-win-before-he-even-sits-down-idUSKBN1K12EU(Hämtad 2018-12-27)
25Reuters. Ali, Idrees. Stewart, Phil. How Mattis is trying to keep U.S.-China tensions from boiling over. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-china-mattis-insight/how-mattis-is-trying-to-keep-u-s-china-tensions-from-boiling-over-idUSKCN1NE0FF(Hämtad 2018-12-27)
Reuters. Cai, Weiyi. Scarr, Simon. Wu, Jin. Concrete and coral: Tracking expansion in the South China Sea. 2018. http://fingfx.thomsonreuters.com/gfx/rngs/CHINA-SOUTHCHINASEA-BUILDING/010070760H9/index.html(Hämtad 2018-12-27)
26Prop. 2014/15:109. Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020. s. 21, 33.
27Reuters. Matzen, Erik. Denmark spurned Chinese offer for Greenland base over security: sources. 2017. https://www.reuters.com/article/us-denmark-china-greenland-base/denmark-spurned-chinese-offer-for-greenland-base-over-security-sources-idUSKBN1782EE(Hämtad 2018-12-27)
28Ds 2017:66. Motståndskraft. Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. s. 73-75.
29Reuters. More U.S. Marines to train in Norway, closer to Russia. 2018. https://www.reuters.com/article/us-norway-usa-russia/more-u-s-marines-to-train-in-norway-closer-to-russia-idUSKBN1L017F(Hämtad 2018-12-27)
Marine Corps Times. Snow, Shawn. No more Marine rotations to the Black Sea. The Corps is focusing here instead. 2018. https://www.marinecorpstimes.com/news/your-marine-corps/2018/11/29/no-more-marine-rotations-to-the-black-sea-the-corps-is-focusing-on-the-arctic-instead/(Hämtad 2018-12-27)
30The Telegraph. Malnick, Edward. UK sending 800 troops to Arctic in warning shot to Russia. 2018. https://www.telegraph.co.uk/politics/2018/09/29/uk-sending-800-troops-arctic-warning-shot-russia/(Hämtad 2018-12-27)
31Известия. Россия проведет стратегические учения в Арктике. 2018. https://iz.ru/824776/2018-12-18/rossiia-provedet-strategicheskie-ucheniia-v-arktike(Hämtad 2018-12-27)
32Reuters. Russia detained 24 Ukrainian sailors in Kerch Strait incident: Ifax. 2018. https://www.reuters.com/article/us-ukraine-crisis-russia-sailors/russia-detained-24-ukrainian-sailors-in-kerch-strait-incident-ifax-idUSKCN1NV1R8(Hämtad 2018-12-27)
33British Broadcasting Corporation. Putin reveals secrets of Russia's Crimea takeover plot. 2015. https://www.bbc.com/news/world-europe-31796226(Hämtad 2018-12-27)
34The Telegraph. Vladimir Putin admits: Russian troops 'were in Ukraine'. 2015. https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/vladimir-putin/12054164/Vladimir-Putins-annual-press-conference-2015-live.html(Hämtad 2018-12-27)
35British Broadcasting Corporation. Putin reveals secrets of Russia's Crimea takeover plot. 2015. https://www.bbc.com/news/world-europe-31796226(Hämtad 2018-12-27)
The Telegraph. Vladimir Putin admits: Russian troops 'were in Ukraine'. 2015. https://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/vladimir-putin/12054164/Vladimir-Putins-annual-press-conference-2015-live.html(Hämtad 2018-12-27)
36Reuters. Polityuk, Pavel. Williams, Matthias. Russian threat highest since 2014: Ukraine military chief. 2018. https://www.reuters.com/article/us-ukraine-crisis-russia-military/russian-threat-highest-since-2014-ukraine-military-chief-idUSKBN1O32IV(Hämtad 2018-12-27)
The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Comment by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova on upcoming provocations by Kiev in southeast Ukraine. 2018. http://www.mid.ru/en/foreign_policy/news/-/asset_publisher/cKNonkJE02Bw/content/id/3462742(Hämtad 2018-12-27)
37British Broadcasting Corporation. James Mattis' resignation letter in full. 2018. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-46644841(Hämtad 2018-12-27)
38Reuters. Holland, Steve. Stewart, Phil. U.S. defense chief Mattis quits after clashing with Trump on policies. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-mattis/pentagon-chief-mattis-quits-citing-policy-differences-with-trump-idUSKCN1OJ2WR(Hämtad 2018-12-27)
39Reuters. Ali, Idrees. Holland, Steve. Trump, annoyed by resignation letter, pushes out Mattis early. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-mattis/trump-annoyed-by-resignation-letter-pushes-out-mattis-early-idUSKCN1OM0HO(Hämtad 2018-12-27)
40Reuters. Strupczewski, Jan. Exit of trusted Mattis sparks concern among U.S. allies. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-mattis-nato/exit-of-trusted-mattis-sparks-concern-among-u-s-allies-idUSKCN1OK10I(Hämtad 2018-12-27)
41Sveriges Television. Olsson, Jonas. Utrikesutskottets ordförande ser allvarligt på James Mattis avgång. 2018. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/utrikesutskottets-ordforande-hans-wallmark-m-om-usa-s-forsvarsminister-james-mattis-avgang-det-har-ar-allvarligt-sverige-behover-stablite(Hämtad 2018-12-27)
42Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Biden vill att den ryska gasledningen stoppas. 2016. https://www.dn.se/nyheter/sverige/biden-vill-att-den-ryska-gasledningen-stoppas/(Hämtad 2018-12-27)
43Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. I maktens slutna rum får Sverige amerikanskt stöd. 2017. https://www.dn.se/nyheter/sverige/i-maktens-slutna-rum-far-sverige-amerikanskt-stod/(Hämtad 2018-12-27)
Dagens Nyheter. Holmström, Mikael. Amerikansk politiker: Sverige i praktiken i ”strategisk allians” med USA. 2018. https://www.dn.se/nyheter/politik/amerikansk-politiker-sverige-i-praktiken-i-strategisk-allians-med-usa/(Hämtad 2018-12-27)
44Holmström, Mikael. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga NATO-förbindelser. Stockholm: Atlantis, 2011, s. 291, 308-309, 315-317.
45Ibid. s. 299-300, 302-304.
46Reuters. Morgan, David. Wroughton, Lesley. Trump takes parting shot at Mattis and his view of U.S. allies. 2018. https://www.reuters.com/article/us-usa-trump-mattis-withdrawal/trump-takes-parting-shot-at-mattis-and-his-view-of-u-s-allies-idUSKCN1ON0QX(Hämtad 2018-12-27)
47Sveriges Television. Benigh, Love. Försvarsberedningen tycker inte att dagens brigader räcker till. 2018. https://www.svt.se/nyheter/forsvarsberedningen-tycker-inte-att-dagens-brigader-racker-till(Hämtad 2018-12-27)

Om stridens psykologi: Del 6 – Lucifer-effekten och ondskans psykologi

Av David Bergman
Foto: Oidentifierad fotograf, Irak 24 nov 2003, Publicerad av U.S. Army / Criminal Investigation Command

”The hooded man” kom denna bild att kallas i utredningen från Abu Ghraib. Fången tvingas stå på en kartong med armarna rakt ut och förmanas att han kommer att elektrifieras om han faller. Huvan fråntar fången rumslig uppfattning men har även en avhumaniserande effekt vilket behåller individen i ett objektifierat tillstånd som psykologiskt underlättar vakternas övergrepp. Foto: Oidentifierad fotograf, Irak 24 nov 2003, Publicerad av U.S. Army / Criminal Investigation Command.
Bilderna av övergreppen i Abu Ghraib-fängelset orsakade starka reaktioner. Den slutliga rapporten kunde redovisa ett stort antal övergrepp av personalen vid det så kallade ”Nattskiftet”. I den digra listan återfanns handlingar från enkel misshandel till utstuderade sexuella övergrepp, tvingande stresspositioner och aktiva dödshot med hundar och elektroder. Handlingarna hade inte alltid motiverats av nödvändighet och övergreppen dömdes ut som oacceptabla även i den extrema krigssituation som rådde.

Men om det fanns något som orsakade starkare reaktioner än själva övergreppen så var det de utpekade förövarna som stod lekfullt leende på fotografier, utan tendens att vilja dölja något. De verkade tvärtom stolta över sitt hantverk som de hade lagt ner stor möda på att dokumentera. Soldaterna i nattskiftet verkade ha fått en tillfredsställelse av sina handlingar och lagt möda på att fotografera, filma och sprida sina verk nedbrända på CD-skivor mellan varandra.

Alla röster var dock inte fördömande. Vissa pekade på förmildrande faktorer som reservförbandets låga utbildningsståndpunkt, stridsutmattning och frånvarande ledarskap. Andra var ursäktande och menade att samma grad av nakenhet och förnedrande uppdrag kunde återfinnas även i initiationsriterna för studentföreningar (även om studenter rimligtvis inte blir misshandlade, söker sig frivilligt till föreningar och får gå hem i slutet av kvällen). Andra pekade på att de intagna kunde vara mördare, terrorister och motståndsmän med amerikanska soldaters blod på sina händer som därmed förtjänade behandlingen. Fallet Abu Ghraib innehåller många psykologiska mekanismer centrala för det som brukar kallas Lucifer-effekten, och den tidlösa diskussionen om varför goda människor ibland gör onda saker.

Varför gör goda människor ibland onda saker?

”Men han verkade ju så normal” är den kanske vanligaste reaktionen när någon gått över gränsen och begått vad vi kallar onda handlingar. Vi reagerar ofta starkt och med stor förvåning när normerna för mänskligt beteende inte följs. De individer som i efterhand döms som onda tycks sällan ha uttryckt sin ondska på något annat sätt än genom den aktuella handlingen. Tvärtom reagerar vi ofta starkt just på grund av att det inte funnits några andra tecken innan.

Varför gör människor ibland onda saker? Frågan är inte på något sätt ny. Inom religionen kallas det för Teodicé-problemet: Om gud är god och allsmäktig varför finns det då ondska i världen? Diskussionen om det goda mot det onda är tidlös, och på flera sätt bekväm att hålla kvar vid.

Inom filosofin diskuteras ofta när en handling blir ondskefull. Att någon stjäl av en annan person skulle nog de flesta benämna som fel men inte nödvändigtvis som ondska. Även ett rånoffer kan sannolikt, trots en otrevlig upplevelse, föreställa sig olika faktorer som lett fram till att en normal person tagit steget att stjäla. Om en rånare däremot våldtar, lemlästar eller förnedrar sitt offer och ler under tiden skulle däremot sannolikt de flesta karaktärisera det som en ond handling. En del i vad vi beskriver som ondska är ofta de handlingar som kännetecknas av utstuderad grymhet, medvetenhet om offrets lidande och en excess i utförandet. I dessa extrema fall räcker de faktorer vi kan föreställa oss ofta inte till och vi börjar benämna onda handlingar som något annat. ”Efter att ha tittat in i hans ögon skulle jag säga att det är ren ondska” sa polisen som grep seriemördaren Samuel Little. I de fall när vi saknar en rationell förklaring i individens tidigare uppvisade personliga kvalitéer eller omkringliggande faktorer, blir förklaringen ofta att se ondska som en högre entitet, något som besätter vissa människor men skonar andra.

Så skulle jag aldrig kunna göra … eller?

Den psykologiska tendensen att vilja se ondska som en högre, nästan övernaturlig entitet är stark av två huvudsakliga anledningar. Det första är att det är en väldigt enkel, binär förklaringsmodell som fyller en ego-defensiv funktion och befriar oss från bördan att försöka förstå. Den kräver inte att vi ifrågasätter något vi tror att vi vet, bara accepterar att det orsakats av något vi ännu inte känner till. Acceptansen att ondska kan besätta en människa att göra fruktansvärda saker befriar oss också från association. Att förklara något som effekten av en odefinierad ondska gör att vi slipper granska om vi eller andra runt omkring (gud förbjude) hade något mån av påverkan till att saker skedde. En acceptans av ondska förklarar handlingen samtidigt som den höjer oss själva som goda. När det gäller utstuderat grymma handlingar är det också lätt att avfärda de som framhåller andra förklaringsmodeller som relativiserande eller ursäktande.

Den andra anledningen att vi gärna ser ondska som en övernaturlig entitet har att göra med oss själva. Det är här det ofta blir jobbigt. Kan vi acceptera en förklaringsmodell att normala människor under en specifik situation med social påverkan skulle kunna göra fruktansvärda handlingar så innefattar rimligtvis den acceptansen och insikten också oss själva. En insikt att vi själva skulle kunna vara kapabla till handlingar som vi fördömer andra för sitter ofta långt inne. Vi vill upprätthålla en bild av oss själva som goda individer som i alla tillfällen följer budord, lagar, folkrätt, normer och regler även när vi hamnar i svåra situationer. En sådan implicit acceptans – att goda människor under fel förutsättningar kan göra onda handlingar – blir påfrestande och det är därmed ofta enklare att fördöma handlingar som effekten av en icke-definierad ondska.

Det inledande exemplet är militärt och den här serien heter Om stridens psykologi. Men de psykologiska mekanismer som beskrivs här är lika för alla människor, militära som civila. Erfarenheter visar att de absolut flesta människor under rätt (eller fel) förutsättningar är kapabla till grymma handlingar. Vissa skillnader finns. Exempelvis är uniformspersonal oftast hårdare selekterad än de flesta andra yrkesgrupper och de ”mörka” personlighetsdragen som beskrivs nedan mindre förekommande än bland allmänheten. Däremot är påverkan från gruppen ofta större i ett militärt system, förstärkta med hierarki och auktoritet, samt att livshotande situationer också kan avtrubba och förskjuta normen för vad som är normalt eller accepterabart. Genomgående kommer både civila och militära exempel att användas.

Individen – och den mörka triaden

“Han är ett monster” eller ”Vilka psykopater” är exempel på reaktioner som ofta förekommer när vi inte förstår individers handlingar. På samma sätt som det är tacksamt med förklaringsmodellen med ondska som övernaturlig entitet finns det även en intuitiv och lätt accepterad förklaring att dåliga individer helt enkelt gör dåliga saker. Det är trots allt oftast en individ, inte det bidragande grupptrycket, som utför en handling eller står åtalade för brott.

Det vi ofta pratar om i dessa sammanhang benämns inom psykologin för ”den mörka triaden” av personlighetsdrag. I detta innefattas 1) den narcissistiska (självälskande) personligheten som kännetecknas av en grandios, egoistisk självbild och en oförståelse för kritik, 2) de machiavelliska personlighetsdragen som utmärks av manipulativa drag där individer med fokus på egenintresse exploaterar andra för egen vinning samt 3) psykopati.

Begreppet psykopater används ofta i vardagligt tal, men existerar inte som klinisk diagnos. Det vi oftast avser återfinns under det som kallas Antisocial personlighetsstörning i diagnostiseringsmanualerna. Dessa fokuserar grovt mer på kriminellt och asocialt beteende. När det gäller det mer vardagliga nyttjandet av ordet beskriver det oftast dominans, impulsivitet och bristande empatisk förmåga (oförmåga att känna med andra) vilket ofta föder en oförmåga att reglera beteenden.

Personlighetsdragen i triaden kan te sig naturliga för personer som begår övergrepp. De har trots allt visat sig överrepresenterade hos individer dömda för våldsbrott. I det något omvända ges ofta narrativet att höga chefer oftare skulle ha psykopatiska drag eller vara psykopater (om än bevisen ofta är mer anekdotiska än empiriska), men beskrivs där inte som dysfunktionella våldsbrottslingar utan snarare som högfungerande individer vilka följer samhälleliga normer och klättrar högt upp på företagens karriärstegar.

Dock så finns det begränsningar i om den mörka triaden kan användas som generell förklaringsmodell för onda handlingar. Det första är att de är personlighetsdrag som i någon utsträckning omfattas av de flesta. Förmågan att empatiskt känna med andra är trots allt inte en absolut variabel och vem har inte en önskan om att ha en positiv, lite självälskande bild av sig själv som kompetent och duglig? Och vart går gränsen mellan att vara listig och planerande i sina ambitioner till att vara manipulativ? Gränsen för när dessa drag blir patologiska är ofta inte absolut.

Många rekryteringsprocesser och uttagningstester syftar just till att identifiera och eliminera individer med dessa personlighetsdrag i rekryteringsprocesser. Individer med låg empatisk förmåga blir trots allt sällan de bästa cheferna och befogenhet att använda våld skall inte ges till någon med bristande impulskontroll. Narrativen om att individer med de ovanstående dragen skulle söka sig till uniformsyrken eller maktpositioner i stora företag saknar självklart inte grund, men är utmanat i mån om de verkligen blir antagna eller framgångsrika i sådana organisationer.

Vad som ytterligare begränsar denna förklaringsmodell för ondska rör hur mycket enskilda personlighetsdrag verkligen styr vårt agerande. Fenomenet att felaktigt se till personliga faktorer än de omliggande omständigheterna kallas för det fundamentala attributionsfelet. Exempelvis, om en kollega anländer andfådd och sen till ett möte är det mer troligt att vi dömer denne som lat och oförmögen att planera sin tid än att denne kan ha löst andra, viktigare uppgifter som försenade ankomsten till mötet. Samma resonemang går att applicera även om man misstänker de mörka personlighetsdragen; En chefs till synes bristande empati i sitt agerande behöver inte säga något om denne som individ eller chefsrollen, utan kan ofta lika enkelt förklaras av att denne påverkas av eller agerar i linje med organisationen runt omkring. För att förstå även detta sammanhang ska vi titta vidare på hur individer påverkas av det kollektiva.

Kollektivet – bra äpplen i den ruttna korgen

Foto: David Bergman

En enkel plakett på väggen i den oansenliga källarkorridoren på Stanfords Psykologiska Institution berättar idag om det allt annat än oansenliga experimentet som genomfördes där under sex dagar 1971. Foto: David Bergman.

I det tidigare inlägget om våldsutövning och konsten att döda gick vi igenom rekvisiten som krävs för att en människa ska kunna frångå de normala moraliska normerna och utöva dödligt våld mot någon annan. De två mest centrala faktorerna är avindividualisering och avhumanisering. Dessa syftar inte till att förändra något hos individen eller dennes moraliska uppfattning om rätt eller fel utan snarare att tala om när moraliska regler kan kringgås. Mekanismerna är nödvändiga för att kunna få normala människor att fungera i strid. Men, det är också samma mekanismer som kan få normala människor att gå över gränsen och begå övergrepp.

Avindividualiseringen gör oss anonyma i en grupp. Genom exempelvis uniformer, rakade huvuden eller bara ett gemensamt uttalat syfte så bildas en grupp vilket ger individen en större anonymitet och stärker känslan av kollektivt handlande. Denna förstärks i relation till storleken på gruppen samt vilket mån av kollektiv identitet individen upplever med den. Ju större läktaren med hejaklacken är desto mer anonym blir individen, vilket inte sällan förstärks av enhetliga matchtröjor och gemensamma sånger. I romanen Flugornas herre beskriver William Golding hur goda skolpojkar från England förvandlas till odjur, till stor del genom att måla sina ansikten på ett uniformt, avindividualiserande sätt. Liknelsen med militära förband blir naturlig. Utöver att soldater bär uniform maskerar de även sina ansikten. Maskeringsfärg döljer individer både fysiskt och psykologiskt, och genom historien har de flesta krigarkulturer på något sätt förändrat sitt utseende innan de går i strid. Det följer sig ävensom naturligt att sådana grupper med starkare sammanhållning, där samtliga passerat initiationsriter för att bli accepterade, också kommer att ha en än större påverkan på individens beteende.

Närvaron av en tydlig auktoritet förstärks ytterligare då det minskar individens upplevda ansvar för handlingarna. Milgrams klassiska lydnadsexperiment är kanske ett av de mest tydliga exemplen på auktoritetens kraft. Där kunde vanliga människor förmås att ge upplevt dödliga elchocker till en fingerad försöksperson, trots att dessa vred sig och klagade på smärtor och hjärtproblem, under förevändningen att den auktoritäre testledaren i vit laboratorierock manade dem att fortsätta och intygade att han tog fullt ansvar. Slutsatsen av Milgrams experiment var att helt vanliga människor kan göra sig skyldiga till hemska handlingar under specifika förutsättningar i en specifik miljö. Auktoritetens makt och benägenheten att infoga sig in en grupp gäller alla människor.

Foto: Aram Hakobyan

Maskering och en uniform lagtröja avindividualiserar personerna i hejaklacken. Den upplevda anonymiteten ökar med storleken av gruppen och sänker känslan av individuellt ansvar samt ger en uppfattning av universellt handlande vilket sänker tröskeln för våldsutövning. De psykologiska mekanismerna bakom läktarvåld och upplopp i fred är desamma som för folkrättsbrott och övergrepp i krig. Foto: Aram Hakobyan.

Avhumaniseringen syftar på objektet för våldsutövning. När vi berövar någon dennes mänskliga attribut slutar den att vara en individ och blir ett objekt. Eftersom lagar, normer och regler gäller mellan människor men inte gentemot objekt möjliggör avhumaniseringen våldsutövning. Avhumaniseringen medger det Albert Bandura kallar för en moralisk frikoppling, inte en modifiering av de moraliska principer en individ har utan ett antal rekvisit som gör att dessa kan kringgås: Att döda en människa är fortfarande fel men att nedkämpa en fiende är något som förväntas av dig i strid.

Exempel på enkel avhumanisering kan ses i det inledande exemplet. I fotona från Abu Ghraib har ansiktet på fångarna dolts, ofta genom att de tvingats bära sandsäckar över huvudet eller ytterligare förnedrats genom att vakterna placerat kvinnounderkläder över deras ansikten. När deras ansikten dolts är det enklare att hålla kvar dem som objekt i ett avhumaniserat tillstånd där tröskeln till våldshandlingar blir lägre.

Både auktoritetens och avumaniseringens roll exemplifieras i det klassiska Stanford Prison Experiment, som också filmatiserats ett flertal gånger. Philip Zimbardo och hans doktorander delade in 24 studenter i rollerna som fångar och fångvaktare. Fångvaktarna avindividualiserades genom uniformer och solglasögon med spegelglas. Fångarna avhumaniserades genom nummer och berövades rätten att uttala sig utan tillstånd eller utan att använda formella titlar. Fångvaktarna fick auktoritet att upprätta och upprätthålla ett antal regler. De utvecklade dock så snabbt ett överdrivet grymt och sadistiskt beteende – trots att de visste att objekten var medstudenter och att allt de gjorde övervakades – att experimentet fick avbrytas efter bara sex dagar. Experimentet påvisade i vilken utsträckning situationen och de sociala faktorerna kan påverka att få goda människor att avhumanisera andra och begå onda handlingar. Zimbardo beskrev frånkopplingen av normsystem för just Lucifer-effekten. Han sammanfattar hur goda människor som borde veta bättre men gör värre med frasen “No bad apples, only a rotten basket”.
 

 
I förlängningen av en avhumanisering riskerar den att övergå i en demonisering där en annan individ inte bara förvandlas till ett neutralt objekt utan till något ondskefullt och farligt där våldsutövning inte bara är tillåten utan implicit uppmuntras. Nazisterna kallade judarna för råttor och under folkmordet i Rwanda kallades Tutsierna för kackerlackor. I rasistiska sammanhang används ofta apor (mindre utvecklad än en människa) som avhumaniserande/demoniserande attribut och det är heller inte ovanligt i uppviglande propaganda att grupper jämställs med hundar, grisar, råttor, parasiter, insekter eller andra former av skadedjur som implicit utgör ett hot mot den egna gruppen. Exempel på demoniseringens effekter kan ses exempelvis i Gacaca-domstolarna efter folkmordet i Rwanda där åtalade inte pratade om mord på människor utan att ”utrota kackerlackorna”.

Människors likgiltighet och frånvaron av repressalier

En bidragande faktor för att kunna begå handlingar som strider mot normer och lagar är även frånvaron av repressalier eller ansvarsutkrävande, oaktat om det beror på en upplevd ansvarsförskjutning till en auktoritet, frånvaron av ett juridiskt system eller något annat. 1974 genomförde konstnären Marina Abramovic det numera klassiska verket Rhytm 0 på en studio i Neapel. Fokus låg på publikens agerande gentemot henne i en situation där de befriats från ansvar. Abramovic hade placerat 72 objekt, både för njutning och smärta, på ett bord. Publiken instruerades att de under sex timmar fick använda dem på henne som de behagade, och att hon tog fullt ansvar. Abramovic ställde sig helt stilla mitt i rummet, på samma nivå som besökarna utan scener eller andra psykologiska barriärer.

Den första tiden var publiken avvaktande. Någon rörde henne intimt eller kittlade henne med en fjäder. Den tredje timmen hade hennes kläder skurits från kroppen med rakblad. En timme senare hade de använts på hennes hud. Någon sög blod från hennes hals. Flera sexuella övergrepp genomfördes. Under hela skeendet förhöll hon sig passiv, utan att söka kontakt med de omkring henne.

När konstgalleriet exakt sex timmar senare förklarade att verket var avslutat började Marina Abramovic, nu gråtande och blödande gå runt. Publiken flydde, få vågade möta hennes blick. Hon har senare sammanfattat verket med att om du lämnar det helt upp till publiken omkring, så kan de döda dig.

Samma effekter kan ses i Zimbardos experiment. Vissa av fångvaktarnas sadistiska beteenden förstärktes av de övrigas passivitet. Inom psykologin kallas detta för Bystander-effect, tendensen att förhålla sig passiv när någon behöver hjälp. Något kontraintuitivt så ökar denna med storleken på gruppen. Ju fler personer som står på perrongen desto mindre än chansen att någon tar initiativet att hoppa ner och rädda den som fallit på spåret.

Detsamma gäller frånvaron av de individer och system vi annars normerar oss efter. Normer gäller i ett socialt system, men vad händer när det systemet inte är närvarande? I boken Mörkrets hjärta (Senare omgjord och filmatiserad som Apocalypse Now) beskrivs tystnad som en bidragande faktor till Kurtz storhetsvansinne på den Övre stationen i Kongo-floden. Berättaren förklarar att ingen kan föreställa sig sitt agerande när polismannen eller den gode grannen inte finns närvarande för att ge ett varningens ord.

Men förklarar detta allt?

Förklarar de ovanstående faktorerna verkligen alla manifestationer av onda handlingar? Kan vi se Anders Behring-Breivik, Joseph Fritzl, Anders Eklund, Niklas Lindgren eller andras agerande som endast effekten av enskilda personlighetsfaktorer eller social påverkan? I fall där individer använt så mycket övervåld i sexuella övergrepp och tortyr, utan ett synbart syfte och verkat få sådan sadistisk njutning av sina handlingar är det svårt – på gränsen till omöjligt – att förklara deras agerande även med de begrepp vi gått igenom ovan.

Det enkla svaret är sannolikt nej. Det finns aspekter av onda handlingar som ej är helt klarlagda Även Zimbardo, vars definition av ondska fokuserar uteslutande på sociala faktorer, medger att det alltid finns de fall vi bara inte kan hitta en rationell förklaring till. Andra teoretiker är eniga i hans undantag. Monster existerar, menar författaren Primo Levi i sina texter om förintelsen. Men, menar han, de är alltför få för att verkligen vara farliga och han understryker att han alltid kommer att frukta de vanliga människorna högre.

 
Författaren är major, doktorand i psykologi och ledamot av KKrVA.

 


Referenser

Abramović, Marina; Thompson, Chris & Weslien, Katarina (2006) Pure Raw: Performance, Pedagogy, and (Re)presentation, PAJ: A Journal of Performance and Art, 28(1), (pp. 29–50)

Bandura, Albert (2003) The role of selective moral disengagement in terrorism and counterterrorism, i Moghaddam, Fathali & Marsella, Anthony (Red); Understanding Terrorism: Psychological roots, consequences and interventions, American Psychological Association, Washington D.C.

Bandura, Albert (2015) Moral Disengagement: How People Do Harm and Live with Themselves, Worth Publishers, 2015

Conrad, Joseph (2008) Mörkrets hjärta, Lindelöws förlag, Stockholm, (Origninalutgåva Heart of darkness, 1899)

Diener, Edward; Dineen, John; Endresen, Karen; Beaman, Arthur L.; Fraser, Scott C. (1975) Effects of altered responsibility, cognitive set, and modeling on physical aggression and deindividuation. Journal of Personality and Social Psychology, 31, 328–337.

Haslam, Nick (2016) Dehumanization: An Integrative Review, Personality and Social Psychology Review, Vol 10, Issue 3, pp. 252 – 264

Heberlein, Ann (2010) En liten bok om ondska, Alberg Bonniers Förlag, Stockholm

Landay, Karen; Harms, Peter & Credé, Marcus. (2018) Shall We Serve the Dark Lords? A Meta-Analytic Review of Psychopathy and Leadership. Journal of Applied Psychology.

Levi, Primo (1988) Är detta en människa, Albert Bonniers Förlag, Stockholm (Originalutgåva Se questo è un uomo, 1947)

Milgran, Stanley (2009) Obedience to Authority: An Experimental View, Harper Perennial Modern Classics

Taguba, Antonio (2004) Ariticle 15-6 invesitation of the 800th Military Police Brigade, Department of Defence, Washington

US Department of Defence (2004) Final Report of the independent panel to review DoD Detention Operations, Washington

Vaes, Jeroen; Leyens, Jacques-Philippe; Paola Paladino, Maria & Miranda, Mariana Pires (2012) We are human, they are not: Driving forces behind outgroup dehumanisation and the humanisation of the ingroup, European Review of Social Psychology, 23:1, 64-106

Ward, Frazer (2012) No Innocent Bystanders: Performance Art and Audience, University Press of New England,

Zimbardo, Philip (2007) The Lucifer Effect – Understanding how good people turn evil, Random House, New York

En julsaga

Sagan består av fria fantasier. Alla eventuella likheter med verkligheten är en ren slump. 

Tommy Åkesson slog ihop mappen och strök sig över pannan. Utanför försvarsdepartementet var det mörkt och folk skyndade ut ur gallerian med julklappar under armarna. Hösten hade varit som ett enda långlopp och den senaste veckans dagliga möten i Försvarsberedningen hade kramat ur de sista krafterna ur Försvarsberedningens huvudsekreterare. Det var äntligen dags att gå hem. Ledamöterna var fortsatt förvånansvärt eniga, i alla fall tills det är dags att ta sig an de säkerhetspolitiska delarna, tänkte han lakoniskt. Någon dag tidigare hade arméchefen i SVT kommenterat uppgifter om beredningens planer för markstridskrafterna och snart var det Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Åkesson tog rock och keps från stolsryggen och stängde dörren om kontoret. Nu börjar nästa fas. Nu kommer dragkampen igång mellan försvarsgrenarna och trycket ökar på att Försvarsberedningen ska låta bli att detaljstyra. Han gick ut på Jakobsgatan och slängde en blick upp mot fönstren på statsrådets våningsplan. Beredningen var trots allt mer förutsägbar än regeringsbildningen. Dock inte lika förutsägbar som justitiedepartementet, tänkte Åkesson. Han och sekretariatet hade slitit sitt hår många gånger över granndepartementet och han såg ännu inte slutet på regeringskansliets interna processer. Nu gällde det att komma så långt som möjligt med texterna innan allt kanske ställs på ända.

I en annan del av Stockholm rullade ÖB:s chefsbil i riktning mot hemmet. Micael Bydén tittade på en utskrift av programmet till Rikskonferensen i januari. Det skulle vara många amiraler och generaler på scenen denna gång och han kände återigen en gnagande oro över alltihop. Inte över dem, men över hur man manövrerar framgångsrikt i medvind. De beklaganden han hade fått hela hösten över det allmänna läget hade alltsedan Moderaterna och Kristdemokraternas budget antagits av riksdagen, förbytts till gratulationer till det tillskott som budgetpropositionen innebar. Det var naturligtvis en stor lättnad inför det kommande året, men alla år av nedskärningar och kamp för förståelse och stöd hade marinerat myndigheten i erfarenhet om hur man slår underifrån. Att hålla ihop stridskrafterna och förfäkta något slags systemsammanhållet perspektiv i ett läge när pengarna kommer in, är däremot okänd terräng.

Försvarsmakten har under lång tid övat på att krympa och vara fredsrationell, men hur klarar vi att växa? Och pengarna ja. Bydén suckade så högt att chauffören tittade till i backspegeln. Hur skulle det gå när politikerna vill se en massa nyheter och satsningar för de pengar som skjuts in, och de istället går rakt in till sådant som fortfarande de flesta tror redan är fixat? Han lade programmet åt sidan och tittade på nästa papper i bunten. Ett pressklipp om Trumps plötsliga beslut att lämna Syrien och Putins positiva kommentarer om saken. Ibland lade det sig en tyngd av ansvar över bröstet när omvärldsläget kröp på och nu kände han av det igen. Folk skojade inte längre i korridorerna på L24 om allvarstyngda experter utanför firman och chefen för MUST, Gunnar Karlson, såg tilltagande sammanbiten ut. Det låg ett annat allvar i luften och ibland kom han på sig själv i mötet med unga soldater och sjömän, att tänka ska du ut i krig?

– Jag behöver synka med Klas Friberg inför vårt framträdande på fjället. Vi behöver bli tydligare med var vi befinner oss och vad som krävs i gråzonsproblematiken. Gunnar Karlson gungade stolen bakåt och tittade på sin medarbetare. De planerade de närmaste veckorna och han försökte hålla undan tankarna på den hägrande pensionen – på en och samma gång efterlängtad och oväntat snabb när det väl närmade sig. Han hade bestämt sig för att försöka få folk att tänka på nuläget, vad vi är mitt uppe i, istället för att förlora sig i fantasier om hur Försvarsmakten ska se ut 2025. Luttrad efter alla år visste han vad som ligger i röret ungefär vid den här tiden innan ett försvarsinriktningsbeslut. Inom försvarsmaktsledningen råder artig betoning på helhet, men bakom kulisserna pågår taktiserandet och var det något han tyckte illa om var det intressepolitik i firman, särskilt om det går ut över vad vi behöver just nu. Samtidigt skulle det bli intressant, tyckte han, att under de närmaste månaderna bevittna hur det utspelar sig när det för en gång skull inte handlar om att undvika förluster för den egna verksamheten vid fördelning av underskott, utan att vinna slaget om tillkommande resurser.

– Vi får vara beredda på att Gummesson från svenskan är i Sälen. Han vill säkert göra en egen vinkel på Mikael Holmströms rapportering om Transportstyrelsen, sade hon. ”Ni är ju där allihop, så jag tror det kan vara bra att synka den delen också?”

– Han är väl mest intresserad av att alltihop ska landa i Hultqvists knä, sade Gunnar Karlson torrt. Han hade gång på gång sedan skandalen briserade i medierna förvånats över hur även enkla saker missförstods eller vantolkades och hyste inget större hopp om korrekta beskrivningar av hans verksamhet. I botten låg dock en allvarligare frustration över vilket elände man kan ställa till med när man som chef tar lätt på eller helt enkelt inte förstår att säkerhet kan handla om liv eller död, som i hans medarbetares fall. ”Jag har min linje. Allt som är sagt är sant, men allt som är sant kan inte sägas”. Hon hade hört de orden förut och visste att chefen hade kontroll över situationen – i alla fall när det handlar om MUST.

– Jag vill säga något nytt. Något som är viktigt och som betyder någonting. Inget fluff-fluff! Inget meningslöst! Dan Eliasson satt mitt emot rådgivaren Eva Rundkvist i sitt rum på MSB och tänkte högt inför Sälen. Det var första framträdandet i hans roll som generaldirektör för myndigheten och han ville ta ut svängarna. Till skillnad från många andra generaldirektörer trivdes han dessutom genuint på scenen. MSB hade fått ett tydligare mandat av regeringen under året som gått och i Försvarsberedningens senaste rapport hade de konsekvent bytt namn på myndigheten för att illustrera den roll beredningen ansåg att den ska ha framöver. Myndigheten för civil ledning och samordning, Eliasson upprepade orden för sig själv. Han var beredd att kliva fram och ta mandatet, vilket också hade testats skarpt under sommarens skogsbränder. Rundkvist gillade modet och viljan hos sin chef, men såg som sin uppgift att något tygla de mer äventyrliga utspelen. ”Bra, det ska vi se till. ÖB talar alltid om behovet av att det civila samhället så långt som möjligt fungerar, för att Försvarsmakten ska kunna mobilisera och kriga. De flesta förstår hur det hänger ihop, men inte alla, och den här pengadiskussionen hamnar alltid på den militära sidan”. ”Ja, vi måste ha en del av den kakan, men jag vill inte fastna i det. Det blir som med näringslivets budskap om ”show us the money” när det gäller totalförsvarsplaneringen. Vi har ju uppgiften!”. Eliasson tittade ut genom fönstret och lade fingertopparna mot varandra. ”Jag vet. Såhär gör vi” och Eva Rundkvist lade pennan mot blocket.

I mötesrummet på Högkvarteret delades kaffemuggar ut och stämningen var uppsluppen efter att flygvapenchefen hade berättat om den lillejul han nyss hade varit med om. Runt bordet satt utöver honom själv arméchefen, marinchefen, chefen för ledningsstaben och kommunikationsdirektören, som själv tänkte tillbaka på en lillejul på Trängregementet och drog på munnen vid minnet av subalternernas tilltag. Anledningen till mötet var det gemensamma framträdandet på scenen i Sälen och Jonas Haggren tog till orda:

– Läget i stort inför Sälen är såvitt jag kan bedöma följande. Pengadiskussionen är långtifrån slut, men nu efter budgeten och de senaste tilltagen i öst och väst, kommer det handla om vår förmåga nu och på sikt. Alltså hur vi ska utvecklas och om vi har samma bild av det som Försvarsberedningen och regeringen.

– Vilken regering?, sade arméchef Engelbrektson och högg in på en torr kaka.

– Vi är på scenen tillsammans och det finns de som tror, och några som förväntar sig, att det blir dragkamp nu mellan er. Vi bjuder inte på det, sade Haggren och såg sig omkring. ”Vi måste understryka vikten av systembalans”.

– Mm, men uttrycket systembalans kan ni glömma, sade Mats Ström. Ni måste prata så att folk begriper.

Engelbrektson tuggade klart och lutade sig fram. ”Det är inte mitt beslut hur armén kommer se ut om tio år. Jag redovisar vad det kostar. Jag har såklart en vision, jag vet vad jag vill och när jag får den sammanvägda ordern kommer jag genomföra den”.

Jens Nykvist borstade bort några smulor från marinuniformen och vände sig till arméchefen. ”Du brukar tala om att du kör omkring i gamla Volvo 240, men tänk på oss. Det är till exempel helt tomt i materielplanen. Systembalans faller rimligen ut till vår fördel, sade han medan kommunikationsdirektören undslapp sig en suck på andra sidan bordet.

– Jag har den största förståelse för er. Det räcker ju inte att ha två Saab turbo stående i garaget. Flottan består ju mer än av ubåtar och det säger jag till alla som vill höra på, sade Engelbrektson.

Flygvapenchefen hade suttit tyst under diskussionen, försjunken i flygstridskrafternas egna problem.

– Ja mina bekymmer är möjligen inte så stora materiellt sett, men det är kris på personalsidan och det kommer bli värre. I budgeten har riksdagen sagt att vi ska ha en kombinerad E och C/D-flotta, men var ska jag hitta flygförarna? Framöver ser det faktiskt nattsvart ut om inget mirakel inträffar, sade Mats Helgesson.

Chefen för ledningsstaben hade blivit varm i kläderna i sin nya befattning och trivdes bra med att vara chef för Högkvarteret, även om han ibland kunde längta tillbaka till det slags lugn som två veckor i en ubåt, utan kontakt med yttervärden, kunde göra för sinnesfriden. ”OK. Alla tjänar på att vi talar med en röst. Ingen vinner på några försvarsgrensstrider nu. Det slutar bara med att politikerna går in än mer i detaljer över hur vi ska ha det. Är alla bekväma med att detta är vad folk ska minnas från vår stund på scenen? Han tittade frågande på kommunikationsdirektör Mats Ström.

– Instämmer. Men jag vill lägga till att ni inte ska vara så jäkla försiktiga. Säg vad ni tycker! Det håller längst. Alla fattar ju ändå att det finns lika många uppfattningar som det finns krigare i Försvarsmakten, sade Ström och tänkte i samma stund att det kanske inte stämmer och att det i så fall är en stor del av problemet de närmaste tio åren.

Jonas Haggren reste sig upp och markerade att mötet var slut. Det var dags att åka hem och fira jul.

Epilog: Det var årets julsaga (förra årets finns att läsa här). Hoppas ingen av de vars namn jag lånat tar illa upp. Efter helgerna återkommer jag med den sedvanliga genomgången av programmet för Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. 

Med anledning av diskussionen kring flygförarnas ingångslöner

I sociala medier har det de senaste dagarna figurerat uppgifter om ingångslönerna för flygförare. 2013 träffades en överenskommelse om nya löner. Rörande löner för flygförarna kom Försvarsmakten och Officersförbundet överens om övergångsregler. Försvarsmakten och Officersförbundet är med andra ord, alltså, redan sedan tidigare överens om vilka individer som skall omfattas av den övergångsregel som berättigar till en ingångslön på 38 000 kr.
Den utbildningskull som nu efter utbildning precis skall anställas består av såväl individer som omfattas av övergångsregeln, som individer som inte gör det.
Att personer ur samma kull omfattas av olika regelverk blir i just lönehänseende inte bra. Försvarsmakten beslutade därför redan i våras, efter diskussion med Officersförbundet, att individerna i denna utbildningskull skulle inplaceras på en och samma lönenivå efter avslutad utbildning.
Några har fått  nu en lägre lön än 38 000 kr, vilket är olyckligt. Orsaken är att det inte stått klart att principbeslutet från i våras om att hålla ihop kullen i lönehänseende omfattade samtliga individer. Detta kommer nu att justeras så att hela kullen löneinplaceras på 38 000 kr.
Henrik Strålspets
Försvarsmaktens förhandlingschef

Politisk och militär ledning – ÖB funktionen

av Per Blomquist

Som ledamot har jag följt ledamoten Carl Björemans (CBj) rakryggade kamp i flera böcker för ett trovärdigt svenskt markförsvar. Med tillfredställelse konstaterar säkert CBj att Kungl Krigsvetenskapsakademiens ständige sekreterare Björn Anderson har recenserat hans bok Sex överbefälhavare söker en roll. Jag återkommer till recensionen.

CBj har i sina tidiga böcker undvikit att direkt beskriva den förödande försvarsgrensstrid som pågick i försvarsstaben under hela kalla kriget och som han själv deltog i för att få ett balanserat försvar. Försvarsgrensstriden ledde till allvarliga brister i markförsvaret och hindrade en saklig debatt om sättet att försvara Sverige.

CBj slog vakt om den allmänna värnplikten och avböjde en inbjudan att delta i de sjutton generalernas inlägg i Dagens Nyheter i april 2004, under rubriken ”Yrkesarmé krävs mot ny hotbild”. Därmed hade CBj fått ytterligare motstånd för etablering av ett folkförsvar, även inom akademien.

Först i boken Var vi redo? tar CBj klart avstånd från föreställningen om Östersjöområdet som slagfält. Han påvisar i denna bok USA/Natos och Rysslands militärstrategiska utgångsläge i Nordeuropa med klart intresse för vårt vidsträckta svenska markterritorium. Markförsvar kan göras verkligt krigsavhållande, menade han. Ja, kampen för markförsvaret har varit lång.

Redan i mitten på 1960-talet gjorde överste Nils Sköld och statssekreterare Karl Frithiofsson ett kraftfullt försök att prioritera försvaret av vårt markterritorium: se ÖB-boken, sid 60 där CBj, också redovisar ”en obarmhärtig kritik” mot detta försök i ÖB-svaret 67. Han påvisar att underlaget i ÖB-svaret togs fram av bland andra kommendörkaptenen av 1.gr Per Rudberg och överstelöjtnanten (i flygvapnet) Sven-Olof Olson. De fick gehör i det politiska svaret och i ÖB 65 med återgång till de politiska direktiven i FK 49.

I ÖB 65 heter det: ”Även om Nordeuropa synes ha en sådan strategisk betydelse att det dras in i en konflikt i Europa mellan stormakterna, behöver detta förhållande inte absolut gälla Sverige.” Neutralitetspolitiken är helt rätt, menar jag. Men stödet för denna i en klargörande försvarspolitik saknas. Det markoperativa försvaret var alldeles för svagt för att Marinen och FV i en krigsöppning skulle kunna komma till verkan, menar jag. Detta gäller även idag!

Från början fastnade vi alla i Tage Erlanders direktiv till FK 49: ”FV är vår första försvarslinje.” Många dyrbara operativa steg hade behövt tas innan stridsflyget kunde nå den ogenomtänkta ”försvarslinjen”, på och över Östersjön. Det dyrbaraste hade varit stående markförsvar bestående av pansarförband och kvalificerat luftvärn för att säkerställa FV infrastruktur och möjlighet till stridsberedskap. I praktiken blev svagheterna uppenbara!

En angripare kunde lätt iaktta svagheterna redan vid planeringsbordet. Försvarspolitikens olika operativa delar har dolts i säkerhetspolitikens stora ord, ibland kallades strategi, ända sedan andra världskriget. Från 1970-talet insåg ÖB Stig Synnergren, Lennart Ljung och Bengt Gustafsson felen men fick inget politiskt gehör! Varför?

Idag anger försvarsministern en högst tvivelaktig, ja, felaktig säkerhetspolitik med stöd av en politiserande ÖB, vilket framgår av ÖB:s inträdesanförande i akademien (KKrVA nr 4/2016). Östersjöområdet som slagfält kvarstår i försvarspolitiken, med grund i de politiskt felaktiga direktiven från 1940- och 50-talet och mitten av 1960-talet.

Vanligaste svagheten i dagens debatt är att tidsfaktorn förskjuts eller glöms bort i alla de steg en operation kräver och som föregår duellen på och över Östersjön. Jag vill visa hur den skicklige strategen Raimo Jakola, med tjugoårs erfarenhet (1974–1994) av att redovisa militärstrategiska hot prognoser och framtidsinriktade strukturstudier inom försvaret, numera bedömer USA:s och Rysslands möjligheter som angripare mot Sverige.

För litet sedan skrev han i tidningen Skärgården: försvaret står vid ”Klippkanten”. Kort sagt: vårt insatsförsvar har ingen roll i ett modernt krig, menar han.

Jakola skriver bland annat: ”I nordvästra Ryssland finns idag tre fjärrstridsenheter med precisionsstyrda och målsökande robotar med konventionella och kärnstridsspetsar som i norra Sverige når mål ner till linjen Skellefteå-Sorsele och i södra Sverige (från Kaliningrad) upp till linjen Halmstad-Stockholm. Målen nås beroende på typ av robot fem till trettio minuter efter uppskjutning från ryskt territorium.

Enheterna har två typer av mark-och sjömålsrobotar. Missilrobot som med 2300 m/s följer en femtio kilometer hög ballistisk bana mot mål. Kryssningsrobot som med 300 m/s flyger tjugo till hundra meter över terrängen mot mål. Båda har hög träffsannolikhet och kan i banan om- inriktas mot nytt mål och göra undanmanövrar som skydd mot bekämpning från marken.

Typerna är var för sig extremt svåra att bekämpa. Än svårare att bekämpa är en samlad attack med båda typerna. Effektivt skydd mot fjärrstridsenheternas robotattacker förutsätter därför kort-och långräckviddigt luftvärn med förmåga att bekämpa attackerande robotar.”

Tidigare har han beskrivit utvecklingen av robotar i USA och Ryssland som kan förflyttas i containers på marken, till sjöss och i luften. Norden är och kan än mer bli omringat av den moderna robottekniken. Vårt vidsträckta markterritorium med indirekt defensivt försvar kan dock ge bidrag mot krig för fred, menar Jakola. Duellstrid med egna eller USA:s stridskrafter får inte tillåtas verka på svenskt markterritorium. Då kan samhällsstruktur i onödan slås sönder till ohyggliga förluster. Duell i det nationella försvaret är helt orealistiskt, menar jag.

En annan kollega som samtycker till ett enkelt folkförsvar gav mig följande tips. Läs ”Ett modernt värnpliktsförsvar – ingen Natoanpassad krigsmakt”, publicerad i Arbetartidningen av Jan Hägglund (2015-05-19). Ja, redan för mer än tre år sedan beskrivs ett enkelt och trovärdigt folkförsvar av unga politiker. Förhoppningsvis har försvarsberedningen läst detta.

Nu åter till akademisekreteraren Björn Andersons recension. Han menar att CBj visar ”liksom i sina tidigare böcker sin grundlighet i att redovisa källan för olika ställningstaganden”. Ja, och om vi då läser källorna finner vi i ”FOKK 26” (Projektet Försvaret och det Kalla Kriget publikation nr 26) att regeringen lyssnade på ÖB ”enbart när det passade”. ”Det som passade” styrdes – oavsett regeringars partipolitiska sammansättning – av den tes som Tage Erlander myntade 1949: ”Flygvapnet är vår första försvarslinje.”

Axiomatiskt, menar CBj, har prioriteringen av FV allt sedan kalla krigets början lett till försämrade möjligheter för ÖB att bidra till ett balanserat försvar, det vill säga ett territoriellt försvar med ett tillräckligt markförsvar. Ja, Björn Anderson nämner CBj:s andra böcker. Detta sker inte av artighet. CBj:s källor är väl värda att läsa. Slutligen skriver den ständige sekreteraren genom att citera ÖB-boken, sidan 250:

”Däremot har överbefälhavarna genomgående varit för övermodiga i sina förslag vilket lett till att strukturella förändringar gjorts alldeles för sent. Politiken har sedan inte haft förmågan att rätta till bristerna i planeringen utan snarare förvärrat situationen med nya ofinansierade uppgifter. Sannolikt bottnar detta i att överbefälhavarna genomgående haft och fortfarande har för svag ställning i organisationen. Detta går att få fram genom att studera hur de olika beslutssituationerna beskrivs i Björemans bok, varför syftet med boken måste sägas vara väl uppfyllt.”

Gott!

 
Författaren är överste 1 gr och ledamot av KKrVA.