I skuggan av Almedalen

Sammanfattning

Ryssland har under Almedalsveckan genomfört och påbörjat två mycket anmärkningsvärda övningar. Dels den största luftförsvarsövningen på 25 år dels vad som förefaller vara ytterligare en motövning mot NATO. Den ena övningen visar på att man återigen börjar närma sig en hög nivå den andra övningen visar på att man vet om detta i och med att man utmanar NATO öppet med en egen övning i anslutning till dess övning. Således är det verkligen dags att lyfta upp omvärldsläget på dagordningen ordentligt och då inte enbart tala om det utan även visa handling kring det inom Svensk politik.

Analys

MD V. Under perioden 1-4 Juli 2014 har 1. Flyg- och luftförsvarskommandot (FLLK) inom västra militärdistriktet (MD V) genomfört luftförsvarsövning omfattande dels flyg dels luftvärn. Övningen har i huvudsak genomförts över och i Tver och Leningrad Oblast vid Kingisepp respektive Kushalino övningsfält. Luftförsvarsövningen är den största av sitt slag som genomförts under de senaste tjugofem (25) åren i Ryssland.

Ur flygstridskrafterna har fem (5) flygregementet (antalet flygplan som totalt deltagit har ej delgivits) deltagit med SU-24, SU-27, SU-34, MIG-29 SMT och MIG-31. Flygstridskrafterna som deltagit i övningen har varit baserade vid åtta (8) stycken flygbaser. Ur luftvärnet har sju (7) luftvärnsregementen deltagit med S-300 samt Pantsir S-1, utöver detta har även arméflygs-, ingenjör-, sambands-, specialflygs- och televapenresurser deltagit i övningen. Övningen har varit dubbelsidig, flygresurserna har försökt ta sig igenom de luftförsvarade områdena av luftvärnsförbanden. Övningen har genomförts dels simulerad dels med skarp ammunition.

Övningen har syftat till att för flygförbanden öva i en extremt hög luftförsvars miljö och därmed genomföra genomträngning av luftförsvarsområdena. För att då kunna påverka i huvudsak en motståndare på marken antingen med hjälp av flygbomber, missiler och /eller raketer. För luftförsvarsförbanden har det i huvudsak syftat till att försvara viktiga områden. Totalt har luftförsvarsförbanden genomfört över trehundra (300) simulerade robotskjutningar mot angripande motståndare. Flygförbanden har genomfört flertalet samordnade flygangrepp mot strategiska och operativa mål varav det största attackflygföretag bestod av över trettio (30) flygplan i en anfallsvåg.

Övningen inledes med att motståndaren angrep strategiska mål i St Petersburg området från tre (3) olika riktningar. Vid ett övningsmoment anföll en våg av över tjugo (20) attackflygplan mot St Petersburg området i skydd av radiotystnad och anflygning på extremt låg höjd. Som skenföretag utnyttjades MI-8 helikoptrar utrustade med televapensystem för att dels störa luftförsvarsförbanden dels utgöra en skenåtgärd för att simulera ett angrepp från en annan riktning och därmed dra åt sig uppmärksamheten hos ledningsresurserna vid luftförsvarsförbanden.

Vid ett annat övningsmoment genomfördes ett flyganfall med skarp ammunition mot en simulerad flygbas vid Kingisepp övningsfält. Uppställningsplatser, ammunitions- drivmedelsplatser o dyl hade konstruerats, likväl utnyttjades en tidigare befintlig landningssträcka. Flygstyrkan utnyttjade både styrda och ickestyrda flygbomber vid angreppet. Samtliga mål förstördes vid angreppet. Därefter påbörjade ingenjörresurserna reparation av landningsbana för att kunna påbörja flygverksamhet vid basen igen, efter ett antal timmars reparationsarbete ansågs flygbasen operationell igen. Bedömt är detta det företag som bestod av över trettio (30) flygplan.

Två saker är mycket intressanta med denna luftförsvarsövningen som genomförts. Den första är att man utan tvekan övar offensiva flygföretag mot högvärdiga mål (HVM) dvs flygförbanden har ej övat defensivt luftförsvar i samverkan med luftvärn. Vad som även är intressant i detta är utnyttjandet av MI-8 helikoptrarna för televapeninsatser. Här bör man betänka införandet av MISTRAL fartyg i Östersjön mht den flygkapacitet dessa tillför, likväl andra sjöburna plattformar som kan utnyttjas vid ett inledande angrepp som bärare för liknande televapensystem, mht att man innan ett angrepp kan ta sig mycket nära en nationsgräns med dessa. Troligtvis har även flygande signalspaningsresurser utnyttjas under luftförsvarsövningen i syfte att lokalisera luftvärnet och därmed kunna genomföra invisning och stridsledning av attackflygsföretagen, detta utifrån att signalspaningsflygplan ur det Ryska flygvapnet har varit aktiva under den aktuella perioden. Det andra är att man övar angrepp mot flygbaser som skyddas av kvalificerade luftvärnsresurser samt att man vid dessa har övat R3 (Räddning, Röjning och Reparation) resurserna skarpt. Särskilt mängden av reparationsresurser som åtgått vid genomförandet av ett angrepp bör beaktas, en (1) ingenjörbataljon, krävdes för att få flygbasen operativ.

MD S. En annan mycket intressant övningen pågår just nu i södra militärdistriktet (MD S) vilket omfattar dels sjöstrids- dels luftstridsförband i Svarta Havet. Övningen påbörjades den 4 Juli 2014 vilket sammanfaller med startdatumet för NATO övningen SEA BREEZE'14, denna övningen verkar dock nu förskjutas till Augusti 2014, dock befinner sig fortfarande flertalet NATO fartyg kvar i Svarta Havet samt Svarta Havs flottan genomför vad som förefaller vara ytterligare en motövning till en NATO övning. Detta är något som det även talas om i Rysk media att det uttryckligen är en motövning.

Denna motövning omfattar över tjugo (20) örlogsfartyg, tjugo (20) luftfarkoster (stridsflygplan, helikoptrar), marininfanteri och kustförsvarstrupper. Övningen genomförs i hela Svarta Havet och omfattar, robotskjutningar mot sjömål, artilleriskjutningar mot sjö- och luftmål. Det övergripande syftet är att samöva sjö- och luftstridskrafterna för att kunna slå en motståndare till havs samt genomföra taktiska landstigningar i Svarta Havs regionen.

Vad som hittills har övats förefaller det varit sjöstridskrafterna för sig och luftstridskrafterna för sig. Inledningsvis den 4 Juli 2014 genomfördes robotskjutningar från örlogsfartyg. Därefter rapporterades det om att under den 7 Juli 2014 genomförde dels sjöstridskrafterna en robotskjutning med fyra (4) stycken örlogsfartyg samordnat mot en fientlig sjöstridsgrupp. Dels genomfördes en luftstridsföretag med SU-24 mot en fientlig sjöstridsgrupp. Ingen samordning förefaller än ha genomförts mellan sjö- och luftstridskrafterna.

Slutsatser

Några slutsatser kan dras dels vad avser luftförsvarsövningen inom MD V dels motövningen inom MD S utifrån den initiala rapporteringen kring de båda övningarna varav den i MD S fortfarande pågår. Ytterligare slutsatser kan dras om någon eller några veckor då ytterligare nyhetsrapporteringen kring övningarna har framkommit och som brukligt då det Ryska Försvarsministeriet släpper sin officiella utvärdering.

Inledningsvis är det ju mycket intressant och till del anmärkningsvärt att den största luftförsvarsövningen på 25 år genomförs i närheten av Almedalen utan att det märks i debatten, då flertalet partiledare lyfte just försvars- och säkerhetspolitiska frågor i sina tal under Almedalsveckan, antingen så tyder det på att informationsflödet är klart begränsat eller att man tiger ihjäl frågan, dock så sammanföll en incidentstart samtidigt som öppna SIGINT källor rapporterade om Rysk signalspaningsverksamhet i Östersjöregionen i anslutning till Gotland, under fredag kvällen den 4 Juli 2014, så till del blev den Svenska Politiker eliten varse om att fredens hav inte är så fredliga längre.

Vad avser övningen inom MD V är det mycket intressant att man övar offensiva flygföretag mot strategiska mål i en mycket svår luftförsvarsmiljö. Likväl storleken på anfallsföretagen som varierar mellan 20 till 30 attackflygplan. Detta motsvarar de största anfallsvågorna som genomfördes under ACE'14 och då var det flertalet nationer med i dessa, det man måste beakta var att dessa anfallsföretag EJ genomfördes med det luftvärnshot som övades under denna övning, således så kan man börja dra slutsatsen att det ryska flygstridskrafterna inom MD V börjar närma sig en hög förmåga med stormsteg, återigen är det teknikbristen som hindrar vissa delar, men utifrån den rapportering som genomförts så kan den börja anses vara försumbar mht det generellt sett låga luftvärnshotet som finns i Östersjöregionen. 

Likväl att man övar anfallsföretag mot flygbaser tyder på att man passeratförsvarsnivån och nu övar offensiva attackföretag, således man genomföra offensiva stridsföretag i en mycket svår miljö och lyckas lösa dessa uppgifter. Likväl skall man beakta att ett anfallsföretag mot en flygbas med 20-30 ryska attackflygplan ger enhel ingenjörbataljon flertalet timmar i reparationsarbete för att få den operativ igen, med operativ avses här att man kan landa, tanka och återigen lyfta. I Insatsorganisation'14 finns två (2) stycken ingenjörbataljoner för hela Försvarsmaktens behov, lägg därtill enbart två basbataljoner för hela flygvapnets behov så inser vän av ordning rätt snabbt att våra resurser i händelse av ett väpnat angrepp är mycket begränsade till obefintliga till att våra främsta fjärrstridsresurs, dvs flygvapnet, skall kunna utnyttjas, de kommer helt enkelt inte kunna lyfta för baserna kommer vara förstörda och inga reparationsresurser finns att tillgå.


Likväl utnyttjandet av helikopterbruna talevapenförmågor öppnar en ny dimension, att helikoptrar utnyttjas till detta tidigare är inte okänt, men det man bör ta i beaktande är utnyttjandet av televapenresurser på helikopterförband i ett inledande angreppsskede då örlogsfartyg med helikoptrar kan patrullera i nära anslutning till Svensk territorialvattengräns för att därefter påbörja störning och därmed markant minska egen förberedelse- och förvarningstid, då främst utifrån att Ryska luftstridskrafter har en längre anflygningssträcka än tidigare jämfört med under Sovjettiden, då dessa flygburna förmågor tidigt skulle märkas om de skulle passera ut ur Finska viken eller från Kaliningrad. Likväl är detta något som det Finska luftförsvaret bör ta i beaktande i och med dess mycket långa landgräns mot Ryssland.

Men det mest intressanta i detta inlägg är nog ändå den Ryska motövningen i Svarta Havet. Vid två tillfällen har nu Ryssland initierat motövningar mot NATO övningar i dess närområde. OM nu detta är ett mönster är för tidigt att säga, nästa stora NATO övningen genomförs i Polen i September 2014. Genomför då Ryssland med hjälp av Vitryssland en motövning så bör man kunna säga att det är ett mönster som uppträder. Varvid ett tydligt ställningstagande från Rysk sida har tagits, varje NATO övning i dess närområde kommer mötas med en motövning. Således tar vi ytterligare ett steg nedåt i en nedåtgående säkerhetsspiral i vårt eget närområde.

I sig är detta mycket intressant att Ryssland initierar motövningar, då NATO t ex under Zapad övningarna har hållit sig mycket passiva, troligtvis har enbart en förhöjd underrättelse- och stabsberedskap intagits, men man har ej initierat motövningar. Ser man till SEA BREAZE och BALTOPS är detta övningar som genomförts under en mycket lång tid, så det är ej några nya övningar som tillkommit utifrån Ukraina krisen, utan de tillhör så att säga normalbilden i de olika regionerna. Varvid dessa motövningar blir än mer anmärkningsvärda. Kommer det ske en motövning i September, detta är förtidigt att säga, dock vad som är intressant är att vissa uppgifter gör gällande att det strategiska bombflyget har framgrupperat TU-160 till Vitryssland, vilket kan vara ett tecken på att sådana åtgärder vidtas. Det mest troliga alternativet är att om en motövning genomförs är det i form av en beredskapskontroll med både Ryska och Vitryska förband inom ramen för det försvarsförbund som finns mellan de båda nationerna.

Således Ryssland är tydligt på frammarsch dels möts NATO upp med motövningar dels har man börjat öva allt mer offensiva anfallsföretag vilket återigen bekräftar att man har gått från den sk låga nivån till en högre nivå alternativ högnivå inom vissa förband och förmågor.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Ryska Försvarsministeriet 1, 2, 3, 4(Ryska)
ITAR-TASS 1, 2, 3, 4 (Engelska)
RT 1(Engelska)

Lättande av incidentberedskapens förlåt?

Försvarsmakten har gläntat ytterligare något på förlåten kring incidentberedskap och SVT körde under måndagskvällen incidentberedskapen som sin huvudnyhet under rubriken ”Hemliga ryska plan över Östersjön”. En rubrik som får mig att sucka djupt eftersom det inte finns något speciellt hemligt med de flygplan som Ryssland flyger där. Däremot uppträder man på sådant sätt att man vill försvåra så mycket som möjligt för andra länder runt Östersjön och framförallt den civila flygtrafikledningen. Å andra sidan har ju de ryska flygplanen i mångt och mycket varit hemliga för den svenska allmänheten.

SVT:s reportage kommer veckan efter Almedalsveckan där Försvarsmakten fick utstå en hel del rent ut sagt korkade kommentarer från Almedalsdeltagare som, inte helt förvånande, i år igen tolkade den frekventa dygnet runt-närvaron av svenskt stridsflyg på Gotland som ”jippon”. I själva verket har den svenska incidentberedskap under ett antal veckor stått frambaserad på Gotland av flera skäl, inte minst den mycket höga militära verksamheten från både Ryssland och NATO, vilken försiggått i närheten av Gotland.

Här har Försvarsmakten sig själv att skylla. Analysen att motsvarande reaktioner skulle uppstå från Almedalsbesökarna är inte svår att göra, inte minst med tanke på just hur det låtit tidigare år. Likaså hade man kunnat vara öppnare kring den utländska verksamhet som försiggått – och som med all säkerhet snart kommer att dyka upp igen. Att Försvarsmakten går ut just under måndagen och berättar om incidentberedskap har jag svårt att se som en slump. Att släppa samma budskap under förra veckan hade fått ett politiskt värde och därmed kunnat påverka debatten i Almedalen.

Jag har svårt att finna det annat än märkligt att Försvarsmakten fortsätter att hålla så hårt på hemligstämpeln kring incidentberedskapen. Jag kan utifrån sociala medier och utländska tidningar (inklusive finska), samt officiella hemsidor, bilda mig en oerhört god uppfattning av vad som sker i och över Östersjön. Försvarsmakten vet vad dess incidentberedskap gör, det land som möts av incidentberedskapen vet vad den svenska incidentberedskapen gör, statlig signalspaning, men även radioamatörer runt Östersjön vet vad incidentberedskapen gör och den svenska regeringen vet det. De enda som inte vet är den svenska befolkningen inklusive en mycket stor del av landets riksdagspolitiker.

På Försvarsmakten kommenterar uttrycker myndigheten att man inte vill avslöja detaljer som skulle kunna röja svensk militär förmåga samt vad gäller jämförelsen med hur andra länder väljer att rapportera om incidentberedskap att ”alliansfriheten ställer särskilda krav på egen förmåga, och att detta i sig, gör att möjligheterna till extern information ser annorlunda ut”.

Jag har väldigt svårt att se hur en mer öppen redovisning av hur ofta incidentberedskapen varit uppe, hur utländsk verksamhet förändrar sig i närområdet och hur andra länder uppträder skulle röja den svenska militära förmågan. Om något lär tystnaden signalera en valhänthet vad avser just den egna förmågan och hur Sverige klarar av att upprätthålla alliansfriheten.

Låt oss ta exemplet med den ”ryska påsken”. Här var det SvD som kunde berätta att händelsen ägt rum, vilket ju rönte mycket stor uppmärksamhet, för att inte säga bestörtning. Här visade det sig finnas en mycket stor skillnad i vad människor förväntade sig av det svenska försvaret och vad som faktiskt levererades. Lägg därtill att SVT kunde avslöja att den svenska incidentberedskapen (på den tiden) bara existerade ett antal av dygnets timmar (man kan ju med rätta ställa sig frågan hur det då var tänkt att Sverige skulle möta en flygplanskapning utanför kontorstid). Tidpunkten på dygnet lär knappast ha varit en slump utan väl vald utifrån att man ej skulle mötas av svensk incidentberedskap. Vad blev signalen här avseende den svenska alliansfrihetens trovärdighet? Vilka visste vad som inträffat och vilka visste det inte innan SvD:s avslöjande?

Vi har sedan exemplet med den mycket nära kollisionen mellan ett SAS-flygplan och ett ryskt signalspaningsflygplan, där ett stort antal människor hade kunnat dö. Att döma av nyhetsrapporteringen hamnade detta i svenska media genom antingen den danska eller svenska haverikommissionen. Det var ingenting som Försvarsmakten berättade om, även om det var Försvarsmakten som varskodde de civila flygledarna om det ryska flygplanets närvaro. Samtliga inblandade visste om vad som hänt. De enda som hölls utanför var befolkningen och därmed även stora delar av den politiska nivån. (Denna händelse och liknande är i sig värda ett eget inlägg. Utvecklade detta delvis i detta inlägg, men mer finns att diskutera)

Ser man utifrån vad som rapporterats på nätet från såväl officiella som inofficiella källor avseende läget i Östersjön de senaste veckorna ser man till exempel att:

– Estland vid minst ett tillfälle stängt sitt luftrum för civil flygtrafik till följd av för hög närvaro av ryska militära flygplan utan aktiverade transpondrar
– Den baltiska incidentberedskapen vid minst ett tillfälle har startat minst 4 ggr på en dag (rapporterat tidig eftermiddag). Som jämförelse hade man för några år sedan 4 starter på ett år.
– Den finska incidentberedskapen har haft den mest intensiva veckan sedan kalla krigets slut
– Estniskt, lettiskt och finskt luftrum har kränkts upprepade gånger av ryskt stridsflyg
– NATO:s incidentberedskap har identifierat stora mängder ryska flygplan över Östersjön där bilder sedan släppts på flygplan med hängda vapen
– Ryskt stridsflyg har upprepade gånger genomfört provocerande överflygningar på mycket låg höjd vid och över NATO-fartyg

Från svenskt håll var dock tystnaden i det närmaste kompakt med undantag av två artiklar i DN och SvD, vilka dock till mycket ringa grad tog upp det svenska perspektivet. I gårdagens reportage fick vi dock veta att hittills i år är incidentberedskapen upp 50 % från förra året. Förra året var ju, enligt rapportering från just förra året, det mest intensiva för incidentberedskapen sedan kalla krigets slut, varpå ränta på räntaeffekten gör sig påmind.

Vad av ovanstående påverkar alliansfriheten? Påverkar det alliansfriheten att berätta för allmänheten att ryska militära flygplan har för vana att uppträda på ett sätt som hotar den civila flygsäkerheten och som i förlängningen kommer att leda till en kollision med ett stort antal döda? Påverkar det alliansfriheten att man meddelar att den svenska incidentberedskapen för tillfället är frekvent insatt till följd av den militära verksamheten utanför svenskt territorium? Knappast. Det torde snarare stärka alliansfriheten. Ej heller röjer detta något om svensk förmåga så länge man håller sig till motsvarande verksamhet som den som redovisas av våra grannländer. Utöver detta finns annan verksamhet som genomförs och som det av sekretesskäl heller inte ska talas om (samtidigt som man inte vill tala om jaktincidentberedskapen kan paradoxalt nog vem som helst som nyttjar de syntetiska flygradartjänster som finns på nätet i realtid följa den svenska signalspaningens flygningar genom att transponder används).

Ytterst handlar incidentberedskapen om förtroendebyggande. Inte bara att andra stater ska ha förtroende för Sveriges förmåga att hävda sin territoriella integritet utan i minst lika hög grad om att den svenska befolkningen ska ha förtroende för sitt försvar.


Förslag:
Utöka Försvarsmaktens hemsida med en (bättre) sida för nationella insatser. Redovisa här exempelvis månadsvis vad som sker i närområdet och vad som såväl Flygvapnets som Marinens incidentberedskap genomför och verksamhet i närområdet med statistik. Redovisa också särskilda händelser och de kränkningar av svenskt luftrum som sker.

Detta skulle avsevärt höja såväl förtroendet för Försvarsmakten såväl som den folkförankring såväl myndighet som politisk nivå ständigt efterlyser.


Media: SVT, SR, SvD

Se nedanstående bilder från brittisk incidentberedskap i Östersjön under andra halvan av juni (fler bilder) och jämför gärna med de bilder hos SVT som Försvarsmakten släppt. Bra konton att följa på Twitter är bl.a. det lettiska försvarsdepartementet, som flitigt lägger upp information om aktivitet i Östersjön.

Rekommenderar starkt att man med ovanstående i tankarna ockå läser Jägarchefens sammanställning av verksamheten under den ryska storövningen i Östersjön under andra halvan av juni.

Brittisk Typhoon får uppleva motsväng av rysk Su-27 vid identifiering (ej i enlighet internationella flygsäkerhetsöverenskommelser). Su-27 behängd med 4 radarjaktrobotar och två IR-jaktrobotar. © Crown Copyright 2013

Brittisk Typhoon och två Su-27. © Crown Copyright 2013 

Su-27 med 4 radarjaktrobotar, 2 IR-jaktrobotar. © Crown Copyright 2013

Tu-22M3 bombflygplan (samma som ryska påsken) med krysssningsrobot Kh-22 under buken (av färgen bedömt övningsrobot eller försöksrobot). © Crown Copyright 2013

A-50U radarövervaknings- och stridsledningsflygplan. Frambaserades i Kaliningrad under juni (se individnumret på bilderna). © Crown Copyright 2013


Om incidenten och militär verksamhet

Beredskap

Beredskap

Idag kommenterar flygvapenchefen den ökade flygverksamheten över Östersjön och hur Försvarsmakten ser på läget i närområdet. I Sveriges Television (längre inslag i Aktuellt) konstaterar generalmajor Micael Bydén att svensk incidentverksamhet det senaste året ökat med nästan 50 procent och hur ett intensivare militärt uppträdande kan påverka civil luftfart. Dagens Nyheter hade en liknande artikel i mitten av juni.

Att incidentverksamheten väcker frågor konstaterades inte minst under Almedals-veckan då incidentroten flera gånger tvingades störa den fridsamma seminarieatmosfären i Visby med starter från flygplatsen. Inte alla men många kommentarer på nätet handlade då om att Försvarsmakten passade på att genomföra budgetuppvisningar. Detta vittnar om en oförståelse över hur läget och uppträdandet förändrats i Östersjön såväl i luftrummet som på havet och att Försvarsmakten från sin sida tvingas vara mycket mer aktiv än tidigare.

Detta gäller för övrigt hela Försvarsmaktens verksamhet där det i många geografiska områden varit nästan befriat från militär verksamhet under många år och där vi nu genom ett intensivare övnings- och insatsmönster syns och hörs mer. Det väcker frågor och kommentarer, inte alltid av uppskattande natur. Allmänheten har vant sig vid ett tillstånd där omvärldsläget, men också av Försvarsmaktens delvisa hibernation, resulterat i en omedvetenhet om att militär verksamhet är en del av statsapparatens uppgifter. Det rör alltifrån bevakning av skyddsobjekt till det faktiska att vi behöver öva i hela landet.

Från Försvarsmaktens sida är det viktigt att vi berättar om vad vi gör på ett sätt så att allmänheten får en förståelse för verksamheten. Det gäller i synnerhet hur vi hävdar svenskt territorium. Precis som chefen för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten beskriver pågår det ett arbete vid Högkvarteret för att se hur och i vilka former en sådan rapportering skulle kunna se ut. Det är något som är efterfrågat av många, inte minst inom Försvarsmakten. Men det rör också sådant som traditionellt varit omgärdat av mycket hög sekretess, inte det som skämtsamt brukar benämnas ”pinsamt-hemligt”, utan uppgifter som faktiskt skulle kunna röja hög svensk militär förmåga.

I sammanhanget brukar det refereras till hur utländska länder gör med sin rapportering, att de skulle vara mer öppna. Det förtjänar då att påminnas om att alliansfriheten ställer särskilda krav på egen förmåga, och att detta i sig, gör att möjligheterna till extern information ser annorlunda ut.

Men med den reservationen så är överbefälhavarens inriktning att öppna upp det som är möjligt och att det ska gälla samtliga stridskrafter. En preliminär bedömning är att Försvarsmakten kan ha en förändrad regelbunden rapportering under hösten.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

Almedalen 2014 – försvars- och säkerhetspolitisk sammanfattning

Att det är ”supervalår” har onekligen märkts i Almedalen då antalet evenemang i år ökat med mer än 50 % från förra året till över 3500. Antalet evenemang inom försvars- och säkerhetspolitiken är en ynka bråkdel som det ”särintresse” det är enligt vissa. Liksom tidigare år har Folk och Försvar tillsammans med en lång rad andra organisationer hållit fanan högt inom dessa politikområden med ett stort antal intressanta seminarier på Försvarspolitisk Arena och Säkerhetspolitiskt Sommartorg, varav jag tänkte beröra några som hastigast.

I partiledartalen valde flera av partiledarna, Stefan Löfven, Göran Hägglund, Jimmy Åkesson och Fredrik Reinfeldt att beröra försvarsfrågorna. Löfven och Hägglund redan i inledningen av sina tal, medan Reinfeldt omtalade de berömda moderata satsningarna på försvaret. Med tanke på hur tidigt i sina tal i synnerhet Löfven, men även Hägglund tog upp försvarsfrågorna, finns det uppenbarligen de politiska strateger som försvarsfrågan som en fråga där man kan tippa rösterna åt ett gynnsamt håll. Efter att ha hört Jan Björklunds tal var jag något förvånad att han inte berörde försvaret, men det står nog klart för de flesta var Folkpartiet står i försvarsfrågorna. I samband med Folkpartiets dag på lördagen gjorde man också ett utspel om att återinföra värnplikten, vilket understryker bilden av att det faktiskt finns en rad politiska nyansskillnader i Alliansen. På liknande sätt meddelade Kristdemokraterna under sin dag att man vill se en parlamentarisk NATO-utredning.

På vänstersidan handlade försvarspolitiken i Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ mest om att förbjuda vapenexporten, en företeelse som Vänsterpartiet anser försätta Sverige i beroendeförhållande till andra länder. Inget av partierna verkar dock reflektera för ett ögonblick över vilka beroendeförhållanden Sverige hamnar i om all krigsmateriel ska importeras. Det blir ju nämligen inte mycket försvarsindustri kvar i Sverige om man alls ej får exportera produkterna. Det lär bli svårt för Socialdemokraterna att hantera då den svenska försvarsindustrin med underleverantörer sysselsätter många tiotusentals människor. På den yttersta vänsterkanten levererade Feministiskt Initiativ besked om sin försvarspolitik. Till en början ska 10 miljarder av försvarsbudgeten istället omfördelas till kvinnojourer och kriminalvården.


Vad avser det stora antal försvars- och säkerhetspolitiska seminarier som hölls kommer jag bara att beröra ett fåtal. Mest intressanta av seminarierna fann jag seminarierna Ny krigföring i Ryssland, Ukraina och det nya säkerhetspolitiska läget samt Försvarsberedningen och Ukrainakrisen. I dessa seminarier berättade bl a Peter Mattsson (FHS) och Carolina Vendil Pallin (FOI) om den ryska försvarsreformen, de tecken man sett tidigare under 00-talet och vart Ryssland nu är på väg. Liksom Carl Bildt i SVT:s mycket sevärda Rakt på-intervju, konstaterade man att den ryska tröskeln för att använda militär makt för att lösa säkerhetspolitiska problem är lägre än vad man trott i väst, men samtidigt har man i Moskva företagit sig det man tidigare omtalat i den säkerhetspolitiska retoriken. Jag rekommenderar varmt att man tittar på dessa seminarier. Ytterst intressanta och särskilt tänkvärda när man reflekterar över vad FOI och svenska underrättelseorgan tidigare meddelat regeringen och vilka åtgärderna blivit i försvarspolitiken sedan 2008.

På tisdagen hölls ett extrainsatt seminarium på Försvarspolitisk Arena om det säkerhetspolitiska läget i Östersjön, vilket jag blivit inbjuden att delta i, vilket jag tyvärr inte hade möjlighet till. Det är ett intressant och brännande ämne där det hos allmänhet och media idag råder en stor okunskap om vad som pågått under våren i Östersjön nära Gotland, särskilt under veckorna innan Almedalen. Här får man en mycket bättre bild genom att följa andra länders försvarsmakter i deras rapportering från Östersjön, samt civila ”signalspaningsamatörer” som lägger ut sina resultat i sociala media. Här har Försvarsmakten otroligt mycket att jobba med, då man av outgrundlig anledning väljer att hemlighålla information som grannländer och NATO-länder lägger ut öppet, t.ex. hur många gånger incidentberedskapen startat och mot vad. I Almedalen uppstod i år exakt samma problem som tidigare år. Almedalsdeltagare som till vardags verkar ha fullt upp med att sätta post-itlappar på fönster och baka surdegsbröd rasar över Försvarsmaktens ”jippoflygningar” med JAS över Visby. Att det är incidentberedskapen som flyger är inget Försvarsmakten lyckas få ut i media. Istället underbygger tystnaden bara den stora okunskapen och mytbildningen. Jag

Ett förvånansvärt intressant seminarium gällde Hewlett Packards förslag till lösning på Försvarsmaktens personalförsörjning och personalhantering. Jag var nog inte ensam om att höja på ögonbrynen när HP kom på tal i detta. Det visar sig att HP sedan många år redan sköter detta åt det brittiska försvaret inklusive att karriärväxla personalen mot slutet av sin tjänstgöring. Löftet här från HP var att göra det bättre och till lägre kostnad än nu och om man inte lyckades skulle man heller inte ta betalt. Med tanke på nuvarande friktioner i personalförsörjningen förstår jag att såväl moderat som vänsterpartistisk paneldeltagare var attraherad av lösningen. Personligen har jag mycket lättare att acceptera outsourcing av personaladministration och karriärväxling än kärnuppgifter som t.ex flygunderhåll och bevakning.

Utfrågningarna av respektive partis företrädare och ungdomsförbundsordförande var också intressanta att lyssna till liksom vissa av seminarierna där respektive partis försvarspolitiska företrädare var ihoptussade i kontroversiella frågor. Där blev det stundom riktigt hett. Ett bestående intryck av hur påläst Peter Hultqvist nu blivit i försvarspolitiken där han nu lätt och ledigt hanterar en bred flora av olika ämnen på ett sätt få av hans motståndare mäktar med.

Ett seminarium jag blev mycket besviken på var Den militära personalens syn på försvarspolitiken. Här ställdes Peter Hultqvist och Johan Forssell mot varandra och för att kommentera den medarbetarundersökning Officersförbundet gjort i Försvarsmakten avseende de anställdas syn på försvarspolitiken. Återigen visade undersökningen att de anställdas förtroende för regeringens försvarspolitik sjunkit. Från skrämmande låga siffror till mycket skrämmande, skulle man nog kunna sammanfatta det hela. Det är inte utan att man undrar om det finns något politikområde med motsvarande siffror. Tyvärr urartade seminariet i pajkastning mellan Forssell och Hultqvist, vilket väl ändå får ses som talande för resultatet i Officersförbundets undersökning.


Tyvärr är det också så att problematiken kvarstår. Man kan slå sig för bröstet hur mycket man vill över att Försvarsberedningen lyckats leverera en rapport med en god analys av läget, men där en hel mandat period ligger mellan läget idag och de åtgärder som föreslås. Här ska det understrykas att detta är såväl Alliansen som Socialdemokraterna överens om och den ekonomi som skiljer sidorna åt är kaffepengar. Till detta ska också läggas de effekter av Finansdepartementets försvarsprisindex som i realiteten gör att försvarsbudgeten än snabbare krymper enligt FOI. Det är med andra ord inte så svårt att förstå varför försvarsanställda har så lågt förtroende för försvarspolitiken. Se gärna Karlis Neretnieks i seminariet Duger det nationella försvaret? beskriva hur infrastrukturpolitiken skulle se ut om man agerade som försvarspolitiken.


Ett stort tack till Försvarspolitiska Arena och Säkerhetspolitiskt Sommartorg för inte bara intressanta seminarier utan nu även ypperliga webb-sändningar som gör det möjligt att följa både på distans och i efterhand.

Gästinlägg: Ubåten i framtidens försvar – framgångssaga eller bara fortsatt morrhårsplanering?

Foto: Försvarsmakten



Nedanstående gästinlägg är författat av kommendör Bo Rask, ubåtsofficer med mångårig tjänstgöring som officer ombord på våra svenska ubåtar. Han var bland annat förste fartygschefen på ubåten HMS Södermanland 1988-1991 och tog därmed även den första Flank Array Sonar (FAS) till sjöss 1991. Han gjorde även en kort period som fartygschef på HMS Västergötland 1994. Därefter var han stabschef på ubåtsflottiljen 1995-1996, stabschef Marinkommande Ost 1997-2000 samt chef för ubåtsflottiljen 2000-2003. Efter att tiden på ubåtsflottiljen var avslutad så var Bo Rask operationsledare vid dåvarande OPIL under drygt ett år för att därefter tillträda befattning som försvarsattaché i London/Dublin under åren 2005-2008. Karriären i Försvarsmaktens regi avslutades i befattning som stabschef vid Marinens Taktiska Stab (MTS). Utöver detta är Bo Rask även ledamot samt sekreterare i Kungliga Örlogsmammasällskapet.

/ Skipper

---------------------------

Under det senaste halvåret har ubåtar diskuterats i media i stort sett dagligen. Kulmen nåddes i samband med att försvarsberedningen överlämnade sitt betänkande den 15 maj. Vi har informerats om hur de ”elaka” tyska ägarna till TKMS AB (före detta Kockums AB) har försökt ta över unika svenska IPR-skyddade (Intellectual Property Rights) tekniska lösningar samtidigt som de aktivt förhindrat ubåtsproduktion annat än för Sveriges nationella behov. Den smala svenska produktionen har dock varit omgärdad av flera tyska förbehåll som till exempel full teknisk insyn i projektet, krav på ekonomisk transparens samt krav på bok och räkning i stället för fast pris vilket är normalt när FMV upphandlar försvarssystem. Någon export av svensk ubåtsteknologi för att dela utvecklingskostnaderna med andra länder har inte accepterats. 

Det tidigare så framgångsrika svenska varvet Kockums syntes på nyåret därmed vara dömt till undergång. Till slut blev situationen ohållbar och FMV gav den 26 februari 2014 SAAB i uppdrag att för maximalt 25 miljoner kronor att undersöka förutsättningarna för en konsoliderad försörjningsstrategi av undervattensområdet (undervattenssystem och ubåtar). Innebörden är att SAAB snabbt ska reda ut hur Sverige ska utveckla och tillverka ubåtar i framtiden. I praktiken har FMV bett SAAB undersöka om bolaget kan ta över ubåtsverksamheten. Rapporten ska överlämnas vid midsommar.

Vi har även upplysts om att undervattensteknologin är ett vitalt svenskt säkerhetsintresse och att de politiska partierna i stort är eniga om vikten att värna svensk ubåtsteknologi. Planerna att modernisera två ubåtar av Gotlandklassen (eventuellt tre ubåtar enligt det senaste politiska utspelet) ligger fast samtidigt som regeringsbeslutet att bygga två nya ubåtar i det tidigare A26 projektet, numera Nästa Generations Ubåt (NGU) också ska fullföljas. Försvarsminister Karin Enström slår fast att Sverige måste ha ”ett kvalificerat ubåtsvapen” och att fokus ska vara att utveckla svensk ubåtsteknik och se till att behålla kontroll över den. GD FMV Lena Erixon anser att det ”krävs en ny industriell lösning, att det inte finns någon möjlighet för ett svensk-tyskt samarbete och att Sverige nu måste ha tillbaka full kontroll över de svenska ubåtarna”.

Grunden för dessa uppfattningar är att ubåtarna anses vara vitala i det svenska försvarsbygget genom att de kan verka dolt, är svåra att slå ut och är utmärkta som plattformar för dold underrättelseinhämtning. Den nuvarande flottiljchefen kommendören Jens Nykvist, uttalar sig i media SvD 12 april ”ubåtsvapnet har aldrig tidigare har haft så mycket stöd som nu”.

Så här långt är allt gott och väl, men det saknas fortfarande några viktiga åtgärder och beslut för att det strategiska vägvalet att åter konstruera och bygga ubåtar helt i svensk regi ska visa sig vara riktigt samt även för att ubåtssystemet ska kunna fortsätta att leverera effekt idag, imorgon och i framtiden. Utan dessa beslut är det hög risk att ubåtssystemet bara reduceras till ett vapensystem med begränsad effekt och med dåliga framtidsutsikter för export av vårt ubåtskunnande.

För att beskriva dagsläget är det lämpligt att gå tillbaka i tiden och granska de beslut och händelser som ligger till grund för dagens läge.

Ifrågasatta och reduktion av antalet ubåtar


Sverige producerade efter det andra världskriget en ny ubåtsklass ungefär vart tionde år genom klasserna Hajen 1954, Draken 1962, Näcken 1977, Västergötland 1986, Gotland 1996 vilket var unikt i västvärlden och det gav samtidigt en styrkeposition genom att under ekonomiskt och tekniskt säkra former stegvis utveckla ubåtsteknologin till att vara världsledande inom konventionell teknik.

Under hela 80-talet och under tidigt 90-tal utnyttjades ubåtarna intensivt i spaningsuppdrag och ubåtsjaktoperationer runt den svenska kusten. Samverkan med övriga sjöstridskrafterna var väl utvecklad och tillstånd till vapeninsats med målsökande torped mot kränkande ubåtar tilldelades vid några särskilda tillfällen. Sju till åtta ubåtar av de totalt tolv ubåtarna (fem Sjöormen, tre Näcken samt fyra Västergötland) var ständigt bemannade och utnyttjades i balanserad produktion, underhåll och insatser. Systemet rekryterade årligen såväl operatörer, tekniker och ingenjörer ur värnpliktskadern. Systemet avkastade befäl till den viktiga ubåtsräddningsfunktionen samt till staber, skolor och tekniska förvaltningar. Systemet var i stort i balans.

Personalen vid FMV arbetade med Gotlandsprojektet (tre ubåtar) som snart skulle börja byggas vid Kockums AB och studerade även ersättaren till Näckenubåtarna. Stirlingmotorteknologin och andra spetsteknologier studerades samtidigt. I HKV började dock diskussioner föras om reduktioner i antalet ubåtar när det kalla kriget hade upphört, risken för kustinvasion minskade och Sovjetunionen upplöstes.

Den ubåtstyp som inledningsvis var tänkt att ersätta Näckenubåtarna kallades i början på 90-talet för ubåt 2000. Operationsområdet var fortfarande Östersjön och övriga Sveriges omgivande farvatten. Designen var ganska djärv med luftoberoende maskineri byggt på de goda erfarenheterna från proven med Stirlingmaskineri i ubåten Näcken, ett mindre batteri och ett flundra- eller spolformat formskrov klätt med sonardämpande material för att minimera risken för upptäckt med aktiva sonarsystem. Bottennära uppträdande var en taktik som diskuterades, men tekniken skulle kräva bättre sensorer och andra typer av sjökortsdata.

Reduktionen i antalet ubåtar beslutades och den nya nivån skulle vara nio. Marinens argument om rekryteringssvårigheter och svårigheter att bemanna staber, skolor och förvaltningar med rätt kompetens nonchalerades. Ubåtssystemets ledande officerare och ingenjörer insåg vid den här tiden att det sannolikt skulle underlätta att få fullfölja det nya ubåtsprojektet om internationellt samarbete etablerades. Observera att detta inledningsvis inte var ett ”dekret” uppifrån i HKV utan en sund insikt hos ett antal ubåtsofficerare och ingenjörer. I första hand analyserades förutsättningarna för ett nordiskt samarbete och snart växte ubåtsprojektet Viking fram som ett mycket seriöst och även politiskt välsignat projekt. Tidsöverensstämmelsen mellan ländernas olika projekt var idealisk. Tanken var att Norge skulle ersätta de sex ubåtarna av Kobbenklass (tysk 207-klass), Danmark behövde tre – helst fyra nya ubåtar och Sverige riktade in sig mot två för att nå numerären nio (4 Västergötland, 3 Gotland och 2 Viking). Styrkan i upplägget var hög serieeffekt vilket skulle ge lägre styckekostnad och stabilitet vid industrin i de tre länderna genom den långa serien om 10 till 12 ubåtar. Arbetet i de olika projektgrupperna gick bra, ett gemensamt projektkontor under en norsk chef etablerades hos Kockums och ubåten Näcken leasades till Danmark för att den danska flottan tidigt skulle få bekanta sig med modern ubåtsteknologi och för att kunna dra taktiska erfarenheter av ett luftoberoende maskineri baserat på Stirlingteknik.

I den högsta militära ledningen och i politisk ledning ifrågasattes trots genomförd reduktion fortfarande behovet av ubåtssystemet i den nya fredliga värld som skulle uppstå efter murens fall och Sovjetunionens upplösning. Kockums AB såldes 1999 till Howaldwerke Deutsche Werft (HDW) och Viking projektet avslutades hösten 2004 när Norge främst av ekonomiska skäl beslutat att inte ersätta Kobben klassen samtidigt som Danmark beslutade att helt avveckla ubåtssystemet. Sverige stod nu ensamt kvar med sina anskaffningsplaner. Nu var hela ubåtssystemet återigen starkt ifrågasatt och mycket sårbart. Någon risk för överskeppning av kustinvasionstonnage förelåg inte och marinens belackare vädrade morgonluft. Resurserna för forskning och utveckling reducerades kraftigt.

Deltagande i internationella insatser blev viktigt och bedömdes vara en förutsättning för åtminstone kortsiktig överlevnad. Ubåten Gotland (på provtur) deltog i den första internationella övningen – ubåtsräddningsövningen Sorbet Royal 1996 utanför Bodö i Nordnorge. Det blev en succé! Snart övade ubåtarna även i brittiska farvatten samtidigt som några underrättelseoperationer genomfördes med enastående bra resultat. Trots dessa lyckade resultat nedvärderades ubåtssystemet i de få operativa spel som genomfördes i HKV med resultat att studier av nya ubåtar gick på sparlåga. Materielsystemet systemutveckling ubåt underfinansierades med följd att Kockums AB bara skedmatades med små studieuppdrag för att till del kunna vidmakthålla kompetensen att utveckla ubåtar. Finansieringen av systemutveckling ubåt avvecklades 2005. Under perioden 2005-2007 varmhölls teknikområdet med minimal finansiering samt med stöd av utlandssamarbete. Några nya byggnadsprojekt syntes inte i materielplanerna.

De internationella övningarna fortsatte med bland annat en drygt tre månader lång resa för ubåten Halland till Medelhavet hösten 2000. Resultatet var mycket bra och nu började intrycken från omvärlden så sakta nå Sverige via olika utländska kanaler. Två framgångsrika övningar ubåt mot ubåt med amerikanska ubåtar genomfördes några år senare och som ett direkt resultat leasades ubåten Gotland under två års tid för att vara sparringpartner till US Navy i Stilla Havet. Resultaten i Stilla Havet var så bra och de utländska omdömena om teknik och personalens kunnande så goda, att behovet av ubåtssystemet och dess flexibilitet åter började omprövas. Men numerären fortsatte att sjunka genom att de tre Näcken utrangerades utan ersättning. Ubåtsförbandet omlokaliserades dessutom i strid med Försvarsmaktens uppfattning till Karlskrona vid försvarsbeslutet 2004. Två Västergötland såldes senare till Singapore genom en hård överlevnadsprioritering trots de ständigt ökade svårigheterna att hålla ihop hela systemet. Brister i bemanningen ombord, vakanser vid skolor och staber samt vid FMV blev det direkta resultatet av de politiska besluten.

Var är den långsiktiga planeringen?


I år är det 26 respektive 18 år sedan Södermanland och Gotland sjösattes. Den planerade livslängden för de två systemen är numera 30 år (inledningsvis var den bara 20 år för Västergötlandssystemet, senare Södermanland). Med minimala tekniska åtgärder höjdes livslängden först till 24 år och därefter utan vidare åtgärder till 30 år. Det betyder att Södermanland och Östergötland måste börja fasas ut redan 2018 samt Gotland 2026. Överskrids dessa planerade livslängder uppstår problem med att anskaffa reservdelar samtidigt som osäkerheten om eventuell utmattning av tryckskroven börjar öka. Att förlänga planerad livslängd är mycket kostsamt och det är tveksamt om det ger den önskade effekten att ha fler ubåtar tillgängliga.

Numera lovsjunger politikerna ubåtssystemet och dess inneboende förmågor. Ubåtarna anses jämte stridflygsystemet vara vitala för Sveriges försvar. Vissa politiker vill nu också öka antalet ubåtar från det politiskt beslutade fyra till fem vilket måste anses vara ett måttligt ekonomiskt åtagande då vi redan har fem skrov tillgängliga. Ett av motiven för att uppdra åt SAAB att utreda förutsättningarna för att återigen utveckla, konstruera och bygga ubåtar i svensk regi är definitivt exportpotentialen och därmed möjligheten att dela utvecklingskostnaderna med andra länder. Många länder står i begrepp att omsätta sin ubåtsnumerär och andra är beredda att börja operera ubåtar.

Potentialen till att dela utvecklingskostnaderna finns där, men då måste också Försvarsmakten börja investera i utveckling av systemet. Det innebär till att börja med att återinföra systemutveckling inom FoT programmet. I sådan utveckling ligger bland annat fortsatt motorutveckling, studier av nya sensorsystem och mer effektiva vapen samt fortsatt reducering av signaturer och ökning av motståndsförmågan mot stöt (verkan av detonerande vapen på korta avstånd).

Ett allvarligt problem för den framtidsinriktade utvecklingen är att redan om fyra år har vi klara tekniska begränsningar i de två Södermanlandubåtarna samtidigt som NGU ännu inte är levererade och operativa. När de två NGU börjar bli operativa ca 2023, fortsätter problemen genom att det då är bara tre år kvar av den planerade livslängden i Gotlandsklassen.

De två ubåtar som skulle byggas för att antalet ubåtar skulle vara nio, ligger antalsmässigt kvar i politisk och militär planering trots att förutsättningarna så totalt har ändrats. Genom att vi har ”hoppat över” den ubåtsklass som skulle ersätta Näcken omkring 2005 medför tidsförhållandena nu att två ubåtsklasser om totalt fem ubåtar måste ersättas ungefär samtidigt. Men det är bara två nya ubåtar som är beställda av regering och riksdag! Hur ska Försvarsmakten kunna hålla besättningskompetensen uppe på de besättningar som ska dela på två till tre skrov innan utbildning inför NGU ska starta? Hur ska senare operativ verksamhet kunna bedrivas samtidigt med provturer med de två nya ubåtarna? Risken är därmed uppenbar att ubåtssystemet ytterligare reduceras. Kanske inte så mycket av politisk vilja, men som resultat av de tekniska förutsättningarna. En ytterligare antalsreducering ner till endast två ubåtar omkring 2026, kommer att medföra att systemet inte långsiktigt kan vidmakthållas genom att personalen blir den begränsande faktorn. Den operativa effekten av endast två ubåtar är mycket låg.

Sammantaget leder ovanstående resonemang till att de två planerade NGU redan nu i planeringen borde vara minst fem, helst sex nya ubåtar för att öka systemeffekten, långsiktigt säkerställa systemets överlevnad och minska styckekostnaden genom serieeffekten. Bygger man endast två ubåtar så minskar inte heller nämnvärt styckepriset för att bygga ubåt nummer två relativt den första. I en större serie (minst fyra) sjunker dock antalet mantimmar betydligt för varje ny byggd ubåt genom inlärningseffekten vilket leder till en påtaglig kostnadsminskning per ubåt. En större serie skulle ge stabilitet i produktionen, skapa långsiktig handlingsfrihet för att kunna återbygga och stabilisera ubåtssystemet samtidigt som exportpotentialen säkras. Sammantaget skulle med en större serie det strategiska vägvalet att åter börja utveckla och producera ubåtar i svensk regi ekonomiskt kunna motiveras.

Fatta beslut!


Hittills har diskussionerna om framtidens vapenlaster ombord i NGU varit underordnade behoven av att konstruera en tekniskt väl balanserad ubåt till så låg styckekostnad som möjligt. Med det politiska stöd som nu finns för ubåtssystemet, så måste även frågan om vad ubåtarna ska kunna utnyttjas till i fred och krig diskuteras. De höga styckekostnaderna per ubåt kräver en seriös studie av nya sensorsystem för underrättelseinhämtning, målinmätning och även studier av nya typer av vapenlaster. Redan ca 2025 måste dagens tunga torped 62 omsättas, varför det omgående bör studeras både torpeder, minor och robotbeväpning samt eventuell luftvärnsförmåga för egenskydd. Att underlåta att redan nu diskutera framtidens vapenlaster kan leda till tekniska suboptimeringar. Att till exempel beväpna ubåtarna med ett antal kryssningsrobotar för precisionsstyrda attacker på stora avstånd mot välförsvarade markmål med ett högt värde som flygbaser, viktig infrastruktur, ledningssystem och stabsplatser kan ge mycket hög försvarseffekt och därmed också öka en fiendes risktagning vid operationer mot Sverige. En sorts andraslagsförmåga med högt skydd skulle skapas.

Försvarsmaktens studieverksamhet bör därför inriktas mot att utveckla ubåtssystemet med dess stödsystem samtidigt som systemutveckling ubåt åter måste finansieras till en nivå där förutsättningarna skapas för att kunna göra fortsatta tekniska genombrott i skeppstekniken.

Rekryteringsmöjligheterna måste förbättras genom att inledningsvis en, senare två ubåtar och på sikt halva ubåtsförbandet återigen baseras Berga alternativt Muskö. Baseringen av hela ubåtsförbandet i Karlskrona är en dyster anomali helt politiskt driven som har skapat omfattande rekryteringsproblem. Ubåtsförbandet har tidigare alltid varit delat mellan Stockholm, Karlskrona och även Göteborg utan stora olägenheter och med maximalt utnyttjande av de bättre rekryteringsförutsättningarna i de två större städerna.

Lämpligen organiseras även en sammanhållen utvecklingsenhet mellan FM, FMV och FOI samt industrin i Muskö - Berga området inom ramen för systemutveckling ubåt. Här skulle utveckling av taktik och teknik kunna gå hand i hand i de för ubåtsverksamheten så mycket gynnsammare havsområdena utanför Stockholm.

Redan utbildad ubåtspersonal, officerare, ingenjörer och GSS måste åter placeras i ubåtsbefattningar så att inte kompetensen slösas bort i mer allmänna befattningar. Återstart av rekrytering och utbildning av ubåtsingenjörer är också ett viktigt krav för att fortsatt hög teknisk nivå skall kunna garanteras.

Slutligen måste ubåtarna omgående börja bemannas med två besättningar per fartyg. Det kommer att ta tid, men betalar sig om några år vid provturerna med NGU. Ubåtarna är dyra att anskaffa, men besättningsstorleken gör dem billiga över fartygens hela livslängd i en jämförelse med andra mer personalkrävande försvarssystem. Två besättningar per ubåt skulle återigen skapa personalbalans i systemet och möjliggöra att på sikt åter kunna bemanna staber, skolor och systemförvaltande organisationer och myndigheter med kompetent personal. Med två besättningar kan även den tillgängliga ubåtstiden till sjöss ökas vilket är ett högt operativt krav.

Flera av besluten ovan kan fattas av Försvarsmakten och skulle ge de förutsättningar som krävs för att skapa ett stridsdugligt ubåtsförband med exportpotential av NGU och kommande ubåtssystem. Det är dags för Försvarsmakten att i handling följa de politiska ambitionerna för ubåtssystemet.

/ Bo Rask

Den svenska Törnrosasömnen

Skeendet i Ukraina är under förändring sedan den ukrainska armén har gått till offensiven senaste veckan och igår tagit Slovjansk och Kramatorsk. De pro-ryska separatisterna är under omgruppering för att framförallt befästa Donetsk. En av separatistledarna, Denis Pushilin, anklagade Vladimir Putin för att ha svikit separatisterna genom sin uppmuntran.

Parallellt med händelserna på marken går de strategiska turerna vidare. Utrikesministrarna från Ryssland, Ukraina, Tyskland och Frankrike ska ha någon form av förhandling de närmaste dagarna. Bara formatet är en framgång för den ryska ledningen som istället för ett samlat EU möter länder på bilateral basis. Ukrainska uppgifter gör gällande att Berlin pressar hårt för ett nytt eldupphör, vilket kan vara negativt för den nya ukrainska ledningen som riskerar att förlora initiativet på marken.

Läget är svårbedömt. Vad vill Kreml?

Många bedömare menar att den ryska ledningen är på väg att förlora. Ekonomiska förluster och bristande stöd i östra Ukraina framhålls ofta i den argumentationen. Putin kan vilja visa en beredvillighet att förhandla och peka på att han inte längre har mandatet att genomföra militära operationer i Ukraina.

Jag är dock inte lika säker. Det finns två saker som talar emot. Det ena är de militära förberedelserna. Ryssland har just avslutat en beredskapsövning i Centrala militärdistriktet, dragit igång en stor luftförsvarsövning i Västra militärdistriktet med tolv regementen och igår startade man en stor flottövning i Svarta havet. Stora förband finns i närheten av den ukrainska gränsen. Ryssland har alltså stor handlingsfrihet militärt att påbörja operationer i sin närhet med kort varsel, samtidigt som den militära kapaciteten används som påtryckningsmedel.

Det andra skälet är starkare och av psykologisk natur på två plan. En de-eskalering skulle minska rysk prestige i grannländerna. För att hålla ihop den nya tullunionen är det viktigt att upprätthålla den ryska dominansen i Kremls ögon. Vad värre är att det finns en inte obetydlig risk att Putins regim fått en Pandoras box runt halsen. Om vi betänker den svansföring, inte minst under det stora linjetalet, som ledningen haft och vilken nationalistisk yra som annekteringen av Krim utlöste i det ryska samhället, så kan fallet kännas för stort.

Det finns ingenting som skrämmer ryska ledare så mycket som en folklig resning i Ryssland. Om den ryske presidenten och hans regering upplevs ha svikit de sina i östra Ukraina kan detta utlösa negativa reaktioner. Kreml har inte råd att upplevas som svagt internt. Därför är den viktigaste faktorn hur den ryska ledningen upplever risken för öppet ifrågasättande av sitt auktoritära styre. Eftersom repressionen är stark, Putin har haft en stark ställning samtidigt som han är en pragmatiker, så borde det objektivt kunna gå att trappa ned utan större negativa reaktioner. Men som sagt, det går inte att bortse från att även den ryska regimen ibland drivs mest av sina rädslor.

Det går heller inte att utesluta att det hela är en krigslist. All krigföring är vilseledning och få behärskar den konsten bättre än den ryska eliten. Det går att regissera provokationer som presidenten måste svara på med militära medel. I ett sådant läge skulle han kunna peka på att Ryssland har trappat ned genom de öppna tillbakadragningarna som gjordes förra månaden, det tillbakalämnade tillståndet att använda militära medel och sin vilja att förhandla med Ukraina. Den ryske presidenten sa att Ukraina skulle delas när landet skrev på avtalet med EU i slutet av juni.

……….

Om det skulle komma till öppna militära sammandrabbningar mellan Ukraina och Ryssland, så kommer västvärlden att agera med ytterligare sanktioner. I det fallet finns det anledning att fundera på hur Ryssland skulle kunna svara.

Sannolikt kommer man fortsätta att öva sina kvalificerade konventionella förband liksom kärnvapentriaden (ubåtar/flyg/marksilo) som avskräckning mot militärt anfall. Det finns en uppsjö av mer offensiva och asymmetriska aktioner som Ryssland i ett sådant läge kan göra. Jag har hittat tre särskilt intressanta och besvärliga områden för omvärlden.

Ryssland kan genom ombud genomföra cyberattacker mot ekonomiska intressen i väst. Detta innebär en viss risk, eftersom Nato häromveckan deklarerade att cyberattacker mot medlemsstaterna omfattas av artikel fem. Fjärrstyrda hackare erbjuder dock en hygglig förnekbarhet, i synnerhet om dessa verkar från andra länder än Ryssland.

Landet kan öppna andra fronter som i Moldavien, där man nu har förbjudit sändningar från den ryska TV-stationen Rossiya 24. Det finns tillräckligt med trupper i utbrytarrepubliken Transniester för att försvara denna mot Moldavien. Ett försök att destabilisera Georgien eller att manipulera relationern mellan Armenien och Azerbadijan är också möjligt. En mer avlägsen, men potentiell mycket besvärande åtgärd vore att stänga Nato:s utdragningsväg ur Afghanistan i nordlig/västlig riktning.

Givet de traditionellt goda relationerna med Tadjikistan skulle man kunna stänga gränsen förebärande lämpligt skäl. Detta skulle skapa stora logistiska problem för alliansen som skulle tappa farten och i värsta fall få lägga om transporterna till Pakistan istället.

Det sista området är det ekonomiska området, framförallt energiområdet. Ryssland skulle kunna rikta egna sanktioner mot utvalda, enskilda länder genom stoppade/förminskade energileveranser. Smala energiattacker är svåra att stå emot, eftersom det drabbade landet skulle bli tvunget att gå emot sina vänner i Europa om beroendet är stort av rysk energi.

Bortom detta och fortfarande osannolikt skulle det vara med en rysk attack mot dollarn som reservvaluta i världen. Länder som Ryssland, Kina, Iran och i viss mån handlar allt mer kontrakt i andra valutor som exempelvis Euro. En seriös attack mot dollarn skulle utlösa stora konvulsioner i världen och risken för ett större krig skulle öka markant vid en sådan utveckling.

……………………….

I vårt närområde har Rysslands agerande i och kring fått två stora konsekvenser. Dels har spänningen ökat med allt intensivare övningsverksamhet. Att Rysslands förmåga har stigit kraftigt står bortom debatt numera. Nato har ökat sin närvaro lika markant med amerikanska trupper i bland annat Estland och Polen liksom frambasering av framförallt flygstridskrafter. Parlamentet i Lettland har också godkänt en lag som innebär att försvarsbudgeten ska vara 2,0 % av BNP år 2020.

Den andra förändringen är den finska regeringens öppna positiva hållning, där försvarsminister Carl Haglund och de två senaste statsministrarna tagit ställning för ett medlemskap i alliansen. Alexander Stubb lät sig intervjuas av DN och framförde att Finland kan komma att söka medlemskap utan att invänta Sverige. En sådan utveckling skulle vara ett misslyckande för Sverige, där de stora partierna gång på gång betonat vikten av samsyn med Finland avseende fundamenta inom säkerhetspolitiken.

Realiteten är att Finland egentligen bara är ett steg från en medlemsskapsansökan. På pappret är den finska befolkningen än mer avvaktande än den svenska när det gäller Nato. Men den politiska klassen har ett helt annat förtroende på området. Därför blir resultatet annorlunda när frågan ställs i perspektivet att statsledningen förordar ett medlemsskap. Då ändras attityden till frågan och en majoritet i Finland kan då tänka sig att gå med istället. Så fort/om finska socialdemokrater och centerpartister ändrat uppfattning ifrågan kan det gå undan.

Finland har ökat sin handlingsfrihet genom att tala öppet om sin Nato-option. Genom sina uttalanden försöker den finska ledningen också att påverka den ryska och sannolikt även vår egen, fast i motsatt riktning. Till Ryssland blir budskapet:Er aggression kan driva oss in i Nato. Till Sverige är budskapet: Om det krävs kommer vi inte att vänta på er, så bestäm er hur ni vill ha det.

Jag funderar dock på om FInland vid ett eventuellt medlemskap skulle lägga begränsningar som att inte ha utländsk trupp stationerad i landet för att lugna Moskav. Med Finland i Nato skulle organisationen sitta grensle över Finska viken och hela S:t Petersburgsregionen skulle vara instängd, något som Kreml skulle finna hotande.

………………………..

Så länge den ryska upprustningen och aggressionen i Ukraina kan fortsätta, så försämras det säkerhetspolitiska läget i vår omgivning. Där går egen militär förmåga och civilförsvar före alla andra frågor på området, även Nato. Även om det var glädjande att försvarsförmågan fick plats i hälften av partiledarnas tal (bedömer att Annie Lööf inte kommer att nämna det idag), så befinner sig det officiella Sverige i stor okunskap om hur mycket resurser som skulle behövas.

Egentligen håller vi på att genomföra det som Feministiskt Initiativ föreslog i veckan. Med utgången i Schweiz och Försvarsberedningens ambitionsökningar lagda till underfinansieringen summerar nu obalansen inom försvarsförmågan om några år till ≈10 Mdr årligen.

Beroende på hur omvärlden utvecklas den kommande tiden liksom samma omvärlds värdering av den svenska försvarsförmågan riskerar drömmarna om nedrustning att visa sig vara orealistiska och oansvariga.

Det är dags att vakna, inte att bli väckt.

Almedalen: Widegren (M) och Hultqvist (S)

Torsdag var kulminationspunkten för den försvars- och säkerhetspolitiska debatten i Almedalen som i och med detta nu är slutförd. Jag avser inte skriva några separata inlägg om Moderaternas och Socialdemokraternas morgonpass, utan bakar i stället ihop detta till ett inlägg då mycket hänger samman. 

Men till att börja med några rader om Moderaternas morgonpass som gästades av försvarsberedare Cecilia Widegren och reflektion över framträdandet. Jag tror nämligen att Cecilia Widegren under detta seminarium både missgynnade sin egen möjlighet att kunna betraktas som en trovärdig politiker, och jag tror även att hon missgynnade sitt eget partis redan mycket låga förtroende när det kommer till försvarsfrågan. Min bedömning är att Widegren tyvärr skadar partiet mer än gör nytta inom detta politikområde, och jag är förvånad över att det hela tillåts fortsätta.

Det var minst sagt alla taggarna utåt och allmän förnekelse över det prekära läget rörande ekonomin som Försvarsmakten måste hantera. Den eminenta moderatorn Marinette Radebo konfronterade förvisso Widegren med flera frågor som får betraktas som mins sagt jobbiga. Men en riksdagspolitiker tillika vice ordförande i försvarsutskottet samt ordförande i en försvarsberedning bör kunna besvara även svårare frågor på ett sakligt och korrekt sätt. I stället ansåg Widegren att moderatorn raljerade och la ord i munnen på henne. Spänningen i lokalen gick nästan att ta på.

Widegren menade dessutom att RB5 inte längre gäller(!) Då ställer vän av ordning sig följande fråga. Om ett regeringsbeslut inte längre anses gälla, borde då inte detta kommuniceras genom ett nytt regeringsbeslut till Försvarsmakten? För det kan knappast vara meningen att en myndighet ska förhålla sig till försvarspolitiska utspel i media och där försöka läsa mellan raderna vad det är som gäller? Om det nu är så (vilket jag inte tror ett ögonblick på) att RB5 ska betraktas som upphävt, så innebär det också att Försvarsmakten ska förpassa allt arbete man gjort med FMORG 18 till cylinderarkivet. Då finns det med andra ord inte längre något direktiv som gör gällande att 500 miljoner kronor ska sparas på personalkostnaderna. Här måste regeringen ta sitt ansvar och vara tydlig mot Försvarsmakten och allmänheten. Vad gäller?

Cecilia Widegren ställdes under seminariet även mot väggen rörande sina tidigare uttalanden och twittrande om #lågnivå, om att Europa är säkrare än på länge och att Ryssland vänder sig Österut, samt uttalandet om att svensk försvarsförmåga är bättre nu än på 20 år (med hänvisning till ÖB?). Mycket intressant blir det också när Widegren får frågan om hon anser att Försvarsmakten borde genomföra försvarsmaktsgemensamma övningar typ Orkan-93 då 20.000 man deltog. Svaret får en att häpna! Man bör se seminariet i sin helhet för att få den korrekta bilden då det är svårt att förmedla allt korrekt.

Men det allra mest intressanta sker 28 minuter in i klippet här nedan, och det rör den infekterade debatten som förevarit om finansieringen och en uppgörelse över blockgränserna som Socialdemokraterna har eftersökt genom Peter Huötqvist. Moderatorn Marinette Radebo ställer här en direkt fråga till Widegren som får följande minst sagt häpnadsväckande svar m.h.t. vad som sagts tidigare.

- MR: Så om Peter ringer till dig nu och har en finansiering, då säger du ja till förhandling? 
- CW: Jajjemen, den finansieringen har jag gått och väntat på - i många veckor!
-  MR: Ja men då så! 
- CW: Jajjemen!
- MR: Då kan jag framföra det till Peter efteråt!
När detta någon timme senare förmedlades till Peter Hultqvist sa han "Bra! Det där ska jag följa upp". Men ytterligare några timmar senare på Moderaternas eget interna seminarium om försvar- och utrikespolitik där bara Moderater diskuterade detta så förmedlade Widegren ett helt annat budskap nämligen att det enligt henne är helt omöjligt att göra upp om försvaret över blockgränserna. Se detta 3.37.30 -- 3.39.30 i detta klipp.

Se gärna hela morgonpasset med Moderaterna här nedan, som för övrigt är det i särklass mest sedda under årets upplaga av Försvarspolitisk Arena, med mer än dubbelt så många visningar som det näst mest sedda. och åtta gånger mer visat än Socialdemokraternas motsvarighet i skrivande stund. Jag tror detta program i framtiden kommer nyttjas rätt frekvent för att hämta försvarspolitiska citat från.





Därefter var det så dags för motsvarande morgonpass med Socialdemokraterna men här var det inte så mycket nytt eller häpnadsväckande som kom fram. 

Det jag har konstaterat under den gångna veckan är att Peter Hultqvist har blivit riktigt vass inom sitt område där han gång på gång uppvisar att han har satt sig in i de flesta ämnesområden och kan debattera dessa på ett sakligt och förtroendeingivande sätt. Det som haltar ordentligt är när det kommer till NATO-frågan och det nordiska samarbetet. Att det haltar tror jag hänger samman med att Hultqvist själv inte är helt övertygad om det han framför. Detta är min högst personliga bedömning skall tilläggas. Problemet är  att detta är den officiella socialdemokratiska linjen och därmed ett dilemma som är svårt att hantera på annat sätt för en politisk företrädare för partiet.

Hultqvist pekade på två viktiga områden som han menade att vi måste komma tillrätta med:
-Att öka försvarsförmågan och öka övningsverksamheten där han menar att varje övning är en signal till omvärlden att vi nu ökar försvarsförmågan.
- Att få ordning på materielfrågan där underfinansieringen är omfattande.


Moderatorn menade att Hultqvist har bjudit upp till dans över blockgänderna för att komma överens avseende ekonomin. Är försvarsberedningen överspelad? Svaret blev nej, då frågorna är så pass komplexa. Han menade även att beredningen nära ett val har påverkat utgången negativt och att "krona för krona" resonemanget i beredningen har varit av ondo i det skede man befann sig i där och då.

SSU ordföranden Gabriel Wikström som också deltog ville återinföra värnplikt i syfte att få ordning på personalförsörjningen och att stärka folkförankringen samt även införa en civilplikt. Han sa också att "Alliansfrihet har ett pris, och pendeln har slagit för långt i Sverige".

Min analys av Peter Hultqvist utsträckta hand till Moderaterna grundar sig i att han vill ha detta avklarat innan den kommande regeringsbildningen. Moderaterna sätter sig på tvären och menar att en regering måtte vara överens om allt. Därmed så finns det stor risk att läget för Försvarsmakten kommer att förvärras ytterligare efter riksdagsvalet. Jag hävdar att det visst finns möjligheter att Moderaterna gör upp om försvaret med Socialdemokraterna, det handlar bara om viljan att ta ansvar för Sveriges säkerhet. Detta kommer jag att ta upp särskilt i ett kommande inlägg.

Se Socialdemokraternas morgonpass här nedan.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Försvarspolitisk Arena, Säkerhetspolitiskt sommartorg, Folk & Försvar, Allmänna försvarsföreningen samt Förvarsutbildarna för alla intressanta seminarier och arrangemang i år. Jag vet att det är fler aktörer inblandade, men det är ovanstående aktörer som har stått bakom merparten av allt intressant. Tack för i år!  


Den operativa förmågan i skuggan av Ukraina

Wiseman, Skipper och jag har tidigare gjort granskningar av övningsverksamheten i de olika försvarsgrenarna.

Övningsverksamheten bygger krigföringsförmågan med ingående personal, materiel, reglementen och ledarskap bland annat. Därför tänkte jag att det skulle vara intressant att se hur Försvarsmaktens operativa förmåga har påverkats genom att gå igenom alla Försvarsmaktens årsredovisningar mellan 2001 till 2013. Från början tänkte jag att det skulle vara en enkel match att sammanställa, men det visade sig att jag glömt bort att försvar mot väpnat angrepp inte varit den genomgående formuleringen för huvuduppgiften.

Mellan åren 2001 – 2004 formulerades delförmågan: Försvara Sverige mot väpnat angrepp

För 2005 till 2009 valde jag: Förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutveckling och hot som kan drabba Sverige samt kunna öka förmåga till internationella insatser. som den mest jämförbara delförmågan.

2010 till 2012 var formuleringen: Förmåga att kunna genomföra insatser som

2013 ändrades till: Förmåga att kunna genomföra nationella operationer

Så här ser sammanställningen ut:

2001

Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgifter i nuvarande omvärldsläge inom ramen för väpnat angrepp bedöms sammantaget som
erforderlig. Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister inom följande områden utgöra de största begränsningarna; ledning, långräckviddig precisionsbekämpning, underrättelseinhämtning, logistik och helikopterunderstöd.

Dessutom bedöms uthålligheten som begränsande vid operationer i mer än en riktning. Försvarsmaktens planering förutsätter att tillräcklig säkerhetspolitisk förvarning erhålls och att successiva anpassningsåtgärder vidtas när hot om väpnat angrepp tilltar. Nuvarande låga nivå på utbildnings- och övningsverksamhet begränsar på sikt möjligheterna att med angivna tidsförhållanden uppfylla krav enligt förbandsmålsättningar. Kompetensen, främst bland yngre befäl, att leda och utbilda i förband riskerar att urholkas. Denna kompetens är grunden för att genomföra väpnad strid oavsett inom vilken huvuduppgift det sker.

2002

Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgifter i nuvarande omvärldsläge inom ramen för väpnat angrepp bedöms sammantaget som godtagbar. Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister inom följande områden utgöra de största begränsningarna;
ledning, samövning i högre förband, långräckviddig precisionsbekämpning, underrättelseinhämtning, logistik och helikopterunderstöd. Dessutom bedöms uthålligheten som begränsande vid operationer i mer än en riktning.

2003

Försvarsmaktens förmåga att i nuvarande omvärldsläge försvara landet mot ett väpnat angrepp bedöms sammantaget som godtagbar. Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister inom följande områden utgöra de största begränsningarna: ledning, underrättelseinhämtning, logistik och helikopterunderstöd. Dessutom bedöms uthålligheten som begränsande vid operationer i mer än en riktning.

2004

Försvarsmaktens planering förutsätter att säkerhetspolitisk förvarning erhålls och att erforderliga politiska beslut fattas i tid så att successiva anpassningsåtgärder hinner vidtas om och när hot om väpnat angrepp tilltar. Vår operativa förmåga är vidare beroende av att såväl personal som insatsförband kontinuerligt övas och utvecklas, samt att materieltillförsel och underhåll bedrivs i erforderlig omfattning och med tillräckligt god kvalitet.

Försvarsmaktens förmåga att i nuvarande omvärldsläge försvara landet mot ett väpnat angrepp bedöms sammantaget som godtagbar. Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister inom följande områden utgöra de största begränsningarna: Ledning, underrättelseinhämtning och logistik. Dessutom bedöms uthålligheten som begränsande vid operationer i mer än en riktning.

2005

Försvarsmaktens operativa förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutvecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser, uppvisar några brister som nedsätter
handlingsfriheten och förmågan. Uppgifterna kan med vissa begränsningar i huvudsak lösas. De krav som ställs vid ett försämrat omvärldsläge innebär inte att ny förmåga behöver skapas, men däremot kan ett försämrat omvärlds
läge medföra att en större mängd resurser måste finnas användbara direkt. Här finns vissa brister.

2006

Försvarsmaktens förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseut-vecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser, uppvisar, liksom föregående år, några brister som nedsätter handlingsfriheten och förmågan. De brister som har identifierats rör den materiella och personella
situationen hos vissa förband och funktioner, men också bristande planläggning och bristande tillgänglighet och prestanda i materielsystem. Värderingen visar dock att Försvarsmakten kan lösa de uppgifter som åligger organisationen även vid ett försämrat omvärldsläge, om än under begränsad tid och med vissa inskränkningar.

2007

Försvarsmaktens förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutvecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser, har förbättrats jämfört med 2005 och 2006. Det är till del en följd av en faktisk höjning av förmågan, men också av förändrade antaganden samt omformuleringar och omstruktureringar av regeringens krav på operativ delförmåga, som de uttrycks i regleringsbrevet.

Den höjning av förmågan som skett under 2007 avser framförallt en utvecklad förmåga avseende händelser som betingas av utsläpp av kemiska, biologiska, radiologiska ämnen samt av nedfall från nukleära insatser eller provsprängningar (CBRN). Förmågan att genomföra underrättelse- och säkerhetsoperationer har också förbättrats, främst genom fortsatt utveckling av specialförbanden. Det finns dock fortfarande vissa delar där värderingen visar att brister kvarstår. Det handlar liksom föregående år främst om det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också om bristande planläggning och bristande tillgänglighet och prestanda i vissa materielsystem

2008

Försvarsmaktens förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutvecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser kan upprätthållas över tiden, om än med i vissa delar begränsad förmåga. Det finns fortfarande delar där värderingen visar att brister kvarstår. Det handlar liksom föregående år främst om det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också om bristande planläggning och bristande tillgänglighet och prestanda i vissa materielsystem.

2009

Försvarsmaktens förmåga att vid ett försämrat omvärldsläge kunna hantera händelseutvecklingar och hot som kan drabba Sverige samt att kunna öka förmågan till internationella insatser kan upprätthållas över tiden, om än med i vissa delar begränsad förmåga. Främst rör bristerna det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men
också bristande planläggning och bristande tillgänglighet samt prestanda i vissa materielsystem.

2010

Den genomförda värderingen visar att vissa begränsningar finns i förutsättningarna för Försvarsmakten att kunna möta olika former av händelseutvecklingar och hot som kan uppstå vid ett försämrat omvärldsläge. Främst rör bristerna det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också bristande planläggning och tillgänglighet samt prestanda i vissa materielsystem.

2011

Den genomförda värderingen visar att begränsningar finns i förutsättningarna för Försvarsmakten att kunna möta olika former av händelseutvecklingar och hot som kan uppstå vid ett försämrat omvärldsläge. Främst rör bristerna det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också bristande samövning, planläggning och tillgänglighet samt prestanda i vissa materielsystem.

2012

Genomförd värdering visar även att Försvarsmakten fortsatt har begränsningar i att kunna möta olika händelseutvecklingar och hot som kan uppstå främst vid ett snabbt försämrat omvärldsläge och högre konfliktnivåer.

2013

Försvarsmakten har begränsningar i att kunna möta olika händelseutvecklingar och hot som kan uppstå vid ett snabbt och allvarligt försämrat omvärldsläge. Brister finns främst inom förmågan att med en kraftsamlad insatsorganisation verka vid högre konfliktnivåer. Samtidigt har Försvarsmakten begränsningar i att kunna ta emot militärt stöd då erforderlig planering inte genomförts.

………………

Under de första åren hade vi alltså uttalade brister inom: ledning, (långräckviddig precisionsbekämpning), underrättelseinhämtning, logistik och (helikopterunderstöd).

Det förändrades sannolikt inte under åren 2005 till 2011 utan sammanfattades troligen i följande genomgående formulering: Främst rör bristerna det materiella och personella läget vid vissa förband och inom vissa funktioner, men också bristande samövning, planläggning och tillgänglighet samt prestanda i vissa materielsystem.

De senaste två åren har formuleringarna kortats av och lyder nu i huvudsak: Försvarsmakten har begränsningar i att kunna möta olika händelseutvecklingar och hot som kan uppstå vid ett snabbt och allvarligt försämrat omvärldsläge. Brister finns främst inom förmågan att med en kraftsamlad insatsorganisation verka vid högre konfliktnivåer.

Bristerna att genomföra gemensamma operationer kommer av just de först nämnda bristerna i de centrala stödfunktionerna ledning, underrättelser och logistik. Trots närmare 600 miljarder under tidsperioden har vi inte åtgärdat bristerna. Hårddraget är förändringarna i den operativa förmågan att den minskade organisationen har gett oss samma brister med lägre uthållighet i allt mindre områden.

Just de operativa stödfunktionerna är desamma som Europa uppvisat så stora brister i när det gäller Libyen och Mali. De europeiska krigsmakterna är helt enkelt inte expeditionära och inte heller vår egen, fast behovet numera finns för operationer inom det egna terrioriet som exempelvis Gotland eller Norrland.

………………..

Ställ detta i kontrast till utvecklingen i Ryssland, där försvarsministern Shoigu häromdagen rapporterade till president Putin efter beredskapskontrollen av det Centrala militärdistriktet att krigsmakten klarar av att mobilisera och igångsätta operativa transporter av 65 000 soldater på 72 h.

Det är naturligtvis ingen slump att denna övning hölls eftersom detta distrikt utgör en av Rysslands strategiska reserver. Dessutom ska vi lägga till att man igår drog igång den största luftförsvarsövningen på 25 år i nordvästra Ryssland med fem flygregementen och sju luftvärnsregementen. Den ryska krigsmakten är helt enkelt på tårna.

Till detta kommer utrikesminster Carl Bildts uttalande till svenska medier att ryska förband har intagit positioner kring Ukrainas gränser igen de senaste tio dygnen. USA:s befälhavare i Europa, tillika NATO:s befälhavare, general Breedlove talade tidigare om 28 ryska bataljoner.

Den ryske presidenten har av allt att döma i veckan hastigt besökt området sydost om Ukraina (för militär konferens?) och haft samling med landets hemkallade ambassadörer för att delge förändringar i rysk utrikespolitik med anledning av omvärldens (Västs) försökt att inringa Ryssland, heter det.

En stor beredskapsövning i MD C, en stor luftförsvarsövning i MD V och uppgifterna om den strategiska ledningens agerande tillsammans med kraftigt ökad närvaro invid Ukraina är en kraftig påtryckning för de förhandlingar som pågår mellan Ryssland, Ukraina, Tyskland och Frankrike. Men det innebär samtidigt att risken ånyo har höjts för öppen militär konflikt mellan Ryssland och Ukraina.

Vi skulle i så fall få en ny vända med nya förklaringar om hur vi tagit höjd för detta skeende samtidigt som samma tungor hävdar att ingen kunnat förutse det som hände på Krim. På samma sätt målas tillståndet i vår krigsmakt upp i bjärta färger på ett sätt som ingen verksam officer känner igen från de senaste årens övningar på låga nivåer.

För att citera svärtan hos Johny Cash:

”Mr Congressman, why can’t you understand”

Det bidde inte ens en tumme

Idag är moderaternas dag i Almedalen och det är nog inte för inte som Svenska Dagbladet då väljer att lyfta den mycket intressanta rapporten från Totalförsvarets Forskningsinstitut om obalansen mellan försvarets uppgifter och dess finansiering. Det som rapporten konstaterar och som SvD lyfter är hur det "försvarsprisindex" som ska kompensera Försvarsmakten för ökade kostnader och som sätts av Finansdepartementet, i själva verket dränerar försvarsbudgeten.

Förslagsvis läser man Johan Wiktorins inlägg i frågan där han adderar detta till sina tidigare beräkningar på regeringens "satsningar" på försvaret. Det kan vara bra under dagen då moderat försvarspolitik står i fokus, att komma ihåg de 5,5 miljarder kr som kommer att omtalas som summan moderaterna skjuter till försvarsbudgeten först inträffar om 3 mandatperioder! De första pengarna i denna satsning, motiverad av Ukrainakrisen och omvärldsutvecklingen, faller ut 2018, dvs om 4 år. 4 år efter att vår säkerhetspolitiska situation i närområdet stjälpts över ända avser Alliansen och Socialdemokraterna att öka försvarsbudgeten – borträknat de negativa effekterna av försvarsprisindex.

Man kan konstatatera att av satsningen bidde det inte ens en tumme. Istället försvann tummen led för led tills det var pekfingrets tur att möta samma öde.


Uppdatering 09.40:

Med ovanstående i bakhuvudet kan det vara intressant att se utfrågningen av försvarsberednignens ordförande Cecilia Widegren och ordföranden för MUF, Erik Bengtzboe, på Försvarspolitisk Arena. Man tror man har sett och hört det mesta, men likväl häpnar man.


Försvaret – det nya 1984

I dag publicerar Svd en artikel som är en uppföljning på den rapport om försvarsekonomin som FOI nyligen gav ut. SvD reder på ett utomordentligt sätt ut det komplexa fenomenet Försvarsprisindex (FPI) och intervjuar rapporterna huvudförfattare, Peter Nordlund.

Artikeln är ingen uppbygglig läsning för partistrategerna, allra minst i regeringspartierna. De utlovade satsningarna visar sig bli minus istället för plus. Nästa år skulle försvaret få 380 MSEK mer hette det, men resultatet blir 320 MSEK mindre enligt FOI:s beräkningar.

Vid den svåraste europeiska krisen sedan 1968 är det tydligen viktigare att fullfölja nyinförda (2012) kamerala manövrar i form av försämrat index än att öka försvarsförmågan.

Den försämrade kompensationen för prisökningar på försvarsområdet ska läggas till den uträkning som jag gjorde för drygt två månader sedan. Om vi prolongerar de 700 MSEK som FOI använder för 2015, så kommer Försvarsmakten fortfarande 2018 ha lägre anslag än idag. Retoriken är att anslaget kommer att vara 1140 MSEK högre 2018 än idag, men i själva verket blir det minus 257 MSEK istället.

Detta beror på att den politiska ledningen också vill rationalisera extra i statsförvaltningen, inflationsskydda pengarna från när de tillförs samt omfördela pengar från ett anslag till ett annat hos FM och kalla det för en nettoförstärkning.

Orwell hade varit grön av avund.

Almedalen: SvD om försvarsanslaget samt torsdagens evenemang

I morgon torsdag är det sista dagen för de försvars- och säkerhetspolitiska seminarierna i Almedalen och det är många som är mycket sevärda med många deltagare. 

Moderaterna har ett eget som kan bli intressant att se och höra på, i synnerhet då vad som helst kan hända. Förra året genomförde Ofog en drönarattack.... (Se klippet 21:30-24:00). Problemet var väl att ingen brydde sig, ja förutom Carl Bildt som konstaterade att det nu fanns lediga stolar längst fram då Ofogarna låg på marken. I år kanske det blir en attack med kryssningsrobotar, vem vet...

För övrigt kommer morgondagen att bli jobbig för regeringen när det kommer till försvarspolitiken då SvD presenterade siffror på det som vi andra har vetat om länge. Nämligen att anslagsökningarna som man gärna talar om som stora satsningar, inte på långa vägar täcker de årliga kostnadsökningarna, utan snarare leder till ännu större utarmning av försvarets ekonomi.

I februari presenterade jag själv uträkningar baserat på den faktiska tilldelningen av pengar till respektive förband. Dessa beräkningar visade på att Försvarsmakten har 144 miljoner kronor mindre i förbandsmedel (övningsverksamhet m.m) att röra sig med under 2014 jämfört med 2013. Satsningen blev med andra ord i praktiken en mångmiljonreducering. Först nu verkar detta komma fram till den större allmänheten, något som är helt nödvändigt.

Det ska bli intressant att se hur framför allt Peter Hultqvist kommer att använda detta i debatten mot Karin Enström och Cecilia Widegren.

Nedan följer torsdagens mest intressanta evenemang.

---------------------------


09:00-09:35
Försvarspolitiskt morgonpass med Moderaterna: Vilka är de viktigaste valfrågorna? 
Under Försvarspolitiskt morgonpass kommer försvarspolitikerna tillsammans med ungdomspolitikerna att få svara på aktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor, men också blicka framåt och se hur de tror att försvarspolitiken kommer att utveckla sig.
Medverkande: Cecilia Widegren (M), Erik Bengtzboe (MUF)
Moderator: Marinette Radebo
Plats: FPA

09:45-10:15
Försvarspolitiskt morgonpass med Socialdemokraterna: Vilka är de viktigaste valfrågorna? Under Försvarspolitiskt morgonpass kommer försvarspolitikerna tillsammans med ungdomspolitikerna att få svara på aktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor, men också blicka framåt och se hur de tror att försvarspolitiken kommer att utveckla sig.
Medverkande: Peter Hultqvist (S), Gabriel Wikström (SSU)
Moderator: Marinette Radebo
Plats: FPA


10:30-11:15
Försvarsberedningens rapport - en analys och vägen framåt
Den 15 maj överlämnade Försvarsberedningen sin försvarspolitiska rapport. I uppdraget ingår att lämna förslag för perioden efter 2015, analysera det civila försvaret samt bedöma hur utvecklingen i Ukraina påverkar oss. Vad står i rapporten? I vilket sammanhang ska den betraktas? Vart är vi på väg?
Medverkande: Cecilia Widegren (M), ordförande Försvarsberedningen;
Peter Rådberg (MP), ledamot Försvarsberedningen; Torbjörn Björlund (V), ledamot Försvarsberedningen
Moderator: Lena Bartholdson
Plats: FPA


11:45-12:30
Duger det nationella försvaret? – En analys av försvarsberedningens rapport. 
Riksdagen beslutade 2009 om en insatsorganisation som i huvudsak är formad för expeditionära uppgifter. För att iståndsätta denna organisation krävs en årlig anslagsförstärkning på flera miljarder. Till detta kan föras om organisationen duger i ett nationellt perspektiv, bland annat mot bakgrund av krisen i Ukraina. I maj överlämnade försvarsberedningen en rapport med förslag på försvarets långsiktiga utveckling. Detta seminarium syftar till att debattera beredningens förslag.
Riksdagen beslutade 2009 om en insatsorganisation som skulle vara klar 2014. Försvarsmakten har anmält att detta mål kan nås först efter 2020 samt att försvarsanslaget årligen behöver förstärkas med 4 miljarder kronor för att så ska ske. Cirka en miljard av dessa medel krävs för att iståndsätta det nya personalförsörjningssystemet med anställda soldater och sjömän. Ett system som för närvarande brottas med ett antal ”barnsjukdomar”. Resterande tre miljarder krävs för att täcka vissa materielbrister i organisationen och för att omsätta föråldrad materiel.
2009 års beslut var i huvudsak inriktat på att skapa en insatsorganisation med expeditionär förmåga. Sedan dess har fokus riktats mot det nationella försvaret, vilket denna expeditionära organisation har begränsad förmåga att svara upp mot. Bland annat gäller det försvaret av Gotland.
2015 kommer riksdagen att fatta nästa långsiktiga försvarsbeslut. Som underlag för detta beslut har en försvarsberedning med ledamöter från riksdagens alla partier utarbetat en rapport vilken överlämnades till regeringen den 15 maj i år.
Vilken inriktning föreslås i rapporten för det framtida försvaret? Hur kommer kraven på ett försvar med nationell förmåga att uppfyllas? Har vi framför oss en insatsorganisation som fortsatt bygger på materiel kvalitet i enlighet med vad Försvarsmakten föreslagit? Hur ska personalförsörjningen säkras? Är värnplikten på väg att återinföras?
Dessa frågor och säkert några fler ska förhoppningsvis få ett svar, vilket tre riksdagsledamöter ur beredningen är beredda att ge. Till hands finns tre ledamöter ur Kungl Krigsvetenskapsakademien, vilka har kritiskt granskat rapporten ur olika synvinklar.
Medverkande: Allan Widman (Fp), Peter Hultqvist (S), Karlis Neretnieks, KKrVA; Annika Nordgren Christensen, KKrVA; Mike Winnerstig, KKrVA
Moderator: Stefan Ring
Plats: FPA


14:00-15:00
Nytt fokus för Sveriges internationella insatser?
Hur kommer vårt framtida internationella militära engagemang se ut? Prioriterar vi rätt? Hur ställer vi oss till FN-ledda insatser kontra Nato- och EU-ledda? Med Mali och Centralafrikanska republiken (CAR) som aktuella exempel.
Medverkande: Försvarsminister Karin Enström. Peter Hultqvist (S), ordförande i försvarsutskottet, Sveriges riksdag. Aleksander Gabelic, ordförande, Svenska FN-förbundet.
Moderator: Cindy Sturesson, programansvarig Folk och Försvar.
Plats: Sommartorg


14:15-15:00
Behövs mer radikala idéer importeras från andra länder för att lösa Försvarsmaktens personalreform? 
Försvarsmaktens omställning från ett värnpliktsförsvar till anställda soldater och sjömän har flera utmaningar. Personalreformen är en viktig del av försvarsreformen. Vad behöver Försvarsmakten göra och vilka vägar har andra länder valt för att anta dessa utmaningar?
Medverkande: Harri Larsson, HP; Torbjörn Björlund (V); Annicka Engblom (M); ordf. Officersförbundet Lars Fresker; Karl Hertting, Reservofficerare
Moderator: Stefan Ring
Plats: FPA


16:00 - 17:00
En utrikes- och försvarspolitik för framtiden
Nya Moderaternas eget seminarium på Moderaternas dag i Almedalen
Medverkande: Sofia Arkelsten, ordförande i riksdagens utrikesutskott. Carl Bildt, utrikesminister. Karin Enström, försvarsminister. Cecilia Widegren, ordförande i försvarsberedningen.
Moderator: Sofia Arkelsten
Plats: Moderattältet


16:45-17:30
Sverige – Ett säkerhetshål i Östersjöregionen?
På vilket sätt påverkar Sveriges försvarspolitik säkerhetssituationen i Östersjöregionen? Och hur kan det säkerhetsvakuum som många menar har uppstått täppas till? De senaste årens negativa utveckling i Ryssland som kulminerat med krisen i Ukraina har dragit frågorna till sin spets.
Medverkande: Stefan Olsson, Chef, Frivärld; Karl Neretnieks, KKrVA; Linda Nordlund, Förbundsordförande, Liberala Ungdomsförbundet.
Moderator: Katarina Tracz
Plats: FPA


17:45-18:10
Säkerhetspolitiskt Försnack med Moderaterna
Vilken är partiets säkerhetspolitiska inriktning? En företrädare från partiet får ge sin syn genom en interaktiv och rapp dialog.
Medverkande: Försvarsminister Karin Enström
Moderator: Lena Bartholdson, Folk och Försvar
Plats: Sommartorg


Försvarspolitiskt morgonpass med Centerpartiet

Andra morgonpasset för dagen gästades av Centerpartiets Staffan Danielsson och CUF ordförande Hanna Wagenius. I sin helhet var detta det mest slätstrukna morgonpasset hittills. Inga nyheter levererades.

Den positiva delen stod Hanna Wagenius för. Jag har tidigare hyllat henne och flera övriga företrädare för ungdomspartierna för tydligheten och för att man är mycket pålästa i försvarsfrågan. Wagenius, en kvinna med mycket skinn på näsan,  är inget undantag.

Wagenius var tydlig. Öka försvarsanslaget och utred ett medlemskap i NATO snarast. De två mest grundläggande förutsättningarna för ett fungerande försvar och för en trovärdig säkerhetspolitik.
Wagenius sa uttryckte helt riktigt att "det är viktigt att man känner ett förtroende för försvaret och svenskarna är nog chockerade över läget i dag".

Staffan Danielsson är en herre jag gillar skarpt, men även en mycket försiktig sådan som sällan överraskar åt något håll. Staffan kör den gyllene medelvägen i det mesta som rör politikområdet.
Säkerhet ska byggas tillsammans med andra och liknande budskap som vi har hört förut.

I morgon blir det Moderaterna och Cecilia Widegren hos FPA, då blir det nog mer att skriva om.

Försvarspolitiskt morgonpass med Miljöpartiet

Dagens första morgonpass hade Miljöpartiet som gäster där försvarsutskottets Peter Rådberg gästade. Ungdomsförbunden brukar vara representerade med starka kort i form av respektive ungdomsförbundsorförande. Peter Rådberg och Miljöpartiet hade i dag valt att ta med en viss Carolina Bruseman som uppenbart inte har ägnat en sekund åt att sätta sig in i de försvars- och säkerhetspolitiska frågorna.

Trots att jag egentligen vet om det så blir jag varje gång lika förvånad över hur naiva majoriteten av alla miljöpartister är, och att de i allt större omfattning glider mot vänsterkantens ytterlighet på den politiska skalan. I många frågor står de långt till vänster om vänsterpartiet. En person skrev följande på twitter om miljöpartiet i samband med seminariet.
"Allt mer udda fågel, även bland systerpartier. Tydlig Meloneffekt = grön på utsidan, röd på insidan."

Peter Rådberg pratade enligt miljöpartimanualen om "det vidgade säkerhetsbegreppet" och att Sverige behöver en ny "säkerhetsstrategi". Underförstått, omfördela pengar från försvar till andra saker. Det var precis det här som Folkpartiets Linda Nordlund varnade för, och tog tydligt avstånd för i går.

Rådberg säger absolut nej till NATO p.g.a "att man har en gemensam kärnvapendoktrin, men han ger även dubbla budskap då han säger sig vara mot försvarsallianser men samtidigt säger sig vara för ett nordiskt samarbete med Finland. Wiseman skrev träffande ang kärnvapnen... "Varför är EU bättre än NATO? EU-länder har också kärnvapen – är vi då inte med Mp-resonemang redan med i ”kärnvapenklubben”?  

Miljöpartiet ifrågasätter starkt anskaffningen av JAS 39E som bygger på ett villkor om att Schweiz också anskaffar flygplanet. Den säkerhetspolitiska analysen som ligger bakom det villkoret är märklig, här håller jag med Rådberg i sak.

Det mest anmärkningsvärda var diskussionen om FN:s roll. FN står i många fall handlingsförlamade p.g.a. vetorätten, och diskussionen handlade om hur man skulle kunna stärka organisationen. Här ansåg Rådberg att det handlar om att förändra FN i grunden (att få de fem stora länderna att ge upp sitt veto) något som bara ytterligare pekar på vilken naiv syn Miljöpartiet har på sakernas tillstånd.


Carolina Bruseman från Grön Ungdom, som för övrigt är för civil olydnad visade sig vara en minst sagt udda fågel i detta sammanhang.

Hon vill på sikt (inom fyra år) avveckla det svenska försvaret, svensk försvarsindustri och vapenexport och istället satsa på bistånd, rättvis handel och demokratiutveckling. Hon vill att ingenjörerna på vapenfabriker istället ska utveckla grön teknik. Hon tycker att det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde har försämrats, men trots det ska försvaret nedrustas.

Bruseman tycker även att vi hycklar i Sverige när vi säger att vi inte har varit i krig på 200 år - samtidigt som det skjuts runt om i världen med svenska vapen "med en label där det står made in Sweden"...? Hon ansåg för övrigt att NATO är krig, kärnvapen och en klubb för inbördes beundran.


Moderatorn Stefan Ring ställde den klockrena frågan: "Varför kan ni inte ha två tankar i huvudet samtidigt, och bara titta på det vidgande säkerhetshotet och ändå inte acceptera att det kan behövas en militär förmåga i syfte att stabilisera?" Svaret från Bruseman blev att man inte tror på ett militärt försvar...

Ring fick in ytterligare en fullträff när personalförsörjningen diskuterades. Rådberg menade att det är viktigt att personalen känner förtroende för det man gör. Ring kontrade med att påpeka att det är under 1% av Försvarsmaktens anställda har förtroende för den försvarspolitik som Miljöpartiet står för enligt officersförbundets senaste undersökning...

Ovanstående talande procentsats får avsluta detta inlägg och jag konstaterar ånyo att Miljöpartiet inte är något parti att hålla sig i när mörka säkerhetspolitiska moln tornar upp över Östersjön..


Almedalen: Onsdagens mest intressanta evenemang

09:05-09:35
Försvarspolitiskt morgonpass med Miljöpartiet: Vilka är de viktigaste valfrågorna?
Under Försvarspolitiskt morgonpass kommer försvarspolitikerna tillsammans med ungdomspolitikerna att få svara på aktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor, men också blicka framåt och se hur de tror att försvarspolitiken kommer att utveckla sig.
Medverkande: Peter Rådberg (MP)
Moderator: Stefan Ring
Plats: FPA Almedalen


09:45-10:15
Försvarspolitiskt morgonpass med Centerpartiet: Vilka är de viktigaste valfrågorna?
Under Försvarspolitiskt morgonpass kommer försvarspolitikerna tillsammans med ungdomspolitikerna att få svara på aktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor, men också blicka framåt och se hur de tror att försvarspolitiken kommer att utveckla sig.
Medverkande: Staffan Danielsson (C), Hanna Wagenius (CUF)
Moderator: Stefan Ring
Plats: FPA Almedalen


10:30-11:30
Försvaret och samhället – en ny relation
Under olika tider har relationerna mellan det militära försvaret, civila organisationer och övriga samhället sett olika ut. Från allmän värnplikt till rekryteringskampanjer, från invasions- till insatsförsvar. Vad har ändrats, varför och hur vill vi ha det?
Medverkande: Erik Lagersten, informationsdirektör Försvarsmakten. Anna Ek, ordförande Svenska Freds. Irene Wennemo, ledarskribent, Aftonbladet. Christer Stoltz, Region Gotland m.fl.
Moderator: Svante Werger, kommunikationsdirektör, MSB
Plats: Säkerhetspolitiskt sommartorg


13:00-13:45
Försvarsmaktens personalförsörjning – behov av utveckling?
2009 års beslut om en ny inriktning för Försvarsmakten innebar en rad förändringar. En var personalförsörjningen där frivillighet skulle ersätta plikt. Nu fem år senare: Hur ser läget ut? Behövs revideringar? Vad händer med personalförsörjningen om vi får en ny politisk majoritet efter riksdagsvalet?
Medverkande: Karin Enström (M), försvarsminister; Stefan Ryding-Berg, särskild utredare; Peter Hultqvist (S)
Moderator: Lena Bartholdson
Plats: FPA Almedalen


15:30-16:30
Ukraina och det nya säkerhetspolitiska läget
Ryssland annekterar Krim under starkt internationell kritik. Vad hände, hur kunde det ske och hur påverkar detta Sveriges, Europas och den globala säkerheten? Hur kommer Sverige navigera i den nya säkerhetspolitiska verkligheten?
Medverkande: Försvarsminister Karin Enström. Peter Hultqvist (S) ordförande i försvarsutskottet, Sveriges riksdag. Carolina Vendil Pallin, säkerhetspolitisk analytiker, FOI. Jan Mörtberg, chef för Institutionen för säkerhet strategi och ledarskap, Försvarshögskolan.
Moderator: Lena Bartholdson, generalsekreterare, Folk och Försvar
Plats: Säkerhetspolitiskt sommartorg

Försvarspolitiskt morgonpass med Folkpartiet

Näst ut i morgonpasset hos Försvarspolitisk Arena var Folkpartiet som representerades av Allan Widman och Linda Nordlund. 

Allan Widman inledde, helt enligt den folkpartistiska säkerhetspolitiska manualen, att argumentera för ett medlemskap i NATO. Här gjorde Widman en mycket intressant reflektion att ett medlemskap även skulle utgöra en "vaccinering" för att vi i framtiden inte ska hamna i en ny "strategisk time out" där hela det svenska försvaret mer eller mindre tillåts haverera.

Widman konstaterade dessutom helt riktigt att det är den så viktiga tröskeleffekten som kommer att vara avgörande i framiden. Det är när motståndare befinner sig i luften eller på havet (Sverige är att betrakta som en ö) som motståndaren är exponerad och därmed skall påverkas. Därmed ansåg Widman att Flygvapnet och Marinen är nyckeln till det svenska försvaret i framtiden, en bedömning jag helt och fullt instämmer i.

Linda Nordlund förstärkte budskapet rörande NATO, men varnade för att, om det säkerhetspolitiska läget förvärras ytterligare, så kan dörren stängas. Underförstått, gå med i NATO nu!

Nordlund varnade även för att debatten om det vidgade säkerhetsbegrepp som förs av många debattörer och partier kan användas som en ursäkt för att bakvägen urholka försvarsbudgeten. "Bygg gärna tåg, men inte för försvarsbudgeten - den vill vi dessutom öka till 2% (av BNP)" var Nordlunds budskap.

Avseende Alliansens omtalade förstärkning omfattande 5,5 miljarder, men först 2024 så menade Widman att vi inte har tid att vänta till 2024 och anslagsförstärkningen räcker inte. Widman menade även att det spända läget i Östersjön förmodligen kommer att accentueras och leda till fler allvarliga incidenter och kränkningar. Min analys av detta är att det hela visar på hur extremt lite påverkan respektive partis försvarspolitiska talesperson har på försvarsekonomin. Mikael Oscarsson (kd) ville öka med 10 miljarder, men har inte fått gehör för detta. I frågan om försvarsekonomi är det helt uppenbart finansen som styr försvarspolitiken och inte de faktiska behoven.

Linda Nordlund tog upp besparingar som RB5 som innebär att vi förlorar ännu mer förmåga. Widman menade att det inte är en besparing utan en flytt av pengar i syfte att skapa en bättre struktur. Personligen anser jag att det är en sanning med modifikation då RB5 faktiskt innebär att det skall tas bort 500 miljoner från personalkostnader oavsett kategori, därmed en besparing på personalen. Widman var kritisk mot hur Försvarsmakten har hanterat beslutet, och menade att myndigheten har kunnat hanterat det på ett annat sätt, och därmed i större grad skyddat operativa förmågor. Widman hävdade också att försvarsberedningens rapport och det framtida försvarsbeslutet per automatik kommer att "absorbera" innehållet i RB5. Personligen anser jag att det inte stämmer. RB5 måste hävas innan Försvarsmakten börjar slå sönder befintliga strukturer.

Frågan om personalförsörjningen diskuterades. Widman ansåg helt riktigt att det inte duger att FM är fullt bemannad först 2023. Han tog även upp det faktum att man dessutom planerar att reducera Armén på alla nivåer i Försvarsmaktens förslag något som Johan Wiktorin beskrev i färskt inlägg. Min analys av detta är att RB5 inte alls absorberas, detta är en direkt konsekvens i Försvarsmaktens arbete med FM Org 18 som baseras på RB5.

Moderatorn konstaterade i den senare delen att "ni blir överkörda av Moderaterna hela tiden" vilket diskuterades friskt. Angående försvarsberedningens arbete så hävdade Widman mycket glädjande att man inom ramen för arbetet så har S och FP haft väldigt lätt att komma överens, men frågan om NATO splittrar. Folkpartiet vill inte bidra till att göra det enkelt att fortsätta med den "säkerhetspolitiska verklighetsflykten". Därmed tolkar jag det som en indikation på att man inte vill samarbeta över blockgränserna efter valet.

Widman konstaterade även att en försvarsberedning som i tid ligger alldeles före en valrörelse inte har gynnat sakfrågan och har därmed varit problematisk när man ska komma överens. Tragiskt!

Se seminariet här nedan.



Försvarspolitiskt morgonpass med Sverigedemokraterna

Morgonen startade som vanligt med ett morgonpass hos FPA. I dag var det Sverigedemokraternas tur att börja, och på plats att svara på frågor fanns försvarsutskottets, och försvarsberedningens ledamot Mikael Jansson tillsammans med SDU talesperson Willam Hahne.

Budskapet från Sverigedemokraterna var inget nytt under solen. Försvarsanslaget måste ökas, och finansieringen ska primärt ske genom en minskning av kostnaderna för nyinvandring till Sverige, nej till NATO men för ett nordiskt samarbete.

Vad som var mycket tydligt i detta morgonpass jämfört med de övriga partierna, såväl i år som under förra året var ungdomspartiets representants okunskap i dessa frågor. Hahne hade sina ståndpunkter, men här framstod en tydlig naivitet jämfört med representanter från övriga partiers representanter. Hahne hade uppenbara problem att svara på de följdfrågor som moderatorn Marinette Radebo, mycket vass för dagen, ställde.

Det blev nästintill pinsamt när Hahne fick frågan hur en man kunde tänka sig att en nordisk allians med två Natoländer (Danmark och Norge) skulle se ut, samtidigt som man säger sig vilja vara alliansfria? Hahnes svar var att om ett trovärdigt nordiskt försvarssamarbete fanns, så skulle kanske dessa länder i framtiden överväga att lämna NATO.......

Mikael Jansson hade en mer saklig syn och pekade på vikten av NATO, men ifrågasatte et svenskt medlemskap och pekade istället på ett svensk-finskt försvarssamarbete. Jansson menade dessutom att USA i framtiden inte kommer att betala för Europas säkerhet i framtiden, och att Sverige måste börja betala för sin egen säkerhet, något som de flesta nog instämmer i.

Frågan om internationella insatser diskuterades, och båda deltagarna ansåg att man nu måste minska på dessa. Hahne svävade och sa att det krävdes tydliga FN-mandat medan Jansson var fullkomligt ärlig och sa att det enbart handlade om att spara pengar i syfte att öka försvarsförmågan på hemmaplan.

Jag tyckte Marinette Radebo hade en felaktig, möjligen medveten, infallsvinkel på frågan rörande internationella insatser där argumentet var att våra svenska soldater är efterfrågade och uppskattade samt frågade vad dessa individer ska göra om man nu väljer att minska på de internationella insatserna. Här anser jag personligen att man inte kan skicka trupp utomlands med dessa två faktorer som incitament. Vi kan inte leta fram insatsområden enbart för att nuvarande personalförsörjningssystem ska fungera. Då har vi gjort fel från början, och lovat för mycket till de som anställs. Här har Försvarsmakten själva en stor roll/skuld.

Även pliktfrågan diskuterades där Jansson menade att ca 20-30% av varje årskull ska tas ut till värnplikt, obligatoriskt för män och frivilligt för kvinnor. Det sistnämnda ifrågasattes av moderatorn.

Se seminariet här nedan.



Åskvarning?

Sammanfattning

Beredskapskontrollen inom det centrala militärdistriktet (MD C) mellan den 21 - 28 Juni 2014, har bedömt syftat till att dels öva förbandens förmåga till att genomföra taktisk och operativ förflyttning i en ny kraftsamlingsriktning (strategisk riktning) dels övat skyddsåtgärder på djupet. Bedömt har övningsscenariot varit riktat mot en reguljär motståndare m h t vilka förmågor som övats under beredskapskontrollen. Bedömt har Ryssland nu en mycket god förmåga till att genomföra operativa lufttransporter samt god till mycket god att leda förband inom ramen för C4ISR. Likväl har troligtvis beredskapskontrollen även syftat till att utnyttja militära maktmedel i bakgrunden för att kunna påverka händelseutvecklingen i Ukraina, något som ej lyckats mht att vapenvilan som utlystes i Ukraina upphörde 140701.

Analys

Allmänt.Den 21 Juni 2014, klockan 11:00 lokal tid (09:00 Svensk tid), beordrade President Vladimir Putin beredskapskontroll av de Ryska väpnande styrkorna i det centrala militärdistriktet (MD C), beredskapskontrollen pågick intill den 28 Juni samtliga förband skulle senast vara åter sina ordinarie freds grupperingsplatser den 1 Juli 2014. Beredskapskontrollen påbörjades dock i mindre skala redan den 20 Juni 2014, när två (2) mekaniserade brigader (MekB) försattes i högsta stridsberedskap. OSSE kom att informeras avseende övningen i anslutning till att den påbörjades.

Beredskapskontrollen har genomförts i tre, egentligen fyra, faser. Fas 1 var mellan den 16 - 20 Juni 2014. Vid denna fas genomförde utsända representanter från Försvarsministeriet uppföljning av den ordinarie verksamheten vid utvalda förband inom MD C. Fas 2 var mellan 20 - 21 Juni 2014, vid denna fas sattes 28. och 35. MekB i högsta stridsberedskap. Den tredje fasen var mellan 21-28 Juni 2014, vilket omfattade beredskapskontrollen. Den fjärde och sista fasen varade mellan 28 Juni - 1 Juli 2014 vilket omfattade återtransport av förbanden till sina fredsgrupperingsplatser.

Totalt sett skall upptill 65,000 man övats, cirka 5,500 olika fordonstyper (varav 720 stridsvagnar, 950 pansarskyttefordon, 600 artilleri- och raketartilleripjäser) deltagit, över 180 olika flygplanstyper samt cirka 60 olika helikoptertyper varit ianspråktagna för beredskapskontrollen. Beredskapskontrollens övningsmoment har i huvudsak genomförts i Samarskoy, Orenburgskoy, Kemerovskoy, Sverdlovskoy och Chelyabinskoy Oblast, främst utnyttjade övningsområden har varit Yurginskiy, Totskoye, Telemba och Chebarkulskiy. Detta är bedömt stora delar av MD C som deltagit i beredskapskontrollen utöver den mängd soldater och utrustning som tillförts utifrån, främst från luftlandsättningsförbanden.

Enligt de luftburnatruppernas chef, General Vladimir Shamanov, syftade beredskapskontrollen inom MD C bl a till att ta fram lämpliga strategier för att kunna möta ett uppstående hot utifrån det västliga trupptilllbakadragandet ur Afghanistan. Om detta enbart omfattade de luftburna förbanden eller hela beredskapskontrollen delgavs ej. Beredskapskontrollen kan även varit en förövning inför tre kommande CSTO övningar som genomförs under Juli och Augusti månad där många av de ingående förbanden i beredskapskontrollen kommer omfattas.

Förbanden inom MD C anses vara Rysslands strategiska reserv och de förband som utnyttjas för att förstärka i en strategisk riktning. Detta förfarande har övats under en längre tid att genomföra operativa förflyttningar med förbanden till ett annat militärdistrikt. Likväl finns förråd i samtliga militärdistrikt för att kunna utrusta flertalet brigader, varvid enbart personaltransport av förbanden ur MD C behöver genomföras. Vad avser predestinering av de båda Armékårerna inom MD C så anses 2. Armékåren vara avdelad till det västra och södra militärdistriktet (MD V och MD S) medan 41. Armékåren är avdelad till det östra militärdistriktet (MD Ö).

Ser man rent fakta betonat på beredskapskontrollen så förefaller uppgifterna att stämma rörande att beredskapskontrollen var ett led i prövande av planer för en förstärkning av MD Ö, framför allt i och med att 41. Armékårens stab har varit den stab som lett det praktiska övningsmomenten av beredskapskontrollen, denna armékår skall även vara den som är predestinerad till MD Ö. Dock blir bilden lite mer otydlig då RVSN (de strategiska robottrupperna) även har ingått i denna övning, likväl om det var så att övningen syftade till att möta ett hot från Afghanistan i och med NATOs utmarsch, så hade man ej behövt öva moment mot TU-22, TU-95, likväl flygbekämpning av robotbatterier, för detta är ej något som de irreguljära grupperingarna i Afghanistan förfogar över. Likväl övades RVSN under beredskapskontrollen.

Markstridskrafter.Båda armékårerna (2. och 41.) inom MD C har deltagit i beredskapskontrollen, likväl har MD C baser på utländskt territorium deltagit i beredskapskontrollen. Del av förbanden har genomfört förflyttning via järnväg (mekaniserade- och luftförsvarsförband) del av förbanden har genomfört förflyttning med egna resurser (taktisk förflyttning) till övningsområdena. Den taktiska transporten har genomförts längs fyra stycken koncentrationsvägar, inom Samarskoy, Orenburgskoy, Sverdlovskoy, Chelyabinskoy och Kemerovskoy Oblast, den taktiska förflyttningen har understöddes av MI-24 helikoptrar. Längs koncentrationsvägarna har elva (11) stycken stödpunkter funnits för att kunna genomföra reparationsarbeten, drivmedelspåfyllning o dyl. Delar av förbanden har även genomfört operativ förflyttning med hjälp av lufttransport till övningsområdena.

Ur luftlandsättningstrupperna har delar ur 98. Luftlandsättningsdivisionen från Ivanovo deltagit i beredskapskontrollen (217. Luftlandsättnignsregementet), likväl har 31. avdelta luftburna brigaden och 38. Ledningsregementet deltagit i beredskapskontrollen. Operativ förflyttning av förbanden har genomförts från ordinarie grupperingsplats till övningsområdet vid Chebarkulskom, en totalt förflyttning på cirka 1,500 km. Totalt krävdes över hundra (100) stycken flygningar för att förflytta förbandsdelarna.

För att förflytta luftlandsättningstrupperna utnyttjades upptill trettio (30) IL-76 flygplan. Ett mycket intressant moment övades vad avser ilastningen, när enheten genomförde förflyttning (100 km) från sitt grupperings- till sitt koncentrationsområde utsattes den för eldöverfall varvid man fick strida sig fram. Därefter vid koncentrationsområdet (flygplatsen) så fortsatte striderna varvid man fick vidta åtgärder för att möjliggöra själva ilastningen.

15. Mekaniserade brigaden, den fredsbevarande brigaden i MD C, har även deltagit i beredskapskontrollen. Brigaden har genomfört förflyttning med egna resurser till övningsområdet. Brigaden genomförde en 350 km lång taktisk förflyttning, för att därefter återsamla i ett koncentrationsområde. Väl återsamlade påbörjade brigaden omedelbart att lösa stridsuppgifter vid övningsfältet i Totskom. Bl a genomfördes stridsskjutningar med T-72 stridsvagnar samt BMP-2 pansarskyttefordon.

Markstridskrafterna vid 201. Militärbasen i Tadzjikistan omfattades även av beredskapskontrollen. En behovssammansatt stridsgrupp prövades vid beredskapskontrollen omfattande, mekaniserat infanteri, artilleri, spanings- och luftvärnsförband. Dessa prövades under fältmässiga förhållanden. Övningarna genomfördes i angränsning till bergsterräng och under mycket svåra klimatologiska förhållanden (hög värme).

Ett CBRN förband ur MD C genomförde en 350 km lång fordonsmarsch, väl när de anlede till övningsområdet i Chebarkulskiy påbörjade de omedelbart att lösa dekontaminieringsuppgifter. Under övningen har förbandet genomfört dekontaminering av utrustning såsom vapensystem och fordon samt indikering av kemiska och nukleära stridsmedel.

De strategiska robottrupperna (RVSN) har även deltagit i beredskapskontrollen. Dessa förband inom MD C påbörjade omedelbart stridspatrullering då beredskapslarmet utlystes inom distriktet. Utöver att genomföra stridspatrullering har även övning i åtgärder mot jägar- och specialförband övats under beredskapskontrollen. Skyddsförfarandet kring robotfordonen vid de strategiska robottrupperna förefaller vara att utnyttja UAV på ett skyddsavstånd, för att där upptäcka en annalkanade motståndare, därefter utplacera sina skyddsförband för att slutligen nedkämpa dem med Tayfun-M "Antisabotage fordon". Detta moment övades under beredskapskontrollen. Likväl har man genomfört övningsmoment i simulerad nukleär och kemisk miljö. Utnyttjandet av Tayfun-M är något som förband som uppträder på djupet av motståndarens gruppering bör ta hänsyn till vid val av metoder, för Tayfun-M kommer bedömt tillföras även andra förband än RVSN.

Vid Yurginskom övningsfält övades flertalet brigader understödda av artilleribrigader samt lednings- och logistikförband under beredskapskontrollen. Chefen för armén Generalöverste Oleg Salyukov besökte även övningsfältet för att bevittna övningar i allt från stridsvagnsförbands anfall till enskild soldats strid med pansarvärnsvapen.

Vid ett av de avslutande övningsmomenten för beredskapskontrollen luftlandsattes över 500 soldater med fallskärm och över tjugo (20) fordon. Luftlandsättningen understöddes med tolv (12) MI-24 attackhelikoptrar, över tjugo (20) attack- och jaktflygplan (SU-24, SU-24, MIG-31). Uppgiften förbandet hade var att ta en by samt slå motståndaren där. En skenmanöver genomfördes med luftburen trupp i MI-8 helikoptrar för att kraftsplittra motståndaren.

Rent övningsmässigt har markstridsförbanden övat enligt samma övningsmönster likt tidigare beredskapskontroller dvs inledningsvis grundläggande färdigheter som soldat och i sin befattning som soldat. Därefter grundläggande övningsmoment i lägre förband för att slutligen genomföra övningsmoment i större förband. Vad som dock sticker ut i denna beredskapskontroll är med vilket hastighet man har genomfört taktiska och operativa förflyttningar av förband. Vilket särskilt måste beaktas i och med att detta är 2:a echelongens förband dvs de som följer upp ett anfall eller slår en angripare. Om dessa förband snabbt och inom ett kort tidsspektrum kan förflyttas innebär det att den operativa förmågan för Rysslands väpnade styrkor ökar markant. Vad som även är intressant är att man från Rysk sida tydligen måste förutsätta att en presumtiv motståndare kommer verka på djupet för att påverka dess styrketillväxt i och med att luftlandsättningsförbanden övades i åtgärder vid strid under ilastning för att genomföra en operativ förflyttning. Detta är i sig inget anmärkningsvärt i och med om läser man äldre Sovjetiska reglementen och doktriner så förutsatte man att en motståndare skulle verka på djupet, återigen tyder detta på att övningen ej var mot en irreguljär motståndare.

Luftstridskrafter.Luftstridskrafterna inom 2. Flyg- och luftförsvarskommandot har dels övat jakt- och attackuppgifter med flygplan samt luftförsvar med luftvärnsförband. Likväl har en stor mängd transportflygsuppgifter lösts för att genomföra operativa förflyttningar av förband inom MD C under den aktuella beredskapskontrollen.

Vid beredskapskontrollens inledande skede (140621) erhöll en skvadron (6 st flygplan) SU-24M ur attackflygregemetet i Shagol (Chelyabinskaya Oblast) start order med uppgiften att nedkämpa ett fientligt robotsystem. Skvadronen anföll målet med åtta (8) stycken raketer samt sexton (16) stycken 250 kg bomber, efterföljande verkansverifiering med SU-24MR visade att målet hade nedkämpats.

Över 50 transportflygplan (modellerna AN-22, AN-26, AN-124 och IL-76) har genomfört operativa flygtransporter under beredskapskontrollen. Transportflygsresurser har tagit från flygbaserna i Tver, Pskov och Taganrog. Koncentrationsflygfält för ilastning av trupp under beredskapskontrollen har varit, Chkalovskiy, Tolmachevo, Ivanov och Ulyanovsk.

Ett annat intressant och unikt (första gången det genomförs under tillämpad övning) moment som genomfördes var operativ flygtransport av åtta (8) stycken MI-24 helikoptrar, transporten genomfördes med hjälp av AN-124 flygplan. Helikoptrarna förflyttades från Tolmachovo i Novosibirskaya Oblast till Koltsovo i Sverdlovskaya Oblast. Helikoptrarna behövdes till del demonteras för att genomföra transporten. Flygningen var tvungen att genomföras på höjd under 1,000 m för att helikoptrarna ej skulle påverkas negativt av lufttrycket.

Luftförsvarsförbanden har även genomfört robotskjutningar vid övningsfältet Telemba. Där har simulering av massiva fientliga flygangrepp genomförts varvid luftförsvarsförbanden med S-300PS har genomfört skarpa robotskjutningar utifrån övningsscenariot. Ett av övningsmomenten var att nedkämpa två (2) mål inom trettio (30) sekunder på varierande höjd mellan sju (7) till nio (9) kilometer. Likväl har Luftvärnskanonvagnar på samma övningsfält genomfört övning i luftförsvar under marsch.

Vid ett övningsmoment simulerade man anfall i form av strategiskt bombflyg (TU-95 och TU-22) i vilket flygförbanden vid Sokol, Tolmachovo och Kansk som är utrustade med MIG-31BM fick startorder och genomförde övning i luftförsvar mot den anfallande motståndaren. Motståndaren skall enligt uppgift ha nedkämpats i luftstriden. Vid ett övningsmoment har tio (10) stycken MIG-31 genomfört luftförsvarsövning i samverkan med luftvärn, övningsmomentet har förflutit utan friktioner och motståndaren nedkämpades.

Två saker är främst av intresse, vad avser luftstridskrafterna. Den första är att man börjar vara mycket duktig på att genomföra operativa flygtransporter. Dels med hastigheten förbanden kan ta sig till koncentrationsområden dels med vilken hastighet därefter ilastning samt förflyttning av förbanden kan ske. Likväl operativ luftförflyttning av attackhelikopterförband upprättar en helt ny dimension att ta hänsyn till som grannland i sin krigsplanläggning. Den andra saken är att man återigen övar luftstridskrafterna inom rum dels flyg dels luftvärn. Detta är en oerhört komplex miljö att med båda vapenplattformarna kunna verka mot en motståndare. Första tydliga rapporten kring detta kom under övningen i Kaliningrad Oblast den andra nu under Beredskapskontrollen inom MD C. Kan man nu i rum verka med dels flyg dels luftvärn samtidigt har man tagit ett oerhört stort språng framåt. Dock är rapporterna något "luftigt" skriva så några omedelbara slutsatser går ej att dra kring det, men det är en tydlig indikation.

Ledning och logistik. För att genomföra ledning av taktiska förflyttningar har man utnyttjat UAV systemet Zastava. UAV har förflyttat sig längs fordonskolonerna för att följa framryckningshastigheten samt även framför dem för att kunna genomföra marschomläggningar i ett tidigt skede i händelse av svårigheter att passera vissa punkter o dyl.

Ett intressant övningsmoment som genomförts med UAV är att man med UAV systemet Leyer-3 genomfört aktiva televapeninsatser mot en motståndare sändningar. Likväl har Orlan-10 systemet utnyttjats aktivt för att identifiera motståndarens grupperingar samt leda in indirekt bekämpning mot dessa grupperingar. Olika UAV system har även aktivt utnyttjats för att leda strid samt utvärdera stridens genomförande inom ramen för beredskapskontrollen.

Ledningssystemet "Andromeda-D" har utnyttjats fullt ut under beredskapskontrollen. Vilket möjliggör en fullständig lägesuppfattning för cheferna inom enheten. Systemet utnyttjas av det luftburna trupperna (VDV). Systemet är digitalt samt krypterat och går att utnyttja från enskild soldat nivå vidare upp till högsta ledningsnivå.

Övriga förband har utnyttjat digitalt ledningssystem som möjliggjort ledning från minsta förbandsnivå upp till högsta. Cheferna har haft möjlighet att ha kontinuerlig lägesuppdatering på ingående enheter. Sambandsförbanden har upprättat sambandsnoder inom det aktuella övningsområdet och har knutit samman den stationära ledningsmiljön med den rörliga .

Militärpsykologer vid 201. Militärbasen har även utnyttjas under beredskapskontrollen för att stärka soldaternas och officerarnas psykiska motståndskraft vid stridssituationer. Syftet med detta är stärka soldaternas och officerarnas psykiska förmåga vid framtida stridssituationer som de kan omfattas av. Den varma temperaturen (över +40 C) under beredskapskontrollen har även möjliggjort för psykologerna att påvisa saker mht truppens utmattning vid vissa situationer.

Logistikförbanden har vad avser förplägnadstjänst haft igång sextio (60) fältkök, dessa kök har förbrukat cirka 22.5 ton kött, 32 ton bröd, och 24 ton spannmålsprodukter per dygn för att distribuera mat till de 65,000 övande soldaterna. Utöver detta har över 2 ton vatten distribuerats till förbanden per dygn under övningen.

Vad avser sjukvårdstjänst har över femhundra (500) befattningshavare inom sjukvårdstjänsten övats. Ett (1) fältsjukhus har varit upprättat, tre (3) större förbandsplatser samt fem (5) mindre förbandsplatser. Fältsjukhuset har haft möjlighet att genomföra kirurgi, röntgen m m. Över femtio (50) ton medicinsk utrustning har utnyttjas under beredskapskontrollen.

Vad avser ledning är det främst två saker som sticker ut. Vad som är tydligt är att man verkligen börjar på ordning på sina digitala ledningssystem, något som var ett stort problem under fjolårets beredskapskontrollen och något som man var mycket tydlig med skulle åtgärder. Dels förefaller övningen inom Kaliningrad Oblast förfluttit friktionsfritt med systemet dels denna beredskapskontroll inom MD C. Likväl har de luftburnatruppernas ledningssystem fungerat friktionsfritt. Ett digitalt ledningssystem med uppföljning är grunden för att kunna genomföra riktig manöverkrigföring, är nu detta uppnått har man på mindre än ett (1) år markant ökat sin egen krigföringsförmåga. Nästa del är utnyttjandet av UAV system, något som uppmärksammades främst under beredskapskontrollen i MD Ö under 2013 följt av Zapad'13. Dessa system verkar man nu fullt intigrerat i ledningen av brigadsystemet, vilket markant minskar tiden för beslutsfattning men även ökar förmågan till att ha en god lägesuppfattning och därmed minskar tiden inom bekämpningsförloppet.

Slutsatser

Först och främst vad har övats? Att man skall ha övat mot en irreguljär motståndare som kan tänkas påverka Ryska intressen vid NATO utmarsch ur Afghanistan, kan till del stämma, dock anser jag att övningsmönstret generellt sett pekar på något helt annat. Det man har övat är försvar mot påverkan av 2:a echelongens operativa förflyttning mot ett nytt område. Samt man har övat förbandens förmåga att lösa stridsuppgifter när man väl är framme i detta område. Således det är mot en reguljär motståndare man har övat och ej en irreguljär sådan, vissa övningsmoment kan till del haft karaktären av att man övat mot en irreguljär men övergripande pekar övningen mot en reguljär.

Vad som även förefaller fungera med en högre grad av tillit än under 2013 är C4ISR (Command, Control, Communications, Computers, Intelligence, Surveillance and Reconnaissance) det första tecknet på detta kom under övningen i Kaliningrad Oblast 140609-20. Det andra kom nu med beredskapskontrollen i MD C. Detta ökar markant de väpnade styrkornas förmåga till offensiva och defensiva operationer samt komma innanför en motståndares beslutscykel och därmed till fulla tillämpa manöverkrigföring. Överför man då denna förmåga i symbios med Rysslands nu visade förmågor till destabiliseringsoperationer blir stridsförloppen mycket snabba och mycket komplexa att ta hänsyn till, sanningen om att inga säkra områden finns vid krig blir nu än mer sann.

Ser man då till förmåga så har Ryssland enligt tidigare bedömning nått en mycket god förmåga, angränsande till hög inom det västra militärdistriktet (MD V), liknande förmåga bör kunna tillskrivas förbanden inom MD C, vad som är än mer tydligt är att förmågan till operativ rörlighet har blivit mycket god och bör snart kunna tillskrivas som hög i takt med att fler transportflygplan tillförs. Således har nu Ryssland för första gången sedan kalla krigets slut verklig förmåga att genomföra offensiva militära operationer i en strategisk kraftsamlingsriktning i och med att 2:a Echelongens förband även har en angränsande förmåga till hög samt att den operativa rörligheten måste bedöms som mycket god angränsande till hög. Dock bedömer jag att det är främst inom MDV och inom MD S som detta är möjligt, främst utifrån att de mest teknologiskt avancerade förbandenär stationerade där.

Totalt sett så uppvisar således de väpnande styrkornas förbanden inom MD C en god förmåga till att snabbt kunna lösa stridsuppgifter. Lägg därtill förmågan att leda förbanden med en god lägesuppfattning så bör man se detta som en åskvarning, i takt med att Ryssland och EU/NATO går snabbare nedåt i säkerhetsspiralen så ökar Rysslands väpnade styrkors förmåga att genomföra komplexa operationer på samtliga arenor, detta kommer för eller senare leda till en urladdning någonstans där två parter kommer genomföra en styrkedemonstration förhoppningsvis stannar det även där.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

FOI 1 (Svenska)
RIA Novosti 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24(Ryska)
Ryska Försvarsministeriet 1, 2, 3, 4, 5,6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29(Ryska)
NG 1, 2, 3 (Ryska)

Almedalen: Tisdagens mest intressanta evenemang

Nedanstående är bara ett axplock av vad som går att följa under morgondagen. Det finns givetvis mer man borde se, men tiden räcker inte att följa allt varför vissa prioriteringar krävs. Jag kommer i möjligaste mån att försöka följa nedanstående evenemang under tisdagen. Det kanske viktigaste om man ska se en sak är evenemanget 16:30 -17:15 om läget i Östersjön.

------------------

09:05-09:45
Försvarspolitiskt morgonpass med Sverigedemokraterna
Vilka är de viktigaste valfrågorna?
Medverkande: Mikael Jansson, (SD) och William Hahne, (SDU)
Moderator: Marinette Radebo
Plats: Försvarspolitisk Arena


09:45-10:15
Försvarspolitiskt morgonpass med Folkpartiet
Vilka är de viktigaste valfrågorna?
Medverkande: Allan Widman (FP) och Linda Nordlund (LUF)
Moderator: Marinette Radebo
Plats: Försvarspolitisk Arena


12:30-13:30
Försvarsberedningen och Ukrainakrisen
Försvarsberedningen lämnade nyligen över sin senaste rapport. I den har den säkerhetspolitiska analysen kompletterats med anledning av den ryska aggressionen i Ukraina. Vilka är de ändrade slutsatserna? Vad får det ryska agerandet för säkerhetspolitiska konsekvenser?
Medverkande: Tommy Åkesson, Försvarsberedningens huvudsekreterare och Carolina Vendil Pallin, säkerhetspolitisk analytiker, FOI.
Moderator: Lars Ekeman, Folk och Försvar
Plats: Säkerhetspolitiskt sommartorg


15:30-16:15
Ungdomsförbundens försvarsberedning redovisar sin syn på svensk försvarspolitikUngdomsförbunden gick vid årsskiftet samman i en försvarsberedning med namnet ”Försvaret i framtiden”. De har under våren tagit fram sin syn på svensk försvarspolitik och framtida försvarsförmåga utifrån Försvarsberedningens rapport. Vilket perspektiv har ungdomsförbunden? Är åsikterna de samma?
Medverkande: Hanna Wagenius, förbundsordförande i CUF; Sara Skyttedal, förbundsordförande i KDU; Linda Nordlund, förbundsordförande i LUF; Erik Bengtzboe, förbundsordförande i MUF; Mattias Kristenson, säkerhetspolitisk talesperson i SSU; Stefan Lindborg, förbundsordförande i Ung Vänster
Moderator: Annika Nordgren Christensen
Plats: Försvarspolitisk Arena


16:30-17:15
Är läget i Östersjön på väg att bli lika spänt som när U-137 gick på grund?
Det säkerhetspolitiska läget i Östersjön har blivit avsevärt tuffare under den senaste tiden. Östersjön har blivit arenan där NATO och Ryssland demonstrerar sin makt. Vissa bedömare menar att läget inte har varit så tufft sedan U137 gick på grund. Under tiden 9 juni till midsommarafton den 20 juni genomförde Ryssland en stor ”motövning” mot Nato.
Hur ska Sverige hantera den utsatthet vi befinner i och med denna nya säkerhetspolitiska situation
Medverkande: Karlis Neretnieks, Kungliga Försvarsvetenskaps Akademin, Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, Stefan Olsson, Fri Värld och Mikael Oscarsson, försvarspolisk talesperson (KD) 
Plats: Försvarspolitisk Arena


17:45-18:10
Säkerhetspolitiskt Försnack med Sverigedemokraterna
Vilken är partiets säkerhetspolitiska inriktning? En företrädare från partiet får ge sin syn genom en interaktiv och rapp dialog.
Medverkande: Mikael Jansson (SD), ledamot i försvarsutskottet, Sveriges riksdag
Moderator: Svante Werger, MSB
Plats: Säkerhetspolitiskt sommartorg


18:00-18:45
Larmklocka i rikets tjänst – tjugo år av militär underrättelse- och säkerhetstjänst
Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) bildades den 1 juli 1994. Musts uppdrag är att kartlägga yttre hot mot Sverige och Försvarsmakten. En exposé över Musts första tjugo år och framtidens säkerhetspolitiska utmaningar
Medverkande: Chefen för Must Gunnar Karlson, Försvarsmakten 
Plats: Försvarspolitisk Arena

Almedalen: Den militära personalens syn på försvarspolitiken

Jag har under dagen försökt följa de flesta intressanta försvarspolitiska seminarier. Tyvärr har jag ingen möjlighet att kommentera alla. Däremot så har jag kommenterat de flesta via twitter. Vill du ta del av mina och andras synpunkter så skaffa ett twitterkonto omgående, där förs det en ständigt pågående försvarsdebatt.

Ett av de mest intressanta seminarier under dagen var det som arrangerades av Officersförbundet. Deltagande var Lars Fresker, Peter Hultqvist (s) samt Johan Forssell (m).

Seminariet inleddes med att Officersförbundet redovisade hur Försvarsmaktens personals förtroende för försvarspolitiken konstant har sjunkit. Resultatet är förödande. Endast 4% har stort förtroende för regeringens sätt att hantera försvarsfrågor, 14% instämmer till del att man har förtroende. Hela 46% av Försvarsmaktens personal har inte förtroende för regeringens försvarspolitik. Jag skulle kalla detta för en förtroendekris av stora mått.

Jag tycker de efterföljande diskussionerna mellan Hultqvist och Forssell speglar det hela rätt bra. Se gärna seminariet här nedan, det är helt klart värt att se!