Prolog Zapad-2017 Del 2 – Tre öar och en vik

Sammanfattning

Möjligtvishar de ryska väpnade styrkorna genomfört landstigningsövningar gentemot de tre öarna Tyterskär, Hogland och Lövskär i Finska Viken. Troligtvis har dessa övningar genomförts med Raptor farkoster (snarlik den svenska Stridsbåt 90). Troligen omfattar denna övningsverksamhet utbildning gentemot i förväg planerade krigsuppgifter. Möjligen kan landstigningsövningar under genomförandet av Zapad-2017 även komma att genomföras i Finska Viken. Utifrån det faktum att övningsverksamheten framtill Zapad-2017 genomförs, är inriktad mot den övningen. Fortsatt övningsverksamhet med landstigningsfarkoster (andra än Raptor) och andra förband än 336. Marininfanteribrigaden, skulle kunna indikera en påbörjad förmågeökning avseende landstigningsförmågan hos Östersjömarinen.

Analys

Ett väldigt intressant pressmeddelande från det västra militärdistriktets (MD V) presstjänst, publicerades 02AUG2017. Meddelandet i sig förefaller inte fått något större genomslag, vilket gör det värt att belysa, då innebörden av pressmeddelandet på längre sikt skulle kunna innebära en förmågeökning hos Östersjömarinen (ÖM), vad avser dess landstigningsförmåga. Här skall poängteras att det rapporterats ytterst lite om denna övningsverksamhet, varvid ett kritiskt förhållningssätt krävs till informationen. Intressant i sammanhanget är att de ryska väpnade styrkornas presstjänst ej valde att belysa det på dess engelska nyhetsförmedling, utan nyheten finns enbart på ryska, dock återrapporterade bl.a. Interfax den.

Inledningsvis bör de ryska väpnade styrkornas amfibiska förmåga i Östersjöregionen belysas, för att kontexten skall sättas. Vad avser landstignings-/-fartyg/-båtar är dessa inordnade under 71. Landstigningsbrigaden som är baserad i Baltijsk, Kaliningrad Oblast.1 Enligt Totalförsvarets Forskningsinstitut(FOI), har ÖM fem stycken landstigningsfartyg och fem stycken landstigningsbåtar, stridsberedda, omedelbart gripbara, för att stödja försvarsgrensgemensam strid.2 Enligt Officeof Naval Intelligence skulle Östersjömarinen, i december 2015, haft fyra stycken landstigningsfartyg och två stycken landstigningsbåtar.3 Enligt skriften MilitaryBalance, skall ÖM ha fyra stycken landstigningsfartyg, två svävare, sex stycken landstigningsbåtar och en mellanstor landstigningsbåt.4 Enligt Russian Shipsskall ÖM ha fyra stycken landstigningsfartyg, två svävare samt 9 stycken landstigningsbåtar.5

Således går det att konstatera att uppgifterna divergerar avseende hur många fartyg den 71. Landstigningsbrigaden förfogar över i Östersjön. Känt faktum är dock att ÖM förfogar över svävare, varvid om vi utgår från FOI uppgifter avseende landstigningsfartyg och landstigningsbåtar samt Military Balances uppgifter om svävare som vi reducerar med en farkost mtp. underhåll/reparation motsv, så får det utgöra ett rimligt antagande avseende mängden fartyg som landstigningsbrigaden förfogar över. Vilket ger ett fartygsbestånd av fem landstigningsfartyg, fem landstigningsbåtar och en svävare.

Vad avser markstridsförband i Östersjön för att genomföra landstigning, ta s.k. brohuvud, förfogar MD V över 336. Marininfanteribrigaden i Baltijsk, Kaliningrad Oblast.6Utöver denna finns även 7. och 79. Mekaniserade brigaden i Kaliningrad respektive Gusev.7 Då de ryska marininfanteribrigaderna blivit fråntagen sina stridsvagnsförband,8som de tidigare hade,9 får det ses som troligt att åtminstone någon av de två mekaniserade brigadernas stridsvagnsbataljoner samövar med 336. Marininfanteribrigaden samt 71. Landstigningsbrigaden, för att kunna understödja stridens förande vid etableringen av ett brohuvud.

Således, de komponenter som krävs för amfibisk krigföring är baserade i Kaliningrad Oblast, utifrån den officiella fakta som finns delgiven. Därtill sett till den officiella rapporteringen från de ryska väpnade styrkornas presstjänst så förefaller de mer omfattande landstigningsövningarna som genomförs i Östersjön, ske i Kaliningrad Oblast. Vilket är full förståeligt maa. de förmågor som krävs för det, är baserade i just det aktuella geografiska området.

Därav blir det pressmeddelande som tidigare nämnts av de ryska väpnade styrkornas presstjänst daterad 02AUG2017, att motoriserat infanteri baserat i Leningrad Oblast skulle genomföra landstigningsövningar med landstigningsbåtar och farkost av Raptor klass mot oförsvarad kust vid de tre öarna, Tyterskär, Hogland och Lövskär, mycket intressant. Arméflyg samt stridsflyg skulle även understödja landstigningsövningarna, totalt skulle över 1,000 soldater och mer än 150 olika materielslag utnyttjas vid genomförandet av övningsverksamheten.10 Någon tidpunkt för när övningen skulle genomföras delgavs ej.

Vad avser landstigningstonage så har vi redan innan konstaterat att denna är baserad i Kaliningrad Oblast. Den enda, permanenta, motoriserade brigad som finns inom Leningrad Oblast är 138. Motoriserade brigaden i Kamenka,11 varvid det utifrån pressmeddelandet får anses vara sannolikt att det är denna brigad som åsyftas. Dock kvarstår behovet av landstigningsfartyg, den 30JUL2017 genomfördes firandet av Flottans Dag i St Petersburg (StP).12 Vid detta firande förefaller minst två stycken Serna landstigningsbåtar samt två stycken Ropuchalandstigningsfartyg, samt vad som förefallervara sex stycken Raptor deltagit.13 Därutöver skall även landstigningsfartyget Ivan Gren befunnit sig i StP,14dock får det anses vara tveksamt att detta fartyg utnyttjats i övningsverksamhet.

Vad avser Ropucha och Serna kan dessa bära, dels fordon, dels personal medan Raptor enbart kan bära personal.15 Således är det de två förstnämnda fartygstyperna som är intressanta om motoriserat infanteri, med fordon skall ha övat i Finska Viken, mot de tre tidigare nämnda öarna. Bevisligen har fartyg funnits på plats för att kunna öva med motoriserat infanteri, dock kräver det att antingen någon eller både av Ropucha och/eller Serna fartygen har funnits kvar vid StP efter firandet av flottans dag för att kunna genomföra dessa övningar. Det andra alternativet är att enbart personal har landsatts, då kan Raptor farkosterna utnyttjats. Dock nämner artikeln att landstigningsbåtar samt Raptor skall utnyttjats, varvid det kan vara troligt att det rör sig om Serna.

Den 01AUG2017 meddelade de ryska väpnade styrkornas presstjänst att de fartyg ur ÖM som deltagit i firandet 30JUL2017, påbörjat förflyttning åter till Kaliningrad Oblast. Dock skulle fartygen genomföra olika övningsmoment under sin återseglats bl.a. tillsammans med de fartyg ur Norra Marinen (NM) som även deltagit i firandet.16 Således finns möjligheten att del av denna övningsverksamhet under återseglatsen även omfattat landstigningsövningar. I detta sammanhang är det intressant att notera hur de ryska väpnade styrkornas presstjänst delger information om landstigningsövningar. Landstigningsverksamhet i Kaliningrad Oblast berörs under veckorna efter firandet av Flottans dag i StP.17 Dock delges ingen ytterligare information rörande den eventuella övningsverksamheten i Finska Viken.

Då ingen mer officiell rapportering från rysk sida, ej heller i västerländsk media, förefaller finnas avseende den möjliga landstigningsövningen i Finska Viken, så blir det utifrån den formen av rapportering svårt att avgöra om övningsverksamheten genomförts eller ej. Bevisligen har det funnits landstignings/-fartyg/-farkoster i området maa. firandet av Flottans Dag. Därtill finns motoriserat infanteri som det skrivs om, i närheten av StP. Således skulle det utifrån den rapporteringen kunna ses som möjligtatt övningsverksamheten genomförts.

I detta sammanhang är det intressant att notera hur rapporteringen varit från det att sommarövningsperioden, 01JUN-30NOV, inträdde.18Enligt de väpnade styrkornas presstjänst så skall en huvuddel av övningsverksamheten vara fokuserad gentemot Zapad-2017 därtill finns en särskild inspektionsgrupp för att kontrollera hur förbanden når utbildningsmålsättningar inför Zapad.19Härvid blir ett troligt antagande att en stor del av övningsverksamheten som har rapporteras samt kommer rapporteras innan övningsstart även är moment som kommer genomföras under Zapad-2017.

Vid en kontroll av rapporteringen från de väpnade styrkornas presstjänst, är det en tydlig fokusering på rapportering från den 11. Armékåren samt marina förband och flygförband i Kaliningrad Oblasts övningsverksamhet. Därefter kan det skönjas en fokusering på övningsverksamheten i de östra delarna av MD V och en mindre del i de västra delarna.20 En tydlig skiljelinje i den rapporterade övningsverksamheten förefaller finnas från StP och norrut. Nu tunnas givetvis förbanden ut norr om den positionen, men i sammanhanget är det smått anmärkningsvärt då övningsområdet för Zapad-2017, sträcker sig från Barents Hav i norr till gränsen mot Ukraina i söder.21 Därtill upprättades även den 14. Armékåren under våren 2017,22 varvid en fokusering på dess övningsverksamhet vore fullt naturlig inför Zapad-2017, men rapportering för dess ingående förband är ytterst sparsam. Sett till öppen rapportering fås uppfattningen att ytterst lite övningsverksamhet på markarenan sker inom det geografiska området.

Således trots en uttalad fokusering gentemot Zapad-2017 i sommarutbildningsperiodens verksamhet, så förefaller det vara rätt sparsamt med rapporterad övningsverksamhet inom 6. Armékårens samt vad som får antas är 14. Armékårens område,23 som i praktiken nästan utgör 2/3 av det totala övningsområdet i nord-sydlig riktning. Vilket gör att den rapporterade landstigningsövningen i Finska Viken, avviker än mer. En möjlighet avseende fokuseringen på 11. Armékåren kan vara de omfattade uppsägningar som genomfördes under 2016, en annan möjlighet kan vara att dra fokus från andra övningsområden d.v.s. dölja vad som genomförs där, en tredje och avslutande möjlighet kan vara att utnyttja det som en katalysator för maktdemonstration, då mycket av den västliga nyhetsrapporteringen fokuserar kring just Kaliningrad Oblast.

Vad skulle kunna motivera en möjlig landstigningsövning i Finska Viken? Att de tre öarna i Finska Viken torde omfattas av rysk krigsplanläggning får anses som högst sannolikt. Då Zapad-2017 scenario omfattar, sannolikt, en konflikt mellan NATO och Ryssland,24 får det antas att vissa övningsmoment även kommer genomföras, för att pröva skarp krigsplanläggning. Att då besätta dessa egna öar med militära förband i Finska Viken, under ett tidigt skede av en konflikt eller innan en konflikt startat får anses vara fullt logiskt. En annan möjlighet är även att förbandet, 138. Motoriserade skyttebrigaden har som beredd uppgift att understödja 336. Marininfanteribrigaden vid någon av dess planerade uppgifter, varvid utbildning för den uppgiften påbörjats.

En annan möjlighet till varför denna möjliga övningsverksamhet genomförts är p.g.a. ÖM återupptagande av uppgiftslösning i Atlanten.25 Vilket skulle kunna innebära att vissa uppgifter som 336. Marininfanteribrigaden haft, skulle kunna vara upphävda och de tilldelats nya. Vilket i förlängningen skulle kunna innebära att andra förband tvingats omhänderta dessa tidigare uppgifter som 336. varit planerade för. Vad som dock skulle tala mot detta är den totala mängden av landstigningstonnage som finns för ÖM samt vart den är baserad. En ökning av förband som kan genomföra landstigningar skulle antingen kräva en ökning av mängden permanent baserat landstigningstonage alternativt tillfällig överföring av tonnage från någon av de andra marinerna. Det förstnämnda ökning av tonnage är fullt möjligt på längre sikt (5-10 år), den andra skulle utgöra en tydlig varningsklocka för samtliga underrättelsetjänster i Östersjöregionen att eventuella förberedelser för antingen en defensiv eller offensiv operation är i antågande.

Har landstigningsövningen genomförts? Som jag skrev ovan så får det ses som möjligt d.v.s. den näst lägsta bedömningsgraden 5-40% sannolikhet på att den genomförts. Om den genomförts så får det ses som troligt att det är med Raptor farkoster d.v.s. enbart personaltransport och landstigning med personal har genomförts. Anledningen till varför jag anser det som troligt att det är Raptor farkoster som utnyttjats är att det får antas att utnyttjande av t.ex. Serna farkoster kräver betydligt mer utbildning än Raptor. Det skulle även kräva ett mer kontinuerligt vidmakthållande och i sådant fall även en permanent basering av landstigningsfarkoster i StP området, kontra Raptor som redan finns där.

Anledningen till varför jag sätter möjligt som bedömningsgrad och ej tveksamt, 0-5% sannolikt, är att det hela avviker så kraftfullt från den normala rapporteringen. Avvikelse dels i form av vilket förband som skall ha övat landstigning, dels i form av vart fokus kring rapporteringen från 01JUN2017 legat avseende platser där övningsverksamhet har genomförts inom MD V. Därtill avviker det hela på samma sätt som ÖM övningsverksamhet under våren 2017 i Atlanten gjorde, som senare visade sig innebära att ÖM återtagit uppgifter i Atlanten. Varvid det definitivt får ses som möjligt att motoriserat infanteri övat landstigning.

Skulle det dock visa sig att landstigningsövningarna genomförts med t.ex. Ropucha och/eller Serna fartyg/farkoster. Därtill att landstigningsövningarna fortsätter, så får det ses som möjligtatt en förmågeökning avseende landstigningsförmåga har påbörjats därtill att 336. Marininfanteribrigaden kan ha erhållit andra mer kvalificerade uppgifter, varvid t.ex. landstigningsuppgifter mot oförsvarad kust kan ha övertagits av andra förband såsom 138. Motorskytte brigaden.

Slutsats

Möjligen har motoriserat infanteri övat landstigningen i Finska Viken. Troligen genomfördes detta med Raptor farkoster. Troligen omfattar dessa landstigningsövningar en del i den ryska krigsplanläggning för att skydda StP området i händelse av en väpnad konflikt, genom att ha militära förband på de tidigare nämna öarna. Möjligen kommer vi få se landstigningsövningar i Finska Viken under genomförandet av Zapad-2017, då övningsverksamheten under sommarutbildningsperioden inom MD V är inriktad mot den tidigare nämna övningen.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

BelTA 1(Engelska)
Centre for Analysis of Strategies and Technologies 1(Engelska)
GlobalSecurity 1(Engelska)
Office of Naval Intelligence 1(Engelska)
Ośrodek Studiów Wschodnich 1, 2(Engelska)
Rysslands Försvarsministerium 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9(Ryska)
TASS 1, 2 (Engelska)
Totalförsvarets forskningsinstitut 1 (Svenska)
Russian Ships 1, 2, 3, 4(Engelska)
Youtube 1(Engelska)

Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991.

Slutnoter

1Kowalczyk, Halina (red). Kaliningrad Oblast 2016: The society, economy and army. Warsaw: Ośrodek Studiów Wschodnich, 2016, s. 27.
Andrey Frolov. Russian Army in 2014 and Western Military District. Moscow: Centre for Analysis of Strategies and Technologies, 2014, s. 18.
2Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. 2017. Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 34.
3Office of Naval Intelligence. The Russian Navy: A Historic Transition. Washington D.C.: Office of Naval Intelligence, 2015, s. 16.
4The International Institute for Strategic Studies. Military Balance 2017. Routledge: Oxford, 2017, s. 219.
5Russian Ships. Russian Navy 2017. 2017. http://russianships.info/eng/today/(Hämtad 2017-08-20)
6Kowalczyk, Halina (red). Kaliningrad Oblast 2016: The society, economy and army. Warsaw: Ośrodek Studiów Wschodnich, 2016, s. 28.
7Ibid. s. 29.
8Centre for Analysis of Strategies and Technologies. Boltenkov, Dmitry. The Russian Marine Corps. 2017. http://cast.ru/eng/products/articles/the-russian-marine-corps.html(Hämtad 2017-08-20)
9Department of the Army. FM 100-2-3 The Soviet Army: Troops, Organization, and Equipment. Washington D.C.: Department of the Army, 1991, s. 4-156 - 4-157.
10Министерство обороны Российской Федерации. Войска ЗВО принимают участие в масштабном учении сил ВМФ на Балтике. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12135932@egNews(Hämtad 2017-08-20)
11Persson, Gudrun (red). Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. 2017. Stockholm : Avdelningen för försvarsanalys, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), 2017, s. 79.
GlobalSecurity. Russian Army Order of Battle. 2017. http://www.globalsecurity.org/military/world/russia/army-orbat.htm(Hämtad 2017-08-20)
12TASS. Russia’s main Navy Day parade to be held in St. Petersburg. 2017. http://tass.com/defense/958311(Hämtad 2017-08-20)
13Russia Navy Day Parade in St. Petersburg. 2017. https://www.youtube.com/watch?v=LIkRgneARQA(Hämtad 2017-08-20)
14TASS. Russia’s main Navy Day parade to be held in St. Petersburg. 2017. http://tass.com/defense/958311(Hämtad 2017-08-20)
15Russian Ships. Project 775. 2017. http://russianships.info/eng/warships/project_775.htm(Hämtad 2017-08-20)
Russian Ships. Project 11770 Serna. 2017. http://russianships.info/eng/warships/project_11770.htm(Hämtad 2017-08-20)
Russian Ships. Project 03160 Raptor. 2017. http://russianships.info/eng/warfareboats/project_03160.htm(Hämtad 2017-08-20)
16Министерство обороны Российской Федерации. Корабли Балтийского флота, принимавшие участие в Главном военно-морском параде в Санкт-Петербурге и Кронштадте, взяли курс на Балтийск. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12135793@egNews(Hämtad 2017-08-20)
17Министерство обороны Российской Федерации. На Балтийском флоте прошло тактическое учение по высадке воздушно-морского десанта. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12136190@egNews(Hämtad 2017-08-20)
Министерство обороны Российской Федерации. С морпехами Балтийского флота проведено тактическое учение. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12137195@egNews(Hämtad 2017-08-20)
Министерство обороны Российской Федерации. Масштабное учение морской пехоты Балтийского флота прошло в Калининградской области. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12137316@egNews(Hämtad 2017-08-20)
Министерство обороны Российской Федерации. В Калининградской области прошло масштабное учение морской пехоты Балтийского флота. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12138928@egNews(Hämtad 2017-08-20)
18Ośrodek Studiów Wschodnich. Wilk, Andrzej. Russian army justifies its reforms. 2013. https://www.osw.waw.pl/en/publikacje/osw-commentary/2013-06-26/russian-army-justifies-its-reforms(Hämtad 2017-08-20)
19Министерство обороны Российской Федерации. Комплексные комиссии ЗВО проверят готовность войск округа к летнему периоду обучения. 2017. http://structure.mil.ru/structure/okruga/west/news/more.htm?id=12126169@egNews(Hämtad 2017-08-20)
20Översiktlig kontroll av rubriker, kring rapportering från det västra militärdistriktets presstjänst avseende övningsverksamhet mellan 01JUN2017-10AUG2017.
21BelTA. Details of Belarusian-Russian army exercise Zapad 2017 unveiled. http://eng.belta.by/society/view/details-of-belarusian-russian-army-exercise-zapad-2017-unveiled-99607-2017/(Hämtad 2017-08-20)
22Министерство обороны Российской Федерации. Министр обороны России провел очередное заседание Коллегии военного ведомства. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12119607@egNews(Hämtad 2017-08-20)
23State Security Department of the Republic of Lithuania & Second Investigation Department under the Ministry of National Defence. National Security Threat Assessment. Vilnius: State Security Department of the Republic of Lithuania & Second Investigation Department under the Ministry of National Defence, 2016, s. 14.
24TASS. Russian defense minister says Moscow forced to take measures in response to NATO buildup. 2016. http://tass.com/politics/910178(Hämtad 2017-08-20)

25Министерство обороны Российской Федерации. Глава военного ведомства России генерал армии Сергей Шойгу провел в Калининграде выездное заседание Коллегии Министерства обороны. 2017. http://function.mil.ru/news_page/country/more.htm?id=12129809@egNews(Hämtad 2017-08-20)

Twitter då och nu

av Bo Hugemark


Tysklands siste kejsare Wilhelm II. Foto: Everett Historical / Shutterstock.com   Donald Trump. Foto: Evan El-Amin / Shutterstock.com

Likheter finns mellan Tysklands Kejsare Wilhelm II och USA:s president Donald Trump.

Den 6 mars i år talade på ett Frivärld-seminarium ordföranden i The International Institute for Strategic Studies, professor François Heisbourg om ett franskt perspektiv på nordeuropeisk säkerhet. Han kom naturligtvis in på Trump och hävdade att den historiska ledare denne liknade mest var Kaiser Wilhelm II. Samma impulsivitet och oberäknelighet, samma oförmåga att förstå konsekvenserna av sina uttalanden och sitt handlande. Efteråt slog det mig att det fanns ännu en likhet av rent konkret natur: Wilhelm twittrade! Hans marginalanteckningar i diplomatiska depescher – lika affekterade som Trumps – fick vittgående följder.

Den 30 juli, två dagar efter skotten i Sarajevo rapporterade sändebudet i Wien, Heinrich von Tschirschky und Bögendorff, att trådarna i mordkonspirationen enligt österrikiska regeringen löpte samman i Belgrad och att stämningen i Wien var att man nu en gång för alla skulle göra upp räkningen med serberna. Man skulle ställa dem inför en rad krav och om dessa inte uppfylldes handla kraftfullt. Tschirschky meddelade att han därvid alltid manade till lugn och varnade för överilade steg.

Detta föranledde ett kejserligt utbrott, i en marginalanteckning: vem har givit honom fullmakt till detta? det är mycket dumt! det angår inte honom, det är Österrikes sak vad det vill göra härnäst. Härnäst heter det då, om det går på tok att Tyskland inte ville [hjälpa till]!! Tschirschsky ska vara så god att sluta med dumheterna! Man måste ta itu med serberna, och det snart

Med detta carte blanche i ryggen överlämnade den 23 juli Österrike ett ultimatum i Belgrad, med krav godtagande utan förbehåll inom två dygn. Kraven gällde utredningen om attentatet, bestraffning av de skyldiga samt förhindrande av framtida mot Österrike-Ungern fientlig verksamhet.

I svaret den 25 juli accepterades alla krav utom ett, att en österrikisk kommission skulle på plats i Serbien delta i brottsundersökningen, vilket skulle strida mot grundlagen och straffprocesslagen. En viss samverkan ställdes dock i utsikt.

När Kaiser Wilhelm läste svaret skrev han entusiastiskt: En briljant prestation med en frist av bara 48 timmar. Det är mer än man kunde vänta!
En stor moralisk framgång för Wien; men nu faller varje krigsorsak bort

Men det var så dags. Ty kejsaren fick läsa svaret först den 28 juli, uppenbarligen försenat av rikskansler von Bethmann-Hollweg och utrikesminister von Jagow. Och om han velat stoppa kriget hade det varit för sent; samma dag förklarade Österrike-Ungern Serbien krig och Europas mobiliseringsmaskiner gick igång och tre kejsardömen mot sin undergång.

På slottet Haut-Koenigsburg i Alsace finns framför en öppen spis ett gnistgaller av järn med texten ”Ich habe es nicht gewollt” (”Jag ville det inte”). Det tillverkades 1917 då slottet hette Hohkönigsburg, skänkt till tyske kejsaren 1898 efter fransk-tyska kriget 1870-71 då Alsace avträddes till Tyskland och blev Elsass. Citatet syftar på en mening i tyske kejsarens proklamation den 31 juli 1915, ett år efter krigsutbrottet: ” Vor Gott und der Geschichte ist Mein Gewissen rein: Ich habe den Krieg nicht Gewollt.” (Inför Gud och historien är mitt samvete rent: Jag ville inte ha kriget). Kanske tänkte han på sin ”tweet” den 28 augusti 1914. Men det var nog snarare ett uttryck för den baksmälla som drabbat många efter krigseuforin hösten 1914. Tron på triumfatoriska segrar och på kriget som ett moraliskt reningsbad var död. Kanske han ångrade ”tweeten” av den 30 juli.

Den kejsarvansinnige presidenten Donald Trump lär knappast ångra något han twittrat; hans metod är att blåljuga om sådant han sagt som inte går hem. Och förhoppningsvis finns ingen i administrationen som tar hans tweets ad notam som grund för praktisk politik. Med sin twitterprotest mot kongressens beslut om sanktioner mot Ryssland – som han tvingats skriva under – undergrävde han än mer sin auktoritet.

Man kan glädjas åt att denne ovärdige mans makt efterhand raseras. Men man bör sörja över att världens största demokrati regeras av en man utan sans, förnuft och skam. Och att Förenta staternas makt i kampen mot demokratins fiender oundvikligen försvagas.

 
Författaren är överste och ledamot av KKrVA.

Bra att en försvarsuppgörelse träffats mellan Moderaterna, Centern och regeringen!

av Mikael Odenberg

Det är viktigt att förstå att vi har ett omfattande och mödosamt arbete framför oss för att återta en rimlig och välavvägd svensk försvarsförmåga. Därför handlar seriös försvarspolitik inte om att hälla flest miljarder på kortast möjliga tid över Försvarsmakten, utan om att långsiktigt och successivt bygga upp högre anslagsnivåer. Och detta måste dessutom göras på ett sätt som säkerställer att anslagsmedlen används på ett effektivt sätt.

Kort sagt; det finns inga quick fixes i försvarspolitiken.

Det viktiga i dagens uppgörelse är nivåhöjningen 2018 med 2,7 miljarder kronor. Vad det sedan slutligen blir 2019 och 2020 kan komma att ändras efter såväl riksdagsval som nya försvarsöverläggningar.

 
Författaren är tidigare försvarsminister och generaldirektör. Han är akademiens styresman.

Vi har en försvarsöverenskommelse

Det ska vi vara tacksamma för, men det gäller samtidigt att sätta dagens besked i perspektiv.

För det första måste man klarlägga att försvarsförmåga jämförs mot en tilltänkt motståndare. Det har varit en svensk paradgren de senaste tio åren att jämföra dagens eller framtida svensk försvarsmåga mot den egna historiska försvarsförmågan. Så länge ingen uppfinner en tidsmaskin och initierar ett historiskt inbördeskrig mot Sverige år 2006, så är den historiska jämförelsen av mycket liten vikt. När den dimensionerande motståndaren i ett decennium i mycket hög takt har ökat sin militära förmåga, samtidigt som den svenska försvarsreformen i mångt och mycket gått på sparlåga

Tittar man på den lista som redovisades under presskonferensen så är det inga nyheter någonstans. Precis som Karlis Neretnieks konstaterade i Studio Ett är dagens överenskommelse inget annat än det som beslutats i försvarsbeslutet 2015, dvs man finansierar nu en större del av det man redan beslutat. Fokus för försvarsbeslutet var den s.k. basplattan – att fylla igen hålen i Försvarsmaktens grundläggande funktioner, d.v.s. de funktioner och förmågor som allmänheten redan förväntar sig att Försvarsmakten redan har. Det är också i den trenden dagens överenskommelse fortsätter, om än med något enstaka undantag.

Det finns av naturliga skäl ett starkt politiskt önskemål att leverera så stora siffror som möjligt. Följaktligen presenterades dagens siffror som att 8,1 mdr kr skjuts till försvaret under de kommande tre åren. Av dessa skulle 6,8 mdr kr gå till det militära försvaret och 1,3 mdr kr till det civila. Läser man den faktiska överenskommelsen som finns på regeringens hemsida, så ser man 755 mkr av dessa 8,1 ska räknas bort då dessa redan var utlovade i vårändringsbudgeten. För det militära försvarets del så blir därmed överenskommelsen ca 6,3 mdr kr, vilket också var regeringens bud innan semestern. Enligt uppgifter i DN så hade Försvarsmakten begärt 9 miljarder kr.

Sparekonomer talar gärna om ränta-på-räntaeffekt, d.v.s. att en återinvestering av ränta ger en ständigt högre avkastning. På samma sätt fungerar det tyvärr med underfinansiering och underskridande av målsättningar. Om man konstant får dras med en underfinansiering som gör att man inte kan vidmakthålla sin förmåga och heller inte nå upp till sina målsättningar, så accelereras bara tappet av förmåga. Den situation vi upplever idag med ett allt större antal stora materielsystem vars vidmakthållande inte kan finansieras, parallellt med att deras operativa relevans jämfört med hotsystem är utdaterad, bygger på år och decennier av underfinansiering. I slutändan gör det att stora förmågor kommer att gå förlorade. Dagens besked räddar t.ex. flygburen radarspaning, men hur blir det med transportflygplan, ersättare till dagens korvetter, stridsvagnar, fasta radarsystem, skolflygplan, med mera, med mera? Det är ett allt större antal av de system som utgör grunden i den militära förmågan som behöver omsättas av den anledning att det inte funnits pengar att omsätta dem tidigare.

Med dagens överenskommelse hamnar den svenska militära försvarsbudgeten för 2018 på ≈1,06 % av BNP istället för strax under 1,0 % (om prognosen för svensk BNP håller). Sätter man dessa siffror i jämförelse så ska man veta att NATO-länderna är överens om en lägsta nivå på 2 % av BNP (även om flera länder inte uppfyller detta ännu). Den svenska försvarsbudgeten gick under 2,0 % år 1998.


I sammanhanget är det också märkligt att de fyra partier som driver en svensk NATO-anslutning inte har någon uttalad plan för hur Sverige i så fall ska uppnå det ekonomiska kravet.

Nu är som sagt dagens besked åtskilligt bättre än ingenting, men det är fortfarande långt ifrån någon förmågehöjning, precis som DN:s Ewa Stenberg konstaterar i sin jämförelse.

"De nya anslagen stärker förstås det svenska försvaret jämfört med utgångsläget. Men försvarsutgifterna motsvarar något över en procent av BNP nästa år, vilket är lägre än i våra grannländer. Vill man jämföra på ett annat sätt kan man säga att Sverige under åren 2000–2015 minskade sina försvarsutgifter med 14 procent. Ryssland ökade sina under samma period med 216 procent och genomsnittet i världen var en ökning med 55 procent, enligt statistik från FOI. Den skillnaden har Sverige inte på långt när utjämnat."

Gång efter gång har det utretts vad som behövs, men finansieringen uteblir. Ett konstaterande som även Aftonbladets ledarsida gör: ”I längden kan vi inte ha lägre försvarsutgifter än vår omvärld”.

Den svenska försvarspolitikens vägar fortsätter att vara kantade av allt annat än säkerhetspolitisk logik.

Vad får det säkerhetspolitiska läget kosta?

Sent på eftemiddagen kom beskedet att Kristdemokraterna lämnar förhandlingarna om ny budget för det innestående försvarsbeslutet. I de intervjuer som getts och den information som framkommit så finns det mycket att reflektera över.

För det första kan vi konstatera att regeringen med statsministern och utrikesministern i spetsen har konstaterat att försvarsministern måste sitta kvar till följd av det svåra säkerhetspolitiska läget. Trots denna svåra säkerhetspolitiska situation så är regeringen enligt SvD:s uppgifter inte beredd att finansiera hela det underskott jämfört med försvarsbeslutet 2015 som Försvarsmakten har äskat om.






För det andra kan vi i samma SvD-artikel läsa Hans Wallmark (m) uttrycka att ”Det behövs ytterligare satsningar här och nu, givet det försämrade säkerhetsläget […]”. Också detta är ett intressant ställningstagande eftersom moderaterna för tre veckor sedan inte ansåg att säkerhetsläget var så illa att det inte gick att kräva försvarsministerns avgång (vilket man fortsatt gör).

Det tredje är KD:s avhopp från budgetsamtalen. Detta var inte helt oväntat eftersom KD tillsammans med Liberalerna har stått för den ekonomiskt mest framåtsträvande försvarspolitiken i Alliansen. KD var också det parti som presenterade den mest omfattande och genomarbetade försvarspolitiska plattformen inför valet 2014 i form en av en bok om 70 sidor. Allianspartierna har varit eniga om att regeringens hantering av Transportstyrelsens IT-outsourcing var skäl för misstroendeförklaring mot tre ministrar. Frågan är hur enig man nu är om vikten av att tillföra Försvarsmakten de pengar myndigheten efterfrågat för att kunna uppfylla försvarsbeslutet från 2015.



Försvarspolitiken verkar därmed fortsätta att vara mer av ett slagträ i debatten i form av en fråga där man kan påvisa reella skillnader mellan partier, än en fråga där man sätter förmågan och resultatet främst. Det går återigen att konstatera att det rådde en bred politisk konsensus i Försvarsberedningen om hur försvaret skulle se ut i slutet av försvarsbeslutsperioden. Viljan att finansiera detta har dock inte förändrats, utan synes fortsätta att ligga långt under den gemensamma överenskommelsen.

Slutligen ska vi också komma ihåg att 6,5 miljarder kr är den öppna siffran på behoven för att nå till den nivå som beslutats i försvarsbeslutet. Vad den egentliga siffran är och vad som innefattas är sannolikt förbehållet en betydligt snävare krets. ÖB:s och Försvarsmaktens stora pedagogiska utmaning kvarstår över tid.


Uppdatering 15/8 09.30: Enligt SVT:s morgonprogram har regeringens bud i försvarssamtalen sjunkit under sommaren från drygt 6 miljarder kr till exakt 6 miljarder kr. Det får en åter att reflektera över vad det säkerhetspolitiska läget får kosta. Ovanstående till trots verkar läget ha blivit bättre under sommaren, åtminstone enligt Finansdepartementet.


Uppdatering 16/8 08.30: Enligt SR Ekot har nu regeringen närmat sig den Moderaternas linje och erbjuder 2 miljarder kr från och med nästa år. Moderaterna har enligt Ekot inte velat göra upp om resten av perioden utan ha handlingsfrihet i valet 2018. Nyss kom uppgifter från DN om att det är utlyst en presskonferens till kl 10.00 om en försvarsöverenskommelsen mellan S, Mp, M och C.



Gästinlägg: Korrigera upphandlingen av nytt luftvärn (SD)

Nedan följer ett gästinlägg från Sverigedemokraterna. 



Aster 30 / SAMP/T. Foto: MBDA


Korrigera upphandlingen av nytt luftvärn

Nytt luftvärn, ja!​
– Men, är den svenska regeringen på väg att göra ett jättemisstag i upphandlingen?

Ända sedan högkvarteret gjorde beräkningar att luftförsvaret behöver minst 60 till 80 nya Gripen E har frågan om inköp av modernt medelräckviddigt luftvärn varit en springande punkt. Det minsta tänkbara luftförsvaret kräver mycket modernt medelräckviddigt luftvärn om vi skaffar endast 60 stridsflygplan. Om vi skaffar 80 plan kan mängden luftvärn vara något lägre.

Beställningen av Gripen E bestämdes tyvärr till endast 60 plan och upphandlingen av det nya luftvärnet har tagit lång tid. Redan tidigt i samband med Luftförsvarskommitténs arbete uttalade Försvarsmakten sin åsikt: man ville ha Aster30 som medelräckviddig lv-robot kombinerad med korträckviddiga IrisT SLS.Det var en utveckling som vi gav vårt stöd. Tyvärr i upphandlingen har nu en märklig låsning uppstått där alternativen är Samp/T ställt mot amerikanska 80-talslösningen Patriot. Samp/T är en lösning som säljs av ett konsortium, Eurosam, där Aster-30 från MBDA styrs av en fransk radar tillverkad av Thales.

Problemet med Samp/T är att köp under den beteckningen kontraktsmässigt binder till den franska radarn. Saab har utvecklat en bättre radar som vi naturligtvis borde använda. Det går att köpa Aster30 utan fransk radar, man får för den ordningen skriva till Frankrike och leverantörer med villkoret att man vill ha egen radar samt hur lösningen ska utformas för att ge den svenska slutanvändaren en värdig lösning. Detta har andra länder gjort (Singapore t.ex. har på sitt försvarsdepartements hemsida en sådan lösning baserad kring Aster-30 med annan radar). Detta system är med andra ord off-the-shelf och kan levereras omgående. Den svenska radarn torde öka systemets effektiva skjutradie med Aster-30 till att bli avsevärt mycket större.

Upphandlingen borde med andra ord göras om alternativt anpassas till att innefatta system som är bättre lämpade för Sverige. Prisförfrågan till MBDA bör omfatta Aster-30-eldenheter, separata datalänkar, Aster-30 robotar, medan radarn köps i Sverige: Giraffe 4A och senare så kallad Early Warning Radar.

Saab Giraffe 4A. Foto: Saab

Så här skulle Sverige kunna bygga ett luftförsvarssystem som är flexibelt och kostnadseffektivt för framtida behov likväl som för att uppfylla en initial förmåga redan under 2020:

► För stridsflyget används redan den delvis svenska jaktroboten robot 101 Meteor med räckvidd på 100 km medan den svensk-tyska attackroboten Taurus (500 km) kan köpas in.

► För brigadluftvärnet används EldE 98 Iris-T SLS (10 km) och luftvärnskanonvagnar medan CAMM-ER (45 km) kan köpas in.

► För skydd av vissa krigsflygplatser och viss annan centralt viktig infrastruktur kan Aster 30 (120 km) och CAMM (25 km) köpas in.

► För fartygsplacering kan CAMM införskaffas som då kan skjutas ut ur Visbykorvetterna.

Aster-30 har en lång rad fördelar framför Patriot. I själva verket - när man jämför dataframstår det som att den som förordar Patriot måste ha andra skäl än tekniska eller ekonomiska. Låt Sveriges bästa ligga som grund för upphandlingen. Beslutet är viktigt och kommer påverka oss länge.

▬ Priset med Aster-30 är lägre än Patriots.

▬ Aster-30 bygger på modern utvecklingsbar teknik, medan Patriot är 80-talsteknik vid vägs ände.

▬ Bemanning med Aster-30 för gruppering är cirka en fjärdedel jämfört med Patriot.

▬ Omgruppering av Aster-30 kan genomföras snabbare än för Patriot.

▬ Saabs sensorer skulle genom ovanstående även kunna bli en del av Aster-30:s standardlösning och ge svensk del i vidare exportinkomster om exportkunder så önskar. Detta blir en bra grund för Saab och Thales diskussioner om samtal om framtidens radar, vilket kan bli en konsoliderad europeisk radarlösning.

Lägg till ett alternativ i upphandlingen: Aster-30 från MBDA med separat datalänk och med svensk radar från SAAB!


Björn Söder, säkerhetspolitisk talesperson SD
Mikael Jansson, försvarspolitisk talesperson SD
Roger Richtoff, försvarsutskottet SD

Var finns en samlad kunskap om den nationella säkerheten?

av Bo Richard Lundgren

Stockholm, Sweden - July 7 2017: Rosenbad building, the prime minister's office and the governments chancellery. Photo: Michael715 / Shutterstock.com.

Totalförsvaret uppvisar en splittrad ansvarsstruktur. Ska det fortsätta så? Foto: Michael715 / Shutterstock.com.

Boken Kan Sverige försvaras – mot vad? (Eklidens Förlag 2015) innehåller flera läsvärda artiklar. En sådan mycket intressant artikel är skriven av ledamöterna i KKrVA Helena Lindberg och Bengt Sundelius. Den har rubriken Obesvarade frågor inför en aviserad svensk säkerhetsstrategi. I artikeln hävdas att ”de professionella som till vardags sysslar med svensk nationell säkerhet och försvar vet mer om utvecklingen i andra länder än om vårt eget samhälles brister och förmågor ur ett säkerhetsperspektiv.” Vidare sägs att ”det saknas en nödvändig kunskapsplatta för att kunna genomföra en ändamålsenlig nationell försvarsplanering, utforma en kunskapsbaserad säkerhetsstrategi eller skapa politisk samsyn kring resursprioriteringar mellan hottyper och bland de verktyg som kan ge önskvärda effekter inför dessa antagonistiska hot.”

Frågan om var den samlade kunskapen finns har aktualiserats nyligen. Händelsen med det s k IT-haveriet vid Transportstyrelsen har inte skapat förtroende hos allmänheten för regeringens förmåga att hålla ihop dessa frågor.

En bidragande förklaring till att denna fråga ”gick snett” kan vara regeringskansliets mycket splittrade organisation för att hantera de nationella säkerhetsfrågorna. Några exempel:

  • Försvarsdepartementet ansvarar för totalförsvarets militära frågor och Justitiedepartementet för de civila frågorna inom totalförsvaret.
  • På den centrala myndighetsnivån finns motsvarande uppdelning mellan Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
  • Den nyligen presenterade Nationell säkerhetsstrategi togs fram inom Statsrådsberedningen.
  • Regeringens kriskansli har flyttats från Statsrådsberedningen till Justitiedepartementet.

Vad betyder då den splittrade organisationen för utvecklingen av svenskt totalförsvar?

Regeringen har förtjänstfullt beslutat att höja ambitionen i arbetet med att stärka totalförsvaret. Regeringen har också tillsatt en ny Försvarsberedning som i höst skall lämna förslag för den fortsatta inriktningen av totalförsvaret.

Men i direktiven till beredningen talas enbart om en analys av den internationella utvecklingen. Här sägs inget om en analys av det svenska samhällets sårbarhet eller förmåga att lösa uppgifterna i ett totalförsvarssammanhang, vilket styrker Lindbergs och Sundelius tes.

Man kan också fråga sig om beredningen då får tillgång till den ”kunskapsplatta” som skribenterna talar om, och som är nödvändig för att kunna göra riktiga avvägningar och lämna konstruktiva förslag för en återuppbyggnad av totalförsvaret. Vem ansvarar för en samlad bedömning?

Om vi utgår från att beredningen, trots ofullständiga direktiv, lägger kloka förslag om hur svenskt totalförsvar bör utvecklas, kan man ändå känna stor oro för hur förslagen kommer att tas om hand och förverkligas. Den ovan beskrivna splittrade strukturen kommer inte att främja ett en nödvändig helhetssyn. Den kommer tvärtom att allvarligt försvåra den samordnade planering som regeringen förordar i andra sammanhang.

Det finns nu starka skäl för regeringen att – bl a med IT-skandalen i färskt minne – se över regeringskansliets organisation och dess sätt att hantera de nationella säkerhetsfrågorna. Om detta inte görs, kommer den goda ambitionen att återuppbygga ett nytt svenskt totalförsvar inte att kunna förverkligas.

 
Författaren är tidigare avdelningschef vid Försvarshögskolan och ledamot av KKrVA.

Är det så svårt att säga “Det här blev inte så bra”?

av David Bergman

HMS Spiggen står på sin trailer bredvid sopstationen på Töre Camping. Betyg: 5 soptunnor av 5 möjliga. Foto: David Bergman

HMS Spiggen står på sin trailer bredvid sopstationen på Töre Camping. Betyg: 5 soptunnor av 5 möjliga. Foto: David Bergman

Så står jag där igen och tittar på miniubåten. Tunnorna från campingens sopstation har flyttat lite närmare. Skyltarna har fallit på sniskan och lutar mot varandra. Fartyget börjar visa spår av att stå ute i väder och vind i kombination med uteblivet underhåll. Det är milt uttryckt ingen rusning av nyfikna åskådare som trängs för att ta del av denna unika del av vårt militära kulturarv. Avsaknaden av sammanhang och underhåll samt bristerna i exponeringen gör att attraktiviteten blir låg.

Betyg: 5 soptunnor av 5 möjliga.

Jag har följt henne en stund nu. Från att jag av en slump såg miniubåten i takdroppet på tekniska förvaltningens upplag inne i Kalix till placeringen på Töre camping. Historien om hur marinens enda miniubåt skänktes bort, hamnade i Kalix Kommuns ägo och placerades på campingen innehåller många underliga turer och vändningar.

Men nu är faktumet fullbordat och givetvis är det en självklarhet att vårt militära kulturarv ska göras tillgängligt för allmänheten. Det är dock här problemet ligger. När ett fartyg tas ur tjänst men bevaras för sitt utställningsvärde finns ett ansvar hos vem som än är ansvarig att det på bästa sätt tas om hand och dess historia berättas. Jag misstror varken Kalix Kommun eller stiftelsen man lånat ut henne till. Tvärtom, stiftelsens medlemmar är eldsjälar som är kunniga på många andra områden. Men rörande HMS Spiggen måste man rimligtvis stanna upp och fråga sig: ”Blev det här verkligen så bra?”.

Under historiens gång har både Marinmuseum i Karlskrona och Föreningen Veteranflottiljen menat sig villiga att vara delaktiga i att hitta en lösning där fartyget visas för allmänheten på ett bättre sätt. Men det förutsätter att Kalix Kommun släpper prestigen och är villiga att hitta bästa möjliga lösning. Det kvarvarande alternativet är att hitta en mer hållbar utställning som bättre kan nå ut till allmänheten med den unika historia som den utgör en del av. I Karlskrona finns idag en utställningsanläggning i världsklass som visar Marinens utveckling på ett föredömligt sätt. Kanske kan historien vridas tillbaka och Spiggen få en placering tillsammans med sina systerfartyg Hajen och Neptun?

Oaktat hoppas jag innerligen att jag slipper se fartyget stå kvar vid sopstationen på campingen nästa år.

 
Författaren är major, doktorand och ledamot av KKrVA.

Tyngst om tungt vatten?

Finns det skäl att läsa ännu en bok om räden mot Hitlers tunga vatten?

Men vad nu, ännu en bok om SOE-räden mot tillverkningen av tungt vatten för Hitlers atombombsprojekt? Jo, det är sant. Finns det några vettiga skäl för en sådan bok?

Er skribent fick Neal Bascombs nya bok Operation tungt vatten först igår och kan därför ännu inte recensera den, men så mycket kan jag säga att boken börjar bra och att den bygger på den senaste forskningen i ämnet (inklusive Asgeir Uelands nyliga bok) men presenterar dramat på ett ovanligt välskrivet sätt, kanske oöverträffat? Här följer länk till en dansk respektive engelsk recension av den nya boken.

Till Pennan & Svärdets text om boken kan tilläggas att Operation tungt vatten kommer att bli en påkostad biofilm. Låt oss hoppas att regissören låter sig inspireras av nya filmen "Dunkirk" - det vore något.

För övrigt innehåller senaste Pennan & Svärdet även erbjudande om en serietidnings-inspirerad kortversion av manualen för stridsvagn 103, häftet En dag med strv 103 från 1970. Gissa tre gånger vem som lånade ut sitt original... På insidan står det ju: "Häftet skall ALLTID följa dej."

Uppdaterad 8/8 11.45: Var tog kryssaren Peter den Store vägen?


Den 21 juli gick den ryska kryssaren Peter den Store (099) in i Östersjön via Stora Bält tillsammans med Typhon-ubåten Dmitri Donskoj och högsjöbogseraren Nikolaj Chiker för att deltaga i den stora flottparaden som genomfördes vid St Petersburg i slutet av juli. Om detta har det skrivits spaltmeter om i media och det finns en sevärd video på youtube





Dagen efter paraden så lämnade (baserat på nedanstående video) Dmitri Donskoj och Peter den Store St Petersburg och gick ut i Finska Viken, enligt uppgift för att återbasera mot Barents hav och norra marinens baser.




Därefter så råder det enligt min bedömning en relativt stor osäkerhet, för allmänheten var Pjotr Velikij, Marshal Ustinov ochVice-Admiral Kulakov har tagit vägen? Svenska och utländska försvarsmyndigheter har med största sannolikhet ett gott grepp om läget.




SvD hänvisar i en artikel i Jyllandsposten som skriver att ubåten "med följeskepp" kommer att passera Stora Bält torsdag den 3 juli.

Danska försvaret tweetade på onsdagen, dvs dagen innan, att fartygen, inklusive Pjotr Velikij, förväntades löpa ut via Stora Bält på torsdag kväll (3/8).


Men därefter uppstår det enligt min mening ett informationsvaccum rörande huruvida kryssaren Pjotr Velikij / Peter den Store verkligen lämnade Östersjön tillsammans med ubåten Dmitri Donskoj och bogserbåten Nikolaj Chiker!

Några fler tweets eller artiklar från danska försvaret som kan styrka att kryssaren verkligen lämnade har jag ej lyckats finna. Inte heller har jag hittat några bilder från det aktuella datumet som gör gällande att det har skett en passage med annat än ubåten och bogserbåten.

Vad som däremot finns är en bild och en kommentar som tvärtom tyder på att det enbart var ubåten som lämnade Östersjön den 3 augusti.


Jag har därefter på egen hand, och med hjälp av andra sökt öppen information på webben för att försöka få grepp om kryssaren verkligen har lämnat, så som danska försvaret gjorde gällande att hon skulle göra , men utan framgång.

Det finns ett antal artiklar i ämnet. Bland annat har Barents Observer skrivit att de båda reaktordrivna fartygen befinner sig utanför den norska kusten. Men i en uppdatering av artikeln i söndags så skriver man att norska kystvaktens fartyg KV Bergen följer ubåten. Men andra ord inte heller här finns någon information om att man följer kryssaren. Bland annat Asia Times hänvisar till den ursprungliga, ej faktabelagda informationen i Barents Observer om att Pjotr Velikij skulle vara i följe.

UPDATE Sunday August 6: The submarine is now followed by Norwegian Coast Guard vessel “KV Bergen”. West of Bremanger around noon.

Norska TV2 har ett TV-inslag som gör gällande att både ubåten och kryssaren gick under Stora Bält-bron på väg tillbaka, men alla bilder i inslaget är från inlöpandet den 21 juli vilket är anmärkningsvärt. Således finns inte heller här några konkreta bevis för att några större ytfartyg har lämnat Östersjön. I texten hänvisar man att informationen baseras på information från danska försvaret.


Dock så finns det en rysk officiell artikel i ämnet hos det ryska försvarsministeriet som gör gällande att flera av de fartyg från norra marinen som befunnit sig i Östersjön, har lämnat för att återbasera till Barents hav, inklusive Slava-kryssaren Marshal Ustinov.


Sammanfattningsvis så verkar det som att de uppgifter som figurerar i diverse media är mer av karaktären spekulationer, eller att olika media hänvisar till varandra. Från myndighetshåll (DK) skriver man enbart om det som komma skall, men inte om vad som faktisk har hänt.

Jag finner det ytterst märkligt att det inte finns (vad jag har kunnat finna) några konkreta bevis i varken text eller bild (bortsett från ryska försvarsministeriets webbsida) för att några andra fartyg än Typhoon-ubåten Dmitri Donskoj och bogserbåten Nikolaj Chiker har lämnat Östersjön. Om någon av er läsare kan bidra till att bringa klarhet i ärendet genom att hänvisa till öppna källor så tas dessa tacksamt emot i kommentarsfältet här nedan.

Om det skulle visa sig att inga andra fartyg än ubåten och bogsebåten har lämnat Östersjön så har Ryssland numera en avsevärt ökad militär förmåga i Östersjön, där den mest markanta ökningen består i ett stort antal kvalificerade långräckviddiga sjömålsrobotar och en omfattande marin luftförsvarsförmåga i kryssaren Peter den Store med 48 S-300  lv-robotar och Slava-kryssaren Marshal Ustinov med 64 S-300 lv-robotar.

Det ska dock tilläggas att det helt enkelt kan vara så att allt medialt fokus har hamnat på ubåten Dmitri Donskoj, vilket har gjort att Pjotr Velikij, Marshal Ustinov, Vice-Admiral Kulakov och även de kinesiska fartygen som har övat med ryska flottan i östersjön har hamnat i skymundan, och att alla fartygen faktiskt har lämnat Östersjön och är på väg mot sina ordinarie baser i detta nu...


Uppdatering 8/8 kl 0800:

Ett av de ryska fartygen är nu "lokaliserat" tack vare uppmärksamma personer.
I en tweet av fartygschefen på belgiska patrullfartyget P902 Pollux så framgår det att åtminstone jagaren av Udaloj-klass Vice-Admiral Kulakov har lämnat Östersjön. Men hon har inte vänt tillbaka mot Barents hav och sin hemmahamn, utan istället har hon gått sydvart och observerats i Belgisk ekonomisk zon i söndags eftermiddag.


Då återstår att finna öppen och sakriktig information de två största fartygen Pjotr Velikij och Marshal Ustinov samt de kinesiska fartygen.


Uppdatering 8/8 kl 1145:

Finsk media i form av Verkkouutiset har plockat upp detta blogginlägg i en egen artikel.

Fortfarande verkar det inte finnas några öppna uppgifter i media som definitivt kan fastställa att de två kryssarna har lämnat Östersjön.

Var tog kryssaren Peter den Store vägen?


Den 21 juli gick den ryska kryssaren Peter den Store (099) in i Östersjön via Stora Bält tillsammans med Typhon-ubåten Dmitri Donskoj och högsjöbogseraren Nikolaj Chiker för att deltaga i den stora flottparaden som genomfördes vid St Petersburg i slutet av juli. Om detta har det skrivits spaltmeter om i media och det finns en sevärd video på youtube





Dagen efter paraden så lämnade (baserat på nedanstående video) Dmitri Donskoj och Peter den Store St Petersburg och gick ut i Finska Viken, enligt uppgift för att återbasera mot Barents hav och norra marinens baser.




Därefter så råder det enligt min bedömning en relativt stor osäkerhet var Pjotr Velikij, Marshal Ustinov ochVice-Admiral Kulakov har tagit vägen?




SvD hänvisar i en artikel i Jyllandsposten som skriver att ubåten "med följeskepp" kommer att passera Stora Bält torsdag den 3 juli.

Danska försvaret tweetade på onsdagen, dvs dagen innan, att fartygen, inklusive Pjotr Velikij, förväntades löpa ut via Stora Bält på torsdag kväll (3/8).


Men därefter uppstår det enligt min mening ett informationsvaccum rörande huruvida kryssaren Pjotr Velikij / Peter den Store verkligen lämnade Östersjön tillsammans med ubåten Dmitri Donskoj och bogserbåten Nikolaj Chiker!

Några fler tweets eller artiklar från danska försvaret som kan styrka att kryssaren verkligen lämnade har jag ej lyckats finna. Inte heller har jag hittat några bilder från det aktuella datumet som gör gällande att det har skett en passage med annat än ubåten och bogserbåten.

Vad som däremot finns är en bild och en kommentar som tvärtom tyder på att det enbart var ubåten som lämnade Östersjön den 3 augusti.


Jag har därefter på egen hand, och med hjälp av andra sökt öppen information på webben för att försöka få grepp om kryssaren verkligen har lämnat, så som danska försvaret gjorde gällande att hon skulle göra , men utan framgång.

Det finns ett antal artiklar i ämnet. Bland annat har Barents Observer skrivit att de båda reaktordrivna fartygen befinner sig utanför den norska kusten. Men i en uppdatering av artikeln i söndags så skriver man att norska kystvaktens fartyg KV Bergen följer ubåten. Men andra ord inte heller här finns någon information om att man följer kryssaren. Bland annat Asia Times hänvisar till den ursprungliga, ej faktabelagda informationen i Barents Observer om att Pjotr Velikij skulle vara i följe.

UPDATE Sunday August 6: The submarine is now followed by Norwegian Coast Guard vessel “KV Bergen”. West of Bremanger around noon.

Norska TV2 har ett TV-inslag som gör gällande att både ubåten och kryssaren gick under Stora Bält-bron på väg tillbaka, men alla bilder i inslaget är från inlöpandet den 21 juli vilket är anmärkningsvärt. Således finns inte heller här några konkreta bevis för att några större ytfartyg har lämnat Östersjön. I texten hänvisar man att informationen baseras på information från danska försvaret.


Dock så finns det en rysk officiell artikel i ämnet hos det ryska försvarsministeriet som gör gällande att flera av de fartyg från norra marinen som befunnit sig i Östersjön, har lämnat för att återbasera till Barents hav, inklusive Slava-kryssaren Marshal Ustinov.


Sammanfattningsvis så finner jag det ytterst märkligt att det inte finns (vad jag har kunnat finna) några konkreta bevis i varken text eller bild (bortsett från ryska försvarsministeriets webbsida) för att några andra fartyg än Typhoon-ubåten Dmitri Donskoj och bogserbåten Nikolaj Chiker har lämnat Östersjön. Om någon av er läsare kan bidra till att bringa klarhet i ärendet genom att hänvisa till öppna källor så tas dessa tacksamt emot i kommentarsfältet här nedan.

Om det skulle visa sig att inga andra fartyg än ubåten och bogsebåten har lämnat Östersjön så har Ryssland numera en avsevärt ökad militär förmåga i Östersjön, där den mest markanta ökningen består i ett stort antal kvalificerade långräckviddiga sjömålsrobotar och en omfattande marin luftförsvarsförmåga i kryssaren Peter den Store med 48 S-300  lv-robotar och Slava-kryssaren Marshal Ustinov med 64 S-300 lv-robotar.

Det ska dock tilläggas att det helt enkelt kan vara så att allt medialt fokus har hamnat på ubåten Dmitri Donskoj, vilket har gjort att Pjotr Velikij, Marshal Ustinov, Vice-Admiral Kulakov och även de kinesiska fartygen som har övat med ryska flottan i östersjön har hamnat i skymundan, och att alla fartygen faktiskt har lämnat Östersjön och är på väg mot sina ordinarie baser i detta nu...

Ordval i uttalanden

Reflektion

Debaclet avseende Transportstyrelsen har onekligen öppnat upp ett antal intressanta dimensioner som går utanför själva IT-haveriet. Här är det främst uttalanden jag avser och kommer beröra nedan. Då det öppnar upp för ett antal frågeställningar som får anses vara högst relevanta i den klart ogynnsamma säkerhetspolitiska situationen som Östersjöregionen, dels har befunnit sig i under de senaste åren, dels befinner sig i.

För att sätta detta i en kontext måste vi gå tillbaka till mars i år, 2017, då Sveriges Utrikesminister, Margot Wallström, gjorde ett uttalandei Helsingfors hos sin finske kollega, Timo Soini. Hon menade i uttalandet att spänningarna i Östersjöregionen, ejökat och i viss mån hade de även minskat. Här är det intressant att jämföra med hennes uttalande27JUL2017, där hon menar på att vi lever i en orolig tid. I sak helt rätt och de minskade spänningarna hon berör i mars, fortfarande kan ha inneburit att situationen var/är ”orolig”.

Men ovanstående blir mycket intressant då det sätts i samband med Sveriges Statsministers, Stefan Löfven, uttalande den 27JUL2017. Där han tydligt uttalarsig om att det råder ett allvarligt säkerhetspolitisktläge, vilket är ett av skälen till att han ej avser att försätta Sverige i en politisk kris i samband med misstroendeförklaringenmot ett antal statsråd inom ramen för IT-haveriet vid Transportstyrelsen. Just uttalandet avseende ett allvarligtsäkerhetspolitiskt läge, kan jag anse det ej bottnats i tillräckligt av media. Framförallt då Statsministern säger att det råder ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge och utrikesministern samma dag skriver att vi lever i en orolig tid.

De tidigare ordvalen intill Statsministerns uttalande 27JUL2017, från statsrådoch tjänstemän har varit gradvis försämratsäkerhetsläge, eller försämrat säkerhetslägei Sveriges närområde, ett ordval som även Statsministern själv utnyttjati januari 2017. Denna gradvisa försämring anges t.ex. vara skälet till att den permanenta militära närvaron på Gotland påskyndades med nästan ett och ett halvt år. Dock vill jag påstå att det är en markant skillnad retoriskt då ordvalet allvarligt säkerhetspolitiskt läge utnyttjas, kontra gradvis försämrat säkerhetsläge och/eller försämrat säkerhetsläge, framför allt då det anges som ett av skälen till att man ej vill försätta nationen i en politisk kris.

Inledningsvisbör frågan ställas hur ordvalet allvarligt ska graderas. Att det är mer laddat, därmed mer tyngd i, kontra försämrat får anses vara självskrivet. Dock får det anses vara en öppen frågeställning hur det skall graderas. Min syn på ordvalet är om en Statsminister, eller motsvarande, för en nationalstat utnyttjar ordvalet allvarligtär att det finns/föreligger ett reellt hot mot den nationen. Med reellt avser jag här att innebörden är att någon har långt gångna planer och i viss mån även iståndsatt dessa planer för att påverka den staten som uppfattar att ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge råder.

Dock får jag gardera mig och skriva att bara för att jag anser det vara självskrivet att det råder en tydlig och markant skillnad mellan ordvalen, allvarligt säkerhetspolitiskt läge och gradvis försämrat eller försämrat säkerhetsläge, innebär det inte att t.ex. statsråd eller en Statsminister ser det på samma sätt, varvid det givetvis kan vara så att det inte råder någon skillnad nu mot tidigare. Vilket valet av tidpunkt för uttalandet, skulle kunna tala för. Däremot öppnar det upp för en tydlig begreppsförvirring, för vilket ord skall man då ta till för att beskriva att situationen har försämrats? För en rimlig gradering torde trots allt vara, försämrat, allvarligt försämrat och kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge.

Därefterbör man ställa sig frågan, utifrån ovanstående resonemang, om det nu råder ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge som staten Sverige antingen direkt eller indirekt utsätts för, men bedöms påverkas av. Hur kommer det sig att det budskapet förmedlas på en presskonferens rörande misstroendeförklaringen mot tre av den sittande regeringens statsråd och meddelandet om regeringsombildning och inte på en separat presskonferens? Då bakgrunden och innebörden till just det specifika bör lyftas fram betydligt mer tydligt, då det de facto påverkar en nations säkerhet betydligt mer än en IT-skandal.

Slutligenkan detta givetvis vara att ”göra en höna av en fjäder”, då det rör sig om ”ordklyveri”. Men en av de få öppna verktygen man har att tillgå för att tolka säkerhetspolitiska hotbilder är trots allt öppna uttalanden av statsråd och tjänstemän (oaktat nation), men även något nationers underrättelsetjänster fäster stor vikt vid. Varvid uttalanden av högre befattningshavare vanligtvis brukar vara noga valda för att förmedla budskap. Varpå en naturlig frågeställning hos journalister bör vara, vad menade egentligen statsministern med att Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge?

Have a good one! // Jägarchefen

Tio tankar om utrikes- och säkerhetspolitik. En skeptisk UD-praktikers ”checklist”

Nils Daag

Nils Daag

av Nils Daag

Ett bestående intryck från dryga fyra decenniers befattning med  utrikes-och säkerhetspolitiken är hur ofta såväl beslutsfattare som experter och allmänhet överraskas av händelseutvecklingen. Ett skäl kan vara att den allt snabbare utvecklingstakten gör att de begränsade resurserna  i första hand måste ägnas åt att hantera akuta utmaningar. Det finns inte tillräckligt med tid för det framåtblickande. Men detta kan inte vara hela sanningen, om man exempelvis beaktar de enorma analysresurser som  USA förfogar över.

Andra förklaringar kan vara ”flockmentalitet”. Det är svårt att få genomslag för ”udda” idéer såväl inom förvaltningen som i den akademiska världen. Likaså tycks det finnas ett tomrum mellan det dagsaktuella och det riktigt långsiktiga. Denna bristmedelfristigt perspektiv gäller inte minst vårt eget land. Mellan det dagliga handläggandet på exempelvis UD och underlaget till Försvarsbesluten som spänner över decennier saknas ofta analyser. Och även där sådant underlag finns, saknas system och former för att presentera detta för beslutsfattarna.

Nedan följer i all enkelhet en analysmodell/minneslista som jag själv använder mig av. Dessa punkter kan tyckas självklara eller rentav naiva. Men de förbises förvånansvärt ofta.

  1. Inrikespolitikens primat

”All politics is local” (Tip O Neill . legendarisk talman i Representanthuset)

Såväl i demokratier som i auktoritärt styrda länder måste landets ledning långsiktigt har folkligt stöd. Detta kan ofta uppnås genom att finna en yttre fiende eller hot. Jmf Ryssland/Turkiet – Europa. Ett lands ledning kan också skylla problem och egna misstag på nästa nivå. Jmf EUMS kritik av ”Bryssel”. Regeringarna hänvisar ofta till Kommissionen e d som skäl att man inte kan agera.

  1. Den starkares rätt

”Väl formar den starke med svärdet sin värld” (Esaias Tegnér Det Eviga)

I det globala systemet saknas motsvarighet till den rätt som råder i enskilda demokratier. Historiskt har många försök gjorts dels att reglera relationerna mellan stater, dels etablera rättstaten nationellt. Dessa två målsättningar hänger samman. Exempel:

Wienkongressen 1814. Maktbalans och legitimitet.

Kollektiv säkerhet. NF, FN, Helsingfors – slutakten (OSSE).

Terrorbalans Post 1945. Öst-väst konfrontation. NATO-WP

Världspolis i en unipolär värld. USA under något decennium efter Sovjetunionens upplösning

Strävan mot en internationell rättsordning måste förenas med realism om hur långt det är möjligt att nå.

  1. Ekonomin sätter gränser

”It is the Economy stupid!” (Bill Clinton i presidentvalskampanjen 1992)

Imperial overstretch Se t ex  Paul Kennedy ”The Rise and the Fall of the Great Powers”. Det romerska riket, Habsburg, Sovjetunionen, USA.

  1. Religionens roll

”Gud är med oss” (De romerska legionernas stridsrop. Devisen övertogs sedan av Tyska orden och Tyska riket).

Gud alltid på ”vår” sida. Korstågen, Islams erövringar på 700-talet, 30-åriga kriget, Israel- Arabvärlden, Nordirland, Jugoslavien-krigen. Bokstavstroende kristna i USA. Radikal islamism.

Religionen är tyvärr ofta ett perfekt verktyg för att så split mellan människor.

  1. Ledaren

”L’Etat c’est moi” (Ludvig XIV)

Den absoluta makten. Ofta med mytiska och religiösa förtecken. Romerska kejsaren, Hitler, Stalin. Härskaren erbjuder ofta starkt förenklade lösningar på komplicerade problem, gärna med utpekande av ”skyldiga”. Och många är beredda att lyssna, särskilt om de upplever sin egen ställning hotad.

Men också motstånd mot alla odds. Churchill, De Gaulle, Mannerheim

Irrationella beslut som ingen kan eller vågar motsätta sig. Hitler och Stalingrad

Kontrafaktisk historia. Vad hade hänt om….

Frans Ferdinand (Sarajevo), Stalin (stannat kvar i Wien), Hitler (kommit in på konstakademin), Dag Hammarsköld (Ndola), Gore-Bush (Florida).

  1. Fredsvillkorens betydelse

”Peace with honour” (Richard Nixons kommentar 1973 till till fredsavtalet i Paris som avslutade Vietnam-kriget)

 Nixon sökte dölja nederlaget. I mer bokstavlig mening påverkar inställningen till förloraren i högsta grad den fortsatta utvecklingen. Revanschism kontra integration. Detta kan utnyttjas av auktoritära regimer. Se p 5

Jämför

1814 (Frankrike deltog Wienkongressen)

1918 (Tyskland förödmjukat)

1945 (Europeisk integration)

1989/91 (Ryssland upplevde sig  förödmjukat efter Sovjetunionens upplösning  och NATO/EU expansion)

  1. Europeisk integration

”Ekonomisk jätte, politisk dvärg”

EU ”unikt” experiment, men inte helt nytt. Romarriket, Karl den Store, Habsburg etc. Halvmesyr. Räntepolitik men inte finanspolitik. Målet  anges vara en ”Ever closer Union”. Denna vaga formulering döljer de stora sprickor som finns bland MS om synen på vad EU är eller bör vara. Utvecklingen har stannat av m a a   Brexit och utbredda auktoritära/populistiska tendenser. Åternationalisering och minskad solidaritet blir resultatet. Flyktingfrågan ett exempel.

  1. Trender vänder

”Men någon gång brytes det vandrande svärd” (Esaias Tegnér Det Eviga)

Inga träd växer till himlen. Förr eller senare vänder det Utvecklingen inte linjär. Pendel eller cirkel: Liberalism/populism; Merkantilism/Frihandel/Protektionism; Unilateralism/Bilateralism/Multilateralism;Hård/Mjuk säkerhet. Se p 10.

  1. Exponentiell Acceleration

”Stoppa världen jag vill stiga av” (Engelsk musikal i cirkusmiljö)

Den säkerhetspolitiska Karusellen snurrar allt snabbare. IT revolution. Globalisering. Sociala media. Enskilda händelser påverkar direkt och omedelbart helheten. Assymetriska hot.

Vi är alla, oavsett makt och förkunskaper, fångade i denna accelererande värld.

  1. Historien upprepas, men inte exakt

”Intet nytt under solen” Predikaren. GT

Snarare variationer på ett tema som i en klassisk symfoni.

Därmed förblir såväl avresestationen som slutdestinationen okända. Paradigmskiften ser man först i efterhand: Nedan exempel på sådana inspirerade av Mats Bergquist

Globalt/europeiskt
1648, 1814, 1945, 1989/91, 2013/14

Sverige
1523, 1630, 1812, 1995.

Varning för falska trendbrott. Inte minst ”experter” tar fel eller övertolkas. Ofta försvinner nyanserna. Förenklade slagord återstår. Jämför ”End of history”.

 
Författaren är ambassadör och ledamot av KKrVA.

Naivitet kan motverkas med kunskap

av Mats Olofsson

Den senaste månaden har svenska media rapporterat mycket om skandalen kring Transport­styrelsens outsourcing av myndighetens IT-system och de då medvetna avstegen från svensk lag. Kanske saknades insikt, men flera ledarskribenter har kallat det ”naivitet som måste få ett slut”.

Det är enkelt att leverera stora informationsmängder i en digitaliserad värld, vilket är fallet i Transportstyrelsens outsourcing. Men digitalisering genomförs på bred front och utgör en oundviklig del för ett samhälle som det svenska, som vill bibehålla välstånd och arbetstillfällen i en globaliserad och konkurrensutsatt värld. Digitaliseringen är genomgripande och en grund för besluten om e-förvaltning (i Sverige ofta kallat 24-timmarsmyndigheter), e-hälsa, e-fakturor m m. Nästa år träder den nya dataskyddslagen GDPR i kraft, omfattande skydd av personuppgifter. Det är viktigt, men långtifrån tillräckligt för att undvika nya skandaler och problem. Att digitalisera verksamheter skapar förutsättningar för effektivisering och nya tjänster samt öppnar för nya innovativa sätt att etablera företag och därmed skapa arbetstillfällen. Men det kräver kunskap och förståelse! Det måste rimligtvis vara en skyldighet för politiker och beslutsfattare i myndigheter och förvaltningar att skaffa sig sådan kunskap och agera rätt.

Även Försvarsmakten och övriga försvarsmyndigheter digitaliseras, eftersom de utgör en del av samhället och eftersom digitaliseringen skapar möjlighet till nya tekniska och taktiska lösningar för att behålla spets och därmed trovärdighet i säkerhetspolitiska sammanhang.

För den som besökte Almedalen under ”politikerveckan” i början av juli erbjöds en uppsjö av seminarier och andra programpunkter som handlade om digitalisering – avseende behovet och hur det kan genomföras. Så även på den försvarspolitiska arenan (FPA), där Krigsvetenskapsakademien i flera programpunkter redovisade läget i sin stora studie KV21, som beskriver fullt realistiska scenarier för vårt närområde de närmaste decennierna samt olika koncept att möta dessa med en samordnad militär och civil försvarsförmåga. Och eftersom våra potentiella motståndare rustar med stor ambition och med utnyttjande av ny teknik, måste även vi förstå och utnyttja nya teknologier och dess tillämpningar för att vara relevanta och skapa trovärdiga tröskeleffekter i denna allt tuffare säkerhetspolitisk miljö. Där ryms inte felbeslut att outsourca säkerhetskritisk information!

Ett delprojekt i KV21 rör just den tekniska utvecklingen och hur den påverkar försvarsförmågan. Som huvudansvarig för denna del har jag med hjälp av initierade medförfattare med olika expertis studerat ämnesområdet och vi har producerat en bok som tydligt adresserar digitaliseringen som begrepp samt olika aspekter på därtill kopplad teknisk utveckling och dess implementering i försvarssammanhang.

Boken med titeln ”Det digitaliserade försvaret – Teknikutvecklingens påverkan på försvarsförmågan” presenterades i Almedalen och vi kan nöjt, eller bekymrat, konstatera att många av de områden vi belyser emellanåt finns på löpsedlarna i mindre uppmuntrande sammanhang, som hot mot vår säkerhet. Det rör t ex drönare, cyberattacker och behovet av avgränsade och säkra nationella moln för myndighetsbehov. Boken har sänts ut till alla ledamöter i Krigsvetenskapsakademien. Den finns också att köpa via KKrVA bokshop »

Mitt budskap är att det krävs förståelse kring vad de nya teknologierna kommer innebära för vårt vardagsliv, med effekter som ofta kan ha positiva förtecken. Men kunskapsbehovet hos våra beslutsfattare gäller också att förstå vilka risker det innebär om man suboptimerar, av ekonomiska skäl, och inte tänker i ett helhetsperspektiv. I militära sammanhang krävs förståelse för hur teknikutvecklingen kan förändra egna och andras systemförmågor. Några av de mera påtagliga områden där tekniken är betydelsefull och som beskrivs i boken är

  • Cybermiljön, med hot och möjligheter
  • Artificiell intelligens
  • Autonoma system
  • System i samverkan
  • Rymdtillämpningar.

I hög grad styrs den snabba utvecklingen av att datorkraften nu har nått nivåer som gör det möjligt att implementera vad som kallas Big Data och artificiell intelligens (AI). Eller vi kanske hellre ska tala om Deep Learning där stora datamängder utnyttjas som underlag. Genom att jämföra väldigt stora och komplexa dataset går det att se trender och mönster som annars skulle kräva många människors samlade erfarenheter under ett långt arbetsliv. Genom matematiska algoritmer kan man förfina sökmönster och öka känsligheten i olika system, så att systemen automatiskt kan få svar som det tidigare tog dagar, veckor eller år att se och förstå. Resultaten kan överföras till andra system och vidarebearbetas för att ge svar på såväl kända som ännu okända frågeställningar.

Det är i ljuset av sådana sätt att använda data som försöken att komma över företags och myndigheters databaser intensifieras. Genom medvetna dataintrång eller naiva beslut att t ex spara kostnader genom outsourcing till andra länder (se exemplet ovan) kan sådan data, överförd under sekunder, skapa oreda och stora effektförluster under år därefter.

Ny teknik förändrar inte bara data- och informationsbehandlingen utan skapar också grund för nya materielsystem som kan användas i såväl civila som militära sammanhang. Ett tydligt exempel är drönare som idag har blivit så små, lätta och billiga att vem som helst kan skaffa dem, utrusta dem med sensorer eller i värsta fall sprängladdningar och flyga dem dit man önskar. Visserligen skapas regler och lagstiftning, men för dem som vill bryta mot bestämmelserna går det att orsaka stor skada. Samtidigt utgör små drönare en enorm tillgång vid t ex kartering, prospektering, kraftnätsinspektion eller sökande efter försvunna personer. Och i militära sammanhang utgör de en viktig förmågeökning för att skapa lägesbild, upptäcka faror, reläa kommunikation etc. För stormakterna med tillgång till stora obemannade system erbjuder de också möjlighet till vapenleverans i utsatta områden utan risk att förlora personal vid en nedskjutning.

Satsningar på robotik och autonomi är idag mycket framträdande i såväl civil som militär teknikutveckling. Ett ”hett” område är sammankoppling av tiotals upp till hundratals små drönare i svärmar, där alla är synkroniserade och samverkande. De kan utföra förprogrammerade uppgifter, samla information, genomföra störning eller till och med angripa mål med stor effekt även om en del av dem blir nedskjutna. En kombination av algoritmer för svärmteknik och realtidskommunikation mellan enheterna ligger nära utvecklingen av självkörande fordon, där systemen behöver innehålla ett stort mått av AI, med självlärande successiv förbättring av uppträdandet.

Det leder oss in på nästa stora systemförändring på det militära området, benämnt strid med system i samverkan. När tekniken nu medger att t ex sändningen från en radarsensor kan spridas till många mottagare, data från flera radarsystem jämföras och kommuniceras i realtid via relästationer som även kan vara rymdbaserade, så kan inmätning, styrning och leverans av missiler ske från olika enheter, där själva vapenbäraren kanske går helt tyst (passiv). Mycket av detta har man skissat på i decennier, men nu har tekniken gjort det möjligt. På våra vägar kommer bilarna i framtiden att ”prata” med sin omgivning och varandra och skapa grund för trafikoptimering.

Ovanstående är några exempel på förmågeutveckling som medges av en accelererande teknikutveckling, där civila och militära behov och intressen sammanfaller fram till den slutliga implementeringen. En cybermiljö (i drift inom några år) med Internet-of-things och 5G kommer att ge oss många nya möjligheter och samtidigt ge grund för många nya hot. Då finns det inte plats för naivitet, om säkerheten i samhället ska kunna bevaras.

Teknik är en nödvändig del av samhällets välståndsutveckling, men den kommer också att utnyttjas i onda avsikter. Endast genom att förstå både hot och möjligheter kan våra beslutsfattare hålla jämna steg och ligga på framkant. Det krävs att man följer/bedriver kvalificerad forskning och utveckling samt att man tar till sig och omsätter sådan kunskap i kloka beslut. Det gäller alla aspekter av samhällets utveckling inklusive både civilt och militärt försvar. Läs gärna den ovan nämnda boken om det digitaliserade försvaret, för en belysning av många av dessa utmaningar.

 
Författaren är överste, fil.lic. och ledamot av KKrVA. Han är också delprojektledare inom KV21.

Besegra terroristerna

av Göran Frisk

Stockholm terrorist truck attack kills 4, suspect held on suspicion of terror. on April 07, 2017. Foto: angelsecret / Shutterstock.com

Stockholm terrorist truck attack kills 4, suspect held on suspicion of terror. on April 07, 2017. Foto: angelsecret / Shutterstock.com

Det katastrofscenario som beskrivs nedan kommer förhoppningsvis inte att hända. Ganska säkert kan ävenledes förutskickas att det inte blir verklighet eftersom ett visst specifikt scenario ytterst sällan inträffar. Men likartade katastrofer kan drabba vårt land varmed det beskrivna och liknande mardrömsscenarier tjänar syftet att väcka medvetandet, att skapa en beredskap hos riksledningen och myndigheterna liksom i befolkningens breda skikt för att ytterst svåra påfrestningar också kan drabba Sverige. Vi vet således inte om eller när en katastrofsituation kan drabba vårt land. Möjligheten varken kan eller skall avskrivas av det enkla skälet att framtiden är genuint osäker. Av det skälet behövs en mental beredskap hos alla medborgare, ett medvetande om att det goda och trygga samhället inte är givet utan måste aktivt skyddas.

Tommy Jeppsson
Redaktör

Situationen juli 2017

Sverige har ett antal problem. Jag håller mig till information från massmedia.

I Sverige finns ca 3000 presumtiva terrorister eller stödpersoner.

Ett antal områden i svenska städer är no-go zoner där olika kriminella ligor härskar. I dessa områden kan räddningstjänst, ambulanser och poliser inte lösa sina uppgifter utan att mötas av stenkastning och brandbomber.

Kriminella gäng främst från Öst-Europa genomför traffickingverksamhet i Sverige med kvinnor från Öst-Europa, Afrika och Asien. Kriminella gäng och terrorgrupper kan samarbeta.

I Sverige finns några hundra tusen muslimska flyktingar som bor utspridda över landet i små och stora orter.

Kvinnor i muslimska familjer kan utsättas för hot och våld av olika sorter t ex slängas ut från balkonger för att dö, androm till varnagel. Kvinnan ifråga har gjort något som misshagat mannen, fel klädsel, ex vis varit utanför hemmet utan tillåtelse av mannen.

Många muslimska män som är gifta med svenska kvinnor anser att barnen är mannens egendom. Det händer att mannen tar barnen vid skilsmässa eller separation och återvänder till sitt hemland. Barnen kan inte träffa sin mamma förrän de är gamla nog att välja själva.

Muslimer kan delas in i två huvudgrupper, sunni och shia. Här och var avskyr dessa grupper varandra och bekämpar varandra på olika sätt. Saudi-Arabien är det ledande sunnimuslimska landet och Iran är det dominerande shia-muslimska landet.

De s k IS-terroristerna är mycket våldsamma och avrättar sina motståndare inklusive kvinnor och barn bl a genom halshuggning. Somliga av dem tycks ha ett dödskultideal.

Vit makt som har nazistisk grund för sin verksamhet som då och då genomför attacker på såväl judar som muslimer.

Hur besegra terrorister och de kriminella gängen

I militära operationer används ofta ett antal regler som kallas Krigföringens tio grundregler. Dessa bör användas med omdöme. Jag tänker använda en del av dem i denna berättelse. De redovisas som en bilaga sist.

När det gäller underrättelsetjänst brukar man skilja på tre händelseförlopp

  • Vad är farligast på kort sikt?
  • Vad är sannolikast?
  • Vad är möjligt?

Lämpliga metoder för att besegra terrorister och kriminella gäng

Vad har Sverige för resurser att vinna kampen mot terrorister och kriminella gäng?

Vi har en helt överlägsen vilja att försvara våra svenska värderingar. Vi är också många fler än såväl terrorister som kriminella gäng. Jag utgår från denna grund när jag försöker komma med några förslag vad vi bör göra.

Upprätthålla en god anda

Den enkla slutsatsen är att vi på olika sätt ska bryta terroristernas vilja att begå terrorbrott. Vi ska också bryta de kriminella gängens vilja att begå brott. Den enkla regeln är att ingendera bryr sig om straff men däremot för upptäckt och att bli fångade.

En summarisk genomgång av vad Sverige har för resurser visar att de redan idag är betydande. Vi har dessutom varit framgångsrika vid några tillfällen vilket lett till lagföring och fällande domar.

Polisen finns över hela landet och har gedigen utbildning i såväl terrorbekämpning som brottsbekämpning. F n genomgår polisen en omfattande omorganisation som bl a innebär att resurser ska kunna skickas dit där de behövs bäst.

Säkerhetspolisen är numera en egen organisation. Dess uppgift är bl a underrättelsetjänst. Detta innebär samarbete med utländska säkerhetstjänster. För att komma i förhand är underrättelseverksamheten utomordentligt viktig. Av uppenbara skäl finns ingen anledning att närmare beskriva medel och metoder. Värt att notera är dock att i flera länder i Europa har polisen lyckats förhindra olika terrorattentat. Samarbete med de framgångsrika länderna pågår ständigt och är utomordentligt viktig. En väl fungerande underrättelsetjänst är en förutsättning för framgång.

Eftersträva samverkan

Inom Försvarsmakten finns goda resurser som numera kan utnyttjas efter diverse lag – och författningsändringar. Försvarsmakten blir allteftersom bättre och bättre när ny materiel tillförs och värnplikt införs.

Hemvärnet är en mycket viktig resurs av många skäl. Välutbildad personal med numera modern utrustning. Detta innebär att de kan skydda byggnader, upprätta vägspärrar etc. De kan delta i spaningsoperationer eftersom de letar i sina hemtrakter som de känner väl. Man kan försvara sig själva, man behöver inte frukta vare sig terrorister eller kriminella gäng Det finns också marint hemvärn som kan operera i skärgårdar och hamnar. Det marina hemvärnet kan operera ihop med sjöstridskrafter och amfibieförband. Kanske viktigast av allt, hemvärnet har hög beredskap

Inom Försvarsmakten finns s.k. EOD-förband. Dessa kan desarmera olika typer av sprängladdningar och ammunition. De används kontinuerligt hemma i Sverige och i våra internationella operationer. De har stridsvana från utländska missioner.

Försvarsmakten har goda flygtransportresurser genom Herkules-planen och olika helikoptertyper.

Utforma organisationen för krigets syften

Fallstudie – Dag 1

Säkerhetspolisens underrättelsetjänst har fått mycket oroande information från olika håll. Under flera veckor har IS-terrorister tagit sig till Sverige från såväl Syrien, Irak och andra delar av Mellan-Östern. Olika uppgifter från skilda håll tyder på kommande terrordåd. Vilken typ av dåd är ännu oklart likaså när.

Polisens Nationella Operativa Avdelning, NOA, orienterar statsministern och berörda ministrar. Statsministern kallar till ett möte med sitt säkerhetsråd. I detta ingår bl a ÖB, chefen för MSB och andra verkschefer.

Statsministern ger order att han om sex timmar vill ha förslag från ministrar och verkschefer vilka motåtgärder som ska vidtas. Han kallar samtliga partiledare att delta vid det mötet.

Chefen för NOA utsågs till chef för operation VARGEN. Efter sex timmar var alla samlade igen inklusive partiledarna och nu också regeringens alla ministrar. De som var på semester eller tjänsteresa har återkallats.

NOA ska leda verksamheten från skyddad uppehållsplats. Regeringskansliet har ledningscentral i skyddsrummet i anslutning till kansliet. De inblandade myndigheterna ska höja sin beredskap till 24/7 vilket är 24 timmar dygnet rum under en vecka och kan förlängas. Massmedia informeras om att en lednings- och beredskapsövning har påbörjats och ska pågå ett antal dagar. Inga ministrar, partiledare eller myndighetschefer tillåts besöka sina bostäder. Närmast underställd statssekreterare ges uppgiften att meddela familjerna. Vaktbolag avdelas att skydda bostäder och regeringsbyggnader. Alla var medvetna om vilken skada Breivik hade åstadkommit i de norska regeringskvarteren.

Utrikesministern fick i uppgift att orientera sina kolleger i de nordiska länderna.

Försvarets underrättelsetjänst, FRA och andra informationsorgan kopplade upp sambandet. Underrättelser började strömma in som måste analyseras. I muslimska områden i hela Sverige började en ökad aktivitet märkas. Telefonavlyssning, spaning på datanät etc visade dock inte på något särskilt. Underrättelsetjänsterna funderade på vilka möjligheter som terroristerna hade att åsamka skada. Vad är farligast? En gemensam underrättelseberedning visade på möjliga alternativ

11 september alternativ

Breivikalternativ

Mörda riksledningen inklusive kungafamiljen och alla landshövdingar i sina residens och på arbetsplatserna

Sabotera kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals

Från ett mycket oväntat håll kom utomordentligt viktig information. Tre imamer från Stockholm, Göteborg och Malmö sökte upp närmaste polisstation och blev omedelbart satta i förbindelse med Säkerhetspolisen. De hade var för sig lyckats snappa upp delar av planen i samband med fredagsbönen i respektive moské.

Underrättelsealternativen var till del rätta. Mörda riksledningen inklusive kungafamiljen och alla landshövdingar. Sabotera kärnkraftverken som stod för hälften av Sveriges energiförsörjning. Imamerna visste bara namn på några enstaka terrorister men inte var de bodde eller när terrordåden skulle genomföras. Avsikten med terrordåden var att försätta Sverige i politiskt kaos och en energikris. Enligt imamerna var antalet terrorister flera hundra.

Statsministern med närmast berörda ministrar och myndighetschefer samlades för att få underrättelserna redovisade. Chefen för NOA och ÖB hade diskuterat om inte situationen skulle kunna utvecklas till en krigssituation. Men det fanns inga som helst tecken på att någon stat eller organisation var inblandad i terrorverksamheten på något sätt. Statsministern avgjorde att inga organisations- eller ledningsförändringar ska göras. Chefen NOA är den operativa chefen och får begära vad han behöver från myndigheter och länsstyrelser inklusive Försvarsmakten. Förbindelsepersonal bemannar alla staber och ledningsplatser för att alla behov och underrättelser ska komma fram till dem som ska utnyttja dem.

Beslut i stort

Efter att lyssnat till samtliga myndighets- och verksamhetschefer fattade statsministern med regeringen följande beslut.

Förhindra med alla till buds stående medel de planerade terrordåden!

Handlingsregler:

  • Verkan går före skydd.
  • Eldtillstånd utan föregående varning mot terrorister.
  • Skydd av civilbefolkningen viktigare än fånga/döda terrorister.

Efter detta beslut vidtog en febril aktivitet.

Sätt upp ett mål och håll fast vid det!

ÖB och Chefen för kustbevakningen avdelade örlogsfartyg, kustbevakningsfartyg, amfibieförband, arméförband, luftvärns-, och flygförband för skydd av kärnkraftverken i luften, på marken och från sjön.

Underrättelsetjänsterna och FRA hade under sin verksamhet fått fram att ett antal drönare hade stulits som kan användas lastade med sprängämnen.

Under kalla kriget kunde ÖB höja försvarsmaktens beredskap med två order av olika skärpa, LYSTRING och GIV AKT. De innebar att försvarsmaktens beredskap höjdes i två steg med fredsorganisationen men inga inkallelser gjordes. Under dagens situation används dessa begrepp inte. Men den närmaste jämförelsen är GIVAKT. Beredskapen höjs avsevärt med alla förband.

Alla hemvärnsförband fick höjd beredskap och uppgiften skydda de skyddsföremål som de utbildats för att bevaka.

Luftvärnsförband fick uppgiften att skydda kärnkraftverken mot drönarattacker.

Alla lokala och regionala polisstyrkor underställs landshövdingen i respektive län. Landshövdingens roll liknar den som civilbefälhavaren hade i varje milo under kalla kriget. Men eftersom varken militärområdesorganisationen eller civilområdesorganisationen finns så får landshövdingarna göra så gott de kan med sina länsstyrelser. Alla hemvärnsförband och bevakningsföretag får sina uppgifter från respektive länsstyrelse.

Fortsatt händelseutveckling – Dag 2

Alla polisenheter som kunde avdelas fick order från NOA att genomsöka alla områden där man kunde misstänka att terrorister gömde sig. Ett generellt tillstånd till husrannsakan hade utfärdats av regeringen underskrivet av justitieministern. Regeringen hade beslutat att riket skulle styras genom dekret. Lagändringar fick anstå till senare.

Riksdagens krigsdelegation kallades efter att Regeringen hade fattat sitt Beslut I Stort till Riksdagshuset i Stockholm. Riksdagshuset sattes under bevakning och skydd av militära förband med stöd av bevakningsföretag.

Den omfattande husrannsakningsoperationen gav klent resultat. Men en fasansfull upptäckts gjordes. Den imam i Stockholm som larmat polisen hittades halshuggen på Rinkeby torg med både huvud och kropp upphängda. IS spred bilden på detta dåd på sina som vanligt välfungerande mobil- och internetförbindelser. Den kompakta tystnaden i muslimska miljöer blev om möjligt ännu mer kompakt.

Alla teleförbindelser inklusive mobilnäten och internet slutade efter denna upptäckt att fungera. Sabotage fastslog NOA.

De högsta operativa cheferna kallades till skyddsrummet och ledningscentralen i Rosenbad. Samband upprättades på blåljusmyndigheternas intranät med landshövdingarna. I en del fall på skyddade ledningsplatser. Till mötet hade också kallats cheferna från de stora telebolagen inklusive GD Post och Telestyrelsen. Statsministern ledde mötet och ville höra vars och ens åsikt hur man skulle gå vidare för att förhindra fler illdåd.

Efter diskussionen enades man om att ta i förvar alla de presumtiva terrorister som Säkerhetspolisen hade i sina register. Det rörde sig om ca 750 personer huvudsakligen vuxna män från Mellan-Östern, Afganistan, Nigeria och Somalia.

GD PTS fick order reparera och upprätta reservnät. Operationen sattes igång omkring midnatt efter mötet.

Gripandena gjordes av poliser runt hela landet. Man lyckades gripa omkring 300 personer men 450 var försvunna. Kriminalvårdsstyrelsen hade sen lång tid tillbaka förberett ca 1000 förvaringsplatser där de gripna inte hade tillgång till kommunikation med varandra.

För säkerhets skull spanade polisen också på de kriminella gängens normala uppehållsplatser men inte heller där gav spaningen resultat.

De ”normala” skjutningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö har fortsatt men bedöms inte ha haft något samband med befarad terrorverksamhet.

Fortsatt händelseutveckling – Dag 3

Klockan tre på morgonen på tredje dygnet upphörde nästan alla radiostationer att sända inklusive alla TV-sändningar.

Samtidigt anfölls två av kärnkraftverken av drönare med sprängladdningar. Luftvärnsförbandet vid Ringhals lyckades skjuta ner tre av fyra. Den fjärde exploderade på en av reaktorbyggnaderna med något slags riktad sprängladdning. Personalen i ledningscentralen började snabbstänga båda reaktorerna.

Luftvärnsförbandet vid Forsmark var inte lika framgångsrikt men sköt ner två av fyra drönare. Ingen av drönarna träffade någon reaktorbyggnad men väl två byggnader, en förrådsbyggnad och en oljetank för reservelverk. Kärnkraftsverket stängdes inte av.

Oskarshamns kraftverk klarade sig bättre eftersom under natten hade Oskarshamns hemvärnsförband varit ute i terrängen runt kärnkraftverket och upptäckt några mindre skåpbilar som stod parkerade i skogen nära kärnkraftverket. Hemvärnsförbandet spanade i skogsområdet och fann en glänta där en grupp män i civila kläder höll på med att förbereda fyra drönare för start. Hemvärnsförbandet sköt varningsskott men blev omedelbart beskjutna av en skyddsstyrka i skogen intill gläntan. Eldstrid utbröt med såväl eldhandvapen och handgranater. Hemvärnsförbandet hade granatgevär och kunde beskjuta och förstöra de fyra drönarna. Terroristerna försvann in i skogen uppenbarligen på väg till sina bilar. Hemvärnssoldaterna besköt bilarnas däck som därmed blev obrukbara. I hemvärnsförbandet fanns en hemvärnsman som pratade arabiska. Han uppmanade terroristerna att lägga ner sina vapen och lägga sig på marken. Två försökte göra motstånd men bekämpades. De sju som gav upp belades med fängsel såväl på händer som fötter. De visiterades och sprängämnen och vapen togs ifrån dem. Rapport till länsledningen i Växjö. Kärnkraftverket stoppades inte.

Handla offensivt

Operationsledningen i Stockholm fick rapport via ”blåljusnätet” att kärnkraftverken hade försvarats och skyddats. Samtidigt konstaterades att kraftverkens sambandssystem med såväl kärnkraft som vattenkraft fungerade såväl på talsamband som mail.

Det var nu förmiddag den tredje dagen då nästa förfärande rapport kom till NOA och därmed till regeringen. I Luleå, Östersund, Sundsvall, Gävle, Karlstad, Uppsala, Västerås, Stockholm, Linköping, Jönköping, Kalmar, Göteborg, Malmö har katastrofer inträffat.

Ett antal för-, grund- och gymnasieskolor har blivit attackerade med giftgas. Många hundra kanske flera tusen elever, lärare och skolpersonal är dödade eller svårt skadade. Alla Sveriges sjukhus har gått upp i stabsberedskap. All personal är inkallad.

Sverige har inte skyddsmasker. De som finns har försvarsmakten och räddningstjänsten- Samtliga med skyddsutrustning har beordrats att hjälpa till att ta hand om de gasskadade och föra dem till sjukhus. Omedelbart efter att skadade hade tagits om hand och kommit under vård beordrades den militära personalen och räddningstjänsten att påbörja sanering av de områdena som utsatts för giftgas.

Samtlig polispersonal sätts in för att hitta och fånga gasterroristerna.

Men då kommer nästa katastrofinformation. Ett antal grundskolor i Örebro, Norrköping, och Landskrona har anfallits av flera terrorister som skjutit elever och skolpersonal och lärare. Ingen vågade ta sig ut ur skolorna. Terroristerna placerar brandladdningar vid skolorna och tänder på dessa. Poliser och hemvärn anfaller terroristerna men dessa försvarar sig skickligt. Polisen begär förstärkning. Arme´förband ansluter efter ett par timmar. Räddningstjänsten kallas in för att släcka bränderna. Men fordon och personal beskjuts och bränderna sprider sig. Då vidtar räddningstjänsten en oväntad åtgärd. Man sätter igång sina högtryckssprutor och besprutar områden där terrorister gömmer sig. Samtidigt bildar räddningstjänsten skumdimma och i skydd av denna rycker arméförbandet, poliser och hemvärn fram och letar upp terroristerna och bekämpar dem. Skolorna börjar utrymmas och bränderna släcks.

Fortsatt händelseutveckling – Dag 4

I regeringskansliet och krigsdelegationen råder stor förstämning. Skolelever, lärare, poliser, hemvärnsmän, bevakningspersonal, soldater och officerare har stupat. Krigsdelegationen föreslår att Sverige förklarar sig vara i krig med några identifierade terroristorganisationer. Detta innebär att ett stort antal lagar som knappt är kända sätts i kraft. Förfogandelagar är ett sådant exempel. Detta sker.

Men nu händer något helt oväntat. Majoriteten imaner och ordförande i muslimska församlingar tar genom blåljusnätet kontakt med regering och NOA. De kommer med ett radikalt förslag. De vill hjälpa polis, hemvärn och militära förband att leta upp och avslöja gömställen och vapengömmor inom de islamska grupperna. De ledande företrädarna för de islamska församlingarna förklarar sin inställning med att de fått information om giftgasattackerna och dödandet av elever i de olika skolorna inklusive brandladdningarna mot skolorna. Deras egna barn och ungdomar hade mördats tillsammans med svenska barn och ungdomar.

Efter denna förändring satte alla poliser, hemvärnsförband igång att leta efter terrorister i hela Sverige. Ganska snabbt började terrorister gripas och avväpnas.

Krigstillståndet mot de identifierade terrororganisationerna upphävdes efter ett dygn.

Ett omfattande reparations-, återställnings- och utredningsarbete vidtog. Under detta arbete visade det sig att ett antal chefer inte hållit måttet utan drabbats av panik och handlingsförlamning. Däremot hade poliser, hemvärnsförband, militära förband, bevakningsföretag etc löst sina uppgifter väl och handlat okonventionellt och överraskande.

Trots de få dagarna av terrorverksamhet och motståndet mot denna hade ett stort antal människor drabbats av PTSD, (posttraumatiskt syndrom). De var i stort behov av vård.

Kungen talade till svenska folket och utlyste tre dagars landssorg.

Efter tre dygn hade ca trehundra terrorister gripits! Nu återstod en lång period av rättsprocesser. Ca 150 saknades av det ursprungliga antalet och antogs ha flytt ur landet eller dödats.

Avslutning

Det är uppenbart att Sverige måste förbättra sin förmåga att förhindra terrordåd. Av berättelsen framgår vad som kan och måste göras. Åtgärderna kräver pengar, politisk enighet och utbildning av medborgarna. Integrering i samhället av de flyktingar som kommit till Sverige behöver ges mycket hög prioritet.

Viktigare än allting är

Sverige är värt att försvara med alla till buds stående medel.

Bilaga

Krigföringens tio grundregler

  • Sätt upp ett mål och håll fast vid det
  • Upprätthåll en god anda
  • Handla offensivt
  • Tillgodose rimlig säkerhet för våra stridskrafter
  • Eftersträva överraskning
  • Eftersträva samverkan
  • Eftersträva kraftsamling
  • Utnyttja stridskrafterna ekonomiskt
  • Eftersträva taktisk anpassning
  • Utforma organisationen för krigets syften

 
Författaren är kommendör och ledamot av KKrVA

Att förbereda sig

av Johan Althén

Ledamöterna David Bergman och Ulf Henriksson har under våren förtjänstfullt tagit upp frågan om döden som en del i professionen. Jag vill med detta  inlägg kort belysa ytterligare en dimension – egna förberedelser inför döden.

Inom ramen för förberedelserna inför de utlandstjänster jag hittills genomfört ingick det (frivilligt) att skriva det så kallade vita arkivet – att sammanfatta min sista vilja. Syftet med det vita arkivet är att försöka svara på alla obesvarade frågor som annars kan uppstå. Det kan handla om att sammanfatta och samla testamente, gällande försäkringar, lagfarter, bankkonton, bankfack och inloggningsuppgifter till sociala medier. Till det även beskriva mina önskemål för var och hur jag vill begravas. Det vita arkivet sparades på förbandet, med förhoppning om att aldrig behöva öppnas.

Bland det svåraste jag gjort är att, med ljudligt lekande barn på övervåningen, skriva det vita arkivet och mina sista hälsningar till mina älskade. Att rannsaka mig själv och skriva ner min sista vilja var otroligt påfrestande. Samtidigt är jag helt övertygad om att min egen och mina närståendes förberedelse inför om det värsta skulle inträda medförde att jag löste mina uppgifter på ett bättre sätt. Jag var helt enkelt förvissad om att allt kommer att bli så bra som det kan bli om jag inte skulle komma hem och kunde därför lägga ett stort fokus på uppgiften.

Ulf Henriksson nämner in sitt inlägg att reaktionen han mötte när hans förband fyllde i det vita arkivet var kritik. Jag upplever att det är andra tongångar nu, men främst när det handlar om utlandstjänst. Jag är fast övertygad om att förbereda sig för döden genom att bland annat skriva sitt vita arkiv redan under grundläggande utbildning och revidera det under fortsatt träning är vitalt för den enskildes förmåga. Det sker till viss del redan idag, men det vita arkivet lyser med sin frånvaro under den grundläggande utbildningen. Försvarsmakten och övriga delar av samhällets försvar måste lägga större vikt vid förberedelser inför det egna frånfället i syfte att få ut högre effekt. Vi kommer att bli starkare, farligare och uthålligare om vi hanterar detta. Det måste bli mer naturligt att prata om och hantera döden – eller som Ulf Henriksson uttrycker det:

“Att inte tala om döden är en utbredd brist i dagens samhälle. Döden kommer alltid som en överraskning, trots att vi vet att den kan komma till oss när som helst.”

 
Författaren är major och skvadronchef med erfarenhet från operationer i Kosovo och Afghanistan.

Säk-haveriet måste leda till förbättring

Det historiska säk-haveri som #transportgate är, har och kommer att få återverkningar för myndigheter och privatpersoner under överskådlig tid. Den faktiska skadan beror på huruvida informationen är röjd. Men eftersom det inte går, eller kommer att gå, att fastställa detta, då icke säk-godkända har haft root-access och således kunnat sopa igen sina egna spår, så är det enda möjliga förhållningssättet att räkna informationen som röjd. Därav har skada – allvarlig sådan – skett, vilket troligtvis kommer att kosta miljarder att kompensera för.

Den stora frågan har blivit om statsministern fick reda på läckan i januari 2016 eller inte. Ygeman och Hultqvist visste nämligen om den då. Att detta har blivit den stora frågan är olyckligt, för den är tämligen ointressant. Varför? Jo, oavsett om de informerade statsministern eller inte vid denna tidpunkt så är vad som sedan händer i princip lika klandervärt och borde leda till liknande straff.

Det viktiga är att tunga spelare i regeringen visste om säk-läckan i januari 2016 utan att göra speciellt mycket mer än att försöka spela ner problemet, och lösa det lokalt, utan buller och bång. Givet storleken på läckan så var detta ett dåligt beslut, oavsett vem som gjorde det, statsministern, Ygeman eller Hultqvist. En mycket allvarlig potentiell läcka hanterades inte kraftfullt.

Det regeringen skulle gjort i januari 2016 var att omedelbart vidta åtgärder för att täta läckan eftersom man då inte visste om informationen var röjd redan eller om den skulle röjas i närtid. Notera att för varje dag som gick efter detta så ökar risken för att informationen i läckan röjs. Kosta vad det kosta vill, men läckan måste omedelbart tätas. Stäng ner systemen under en tid om nödvändigt för att markera allvaret.

Tätningen hade till exempel kunna åstadkommas genom att återföra ansvaret till Trafikverket som hade ansvaret och skötte driften bara månaden innan. Visst, det skulle kostat pengar (i miljonklassen, det vara bara 12 personer vad jag förstod), men det skulle kunna låta sig göras.

Jämför detta med kostnaderna nu för att hantera detta, som torde vara i miljardklassen. Det är svårt att så här utifrån hitta en snabb och möjlig lösning, men lita på att den finns oavsett vad nu anklagade hävdar. Det ligger så klart inte i deras intresse att påvisa vilka bra lösningar som fanns vid tidpunkten för upptäckt.

Det som nu istället hände vara att processen fortsatte, trots att SÄPO redan i november 2015 rekommenderade att outsourcingen omedelbart skulle upphöra.

Det är här den största skulden hamnar på regeringen, att den inte omedelbart följde SÄPO:s rekommendation, stoppade outsourcingen och därmed läckan. Spelet om vem som visste vad i regeringen är en chimär för att flytta fokus, från det begångna felet till vem som gjorde det, dolt i en gegga av hemliga minnesanteckningar som vägras lämnas ut av Löfven, medvetna stuprör och vem som formellt rapporterar till vem.

Faktum är att en lösning på #transportgate inte är klar förrän vid utgången 2017, två år efter att regeringen fått reda på den.

För att få stopp på denna typ av handlingsförlamning när det gäller rikets säkerhet är det viktigt att ansvar utkrävs av de inblandade. Detta är något man borde kunna enas om över partigränserna, det borde vara viktigare än ”spara min minister”, åtminstone för säkerhetsmedvetna. Att sannolikheten för brott minskar när straff och risk för upptäckt ökar torde vara ganska oomtvistat.

Det är här hela #transportgate trampar snett. Det har blivit ett spel där vissa håller på sitt parti, vissa vurmar för sin minister och vi andra på att brott inte ska löna sig. För många ser till sin lilla del och optimerar för den när detta helt enkelt är ett historiskt haveri som måste få leda till ordentliga straff för inblandade, så att risken för att det återupprepas minskar.

Statsministern har omplacerat Ygeman till en tung S-post, nästan på pin kiv. Han sparar Hultqvist i ett försök att slå en kil i Alliansen, som om detta är ett spel. Detta är inte att ta ansvar. Vi pratar om två ministrar som visste om hela denna läcka redan i januari 2016, utan att enligt regeringen berätta det för någon, inte ens inom säkerhetsrådet, där dessa frågor ska tas upp.

En historisk läcka som denna måste få kraftfulla återverkningar, även politiskt. Nu har det blivit ett spel, ett spel om vem som sitter på stolarna när media slutar spela. Tänk på detta när nu vurmar för er minister, att ni tillåter ansvariga politiker komma undan ett historiskt säk-haveri med några omplaceringar.

Säkpolare låter inte politiker komma undan med historiska säk-haverier.

Vänligen,
Mikael Grev


Totalförsvarssverige har en ny minister

Statsminister Löfvens svar på att Alliansen vill väcka misstroendeförklaring mot statsråden Ygeman, Johansson och Hultqvist, var att idag presentera en regeringsombildning. Det var en märkbart stridslysten statsminister som meddelade att Johansson och Ygeman lämnar regeringen, medan försvarsminister Hultqvist är kvar för att prövas i votering när riksdagen återsamlas. Detta om inget nytt framkommit som skulle ge skäl till förändrad bedömning, vilket är Alliansens nuvarande bakdörr formulering.

Löfven tog strid med orden:

Försvarsminister i min regering är Peter Hultqvist.

Som förklaring hänvisade statsministern till det försämrade säkerhetspolitiska läget och behov av stabilitet, liksom en rad personliga förtjänster med försvarsministern innan han kallade misstroendeförklaringen mot Hultqvist ”helt oseriös”.

Detta blogginlägg handlar inte om vad som varit, ej heller vill jag spekulera i vad som komma skall. Men tre saker vill jag ha sagt innan jag tar mig an ämnet för dagen.

  1. Med anledning av den hotande misstroendeförklaringen, kommer det nu fokuseras på vad försvarsministern har gjort och inte gjort, men även hur säkerhetsfrågor i stort inom IT-området har behandlats politiskt alldeles oavsett regering – samt inte minst vad som behövs framåt (det sistnämnda är mer av en from förhoppning). Grundproblematiken är att vi länge har levt i en kultur där säkerhet inte får kosta, fördröja eller förhindra olika projekt. En lång rad larm och granskningar inom området, av olika aktörer, har pekat på stora brister. Här finns underlåtenhetssynder att fördela på många, under lång tid. Till detta kommer fortsatta strukturproblem i statsförvaltningen när det gäller departementsöverskridande utmaningar behov av beslut och åtgärder.
  2. Den stundande KU-granskningen och fortsatta avslöjanden (sista ordet är säkerligen inte sagt i denna historia) kommer förmodligen att bli besvärlig för personer och verksamheter som idag inte är indragna i diskussionen, medan en och annan som nu nagelfars kan komma stärkta ut på andra sidan. Det kommer klarna över tid hur regeringen har agerat, huruvida detta agerande brustit och om hanteringen hade varit annorlunda om informationsdelning och samordning hade fungerat bättre inom regeringskansliet. Det vill säga i den mån det kan det beroende på hur mycket som är sekretessbelagt. Vi vet t.ex. inte ännu vad regeringskansliets olika delar fick för rekommendationer av inblandade säkerhetstjänster under processens gång, när det gäller att begära mer information från Trafikstyrelsen, sprida informationen, informera riksdagen etc.
  3. Efter det att Transportstyrelsens agerande kommit i dager har regeringen meddelat en rad åtgärder; en utredare ska kartlägga händelseförloppet med Transportstyrelsens IT-upphandling, PTS ska ta fram en säker modell för så kallad ”insourcing” och man vill ha in ett fördjupat underlag från Säkerhetspolisen. Det hade man naturligtvis kunnat göra tidigare, så att säga på eget initiativ i takt med att inre och yttre skademinimering medgett detta, liksom varit öppen om anledningen till avskedet av GD Transportstyrelsen.

Tillbaka till dagens regeringsombildning och den utlösande faktorn till detta inlägg:

Regeringsombildningen innebär att tidigare justitie- och migrationsminister Morgan Johansson nu istället är justitie- och inrikesminister, med ansvar för polis samt övriga rättsväsendet, straffrätt, grundlagsfrågor, krisberedskap och civilt försvar. Således har ”Totalförsvarsverige” en ny minister att hoppas på, vid sidan av Försvarsmaktsminister Peter Hultqvist.

Den säkerhetspolitiska utvecklingen var en röd tråd i statsministerns argumentation idag, vilket naturligtvis indirekt höjer totalförsvarsfrågornas tyngd och ställer krav på handling (och resurser) från regeringens sida. Vad sade då ministern på presskonferensen om vad han vill med krisberedskap och civilt försvar?  Ingenting. Morgan Johansson sade inte heller ett ord om informations- och cybersäkerhet, vilket måste anses anmärkningsvärt med tanke på att det är områden som är själva upprinnelsen till hans nya portfölj.

Man ska naturligtvis inte förtvivla efter ett enda, första framträdande. Men nu gäller det att Morgan Johansson från första stund känner ett uppfordrande tryck att ägna nödvändig tid och kraft åt ansvaret för krisberedskap och civilt försvar.

Händelserna på Transportstyrelsen illustrerar hur säkerhetsfrågor sällan stannar inom ramen för ett departement, vilket ju också var ett argument för inrättandet av statsministerns säkerhetspolitiska råd. Några av oss tycker det var olyckligt att flytta regeringskansliets krishanteringsfunktion – Kansliet för krishantering – från statsrådsberedningen till justitiedepartementet, liksom att dela upp totalförsvarsfrågorna i och med att civilt försvar flyttades från försvarsdepartementet till justitiedepartementet. När nu så mycket vikt – retoriskt och understundom med vissa ekonomiska inslag – läggs vid säkerhet i vid mening, kanske en regeringsombildning hade kunnat landa i en strukturell förändring också, t.ex. i form av en ny minister för civilt försvar placerad vid Hultqvists sida på försvarsdepartementet?

Men hur man än gör med den formella ansvarsfördelningen mellan ministrar finns ett stadigt ökande behov av samordning mellan säkerhet (i vid mening), försvar och utrikespolitik. Det minsta man kan begära som lärdom av den aktuella krisen är någon slags koordinator i regeringskansliet för säkerhetsfrågor – där naturligtvis informations- och cybersäkerhet är en del. Allt som ryms inom det vi i dagligt tal kallar ”gråzonsproblematik” kräver det. Vi har tyvärr bara sett början på konsekvenserna av det över tid försämrade säkerhetspolitiska läge som statsministern talar om – särskilt den krigföring som genomförs med annat än blanka vapen – och ännu är inte den svenska naiviteten död och begraven.

Störst i Finska viken och för Putin


Så här skildrade igår rysk TV atomubåtens ankomst i Finska viken.

Världens största ubåt liksom världens största ytstridsfartyg, bägge atomdrivna, har nu nått fram till Finska viken, vilket med viss emfas skildrades igår på den ryska militära TV-kanalen Zvezda. Vad ryska statsmedier sagt om dessa fartyg och Sverige verkar ha missats.

Vad jag kan se är det ingen Stockholms-redaktion som verkar ha noterat att den ryska statliga nyhetsbyråns militärexpert, Alexander Chrolenko, kommenterat världens största atomfartygs infart i Östersjön och därvidlag själv tagit upp motivet och då nämner även Sverige. För att citera honom, i egen översättning: "Det här är självklart också ett sätt att visa marin styrka gentemot länderna längs med färdrutten: Norge, Tyskland, Sverige, Polen och en rad andra länder." Med andra ord hymlar den statliga nyhetsbyråns egen expert inte det minsta om syftet. En enda svensk redaktion, vad jag kan se, har tagit upp detta, nämligen Skånska Dagbladet.

SVT har dock snuddat vid hur maktbalansen i Östersjön påverkas av den atomdrivna robotkryssaren Peter den store, i slutet av denna artikel. För att citera den av SVT intervjuade Johan Norberg vid FOI: "Frågan är var den tar vägen efter paraden".

Ännu har inga redaktioner alls, vad jag kan se, påmint om vad som hände i Östersjön Ryssland-Sverige förra gången som Peter den store var i Östersjön, 1996. Även om det "bara" var en olycka då Göran Carlssons Viggen gick ner så var det en dödsolycka.

En annan rysk nyhet är president Putins egna ord om Sovjetunionen härom veckan. Vid en TV-sänd frågestund med särskilt begåvade barn fick han frågan vilken händelse i hans liv som haft "störst påverkan" på honom. Efter en stunds tvekan kom svaret: "Sovjetunionens sönderfall".

Man tager sig för pannan

av Lars Nylen

Samtidigt som man inom Transportstyrelsen våren 2015 diskuterade att engagera utomstående för hantering av viss datadrift bedrev vi inom Kungl Krigsvetenskapsakademien ett delprojekt om cyberhotet mot samhället och behovet av informationssäkerhet bland annat inom den civila statsförvaltningen. Vi pekade i seminarier och artiklar bland annat på riskerna med sammankopplade system och system i system och hur känslig information kunde läcka.

Problemen är större än det som nu hänt på Transportstyrelsen. Hösten 2015 konstaterade amerikanska FBI att cyberhotet, i sina olika former, är större än terroristhotet. Regeringen måste ta ett fastare tag om taktpinnen på detta viktiga säkerhetsområde och se till att det blir verkstad och inte bara tomma ord.

IT-teknologin genomsyrar samhället och är till stor nytta. Samtidigt är den förenad med sårbarhet och en ny arena för antagonister av olika slag. Därför är IT-säkerhet av största betydelse. Information kan via nätet stjälas, förändras, blockeras och manipuleras, dessutom så att kritiska samhällssystem skadas med mera. Angreppen kan ske på nanosekunder och ibland upptäcks de inte alls.

Samtidigt som hackers och andra antagonister med olika syften hela tiden och systematiskt ”knackar på portarna” till våra datorer får vi inte underskatta risken med att även personer som är anställda i säkerhetsklassade miljöer, av lättja, obetänksamhet eller okunnighet, lämnar dörren öppen på vid gavel. Bekymret med hotet inifrån ökar med mobila arbetsplatser, arbete utanför tjänstestället, från hemmet eller publika miljöer och med parkoppling av datorer och mobiltelefoner.

IT-säkerhet hör till de centrala delarna av försvaret av vårt land och vårt lands funktionalitet, så står det i en rapport från Socialdemokraterna år 2011. Sen dess har bland annat Riksrevisionen granskat, granskat igen och regeringen 2015 skrivit till riksdagen om intensifierade åtgärder. Bidde det bara en tummetott?

Risker, sårbarhet och behov av skydd tycks ”ha gått flera värdshus förbi”. Transportstyrelsen beslutar att göra avsteg, Säpo får veta och granskar och rekommenderar stopp för outsourcing och regeringskansliet informeras. Ändå händer det!

Informationssäkerhet måste ses som ett strategiskt värde i dagens och morgondagens verksamhet. Den grundläggande kunskapen och beställarkompetensen på områden som rör IT-system måste utvecklas inom staten. Statliga organ får inte tillåtas tappa det vakna och vakande ögat genom att dräneras på egen IT-kompetens. Vad hjälper det med tjusiga risk- och sårbarhetsanalyser om man struntar i att reagera när larmet ljuder.

Vill man dyka djupare in i problematiken och ta del av förslag till skyddsåtgärder är Krigsvetenskapsakademiens (KV21) bok ”Sverige – värt att skydda” med alla referenser en bra inkörsport (kan köpas här).

 
Författaren är tidigare rikskriminalchef och generaldirektör, samt är ledamot av KKrVA.